Titta

En del av mig

En del av mig

Om En del av mig

Möte med fem unga människor på väg ut i vuxenlivet som öppet berättar om sina liv. Hur är det att vara ung och hörselskadad idag? De berättar om tankar kring identitet, att bli kär och sambo första gången. Men också om diskriminering, kampen för att få ett arbete. Hur man som döv kan uppleva och älska musik. Vilka möjligheter finns att påverka sitt liv?

Till första programmet

En del av mig : FrustrationDela
  1. Jag blir ofta ledsen
    när jag tänker på min barndom.

  2. Jag är inte arg längre.

  3. Jag blir mest ledsen.
    Barn ska inte uppleva sånt.

  4. Ingen ska behöva ha det så.

  5. Där bodde jag.

  6. Det är inte världens bästa plats
    att bo på.

  7. Inget bra område för barn.

  8. Tyvärr är det
    inte vackert här heller.

  9. Jag har många gamla,
    dåliga minnen härifrån.

  10. Det kändes inte som mitt hem.

  11. Det var jämt oroligt hemma.

  12. Jag måste ha koll, hålla mig vaken.
    Man kunde inte sova gott.

  13. Varje dag, eller nästan varje dag-

  14. -tyckte jag
    att det var jobbigt att åka hem.

  15. Jag ville
    verkligen inte lämna skolan.

  16. -Det var längesen.
    -Vad roligt att se dig.

  17. -Flög du eller tog du tåget hit?
    -Tåget. Miljövänligt.

  18. Du har vuxit.
    Jag lärde dig simma, jag var sträng.

  19. -Ja...
    -Du var härlig, det minns jag.

  20. En fin tjej, mysig.
    Du kämpade med simningen.

  21. -Du var lyhörd, och hade respekt.
    -Skolan var mitt hem.

  22. Jag var hellre här än hemma,
    för vi pratade teckenspråk här.

  23. -Det här var mitt hem.
    -Du sa att det var sämre hemma.

  24. Här umgicks du med alla,
    hemma skulle man prata svenska.

  25. Det var två olika världar.
    Teckenspråksvärlden och hemma.

  26. De pratade hemma, här tecknade vi.
    Vad mysigt det här var.

  27. Jag oroade mig mest för att jag
    skulle bli slagen när jag kom hem.

  28. Att det skulle vara bråk,
    att jag skulle få stryk...

  29. Jag hade ont i huvudet varje dag.

  30. Ibland när jag var på väg hem
    kändes det som ett slag i magen.

  31. När jag hoppade av bussen
    försökte jag dra ut på tiden lite.

  32. Jag gick långsamt,
    jag ville inte gå hem.

  33. Jag är intresserad av musik.

  34. Om jag gillar nån låt som jag hör-

  35. -så brukar jag kopiera texten,
    och sen lyssnar jag om och om igen.

  36. Ända tills jag kan den.
    Det är så himla mycket jobb med det.

  37. Jag kan snappa upp några ord,
    men hela texten hör jag ju inte.

  38. Det känns pinsamt om jag
    inte förstår vad de sjunger om.

  39. Under hela min uppväxt har jag sagt
    att jag inte vill vara döv.

  40. Jag vill vara hörande.

  41. Det vore skönt
    om jag bara kunde snacka. Bla, bla...

  42. Inte behöva kämpa
    för att bli förstådd-

  43. -utan att bara enkelt kunna prata.

  44. Jag lever i två världar,
    och hoppar mellan dem.

  45. Bland döva finns ingen med
    samma intresse, som bland hörande.

  46. -Vad tung den var.
    -Får jag känna? Ja.

  47. Jag måste verkligen kämpa.
    Det är två helt olika språk.

  48. Sen, hur ska man säga...
    Det är olika regler.

  49. Hur man ska bete sig,
    och vad man ska prata om.

  50. Det är inte alls samma sak
    som i den döva världen.

  51. -Den är bättre.
    -Ja, den känns bättre än den förra.

  52. Den var inte lika fin.
    Den här känns bra.

  53. Den gula var så där,
    den där är snyggare.

  54. Jag känner många hörande
    och har många kompisar som hör.

  55. Alla kan inte teckenspråk-

  56. -men det fungerar ju bra ändå.

  57. -Ska du ha kaffe?
    -Ja.

  58. Vi tar två chokladbollar
    och två kaffe. Är det okej?

  59. -Vill du ha mjölk i?
    -Ja, det blir bra.

  60. Ibland festar jag med hörande-

  61. -men kan tvivla på att de vill
    prata med mig, jag är ju döv.

  62. "Vill du prata med mig,
    fast jag inte hör och inte pratar?"

  63. Då får man skriva lappar,
    använda kroppsspråket, tyda varandra-

  64. -och ändå vill de prata med mig.
    Varför blir jag förvånad över det?

  65. I Turkiet
    hade jag bra självförtroende.

  66. I Sverige blev det snabbt sämre.
    Jag blev en väldigt osäker tjej.

  67. I Turkiet var det självklart
    att alla ville vara med mig.

  68. Men här i Sverige
    var det helt tvärtom.

  69. I grundskolan försökte jag
    komma in i klassen och få kompisar.

  70. Men de stötte ut mig. Jag undrade
    om det var nåt fel på mig.

  71. "Är jag konstig, eller?"
    De stötte ju ut mig.

  72. Så jag var ofta ledsen,
    och grät mycket.

  73. Gymnasietiden var en tuff tid.

  74. Det var omöjligt komma in i klassen,
    alla stötte ut mig.

  75. Jag har haft många lektioner
    i det här klassrummet.

  76. Självklart dyker minnen upp
    när jag är här.

  77. Vad jag gjorde när jag var ensam?

  78. Jag tittade på vad de pratade om.
    Lyssnade.

  79. Alla pratade med varandra,
    jag stod bredvid och tittade.

  80. De...

  81. De dömde mig som en tystlåten person.

  82. Väldigt passiv och reserverad.

  83. Så beskriver de mig,
    utan att ha träffat mig-

  84. -eller ha lärt känna mig först.

  85. Därför kände jag...

  86. Därför önskade jag, förut,
    att jag hade varit nån annan.

  87. Vad hade de som inte jag hade?
    Teckenspråk, kläder-

  88. -och fler saker som inte jag hade.
    Jag var helt ny här då.

  89. Jag hade bara bott i Sverige i fem år
    och de hade vuxit upp här.

  90. De visste hur allt fungerar.

  91. Jag försökte komma in i
    det svenska samhället, i kulturen-

  92. -i språket, och allt.

  93. Jag är snart
    klar med lärarutbildningen.

  94. Jag är snart lärare.

  95. Om jag är lärare
    och om ett barn har det tufft-

  96. -och upplever detsamma som jag,
    då vet ju jag hur det är.

  97. Då kan jag hantera situationen
    och berätta för eleven-

  98. -hur det var när jag var liten.
    Eleven ska inte känna sig ensam.

  99. Barnet kan tänka:
    "Min lärare hade det också tufft."

  100. Det gäller bara att tro på sig själv.

  101. Jag är nog en snäll person
    som bryr sig om andra människor.

  102. Det ligger nära mig
    att bry sig om andra.

  103. Jag försöker ställa upp
    för mina vänner så mycket jag kan.

  104. Min familj är viktig, jag gör allt för
    mina syskon och mina föräldrar.

  105. Jag flyttade hit i onsdags.

  106. Under helgen har vi rivit hela köket.
    Nu installerar vi nytt.

  107. Vi håller på med ett köksskåp
    som diskmaskinen ska in i.

  108. Här är min pappa Niklas,
    och min storebror Dennis.

  109. Här är min flickvän Moa.
    Hon har inget persontecken.

  110. Jag började
    hjälpa mina föräldrar att tolka-

  111. -när jag var fem-sex år, tror jag.
    Jag är lite osäker.

  112. Pappa har alltid varit lite lat.
    Han har mig eller mina syskon och...

  113. Han är bekväm,
    och orkar inte tolka.

  114. -Extra strips?
    -Ja. - Ska du dricka cola?

  115. Han tyckte det var skönt
    att slippa skriva och krångla.

  116. Det var skönt för honom
    att skicka fram oss.

  117. -Nej. Tryck på 8.
    -Ja, 0-8.

  118. -0-8.
    -Ja, jag tryckte det. Så.

  119. Jag kan inte förstå
    hur du lyckades på bygghandeln.

  120. Självklart hjälper jag min pappa.

  121. Jag har aldrig känt
    att jag inte vill tolka.

  122. Det är naturligt.
    Jag hjälper till om det behövs.

  123. -Sen köper ni, bara.
    -Då går vi upp.

  124. -Tack.
    -Hej då.

  125. -Är det skönt att ha hörande barn?
    -Ja.

  126. -Hemskt att höra allt skrän.
    -Jag har verkligen inte tänkt på det.

  127. Dövt eller hörande barn...
    Jag har bara tänkt så här:

  128. Barnen ska ha det bra och tryggt.
    Sen får man se.

  129. Dövt eller hörande
    spelar ingen roll för mig.

  130. Ni har fått ta eget ansvar också.

  131. Ni har fått tolka
    kortare konversationer.

  132. Det jag reagerade på
    när vi var små, jag och Dennis-

  133. -skickade du fram oss för att tolka.

  134. Många döva vill inte ha hjälp
    och ska klara sig själva.

  135. Men du har alltid varit bekväm
    och puttat fram oss.

  136. Det var bara enkla grejer,
    som var vägen var...

  137. Enkla grejer.
    Men var det djup diskussion...

  138. Då använde jag inte er,
    då måste det vara riktig tolk.

  139. Om det var djup diskussion.
    Men korta grejer, det skötte ni.

  140. Så, det har alltså hänt.

  141. Självklart har det hänt,
    eftersom jag inte hör.

  142. Om ni var i ett annat rum
    och satt med tv:n på-

  143. -och det var starkt ljut på nåt
    barnprogram, då hörde jag inte det.

  144. -Självklart hände det.
    -Jag minns när Albin var liten.

  145. Det var reklam för nån skräckfilm.
    Han var tre-fyra år.

  146. Du var hemma, och jag hörde
    att han låg under bordet och grät.

  147. Du hörde ingenting, så det var kaos.

  148. Jag hörde hur han grät
    och tittade över bordskanten.

  149. Min familj kan inte teckenspråk.

  150. De valde
    att inte lära sig teckenspråk.

  151. Det blev ofta missförstånd.

  152. Ibland kände jag
    att de spelade på det.

  153. "Du hör inte, du förstår inte."
    Hur skulle jag försvara mig?

  154. Jag blev riktigt arg och kände
    att jag hindrades att uttrycka mig.

  155. Jag ville använda teckenspråk
    men det var omöjligt.

  156. Min familj förstår inte teckenspråk
    och de fortsatte köra över mig.

  157. Då blev jag jättefrustrerad.

  158. Jag skrek, och trodde...

  159. Det kändes som...

  160. Jag kände mig väldigt liten.

  161. Jag kände mig nästan-

  162. -som en människa utan hjärna.

  163. För att jag inte kunde uttrycka mig.

  164. Ofta kände jag mig så.
    Som en förlorare.

  165. Nu är jag på väg
    till min riktiga familj.

  166. De jag brukade bo hos när jag var liten.
    Ibland två gånger i veckan.

  167. Ibland på helgerna.
    Det ska bli spännande.

  168. Min målsättning har varit att bli
    veterinär, under hela min uppväxt.

  169. Men jag har alltid blivit bemött med:

  170. "Du är döv, du kan inte."

  171. "Det är svårt och omöjligt,
    för du är ju döv."

  172. Jag jobbar alltid natt där.
    Söndag till torsdag natt.

  173. Jag har
    en anställning som alla andra.

  174. Som en hörande, som normalt.
    Jag har inte lönebidrag Elle nånting.

  175. Det har jag
    verkligen kämpat mig till.

  176. Jag har kommit in dit helt själv.

  177. När jag började jobba här
    hade jag två val.

  178. Det första var
    att kommunicera med andra-

  179. -så de ser
    att jag vill prata med dem.

  180. Det andra valet var
    att jag skulle stå här och vara tyst.

  181. Göra mitt jobb och sen åka hem.
    Hur skulle det se ut framöver?

  182. Hur skulle jag må inuti,
    hur skulle jag umgås socialt?

  183. Jag skulle bli lite ensam
    och deprimerad.

  184. De som ligger på bordet kan ni ta.

  185. Bland arbetskolleger och kompisar
    är det blandat hur vi kommunicerar.

  186. Vi använder kroppsspråk,
    teckenspråk och handalfabetet.

  187. Alla kan ju mer eller mindre.

  188. Men det blir mycket
    att man avläser prat och läppar.

  189. Det finns en tjej
    och vi brukar hålla ihop.

  190. Hon ville direkt lära sig
    teckenspråk och handalfabetet.

  191. Hon var nyfiken, ville kommunicera-

  192. -och vi kommer jättebra överens.
    Vi kan prata om vad som helst.

  193. -Ska du gå på det här?
    -Ja.

  194. Vad ska vi ta med att dricka?
    Öl, sprit?

  195. Saft? Kaffe, kanske?

  196. Mitt mål i framtiden?

  197. Att bli klar med utbildningen.
    Jag pluggar till lärare.

  198. Sen att få ett bra jobb.

  199. Jag vill bli uttagen till
    dövas landslag i basket.

  200. Här på gymmet
    är jag två-tre gånger i veckan.

  201. Det är basketträning
    tre gånger i veckan.

  202. På gymmet kör jag
    två timmar varje gång.

  203. Basketträningen är ungefär
    en och en halv timme varje gång.

  204. Min nyfikenhet och envishet
    är jag, det kommer från mig.

  205. Jag föddes i en by.

  206. Där var jag ensam hörselskadad,
    alla var hörande.

  207. Då måste jag engagera mig mer,
    bli mer nyfiken och envis.

  208. Jag ville lära mig saker.

  209. När man är hörselskadad
    måste man engagera sig mer.

  210. Den här övningen
    ska göra mig stark här.

  211. Om nån tacklar mig, är jag stark.

  212. Om jag blir uttagen till landslaget
    är det EM i sommar.

  213. I Turkiet, och i min hemstad Konya.
    Där är jag född och uppvuxen.

  214. Hela min släkt tittar på mina matcher
    och det känns helt ofattbart.

  215. Släktingarna kommer att... Wow!

  216. "Melihat representerar Sverige
    och spelar basketmatcher."

  217. Det vore jättekul för mig
    om de kom och tittade på EM.

  218. Textning: Christer Jonasson
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Frustration

Avsnitt 2 av 5

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur är det att växa upp i en familj där man inte talar samma språk som sina föräldrar? Antonia är gravt hörselskadad och växte upp i en familj som inte ville lära sig teckenspråk. Johanna är musikintresserad. Hon lever i två världar, den döva och den hörande. Johanna har många vänner som är hörande, men kan inte riktigt lita på att de vill umgås med henne som är döv. Melihat är döv och flyttade från Turkiet till Sverige när hon var 12 år. När Melihat bodde i Turkiet var hon populär och hade många vänner. I Sverige blev det precis tvärtom. Vi följer med Melihat till hennes gamla gymnasieskola där hon blev utstött. Robin är hörande och växte upp med en döv pappa och en hörselskadad mamma. Redan som femåring fick han vara tolk åt sina föräldrar. Hans pappa tyckte det var bekvämt.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning, Teckenspråk
Ämnesord:
Dövhet, Hörselskador, Personer med funktionsnedsättning, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Ungdomar med hörselskada
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9

Alla program i En del av mig

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Oro

Avsnitt 1 av 5

Vi möter flera personer med olika erfarenhet av att leva med hörselskada. Baura blev ofta retad när hon inte hörde vad kompisarna sa. Men detta har gjort henne stark, "Jag tar liksom inte skit från folk nu", säger hon. Antonia har en grav hörselskada och enligt andra var hennes drömmar omöjliga. Det finns en oro inom henne, men också en hjälpande ängel. Hon vill bli tv-producent. Melihat pluggar till lärare och är döv. Hon flyttade till Sverige som tolvåring och fick lära sig två språk samtidigt, svenska och teckenspråk. Det var en tuff tid. Robins modersmål är teckenspråk trots att han hör. Hans pappa är döv och hans mamma är hörselskadad. Teckenspråket är en viktig del av honom.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Frustration

Avsnitt 2 av 5

Antonia är gravt hörselskadad och växte upp i en familj som inte ville lära sig teckenspråk. Johanna är musikintresserad och lever i två världar, den döva och den hörande. När Melihat bodde i Turkiet var hon populär och hade många vänner. I Sverige blev det tvärtom. Robin är hörande och växte upp med en döv pappa och en hörselskadad mamma. Redan som femåring fick han vara tolk åt föräldrarna.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Tvivel

Avsnitt 3 av 5

Hur påverkar bemötande självkänslan? På besök hos den gamla fosterfamiljen känner Antonia att hon är omtyckt för den hon är. Bauras föräldrar har alltid stöttat henne. Men hon vill vara lycklig i sig själv och klara att stå på egna ben. Melihat hade en tuff tid när hon kom till Sverige och har fått kämpa mycket. Hon satsar på att bli uttagen till landslaget och får positiv feedback från sina tränare i basket.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Stress

Avsnitt 4 av 5

Baura har nyss flyttat hemifrån. Hon bor nu i Stockholm och jobbar som servitris. Hon får ibland en känsla av att hennes liv hade varit lättare om hon hörde bra. Ibland känner hon sig lite klumpig och trög, och tror att folk uppfattar henne som lite dum istället för att hon inte hör. Du får också följa med Antonia som drömmer om att bli tv-producent och har blivit kallad till intervju på Stockholms dramatiska högskola. Melihat är i Turkiet för att spela EM i basket för döva tillsammans med Sveriges landslag. Hon är nervös, glad och förväntansfull. I andra sammanhang har hon alltid känt sig lite blyg och tillbakadragen på grund av sin hörselnedsättning och språkförbistringar.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaEn del av mig

Hopp

Avsnitt 5 av 5

Antonia vill bli tv-producent, men hennes låga självkänsla hindrar henne. Hon träffar en psykolog. Baura kämpar mot arbetsgivarnas fördomar och jobbar hårt för att visa att hon kan. Nu har hon två jobb. Efter en tids sjukskrivning får Johanna äntligen komma tillbaka till sitt jobb. Det är viktigt för Robin att vara med i den döva världen, han är ordförande i Sveriges dövas bridgeförbund.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9
Beskrivning

Mer grundskola 7-9 & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Det handlar om manlighet

Debatten efter massövergreppen mot kvinnor i Köln och Kalmar har rasat i sociala medier. Ett klipp från UR-satsningen Tänk till där män talar om sexuellt våld har fått stor viral spridning. Tanken med klippet är att få elever att reflektera.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnsexhandel i världen

Trafficking i Europa

FN har gjort en grov beräkning att cirka 1,2 miljoner barn varje år utsätts för människohandel, så kallad trafficking. Handel med människor är idag den tredje största brottsliga verksamheten i världen, näst efter narkotika- och vapenhandel. Både flickor och pojkar utnyttjas sexuellt, som billig arbetskraft och soldater, adopteras bort eller tvingas begå stölder, tigga och smuggla narkotika. Vi träffar Kajsa Wahlberg som är kommissarie inom polisen i Stockholm. Hon berättar om ett tillslag i en lägenhetsbordell nära hennes arbetsplats. Där hade sex unga kvinnor från Östeuropa och Nigeria hållits kvar mot sin vilja.

Fråga oss