Titta

UR Samtiden Tema

UR Samtiden Tema

Om UR Samtiden Tema

Kunskap och vetenskap i nytt sammanhang. Talare och samtal från de dagliga sändningarna i UR Samtiden kopplas samman kring ett tema.

Till första programmet

UR Samtiden Tema : Sexuella övergrepp mot barnDela
  1. Jag var jätteorolig för att
    min mamma skulle få reda på det.

  2. Jag var orolig för att det var
    mitt fel. Jag var livrädd.

  3. Att våga bryta tystnaden.

  4. I Sverige anmäls varje dag
    tio fall av sexuella övergrepp-

  5. -mot barn under 15 år.
    Mörkertalet är stort.

  6. Daniella Nilervik pratar om övergrepp
    hon utsattes för när hon var 16 år.

  7. Ur samtiden, tema:
    Sexuella övergrepp mot barn.

  8. De som kände mig från ettan
    och upp till gymnasiet-

  9. -frågade om något var fel,
    men jag vågade inte säga något.

  10. På grund av skam och skuld.

  11. Omkring 4 miljoner webbplatser
    förmedlar barnpornografi.

  12. Bara en bråkdel av de utnyttjade
    barnen är identifierade.

  13. Polisen om kampen
    mot barnpornografi på internet.

  14. Man knackar på dörren och kliver in.

  15. "Vi kommer från polisen och utreder
    barnpornografi och övergrepp."

  16. "Vem ska vi ta med oss?"

  17. Frun tittar på maken.
    Maken tittar upp i taket.

  18. Läkaren Åsa Kastbom forskar
    om barns normala sexualitet-

  19. -för att vid rättegångar bevisa
    onormalt beteende...

  20. ...orsakat av övergrepp.

  21. Anmälningarna som kommer in
    handlar ofta om-

  22. -att barnet har visat
    ett avvikande sexuellt beteende.

  23. För barnen erkänner det inte, och
    förövarna berättar ju inte om det.

  24. Hur förhör man ett barn
    som man misstänker har utsatts?

  25. Polisen om en ny metod
    som nu används i Sverige.

  26. Man kan inte
    sammanfatta fem olika saker.

  27. "Stämmer det?"
    "Ja" säger barnet då.

  28. Det kan vara tre som är rätt,
    och två som är fel.

  29. Ur samtiden,
    tema sexuella övergrepp mot barn-

  30. -som inleds
    med Daniella Nilerviks historia.

  31. Jag blev utsatt för övergrepp.
    Inte inom min familj...

  32. Min mamma och pappa delade
    på sig när jag var tretton.

  33. Så han var inte så nära mig,
    men nära mig på ett annat sätt.

  34. Det var väldigt chockande.
    Jag förstod inte vad jag var med om.

  35. Jag förstod inte vad han gjorde.

  36. Jag förstod inte att en man
    kunde göra så. Var det normalt?

  37. Jag var i en sådan chock i början.
    Jag gjorde absolut ingenting.

  38. Jag berättade absolut
    inte för någon i början. Det tog...

  39. ...kanske två månader
    innan jag vågade berätta för någon.

  40. Jag var jätteorolig för att min mamma
    skulle få reda på det.

  41. Jag var jätteorolig för att någon
    skulle få reda på att det hade hänt.

  42. Jag var orolig för att det var mitt
    fel. Vad skulle hända med honom?

  43. Vad skulle hända med min bror?

  44. Oro och ängslan hade jag varje dag.
    Jag var livrädd.

  45. Jag hade mycket depression
    och ångest.

  46. Från att vara en tjej som månade om
    sitt utseende, tog hand om sig själv-

  47. -och var social, pratade med folk och
    kunde umgås med vem som helst...

  48. ...så stängde jag in mig själv.
    Jag slutade att umgås med folk.

  49. Eller, inte slutade umgås, men
    öppnade inte upp mig på samma sätt.

  50. Jag orkade inte ta på mig kläder.
    Jag orkade inte ta på mig smink.

  51. Jag orkade inte fixa håret.
    Så jag gick i myskläder till skolan.

  52. Det var konstigt, enligt kompisarna.
    Så gjorde jag inte.

  53. Det första de frågade var om jag
    var sjuk. Jag sa att jag försov mig.

  54. Men de såg att något var fel.

  55. De som kände mig från ettan
    och upp till gymnasiet-

  56. -frågade mig,
    men jag vågade inte säga något.

  57. På grund av skam och skuld.
    Jag var orolig för vad som kan hända.

  58. Det var aldrig så att jag inte fick
    berätta enligt honom.

  59. Så var det inte. Det var aldrig
    en kommunikation mellan oss alls.

  60. Förutom när jag sa nej.
    Att jag sa att jag inte ville.

  61. Jag hade stora
    koncentrationssvårigheter i skolan.

  62. Jag gick Barn och familj-linjen,
    och hade precis börjat gymnasiet.

  63. Jag ville plugga och få MVG, för jag
    ville bli psykolog, trodde jag.

  64. Men jag kunde inte. För vi
    hade föreläsningar eller lektioner-

  65. -där de pratade om familjer
    och olika saker.

  66. Jag mindes saker som han hade gjort,
    eller något som påminde.

  67. Om en bil såg ut som hans,
    var hela min dag förstörd.

  68. Jag hade jättesvårt att koncentrera
    mig. Prov gick inte överhuvudtaget.

  69. Hela min gymnasieutbildning gick ut
    på att överleva och stanna i skolan.

  70. Det var min uppgift, tyckte jag.

  71. Jag hade sömnproblem. Jag sov
    inte för lite, utan för mycket.

  72. Jag kunde sova
    hela dagar om jag fick.

  73. Men det fick jag inte.
    Jag sov mycket, så ofta jag kunde.

  74. Jag gick till min farmor
    i samma stad. Jag reste till skolan.

  75. Jag gick hem till henne,
    fikade och somnade på soffan.

  76. Jag fick ätstörningar.

  77. Jag ville inte att han skulle tycka
    att min kropp var attraktiv-

  78. -så jag svälte mig själv.

  79. Jag hade haft ätstörningsproblem
    innan, när jag var yngre.

  80. Så det var lätt att ta kontroll igen.
    Det var något jag kunde kontrollera.

  81. Det är vanligt
    vid gäller sexuella övergrepp.

  82. För att ta kontroll över något,
    så tar man kontroll över sin kropp.

  83. Jag fick mycket relationsproblem.

  84. Dels till kompisar, men också
    till killar och män. Det var svårt.

  85. Killar visste nog inte
    hur de skulle vara heller.

  86. Jag klarade inte ens av kramar.

  87. Jag klarade inte av att de rörde mig.

  88. Då fick jag panik och bröt ihop.

  89. Jag var inte med på gymnastiken när
    det var bugg. Det påminde om något.

  90. Vi buggade en dag. Jag klarade av
    en dans. Sen skulle vi byta.

  91. Då fick jag sätta mig vid kanten,
    och hamnade nästan i psykos.

  92. Då satt en kompis med mig,
    som visste vad jag hade varit med om.

  93. Efteråt kom min lärare
    och frågade varför jag inte orkade.

  94. Min kompis förklarade att jag hade
    utsatts för sexuella övergrepp.

  95. Han var jätteschysst.

  96. Han frågade om han fick följa med
    och se till att jag åt.

  97. Han såg till att jag pratade
    med min mentor, så att hon fick veta.

  98. Han var jätteschysst, och det fanns
    bra killar runt omkring också.

  99. Jag fick en jättedålig självbild.

  100. Jag tyckte att jag var oren
    och smutsig.

  101. Jag trodde inte
    att jag dög till något.

  102. För det var overkligt,
    det som jag var med om.

  103. Men den bilden förändrades, som sagt.

  104. Det viktigaste för mig
    var att bryta tystnaden.

  105. Den första jag berättade för
    var en person som jag inte kände.

  106. En tjej som jag umgicks med, hennes
    klasskompis berättade jag för.

  107. Jag hade aldrig
    pratat med henne innan.

  108. Jag frågade om det var vanligt
    att män gör så mot en tjej.

  109. Hon sa nej.

  110. "Är det vanligt
    att man gör så här då?"

  111. "Nej."

  112. "Varför frågar du?"
    "Någon har gjort det."

  113. "Vem då?"

  114. "Det är inte normalt."

  115. Då förstod jag
    att det inte är normalt.

  116. Då kunde jag berätta för honom.
    Eller inte för...

  117. Jag kunde berätta för fler personer.
    Tack vare att den här kompisen-

  118. -verkligen stod upp för mig och
    visade att hon inte svek min sida.

  119. Hon följde med mig i tre år
    när jag gick på gymnasiet.

  120. När jag hade berättat tillräckligt
    många gånger, efter varje övergrepp-

  121. -så gick jag till henne i skolan
    och sa att han hade gjort det igen.

  122. Eller nu har han gjort så här. Till
    slut sa hon att det inte gick längre.

  123. "När du åker i väg,
    om det sker någonting igen..."

  124. "Då går vi på måndag till skolsyster.
    Han får inte fortsätta."

  125. Och jag åkte i väg. Mycket riktigt,
    så hände övergreppen.

  126. Första dagen i skolan såg jag henne.

  127. Jag sa: "Du, det har hänt." Hon
    släppte böckerna, och så gick vi.

  128. Jag grät hos skolsystern,
    och orkade inte berätta.

  129. Men hon berättade i stället för mig.

  130. Skolsystern frågade om det var så.
    Då kunde jag berätta lite.

  131. Därefter kom min mamma. När jag
    berättade för skolsystern sa hon:

  132. "Jag kan inte hålla tyst om det här.
    Jag måste berätta för din mamma."

  133. "Jag måste berätta
    för dina föräldrar."

  134. "Då får du väl berätta för mamma,
    men inte till pappa."

  135. Eftersom de var skilda hade de inte
    mycket kommunikation med varann.

  136. Men jag ångrade mig när
    jag gick därifrån, från skolsystern.

  137. Några timmar senare sa jag att
    hon inte fick berätta för mamma.

  138. Jag ville att det skulle vara
    hemligt, men hon hade redan ringt.

  139. Jag var skitnervös.

  140. Men tio minuter senare fick jag
    ett sms av mamma där det står:

  141. "Jag tror på dig."

  142. Det var verkligen värdefullt.

  143. Sen berättade jag för min lillebror.

  144. Vi har nära kontakt, efter
    att våra föräldrar delade på sig.

  145. Han har också varit ett jättestöd.
    Han var med vid polisförhör senare.

  146. Mamma kontaktade barn-
    och ungdomspsykiatrin.

  147. Jag hade möte med
    en psykiatrisk läkare och psykolog.

  148. Fortfarande visste min pappa
    inte om någonting.

  149. Varför? Jag var jätterädd
    och ville inte att pappa skulle veta.

  150. Jag skämdes så mycket.

  151. Men sen var jag tvungen
    att berätta för pappa.

  152. Det gjorde inte jag,
    det fick mamma berätta.

  153. Vi berättade även för mina vänner,
    de som jag litade på.

  154. Det var ett blandat gensvar.
    Vissa tog hand om mig.

  155. Inte tog hand om mig,
    men ställde upp för att prata.

  156. Andra sa: "Kom tillbaka när
    du mår bättre, när du är glad igen."

  157. "Vi vill inte se dig gråta. Kom igen
    när du är samma, glada Daniella."

  158. Det är tufft för en 17-åring
    som just har börjat gymnasiet...

  159. De närmaste vännerna säger:
    "Kom tillbaka när du mår bra."

  160. Det var min närmsta krets,
    och det var jättetufft.

  161. Men jag fick två vänner i klassen,
    som ställde upp i vått och torrt.

  162. De skrek på de andra klasskamraterna
    när de snackade skit.

  163. De kommer jag alltid att ha som nära
    vänner. De betyder jättemycket.

  164. Sen fick jag berätta för polisen.
    Mamma frågade om jag ville anmäla.

  165. Jag ville anmäla.
    Jag ville visa honom-

  166. -att jag har rätt till min kropp
    och du har ingen rätt att röra mig.

  167. Polisen gav mig ett av
    de bästa bemötanden jag har fått.

  168. Jag har ingenting att klaga på
    när det gäller dem överhuvudtaget.

  169. De var underbara. Jag hade två tjejer
    som pratade med mig.

  170. De förklarade lugnt och metodiskt,
    och gick igenom allt.

  171. De frågade om jag var okej.
    Om det var okej att de frågade.

  172. De gjorde att jag kände mig
    trygg i förhörsrummet.

  173. Det var den gång som jag kände mig
    allra lugnast och berättade.

  174. För de tog mig på allvar och sa:

  175. "Vi väntar
    och ser vad åklagaren säger."

  176. Det blev en förundersökning.
    Min mamma förhördes.

  177. Hennes bästa kompis, kompisen som
    jag först berättat för, skolsyster...

  178. Han som förgrep sig på mig,
    och även min lillebror.

  179. Sen fick jag ganska snabbt
    ett målsägarbiträde.

  180. Det bästa man kan ha. Han var urbra.

  181. Han förberedde mig.
    Jag fick komma till hans kontor.

  182. Det första han sa
    när han såg mig var:

  183. "Daniella, de där kläderna
    kan du inte ha på dig."

  184. "Vad då? Jag har väl vanliga kläder."

  185. "Du får inte ha urringade kläder
    på dig. Du måste se normal ut."

  186. "Inte för mycket smink,
    utan se mer vanlig ut."

  187. Han stöttade mig när jag väntade på
    att få rättegång. Det tog lång tid.

  188. Vi polisanmälde i februari, och
    i december kom jag till tingsrätten.

  189. Den efterföljande rättsprocessen ska
    Daniella Nilervik berätta om senare.

  190. Många sexuella övergrepp
    mot barn dokumenteras-

  191. -och sprids som barnpornografi
    på internet.

  192. Björn Sällström är utredare på
    Rikskriminalpolisens IT-enhet-

  193. -och identifierar barn
    för att stoppa övergreppen.

  194. En svår, frustrerande,
    men inte helt omöjlig uppgift.

  195. Av etiska skäl kommer sändningen inte
    att innehålla exempel på barnporr.

  196. När man pratar om barnpornografi
    så ligger det i sakens natur-

  197. -att det är ett obehagligt ämne.

  198. Det är ett
    väldigt obehagligt material.

  199. Och det är svårt
    att prata om det utan att...

  200. ...att visa vad för något det här är.

  201. Jag har under årens lopp mött alla
    typer av reaktioner på materialet.

  202. Det är obehagligt.

  203. Men vi måste komma ihåg att det är
    en vardag som många barn står inför.

  204. De här barnen kan inte gå därifrån.

  205. De måste förhålla sig
    till det här på något sätt.

  206. Vi som förhoppningsvis
    inte har den erfarenheten-

  207. -kan gå ut och ta en glass,
    och försöka glömma bort det.

  208. De här barnen kan inte det.
    Det här är vad de måste göra.

  209. Därför ser jag ett värde
    i att visa bilderna.

  210. Inte bara för de
    som konsumerar materialet-

  211. -utan också för oss
    som jobbar med de här frågorna.

  212. Därför visar jag materialet.

  213. Men det är viktigt
    att veta vad som är barnpornografi.

  214. Alla bilder på nakna barn
    är inte barnpornografi.

  215. Då ligger man risigt till själv.

  216. Som småbarnsförälder
    har man bilder på nakna barn.

  217. Men det är inte barnpornografi.

  218. Det ställs vissa krav och kriterier
    för vad barnpornografi ska vara.

  219. Lagstiftarna har bestämt
    att det här är barnpornografi.

  220. Inga konstigheter med det. Det
    framgår klart vad som är pornografi.

  221. Det andra stycket är viktigt.

  222. Vad betyder det? Det behöver
    inte vara ett verkligt barn.

  223. Det räcker att bilden
    skildrar ett barn.

  224. Det enda man behöver ta ställning
    till är: Vad är ett barn?

  225. De flesta av oss kan väl
    peka ut ett barn när vi ser ett.

  226. Det gör vi ju. Men det måste
    definieras på något sätt.

  227. Det måste skrivas ner på papper
    och kunna nagelfaras.

  228. Man har valt den här formuleringen:

  229. Barn är en person vars pubertets-
    utveckling inte är fullbordad.

  230. Eller när det framgår
    av bilden eller omständigheterna-

  231. -är under 18 år.

  232. Så nu vet vi den pornografiska delen,
    vi vet definitionen av ett barn.

  233. Nu kan vi börja
    titta på barnpornografi.

  234. Man kan ha 200 000 bilder. Är
    materialet inte särskilt hänsynslöst-

  235. -så blir det ett barnpornografiskt
    brott, det vill säga böter.

  236. Särskilt hänsynslöst:
    penetration: vaginal, oral, anal...

  237. ...av barn som inte
    får vara äldre än 7-9 år.

  238. Det brukar leda till frågan:
    Hur kommer det sig?

  239. Barn är man väl
    hela vägen upp till 18 år.

  240. Nej, inte när det gäller
    penetrationer.

  241. Det har att göra med grundbrottet,
    våldtäkt mot barn.

  242. I förarbetet så står det att man
    ska ta hänsyn till barnets ålder-

  243. -när man värdesätter om det
    är grov våldtäkt eller bara våldtäkt.

  244. Tyvärr. När grundbrottet är så,
    måste vi också ta hänsyn till det.

  245. Sen finns det naturligtvis annat som
    avgör om det är särskilt hänsynslöst.

  246. Då är det tortyr, våld,
    betvingande på olika sätt.

  247. Man håller fast,
    trycker ner, förnedrar-

  248. -kräks, bajsar på,
    kissar på och så vidare.

  249. Eller när man tvingar barnen
    att ha sex med djur.

  250. Då tar man inte heller, tack och lov,
    hänsyn till eventuell ålder.

  251. För att komma upp till grovt brott:

  252. Om det är spridning i vidare krets
    så blir det också grovt brott.

  253. Det innebär inte att man via MSN
    delar med sig bilder till varandra-

  254. -utan det ska ligga tillgängligt
    för en större mängd människor.

  255. Vi har en bilddatabas hos oss.
    Den innehåller 1,2 miljoner filer.

  256. Vi använder databasen
    till identifiering av brottsoffer.

  257. Ni har säkert hört det, om någon
    har lyssnat på oss tidigare.

  258. Vet någon hur många identifierade
    barn det finns i världen?

  259. I det enorma materialet ute på nätet?

  260. Som en fingervisning, UNICEF menar
    att det finns 4 miljoner webbplatser-

  261. -som har barnpornografi.
    Det säger något om mängden bilder.

  262. Vi har 1,2 miljoner filer. Det säger
    också något om mängden bilder.

  263. Hur många barn i världen
    är identifierade?

  264. Ungefär 1 700 stycken.

  265. Hur många av dem är svenskar?

  266. Ungefär 150.

  267. Av det enorma materialet är
    150 identifierade som svenska barn.

  268. När man identifierar -
    titta inte på barnet.

  269. Det är som regel ointressant.
    Om det inte finns ljud.

  270. Då kan man lyssna vilket språk,
    och vilket land det är.

  271. Man ska förhålla sig
    till det runt omkring.

  272. Då kan jag säga, att vid soffan
    står det en Konsum-kasse.

  273. Klassisk grönvit Konsum-kasse.

  274. Och på bilden till höger, så ligger
    det en lokalkatalog från Eniro.

  275. Då ringer man till Eniro och frågar
    var i Sverige den ser ut så där.

  276. Då svarar de,
    som i det här fallet, Skåne.

  277. Jättebra, då har vi kokat ner soppan
    från England till Skåne.

  278. Sen är vi tacksamma att vi har
    fått en miljöbild. Vad gör vi då?

  279. Naturligtvis använder
    vi oss av Eniro.

  280. Eftersom vi vet att det är i Skåne.
    Då är det bara att gå igenom Skåne.

  281. Och så har vi kullen
    där de fotograferades.

  282. Nu kan vi börja att titta på flickan.
    Nu är hon intressant.

  283. Nu skickar vi ner materialet
    till underrättelsen i Skåne-

  284. -som får hjälpa till att identifiera
    flickan. Det tar inte så lång tid.

  285. På så sätt kan man försöka att
    rädda henne från fortsatta övergrepp.

  286. Men det här är
    tyvärr alldeles för sällsynt.

  287. Nu kommer jag att visa bilder
    som är jävligt obehagliga.

  288. Jag ska prata lite om den typen
    av material. Det är viktigt.

  289. Det är viktigt med tanke på
    frihetsälskarna på nätet.

  290. Utifrån
    ett identifieringsperspektiv också.

  291. Då är min fråga:

  292. Vem? Hur ska vi få veta
    vem han uppe till vänster är?

  293. Eller hon till höger?

  294. Eller hon nere till vänster?

  295. Hur ska vi få veta vilka de är,
    utifrån materialet? Det är omöjligt.

  296. Man kan också titta åldersmässigt,
    när man hör om de som säger:

  297. "Det finns inte
    barnpornografi på nätet."

  298. "Finns det barnpornografi, är det
    nästan färdigpuberterade flickor..."

  299. "...som frivilligt
    säljer sex på nätet."

  300. För att citera
    en rätt känd bloggare i ämnet.

  301. Jag träffade åklagaren
    Helene Gestrin.

  302. Hon hade ett ärende
    med barnpornografibrott-

  303. -där pojken som utsattes
    för anala penetreringar...

  304. Hans navel var inte färdigläkt.

  305. Välkommen till livet.
    Vi pratar 2-3 veckor gammal.

  306. Det finns ingen nedre åldersgräns
    för när det här börjar.

  307. Finns det något positivt
    att säga om barnpornografi?

  308. Det är att gärningsmannen
    dokumenterar sitt brott.

  309. Han kommer aldrig att komma undan
    om vi hittar bilderna och honom.

  310. Han kan säga vad han vill.
    Han finns på bild.

  311. Det är ingenting annat än
    ett dokumenterat sexuellt övergrepp.

  312. Många gånger i förnedring
    och tortyrliknande situationer.

  313. Har man en länkadress och vet
    att den går till barnpornografi...

  314. Är det ett barn och pornografiskt?
    Skicka till internetleverantörerna-

  315. -som omdirigerar det,
    så nästa gång kommer man hit:

  316. "Din webbläsare försöker få kontakt
    med en barnpornografisk sida."

  317. "Har du problem
    med det kan du skriva till:"

  318. childabuse@rkp.police.se.

  319. Det är faktiskt
    förvånansvärt många som gör det.

  320. Som ifrågasätter
    vad vi håller på med och är oroliga.

  321. Från och med 1 juli är det kriminellt
    att surfa på barnporrsidor.

  322. Innan den 1 juli i år
    så var det tillåtet i Sverige.

  323. Återigen så finns det
    de som säger att vi ska ge fan i...

  324. Vi ska ge tusan i nätet.
    Allt ska vara fritt.

  325. Nätet ska inte censureras.

  326. Då tänker jag: "Frihet, kära vän,
    vad är frihet för något?

  327. Går vi tillbaka
    till materialet vi tittade på...

  328. Vems frihet är det vi pratar om?
    Vems frihet är det vi ska värna?

  329. Är det frihet att bli sexuellt
    utnyttjad av sin pappa?

  330. Är det frihet att bli dokumenterad
    under övergreppet?

  331. Var ligger friheten i
    att det här läggs ut på nätet?

  332. Helt fritt att för vem som helst,
    när som helst, ta del av?

  333. Det kommer aldrig att försvinna.

  334. Det är knappast frihet.

  335. Det här svaret kom jag på ett tag
    sedan. Det är nu mitt standardsvar.

  336. Jag brukar aldrig få något tillbaka.

  337. Jag tycker också att det ska vara
    fritt på nätet. Men friheten måste...

  338. Man måste värdera den.
    Myntet har ju två sidor.

  339. Det här mejlet kom till oss.
    Det läskiga är, för det första...

  340. "Vi vet ej om det är
    någon mening att anmäla detta."

  341. En 13-årig tjej blev kontaktad av en
    kille för hjälp med modellkarriären.

  342. Hon klär av sig naken för honom.
    Föräldrarna mejlar oss:

  343. "Vi vet inte om det är lönt att
    anmäla. Vi ville dock informera er."

  344. Det är läskigt att man har den synen
    på oss, och sitt barn. Helt absurt.

  345. Han skriver så här till flickor. Han
    tar kontakt med ungdomar på nätet.

  346. Han lämnar efter sig en massa spår på
    sociala sajter i form av IP-adresser.

  347. Han lämnar e-postadress.
    Han lämnar personnummer.

  348. Eftersom han inte tänkte sig att om
    några år leta upp små barn på nätet-

  349. -när han skapade sitt konto för några
    år sedan och lämnade personnummer.

  350. Det gör det enkelt för oss att
    skrämma upp den här killen-

  351. -eftersom vi samarbetar
    med alla stora sajter.

  352. I vår databas över folk som tar
    kontakt med barn i sexuella syften-

  353. -så gör vi små "charts"
    och kan se att den här killen...

  354. ...har en hel drös
    med olika e-postadresser.

  355. Han förekommer på
    en hel drös av olika sociala sajter.

  356. Han förekommer i en hel drös
    av olika dokument runt om i Sverige-

  357. -av folk som har anmält honom.

  358. Högst upp ser man att han har...

  359. ...8-10 olika typer
    av alias på de här sajterna.

  360. Det är en och samma person.
    Det är precis som med bilddatabasen.

  361. Ju mer information
    vi får in om dem-

  362. -desto bättre information kan vi ge
    till polismyndigheterna som utreder.

  363. Det är viktigt för oss att ha ett bra
    samarbete med de sociala sajterna.

  364. Sa alltså Björn Sällström, utredare
    i barnpornografi på Rikskriminalen.

  365. Det är svårt att förhöra barn som man
    misstänker har utsatts för övergrepp.

  366. Det säger poliskommissarien
    och läraren Birgitta Engberg.

  367. Många förhör har inte varit
    rättssäkra, säger Birgitta Engberg.

  368. Ett antal personer har dömts för
    brott, men friats i högre instans-

  369. -på grund av brister i
    förundersökningar och förhörsmetoder.

  370. Men tack vare en ny metod
    har förhören förbättrats-

  371. -vilket har lett till att barns
    berättelser fått högre bevisvärde.

  372. Poliskommissarie Birgitta Engberg.

  373. Man måste kunna mycket om minnet.
    Hur minns man? Vad minns barn?

  374. Kan man hjälpa barn att berätta
    om det de har varit med om?

  375. Motivation - hur kan man
    motivera barnen att berätta?

  376. Juridiken måste hålla.

  377. Alltså får man inte sluta fråga
    för att man tycker synd om barnet.

  378. Man måste ha planerat
    innan man sätter i gång.

  379. Man måste veta vad man behöver
    täcka upp för uppgifter-

  380. -för att täcka hela brottet.

  381. De får lära sig att hålla fokus på
    ett ämne i taget, ett minne i taget.

  382. Ser man hur det såg ut i förhör
    förr, så skuttade man mellan minnen.

  383. Man skuttar mellan olika händelser.
    Det kan vara av hänsyn.

  384. Man ser att det blir jobbigt för
    barnet att prata och byter ämne.

  385. Utan att veta att man inte
    får samma tillgång till uppgifterna.

  386. Var man inne i ett minne, och går in
    i nästa och nästa, och tillbaka igen-

  387. -då kan motivationen vara låg
    för att gå tillbaka.

  388. Alltså stänger man dörren för många
    minnen när man skuttar.

  389. Fokus ligger på
    att tömma ett minne i taget.

  390. Det låter lite kliniskt, men det
    är enklare när man själv ser-

  391. -att här fortsatte jag inte att
    fråga. Jag höll inte fast vid det.

  392. Jag frågar om oväsentligheter,
    i stället för det viktiga.

  393. Man ser att många förhör pågår
    under lång tid, 40-45 minuter-

  394. -men man får
    inga uppgifter om brottet.

  395. Men man vet allt om fritidsintressen,
    om kompisar, om gosedjuren...

  396. Men man har inte ens närmat sig
    det väsentliga - att utreda brottet.

  397. Det är viktigt att veta att man har
    rätt att fråga dem om det här.

  398. Domstolen vill ha en fri, opåverkad
    berättelse från barnet självt.

  399. Helst med så många detaljer
    som möjligt.

  400. Man kan mäta på olika sätt:
    antal ord, taltid, innehållsmässigt-

  401. -men också om
    inte förhörsledaren stör barnet.

  402. Så att barnet får berätta självt.

  403. Man kan säga att barnets fria
    berättelse har ökat avsevärt.

  404. Det är större fokus
    på att bearbeta ett ämne i taget.

  405. Ni kommer ihåg vad jag sa
    om att växla mellan ämnen?

  406. Nu kan man se att man delar upp,
    och håller sig till ett ämne i taget.

  407. Att man fortsätter att ställa frågor
    om ämnet och inte släpper det.

  408. Och det ger också fler detaljer.

  409. Man pratar framför allt om brottet,
    inte så mycket om annat.

  410. Det är betydligt fler invitationer
    och specifika frågor.

  411. Man jobbar med frågor som:
    "Berätta för mig... Beskriv hur..."

  412. "Förklara ditten och datten...
    Berätta mer om..."

  413. "Berätta från det till det."

  414. Man har ett sätt att ställa frågor
    som gör att man inte-

  415. -smutsar ner frågan med
    egen information eller värderingar.

  416. "Det här hemska
    som du har varit med om..."

  417. Det är inte så bra.

  418. Det ska vara utan egna värderingar,
    och inte värdeladdat.

  419. Om jag visar att det är värdeladdat
    för mig, berättar barnet inte mycket.

  420. Det neutrala förhållningssättet är
    viktigt. Man måste stödja dem ändå.

  421. Om barnet är så här: "Ja... Och så...
    Så gick vi in i mitt rum."

  422. Och sen blir de tysta. Då kan man
    upprepa det barnet har sagt.

  423. "Du sa att ni gick in i ditt rum sen.
    Vad hände sen?"

  424. Det blir en kombinerad fråga, där man
    lyfter det som sagts och fyller på.

  425. Eller: "Berätta
    om vad som hände sen."

  426. Socialt stöd. Ibland blir de ledsna,
    det är jobbigt och de tappar orken.

  427. Ibland blir det ingen luft alls
    i det här rummet.

  428. Då måste man vara lite god,
    snäll och ge energi.

  429. Samtidigt får vi inte säga: "Jag
    förstår precis hur du har haft det."

  430. "Vad hemskt det var
    som du har berättat."

  431. Man får avhålla sig från det, och
    hitta något annat neutralt uttryck:

  432. "Jag har träffat barn som
    var med om det du har berättat om."

  433. "Så här kan det vara ibland."

  434. Upprepning:
    "Som sagt, träffar jag många barn-"

  435. "-som berättar om det här för mig."

  436. "Jag vill gärna lyssna på vad du har
    att berätta." Så att man ger energi.

  437. Jag vill lyssna.
    Jag går inte ut. Fortsätt.

  438. Förtydliganden. "Du sa förut att ni
    gick dit. Jag hängde inte med."

  439. "Förklara en gång till
    vad som hände."

  440. Man får göra sig lite dum
    och upprepa.

  441. Man kanske inte har förstått om
    det var efter, före, under eller på.

  442. Verbalisering. "Nu pekar du
    på ditt högra ben" kan man säga.

  443. Vänster, ser jag nu.

  444. Sammanfattningar.

  445. Här gäller det
    att hålla tungan rätt i mun.

  446. Man kan inte sammanfatta
    fem olika saker. "Stämmer det?"

  447. Ja, svarar barnet. Tre saker
    kan vara rätt, och två fel.

  448. Ska man sammanfatta,
    sammanfattar man en sak i taget.

  449. Bevisvärdet
    i barnets berättelse ökar.

  450. Den vuxne berättar inte hur det gick
    till, barnet säger vad som har hänt.

  451. Tro det eller ej,
    men det blir kortare förhör.

  452. Det kanske blir fler förhör,
    för att man har planerat bättre.

  453. Men sammanhållet blir det
    kortare förhör. Det är intressant.

  454. Hur länge kan ett barn hålla fokus
    och prata om ett svårt ämne?

  455. Poliskommissarie Birgitta Engberg
    om hur man förhör barn.

  456. Att i domstol bevisa att barn utsatts
    för sexuella övergrepp är svårt-

  457. -eftersom det sällan
    finns fysiska spår.

  458. Många av anmälningarna
    till polisen bygger på-

  459. -att barnet visat
    avvikande sexuellt beteende.

  460. För att det ska hålla i domstol-

  461. -krävs det forskning som slår fast
    vad som är normalt och onormalt.

  462. Läkaren och doktoranden
    Åsa Kastbom har studerat 400 barn-

  463. -mellan sju och tolv års ålder.

  464. För att vi ska kunna säga att
    det här är ett ovanligt, onaturligt-

  465. -eller ett icke vanligt förekommande
    sexuellt beteende hos barnet...

  466. Vad det sen står för,
    det får utredningen visa.

  467. Därför började jag titta på vad som
    är normalt. Det var rätt spännande.

  468. Det jag tittade på är drygt 400 barn
    i Norrköping, mellan sju och tolv år.

  469. På dagisbarn har det gjorts
    en del studier tidigare.

  470. Jag tittade på generella beteenden,
    alltså hur de mår.

  471. Och på deras sexuella beteenden.
    Föräldrarna får fylla i blanketten.

  472. Där finns det också en risk
    för under- och överrapportering.

  473. Det är föräldrarna som rapporterar.
    Man kan inte fråga barnen själva.

  474. Jag vill titta på barn
    som utsatts för övergrepp-

  475. -för att se om de uppvisade avvikande
    sexuella beteenden eller inte.

  476. Är det en myt eller sanning?

  477. Det går min forskning ut på.

  478. När man pratar om sexualitet,
    brukar jag definiera det.

  479. Det är ett vitt begrepp.

  480. Det är alla aspekter av att vara
    en flicka, kvinna, pojke eller man.

  481. Den sexuella utvecklingsprocessen
    startar redan i fosterstadiet.

  482. Från början är man bara ett foster,
    sen bestäms könet.

  483. Könsorganen utvecklas.
    Och det pågår i hela livet.

  484. Men att barn har en sexualitet är
    ett tabu. Man får inte prata om det.

  485. Men det viktiga, som jag vill
    att ni ska komma ihåg...

  486. Det är att man inte ska blanda ihop
    barns sexualitet med vuxensex.

  487. Barns sexualitet handlar inte
    om upphetsning på det sättet.

  488. Om samlag eller pornografi,
    det som vi kanske förknippar med sex.

  489. Det som säljer i tidningarna
    och får tittarsiffror i tv.

  490. Det är inte det sex som vi pratar om.

  491. För barn handlar det mer
    om att lära känna sin kropp.

  492. Att lära känna anatomin
    och upptäcka funktioner i kroppen.

  493. Och vilka sensationer
    som finns i kroppen.

  494. För barnet är könsdelarna,
    men också andra kroppsdelar-

  495. -väldigt förknippade med funktion.

  496. Bröst är för barn
    bara något som bebisar suger på.

  497. Bebisar suger på brösten.

  498. Jag kommer ihåg när jag ammade
    mitt tredje barn. Vi tittade på tv.

  499. Det visades en tjej
    med mycket silikon i brösten.

  500. Då sa han: "Oj, vad hon måste amma!
    Hon har nog tvillingar."

  501. För honom så var
    de stora brösten amning.

  502. En varningssignal är om ett barn
    säger att man kan slå på snippan.

  503. Det är inget som barn ska ha
    kännedom om. Det är inte normalt.

  504. Där måste man som vuxen
    som arbetar med barn, haja till.

  505. Det är samma sak om små barn
    har kunskap om anal- eller oralsex.

  506. Det är också ett observandum
    som man ska haja till på.

  507. Ett barns sexualitet
    beror mycket på var barnet lever.

  508. Hur ser det ut? Vad är föräldrarnas
    och vännernas syn på sexualitet?

  509. Vad lever man i för kultur?
    Vilken religion tillhör man?

  510. En sjuåring i Sverige har kanske
    inte samma sexualitet som en i Iran.

  511. Det finns stora skillnader, som inte
    bara är biologiska utan beror på-

  512. -i vilket sammanhang man lever i.

  513. Och sen tiden man lever i. Barn i dag
    är mer utsatta för vuxensexualiteten-

  514. -än vad man var
    på 40, 50 eller 60-talet.

  515. Det är mycket vuxensex överallt.

  516. På datorn, i tidningarna och på tv.

  517. Det är många såpor som går på
    eftermiddagen med vuxenproblem.

  518. Vuxensex, aborter och skilsmässor.

  519. De bombarderas av vuxenvärlden
    på ett annat sätt i dag-

  520. -än vad man gjorde
    för kanske bara 20 år sedan.

  521. De får mycket mer sexualiserade
    intryck som de måste bearbeta.

  522. Kanske leka av sig
    och ställa frågor om.

  523. Jobbar man med barn
    eller vuxna och sexualitet...

  524. Det är viktigt att fråga sig själv:
    "Vilka normer har jag?"

  525. "Vad tycker jag är normalt?
    Vad är hälsosamt? Vad är ovanligt?"

  526. Det speglar hur man bemöter
    och tolkar barnen.

  527. Jag tycker att det behövs
    mer utbildning i barns sexualitet.

  528. Jobbar man med barn har man
    då något att förhålla sig till.

  529. Det finns en psykolog i USA
    som heter Toni Cavanagh Johnson.

  530. Hon har många barnpatienter med
    väldigt avvikande sexuella beteenden.

  531. Hon har sagt: "Man ska inte ta
    sin egen barndom som mall-"

  532. -"för vad som är normal sexualitet
    i dag. Barn vet mer om sex i dag."

  533. "De exponeras mycket mer,
    men har inte större förståelse."

  534. Det är viktigt att komma ihåg.
    De exponeras för otroligt mycket.

  535. Att utforska sin sexualitet eller
    sin kropp, och leka sexuella lekar...

  536. Det är helt naturligt,
    och inget konstigt.

  537. Precis som när barn
    leker polis eller doktor.

  538. De leker och bearbetar
    det de är med om.

  539. Så upptäcker de sin kropp.

  540. Sensationer, funktioner, hur man
    ser ut, jämför killar och tjejer.

  541. Det ska de göra. Det är bra.
    Man ska upptäcka sin kropp.

  542. Alla delar av kroppen.

  543. Där grundlägger man ett gott
    självförtroende och en bra självbild.

  544. Det är en trygghet att känna sin
    kropp. Hur den ser ut och fungerar-

  545. -och också lära sig vad som är skönt
    och vad som gör ont.

  546. Vad vill jag? Vad tycker jag om
    eller inte tycker om?

  547. Att upptäcka njutning. För någon kan
    det vara att bli kliad på ryggen.

  548. Någon tycker om att bli kammad eller
    borstad, en annan tycker inte om det.

  549. Det handlar inte bara om sex,
    utan om njutning på många plan.

  550. Det ger en trygghet i att säga nej.

  551. Att det är okej att inte gilla saker.
    Det är okej att säga nej.

  552. Det här tycker jag om.
    Det bejakar jag. Det är okej för mig.

  553. Det är viktigt att som vuxen
    inte lägga en värdering i det.

  554. Allmänna råd som jag brukar ge
    till vuxna som jobbar med barn-

  555. -det är att ge barnen anatomin.
    Det är jätteviktigt.

  556. Berätta vad det heter. Man lär ju
    barnen massor med konstiga saker.

  557. De kan svampar och fåglar. Flaggor
    ritar de till förbannelse på dagis.

  558. Men man berättar inte hur de ser ut.

  559. Berätta att det heter förhud.
    Det heter ollon. Det heter pung.

  560. Berätta för tjejer
    om blygdläppar och klitoris.

  561. Det ska inte vara lektioner,
    utan kontinuerligt.

  562. När de är små och man tvättar dem:
    "Om du drar bak förhuden..."

  563. "...så kan jag skölja på vatten.
    Det kan kittla, så gör det du."

  564. "Men man ska tvätta där ibland."
    Då har man gett dem ordet förhud-

  565. -och ollon, och sagt att det kan
    kittla, men att barnet bestämmer.

  566. Sexuellt beteende är
    en naturlig del i barnets utveckling.

  567. Men det är viktigt att känna till
    avvikande beteenden.

  568. Och varningssignalerna som vi kan få.
    Det kan vara ett tecken på problem.

  569. Det behöver inte vara utsatt för
    övergrepp, det kan vara annat också.

  570. Men det är ofta en tydlig signal
    att något inte är bra med barnet.

  571. En enkel och ovetenskaplig slutsats
    är: Det som man tror är ovanligt-

  572. -det är ovanligt. Det som
    man tycker är normalt, är normalt.

  573. Får man en känsla att något är
    avvikande eller annorlunda-

  574. -då får man kanske gå
    på sin egen magkänsla.

  575. Läkare och doktorand Åsa Kastbom om
    sin forskning om barns sexualitet.

  576. Daniella Nilervik utsattes
    för övergrepp när hon var sexton år.

  577. Efter en tids tystnad på grund av
    skam och skuld berättade hon-

  578. -och polisanmälde mannen.

  579. Efter förhör och förundersökning
    fann tingsrätten mannen skyldig.

  580. Sen kom domen.

  581. 80 dagsböter.

  582. Och sen lite pengar
    för sveda och värk.

  583. Det skulle jag få. Men domaren
    gjorde så att jag kunde överklaga.

  584. Då överklagade vi.
    Sen fick vi vänta ännu en gång.

  585. Till september nästa år.

  586. Då kom vi till hovrätten.

  587. Där var jag en helt annan person.
    Då hade jag pratat med vänner...

  588. Med bekanta och andra.
    De sa att jag måste visa hur jag mår.

  589. Jag skulle visa hur jag mår.
    Visa vad han har gjort.

  590. Om jag inte visar vad han har gjort,
    vet ju inte ämbetsmännen-

  591. -eller domaren
    vad jag har varit med om.

  592. Sen kom domen.
    Då fick han 120 dagsböter i stället.

  593. Och av de nio tillfällen
    som jag angav-

  594. -så blev han dömd för sex av dem.

  595. I stället för ett,
    som han har erkänt.

  596. Det var mycket mer befriande för mig,
    för då fick jag rätt.

  597. I tingsrätten fick jag inte rätt. De
    trodde mer på hans berättelse än min.

  598. Han fick 80 dagsböter
    bara för att han erkände en gång.

  599. Men den här gången sa de
    att jag hade rätt till min kropp.

  600. Då räckte det för mig.

  601. Innan och efter polisanmälan
    hade jag inte bearbetat saker.

  602. Först efter domen
    kunde jag bearbeta saker.

  603. Det är viktigt i och med övergrepp
    att få något på papper.

  604. Att det är klart, du har fått rätten
    till din kropp eller vad som helst.

  605. Det är först då
    du kan bearbeta det på riktigt.

  606. Under det här satt jag en gång i
    veckan med en kurator och pratade.

  607. Jag hade den psykiatriska läkaren i
    början, men jag hade för stort behov.

  608. Så jag fick träffa en kurator
    en gång i veckan i stället.

  609. Sen varannan vecka.

  610. Som jag sa innan,
    så förlorade jag många vänner.

  611. Men i stället
    fick jag mycket bättre vänner.

  612. Jag fick killkompisar som sa:

  613. "Vi ska lära dig hur du kramas.
    Vi lär dig att kramas."

  614. Jag fick en kille,
    som jag lärde känna på Öland.

  615. Det första jag sa
    när jag träffade honom var:

  616. "Hej, jag heter Daniella,
    och jag hatar killar."

  617. Han förstod ingenting.

  618. När jag berättade sa han: "Jag är så
    stolt att du vågade berätta för mig."

  619. "Du är den första killen
    jag har berättat för."

  620. Han ville ge mig en kram. "Jag sa
    nyss att jag inte ville kramas."

  621. "Men vi testar." Så provade vi.

  622. Han var den första kille
    det var normalt att krama.

  623. Varje gång någon tog på mig konstigt,
    eller kramade mig-

  624. -så skickade jag ett sms eller ringde
    och sa att jag kände mig äcklig.

  625. Han sa: "Om jag var där, skulle jag
    krama dig och göra allt okej."

  626. "Ja, det hade det blivit."
    Vi är fortfarande lika nära kompisar.

  627. Och bra tjejkompisar som
    tar hand om mig när jag måste gråta.

  628. Och skrattar när jag behöver skratta.

  629. Men som sagt, skolan var ett helvete.

  630. Det jobbigaste
    jag har varit med om.

  631. Att vara hemma
    och ha tryggheten där, är en sak.

  632. Men att komma till skolan,
    där det var så mycket skitsnack...

  633. Jag kom till gymnasiet, började
    i en klass, och sen började det här.

  634. Först var jag glad och social,
    och helt plötsligt vänder något.

  635. De får veta att jag har blivit utsatt
    för något. Det blir mycket skitsnack.

  636. Jag konfronterade den person
    som jag blev utsatt för.

  637. Jag fick ett tillfälle.
    Det får inte alla.

  638. Han sa: "Kom hem till oss en dag."

  639. Mamma gick och hämtade ved.

  640. Då kom han in dit där jag satt
    och bad om en kram.

  641. Jag sa: "Nej, det får du inte."
    Då backade han.

  642. "Varför inte? Du har alltid velat."

  643. Jag sa: "Jag har aldrig
    sagt att jag har velat."

  644. "Jag vill inte att du rör mig."

  645. I dag känner jag att det var viktigt.
    Men alla kan inte få det.

  646. Men för mig var det viktigt att jag
    fick säga att det aldrig var okej.

  647. Och att säga det i rättegången också.

  648. Det var också viktigt.

  649. Sen var det viktigt att gå min egen
    väg. Många stannar kvar i skiten.

  650. Och det vill inte jag göra.

  651. Jag ville ta kontroll
    och visa att jag kan gå vidare.

  652. Jag bearbetade det
    så mycket jag kunde.

  653. Men jag har lärt mig att jag måste
    göra det genom hela livet.

  654. I dag påverkar det mig,
    det kommer alltid att påverka mig.

  655. Man kan inte säga att man
    aldrig blir påverkad. Det blir jag.

  656. Vare sig jag vill det eller inte.

  657. Men sen har jag fått redskap så att
    jag vet hur jag ska hantera det hela.

  658. Och jag har personer omkring mig
    som vet hur de ska reagera.

  659. Mina föräldrar bor långt ifrån mig.

  660. Men de är aldrig
    mer än ett telefonsamtal bort.

  661. Jag kan prata med min partner
    som jag har i dag.

  662. För det går att ha en relation.

  663. Det går att tycka om killar igen.

  664. Det är viktigt att man vet om det.
    Många tror inte det, och vågar inte.

  665. Man kan ha en relation.
    Alla killar är inte skit.

  666. Personer över en viss ålder är inte
    farliga. Man kan krama dem också.

  667. Även om man inte är släkt med dem.

  668. Textning: Daria Lodygowska
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Sexuella övergrepp mot barn

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur bryter man sin tystnad om man blivit utsatt för sexuella övergrepp? Hur förhörs barn som misstänks blivit utsatta? Hur arbetar polisen i kampen mot barnpornografi på Internet, och hur identifierar man utnyttjade barn? Med Daniella Nilervik, Björn Sellström från Rikskriminalens IT-brottssektion, läkaren Åsa Kastbom och poliskommissarie Birgitta Engberg. Arrangör: Föreningen Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Barn, Samhällskunskap > Lag och rätt > Kriminalitet
Ämnesord:
Barn och sexualitet, Barnpornografi på Internet, Förhör, Juridik, Kriminologi, Rättsvetenskap, Sexologi, Sexuella övergrepp mot barn
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden Tema

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Myter om mat

Sanning eller skröna? Möt experterna som bland annat hävdar att bantning kan göra dig fet och att smörgåstårta före konditionslopp kan vara bättre uppladdning än pasta. Vad är myt och vad är beprövad verklighet? Med bland andra extremsportaren Rune Larsson, dietisten Anna Ottosson och riskforskaren Misse Wester. Arrangör: Konsumentföreningen Stockholm.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Sexuella övergrepp mot barn

Hur bryter man sin tystnad som utsatt? Hur förhörs barn vid misstankar om övergrepp? Hur arbetar polisen i kampen mot barnpornografi på Internet? Med Daniella Nilervik, Björn Sellström från Rikskriminalens IT-brottssektion, läkaren Åsa Kastbom och poliskommissarie Birgitta Engberg. Arrangör: Föreningen Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Skaparlust och kreativitet

Vad är det som gör oss kreativa? Och är kopplingen mellan konstnärskap en myt eller verklighet? Möt forskare och författare som berättar om sin kreativitet och tipsar om hur du utvecklar din egen skaparlust. Med bland andra författaren Jonas Hassen Khemiri, forskaren Örjan de Manzano och författaren bakom succéserien Saltön Viveca Lärn.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Lika eller olika?

Varför fokuseras det mer på olikheter än likheter mellan folkgrupper? Med professor Hans-Ingvar Roth, Peter Sköld, Centrum för Samisk forskning, och religionshistorikern Mattias Gardell.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Personlig utveckling

Lasse Gustavsons ansikte brann upp under ett brandmansuppdrag. Bearbetningen av olyckan gav ökad livsglädje. Christer Olsson berättar om hur du utvecklar din personliga kommunikation. Benamputerade Aimee Mullins lärde sig att omdefiniera vad en kropp kan vara. Den inställningen har gett henne superkrafter och rekord i Paralympics.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Hjärnans mysterier

Forskaren Miia Kivipelto berättar hur du kan leva för att slippa glömska och demens. Och varför köper vi dyr alternativmedicin utan bevis på att den fungerar? Professor Dan Larhammar om mänskliga beteenden. Detta och mer därtill om hjärnans mysterier.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Global Casino

Hur har hälsan i världens länder utvecklats sedan 1950? Hans Rosling spelar Global Casino med Svenska FN-förbundets ambassadörer: Lena Endre, Jason Diakité, Carolina Klüft och Lasse Åberg.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Framtiden på nätet

Tillhör du nätets framtida över- eller underklass? Alexander Bard om ett nytt klassamhälle där kontakter slår pengar. Hur ökar ett land sin BNP mest effektivt? Genom bredband, hävdar IT-entreprenören Jonas Birgersson. Hur ser radio och tv ut om tio år? Sveriges Radios Hanna Stjärne tror sig veta.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Bilden av Afrika

Varför förknippas Afrika oftast med fattigdom, hungerkatastrofer och konflikter när det egentligen handlar om en kontinent med ett 60-tal unika länder - de flesta på frammarsch. Med bland andra afrikanska författare som Kapano Matlwa, Alain Mabanckou och Tolu Ogunlesi samt den brittiske journalisten Richard Dowden som bevakat afrikanska länder i 40 år.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Naturkrafter

Den 12 januari 2010 kollapsade hela samhällen i Haiti på grund av en kraftig jordbävning. Journalisten Michael Winiarski var strax efteråt på plats och berättade om sina upplevelser. Går det att förutspå jordbävningar? Och vilka effekter fick oljekatastrofen i den mexikanska gulfen?

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Tro och tvivel

Hur står det till med religiositeten i Sverige? Med Lotta Bromé, Anders Wejryd, Maria Küchen och Owe Wikström. Och kan religion och vetenskap förenas? Debatt mellan humanister och kristna forskare.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Åldras vackrare

Går det att åldras vackrare? Det går i alla fall att åldras friskare och minimera riskerna för åldersrelaterade sjukdomar. Vad är det som händer i kroppen när vi motionerar och äter rätt? Utanför en liten ö i Japan har åldern ingen betydelse. Där dyker 80-åriga kvinnor efter musslor.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Knarkets makt

Författarna Lasse Wierup och Erik de la Reguera berättar om den nya folkdrogens väg till Sverige. Och hur kunde en heroinkultur födas i Norrköping på bara några år? Forskaren som levt ihop med de unga missbrukarna berättar. Dessutom om missbrukarflyktingar i Köpenhamn. Ett helt program om knarkets makt.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Klokskap

Vad är skillnaden mellan kunskap och klokskap? Experter inom pedagogik ifrågasätter den svenska idén om bildning. Att förstå andra människor kan vara viktigare än att ha läst litteraturklassiker. Trots det rankas praktisk klokhet inte lika högt som teoretiska kunskaper. Hur blir det i framtiden? Med bland andra professorn i pedagogik Bernt Gustavsson, debattören Dilsa Demirbag-Sten och journalisten Helle Klein.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden Tema

Sverigebygget

Hur byggdes den svenska välfärden upp, hur mår den och vart är den på väg? Vi hör Tapio Salonen, professor i socialt arbete, och så tar vi del av en debatt med Jimmie Åkesson (SD), biskop Eva Brunne och journalisten Maciej Zaremba.

Produktionsår:
2010
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Hbtq i ungdomsboken

Samtal mellan författarna Sara Lövestam och Sebastian Lönnlöv om homosexuella karaktärer i ungdomsböcker. Behöver det vara någon skillnad mellan homosexuella och heterosexuella karaktärer? Här diskuteras bland annat att fiktiva karaktärer kan fungera som förebilder. Moderator: Erik Titusson. Inspelat på Bokmässan den 24 september 2015 på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Lilla Piratförlaget och BTJ Förlag.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mifforadio

Religiösa upplevelser

Har du varit med om en andlig eller religiös upplevelse? En som kändes större än livet? Morgonshow om de stora livsfrågorna. Vi äter frukost och pratar med lyssnare som ringer in. Skön musik spelas.