Titta

UR Samtiden - Grav språkstörning

UR Samtiden - Grav språkstörning

Om UR Samtiden - Grav språkstörning

Hur möter man barn och unga som bär på en grav språkstörning? Hur kan man som pedagog hjälpa dem i deras språkutveckling? Här samlas forskare och pedagoger för att ge handfast fortbildning för de som möter barn med språkstörning i sitt arbete. Inspelat i Uppsala konsert och kongress i april 2012. Arrangör: Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Till första programmet

UR Samtiden - Grav språkstörning : Att möta det som är annorlundaDela
  1. Hej, allihop. Det är så trevligt
    att vara i den egna staden-

  2. -i den här fantastiska byggnaden
    och träffa er alla.

  3. Jag utgår ifrån att ljudet är okej.
    Här finns kompetenta ljudmänniskor.

  4. Men finns det nån här
    som är synskadad-

  5. -som vill att jag förklarar vad jag
    skriver eller bilder jag visar?

  6. Nej. Men det är väl
    en rimlig fråga att ställa?

  7. Hur ofta har ni hört den?

  8. Det är intressant. Vi föreläsare
    brukar bara fråga om alla hör.

  9. Ibland kan jag självkritiskt tycka
    att det är en mindre begåvad fråga.

  10. Det brukar ju bara vara
    de som hör som svarar.

  11. Men alla de teman
    som Anders räknade upp-

  12. -pekar mot en sak: inkludering.

  13. Kommunikation går ut på det. Då är
    det rimligt att ställa såna frågor.

  14. Men varför ställer jag den frågan då?

  15. Är jag själv synskadad? Nej,
    inte mer än vad åldern kräver av mig.

  16. Men det här har jag
    inte kommit på själv.

  17. Jag hade ett seminarium
    där en synskadad kvinna påpekade det.

  18. Då lärde jag mig bland annat att jag
    ska inleda med den frågan på allvar.

  19. Men även att det på arbetsplatser
    och i sociala grupperingar gäller-

  20. -att var och en bidrar till
    att skapa ett klimat-

  21. -där det inte bara är tillåtet,
    utan även önskvärt, att folk säger:

  22. "Jag vill ha det så här
    för att fungera optimalt."

  23. Det kräver rätt mycket.
    Det var bara en inledning.

  24. Jag är ofta ute och pratar under
    en rubrik som är snarlik den här-

  25. -under rubriken "Kulturmöten".

  26. Vi har nog träffats
    i såna sammanhang.

  27. När folk går på seminarier och kurser
    som bara bär på den rubriken-

  28. -utan nån förklarande text-

  29. -så fort folk hör "kulturmöten"
    och "tvärkulturell kommunikation"-

  30. -utgår man från att det gäller möten
    med folk från olika delar av världen.

  31. Det gör det ofta:
    Jobba i mångetniska Sverige,

  32. -jobba utomlands, svenska företag
    uppköpta av utländska...

  33. Men kulturmöten i betydelsen
    att möta, förstå och kommunicera-

  34. -med andra som kanske inte helt
    delar min världsbild-

  35. -är väl ändå inte nytt
    för en enda människa i Sverige?

  36. Det har vi alltid haft, oavsett
    invandring och internationalisering.

  37. Det är både korrekt och till god
    hjälp att lyfta upp kulturbegreppet-

  38. -om man vill försöka förstå
    vad som kan ske i mötet-

  39. -mellan en 75-årig lågutbildad
    skogshuggare från Norrbottens inland-

  40. -som möter en ny, utexaminerad
    kvinnlig logoped i Uppsala.

  41. Även på alla era arbetsplatser-

  42. -utvecklas över tid, medvetet ibland,
    men tyvärr alldeles för ofta-

  43. -efter min erfarenhet som handledare,
    totalt omedvetet-

  44. -utvecklas jargonger,
    förhållningssätt och oskrivna regler.

  45. Så när arbetsplatser slås ihop
    uppstår kulturella möten.

  46. Fast på en annan nivå.

  47. Jag skrev en bok som kom ut i våras
    om varghat.

  48. På somrarna bor jag i Dalarna,
    på gränsen till Orsa finnmark.

  49. Enligt lokala uppfattningar finns här
    mest varg och björn i Sverige.

  50. Och varghatet är kompakt.

  51. Liksom hatet mot stockholmare,
    faktiskt.

  52. Man har rört ihop det där på nåt vis.

  53. Jag har intervjuat så många jägare
    i området-

  54. -och så många tjänstemän
    på berörda myndigheter i Stockholm.

  55. De världar och verkligheter som de
    målar upp skiljer sig så avgörande-

  56. -att det är korrekt, och till
    god hjälp, att använda kulturbegrepp.

  57. Ett av de vanligare kulturmötena
    på svenska arbetsplatser i dag-

  58. -är väldigt sällan mellan folk
    från olika delar av världen.

  59. Mycket vanligare, men nåt som aldrig
    behandlas som det eller omnämns-

  60. -är mötet mellan min generation och
    dem födda på 1980- och 1990-talen.

  61. Mötet mellan den moderna
    och den postmoderna generationen-

  62. -med värderingar och uppfattningar.

  63. Med kultur avses inte
    100-procentig representativitet-

  64. -utan skiftningar, dragningar,
    tonförändringar...

  65. Ett vägledande ord
    i min generation var:

  66. Plikt. Man ska göra sin plikt.

  67. Postmoderna generationen: Lust.

  68. Min generation: Planering. Det var
    en del av hela det moderna projektet-

  69. -att veta hur man skulle agera
    i framtiden.

  70. Jag visste det från tidig ålder.
    Att det inte blev så var oviktigt.

  71. Kvaliteten låg i att jag planerade.
    Planering. Framtiden.

  72. Den postmoderna generationen:
    Carpe diem! Lev i nuet.

  73. Inget är sämre eller bättre.
    Min generation hade behövt mer lust.

  74. Ibland tycker jag att den postmoderna
    skulle må bra av lite plikt.

  75. Jag såg en annons i en tidning:

  76. "Huvudsaken är att man får göra
    det man vill."

  77. Den formuleringen var helt otänkbar
    på 1950- och 1960-talen.

  78. Inte bättre eller sämre. Det handlar
    om att möta människor, kommunikation.

  79. Alla ni här, utan att jag känner till
    i detalj vad ni jobbar med-

  80. -har kommunikation
    som ert viktigaste arbetsredskap.

  81. Ni kan förstås annat,
    men måste kunna möta människor.

  82. Barn med grava språkstörningar,
    men även föräldrar, kollegor m.fl.

  83. Jag tror
    att en grundläggande förutsättning-

  84. -för att vara en god kommunikatör-

  85. -är att man försöker sätta sig in-

  86. -i en annan persons värld
    och verklighet.

  87. Där hämtar de sina uppfattningar,
    sitt språk och sina bilder.

  88. Vad säger ni?

  89. Man kan inte sätta sig in i andras
    liv helt. Jag lever inte ditt liv.

  90. Men man ska visa att man försöker,
    för vad händer annars?

  91. Två enheter slår varandra i huvudet
    med var sin verklighetsuppfattning.

  92. Inget sker i kommunikativt hänseende.

  93. Ni har väl träffat såna personer? Det
    har jag. De är väldigt besvärliga.

  94. "Jag säger vad jag menar,
    så får du tolka det hur du vill."

  95. Oerhört outvecklat,
    kommunikativt sett.

  96. Det är inte kommunikation
    utan information.

  97. Jag tar ett exempel, angående mötet
    med det ovanliga, det annorlunda-

  98. -eller det oväntade.

  99. Jag läste en artikel om en läkare
    på Umeå universitetssjukhus-

  100. -en onkolog, som behandlade
    en medelålders man från Västerbotten.

  101. Tyvärr hade cancern spritt sig
    så att hans liv inte kunde räddas.

  102. När patienten fick veta att cancern
    skulle ta hans liv sa han:

  103. "Men jag vill dö hemma."

  104. Innan han åkte hem hade han
    ett sista samtal med läkaren.

  105. Hon förberedde sig noga för samtalet.

  106. Hon anade vilken fråga
    som skulle komma. Vilken tror ni?

  107. "När?
    Hur lång tid har jag kvar att leva?"

  108. Hon gick igenom journaler
    och behandlingar-

  109. -läste vetenskaplig litteratur
    och ritade staplar och diagram.

  110. Hon var yrkesmässigt väl förberedd
    på samtalet och frågan.

  111. Då blev hon förstås överraskad
    när patienten frågade:

  112. "Hur länge tror doktorn
    att jag kan behålla min ko?"

  113. "Ko?"
    Han bodde i bushen i Västerbotten.

  114. Hans fru var frisk, men hade
    höftproblem. Och så hade de en ko.

  115. Enligt artikeln var det väl ingen
    nytta med kon, men lite sällskap.

  116. Han undrade hur länge
    kon kunde vara kvar.

  117. Efter första förvåningen insåg hon
    att han frågade just vad hon väntade.

  118. "Hur lång tid har jag kvar?"

  119. Fast på sitt sätt, med ord och bilder
    från sin värld och verklighet.

  120. Onkologen var uppenbarligen
    varm och mogen-

  121. -lade genast undan
    alla matematiska beräkningar-

  122. -lutade sig mot patienten och sa:

  123. "Jag tror att du kan behålla kon
    över sommaren."

  124. "På hösten blir det svårt att gå till
    lagårn. Då ringer du veterinären."

  125. Det är ett exempel
    på en god kommunikatör.

  126. Hon förstår att han talar om sitt
    eget liv.

  127. Det avgörande
    när man möter det oväntade-

  128. -är att man ibland är beredd
    att göra som hon:

  129. Hon övergav sin planerade strategi
    för hur samtalet skulle föras-

  130. -gick in i hans värld
    och talade om kon.

  131. Där är kulturbegreppet viktigt,
    att lyfta fram och förstå-

  132. -att det finns olika världar
    och verkligheter.

  133. Att man söker efter och är nyfiken
    på andras världar och verkligheter.

  134. Det är det som öppnar upp
    för kommunikation.

  135. Men vi tror ofta att vi sitter inne
    med verkligheten, intuitivt.

  136. Jag har med en färdig bild,
    för att visa att jag var förberedd.

  137. Titta på det här ett ögonblick,
    utan att säga nåt högt.

  138. Då tar jag bort det.
    Hann ni se vad jag hade skrivit?

  139. Hur många hann se
    "Paris in the spring?"

  140. Javisst. Det är ju
    ett välkänt begrepp för oss.

  141. Det finns nog nån här inne-

  142. -som nästan skulle vara beredd
    att ta gift på att det stod så.

  143. Det är verkligheten. Vi behöver inte
    ens diskutera det. Basfakta.

  144. Det står "Paris in the spring".

  145. Men tänk, det gör inte det.
    Några såg att det inte gjorde det.

  146. Det står faktiskt "Paris in the the".

  147. Det har ju ingen betydelse
    för innebörden i det.

  148. Men det kan vara en påminnelse
    om att det ibland är smakfullt-

  149. -med ett litet inslag av ödmjukhet-

  150. -i övertygelsen att sitta inne
    med verkligheten. Den ser olika ut.

  151. Om man vill kommunicera med andra
    måste man ha en sökande attityd.

  152. Har ni hört att många i Sverige
    i dag-

  153. -tycker att det är
    ett stort problem att åldras?

  154. Jag brukar säga:
    "Kära nån. Har du tur åldras du."

  155. Då är man ju på den vinnande halvan.

  156. Min vän Peter Nobel,
    f.d. diskrimineringsombudsman-

  157. -fyllde 80 år i höstas. Han säger:

  158. "Du har bara två val:
    Dö ung eller bli gubbe!"

  159. Men det är inte kul
    när kroppen inte funkar så-

  160. -som man gärna vill att den ska göra,
    eller kommer ihåg att den gjorde.

  161. Jag är från Linköping. För nåt år sen
    mötte jag en skolkamrat i Göteborg.

  162. Vi har inte setts på 50 år. Han sa:
    "Det är inte kul att bli över 60."

  163. "Jag kan nog inte springa 100 meter
    under tolv sekunder i dag."

  164. Men det har han ju aldrig kunnat!

  165. Det är på nåt sätt
    minnets privilegium, förstås.

  166. En sak har jag noterat,
    jag är 67 år i dag:

  167. Rent faktiskt kan jag förstås
    oerhört mycket mer i dag-

  168. -än när jag var 22 år.

  169. Men jag är inte ens en hundradel så
    tvärsäker i dag som när jag var 22.

  170. Känner ni igen det? Det är viktigt.
    Det innebär att vi har kommit...

  171. Det handlar inte bara om ålder,
    utan om mognad.

  172. Man kommer till en situation
    där man förstår-

  173. -att det finns många tänkbara svar
    på en och samma fråga.

  174. Då tror jag att kvaliteten
    i kommunikationen ökar.

  175. Jag tänker på personer
    som jag har mött i mina dar.

  176. Det är mycket mer intressant
    och utvecklande med dem som frågar.

  177. Jag var på en mycket spännande
    föreläsning nyss, om pragmatik.

  178. Det var massor av frågor.
    Inte typen: "Vad åt du till lunch?"

  179. Utan frågor som: "Hur ser du på det
    här? Vad säger dina erfarenheter?"

  180. Sånt sätter i gång tankar
    och utveckling.

  181. Folk som säger: "Det är så här!"
    Då är det färdigpratat.

  182. En sökande attityd är viktig-

  183. -särskilt när man möter folk
    med oväntade världsbilder.

  184. Kommunikation. Ni är alla experter,
    så jag ska inte definiera begreppet.

  185. Men det finns väldigt egendomliga
    uppfattningar om kommunikation.

  186. Än i dag kan jag mötas av:
    "Kommunikation! Så förtjusande!"

  187. Ska man sitta i en soffa med
    raggsockor och dricka otäckt örtte?

  188. Jag var handledare på en arbetsplats
    där chefen sa:

  189. "Jaha, det kommer nån som ska tala
    om kommunikation och relationer."

  190. "Bra. Då skickar vi tanterna."

  191. "För tanter är så förtjusta
    i sånt där."

  192. Har man den uppfattningen om tanter,
    farbröder och kommunikation-

  193. -ska man nog allvarligt överväga
    sitt chefskap.

  194. Erich Fromm, den gamla psyko-
    analytikern och samhällsfilosofen...

  195. Han är död nu. Intressant att höra
    hur ni förhåller er till vad han sa:

  196. "Människans djupaste rädsla",
    sa Erich Fromm...

  197. Inte att Bosse är rädd för spindlar,
    utan "människans djupaste rädsla"-

  198. -"är att avskiljas
    från andra människor."

  199. Vad tror ni? Han talar om
    att inte få delta med andra.

  200. Det ligger nog mycket i det.
    Mångas dödsångest tangerar det.

  201. Det är djupet, allvaret, i frågan
    om att kunna relatera till människor.

  202. Att kunna kommunicera.
    Det behovet av tillhörighet gör-

  203. -att en del ger sig in
    i grupperingar, i gängbildningar-

  204. -vars språk, symboler, värderingar,
    man egentligen inte alls gillar.

  205. Men kostnaden att ställa sig utanför
    är för hög.

  206. Så kan man även se på arbetsplatser
    hur nån informell ledare-

  207. -kanske en chef,
    men oftare en informell ledare-

  208. -håller resten av arbetsgruppen
    i ett järngrepp.

  209. "Här tycker vi på det här sättet.
    Här säger vi så här."

  210. Att då våga resa sig på kafferasten
    och säga:

  211. "Jag gillar inte
    att ni pratar om barnen så."

  212. Det är förenat med vissa risker:
    Att man avskiljs.

  213. Har ni nånsin sett mobbning
    på nära håll?

  214. Tro inte att det är förbehållet barn
    och skolungdom.

  215. Vuxenmobbningen växer
    på svenska arbetsplatser.

  216. Jag har jobbat med mobbning...
    eller mot mobbning.

  217. Jag är ute och mobbar ibland, för att
    få underlag till forskningen...

  218. Etik är ett okänt begrepp.

  219. Mobbare säger många saker
    till sina offer. De säger ofta:

  220. "Du får inte vara med."
    Enligt Fromm leker man-

  221. -med människans djupaste rädslor,
    en ondska utan like.

  222. Precis som diskriminering
    på oklara grunder.

  223. Det är viktigt att man i sitt liv
    funderar över-

  224. -inte bara arbetsrelaterat,
    över begreppet inkludering.

  225. Att inte stöta bort andra för att de
    inte tänker likadant som jag.

  226. "De har nåt problem",
    eller "de är konstiga".

  227. Den kostnaden har människor att bära
    hela livet, att bli exkluderade.

  228. Man måste tänka på begreppen
    inklusion och inkludering.

  229. Handlar inte konferensen
    i hög grad om just det?

  230. Fast språket då är det bärande.

  231. Väldigt ofta när jag talar om
    kulturmöten med etniska förtecken-

  232. -brukar jag fråga: "Vari ligger
    det första tänkbara problemet"-

  233. -"i kommunikationen mellan personer
    från olika delar av världen?"

  234. De flesta svarar direkt: Språket.

  235. Vi skulle kunna tala om det i tre,
    fyra dagar. Som ni har gjort.

  236. Det är oerhört viktigt.
    Men en sak ligger före språket.

  237. Inte kroppsspråket,
    utan förväntningarna.

  238. Färdiga bilder. Tidigare
    erfarenheter. Fördomar, kan man säga.

  239. Det ligger i begreppet:
    Att döma i förväg.

  240. Inga möten på denna jord
    äger nånsin rum i historiska tomrum.

  241. Människor som möts har alltid
    erfarenheter.

  242. Man har upplevt, hört eller läst nåt.

  243. Sanningar för människor behöver
    inte vara självupplevda erfarenheter.

  244. I Finland gjordes en mindre studie
    för att se vilken grupp i samhället-

  245. -som var mest främlingsfientlig mot
    invandrare och flyktingar i Finland.

  246. Man fann att det var äldre,
    lågutbildade på landsbygden.

  247. Alltså de som knappast har träffat
    invandrare och flyktingar.

  248. Men det hindrar dem inte
    att bära på sanningar.

  249. Sen tar vi med de bilderna
    in i nästa möte.

  250. Beroende på min aktiva relation
    till mina föreställningar-

  251. -påverkar jag mötet,
    både till kvalitet och innehåll.

  252. Tyvärr är det så att fördomar-

  253. -starkt förutfattade meningar-

  254. -har en mycket obehaglig tendens
    att besanna sig själva.

  255. De är självreproducerande.
    De styr vad vi söker efter.

  256. Låt oss säga att jag har träffat
    sju personer från Turkiet.

  257. Jag tycker att de har
    ett "turkiskt" sätt att agera på.

  258. När jag sen träffar en åttonde,
    och hör att personen är från Turkiet-

  259. -leds jag in på spåret att hos
    den personen söka efter det här.

  260. Jag letar och letar.
    Och den som söker...han finner.

  261. Så småningom hittar jag
    ett drag hos personen-

  262. -som jag på nåt egendomligt sätt
    kan relatera till mina erfarenheter.

  263. "Vad var det jag sa? Typisk turk."

  264. Det är fullt tänkbart
    att hitta samma drag-

  265. -hos en strömmingsfiskare
    från Västervik.

  266. Om jag hade sökt efter det där.

  267. Alla vi människor bär på såna bilder
    och föreställningar av varandra.

  268. Så ofta när två personer möts är det
    inte bara människorna som möts.

  269. Båda bär på ett filter
    av förförståelse kring den andra.

  270. Det där måste man sträva efter
    att bryta igenom.

  271. Bilderna kan ställa till
    förfärliga problem.

  272. Jag var handledare hos en handläggare
    som skulle möta en ny klient.

  273. Hon såg namnet:
    "Aj, aj. En från Somalia."

  274. "Nu blir det jobbigt."
    Om man tänker och säger så-

  275. -ökar sannolikheten att det blir
    problematiskt med hundratals procent.

  276. Man kan programmera sig.
    Vi behöver nog fördomar-

  277. -men man måste fundera över hur de
    fungerar i en vid mötet med andra.

  278. Ni är ju experter på kommunikation
    och har pratat mycket om det här.

  279. Är det många av er som har varit
    på nån kurs i kroppsspråk?

  280. Det är ju spännande kurser.
    Jaha, se där.

  281. Kroppsspråk är spännande, lärorikt
    och utvecklande.

  282. Och det är kul för man
    känner igen sig. Ibland, i alla fall.

  283. Ännu roligare om man känner igen
    andra. "Så gör alltid Gertrud!"

  284. Jag ska inte håna det, men det finns
    en stor och uppenbar risk-

  285. -i tron att förmågan att kommunicera-

  286. -skulle handla om
    att lära sig en teknik.

  287. Den förmågan handlar i grunden
    om vilken människosyn man har.

  288. Vad jag ser framför mig när jag möter
    andra fäller till slut avgörandet.

  289. Det gäller inte bara
    den specifika kommunikation-

  290. -som ni diskuterar här,
    utan alla mänskliga möten.

  291. Det är alltid
    oändlig mycket viktigare vid möten-

  292. -att visa äkta omtanke än att fundera
    över hur man får hålla fötterna.

  293. Hur lång ögonkontakt får man ha?
    Tre sekunder, sen är det flirt.

  294. Nej, jag ska inte håna det här-

  295. -men det ligger en fara i att
    teknifiera kommunikationsbegreppet.

  296. I grunden ligger:
    "Vad ser jag framför mig?"

  297. Det är oerhört viktigt
    när man möter andra att man försöker-

  298. -aktivt tänka bort "kategori"
    och tänka "individ".

  299. Se människan. Vi känner omedelbart
    om vi är bekräftade som människor.

  300. Vi har ett ohyggligt behov
    av synlighet.

  301. Ingen människa bygger upp
    sin syn på sig själv i ensamhet.

  302. Det sker alltid i samspel med andra,
    som bekräftar, avvisar och belönar.

  303. Att vara människa är ett jätteansvar
    om man vill ta det på allvar.

  304. Man kan få andra att blomstra
    eller vissna.

  305. Visst är det ett jätteansvar? Det kan
    man som vuxen inte smita ifrån.

  306. Och etiketteringarna är fulla av-

  307. -såna här kategoritänkanden.

  308. Det vet man väl hur pensionärer är?

  309. Har ni tampats med oss pensionärer
    vid ett julbord?

  310. Det är ingen barnlek.

  311. Eller kvinnor? Man vet väl hur de är?

  312. Fyrtiotalister?
    Koftfolket i socialtjänsten?

  313. Tonåringar. Det är ju en egen ras.

  314. Jag fick en tankeställare
    när jag arbetade på SIDA-

  315. -bland annat med handikappbistånd.

  316. Jag hade ett möte med en man
    från en svensk handikapporganisation.

  317. Han satt själv i rullstol. Efter våra
    sakdiskussioner småpratade vi.

  318. Han sa: "Jag gillar inte riktigt
    att folk kallar mig handikappad."

  319. Jag tänkte att det hade kommit
    ett nytt begrepp.

  320. Det gör det ibland.
    Det är ett känsligt område.

  321. "Funktionshindrad" var nog inne.
    Det är många år sen.

  322. Jag sa: "Nej, jag förstår."
    Tramsigt inställsamt.

  323. "Jag gillar inte heller
    att kallas rullstolsbunden."

  324. "Eller rullstolsburen."
    Då blev jag faktiskt lite bekymrad.

  325. För ett svindlande ögonblick
    lät det som bristande självinsikter.

  326. "Gode tid, han sitter ju i rullstol!
    Vet han inte?"

  327. Har ni aldrig fått kortslutning?
    Jag blev så oerhört osäker.

  328. Jag förstod ingenting. "Nehej",
    sa jag, "vad ska man kalla dig, då?"

  329. "Man kan väl kalla mig Kjell,
    för det heter jag."

  330. Man kan säga "ja, ja...", men det var
    en nyttig påminnelse för mig.

  331. Jag kände mig ertappad. Det är nog en
    nyttig övning för var och en av oss:

  332. Att på allvar fundera på vilka
    etiketter vi sätter på andras pannor.

  333. När jag sätter en etikett på nån
    försvinner personen som individ.

  334. Raka motsatsen till "se människan".
    Det blir en kategori.

  335. Och tyvärr, om den personen
    gör, tycker eller säger nåt-

  336. -så söker vi förklaringen
    i etiketten-

  337. -blinda för alla
    personliga variabler.

  338. Jag har ofta mött det
    som handledare på arbetsplatser-

  339. -i frågor kring mångetnicitet.
    Det är vanligt att folk säger:

  340. "Så gör han nog för att han
    är invandrare. Det rör kulturen."

  341. "Där har vi det! Så skönt.
    Då slapp vi fundera mer."

  342. Har man riktigt tur är det en muslim.

  343. Visst har vi tur
    att det finns muslimer?

  344. Där tycks vi kunna placera allting
    som vi inte alls begriper.

  345. Så fort nåt verkar konstigt:
    "Det är nog islam. Ja, just det!"

  346. Mycket märkligt. Jag tänkte på det
    på föreläsningen med Pernille Holck.

  347. Är du här i lokalen?
    Nej, åkt hem till Lund.

  348. Hon hade ett exempel,
    med en vad det nu heter.

  349. "Topic...drift", eller nåt sånt.

  350. Det var en vuxen och ett barn.

  351. Barnet hade, vad jag förstod,
    grava språkstörningar. Frågan var:

  352. -"Vad finns det då i havet mer?"
    -"Vatten."

  353. -"Jaha, finns det nåt mer?"
    -"Båtar."

  354. -"Jaha, och mer?"
    -"Hemma har jag en boll."

  355. Det är ett sånt skifte, som tyder
    på... Men jag menar... Möjligen.

  356. Jag är inte logoped.
    Jag är lekman i den här situationen.

  357. Om jag inte hade vetat att barnet
    hade språkstörningar hade jag tänkt:

  358. "Boll är inte så konstigt."

  359. "Ett barn på fem, sex år
    badar i havet med badbollar."

  360. Inte så "far fetched". Eller?

  361. Men med etiketten "grav
    språkstörning" var det ett exempel.

  362. Det är tänkbart att en logoped
    om patienten jag nämnde i början-

  363. -som undrade om kon, skulle säga:
    "Pragmatisk störning."

  364. Förstår ni vad jag menar?

  365. Tro inte att jag kritiserar logopeder
    - jag är gift med en!

  366. Jag har den djupaste respekt
    för det yrket.

  367. Men jag vill peka på faran av att
    inte se människan, utan en etikett.

  368. Etikettering leder till förklaringar
    som kan vara korrekta, men även fel.

  369. Jag har många gånger föreläst
    ihop med en transvestit.

  370. Det är en man som klär sig
    i kvinnokläder.

  371. Han är marknadschef på ett företag
    i Malmö. Han säger till mig:

  372. "Ibland kan jag säga: 'Jag röstar
    på...centerpartiet.' Exempelvis."

  373. "Då brukar nästan alla fråga direkt:
    'Gör många transvestiter det?'"

  374. Det var det enda man såg, etiketten.
    Alltså måste det vara skälet.

  375. Han är rolig.
    Han säger att folk ibland frågar:

  376. "Vad säger de på jobbet
    när du ibland kommer i kvinnokläder?

  377. "Inte så mycket.
    De har väl vant sig."

  378. "Förresten, förresten:
    Chefen har damunderkläder."

  379. Det är nämligen hans fru.

  380. Hur många av er tänkte på en kvinnlig
    chef? Några gjorde väl det.

  381. Men så snabbt går det att få bilden
    och etikettera.

  382. Det är lite anmärkningsvärt
    att när vi år 2012 hör ordet "chef"-

  383. -associerar till en man. Situationen
    var väl lite "kinky", förstås.

  384. Jag blir alltså oerhört upprörd
    när jag hör folk säga:

  385. "Du vet, det är såna där narkomaner.
    Alkoholister."

  386. När man säger det har man avslöjat
    att man inte förstår-

  387. -att det i varje missbrukare
    finns en människa-

  388. -med visioner, med drömmar,
    med förhoppningar.

  389. Problemet om man bara ser
    ett kollektiv är att väldigt ofta-

  390. -blir förslagen till lösningar
    kollektiva.

  391. Det passar många,
    men långt ifrån alla.

  392. Att se individen, se människan,
    är oerhört centralt.

  393. Ibland tycker jag
    att vi har ett språk-

  394. -som visar att vi ser en viss typ
    människor på ett särskiljande sätt.

  395. Jag anklagar ingen. Det går ju rutin
    och vana i yrkesjargonger.

  396. Men det är viktigt
    att ibland stanna upp och fundera-

  397. -över våra jargongmässiga uttryck.

  398. Ibland påverkar de våra värderingar,
    ibland skvallrar de om värderingar.

  399. Det här hämtar jag från Kerstin
    Barron. Hon kallar det "omsorgska":

  400. "Om jag vore utvecklingsstörd"-

  401. -"skulle jag inte vara hyresgäst,
    utan boende."

  402. "Jag skulle inte åka buss.
    Jag skulle bussträna."

  403. "Jag skulle inte vara ledig
    från jobbet, utan ha en hemmadag."

  404. Be era chefer på måndag
    att få en hemmadag...

  405. "Jag skulle inte bli arg
    av förolämpningar."

  406. "Aggressivitet ingår
    i handikappbilden."

  407. Känner ni igen det här språket?
    Håller ni med om att det särskiljer?

  408. Vem behöver det här språket?

  409. Jag anklagar er inte. Men jag tror
    på ordets makt över tanken.

  410. Vi strävar efter harmoni, balans
    mellan det som vi säger och tycker.

  411. Om man jämt är med på en jargong
    som inte stämmer med åsikterna-

  412. -når man förr eller senare
    ett vägskäl-

  413. -där man måste återskapa balansen.

  414. Då kan man antingen sluta säga
    det man inte tycker.

  415. Alltså säga vad man tycker.

  416. Om det är svårt
    kan man ta det andra sättet:

  417. Att börja tycka det man säger.

  418. Förstår ni? Språket har
    en betydelse för oss. Det skvallrar.

  419. Jag träffar ofta folk som säger:
    "Ett sånt där invandrartätt område."

  420. Invandrartätt?

  421. Det är tätt med invandrare. Tätt.

  422. Det låter ju som en myrstack. Det
    krälar av obeskrivliga livsformer.

  423. Tänk vilken stor skillnad om man sa
    "ett invandrarrikt område".

  424. Associationerna går i andra banor.

  425. Jag hade ett uppdrag för
    ett privat vårdföretag i Stockholm.

  426. De arbetade med vuxna med förvärvade
    hjärnskador, alltså inte medfödda.

  427. De har daglig verksamhet
    med rehabilitering.

  428. De är mycket framgångsrika
    verksamhetsmässigt.

  429. Men de saknade en samlad bild
    av vad som skapade den framgången.

  430. Som kulturvetare inbjöds jag för
    att vaska fram framgångsfaktorerna.

  431. Jag använde alla metoder, med enkäter
    och deltagande och fick fram en del.

  432. Jag ska ta upp ett exempel, som just
    har att göra med att se människan.

  433. En 28-årig man kom till dem.

  434. Han hade legat i koma i sex månader
    efter en trafikolycka.

  435. Han satt i rullstol
    och hade problem uppe i hjärnan.

  436. De frågade först, som man alltid gör
    på såna arbetsplatser:

  437. "Vad har du för mål med ditt liv?
    Vad är dina visioner?"

  438. Mannen tänkte länge. Sen sa han:
    "Att bli testförare på Mercedes."

  439. På många såna arbetsplatser hade man
    sagt: "Nej, men snälla du..."

  440. "Försök att var lite realistisk."

  441. "Här har vi vävning och träslöjd."

  442. Men här sa de:
    "Är det ditt mål? Då kör vi på det!"

  443. Vid varje rehabinsats påmindes han
    om sitt eget, välformulerade mål.

  444. Han var ju högmotiverad
    att komma ur rullstolen.

  445. I dag, efter tio, tolv år, arbetar
    mannen som städare på en bilfirma-

  446. -där man säljer Mercedes.

  447. Varje dag får han köra ut en bil
    från utställningshallen-

  448. -med mycket folk runtomkring-

  449. -ut på den nogsamt inhägnade
    gårdsplanen.

  450. Väldigt långsamt transporterar han
    Mercan runt. De ska hållas i gång.

  451. Sen utvärderade de på nytt
    hans mål och visioner i livet.

  452. Han tänkte lika länge. Sen sa han:
    "Jag trivs bra här."

  453. -"Testförare, då?"
    -"Nej, det här är roligare."

  454. Det är följden
    av att ha sett människan.

  455. Ingen utanförstående
    har sagt till honom:

  456. "Jag vet bättre än du vad du har
    för resurser och möjligheter."

  457. De hade en grundfilosofi
    som de inte hade formulerat då:

  458. "Never kill a dream."
    Beröva ingen deras förhoppningar.

  459. De är starka motivationskrafter.

  460. Jag tog upp exemplet vid
    ett skolmöte. En studievägledare sa:

  461. "Gillis, vi har fått hit en kille
    som är sexton år."

  462. "Han är från ett annat land,
    kan inte läsa eller skriva"-

  463. -"och säger att han vill bli läkare."

  464. "Som studievägledare är det väl min
    plikt att säga: Det är orealistiskt."

  465. Håller ni med? "Tvärtom", sa jag.
    "Fantastiskt."

  466. "Vilken motivation att lära sig läsa
    oavsett om han blir läkare eller ej."

  467. Man ska nog vara försiktig
    med att stänga människors dörrar.

  468. I görligaste mån
    låta människor testa själva.

  469. Allt handlar om att se människan
    och inte sätta etiketter i pannan.

  470. Men en del sätter mer än gärna
    etiketter i pannan på sig själva.

  471. Det kan vara ett bekvämt sätt
    att slippa självkritik.

  472. Man kan ju säga: "Det hände inte alls
    på grund av jag var otrevlig"-

  473. -"eller inkompetent, utan hänger ihop
    med den kategori jag tillhör."

  474. "Om jag hade tillhört en annan
    hade det aldrig hänt."

  475. Det kan vara helt sant, men visst
    finns där ett stråk av bekvämlighet?

  476. Och jag har träffat många invandrare
    som säger till svenskar på jobbet:

  477. "Du gör så för att jag är invandrare.
    Du är rasist."

  478. Det kan vara helt sant -
    men o, så bekvämt!

  479. Man slipper ifrågasätta sig själv.

  480. Ibland kan ni möta personer
    som är lika gamla som jag.

  481. Eller äldre. Det finns äldre.

  482. En del börjar redan i 35-40-årsåldern
    på jobbet:

  483. "Nu är man för gammal
    för nyheter och förändringar."

  484. "Man orkar inte med det
    när man är så här gammal."

  485. "Man kan inte lära gamla hundar
    sitta."

  486. Som etnolog är det intressant att se
    hur vissa glatt och lätt-

  487. -plockar upp gamla korkade ordspråk
    för att rättfärdiga en egen hållning.

  488. Det handlar ju ytterst sällan om
    ålder, utan om vilja och nyfikenhet.

  489. Mina svärföräldrar är i dag
    88 och 89 år gamla.

  490. Det är en ansenlig ålder.

  491. Under de senaste sex, sju åren
    har de lärt sig att hantera datorn.

  492. Från det som de jobbade med
    före pensionen på 1980-talet-

  493. -är det ett hisnande stort
    teknologiskt steg.

  494. Visst är det bra gjort?
    De anser sig inte för gamla.

  495. Nu sitter de och surfar
    halva dagarna.

  496. Ja, efter läkemedel, förstås.
    Man vet ju hur gamla är!

  497. Jag var på en konferens om mångfald
    i Göteborg. Vi var många som talade.

  498. Före mig talade Mark Levengood.
    Han sa nåt riktigt bra.

  499. Han hade mött en äldre herre,
    som sa nåt som vi ofta gör.

  500. Det är helt harmlöst, men blev bara
    lite dråpligt i situationen.

  501. Han sa: "Du vet, på min tid..."
    Då avbröt Mark honom.

  502. "Vad menar du? På 'din' tid?"

  503. "Du står ju framför mig.
    Du andas ju."

  504. Det är väl bra? Ålder är en tänkbar
    etikett att gömma sig bakom.

  505. Jag har ibland mött folk
    med funktionshinder-

  506. -som försöker dra "sekundärvinster"
    av sitt funktionshinder.

  507. Att vinna fördelar även inom områden
    där funktionshindret inte begränsar.

  508. Det har ni väl mött? Också en tänkbar
    etikett att gömma sig bakom.

  509. För att nå en bra kommunikation: Låt
    inte folk gömma sig bakom etiketter.

  510. Tilldela dem inte etiketter.
    Det handlar om att se människan.

  511. Först när man gör det, medvetet,
    äger man rätten att utkräva-

  512. -personligt ansvar av andra
    för det de gör och säger.

  513. Och även för det de inte gör,
    när de borde ha gjort nåt.

  514. Det de inte säger,
    när de borde ha sagt nåt.

  515. Den brittiske filosofen
    Sir Francis Bacon sa på 1500-talet:

  516. "På denna jord är det endast Gud
    och änglarna"-

  517. -"förbehållet rätten
    att vara åskådare."

  518. Det är tungt. Ni förstår väl att jag
    talar om en rimlighetsnivå.

  519. Man kan inte älta: "Jag borde ha
    gjort nåt åt Angolas inbördeskrig."

  520. Men på era arbetsområden.

  521. Jag menar att avstå från
    att säga ifrån-

  522. -om ni i vänkretsen hör nån tala
    nedsättande om funktionshindrade.

  523. Att inte säga ifrån
    är en aktiv handling.

  524. Med tanke på Fromm, "människans
    djupaste rädsla är att avskiljas"-

  525. -är det rimligt att inte alltid stå
    upp, men man bär på ett ansvar ändå.

  526. Det finns ett ord
    som jag tycker är oerhört spännande-

  527. -när vi talar
    om mänskliga relationer.

  528. Det är det här ordet.
    Det är så intressant.

  529. Norrman... Nej. Normal.

  530. Visst är det intressant? Egentligen
    är det ett statistiskt begrepp.

  531. Ett matematiskt värde
    av det vanligast förekommande.

  532. Men tänk så det styr
    våra uppfattningar-

  533. -om andra, om oss själva,
    situationer vi hamnar i.

  534. När jag talar om kulturmöten
    med etniska förtecken i Sverige-

  535. -väntar sig alla att jag ska tala om
    invandrare, flyktingar, utlänningar.

  536. Det är ju de som har kultur.

  537. "Själv är jag mest normal."

  538. Det är det första man måste förstå
    i ett möte med det oväntade-

  539. -att man själv faktiskt ingår
    i det mötet.

  540. Man kan inte friköpa sig
    att man själv sitter med värderingar.

  541. Såna här kulturmöten...

  542. Riktigt kompetenta
    i att hantera mötet med det olika-

  543. -är de som inte nöjer sig med
    att fråga: "Varför gör de så?"

  544. Det är en berättigad, adekvat fråga.
    Men den ska kompletteras med:

  545. "Varför reagerar jag?
    Vad finns i min världsbild?"

  546. Mötet med det ovanliga
    är ett fantastiskt tillfälle-

  547. -att lära sig mer om andra,
    men även om sig själv.

  548. Det är en kardinaldygd: Lära sig
    om sig själv. Skaffa självinsikt.

  549. Jag kan ta ett exempel.

  550. En av mina första arbetsdagar
    i östra Afrika-

  551. -bjöd en kenyansk kollega med mig
    på lunch.

  552. Det var i Nairobi, Kenyas huvudstad-

  553. -en mångmiljonstad, ett brusande
    centrum i Afrika söder om Sahara.

  554. Vi gick ut
    på huvudgatan Mama Ngina Street.

  555. På lunchtid är det hur mycket folk
    som helst på den gatan.

  556. Ute på gatan tog han min hand.
    Vi gick och höll varandra i hand.

  557. Jag tyckte att det var oerhört
    problematiskt och svårhanterligt.

  558. Det har inget
    med homosexualitet att göra.

  559. Jag struntar i om nån trodde det.

  560. Men det var ovant för mig.
    Jag var van vid små kvinnohänder.

  561. Jag visste inte hur jag skulle hålla
    handen. Det blev svettigt.

  562. Jag försökte komma ur det:
    "Jag ska bara knyta skorna."

  563. Och så hade jag förstås loafers.

  564. När jag hade svettats ett tag
    sa jag till mig själv:

  565. "Gillis, skärp dig!"

  566. "Varför tycker du att det är så
    egendomligt att två män håller hand?"

  567. "Varför tycker du det egentligen?"

  568. Då fick jag ord
    på det som jag redan visste.

  569. Men det var avgörande
    att jag fick ord på det.

  570. Den här uppfattningen att två män
    inte håller varandra i hand-

  571. -har inget med arvsmassa
    eller genetik att göra.

  572. Det är en kulturellt inlärd
    uppfattning om normalitet. Eller hur?

  573. "Herregud, det här har jag blivit
    itutad. Då kan man väl lära nytt?"

  574. "Det är väl mycket lättare."
    Det blev inte helt problemfritt.

  575. Men förstår ni vad jag menar?
    Oj, då...

  576. Jag förstår ju kroppsspråk.

  577. Vad jag menar är:
    Jag har själv att ta ansvar-

  578. -för mina reaktioner.

  579. Jag har aldrig nån rätt att anklaga
    andra för mina reaktioner.

  580. Det är jag som reagerar.
    Jag måste ta ansvar för det.

  581. Jag för krig mot ordet "normal" för
    mänskliga värderingar och beteenden.

  582. "Normal" kan vara ett bra begrepp för
    blodtryck. Nej, kanske inte ens det.

  583. Vi kan nog skaffa 200 000 nya sjuka
    människor i Sverige-

  584. -genom att bara något litet ändra
    på tillåten kolesterolhalt i blodet.

  585. Normaliteten är föränderlig.

  586. När det rör mänskliga beteenden,
    värderingar och språk-

  587. -vill jag att man tänker och agerar
    utifrån begreppet vanlig.

  588. Det är vad det betyder.

  589. Många tänker nog: Han har inte mycket
    att göra som jobbar med sånt.

  590. Men titta på ordens motsatser, så ser
    ni deras känslomässiga förankring:

  591. Onormal respektive ovanlig.
    Visst känns det tydligare?

  592. Att träffa en ovanlig människa är
    spännande, utvecklande, berikande.

  593. "Jag träffade en ovanlig kvinna."
    Men en "onormal"?

  594. Det är inte samma självklara höjdare.

  595. I själ och hjärta är jag
    oerhört allvarlig i den här frågan.

  596. Ni anar inte hur förtryckande ordet
    "normal" har använts mot människor-

  597. -just därför att dess motsats
    andas sjukhet.

  598. Jag är tillbaka på
    att ord är viktiga.

  599. Nu börjar hon närma sig...
    Vi får väl sluta här.

  600. Jag vill avsluta med ett citat,
    som jag är så förtjust i:

  601. Det är hämtat ur den poetiska Eddan,
    Havamal, nerskriven på 1200-talet-

  602. -men forskarna är överens om
    att den är flera hundra år äldre.

  603. Där står det:
    "Människa är människas glädje."

  604. Människa är människas glädje.
    Det är vackert.

  605. Det är vackert tänkt och formulerat.
    Och det är sant.

  606. Människor behöver andra människor
    för sin utveckling och trygghet.

  607. Men ibland kan tyvärr också
    människa vara människas fördärv.

  608. Om vi har otur att möta respektlösa,
    outvecklade, oengagerade människor.

  609. I grund och botten kan få saker
    skada en människa så mycket-

  610. -som en annan människa.

  611. Men människa är människas glädje -
    om man bestämmer sig för det.

  612. Man kan inte sitta på sin stjärt
    och säga att de orden är underbara.

  613. Då händer det ingenting.

  614. Man måste formulera sig och ställa
    krav på sig själv och omvärlden.

  615. Och det är människor vi talar om.
    Tack, och lycka till med allt!

  616. Textning: Karin Eek
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Att möta det som är annorlunda

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

"Kulturmöten" - ordet klingar av att möta människor från olika delar av världen. Men Gillis Herlitz, forskare i etnologi och antropologi, menar att de vanligaste kulturmötena handlar om att möta människor med olika världsbilder: En ung nyutexaminerad akademiker från storstaden som möter en äldre man från Norrlands inland, till exempel. Eller bara mötet mellan gammal och ung. Inspelat i Uppsala konsert och kongress i april 2012. Arrangör: Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Specialpedagogik
Ämnesord:
Bemötande, Kulturmöten, Mänskliga relationer, Psykologi, Samhällsvetenskap, Sociala relationer, Socialpsykologi, Sociologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Grav språkstörning

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grav språkstörning

När språklig sårbarhet möter skolans krav

I skolan förutsätts att alla själva kan göra sig förstådda. Men det är ingen självklarhet för alla. Barbro Bruce är logoped och verksam vid Malmö högskola. Hon berättar bland annat om vilka utmaningar barn med språkstörning möter i skolan - och hur man kan möta dem.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grav språkstörning

Att undervisa i läsförståelse

Undervisning i läsning kräver att läraren har kännedom om hur läsförståelse skapas och hur den kan utvecklas. Barbro Westlund är lärarutbildare och doktorand och berättar om hur man kan hjälpa elever att förstå innebörden i olika slags texter.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grav språkstörning

Barns möten med skriftspråket

Caroline Liberg, professor i utbildningsvetenskap vid Uppsala universitet, visar exempel på hur olika läs- och skrivmiljöer i förskoleåren och skolåren kan se ut och hur man som pedagog kan göra för att stödja en så positiv utveckling som möjligt under de första skolåren.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grav språkstörning

Flerspråkiga elever med språkstörning

Ylva Dalsenius och Jenny Ohlsson beskriver den praktiska vardagen i sitt arbete på Kryddgårdsskolan i Rosengård i Malmö, en miljö där eleverna talar flera olika språk, och hur de arbetar med elever som har språkstörning.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grav språkstörning

Olika samtalsstilar för olika barn

Logopeden Pernille Holck beskriver hur man kan underlätta språkutvecklingen för barn med språkstörning genom att helt enkelt prata olika med barn med pragmatiska språkstörningar. Hur pratar man med barn som har svårigheter med att förstå liknelser som, till exempel "kasta ett öga"`?

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Grav språkstörning

Att möta det som är annorlunda

"Kulturmöten" - ordet klingar av att möta människor från olika delar av världen. Men Gillis Herlitz, forskare i etnologi och antropologi, menar att de vanligaste kulturmötena handlar om att möta människor med olika världsbilder, till exempel mötet mellan gammal och ung.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Entreprenöriellt lärande 2015

Entreprenöriellt lärande och lärarstöd

Samtal mellan Mikael Björk, Centrum för Akademiskt Lärarskap (AKL) och före detta studenterna på Malmö högskola, Jessica Droppe, Ellen Spens och Petra Leube, om vad det innebär med lärarstöd inom entreprenöriellt lärande och hur man ger detta på bästa sätt. Hur applicerades kunskaperna på yrkesrollen efter utbildningen? Moderator: Per Dahlbeck, universitetsadjunkt. Inspelat den 19 oktober 2015 i Orkanen på Malmö högskola. Arrangör: Malmö högskola.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Barns sexualitet gör vuxna osäkra

Är det okej att en tvååring onanerar på dagis? Förskolepedagoger efterlyser utbildning och ett gemensamt förhållningssätt. Och en pappa funderar på hur han ska göra för att inte hämma sin dotters sexuella utveckling. RFSU:s frågelåda vittnar om vuxnas funderingar och oro, säger sexualupplysare Maria Bergström.