Titta

UR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

UR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Om UR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Seminarier inspelade under Bok och Bibliotek 2010. 22-26 september 2010.

Till första programmet

UR Samtiden - Bok och bibliotek 2010 : Vart går Afrika?Dela
  1. Välkommen till Stockholm...
    nej, jag menar Sverige.

  2. Tack.

  3. Välkommen.
    Din bok har blivit väl mottagen.

  4. Den heter "Afrika".

  5. Undertiteln är
    "Framtidens kontinent".

  6. Folk som Alexander McCall Smith
    har kallat den ett mästerverk.

  7. Och...

  8. Andra har sagt så här...
    Och det här läser jag på svenska.

  9. Det första kapitlet ger oss en bild-

  10. -av hur nära Afrika ligger, och hur
    avlägset det ändå känns för många.

  11. I boken utforskar du alla de vackra
    aspekterna av kontinenten-

  12. -och pekar på Afrikas
    mångfald och komplexitet.

  13. "Afrika ligger bara en natts
    flygresa bort", skriver du.

  14. Du besökte Afrika första gången
    för över 30 år sen, som lärare.

  15. -Hur var det mötet?
    -Tack, Marika.

  16. Jag vill bara säga att jag är
    glad och stolt över att vara här-

  17. -och över att min bok
    har översatts till svenska.

  18. När jag skrev
    om hur nära Afrika ligger-

  19. -tänkte jag på Storbritanniens
    historiska band till Afrika.

  20. Sverige var ju ingen kolonialmakt-

  21. -och har ingen 1800-talskoppling till
    Afrika, förutom missionsverksamheten.

  22. Ändå finns det
    ett stort intresse för-

  23. -och en stor solidaritet mot Afrika
    i Sverige.

  24. Det beundrar jag. Sverige har spelat
    en viktig och positiv roll i Afrika.

  25. Så hur kom jag till Afrika?
    Jag hade pluggat klart-

  26. -och ville inte stanna
    i Storbritannien.

  27. Jag hade läst "Anna Karenina"-

  28. -och blivit väldigt gripen av...

  29. Jag var väldigt gripen av...
    Vad heter han? Huvudpersonen?

  30. Han arbetar med sina bönder för att
    få veta hur det är att vara fattig.

  31. Jag ville göra nåt liknande.

  32. Jag åkte till Afrika
    med en missionsorganisation-

  33. -men inte som missionär,
    utan som lärare.

  34. Jag trodde att jag skulle
    göra fantastiska saker-

  35. -och att det skulle
    vara hemskt svårt.

  36. Jag kom till Uganda 1971-

  37. -och det var
    som att komma till Shangri-la.

  38. Landskapet var underbart vackert.

  39. Människorna var vänliga
    och hade nära till skratt.

  40. Jag tillbringade två härliga år där.
    Och jag lärde mig...

  41. Jag var lärare, men jag lärde mig
    otroligt mycket av människorna där.

  42. På grund av det politiska läget blev
    jag tvungen att plötsligt åka hem.

  43. Det var på Idi Amins tid. Exilstyrkor
    invaderade landet från Tanzania 1972-

  44. -just när Idi Amin
    hade sparkat ut asiaterna ur Uganda.

  45. Kriget pågick
    kring kullen där jag bodde.

  46. Jag insåg att det var dags att åka,
    så jag åkte till Europa-

  47. -men jag svor på
    att återvända till Afrika.

  48. Och det gjorde du. Du var journalist
    i Afrika i många år.

  49. Du har jobbat för några av de största
    brittiska tidningarna.

  50. Du har gjort dokumentärer och
    radioprogram, och du citeras ofta.

  51. Men det var inte tillräckligt
    för att ge en korrekt bild-

  52. -och beskriva Afrika så som du ville.

  53. Vad var det som saknades
    i journalistiken-

  54. -som fick dig att bestämma dig
    för att göra det här?

  55. Jag hade alltid velat skriva en bok.

  56. En enastående roman, tänkte jag väl.
    Men så blev det inte.

  57. När man börjar skriva
    inser man hur svårt det är.

  58. Det här funkar nog inte på svenska,
    men vi säger ofta om tidningar...

  59. Det brittiska köket
    är ju inget vidare.

  60. Vi har fish and chips. Förr lindades
    portionerna ofta in i tidningspapper.

  61. Tidningarna kallas
    "morgondagens fish and chips-papper".

  62. De är inte bestående.
    Jag ville nå mycket djupare-

  63. -än man gör i en artikel på 1 000
    ord. Jag ville ta mig ner under ytan.

  64. Som journalist åker man till hemska
    platser när hemska saker händer.

  65. Det är krig eller hungersnöd
    eller epidemier.

  66. Oftast är det nåt hemskt som händer.

  67. Men på vägen dit, och medan
    man bevakar de här katastroferna-

  68. -ser man saker i ögonvrån-

  69. -som berättar mycket om människors
    tankar, reaktioner och kultur.

  70. Och det tyckte jag saknades
    i journalistiken.

  71. Och jag ville inte bara skriva:

  72. "När jag var här, när jag var där..."

  73. Jag ville skriva om andra saker,
    som berättade mycket mer om Afrika-

  74. -och dess bättre sida.

  75. Får jag utveckla det? Du sa att
    när du var i Afrika som lärare-

  76. -var det du själv som lärde dig mest.

  77. Var det under åren som journalist som
    du lärde dig det du skriver om här?

  78. Som person och medmänniska...

  79. Lite av båda, tror jag.

  80. Mycket av det jag lärde mig i Afrika
    lärde jag mig som lärare i Uganda.

  81. Jag ska ge ett exempel.

  82. Tid. Vi rusar runt hela tiden,
    och har alltid bråttom-

  83. -och kollar på klockan
    och passar tider.

  84. I Afrika är tiden inte lika viktig.

  85. Om man har ett möte så avslutar
    man samtalet. Man rusar inte i väg.

  86. Det här gör
    många utlänningar frustrerade.

  87. Men jag har lärt mig
    att man måste ha tålamod i Afrika.

  88. Saker blir gjorda förr eller senare.

  89. Det är ett enkelt exempel
    på nåt som jag tidigt lärde mig.

  90. När jag sen åkte dit med tv-team, och
    de sa "De sa halv tolv. Var är de?"-

  91. -så kunde jag försäkra dem om
    att det bara gällde att ha tålamod.

  92. Du nämnde en sak tidigare
    när vi pratade om din bok.

  93. Du åkte till ställen
    som plågades av hungersnöd och krig-

  94. -men du möttes av nåt
    som du inte hade förutsett-

  95. -nämligen det faktum att folk inte
    förlorade hoppet och framtidstron.

  96. Kan du berätta om det, och om hur
    du ville behandla ämnet i din bok?

  97. Ja, jag blev alltmer medveten...

  98. Låt mig bara gå tillbaka ett steg,
    till år 1984-

  99. -då jag jobbade på Times,
    men då som allmänreporter.

  100. I maj det året
    ringde de upp mig från Oxfam-

  101. -och sa att Etiopen stod inför
    en fruktansvärd hungersnöd.

  102. Så jag gick till chefredaktören-

  103. -som var en riktig
    gammaldags överklassbritt.

  104. Han sa:
    "Jag tror inte att våra läsare"-

  105. -"vill läsa om svältande afrikaner."

  106. "Det var mycket sånt i och med
    Biafra. De vill inte ha mer sånt."

  107. Så han lät mig inte åka.

  108. Sen visade det sig att hungersnöden
    i Etiopien blev årets största nyhet-

  109. -och Times fick leta rätt på nån
    senare, i augusti eller september...

  110. Så de fick skicka nån annan.

  111. Då lovade jag mig själv-

  112. -att försöka bevaka
    svältkatastrofer och krig i Afrika-

  113. -lika väl som om de ägt rum i Europa.
    Och det gjorde jag från och med då.

  114. Jag försökte berätta om lidandet,
    och så vidare.

  115. Men så småningom insåg jag-

  116. -att jag målade upp
    en bild av Afrika-

  117. -som en lidande, svältande kontinent-

  118. -som var beroende
    av hjälp från utomstående.

  119. Det tog lång tid
    för mig att inse detta.

  120. Och senare,
    när jag jobbade på The Economist-

  121. -hade de rubriken "Den hopplösa
    kontinenten" på omslaget.

  122. Det var inte jag som skrev rubriken.

  123. Jag visste inte ens
    att den skulle komma i tidningen-

  124. -förrän jag såg den dagen därpå.

  125. -Och jag tänkte...
    -Vilket år var det här?

  126. Det måste ha varit...

  127. Det måste ha varit 1997 eller 1998.

  128. Det var onekligen
    tuffa tider i Afrika.

  129. I 26 afrikanska länder
    pågick det antingen inbördeskrig-

  130. -eller krig mot grannländer.
    Det var ingen bra period.

  131. Ändå kändes rubriken fel. Det tog
    lång tid innan jag förstod varför.

  132. Det var för att jag aldrig
    hade stött på hopplöshet i Afrika.

  133. Till och med
    under riktigt fruktansvärda perioder-

  134. -sa folk som man intervjuade så här:

  135. "Ja, det här är förfärligt.
    Men det kommer att bli bra igen."

  136. Aldrig möttes jag av en känsla
    av hopplöshet. Ibland tänker jag...

  137. Jag bor i London. Där finns det
    hopplöshet. Människor tigger-

  138. -för att de är drogberoende.
    De saknar hopp.

  139. I Afrika har jag har aldrig sett en
    sån total avsaknad av framtidstro.

  140. Det finns alltid en framtid,
    och tillsammans kan vi bygga den.

  141. Men i din bok
    beskriver du många saker-

  142. -som kan framstå
    som väldigt hopplösa.

  143. Exploatering och förtryck förekommer.
    Krig pågår.

  144. Kolonialismens smutsiga historia-

  145. -präglar fortfarande kontinenten.

  146. Men du kommer undan med det.

  147. Trots att du är
    en vit, medelålders britt-

  148. -säger alla att du
    har åstadkommit nåt fantastiskt.

  149. Hur är det möjligt, tror du?

  150. -Jag kommer undan med det...
    -Med den äran.

  151. Som jag sa tidigare så åker man
    som journalist till hemska ställen-

  152. -och rapporterar om hemska
    människor som gör hemska saker.

  153. Ingen skickar en till Schweiz, eller
    till ett trevligt land som Botswana.

  154. "Ännu en trevlig dag gryr
    i detta välfungerande land."

  155. Sånt publiceras inte.

  156. Man rapporterar om hemskheter.
    Jag har försökt skildra sanningen.

  157. Men jag tror...
    Ta till exempel Burundi.

  158. Burundi har gått igenom liknande
    ohyggligheter som Rwanda.

  159. Det var inte riktigt på samma nivå,
    men nästan.

  160. Jag åkte till en by där en
    fruktansvärd massaker hade ägt rum.

  161. Jag tänkte
    att det var helt vedervärdigt.

  162. Jag undrade varför jag skulle
    skriva om det. Varför plåga läsarna?

  163. Då sa nån att det fanns
    några överlevande i ett hus.

  164. En man som själv var tutsi-

  165. -hade huset fullt
    av ungefär 60 hutuer.

  166. Han skyddade dem från tutsierna,
    alltså från sitt eget folk.

  167. Han sa: "Om ni vill döda dem får
    ni döda mig först." En modig man.

  168. Jag vet inte hur det gick sen, men
    han var gammal och hade varit polis.

  169. Det var underbart. Mitt i allt det
    fruktansvärda fanns en riktig hjälte.

  170. Det var en god nyhet.

  171. Trots att jag skriver
    om hemskheterna-

  172. -som är högst verkliga,
    inte påhittade-

  173. -så finns det alltid en annan sida,
    ett hopp om återuppbyggnad.

  174. Men det lär ta tid.

  175. Och tillståndet i Afrika just nu
    ligger troligen närmare...

  176. ...den mänskliga erfarenheten...

  177. ...kanske i hela världen,
    definitivt i Europa...

  178. Tänk på hundraårskriget.
    Var Sverige med?

  179. Även Sverige har varit inblandat
    i rätt hemska grejer.

  180. För många av våra förfäder
    var det normaltillståndet.

  181. De hade förstått dagens Afrika
    bättre än vi.

  182. Jag tror inte att Afrika
    är konstigt eller avvikande-

  183. -eller att folk
    är extra våldsbenägna där.

  184. Vi har nu löst många av våra problem
    i Europa.

  185. Men fram till 1945 var Europa...

  186. Och senare också,
    när Jugoslavien exploderade.

  187. Där hände fruktansvärda saker.

  188. Det är snarast så som de flesta
    människor har levt, historiskt sett.

  189. Jag vill komma tillbaka till det sen-

  190. -för det har att göra med
    hur du ser på Afrikas framtid.

  191. Jag tycker att du kommer undan
    med mycket av det du skriver-

  192. -fastän du är kritisk,
    eftersom du gör det med kärlek.

  193. Kände du att du var skyldig någon,
    eller kanske alla du har mött-

  194. -att förmedla den andra berättelsen?
    Berättelsen om hopp.

  195. Berättelsen om kraften hos
    alla de människor som du har träffat-

  196. -vars röster inte hörs i dag-

  197. -eftersom förtrycket
    är ständigt närvarande i Afrika.

  198. Det finns få bra ledare i Afrika. Det
    kanske gäller hela världen, men...

  199. Var du skyldig någon något?

  200. Du uttrycker det bra.
    Ja, så var det nog.

  201. Många människor...

  202. Man intervjuar
    många människor som...

  203. ...lider av orättvisor och hunger.

  204. Och samtidigt-

  205. -ser man det där usla styret
    som ligger bakom problemen.

  206. Jag kände att deras röster
    måste få bli hörda.

  207. Det är det jag menar
    med avsaknad av hopplöshet.

  208. Människor lider under förtrycket
    men bär sitt lidande med värdighet.

  209. De var ofta mina källor
    i artiklarna som jag skrev.

  210. Och i boken också.

  211. Visst kommer jag också
    med frän kritik-

  212. -mot de styrande eliterna-

  213. -som inte verkar bry sig om folket,
    eller sitt lands framtid.

  214. Men det är de vanliga människorna
    som är huvudpersonerna i min bok.

  215. Vi ska ta och titta lite
    på en karta över Afrika.

  216. Vi ska se om det lyckas.

  217. Vi ska titta på en karta över Afrika.

  218. Om det funkar.

  219. Så där ja.

  220. Här kan man se... Du pratade om
    att Afrika är en enorm världsdel.

  221. En stor del av resten av världen
    skulle få plats där, storleksmässigt.

  222. I din bok skildrar du mångfalden.

  223. Du skriver om bergen, om naturen,
    om alla olika språk, och så vidare.

  224. När du skriver om krigen
    och förtrycket i Afrika...

  225. ...nämner du att Afrika kanske...

  226. Att gränserna kommer att förändras,
    eftersom de är onaturliga-

  227. -på grund av hur de drogs upp för
    hundra år sen av kolonialmakterna.

  228. Kan du berätta om det
    i relation till kartan?

  229. Absolut. Föreställningen om
    att Afrika är en enhetlig kontinent-

  230. -med ett enda folk
    ligger väldigt långt från sanningen.

  231. Jag tycker att...

  232. Av alla världsdelar är Afrika den
    som uppvisar den största mångfalden.

  233. Hos människorna här
    finns en större genetisk variation-

  234. -än hos resten av mänskligheten.
    Mångfalden är större hos afrikanerna-

  235. -än hos resten
    av världens befolkning.

  236. Det är rätt självklart, för det är
    där mänskligheten har sitt ursprung.

  237. Variationen är stor
    vad gäller landskap och klimat-

  238. -men också vad gäller människorna.

  239. Runt 2 000 språk har upptäckts
    hittills. Språk, inte dialekter.

  240. 2 000 språk.

  241. Före kolonialismen fanns det mellan
    6 000 och 10 000 politiska enheter.

  242. Och så plötsligt, i Berlin-

  243. -styckar de europeiska stormakterna
    upp området. Drar raka linjer.

  244. De delar upp det i ett antal länder.
    Numera är det 53 länder.

  245. Dessa nya uppdelningar
    tvingades på folken.

  246. Nationerna växte inte fram naturligt,
    utan tvingades fram.

  247. Det ser jag som roten
    till Afrikas politiska problem.

  248. Man får en stor mångfald på ett
    mycket litet geografiskt område.

  249. I det lilla landet Uganda finns det
    en folkgrupp som heter baganda-

  250. -som har egna kungar,
    och en aristokrati-

  251. -och en hel civilförvaltning. Så var
    det redan innan kolonialismen.

  252. Alldeles i närheten, på andra sidan
    Nilen, finns acholifolket.

  253. De har inga hövdingar. De äldsta
    fattar beslut genom diskussioner.

  254. De är visserligen bara män, men det
    är ändå mycket mer demokratiskt.

  255. Och de här folken försöker man ena
    i en nation, för bara 50 år sen.

  256. Nu vill jag ta
    ett steg tillbaka igen, till 1890.

  257. Européerna kommer inte in i Afrika
    på allvar förrän runt år 1900.

  258. Efter fjorton år
    utbröt ett världskrig-

  259. -som påverkade Afrika mycket.

  260. Inte mycket är skrivet om Afrika
    under första världskriget-

  261. -men tusentals afrikaner dog-

  262. -och deras familjer dog, då männen
    tvingades arbeta för arméerna.

  263. Sen följde en ekonomisk kris,
    och så ett världskrig till.

  264. I slutet på det världskriget-

  265. -tvingades Storbritannien
    och Frankrike att lämna Afrika.

  266. Orsakerna var USA:s avståndstagande
    från imperialismen-

  267. -afrikanska uppror, och ländernas
    egna bottenkörda ekonomi.

  268. Och sen följde det kalla kriget.

  269. De afrikanska länderna föddes.

  270. Och varken västmakterna
    eller Sovjetunionen-

  271. -brydde sig om
    mänskliga rättigheter och demokrati.

  272. Frågan var bara:
    "Vems sida är ni på?"

  273. Tänk att födas, som ett nytt land,
    i början av det kalla kriget, 1960.

  274. Jag vill gärna prata om
    vad du menar du när du säger-

  275. -att många afrikanska stater-

  276. -alltjämt befinner sig i ett läge
    där deras nationsstatus är oklar-

  277. -samtidigt som Afrika
    är en av de rikaste världsdelarna-

  278. -när det gäller mineraler,
    metaller och även arbetskraft.

  279. Och Afrika plundras och exploateras
    i stor utsträckning i dag.

  280. Det sker med vissa
    afrikanska ledares samtycke-

  281. -men även västmakterna är
    inblandade, liksom Kina och Indien.

  282. Du hävdar att det kanske inte är av
    ondo att Kina och Indien är i Afrika.

  283. Kan du prata lite om det?
    För krigen är inte över.

  284. Nej, det är de nog inte.

  285. Enligt mig är den lokala politiken
    den grundläggande krigsorsaken.

  286. Konflikter om tillgångar
    är sekundära.

  287. Jag tror att krig sällan bryter ut
    på grund av bråk om tillgångar.

  288. Jag tror att naturtillgångarna,
    såsom diamanter och coltan i Kongo-

  289. -spär på konflikterna,
    men de orsakar dem inte.

  290. Men ja, jag tror att alla...

  291. Om tillgångarna tas väl om hand,
    och om inkomsterna förvaltas väl-

  292. -så gynnar det Afrika.
    Vi är på väg dit nu.

  293. Afrika blir bättre.
    I och med att kineserna kom-

  294. -kom även européerna
    och resten av världen.

  295. Deras investeringar
    gör nationerna rikare.

  296. Och när ledarskapet blir bättre-

  297. -kommer en del av inkomsterna att gå
    till vård, skola och infrastruktur.

  298. -Det är den enda vägen framåt.
    -Bättre än bistånd?

  299. Ja. Jag tror helt enkelt inte
    att bistånd utifrån-

  300. -kan få ett helt land
    eller en hel världsdel att utvecklas.

  301. Men det kan påskynda en process
    som redan är i startgroparna.

  302. Så om ett land är på rätt väg
    och gör rätt saker-

  303. -kan bistånd påskynda utvecklingen,
    men inte orsaka den.

  304. Om man ser på Kongo,
    som fått mycket bistånd-

  305. -inser man att utveckling aldrig
    kan ske bara med biståndspengar.

  306. Endast afrikanerna själva
    kan få Afrika att utvecklas.

  307. Vi kan hjälpa till
    med biståndsprojekt-

  308. -men folket måste göra jobbet själva.
    Det är den enda vägen.

  309. Du ger exempel-

  310. -på de fantastiska överlevnads-
    strategier som folk utvecklar.

  311. Inte bara afrikaner i Afrika,
    utan också afrikaner utomlands.

  312. Det gäller speciellt en grupp
    från Senegal som du har träffat.

  313. Berätta lite om det. Det är nog
    ett okänt fenomen för många.

  314. Ja, angående överlevnad...

  315. Vårt familjebegrepp,
    som innefattar barn och föräldrar-

  316. -är väldigt smalt och begränsat-

  317. -jämfört med den afrikanska familjen.

  318. Jag vet inte om ni har nåt namn för
    avlägsna kusiner, kusinbarn och sånt.

  319. -Sysslingar...
    -Ja, och bryllingar och sånt.

  320. De kallas bröder och systrar,
    och kan be en-

  321. -om hjälp med skolavgifter och annat.
    Man måste betala.

  322. Det har sina plus och minus,
    men den solidariteten-

  323. -är, tror jag,
    en av de viktigaste mekanismerna-

  324. -för överlevnad i Afrika.
    Så det är en sak.

  325. Men i Senegal...
    Har nån av er varit i Senegal-

  326. -och besökt Touba,
    där mouriderna bor?

  327. Mouriderna är ett muslimskt samfund,
    kan man väl säga.

  328. De har sin egen version av islam.

  329. Den baseras på en saktmodig
    acceptans av världen.

  330. Och man delar med sig av intäkter.

  331. De finns över hela världen,
    säkert här också.

  332. De säljer ofta saker vid vägkanten.
    Väskor, smycken och sånt.

  333. De reser över hela världen.

  334. Överallt bildar de speciella
    mourid-sammanslutningar-

  335. -och de delar med sig av sina pengar,
    och ger till varandra.

  336. Man bedriver handel, och delar sen
    med sig av det man har tjänat.

  337. Och i en världsdel
    där tillit står högt i kurs...

  338. I många afrikanska samhällen
    har vedermödor försvagat tilliten-

  339. -men inte när det gäller familjen
    och organisationer som mouridernas.

  340. Det är fantastiskt.
    De har skapat en hel värld-

  341. -med centrum i
    staden Touba i Senegal.

  342. Och det finns ingen regeringsnärvaro
    i Touba.

  343. Men de personer som styr Touba-

  344. -bestämmer
    vem som blir president i Senegal.

  345. Mot dem har man ingen chans att
    vinna. Deras inflytande är enormt.

  346. Det är ett exempel på förekomsten
    av överlevnadsstrategier.

  347. Men hur ser du
    på det civila samhällets tillväxt?

  348. Förändring måste komma inifrån,
    sa du.

  349. Men när folk protesterar,
    som i Zimbabwe-

  350. -tystas de snart
    av starka förtryckarmekanismer.

  351. Var ser du det positiva?
    Var finns de goda tecknen?

  352. Som positiva exempel
    nämner jag några länder.

  353. Ghana klarar sig bra, bara de nu kan
    handskas med sin nyfunna olja.

  354. Jag ser...

  355. Uganda likaså, fast presidenten
    tycks sitta kvar för länge.

  356. Men han kommer att vinna igen i valet
    i år...eller nästa år, menar jag.

  357. Men överallt ser jag
    en växande medelklass-

  358. -som är välutbildad och kompetent-

  359. -och som inte vill göra
    saker och ting på det gamla sättet.

  360. De försöker...

  361. Det handlar om det civila samhällets
    institutioner, och kyrkorna.

  362. De kommer gradvis att trycka undan
    det onda, och få fram bättre ledare.

  363. Som otålig europé säger jag
    ofta till mina afrikanska vänner-

  364. -att de inte är arga nog. De borde
    ge sig ut och göra revolution.

  365. De skrattar och säger
    att de gör saker i sin egen takt.

  366. Gradvis kommer de att trycka undan-

  367. -förtrycket, det usla ledarskapet-

  368. -och korruptionen. De har nog rätt i
    att jag är för otålig.

  369. Jag vill ha en fransk revolution
    med giljotiner och halshuggningar.

  370. Så tänker jag instinktivt,
    men jag inser-

  371. -att såna metoder inte har lett
    till nåt rättvist samhälle i Afrika.

  372. Det enda sättet är
    att långsamt pressa ut det onda-

  373. -och ersätta det
    med ett bättre samhälle.

  374. Vilken roll spelar då
    ett land som Sverige-

  375. -som inte har haft kolonier i Afrika,
    men som har engagerade invånare-

  376. -som gärna skulle vilja vara
    delaktiga i utvecklingen i Afrika?

  377. Många åker dit och arbetar i projekt,
    och så vidare. Vad säger du om det?

  378. Samtidigt har vi en regering
    som säljer vapen till Afrika.

  379. Hur ska ett samhälle som Sverige-

  380. -förhålla sig
    till den där viljan att hjälpa?

  381. Inställningen är väldigt viktig.

  382. Vårt anseende tog skada 2005,
    då premiärminister Blair-

  383. -gav intryck av att han kunde rädda
    Afrika med Bono och Bob Geldof-

  384. -bara de fick pengar.
    Men det är inte sant.

  385. Jag tycker att Sveriges
    långtidsengagemang har varit...

  386. Ni har samlat på er
    mycket kunskap om Afrika.

  387. Jag minns att jag
    i slutet på 80-talet läste-

  388. -några uppriktiga rapporter om hur
    det svenska biståndet hade använts.

  389. Och jag önskade
    att vi kunde vara lika ärliga.

  390. Jag tycker att om folk kan under-
    stödja skolor och sjukhus och sånt...

  391. Inte bara genom att...

  392. ...ge. Det handlar om mer än att ge.

  393. Åk dit. Besök skolan som du
    understödjer. Prata med människorna.

  394. Det är den sortens jämlika
    engagemang som behövs.

  395. Man ska inte bara vara en välgörare-

  396. -som ger pengar,
    och säger vad som ska göras.

  397. Att verkligen möta folk och diskutera
    är det bästa sättet att hjälpa till.

  398. Att ta nattflyget, som du skriver om,
    till Afrika, och till en specifik by.

  399. Många har gjort det, och förändrats
    i grunden, och har lärt sig saker.

  400. Kanske mycket mer
    än de lärde nån annan.

  401. -Precis som du.
    -Ja. Det var jag som lärde mig.

  402. När människor åker dit och förstår
    varför Afrika är som det är-

  403. -kan de verkligen engagera sig.

  404. Ibland måste man fatta svåra beslut-

  405. -men det är såna beslut
    som måste fattas på plats.

  406. Jag vill prata lite om AU,
    den afrikanska unionen-

  407. -och hur Afrika ska hantera
    sina utvecklingsproblem.

  408. Hur ser du på Afrikanska unionen-

  409. -och deras s.k. inbördes granskning,
    som innebär att länderna själva-

  410. -granskar utvecklingen,
    och arbetar för bättre regeringar.

  411. AU växte fram ur
    den gamla organisationen OAU-

  412. -som hade blivit en sorts
    fackförening för afrikanska ledare.

  413. Man kritiserade egentligen aldrig-

  414. -andra afrikanska ledare.

  415. De hade en årlig sammankomst, bara.

  416. AU, däremot, utarbetade några
    betydelsefulla stadgor för ledarskap.

  417. Kupper fick inte förekomma-

  418. -och ingen som kommit till makten
    odemokratiskt skulle godkännas.

  419. De här principerna har man frångått
    ibland, på ett rätt pragmatiskt sätt.

  420. Det kommer alltid
    att finnas en konflikt.

  421. Å ena sidan finns
    strävan efter att skapa-

  422. -ett slags Afrikas förenta stater,
    vilket man fortfarande drömmer om.

  423. Och en vilja att visa afrikansk
    solidaritet mot resten av världen.

  424. Å andra sidan
    har vi de enskilda ledarna som säger:

  425. "Om jag kritiserar honom, så får
    jag kanske äta upp det senare."

  426. Så det finns en risk att det blir
    en fackförening för ledare.

  427. En sak som har hänt är att länderna
    börjat med inbördes granskning-

  428. -och det har varit mycket lyckat.

  429. De skräder inte orden
    i sina rapporter.

  430. Det var de som förutsåg
    katastrofen i Kenya 2009.

  431. De har också uttalat sig skarpt
    om Nigeria.

  432. Och nigerianer
    gillar inte att bli kritiserade.

  433. Men här fick de veta att de levde.

  434. Så just den delen
    är rätt verkningsfull.

  435. Förutsatt att rapporterna
    offentliggörs som de ska-

  436. -är det en del av det afrikanska
    samarbetet som funkar bra.

  437. Skulle det vara naturligt
    också för exempelvis EU-

  438. -att arbeta mer med AU
    i stället för att göra bilaterala...

  439. Bilaterala... Alltså att länderna
    ser om sina egna intressen-

  440. -så att t.ex. Frankrike fattar beslut
    med länder som intresserar dem.

  441. Borde vi ha en mer direkt koppling
    till AU genom EU?

  442. För närvarande är AU:s ledning
    inte särskilt stark-

  443. -och de har inte nog med resurser.

  444. Så det vore nog oförståndigt-

  445. -om västvärlden beblandade sig allt
    för mycket med dem på den nivån.

  446. Men en sak som vi borde uppmuntra
    och inte underminera-

  447. -är de regionala handelsblocken.

  448. ECOWAS, det västafrikanska
    ekonomiska samarbetet.

  449. Östafrikanska unionen.
    SADC i södra Afrika.

  450. De är framtiden, för de kan skapa
    zoner med marknader som är så stora-

  451. -att resten av världen
    kan handla med dem.

  452. Det är på den nivån
    som västvärlden bör stödja Afrika.

  453. Felet med EPA, alltså
    de europeiska partnerskapsavtalen-

  454. -var att de ingicks
    med enskilda länder.

  455. Den sydafrikanska tullunionen
    vacklade-

  456. -för att Sydafrika var emot EPA,
    och Botswana var för.

  457. Europeiska unionen
    borde ha ingått avtal-

  458. -med Sydafrikanska tullunionen,
    och sen med SADC-

  459. -men inte med enskilda länder.

  460. Jag vill avsluta med
    att diskutera det du skriver-

  461. -om religionens stora betydelse
    i Afrika.

  462. För folk i allmänhet
    är religionen väldigt viktig.

  463. Varför tror du att det är så?

  464. Under alla mina år i Afrika-

  465. -har jag bara träffat tre
    afrikanska ateister.

  466. Jag vet inte.
    Det är svaret på frågan.

  467. Det har alltid funnits en stark
    känsla för andevärlden i Afrika.

  468. Och det finns också
    en tendens att...

  469. Nu generaliserar jag-

  470. -men afrikaner ansluter sig gärna
    till kyrkor, samfund och sånt.

  471. Folk går i kyrkan av sociala skäl
    också. Det är av stor betydelse.

  472. Om staten inte har
    så mycket gott att erbjuda-

  473. -så kanske kyrkan har det.
    Det är en del av förklaringen.

  474. Men där finns en medvetenhet
    om att finns en andlig värld-

  475. -något som vi
    i våra hektiska liv förbiser.

  476. Det här är en del
    av det gamla Afrika-

  477. -som i högsta grad lever kvar
    i dagens Afrika.

  478. Richard kommer att signera sin bok
    där nere-

  479. -om en liten stund.

  480. Den är ett mästerverk,
    som nån säger här.

  481. Inte bara "nån",
    utan Alexander McCall Smith.

  482. Vad ska du göra i framtiden?

  483. Du är chef för Royal African Society
    i London-

  484. -som är en plattform för afrikansk
    kultur och mångfaldsarbete.

  485. Hur kommer din personliga roll
    att utvecklas?

  486. Ska du fortsätta resa, eller ska du
    åka runt och prata om din bok?

  487. Jag har upptäckt att...

  488. ...min stamtillhörighet
    som journalist...

  489. I Afrika säger jag alltid
    att jag tillhör journaliststammen.

  490. Det sitter kvar.

  491. Jag vill gärna ge mig ut igen och
    känna doften av Afrika på nära håll.

  492. Just nu sitter jag i London, och vi
    håller visserligen många möten-

  493. -och ger ut böcker, och allt möjligt-

  494. -men jag har sällan möjlighet att
    åka tillbaka till det riktiga Afrika.

  495. Det vill jag göra. Antingen som rep-
    resentant för Royal African Society-

  496. -eller som skribent.

  497. Jag vill gärna skriva. Jag har två,
    tre böcker kvar att skriva om Afrika.

  498. -Tack så mycket, Richard.
    -Tack, Marika.

  499. Översättning: Nina Brander Källman
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Vart går Afrika?

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Afrika - så nära och ändå så långt borta för många av oss. Men Afrika är bara ett nattflyg bort, säger journalisten Richard Dowden som har levt och rest i Afrika i tre decennier. Han har lyssnat, lärt och omvärderat under åren, också efter att han fått möta ledare och varit ögonvittne till dramatiska skeenden. Han har arbetat för några av de största brittiska dagstidningarna, men kände att det inte räckte för att beskriva Afrika. I ett samtal med Marika Griehsel, SVT:s korrespondent i Sydafrika, berättar han hur och varför han ville nyansera den europeiska bilden. Richard Dowden är chef för The Royal African Society och har skrivit boken "Afrika - framtidens kontinent". Det är en modern nutidshistoria om Afrika där han sätter in personer och händelser i sitt historiska och politiska sammanhang och förklarar bakomliggande faktorer till såväl de många krigen och katastroferna som till de framsteg som gjorts. Arrangör: Leopard förlag.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Efterkrigstiden
Ämnesord:
Afrika, Afrikas historia, Historia
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Pedagogik när flera kulturer möts

Interkulturell pedagogik innebär stora utmaningar för de flesta länder på grund av såväl historiska som nya synsätt på social mångfald. Professor Jagdish S. Gundara vid Londons universitet behandlar några av de pedagogiska frågor som hänför sig till det sekulära och det heliga och som ställt skolor, lärare, studenter och samhällen inför stora utmaningar. Arrangör: Västra Götalandsregionen och Nätverket för interkulturell pedagogik.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Solnedgångar och svältkatastrofer är bra

Hur ser afrikaner på den generaliserade bilden av Afrika som finns i västvärlden? Författarna Helon Habila från Nigeria, Kopano Matlwa från Sydafrika och Alain Mabanckou från Kongo-Brazzaville diskuterar och berättar om sina egna erfarenheter.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

När byxor är ett brott

Lubna Ahmad al-Hussein greps av polisen i Khartoum 2009 för att hon gick klädd i byxor. Boken "40 piskrapp för ett par byxor" är ett personligt vittnesmål där hon skildrar ett Sudan som dignar under dubbel börda: sharialagarna och landets traditioner. Moderator: Dilsa Demirbag-Sten. Arrangör: Sekwa förlag.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Kultur, religion och kvinnors rättigheter

Ett seminarium med Fatmagül Berktay, turkisk forskare i statsvetenskap, aktivist för mänskliga rättigheter och mycket engagerad i kvinnofrågor. Fatmagül föreläser och samtalar därefter med Rasoul Nejadmehr. Arrangör: Västra Götalandsregionen, Nätverket för interkulturell pedagogik.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Vart går Afrika?

Journalisten Richard Dowden har efter tre decennier av resor i Afrika skrivit boken "Afrika - framtidens kontient". I ett samtal med SVT:s korrespondent Marika Griehsel berättar han varför den europeiska bilden av Afrika behöver nyanseras. Arrangör: Leopard förlag.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Läsplattor - så fungerar de

Vilka möjligheter kan läsplattor ge för elever med funktionsnedsättning? Sören Henriksen och Åke Runnman, rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten ger praktisk vägledning kring valet av läsplattor. Arrangör: Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Tala dig till ledarskap

Vi kan läsa oss till tusentals teorier om ledarskap, men till slut är det din förmåga att kommunicera med andra som avgör om du lyckas leda andra människor mot ett gemensamt mål. Föreläsaren Paul van der Vliet berättar hur man gör. Arrangör: Studentlitteratur.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Modigare vardag

När vi går till botten med stress, tvivel eller obeslutsamhet finner vi alltid en rädsla som spökar. Carl Lindeborg, föreläsare inom personlig utveckling och ledarskap, och Sofia Sivertsdotter, professionell coach, talar om rädsla och mod i vardagen. Arrangör: Liber.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Prata sex och manlighet i skolan

Hur ska man prata med killar om sex, kärlek, normer, relationer och respekt? Ett samtal mellan Alán Ali från Fryshusets projekt Elektra, Karolin Röcklinger, genusföretaget Amphi och författaren Inti Chavez Perez. Moderator: Anna Hellgren. Arrangör RFSU (Ottar).

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

2000 språk i Afrika

Hur och varför har olika språk vuxit fram i Afrika? Och hur skiljer det sig från framväxten av språk i Europa? Ett seminarium med Lars-Gunnar Andersson, professor i svenska, och Tore Janson, professor emeritus i afrikanska språk. Arrangör: Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg och Jonsereds herrgård/Göteborgs universitet.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Dyslexi - förbannelse och möjlighet

Ulla Föhrer, leg. logoped och med. hedersdoktor, och Eva Magnusson, logoped och fil. dr, har djupintervjuat fyrtio personer med läs- och skrivsvårigheter. Vilka strategier har dessa använt för att klara skola, utbildning och arbete? Moderator: Elisabet Reslegård, ordförande i Läsrörelsen. Arrangör: Läsrörelsen, BTJ Förlag, Dyslexitorget och Allmänna arvsfonden.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Så blir du en bättre journalist

Journalisten Augustin Erba berättar om sin nyutkomna bok om journalistik: en rad knep och tankar om hur man blir en bättre och gladare journalist. Talang är irrelevant, menar Augustin Erba. Arrangör: Svenska Journalistförbundet.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Vårdens utmaning - att behärska kaos

De som arbetar inom vården måste lära sig kontrollera det kaos som är helt oundvikligt, säger Jonas Åberg, med många års erfarenhet av ämnet socialt arbete vid Linnéuniversitetet. Han menar att vården står inför ett paradigmskifte. Inspelat på Bokmässan i Göteborg i september 2010.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Samtala med tonåringar

Socionomen Mia Börjesson ger teoretiska och praktiska verktyg till alla som möter tonåringar i sin vardag, både professionellt och privat. Arrangör: Argument förlag.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bok och bibliotek 2010

Viktiga samtal med barn och ungdomar

Samtal mellan barn och vuxna, oavsett var dessa sker, är oändligt betydelsefulla. Petter Iwarsson, socialpedagog och föreläsare verksam inom Bris, talar om vikten av att vi vuxna möter barn i samtal om viktiga saker i deras liv. Arrangör: Bris.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Palme: Livet. Politiken. Mordet.

Vem sköt och vilka konsekvenser fick mordet?

Samtal om mordet på dåvarande statsminister Olof Palme, 30 år efter skotten på Sveavägen. Frågor som tas upp i samtalet är: finns det grund för konspirationsteorierna kring mordet? Vad visade granskningen av Palmeutredningen? På vilket sätt har mordet påverkat det svenska samhället idag? Medverkande: Lena Andersson, författare och krönikör, Stefan Lindberg, författare, Daniel Suhonen, socialdemokratisk debattör och Inga-Britt Ahlenius, ledamot av Granskningskommissionen av Palme-mordet 1999. Moderator: Annie Reuterskiöld, journalist. Inspelat den 25 februari 2016 på Kulturhuset i Stockholm. Arrangör: Kulturhuset Stadsteatern Stockholm.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

De finska krigsbarnen

De två finska krigsbarnen Kielo och Pentti skickades till Sverige från Finland under andra världskriget. Mellan 70 000 och 80 000 finska barn delade samma öde. Hur var det att komma ensam till Sverige, och hur har resan påverkat dem som vuxna? För Kielo och Pentti var det en upplevelse i barndomen som satte djupa spår.