Titta

UR Samtiden - Människans natur

UR Samtiden - Människans natur

Om UR Samtiden - Människans natur

Vad är medfött och vad är förvärvat i vårt sociala beteende, och går det att förändra? Hänger det ihop med hur vi förvaltar vår jord - i så fall hur? Om hur inre resurser och yttre naturresurser styr utvecklingen. Samtal och presentationer av forskningsresultat om hur väl vi människor tar hand om, vårdar och utvecklar våra gemensamma naturresurser och våra egna inre resurser. Inspelat i Båstad den 4 augusti 2011. Arrangör: Antonia Ax:son Johnsons stiftelse för miljö och utveckling.

Till första programmet

UR Samtiden - Människans natur : Utveckling av barns sociala förmågaDela
  1. Hon forskar i utvecklingspsykologi
    och jämförande psykologi-

  2. -på Max Planck-institutet för
    evolutionär antropologi i Leipzig.

  3. Hon leder
    Minervastiftelsens forskningsgrupp-

  4. -om social påverkan
    på kulturell kognition.

  5. Hon har främst jobbat med små barn.

  6. Hon intresserar sig för
    imitationens sociala funktion-

  7. -deltagande i gruppaktiviteter-

  8. -relationer med medlemmar
    av ingrupper versus utgrupper-

  9. -och skillnader mellan apors
    och människors sociala kognition.

  10. -Varsågod, Malinda.
    -En stor applåd till dig.

  11. Tack. Hör ni mig där bak? Okej.

  12. Peter föreslog den här
    storslagna och fina rubriken.

  13. Men jag tänkte
    att det finns också en mörkare sida-

  14. -vid sidan av
    småbarns fina sociala förmågor.

  15. Jag ville ge en bredare bild
    av barns sociala kognition-

  16. -så jag la till en undertitel.

  17. "Goda nyheter, dåliga nyheter,
    och vad vi kan göra åt saken."

  18. Jag börjar med de goda nyheterna.

  19. På många sätt
    är människor goda av naturen.

  20. Redan hos ettåringar, och ibland
    hos ännu yngre barn, kan vi se-

  21. -den goda sidan
    av den sociala kognitionen.

  22. Så till och med ett år gamla barn...

  23. Om man är ledsen kommer de och
    ger en sin nalle, eller kramar en.

  24. De bryr sig om andra människor
    och känner empati.

  25. De bryr sig om andras behov
    och hjälper andra människor spontant.

  26. Om man tappar nåt på golvet kommer
    barnen och plockar upp det åt en.

  27. Så gör de också när priset är högt.

  28. I en studie placerar Felix Warneken
    barn i ett bollhav-

  29. -där de får ha jättekul.

  30. På andra sidan rummet tappar
    en vuxen nåt. Barnet slutar leka-

  31. -kliver ur bollhavet, klättrar över
    hinder, plockar upp föremålet-

  32. -och springer sen tillbaka.

  33. De anstränger sig
    för att hjälpa andra.

  34. Vi vet också att barn i ettårsåldern-

  35. -gärna samarbetar med andra,
    på komplexa sätt.

  36. Vi vet också att något äldre barn,
    kanske inte alltid spädbarn...

  37. Barn bryr sig om rättvisa.

  38. Om man ger dem några klistermärken,
    gummibjörnar eller nåt-

  39. -fördelar de dem rättvist
    bland alla som är i rummet.

  40. Jag ska prata en stund
    om en annan sak som de bryr sig om.

  41. En känsla för vad som är moraliskt
    och rätt, åtminstone på basal nivå.

  42. Vi har nyligen studerat det
    med min kollega Amrisha Vaish.

  43. Vi och andra har visat
    att små barn vet-

  44. -hur vi själva och andra
    borde bete oss.

  45. Vi förväntar oss att andra
    ska må dåligt när de beter sig illa.

  46. Och vi straffar dem
    när de beter sig illa.

  47. I en studie... Det här är Amrisha
    Vaishs studie om skuldkänslor.

  48. Skuld är det vi visar
    när vi gjort nåt dumt.

  49. Det visar andra
    att vi vet att vi har gjort fel.

  50. Vi vet vad vi borde ha gjort, vi kan
    reglerna. Vi ska inte göra om det.

  51. Vi visade barn filmer på vuxna
    som hade sönder nåt av misstag.

  52. Den här vuxna människan
    hade sönder den andras leksak.

  53. De fick se en vuxen som gjorde det,
    och sedan bad om ursäkt.

  54. Sen gjorde en annan vuxen likadant,
    men sa: "Äh, jag bryr mig inte."

  55. Sen ställde vi en rad frågor
    till fyra-femåringarna-

  56. -om vad de tyckte om dessa två vuxna.

  57. "Vem är snällare?" "Vem är elakare?"
    "Vem vill du hellre vara vän med?"

  58. Och så skulle de fördela
    några blommor mellan de två.

  59. Barnen föredrog helt klart den
    personen som gav uttryck för skuld.

  60. Så om ni kommer hem sent på kvällen,
    kom ihåg att be er partner om ursäkt.

  61. Till och med fyraåringar
    förstår det här.

  62. I en annan studie
    nämner Josep uppsåtets betydelse.

  63. Det här ser vi redan hos treåringar.

  64. I en äldre studie visar vi att barn
    straffar folk som gör elaka saker.

  65. Om en vuxen river sönder papperet...

  66. Den första vuxna har ritat
    en fin bild, som hon är stolt över.

  67. Den andra vuxna river sönder den.

  68. Sen händer det att den vuxna
    som rev sönder teckningen-

  69. -och en annan vuxen, som inte har
    gjort nåt, båda behöver samma sak.

  70. De håller på med ett
    problemlösningsspel med bollar.

  71. Det finns en röd boll kvar,
    som båda vill ha.

  72. Barnen ger bollen till den
    som inte har gjort nåt elakt.

  73. Bara det är ju trevligt.

  74. Dessutom är de komplexa nog
    att ta med uppsåtet i beräkningen.

  75. Om den vuxna
    inte rev sönder teckningen-

  76. -men försökte göra det
    utan att lyckas-

  77. -blir hon också straffad, genom att
    barnen förvägrar henne bollen.

  78. Och om den vuxna
    faktiskt rev sönder teckningen-

  79. -men gjorde det av misstag,
    så ger barnen henne bollen ändå.

  80. Så de beaktar uppsåtet,
    skillnaden mellan mord och dråp-

  81. -redan vid tre års ålder.

  82. De är alltså villiga
    att själva straffa regelbrytare.

  83. De är också måna om att själva göra
    saker och ting så som de ska göras.

  84. Hannes Rakoczy,
    som jobbade hos oss förut-

  85. -har visat att när barn lär sig av
    vuxna att spela spel, till exempel-

  86. -tolkar de reglerna mycket normativt.
    "Det är så här man måste göra."

  87. Det visar han på ett bra sätt-

  88. -genom att visa barnen hur man
    spelar ett påhittat spel, "daxing".

  89. Sen säger en handdocka att han
    ska göra det, men gör annorlunda.

  90. Då blir en del barn jättearga.

  91. "Nej, du kan inte göra så där!
    Det är inte så man spelar 'daxing'!"

  92. De lär sig sånt här så djupt att de
    är villiga att påtvinga andra normen-

  93. -och lära ut det rätta sättet
    att göra saker.

  94. Det gäller treåringar. Tvååringar
    gör också en del av det här.

  95. Nu har jag målat upp
    en fin, vacker bild av små barn-

  96. -som samarbetsvilliga,
    rättvisa och moraliska.

  97. Men alla som har haft
    småbarn i huset-

  98. -vet att barn inte är
    så rättvisa och trevliga hela tiden.

  99. Min poäng är att barn ändå ofta
    anstränger sig för att samarbeta-

  100. -hjälpa, dela med sig, och trösta.
    Och straffa andra som inte gör det.

  101. Ofta gör de det så tidigt att de inte
    ännu har blivit lärda att göra så.

  102. Det är goda nyheter. Hjälpsamhet
    och samarbete har ju klara fördelar-

  103. -för folk i vår omgivning,
    i vår egen grupp.

  104. Om vi hjälps åt och delar med oss
    från tidig ålder-

  105. -får vi en framgångsrik,
    lycklig, välfunktionerande grupp.

  106. Problemet uppstår
    på den globala nivån.

  107. När vi kommer i kontakt
    med andra grupper, utgrupper.

  108. Det är de dåliga nyheterna.

  109. Så nu ska jag prata om
    vår starka gruppmentalitet-

  110. -och våra positiva känslor
    för den egna gruppen-

  111. -och negativa känslor
    för medlemmar av utgrupper.

  112. Okej, nu ska vi se...

  113. Människor är alltså samarbetsvilliga,
    men också väldigt otrevliga.

  114. Och vi vet att det till stor del
    beror på konflikter mellan grupper.

  115. Religiösa och etniska konflikter,
    kulturskillnader och så vidare.

  116. Men den här typen av konflikt
    mellan grupper-

  117. -den starka identifikationen med
    de egna och motviljan mot andra-

  118. -är inte begränsad till fanatiska
    terrorister i fjärran länder.

  119. Den finns hos oss alla,
    också när vi bara leker. Alltid.

  120. Intressant nog
    beror det inte bara på-

  121. -en känsla av stark
    nationell stolthet, eller nåt.

  122. Vi märker också tendensen
    att tänka på det här sättet-

  123. -i Minimal Group Paradigm-sammanhang.

  124. Också nåt så godtyckligt som färgen
    på tröjor får oss att tänka så.

  125. Om jag gav hälften av er gula tröjor,
    och hälften orangefärgade-

  126. -skulle ni inom några minuter-

  127. -börja känna solidaritet
    med era vänner med gula tröjor-

  128. -och behandla de andra
    med viss misstänksamhet.

  129. Löjliga små bagateller, som vilken
    bokstav ens namn börjar på-

  130. -eller vilken färg man har på tröjan
    lockar fram de här känslorna i oss.

  131. Det är en smula skrämmande.

  132. Sånt här börjar väldigt tidigt,
    hos små bebisar.

  133. Katherine Kinzler har visat att barn
    redan vid fem månaders ålder-

  134. -föredrar att titta på människor
    som pratar samma språk som de.

  135. Tiomånadersbarn tar hellre emot
    leksaker från barn med samma språk.

  136. Vi har en studie som visar
    att fjorton månader gamla barn-

  137. -hellre kopierar och imiterar
    medlemmar av ingrupper.

  138. Det är en studie av David Buttelmann
    och hans kolleger.

  139. Vi visade hälften av barnen...

  140. Vi visade dem en film med en man som
    berättade en saga på deras språk.

  141. "Det var en gång en anka
    som gick till en lada"...

  142. Hälften av barnen såg det.

  143. Resten såg samma man berätta samma
    saga, men på ett annat språk.

  144. Sen fick båda grupperna
    se samma film, med samma man-

  145. -som nu under tystnad
    utförde en ovanlig handling.

  146. Han tände en lampa
    med hjälp av huvudet tre gånger.

  147. Sen gav man en sån lampa åt barnen,
    för att se vad de skulle göra.

  148. Hypotesen var att barnen
    som ingår i mannens ingrupp-

  149. -skulle kopiera handlingen i högre
    grad än barnen i den andra gruppen.

  150. Och så blev det. Här är ett barn
    som tillhör ingruppen.

  151. Alla använder händerna, men barnen
    i ingruppen använder också huvudet.

  152. Så de litar i större utsträckning
    på medlemmar av ingruppen.

  153. Barnen i utgruppen använde
    bara händerna, inte huvudet.

  154. Okej, så...

  155. Förutom att barn tar leksaker från
    och imiterar andra, baserat på språk-

  156. -så har flera forskningsgrupper
    nu visat-

  157. -att tvååringar visar samma tendenser
    i Minimal Group Paradigm-experiment.

  158. Man ger barn en gul flagga
    och en grön flagga...

  159. Förlåt. En gul flagga,
    en gul scarf och ett gult armband.

  160. De som gör experimentet har en grön
    flagga, grön scarf och grönt armband.

  161. Och effekterna syns genast
    hos barnen.

  162. De delar hellre med sig
    till medlemmar i ingruppen-

  163. -också när gemenskapen bara bygger på
    sånt som plagg i olika färger.

  164. Barn är alltså mycket gruppinriktade
    redan som väldigt små.

  165. Vi pratar alltså om mycket små barn,
    ibland till och med spädbarn.

  166. Innebär det att detta sätt att tänka
    är en del av vår natur?

  167. Antagligen, ja. Men det betyder inte
    att vi inte kan försöka ändra på det.

  168. Om vi inte gör det kan det få
    lika förödande konsekvenser-

  169. -som klimatförändringar,
    mat- och vattenbrist, och sånt.

  170. Det här kan sägas vara den farligaste
    aspekten av människans natur.

  171. Den här tendensen att inte komma
    överens med medlemmar av utgrupper.

  172. Vad kan vi göra åt saken? Min kollega
    Mike Tomasello säger skämtsamt-

  173. -är att vi behöver ett yttre hot
    som förenar oss.

  174. Han tror att om man säger till folk
    att ufon är på väg-

  175. -börjar vi se oss som jordbor,
    enade mot den gemensamma fienden-

  176. -snarare än svenskar,
    amerikaner eller kineser.

  177. Men det vore förstås mer önskvärt
    att göra nåt lite annorlunda.

  178. Och jag skulle,
    precis som Josep, föreslå-

  179. -att resurser läggs på utbildnings-
    program, främst för små barn.

  180. För vi ser att barn redan i småbarns-
    åldern visar såna här tendenser.

  181. I programmen måste vi betona
    våra likheter med andra.

  182. Vi måste respektera olikheter
    och betona likheter.

  183. Det är ingen ny, epokgörande tanke,
    men vi bör uppmärksamma den mer-

  184. -och visa hur lätt det kan vara
    att förändra sånt här.

  185. Att förändra beteendet hos barn.

  186. Jag ska berätta lite kort om några
    studier som vi nyligen gjort.

  187. De har inget direkt samband,
    men man ser vissa likheter-

  188. -i hur vi har förändrat
    småbarns prosociala beteende-

  189. -med mycket små manipulationer.

  190. I den första studien-

  191. -framhävde vi likheten mellan barnet
    och de vuxna genom att härma barnet.

  192. I sex minuter följde vi efter barnen
    och gjorde allt som de gjorde.

  193. Om de bankade på bordet gjorde vi
    det, om de sprang runt gjorde vi det.

  194. Så gjorde vi med hälften av barnen.

  195. Resten av barnen följde vi
    också efter, på sätt och vis-

  196. -och lekte med dem på ett vänligt
    sätt, men utan att härma dem.

  197. Vi betonade alltså inte likheten,
    vi visade bara vänlighet och närhet.

  198. Barnen som blev härmade
    hjälpte den som gjorde experimentet-

  199. -och också en annan person,
    oftare än de som inte blev härmade.

  200. Så bandet av likhet
    får barn att hjälpa andra mer.

  201. En studie på vuxna, gjord av
    Rick van Baaren, visar samma sak.

  202. Den sista studien jag ska prata om
    handlar om anknytning.

  203. Vi kan påvisa liknande effekter
    på ett mycket subtilare sätt.

  204. Att följa efter folk och härma dem
    är ju inte riktigt genomförbart...

  205. Vuxna och äldre barn
    skulle tycka att det var irriterande.

  206. I stället kan man skapa implicita
    minnesbilder av anknytning.

  207. Vi testade
    arton månader gamla barn igen.

  208. Vi visade dem bilder antingen
    av två dockor som stod tillsammans-

  209. -på ett sätt som visade samhörighet,
    i anslutning till bekanta föremål.

  210. Vi visade dem en serie
    på åtta såna här bilder.

  211. Vi pratade inte om dockorna, bara om
    tekannan, koppen och klockan.

  212. Hälften av barnen fick se det här,
    och resten fick se liknande bilder-

  213. -men med bara en docka, som
    alltså signalerade individualitet.

  214. Efter det undersökte vi
    hur hjälpsamma barnen var.

  215. Den som gjorde experimentet kom in
    och tappade pinnar över hela golvet.

  216. Vi ville se om barnen skulle hjälpa
    henne. Ni ser det i den här filmen.

  217. Hon tappar pinnarna.

  218. Barnet som sett anknytningsbilder
    hjälper nästan genast till.

  219. Hon har sett bilder med två dockor.

  220. Var är musen? Här...

  221. Jag har filmer på barn i den andra
    gruppen, men de är för långa.

  222. Barnen står bara där och tittar
    på kvinnan utan att hjälpa till-

  223. -och springer sen tillbaka
    till sina mammor.

  224. Det är alltså mycket lätt att öka det
    prosociala beteendet hos småbarn.

  225. Dubbelt så många av de barn som sett
    två dockor tillsammans hjälpte till.

  226. Kontrollbetingelser visar att det var
    anknytningen som ökade beteendet-

  227. -och inte individualiteten
    som fick det att minska, eller så.

  228. I framtiden hoppas vi kunna-

  229. -göra liknande studier,
    som använder liknande tekniker-

  230. -för att främja tolerans
    mot utgrupper.

  231. Man kan visa två dockor med olika
    kläder eller hudfärg tillsammans-

  232. -och se om det prosociala beteendet
    mot medlemmar av utgrupper då ökar.

  233. För att sammanfatta det hela...

  234. Vi behandlar våra ingrupper väl.

  235. Människan är, generellt sett,
    är en samarbetsvillig, prosocial art-

  236. -redan mycket tidigt i utvecklingen.

  237. De dåliga nyheterna
    gäller intergruppsbeteende.

  238. Vi behandlar inte
    medlemmar av utgrupper-

  239. -likadant som medlemmar
    av våra egna ingrupper.

  240. Vi bör försöka förändra det här,
    hos små barn till att börja med.

  241. Exempelvis genom
    utbildningsprogram för barn-

  242. -och ökad medvetenhet
    hos allmänheten.

  243. På så sätt hoppas jag att vår planet
    kan bli en mer fredlig plats.

  244. Tack.

  245. Tack. Det var spännande
    att ta del av din presentation.

  246. Hos mig väcker det många tankar
    om hur vi behandlar barn.

  247. Jag får intrycket av
    att det är mycket farligt-

  248. -att prata mycket om "vi" och "dem",
    vilket vi ofta gör i vårt samhälle.

  249. Det var intressant när du sa att vi
    behöver en fiende från yttre rymden-

  250. -för att utvidga vår ingrupp.

  251. Men det finns säkerligen andra sätt,
    och det var det du var inne på.

  252. Vi behöver inte ha en fiende
    som ett ufo.

  253. Vi har ju också sånt
    som Europeiska unionen...

  254. ...som förenar olika länder
    till en enhet.

  255. Jag vet inte hur bra det funkar.
    Jag är en utomstående betraktare.

  256. Men det är tydligt
    att länderna inom EU-

  257. -också har egna identiteter.

  258. När jag pratar om ufona skojar jag
    på sätt och vis, men ändå inte helt.

  259. Jag vet inte... Vi måste tänka på
    hur vi kan göra det här i stor skala.

  260. Tror du att fenomen som klimathotet,
    eller andra miljöproblem-

  261. -kan bidra till
    att öka ingruppskänslan?

  262. Det har inte funkat hittills,
    så jag tror inte det.

  263. Faktum är
    att det kan öka konkurrensen.

  264. Vad gäller problemen
    med klimatförändringen...

  265. Om det finns mindre vatten vill jag
    ha det själv, inte låta andra få det.

  266. Så jag är osäker på det.

  267. -En fiende krävs, inte bara ett hot.
    -Så kan det vara.

  268. -Har vi frågor till Malinda?
    -Linn Åkesson, du räckte upp handen.

  269. Tack för en intressant föreläsning.
    Min fråga handlar om identitet.

  270. Om man tittar på lite äldre barn,
    i tioårsåldern eller så-

  271. -hur handskas de med
    motstridiga ingrupper, så att säga?

  272. Om man exempelvis
    tillhör ett gäng i skolan-

  273. -som har värderingar som ens
    föräldrar inte vill att man ska ha...

  274. Hur tar man del av två ingrupper-

  275. -och hur medlar man
    i konflikterna som uppstår?

  276. Eller när man kommer in i tonåren,
    och så?

  277. Det är nåt vi alla måste lära oss.

  278. Man befinner sig samtidigt
    koncentriska cirklar av grupper.

  279. Alla tillhör samtidigt
    en oräknelig mängd olika grupper.

  280. Kvinnor, akademiker, européer,
    allt möjligt.

  281. Allt på samma gång.
    Det är sånt vi måste hantera.

  282. Jag är inte så insatt i äldre barn
    att jag vet exakt när de gör vad.

  283. Men det finns säkert
    litteratur om det.

  284. -En liten fråga till.
    -Tack.

  285. Du visade i början att mycket små
    barn var instinktivt hjälpsamma.

  286. Förändras det beteendet
    vid nån viss ålder?

  287. Och i så fall, vid vilken ålder
    förlorar de den här möjligheten?

  288. -Förlorar den, eller börjar få den?
    -Ursäkta?

  289. Vi vet inte ens exakt när
    de börjar hjälpa andra.

  290. -Du visade små barn...
    -Ja, redan vid tolv månaders ålder.

  291. Det måste vara i den åldern då man
    börjar förstå andras mål och syften.

  292. Så det kanske inte är så att pyttesmå
    bebisar skulle kunna göra det.

  293. Så vid nio till tolv
    månaders ålder...

  294. -Men du undrade...
    -När slutar de vara så snälla?

  295. Det gör vi inte. Om vi ser nån
    som tappar sin plånbok säger vi till.

  296. De flesta ger den till personen,
    i stället för att ta den och sticka.

  297. Vi gör sånt instinktivt,
    som vuxna och som barn.

  298. Kanske inte lika mycket i tonåren...
    Men sina vänner hjälper man.

  299. Alla hjälper väl sin egen grupp.

  300. Det är fascinerande för mig,
    som studerar hjälpsamhet-

  301. -att se hur vanligt det faktiskt är.

  302. Som sagt
    så gör vi det inte hela tiden-

  303. -men vi gör det också när vi inte
    måste, och när ingen ser på.

  304. Så jag tror inte att vi förlorar det.

  305. -Det är en del av de goda nyheterna.
    -Ja.

  306. Tack så mycket, Malinda,
    för din fantastiska presentation.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Utveckling av barns sociala förmåga

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Väldigt tidigt i livet har vi en känsla av vad som är rätt och fel. Ettåringar kan samarbeta, dela med sig och även visa skamkänslor om de gjort fel. Men barn är inte alltid så rättvisa och vänliga. Vår starka gruppkänsla gör att vi också kan känna aversion mot andra grupper. Malinda Carpenter, forskare i psykologi vid Max Planck-institutet, menar att det är enkelt att öka barns socialt hjälpsamma beteende. Utbildningsprogram för små barn ger ökad tolerans och fler vuxna som accepterar olikheter. Arrangör: Antonia Ax:son Johnsons stiftelse för miljö och utveckling.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
Aggression hos barn, Barnpsykologi, Barns utveckling, Psykologi, Ungdomspsykologi, Utvecklingspsykologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Människans natur

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Människans natur

Utveckling av barns sociala förmåga

Hur kan vi öka barns socialt hjälpsamma beteende? Redan i ettårsåldern kan vi samarbeta, dela med oss och visa skamkänslor om vi gjort fel, men vår starka gruppkänsla gör att vi också kan känna aversion mot andra grupper. Med Malinda Carpenter, forskare i psykologi vid Max Planck-institutet. Arrangör: Antonia Ax:son Johnsons stiftelse för miljö och utveckling.

Produktionsår:
2011
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Readme 2016

Civilkurage i en värld av hat

Vad driver människor som Malala Yousafzai och Mahatma Gandhi? Och vad är det som får någon att ingripa mot orättvisa på gatan? Brian Palmer, författare, föreläsare och antropolog, berättar om en mängd både historiska och moderna figurer som på ett eller annat sätt visat civilkurage. Inspelat den 13 april 2016 på Malmö högskola. Arrangör: Altitude Meetings.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - rasism

Rasismens orsaker

Bildningsbyrån tar oss med på en resa till London, där vi tittar närmare på kolonialismens historia och det mänskliga psyket. Vi försöker ta reda på varför rasism i olika former uppstår. En del forskare menar att vi kan finna förklaringar i psykologiska mekanismer medan andra menar att det är viktigt att utforska orsakerna på ett politiskt plan.