Titta

Barnet och orden - om språk i förskolan

Barnet och orden - om språk i förskolan

Om Barnet och orden - om språk i förskolan

Förskolan har en enastående möjlighet att vara den plats där barns intresse för ord och andra språkliga uttryck utvecklas, och där deras naturliga språkglädje ska uppmuntras och stimuleras. Vi tar upp hur det verbala språket utvecklas, hur man arbetar när barnen i en grupp talar flera språk, hur språkstörningar tidigt kan upptäckas och behandlas, och hur barn med funktionshinder finner sina individuella former för kommunikation. Eftersom vuxnas eget språk påverkar barnen vänder vi oss inte bara till de som arbetar inom förskolan, utan även till alla andra vuxna som finns i barnens omgivning.

Till första programmet

Barnet och orden - om språk i förskolan : Vuxet och vildvuxet språkDela
  1. Först pratar de liksom bebisspråk-

  2. -och sen pratar de
    lite vanligare språk-

  3. -och lite vanligare språk-

  4. -och lite vanligare språk.

  5. Sen kan de prata.

  6. Det är munnen man pratar med.

  7. -Ska du ha spaden och hjälpa till?
    -Jag såg inte, så vi börjar om.

  8. -Lyssnar du på mig nu?
    -Men vad är det här?

  9. -Ska vi läsa den?
    -Men Noa, vad fin!

  10. -Kan du välja ett spel som du gillar?
    -Kom och ät nu.

  11. -Vi ska börja samlingen nu.
    -Nu säger jag stopp.

  12. När barn utvecklar sitt språk
    påverkas de av oss vuxna.

  13. De suger upp hur vi talar
    och tar efter.

  14. Det måste förskolepedagoger tänka på,
    och det är inte alltid så lätt.

  15. Programmet ska handla om
    hur vuxna låter i barnens öron.

  16. Ja. Ibland.

  17. -De skäller.
    -Jo.

  18. -Ja.
    -Ja, de skäller.

  19. -De skriker.
    -Sluta!

  20. De skriker och säger att man inte
    får göra så, och att man ska sluta.

  21. "Skälla" är inget bra ord,
    men det är klart att vi säger ifrån.

  22. Jag skäller inte. Det låter
    som om man skäller som en hund.

  23. Jag försöker sätta gränser.
    Jag blir arg och höjer rösten.

  24. -Ja, jag skäller på barnen.
    -Ja, det gör vi.

  25. Har man sagt till några gånger
    kan man blir arg. Då skäller jag.

  26. Ofta börjar pedagoger med att säga:

  27. "Det som barnen ser som skäll
    är inte skäll."

  28. "Vi tycker att vi
    rättar barnens beteende."

  29. En tillrättavisning, eller liknande.

  30. Jag har ofta frågat barnen
    vad som är viktigast för dem.

  31. Alla barn ger samma svar:

  32. Det värsta är när de vuxna
    skäller på dem.

  33. Man måste acceptera att det som
    barnen upplever som skäll är skäll.

  34. Leo...

  35. -Har du haft sönder apan?
    -Jag hittade den.

  36. Leo, det är ingen idé att du ljuger,
    för jag vet att du hade sönder apan.

  37. Nu är jag så himla besviken på dig.

  38. -Det var inte jag.
    -Men Leo, jag vet ju att det var du!

  39. Jag har frågat barn vad skäll är.

  40. Ett träffande svar var:
    "Skäll är när någon slår med rösten."

  41. Det gjorde starkt intryck,
    för det understryker likheterna-

  42. -mellan verbal
    och fysisk bestraffning. Man slår.

  43. Vad händer med de barn
    som får många utskällningar?

  44. Det finns inga
    nutida forskningsprojekt-

  45. -som visar att det går bra för dem-

  46. -och att de lär sig väldigt mycket
    och blir harmoniska och lyckliga.

  47. Alla forskningsprojekt visar
    att de får problem.

  48. Särskilt om de har fått skäll på
    ett våldsamt sätt eller väldigt ofta-

  49. -när andra har hört det.
    Det är det allra värsta.

  50. Det har varit barn som har...

  51. De har uppfattats som stökiga
    och haft svårt med koncentrationen.

  52. De barnen råkar ofta i kläm
    genom att man skäller på dem.

  53. Det jag har märkt
    är att de blir värre.

  54. De blir stökigare och bråkigare,
    och gnistan försvinner i ögonen.

  55. Man blir ledsen.

  56. Jag bara satt där.
    Jag gjorde så med tummen.

  57. Inte så roligt.
    Man börjar nästan gråta själv.

  58. Då vill man inte vara på dagis.

  59. Varför skäller vi så mycket
    på barnen?

  60. Vi ser ju tydligt
    att barnen inte tycker om det-

  61. -och vi får veta att det är skadligt,
    och ändå insisterar vi på det.

  62. En del av orsaken är att man brukar
    göra så. Vi har själva fått skäll.

  63. Det värsta är när vi tror
    att vi gör det för barnens skull.

  64. När vi tror att det hjälper
    och att de lär sig av det-

  65. -och vill de inte höra på det goda
    får vi ta till det onda.

  66. -Sluta upp med detsamma!
    -Nu är jag så arg på dig!

  67. Sluta lek med maten, Tomas!

  68. Vi är så många barn och så mycket
    personal här på avdelningen-

  69. -så det är oundvikligt
    att man blir arg på varandra.

  70. Sätta gränser och säga ifrån
    måste man ju göra.

  71. När man ska gå ut och alla barn
    ska klä på sig och de knuffas-

  72. -då skriker man när man har bett dem
    snällt tillräckligt många gånger.

  73. -Nu ska alla få berätta om sin helg.
    -Jag vill börja.

  74. -Vänta på din tur.
    -Jag fick sitta fram i bilen.

  75. -Det är första gången...
    -Tyst!

  76. Bra. -
    Så, du kan börja om från början.

  77. Jag vet att du vill berätta,
    men det får du göra sen.

  78. Vad kan vi göra för att barn
    inte ska få så mycket skäll?

  79. På många institutioner är det så
    att när klockan är elva äter vi.

  80. Och när klockan är tolv-

  81. -ska alla ut i kapprummet
    och klä på sig-

  82. -och gå ut och leka, för alla barn
    vill ju leka mellan 12 och 14.

  83. Och hur reagerar barn på det?

  84. Jo, de reagerar
    precis som vi andra reagerar.

  85. "Äta nu? Jag spelar ju piano,
    jag är mitt i en takt."

  86. "Får jag inte spela takten färdigt?
    Det får ju de vuxna."

  87. Ofta säger vi till barnen ett de
    ska komma när vi säger varsågod.

  88. De omotiverade avbrotten
    är så vanliga i barnens liv i dag.

  89. När de är mitt i något säger någon:
    "Nu ska vi äta."

  90. -Jag vill vara inne.
    -Alla andra är ute.

  91. -Jag vill inte gå ut.
    -Jag vet, men vi måste gå ut nu.

  92. Det är inte bara bra
    att alla gör allt samtidigt.

  93. Det leder till mycket skäll.

  94. Då kan man undra-

  95. -om det betyder att vi ska stänga
    de här institutionerna...

  96. ...och skicka hem barnen
    till familjen.

  97. Det går ju inte,
    för familjen är ju inte hemma.

  98. Pappa gick hemifrån
    för över hundra år sen-

  99. -och mamma gick hemifrån
    för femtio år sen, eller något.

  100. Så det går inte.
    Alltså har vi bara en möjlighet kvar:

  101. Avinstitutionalisera institutionerna.

  102. Vi kan inte ha det så här.
    Ät upp maten!

  103. Överallt är det stor skillnad
    på de barn som får mycket skäll-

  104. -och de barn som bara får lite skäll.

  105. Det viktigaste att jobba med
    är frågan:

  106. "Vilka barn hos oss får mest skäll?"

  107. I samma ögonblick som man börjar
    intressera sig för den frågan...

  108. ...får de barn som får mest skäll
    lite mindre skäll.

  109. Huvudpoängen i hela projektet-

  110. -är alltså att göra skället synligt.

  111. Att dra fram det i ljuset.

  112. Det handlar inte om att säga
    till pedagoger och lärare-

  113. -att de ska sluta med skäll
    från och med i morgon.

  114. Det måste de själva ta beslut om.

  115. Det handlar om att fokusera-

  116. -på något
    som vi inte har sett hittills.

  117. Man kan använda sin vanliga röst,
    man behöver inte skälla till.

  118. Om man föreställer sig
    att det var möjligt...

  119. Nu låtsas vi...

  120. ...att det var möjligt
    att vi slutade skälla.

  121. Från och med midnatt är det slut.

  122. I förskolan och hemma och överallt.

  123. Då skulle vi få ett bättre samhälle
    och ett bättre liv med varandra.

  124. Det är jag säker på.

  125. -Varför skäller man?
    -Ja, varför gör vi det?

  126. Vi skäller fast vi kanske inte vill.

  127. Vi blir så emotionellt upphetsade.
    En stark känsla driver oss.

  128. Vi blir arga, besvikna, kanske rädda
    eller irriterade-

  129. -och så skäller vi.

  130. Margareta Öhman är psykolog
    med förskolan som arbetsfält.

  131. Ett problem är att man som vuxen
    kan bli för pedagogisk.

  132. Det är viktigt med ett personligt
    språk när man pratar med barn.

  133. Vuxna kan bli för pedagogiska,
    vad menar du med det?

  134. Ibland kan det bli så att man
    gömmer sig i sin professionalitet.

  135. Pedagoger är så ambitiösa, men ibland
    glömmer de att ta med sig själva.

  136. Man måste också vara personlig
    för att skapa en god kommunikation.

  137. Och ett personligt språk,
    vad menar du med det?

  138. Vi måste söka efter vårt eget språk
    så att vi är äkta och genuina-

  139. -och inte bara tar ord och begrepp.

  140. Men också att vi inte
    är värderande och kränkande-

  141. -som vi ofta är när vi skäller.

  142. Vi måste ta ansvar
    för att det jag säger är jag.

  143. Vad ska man göra om man blir så arg
    att man känner att man måste skälla?

  144. Det är klart att man ibland blir arg
    på barn och skäller-

  145. -men vi är nog hjälpta av
    att ta vägen om oss själva-

  146. -och använda oss av den här känslan.

  147. Och sätta oss i barnets situation.

  148. "Vad skulle jag behöva för att förstå
    allvaret om jag var barnet?"

  149. Då kan vi ofta låta bli att skälla
    och i stället gå i dialog.

  150. Hur är det i förskolan?
    Vilka får prata mest?

  151. Rent generellt prata mest?

  152. Det är nog flickorna
    som pratar mest med de vuxna.

  153. Pojkar får mer tillsägelser
    och kommandon-

  154. -medan flickorna får mer hjälp
    att utveckla ett relationellt språk-

  155. -med sina kvinnliga pedagoger.

  156. I vår kultur har vi ingen tradition
    av att samtala med barn.

  157. Vi har en stark tradition
    av att prata till barn.

  158. Som pedagog är man så upptagen av
    att instruera och korrigera-

  159. -att man glömmer lyssna på barnen.

  160. Det är viktigt att fundera på det-

  161. -och låta barnen komma till tals mer
    och fråga efter barnens upplevelser.

  162. Om kommunikationen inte fungerar
    kan man lätt få problem.

  163. Situationen kan gå överstyr.

  164. Och då är det inte så lätt att veta
    vad man ska göra.

  165. -Hur många var vi från början?
    -En, två, tre, fyra...

  166. Här satt jag.

  167. -Vet du vad? Det finns en plats där.
    -Nej!

  168. -Du kan inte ta Williams plats.
    -Jag vill inte!

  169. -Men han satt där från början.
    -Nej!

  170. -Jo, det gjorde han.
    -Dumma dig!

  171. -Jag vill inte att du gör så med mig.
    -Dumma dig!

  172. Det gör ont på mig,
    och det gör ont på andra.

  173. Sluta. Det räcker.

  174. Ofta är det ett väldigt tufft klimat-

  175. -både i ord, i språket
    barnen använder sinsemellan-

  176. -och till vuxna.

  177. Det som vi förut såg
    på mellanstadiet och högstadiet-

  178. -har krupit ner i åldrarna.
    Små barn använder en hårdare ton-

  179. -och grövre kränkningar mot varandra.

  180. De flesta är väldigt trötta
    när jag kommer.

  181. Man känner nästan att de har panik.

  182. Nu ger vi upp bolleken.

  183. Vi går in på granen.
    Vi ska ha samling nu.

  184. Jag tror inte
    att barnen mår bra av det.

  185. Jag tror att det
    kommer att följa dem-

  186. -och att vi måste börja i förskolan
    med att...

  187. ...arbeta på ett annat sätt
    och ha ett annat förhållningssätt.

  188. Empatisk förmåga gentemot varandra.

  189. Isabella och Moa bestämmer
    var vi ska klappa i dag.

  190. -Jag också!
    -Moa gjorde det i går.

  191. -Isabella och Moa bestämmer.
    -Nej!

  192. -Moa gjorde det i går.
    -Gjorde hon?

  193. Det här är ett symptom
    på att jag inte vet vad som gäller.

  194. Det är alldeles för frisläppt.
    Det är jobbigt för barnen.

  195. Men de kan inte ta tag i det själva.

  196. Man måste prata med personal om
    hur man kan arbeta på ett annat sätt.

  197. -Var det extremt mycket i dag?
    -Ibland låter det mycket mer.

  198. Det är därför jag tänker på att man
    lätt blir van vid ett visst klimat.

  199. Förskolan Dalhem, Anki.

  200. Jävla hora, jävla kärringjävel,
    jävla bitch.

  201. Det blev en jobbig vardag.

  202. Stor barngrupp, mycket konflikter,
    mycket ilska-

  203. -och mycket fula ord.

  204. Vi visste inte hur vi
    skulle hantera det här problemet.

  205. För det blev ett stort problem.

  206. Då fick vi handledning
    av Karin Rosvall.

  207. Hon var så himla duktig
    på att få oss att tänka:

  208. "Finns det nånting
    i mitt sätt att vara och tänka?"

  209. -God morgon.
    -God morgon, Anki.

  210. Och när man börjar tänka
    utifrån sig själv:

  211. "Hur gör jag i de här situationerna?
    Vad är det jag säger?"

  212. Då kom vi faktiskt fram till-

  213. -att många gånger var det faktiskt vi
    som triggade i gång barnen-

  214. -med det sättet som vi agerade.

  215. Det handlar mycket om hur de vuxna
    kommunicerar med barn.

  216. Språket har sån makt.

  217. Vad vill jag väcka för känsla?

  218. Jag kan trigga ett barn till att
    få utbrott och bete sig illa mot mig.

  219. Men det är jag som är ansvarig
    för barnets beteende.

  220. Efter en händelse-

  221. -till exempel
    när någon hade varit jättearg-

  222. -och skrikit de här fula orden-

  223. -så gav vi barnet en chans
    att lugna ner sig.

  224. Sen när man kände att det var läge-

  225. -bad man barnet berätta om händelsen,
    och sen kommer det viktigaste.

  226. Att barnet får komma med en lösning
    och säga det med egna ord.

  227. Ett barn sa:
    "Du kan hålla för min mun."

  228. Och det var en metod som fungerade.

  229. Jag fick göra det många,
    många gånger.

  230. Men jag gav inte upp.

  231. Och det gjorde att jag i mitt arbete
    blev så...

  232. ...så otroligt stärkt. Det här
    var absolut den rätta metoden-

  233. -i alla konfliktsituationer.

  234. Låt barnet själv få berätta
    vad som har hänt.

  235. Var med och ställ frågor
    som kan leda samtalet vidare.

  236. Och se till att barnet själv
    med egna ord berättar-

  237. -hur man ska lösa problemet.

  238. Bråka inte!

  239. Hör du Ian, kom får du höra.

  240. Nu säger jag stopp!
    Och varför sa jag stopp?

  241. -Inte springa inne.
    -Nej. Och sen är det en sak till.

  242. Det finns mycket finare ord
    man kan säga än "dumskallar".

  243. -Ian sa dumskalle.
    -Det sa han också.

  244. Ska jag berätta en sak?
    Jag tror att ni sa det båda två.

  245. Men om ni tänker efter finns det
    andra ord som är mycket finare.

  246. -Hur ser det ur i dag?
    -Det är väl nån enstaka gång...

  247. ...att nån säger "dumma"
    till varandra.

  248. Men det ligger på den nivån.

  249. -Varför är det så?
    -Ibland tror jag att det beror på...

  250. ...vårt sätt som vuxna
    att vara runt barnen.

  251. Josefine! Var det här din tröja?

  252. Vill du vara snäll
    och lägga den på din hylla?

  253. Pissråtta!

  254. Hur skulle ni ha gjort
    om ni blev så där arga?

  255. Om Lovisa skulle ha en leksak
    från mitt rum-

  256. -då skulle jag säga till mamma
    att hon tog den.

  257. Och om inte det skulle hjälpa-

  258. -skulle jag bara sätta mig och tjura.

  259. -När jag blir arg går jag i väg.
    -Du går bara i väg?

  260. -Går du in på ditt rum då?
    -Nej, under trappan.

  261. Om det skulle vara så
    att jag skulle glömma bort mig-

  262. -och så säger jag ett fult ord
    när jag blir arg...

  263. -...så kan ni bara säga "byt ord".
    -Byt ord.

  264. Och...byt ord.

  265. -Jag vill också.
    -Vad gör ni? Dumma Isabella!

  266. -Vad gjorde Isabella?
    -Smet.

  267. Men vi ska inte smita,
    vi ska stanna här.

  268. Jag har jobbat
    med det här i så många år-

  269. -att jag har sett hur lätt
    man kan vända sånt här-

  270. -när man ändrar inställning
    hos personalen.

  271. När man får dem att känna hopp
    om att det går-

  272. -så går det ganska fort,
    från att det känns så hopplöst.

  273. Om man frågar det här barnet:
    "Hur blir det nu?"

  274. "Vem var det som satt där,
    och hur blir det då?"

  275. Då kan man också ta in
    de andra barnen.

  276. Vi är så vana vid att tala om
    för barnen hur de ska göra.

  277. Det här är en övning.

  278. Man måste öva sig på att vända på det
    här och ställa frågorna till barnen-

  279. -och lita på deras kompetens
    att lösa problem med vårt stöd.

  280. -Hallå, snorunge.
    -Nej, du. Inte jag.

  281. -Jo.
    -Tycker du?

  282. Vad sa du?

  283. -Räcker pastan en stund?
    -Ja, det tror jag.

  284. Ja, tack så mycket!

  285. Vad bra det gick.

  286. Vi är bara i början, tror jag.

  287. Men vi får jobba på det.
    Det kräver ett målmedvetet arbete.

  288. Är du nöjd? Är du mätt på soppa?

  289. Varsågod.

  290. Sen reportaget gjordes-

  291. -har man på förskolan i Flen
    kommit ganska långt med problemen.

  292. -Margareta, känner du ingen det här?
    -Ja, det gör jag.

  293. Det är bra att pedagogerna
    har sökt hjälp.

  294. Och man ska också kräva
    att få handledning, för det behövs.

  295. Varken pedagoger eller barn
    ska behöva ha det så.

  296. Hur stor roll har barnen
    i de här problemen?

  297. Ingen alls.

  298. Det handlar alltid om oss vuxna
    och vilket klimat vi skapar.

  299. Det är vårt vuxenansvar.

  300. -Hur skapar man ett bra klimat?
    -Det är lätt att säga det...

  301. ...men man måste arbeta med sig själv
    och sin egen kommunikation-

  302. -och vad det är
    man ger ut till barnen.

  303. Vi måste försöka komma bort
    från den värderande kommunikationen-

  304. -där vi signalerar
    att det barnen gör är dåligt-

  305. -och komma till en bekräftande dialog
    där vi fokuserar på det som är bra.

  306. Det låter som att pedagogerna
    måste jobba med sig själva.

  307. Det är så.

  308. Man måste ta vägen om sig själv.
    En snickare har sin verktygslåda-

  309. -men pedagoger har sina verktyg
    inom sig.

  310. Så man måste ta vägen om sig själv,
    särskilt i krissituationer.

  311. Det är ingen konst att vara empatisk
    när allting fungerar. Då är det lätt.

  312. Men när det krisar
    kommer en annan barnsyn fram.

  313. Då är vi inte lika toleranta,
    respektfulla och generösa.

  314. Vi måste hitta tillbaka till det här,
    trots att det är svåra känslor.

  315. Barn, och även en del vuxna,
    älskar språklekar-

  316. -till exempel språklekens mästare,
    Povel Ramel.

  317. Bluff och Spark och Tork och Kvark
    voro sex små dvärgar

  318. En var ful och en var glad
    och en var dum i huvet'

  319. Så där ställde jag till det,
    och jag vet precis anledningen.

  320. Jag hade retat mig på en genre,
    på barnvisegenren.

  321. Och då menar jag
    den lite larviga delen av den.

  322. Jag ville skoja med den eller se till
    att den inte blev lika effektfull.

  323. Då tog jag
    många av de kända begreppen-

  324. -och rörde ihop dem och gjorde den
    både ologisk och lite konstig.

  325. Och det visade sig
    att ungar älskade min version.

  326. De hade sinne för detta,
    mer än man vågade hoppas.

  327. För parodi och lek
    med saker och ting.

  328. När jag sjunger "Bluff och Spark och
    Tork och Kvark voro sex små dvärgar"-

  329. -är det inte logiskt, men just sånt
    uppskattar barn.

  330. Hopp och hipp och hoppla
    Hästen heter Sverker

  331. Mer om hur vi vuxna
    påverkar barnens språk-

  332. -kan ni hitta på vår hemsida:
    ur.se/barnetochorden.

  333. Textning: Emeli André
    www.broadcasttext.com

  334. Översättning: Emeli André
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Vuxet och vildvuxet språk

Avsnitt 7 av 8

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur låter vi vuxna i barnens öron? Erik Sigsgaard, forskare vid Höjvognsseminariet, talar om effekterna av vuxnas skällande. Han menar att barn upplever att skäll är detsamma som att få stryk, och att det kan leda till problem när barnen växer upp. Intervjun med Sigsgaard belyses av intervjuer med barn och förskolepersonal, och genom sketcher spelade av Improvisationsteatern. Vi möter konsulten Karin Rosvall som arbetar med att handleda förskolepersonal. En förskollärare som hon arbetat med upptäckte att det var hennes eget sätt att vara som triggade en stor del av barnens dåliga beteende. Psykologen Margareta Öhman talar om vilka det är som pratar mest i förskolan och vilka det är som lyssnar.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Sociala relationer
Ämnesord:
Barn, Barnpsykologi, Disciplin (barnuppfostran), Pedagogik, Pedagogisk psykologi, Psykologi, Skoldisciplin, Undervisning, Ungdomspsykologi, Utvecklingspsykologi
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i Barnet och orden - om språk i förskolan

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaBarnet och orden - om språk i förskolan

Allra första språket

Avsnitt 1 av 8

Hur kan man som förskollärare hjälpa de minsta barnen att utveckla sitt språk?

Produktionsår:
2006
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaBarnet och orden - om språk i förskolan

Barn är rika på språk

Avsnitt 2 av 8

Hur ska man bemöta barn från flerspråkiga familjer? Vi har besökt tre förskolar som har olika syn på detta.

Produktionsår:
2006
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaBarnet och orden - om språk i förskolan

Vad är det som hindrar?

Avsnitt 3 av 8

Om olika typer av språkstörningar och språkförsening.

Produktionsår:
2006
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaBarnet och orden - om språk i förskolan

Alla ska med

Avsnitt 4 av 8

Om språkstimulans för barn med funktionshinder. Vi möter Ossian som har Downs syndrom och Emilie som är blind.

Produktionsår:
2006
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaBarnet och orden - om språk i förskolan

Fingertopparnas språk

Avsnitt 5 av 8

Hur kommunicerar barn som varken ser eller hör? Vi träffar Felix som är dövblind.

Produktionsår:
2006
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaBarnet och orden - om språk i förskolan

Lära läsa tidigt

Avsnitt 6 av 8

Är det förskolans uppgift att lära barn att läsa? Och hur ska det i så fall gå till?

Produktionsår:
2006
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaBarnet och orden - om språk i förskolan

Vuxet och vildvuxet språk

Avsnitt 7 av 8

Barn som säger fula ord i förskolan tillrättavisas. Men vem säger till personal som skäller på barnen? Om effekterna vuxnas språk och beteende har på barnen.

Produktionsår:
2006
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaBarnet och orden - om språk i förskolan

Språkets gåta

Avsnitt 8 av 8

Hur går det till när barn lär sig att tala?

Produktionsår:
2006
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Visa fler

Mer lärarfortbildning & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Bedömning för och av lärande

Forskningsnytt om formativ bedömning

Åsa Hirsh, forskare i pedagogik, talar här om begreppet formativ bedömning, ett begrepp som används flitigt i svensk och internationell forskning. Hon anser att det behövs en mer kritisk hållning till begreppet. Frågor som är viktiga att ställa är exempelvis: Hur påverkas elevers lärande och välmående av formativa metoder? Hur används formativ bedömning i syfte att analysera och förändra undervisningen? Inspelat på Näringslivets hus i Stockholm den 11 februari 2016. Arrangör: Skolporten.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Skolministeriet

Har det blivit omodernt med moderna språk?

De stora moderna språken tyska, franska och spanska får allt svårare att locka till sig både lärare och elever i skolan. Vad beror den här dalande populariteten på? Vilka förklaringar kan man hitta om man lyfter blicken från skolan och ser på hur språk värderas i det omgivande samhället? Och om färre nu lär sig tyska, franska och spanska - vad spelar det egentligen för roll?