Titta

Helt normalt

Helt normalt

Om Helt normalt

Om att hitta sin identitet, vikten av att acceptera varandras olikheter och om att olikheter behövs och berikar. Varför har det till exempel blivit så fult att vara blyg? Vad händer om man plötsligt överskrider sina egna gränser? Vad gör konkurrens med oss, och varför är gemenskap så viktigt? Vi möter ungdomar, lärare, forskare, terapeuter, handledare och skådespelare som alla vrider och vänder på frågan om hur vi formas till de vi är. En serie för alla som har med barn och unga att göra och arbetar på platser där många olika slags människor möts.

Till första programmet

Helt normalt : BlyghetDela
  1. Ända sen första klass
    har jag varit blyg.

  2. Jag räckte aldrig upp handen
    fast jag visste svaren.

  3. Jag har aldrig vågat vara mig själv
    av rädsla att inte vara bra nog.

  4. Det lättaste hade varit om jag var
    osynlig. För jag vill gärna leva.

  5. Jag vill bara slippa omvärldens krav
    på hur man ska vara.

  6. Jag vill inte vara till besvär.
    Låt mig vara osynlig.

  7. Varför har det blivit så fult
    att vara blyg?

  8. Varför ser man det som nåt avvikande?

  9. I USA kallas blyghet social fobi
    och ska medicineras bort.

  10. Men i andra kulturer
    kan blyghet vara en bra egenskap.

  11. I Sydostasien är idealet
    att vara lite reserverad.

  12. I Japan anses blyghet
    vara en god ledaregenskap.

  13. Bland apor vinner
    de som är reserverade i längden.

  14. De framfusiga roffar åt sig-

  15. -men dukar under först
    i kampen med andra apor.

  16. En kväll såg jag "Vänta inte på
    livet" skrivet på en reklampelare.

  17. Det känns som om jag väntar på
    att livet ska börja.

  18. Men vad finns det att vänta på?
    Jag står bara och tittar på.

  19. Jag är som en åksjuk på tivoli när
    kompisarna åker berg-och-dal-bana.

  20. Som hon som håller väninnornas
    handväskor när de dansar.

  21. Jag är inte ens en biroll
    i filmen om mitt eget liv.

  22. Jag är statisten som går över gatan
    och som ingen lägger märke till.

  23. Men jag kan inte vänta längre.
    Jag vill ju vara här och nu.

  24. Ska vi gå och titta?

  25. Hela skoltiden
    har varit väldigt ångestfylld.

  26. Det var hela grejen att sitta i ett
    klassrum med människor runt sig-

  27. -och att man måste
    visa sig hela tiden.

  28. Jag kan inte vara osynlig där-

  29. -för jag måste göra nåt.
    Det är det man är i skolan för.

  30. -Vad är du i dag?
    -Bildmixer.

  31. Det står två koppar där.

  32. Vi ska välja en av dem.

  33. Eller? Ja.

  34. Fyll den med vatten eller nåt.

  35. Det var stort att flytta och börja
    på en ny skola. Jag kände ingen.

  36. Men första dagen under inskrivningen
    träffade jag en tjej i min klass-

  37. -och vi klickade direkt.
    Hon var jättelik mig.

  38. Utan henne hade jag nog åkt hem
    efter första veckan.

  39. Det hjälpte jättemycket.

  40. Jag kommer ihåg första dagen.

  41. Jag var jättenervös och jätterädd.

  42. Sen stod vi framför bordet
    där vi skulle skriva in oss.

  43. Jag lade märke till dig redan då.

  44. Jag kommer ihåg att jag tänkte-

  45. -att du såg ut
    som nån jag kunde bli vän med.

  46. Det tänkte jag
    första gången jag såg dig.

  47. Efteråt gick jag ut utanför skolan-

  48. -och såg dig sitta på marken
    med kaffe och kanelbulle.

  49. Jag tänkte: "Går jag inte fram nu,
    får jag aldrig några vänner."

  50. -Då gick jag fram och sa hej.
    -Jag blev jätteglad.

  51. Jag vågade inte heller prata med nån.
    Det var därför jag satt där.

  52. Och sen... Det var konstigt,
    vi var så himla lika.

  53. Ju mer vi berättade, ju mer upptäckte
    vi att vi hade jättemycket gemensamt.

  54. 50 % i en given grupp uppger sig
    vara blyga. Det är enormt många.

  55. För bara några decennier sen
    ansågs blyghet vara helt normalt.

  56. Blyga betraktades som tystlåtna
    och lite försynta-

  57. -men det sågs som nåt positivt.

  58. På 1800-talet sågs social ängslighet
    som normalt och klädsamt.

  59. I vår tid
    har det förändrats radikalt.

  60. Blyghet ses nästan som en sjukdom.

  61. Normen har förändrats.
    Människor förväntas vara-

  62. -mycket mer sociala och utåtriktade.

  63. Det gör att den som är eftertänksam
    och tystlåten-

  64. -framstår som onormal.

  65. De upplever ett starkt tryck
    att ändra sitt beteende-

  66. -och bli mer utåtriktade.

  67. Under skoltiden påpekade folk det
    på kvartssamtal och föräldramöten.

  68. "Yrsa, du måste prata mer.
    Räck upp handen och visa vad du kan."

  69. Då slog det mig.
    Mina föräldrar sa inte till mig-

  70. -att jag borde vara mer högljudd
    eller synas mer.

  71. Det har aldrig
    varit ett problem hemma.

  72. Ett av mina första minnen
    är från dagis eller förskolan.

  73. Alla står på skolgården
    och vi ska ut på utflykt.

  74. Alla har söta små ryggsäckar
    i olika färger.

  75. Dagisfröken
    ber oss ställa oss två och två.

  76. "Två och två" - de orden
    har gett mig mycket ångest.

  77. Jag kan inte tänka mig nåt värre än
    att bli den som ingen har valt.

  78. Paniken tar tag i mig. Jag bryr mig
    inte om vem jag får hålla i handen.

  79. Stig med handsvetten
    eller Stina som petar i näsan.

  80. Ge mig en hand.
    Snälla, ge mig bara en hand.

  81. Jag minns inte om jag fick gå ensam.
    Det hände säkert-

  82. -och det var inte jordens undergång.

  83. Det krävs mer än en ensam hand
    för att jorden ska gå under.

  84. "Vågar nån säga till en kvinna
    eller nån från tredje världen:"

  85. "'Var inte en kvinna' eller
    'Var inte från tredje världen'"?

  86. "Men de är djärva nog
    att lägga armen runt oss"-

  87. -"och säga
    att vi inte ska vara blyga."

  88. Jag är utbildad musik-
    och psykologilärare.

  89. Blyghet har berörts och
    problematiserats under utbildningen.

  90. Hur ska vi lärare göra för att
    få de blyga barnen ur sitt skal?

  91. Det var naturligt för mig
    att jag också hade den synen.

  92. Nu ska vi "boosta" självförtroendet
    och få dem att känna sig duktiga.

  93. I dag tycker jag tvärtom
    mot vad jag tyckte då.

  94. Vi gör ett stort problem av det.
    Som samhälle.

  95. Bra! Ni kom in snabbt
    och har hämtat era grejer.

  96. Jag går runt bord för bord. Räck upp
    handen om ni behöver hjälp.

  97. Ska jag börja med dig, Elias?

  98. På syslöjden skulle jag sy färdigt
    min rosa halsduk med svarta kanter.

  99. Tråden tog slut,
    så jag räckte upp handen.

  100. Fast jag satt där jättelänge,
    såg läraren aldrig mig.

  101. Hon hjälpte alla andra utom mig.

  102. Jag knackade henne t.o.m. på axeln,
    men hon såg mig aldrig.

  103. Är jag osynlig? Hon hjälpte bara de
    som skrek högst, som vanligt.

  104. Jag var nära att börja gråta och
    gömde mig på toaletten. Som vanligt.

  105. Innan lektionen var slut gick jag in.
    Ingen hade märkt att jag var borta.

  106. Inte ens läraren.
    Jag tog med mig halsduken hem-

  107. -för att få hjälp av nån som ser mig.
    Nu är den färdig.

  108. I dag ska man vara framåt,
    vara driven och visa framfötterna.

  109. Det finns massor med föreställningar
    om hur man bör vara.

  110. Jag började fundera på
    vad blyghet är. Varför finns det?

  111. Om det nu finns,
    så måste det fylla en funktion.

  112. Och om det fyller en funktion, är det
    meningen att vi ska få bort det?

  113. Det här är "Shake your shyness",
    en webbplats-

  114. -om blyghet och social ängslighet.

  115. Den visar hur lätt det är
    att blanda ihop de båda begreppen.

  116. Tips för att komma över blyghet.

  117. "Hotar blygheten
    att förstöra ditt liv?"

  118. "Blyghet beror på osäkerhet.
    Du måste lära dig att hantera den."

  119. I USA gör man stora ansträngningar
    för att klassa blyghet-

  120. -som en psykisk störning.
    Man har t.ex. klassat social fobi-

  121. -som ett ångestsyndrom.
    Det började man göra 1980.

  122. Men definitionen är så lik blyghet
    att man knappt kan skilja dem åt.

  123. Där kan du sitta. Bra.

  124. Då ska vi ha utvärdering av era mål.

  125. Ni har inte haft hela veckan,
    det har varit lite kortare.

  126. Ni får komma fram och sätta er
    i stolen. Ska vi börja med Sara?

  127. -Vad har du haft för mål?
    -Läsa instruktionen i bilen.

  128. -Hörde ni?
    -Ja.

  129. -Hur har du tränat på det?
    -Jag har jobbat med ordkunskap.

  130. Hur tränar man på det?

  131. Det står vad man ska göra där.

  132. Det kan bli jättejobbigt-

  133. -när man pushar nån
    att vara nåt man inte är.

  134. Man kanske har en massa kunskap men
    man vågar inte säga det.

  135. Man måste ha en tillåtande miljö
    där alla vågar prata.

  136. Man kanske måste ha en liten grupp
    i början, där man känner sig trygg.

  137. Om man fastnar i det tysta och blyga
    kan det hänga kvar hela livet.

  138. Det kan påverka betygen sen.

  139. Man kan inte få MVG
    om man inte pratar.

  140. Har du inte lärt dig det från början
    så kan det påverka.

  141. Har du jobbat nåt med matten
    den här veckan?

  142. -Så att du har kunnat öva?
    -Lite.

  143. -Okej. Bra. Så du har nått ditt mål?
    -Ja.

  144. Då får du sätta dig.

  145. Då tar vi Shehab. Nu får du komma.

  146. -Vad har du haft för mål?
    -Jag ska träna på klockan.

  147. -Hörde ni?
    -Ja.

  148. -Säg en gång till, lite högre.
    -Jag ska träna på klockan.

  149. -Hur har du tränat på klockan?
    -I matteboken.

  150. Vad har du tränat på där?
    Vad gjorde du för uppgifter?

  151. -Vet du vad ordet "blyg" är för nåt?
    -Ja.

  152. -Hur är man när man är blyg?
    -Man sitter lugn.

  153. -Och mer?
    -Man är tyst.

  154. Brukar du vara tyst i klassrummet?

  155. Vad kan det bero på
    att man inte säger saker?

  156. Hur tänker du då?

  157. Jag vet inte.

  158. Är det jobbigt för att du tror
    att kompisarna ska skratta-

  159. -för att du säger fel?
    Känner du så nån gång?

  160. -Ofta.
    -Ofta?

  161. Jag trivs bäst längst bak
    i klassrummet där jag inte syns.

  162. Jag brukar sitta nära väggen.
    Där känner jag mig säkrast-

  163. -samtidigt som jag kan överblicka
    nästan hela klassrummet.

  164. Mina utvecklingssamtal har handlat om
    att jag borde ta för mig mer.

  165. Bryta mig ur mitt skal.

  166. Lärarna sa alltid: "Jag vet att du
    kan, varför visar du det inte?"

  167. Jag tänkte: "Om du vet att jag kan,
    varför behöver jag då svara?"

  168. Men det skulle jag aldrig säga.
    Jag nickar och ler-

  169. -och hoppas att de lämnar mig ifred,
    så att jag kan gå hem-

  170. -och inte tänka på
    vad andra tycker om mig.

  171. Jag behöver en person vid min sida
    som alltid är där.

  172. Jag behöver den tryggheten.
    Allt blir mycket lättare om jag vet-

  173. -att när jag går till skolan
    så är kompisen där.

  174. Det hjälper mig jättemycket
    att veta att nån är där.

  175. Jag måste
    känna mig trygg i situationen-

  176. -och i det jag ska göra.
    Jag måste ständigt ha nån trygghet.

  177. Det är väldigt viktigt
    för hur jag presterar och känner mig.

  178. Jag tycker om att börja på en ny
    skola, för då känner man ingen.

  179. Det är enklare att ta kontakt,
    för de vet inte att man är blyg.

  180. Och då behöver man inte
    vara det heller.

  181. Det blir en roll efter ett tag.
    Då kommer man inte ur det.

  182. Eller hur? Man intalar sig
    att man är den blyga flickan-

  183. -och då förväntar sig folk
    att jag ska vara det.

  184. Men det är inget
    jag kan stänga av och på.

  185. Jag kan inte komma till en ny skola
    och vara utåtriktad.

  186. Men på ett nytt ställe
    beter sig folk som att man är...

  187. De beter sig
    som om man är vem som helst.

  188. Då kan man "acta" lite.

  189. Det blir lättare. Det blir det.

  190. Inför en muntlig redovisning
    har jag ångest i flera månader-

  191. -innan jag ska göra den.
    Jag tänker på det hela tiden.

  192. Jag tänker ut precis hur jag ska gå
    och var jag sätter mig i klassrummet.

  193. Allt det där planerar jag
    väldigt noggrant innan.

  194. Jag har känt stress över mycket
    jag inte behöver känna stress över.

  195. Väldigt mycket onödig ångest.
    Det hade inte behövt vara så.

  196. Man borde kunna anpassa det.

  197. Alla tycker inte om muntliga
    redovisningar. Det finns andra sätt.

  198. Att lämna in skriftligt
    eller ta det framför läraren.

  199. Allt sånt går att lösa.
    Jag tycker inte att man bara...

  200. Människor är olika.
    Alla kan inte vara likadana.

  201. Det har skolan inte fattat
    som jag upplever det.

  202. Jag skulle vilja att vi slutar
    problematisera mänskligt beteende.

  203. Det finns inget problematiskt i
    att vi är annorlunda.

  204. Vi måste lära oss
    att hantera varandra.

  205. Det här är vi dåliga på att lära ut.

  206. Jag skulle fundera över
    hur jag alternativt-

  207. -skulle kunna utvärdera
    barnets inlärning.

  208. Kanske via mindre grupper
    där det får visa vad det kan.

  209. Blyga barn trivs ju bättre
    i mindre grupper.

  210. Eller muntliga prov
    tillsammans med mig-

  211. -om det är jobbigt
    att prata inför hela klassen.

  212. Jag skulle försöka
    göra nåt annorlunda än förut.

  213. Då hade jag nog försökt få det barnet
    att bli som alla andra.

  214. Jag skulle försöka tänka om.

  215. När man pressar halva befolkningen-

  216. -att ändra sitt beteende
    på ett så radikalt sätt-

  217. -utövar man ett tvång,
    ett slags socialt tryck.

  218. Människor känner att deras
    naturliga personlighet inte duger.

  219. De måste anpassa sig
    och på sätt och vis bli artificiella.

  220. De tvingas spela en roll-

  221. -för att känna att de duger.

  222. Det är farligt för ett samhälle-

  223. -och för de människor det handlar om.

  224. Deras känsla av autenticitet
    har förändrats.

  225. Vi behöver människor som är
    eftertänksamma och reflekterande.

  226. Om vi förenklar vår personlighet
    så mycket-

  227. -att alla måste vara utåtriktade,
    så begår vi en stor orätt-

  228. -mot de här barnens och ungdomarnas
    naturliga personlighet.

  229. Jennie K, jag överlåter till dig
    att driva tillsammans med Karl.

  230. Dagen då jag tog studenten
    kände jag att allt var över.

  231. Väldigt mycket press
    försvann den dagen.

  232. Det är ett av mina bästa minnen,
    dagen då jag tog studenten.

  233. Jag hade klarat det, kändes det som.

  234. -Men ni är positiva till framtiden?
    -Ja. I alla fall jag.

  235. Jo, det är klart.
    Det blir nog nåt av mig till slut.

  236. Klart det blir.

  237. Man kan aldrig veta.
    Men det känns så.

  238. Folk tar ofta för givet
    att man är "normal".

  239. Utåtriktad, glad, mot kriget i Irak,
    hetero, hejar på Sverige i EM-

  240. -älskar Kalle Anka på julafton och
    tycker om långa skogspromenader.

  241. Om man avviker blir man ifrågasatt
    och tvungen att förklara sig.

  242. Det finns en rädsla att leva ensam
    och dö bortglömd.

  243. Att ha levt ett helt liv
    utan att ha betytt nåt för nån.

  244. Jag var ett så kallat blygt barn.

  245. Jag visste inte om att jag var blyg,
    det fick jag höra från de vuxna.

  246. Jag förstod att det inte var
    nån beundransvärd egenskap.

  247. Men etiketten klistrade sig fast och
    jag identifierade mig med ordet blyg.

  248. Ju oftare jag fick höra det,
    desto blygare blev jag.

  249. Så många har försökt ändra på mig.
    Så många lärare har sagt:

  250. "Du måste ta för dig, Josefin.
    Prata högre, ta plats."

  251. I början gick jag på det
    och försökte göra om mig själv.

  252. Men efter många misslyckade försök
    så tog det stopp.

  253. Jag tröttnade och började tänka:

  254. "Om alla tar plats,
    vem ska då ge plats?"

  255. Det kanske inte var mitt problem
    om min tystnad gjorde dem obekväma.

  256. I dag är jag vuxen
    men ändå lika blyg som alltid.

  257. Enda skillnaden är att jag accepterar
    det och kan tycka om det.

  258. De som tycker att jag är för tyst
    får komma närmare.

  259. Jag rodnar fortfarande ibland,
    men då får jag göra det.

  260. Jag älskar när andra vågar visa sig
    sårbara, och då måste jag våga det.

  261. Jag har börjat inse
    det vackra i ordet "blyg".

  262. Jag önskar att jag kunde ge det
    en mer positiv klang.

  263. Ett ord för oss om är mer känsliga,
    försiktiga, inåtvända-

  264. -lyssnande, inkännande
    - oss som man kallar blyga.

  265. Översättning: Niclas Balinder
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Blyghet

Avsnitt 1 av 3

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Varför har det plötsligt blivit så fult att vara blyg? Innan Yrsa Waldén började skolan hade hon aldrig funderat så mycket över att hon var blyg. Hemma hade aldrig någon sagt att hon borde vara mer framåt och ta större plats. Det var först när lärarna sade att hon behövde prata mer som det slog henne att hon kanske inte var som alla andra. Enligt Christopher Lane, professor vid North Western University, definierar hälften av personerna i olika grupper sig själva som blyga. Samtidigt förväntas människor idag vara mer extroverta än tidigare och den som avviker riskerar att ses som onormal. Nejra Van Zalk, doktor i psykologi, menar att vi inte borde se det som ett problem att vi är annorlunda. Hennes avhandling handlar om blyga barn och hon tyckte först som många andra, att man ska pusha blyga barn för att de ska komma över sin blyghet. Men efter att ha intervjuat många blyga ändrade hon inställning. Vi träffar också läraren Ann-Mari Widman som tycker det är svårt att veta hur man bäst gör med blyga elever.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
Barn, Barnpsykologi, Blyghet, Fysiologisk psykologi, Känslor, Psykologi, Ungdomspsykologi, Utvecklingspsykologi
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i Helt normalt

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaHelt normalt

Blyghet

Avsnitt 1 av 3

Är det fult att vara blyg? Och hur ska man hantera blyga elever? Vi träffar Yrsa Waldén som inte funderade så mycket över sin blyghet förrän hon började skolan, och Nejra Van Zalk som skrivit sin doktorsavhandling om just blyga barn.

Produktionsår:
2011
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaHelt normalt

Gränslöshet

Avsnitt 2 av 3

Psykoterapeuten Else-Britt Kjellqvist menar att den som inte får gränser under uppväxten riskerar att överträda andras. Vi tar del av olika sätt att se på gränssättning. Och kan man bevara sin innersta kärna utan att sätta gränser för sig själv?

Produktionsår:
2011
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaHelt normalt

Gemenskap

Avsnitt 3 av 3

Enligt dagens forskning är det en känsla av gemenskap som är grundläggande för vår utveckling. På Fryshuset i Stockholm jobbar Anhar Barakat med att hjälpa unga killar att lära sig förstå andras känslor. Och med förståelsen kommer respekt - och insikten om att ensam inte nödvändigtvis är stark.

Produktionsår:
2011
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning

Mer lärarfortbildning & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Skolforum 2017

Hjärnkunskap för en likvärdig skola

Att få sina elever motiverade, engagerade och fokuserade kan vara en utmaning. Genom att kombinera pedagogik med hjärnforskning kan man hitta nya vägar och se nya möjligheter. Kunskap om kognitiv och affektiv neurovetenskap ger ökad förståelse för inlärningssvårigheter i form av bland annat motivations-, uppmärksamhets- och koncentrationsproblem. Sådan kunskap synliggör också vilka utmaningar elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar möter. Åke Pålshammar, neuropsykolog, och Anna Nygren, livsstilspedagog, föreläser. Inspelat på Skolforum, Stockholmsmässan den 30 oktober 2017. Arrangör: Skolforum.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Skolministeriet

När Amanda blev sjuk

Amanda började känna sig trött. Kompisarna tänkte att det kanske var en förkylning. Men det var cancer. Under Amandas sjukdomstid slets klassen mellan hopp och förtvivlan med varje besked om hur behandlingen gick. Tills beskedet kom att Amanda inte fanns med dem längre. Vad händer med en klass när en av klasskamraterna rycks bort med bara månader kvar till skolavslutningen? Och hur är det att ta studenten när en älskad kompis saknas?