Titta

UR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom

UR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom

Om UR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom

CHARGE-syndrom är en medfödd sjukdom som drabbar många delar av kroppen. Personer med CHARGE-syndrom har oftast problem med hörsel och syn. Barn med syndromet har stora möjligheter att utvecklas om de får rätt hjälp. Under två dagar samtalade tre föreläsare om genetik, förståelse och undervisning för personer med CHARGE-syndrom. Inspelat i mars 2013. Arrangörer: Specialpedagogiska skolmyndigheten i samarbete med Karolinska universitetssjukhuset, Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor, Förbundet Sveriges dövblinda och Stockholms läns landsting.

Till första programmet

UR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom : Om att lära sig. Del 2Dela
  1. Jag hoppas att jag beskriver de
    personer ni känner som har Charge.

  2. Hur gamla de än är,
    hur självständiga de än är-

  3. -hur handikappade de än är.

  4. Hur fantastiska de än är,
    hur besvärliga de än är.

  5. Det handlar om
    mycket utpräglade särdrag.

  6. Hos vissa individer
    är de här besvären mycket subtila.

  7. Det är därför jag är så förtjust
    i fotot av Tims son Jacob.

  8. Så fort jag såg det visste jag-

  9. -att det han gör fyller
    samma funktion som det Amy gör.

  10. Det hör hemma i samma spektrum.

  11. Många har kommenterat
    min förmåga att läsa av människor.

  12. Jag hittade nåt jag var bra på:

  13. Att iaktta och tolka barns beteenden.

  14. Jag har gjort det
    i närmare fyrtio år nu.

  15. Jag glömde att säga tidigare
    att det finns ett Charge-spektrum-

  16. -som är en del av det mänskliga
    spektrum som alla befinner sig på.

  17. De hör hemma på en annan del
    av det, men vi självstimulerar också.

  18. Jag skriver på två artiklar. Den ena
    handlar om att självstimulans är bra-

  19. -och om varför vi bör uppmuntra det
    hos barnen vi arbetar med.

  20. Jag vill fånga folks uppmärksamhet.

  21. Den andra artikeln har titeln:

  22. "Varför är barn med Charge så lata?"

  23. Jag är trött på sjukgymnaster som
    säger: "Hon kan gå. Hon är bara lat."

  24. Nej, hon kan inte gå. Hon har
    allt som krävs utom självtillit.

  25. Om man saknar tilltro till sig själv
    så kan man inte gå.

  26. Det handlar inte om att hon är lat.

  27. Jag är förbluffad över att människor
    med Charge inte är latare än de är.

  28. Jag ser dem som motsatsen till lata.
    De är nyfikna och påstridiga.

  29. De är krävande och rastlösa.

  30. Jag skulle aldrig
    säga att barnen är lata.

  31. En del av familjerna
    önskar nog att de vore lite latare.

  32. Jag har ägnat många timmar
    åt att jaga barn med Charge.

  33. Jag är för gammal nu,
    så nu låter jag dem hållas.

  34. Vi befinner oss alla på spektrumet.
    Vi har alla sensoriska behov.

  35. De sensoriska behoven varierar.

  36. Jag återknyter till
    det som Jude sa om självreglering-

  37. -och behovet av att vara flexibel
    i olika situationer och sammanhang.

  38. Vi måste kunna anpassa vår
    upphetsningsnivå till situationen.

  39. När man håller föredrag måste ens
    egen nivå vara högre än publikens.

  40. Vi måste vara mer engagerade än ni
    eftersom vi har ett jobb att utföra.

  41. Vi ställs ständigt inför utmaningar.

  42. Vi hamnar i situationer i vilka vi
    känner oss rädda eller oengagerade-

  43. -eller helst skulle vilja göra
    nåt helt annat.

  44. Det är då vår förmåga
    till självreglering behövs.

  45. Vi har tur,
    för i värsta fall kan vi låtsas.

  46. Man kan le och stråla mot folk
    fastän man inte alls är glad.

  47. På det sättet klarar man av
    den där anställningsintervjun.

  48. Jag talar fortfarande
    om kroppshållning.

  49. Här är en pojke som ser på tv under
    en Charge foundation-konferens.

  50. Hans metod är ändamålsenlig.

  51. Det ser inte normalt ut för oss,
    men om man saknar vestibulärt sinne-

  52. -har synfältsbortfall, nedsatt känsel
    och låg muskeltonus-

  53. -så är det här en bra lösning
    om man vill se på tv en längre stund.

  54. Nån visade mig det här fotot-

  55. -och jag bad om tillstånd
    att visa det.

  56. Han skulle kunna titta på tv
    stående eller sittande i soffan-

  57. -i femton till trettio sekunder.
    Kanske i en hel minut.

  58. Sen går det inte längre eftersom han
    inte kan styra sin kroppshållning.

  59. Han har på egen hand
    upptäckt ett sätt att fixera blicken-

  60. -så att han kan fokusera på tv:n på
    ett riskfritt och energisnålt sätt.

  61. Han kan slappna av och se på tv
    så som vi skulle göra i soffan-

  62. -eller som ni kan göra i era stolar.

  63. Känner ni nån med Charge
    som använder den här ställningen-

  64. -eller har gjort det?

  65. Det mest intressanta är att barnen
    upptäcker sånt här på egen hand.

  66. En vacker dag börjar de titta på tv
    på samma sätt som vi.

  67. De har fått en viss muskeltonus-

  68. -och viss kontroll
    över kroppshållningen.

  69. De kan motstå tyngdkraften bättre-

  70. -och hålla huvud och axlar
    mer stilla, trots tyngdkraften.

  71. Då är det lättare
    att sitta i soffan och se på tv.

  72. Särskilt om de befinner sig i en
    miljö där deras kamrater sitter upp-

  73. -och skrattar åt dem
    på grund av deras underliga beteende.

  74. Ibland när jag visar den här bilden
    säger nån:

  75. "Min son gör så. Han har inte Charge,
    men han ser gärna på tv upp och ned."

  76. De barnen är ofta
    mellan sex och åtta år.

  77. Det verkar vara en utvecklingsfas
    som en del barn genomgår.

  78. När jag tittar på fotot tänker jag på
    hur blodet rinner ner i huvudet.

  79. Jag är för gammal för att sitta så
    i två sekunder.

  80. Ett annat problem är att pojken
    är upp och ned, men tv:n är rättvänd.

  81. Vi förmodar att när pojken gör så här
    så vänder hjärnan på bilden.

  82. Barn som kan prata kan titta
    på en tecknad film på det här sättet-

  83. -och återge handlingen efteråt.
    De ser filmen utan problem.

  84. Den är inte felvänd och förvirrande.

  85. När de sätter sig
    gör hjärnan en omkastning-

  86. -och vänder bilden rätt igen.

  87. Jag vet inte om ni känner till Gordon
    Dutton som är en brittisk ögonläkare.

  88. Hans specialområde
    är nedsatt visuell perception.

  89. Han sa att det är fullt möjligt
    att det är så hjärnan gör.

  90. Hjärnan kan åstadkomma allt möjligt-

  91. -om behovet är tillräckligt stort.

  92. Tidiga följder av dåligt balanssinne
    hos barn med Charge syndrom:

  93. Låg muskeltonus,
    eller slappa muskler-

  94. -är ofta ett tecken
    på nedsatt vestibulär funktion.

  95. Nedsatt huvudkontroll och dålig
    förmåga att motstå tyngdkraften.

  96. Mycket instabil kroppshållning när de
    hålls upprätta. Barnen får panik.

  97. De skriker, blir blå
    och drar upp knäna.

  98. Till slut måste man lägga ner dem
    eftersom de blir så upprörda.

  99. En stark förkärlek
    för att ligga på rygg.

  100. Försenad motorisk utveckling. Barnen
    lär sig dock unika rörelsemönster-

  101. -som är vanliga hos barn med Charge.

  102. De hasar sig ofta baklänges.

  103. De ligger på rygg,
    riktar huvudet mot dörren-

  104. -och skjuter ifrån med fötterna
    tills de slår i dörren.

  105. Sen rullar de runt
    och fortsätter med sitt.

  106. De hasar sig även i sidled så här,
    likt en orm, över golvet.

  107. De fempunktskryper också.
    Att fyrpunktskrypa är mycket farligt.

  108. De ramlar nämligen ofta framstupa.
    Därför stöttar de huvudet mot golvet.

  109. Två knän, två armar och huvudet-

  110. -blir till en stabil stomme
    när de ska röra på sig.

  111. De kan ta sig bakåt eller framåt.

  112. De ser inte vart de är på väg,
    men de klarar sig bra.

  113. Jag har en videoinspelning av
    en flicka som är tre och ett halvt.

  114. Om hon ser en leksak en bit bort
    som ser intressant ut-

  115. -så ställer hon sig på alla fyra,
    snurrar runt, kikar under armen-

  116. -siktar rumpan rätt
    och fempunktskryper.

  117. När rumpan stöter i nåt rullar hon
    runt och plockar upp leksaken.

  118. Det här är smarta adaptiva beteenden
    som de har lärt sig alldeles själva.

  119. De spelar en stor roll
    när jag gör min bedömning.

  120. Jag tittar inte på
    hur många symptom ett barn har-

  121. -eller om de kan stapla tre klossar
    på varandra.

  122. Så som checklistan
    säger åt oss att göra.

  123. Jag ser på de adaptiva beteendena
    och ser problemlösande barn.

  124. Barn som tar till sig information-

  125. -och använder sina förmågor
    till att själva uppnå sina mål.

  126. W-ställningen
    innebär att barnen sätter sig-

  127. -med benen åt sidorna
    så att kroppen blir stabil.

  128. Det är inte bra för höfter och knän,
    men det ger dem önskad stabilitet.

  129. Syn, hörsel, och finmotorik fungerar
    bättre när de ligger på rygg-

  130. -än när de sitter upprätt.

  131. Ett av problemen i England,
    och nu även i Kalifornien-

  132. -är att när de här barnen
    går till ögon- eller öronläkaren-

  133. -så har man ett mycket strikt
    bedömningsförfarande.

  134. Oftast måste barnet sitta upp.

  135. Man tillåter vanligtvis inte
    att barnet ligger på rygg på golvet.

  136. Barnet måste sitta på en stol,
    eller så har mamman barnet i knäet-

  137. -och håller det om höfterna.

  138. Nån kommer in och jollrar, eller så
    har de en pingpongboll på en pinne-

  139. -eller andra konstigheter.

  140. Barnet kan bara tänka på en sak,
    och det är en intelligent tanke:

  141. Hur kan jag ta mig ur
    den här ställningen och bli trygg?

  142. Man säger att barnet har
    synfältsbortfall eller hörselproblem.

  143. Barnet är inte intresserat av att se
    och lyssna. Sånt har låg prioritet.

  144. Det är bra att det har låg prioritet.
    De måste se till att bli trygga.

  145. Det vore dumt att koncentrera sig
    på hörseln och trilla i golvet.

  146. Det är bättre
    att ta sig ner på golvet.

  147. van Dijk säger
    att man ska följa efter barnet.

  148. Man ska inte sätta barnet nånstans,
    utan man ska följa efter barnet.

  149. Om barnet kryper omkring på golvet
    så sätter jag mig också på golvet.

  150. Jag har sett barn som har mycket bra
    synförmåga när de ligger på rygg-

  151. -och jag leker med dem ovanifrån.

  152. Lyfter man upp dem
    blir de funktionellt blinda.

  153. Jakten på en stabil kroppshållning
    kräver all deras uppmärksamhet.

  154. Det är vanligt hos barn med Charge
    p.g.a. de vestibulära problemen-

  155. -och det är mycket viktigt.

  156. Eftersom det här har
    med bilateral koordination att göra-

  157. -är denna ofta mycket nedsatt.

  158. Barnen kanske aldrig utvecklar
    hand- och ögondominans-

  159. -eller så har de tidigt
    total dominans.

  160. De beter sig nästan
    som barn med ortopediska problem.

  161. De använder bara en sida av kroppen.
    De gör allt med en hand och ett ben.

  162. Det är inget ortopediskt problem. Den
    bilaterala förmågan kan utvecklas.

  163. En terapeut kan hjälpa till, men det
    kan vara ett problem ett tag.

  164. Och så tröttheten. Om ens vestibulära
    sinne inte fungerar som det ska-

  165. -så är allt man gör, förutom
    att ligga på rygg, en stor utmaning.

  166. Det krävs mer energi,
    uppmärksamhet och tid av dem-

  167. -än av barn
    med god vestibulär funktion.

  168. Man måste ta hänsyn till det här
    i bedömningen och undervisningen.

  169. De här barnen behöver pauser,
    och ni behöver en paus.

  170. Det här är inget bra foto av Alice.
    Det är hennes rumpa.

  171. Hon tittar ut över San Francisco.

  172. Hon ser alltid ner mot Market Street.

  173. Det är som om hon vet
    vad turisterna kommer för att se.

  174. Hon har alltid stått och tittat ner
    på staden. Hon är en smart flicka.

  175. Jag ska prata lite om synen.
    Jag pratar inte så mycket om hörseln.

  176. Andra kan mer om det än jag.

  177. Jag har skrivit en artikel, som ni
    har i ert kompendium på svenska-

  178. -om synproblem,
    och det här är mycket viktigt.

  179. Det finns en reflex som kallas
    den vestibulo-okulära reflexen.

  180. Den är en länk mellan det vestibulära
    sinnet och ögonen och ögonrörelserna.

  181. Musklerna som styr ögonrörelserna.
    Det är en oerhört viktig reflex.

  182. Normal huvudvridning.

  183. Jag tittar på Jude.

  184. Jag fixerar blicken på Jude
    och ser honom i ögonen.

  185. Om mitt huvud börjar vrida på sig-

  186. -så rör sig mina ögon exakt
    lika mycket i motsatt riktning-

  187. -så att jag kan fortsätta
    se på honom.

  188. Jag kan vrida på huvudet
    åt olika håll, och sätta mig på huk-

  189. -och fortfarande ha kvar
    bilden av hans ansikte på näthinnan.

  190. Reflexen har inte med synen att göra.
    Det är en vestibulär reflex.

  191. Jag kan göra så eftersom jag
    har god vestibulär förmåga.

  192. När jag börjar vrida huvudet
    åt vänster-

  193. -sänder mitt vestibulära system
    ett meddelande till hjärnan:

  194. Huvudet rör sig i sidled åt vänster.

  195. Ögonen måste röra sig i sidled
    åt höger.

  196. När huvudet slutar röra sig
    kommer det ännu ett meddelande:

  197. Huvudet är stilla,
    sluta röra på ögonen.

  198. Jag håller fast blicken.

  199. Det är nästan som om mina ögon
    håller i Judes ansikte.

  200. Om mina båggångar är defekta-

  201. -så följer min blick med huvudet
    när jag vrider på det.

  202. Det är omöjligt för mig att behålla
    näthinnebilden av Judes ansikte-

  203. -eftersom huvudet för bort ögonen.

  204. Inget säger åt min hjärna
    att röra på ögonen.

  205. Om man tittar på barn med Charge,
    hur ofta ser man inte hur de...

  206. De lutar sig mot en vägg.
    Kan jag luta mig mot den här?

  207. De tittar, gör så här
    och håller huvudet stilla.

  208. Om man visar dem
    en bild eller en bok-

  209. -så lägger de huvudet på bordet
    och tittar på boken från sidan.

  210. Eller så lutar de sig över bordet-

  211. -lägger boken på golvet
    och stöttar hakan på bordet.

  212. De här beteendena kompenserar
    för avsaknaden av den här reflexen.

  213. De håller huvudet stilla så att de
    kan se på ett ändamålsenligt sätt.

  214. Vi säger: "Sätt dig upp. Upp från
    golvet. Lyft huvudet från bordet."

  215. Våra sociala regler gör att vi inte
    vill att barnen ska vara på golvet.

  216. Vi vill inte att de hänger över bord.

  217. Men vi måste inse att de här
    beteendena förmodligen alltid börjar-

  218. -som anpassningsbeteenden.

  219. Med tiden, eftersom det handlar
    om mänskliga barn-

  220. -utvecklar de en social aspekt.

  221. Man når en fas då barnet tänker:
    Om jag lägger mig ner på golvet-

  222. -så kommer hon rusande
    och är upprörd-

  223. -och det är väldigt spännande.

  224. När beteendena används i en social
    kontext så är det inlärda beteenden.

  225. Men ursprungligen är det
    självlärda anpassningsbeteenden.

  226. Det här var ett klassiskt exempel.
    Hur uppnår vi då balans?

  227. Det vestibulära sinnet
    kallas ofta felaktigt balanssinnet.

  228. Det är tre sinnen som skapar balans.

  229. Information från ögonen,
    information från muskler och leder-

  230. -och information
    från vestibulära organ.

  231. Jag visar alltid den här bilden.

  232. Jag är väldigt oteknisk,
    men jag har gjort den här.

  233. Jag vet inte hur jag bar mig åt,
    men jag hittade den där triangeln.

  234. De här tre sinnena interagerar
    med varandra.

  235. Ett stort problem med Charge är
    att de här tre sinnena ofta saknas-

  236. -eller fungerar dåligt.

  237. Men allt arbete vi gör för att de
    här tre sinnena ska fungera bättre-

  238. -bidrar till att barnet utvecklar
    bättre stabilitet och står och går.

  239. Om barnet ligger på golvet
    motstår de inte tyngdkraften.

  240. Känner ni till
    Lilli Nielsens lilla rum?

  241. Det är ett litet rum med saker i
    som barnen sträcker sig efter.

  242. På så sätt motstår de tyngdkraften.

  243. De har grunderna till att stå och gå
    genom att motstå tyngdkraften-

  244. -och genom att de vill göra det.
    De vill inte smälta ihop med golvet.

  245. De vill sträcka upp handen eftersom
    det finns bjällror eller speglar där.

  246. Sen höjer man alltihop en aning.
    Då lyfter de ena axeln från golvet.

  247. Barnen börjar vrida på bålen.
    De är på väg att lära sig stå och gå.

  248. Allt vi gör för att förbättra
    den vestibulär perceptionen-

  249. -bidrar till förmågan att stå och gå.

  250. Min artikel "Varför är barn med
    Charge så lata" handlar om att gå.

  251. Varför är det så svårt att gå? Jo,
    p.g.a. missbildningar i skelettet.

  252. Slappa leder.

  253. Meg Hefner, som är genetikrådgivare,
    har intressanta teorier på området.

  254. Materialet som bildar brosket och
    ligamenten som håller ihop lederna-

  255. -är dåligt hos många med Charge.

  256. Därför är lederna mycket slappa.
    De böjer sig för mycket och för lätt.

  257. Barnen har svårt att styra dem.

  258. Synförsvagningar utgör hinder
    när man ska stå och gå.

  259. Andra sensoriska svårigheter, främst
    av vestibulär och proprioceptiv art.

  260. Andningsproblem. Det är lättare
    att andas liggande på rygg på golvet.

  261. Faktorer som stress, depression,
    rädsla för att ramla-

  262. -brist på självtillit när det gäller
    att motstå tyngdkraften.

  263. Vissa mediciner. Låga förväntningar.

  264. Barnet kan ha låga förväntningar på
    sig självt, och det kan vi också ha.

  265. Överbeskyddande.

  266. Dessutom utvecklar barnen
    bättre sätt att röra sig på.

  267. De är säkrare, snabbare
    och pålitligare.

  268. Jag skulle göra så.
    Jag undviker extra arbete.

  269. Jag går inte på gym.

  270. Jag vill inte jobba på kvällarna
    också. Jag dör väl när det är dags.

  271. Jude framförde den här poängen
    på ett mycket bra sätt.

  272. Jag pratar på medan du uttrycker
    samma sak med en enda mening.

  273. Det är nog en yrkesmässig skillnad,
    och så är jag walesare.

  274. Vi är ett pratande folk.
    Ni skulle träffa min mor...

  275. Om vi försöker att alltid lita på att
    barnen vet vad som är bäst för dem...

  276. Ibland vet förstås inga barn
    vad som är bäst för dem-

  277. -men det är bra att ställa frågan:
    Varför känns det här rätt?

  278. Vad ger det här dig
    som min lösning inte ger dig?

  279. Man kan ofta komma fram till ett svar
    som talar om vad det beror på.

  280. Jag tror att alla barn märker
    när man respekterar dem.

  281. Man visar respekt
    för hela deras individ.

  282. Jude pratade om
    att man förvandlar barnet-

  283. -från ett objekt till en människa.

  284. Jag tror att det var det du sa,
    även om du uttryckte dig annorlunda.

  285. Jag försöker hjälpa människor-

  286. -att uppfatta barnen
    som fullständiga människor.

  287. Folk har en bristmodell. De ägnar sig
    enbart åt bristbedömning.

  288. Man kommer fram till att barnet inte
    kan göra det, det, det eller det.

  289. Det är både meningslöst och skadligt.

  290. Jag bedömer i stället
    vad barnet kan göra och faktiskt gör.

  291. Det talar om för mig
    vad jag bör göra härnäst.

  292. Det ger mig en grund
    för bra undervisning.

  293. Får jag en lista på barnets svagheter
    så vet jag inte var jag ska börja.

  294. Min nästa fråga handlar om
    vilka drivkrafter barnet har.

  295. Jude talade om det
    i slutet av sitt föredrag.

  296. Jag vill veta vad barnet gillar
    så att vi kan göra det.

  297. Är det inte farligt eller olagligt
    så är det vad vi gör tillsammans.

  298. Förhoppningsvis gillar de mig.

  299. Många av barnen tvingas ha hjälm.

  300. Det här är en pojke
    som jag träffade för två år sen.

  301. Hans mamma ville ha ett foto av oss.

  302. Jag sprang fyra varv runt trädgården
    innan jag lyckades få tag på honom.

  303. Han var som en rugbyspelare.
    Han lyckades smita undan hela tiden.

  304. Det syns inte
    hur hårt jag håller i honom.

  305. Han kämpar för att komma loss. Jag
    är andfådd och glad att jag lyckades.

  306. Hjälmen är stigmatiserande-

  307. -men det här är en ung man som blir
    mycket uppspelt och fysiskt farlig.

  308. Alla tankar på stabil kroppshållning
    försvinner när han blir uppspelt.

  309. Han är väldigt stökig
    när han kommer hem från skolan.

  310. Han går i dövklass
    och talar teckenspråk.

  311. Då kan han inte
    springa omkring så mycket.

  312. Vi ska inte ha favoriter, men det här
    är ändå en av mina. Han heter Alex.

  313. Han ser bara med ena ögat,
    och hans näthinna lossnade i januari.

  314. Han opererades. Sen släppte den igen.
    Just nu sitter den på plats.

  315. Han kan se igen, men sämre än förut.

  316. Han har mycket dålig vestibulär
    funktion, men han är djärv och kvick.

  317. Här står han ovanpå ett skåp eftersom
    ha ville se hur lampan fungerade.

  318. Det här är mycket typiskt för honom.
    Han är energisk och nyfiken.

  319. Han borde ligga på rygg
    och vara mycket försiktig och lat-

  320. -men han utforskar sin omgivning.

  321. När jag hälsar på
    hämtar han mig genast-

  322. -och ger mig en mängd uppgifter.

  323. Han ber mig flytta runt möblerna,
    och jag säger till hans mamma:

  324. "Säg att jag inte får flytta den."
    Hon svarar: "Det går bra."

  325. Jag vill inte flytta möbler.
    Jag ska ju göra en bedömning.

  326. Gör man som Alex vill
    så öppnar han sig fullständigt.

  327. Men om man protesterar...

  328. Men om man protesterar så kämpar
    han emot för allt vad han är värd.

  329. Han är envisare än jag
    och vet att han kommer att vinna.

  330. Man måste hantera Alex på rätt sätt.

  331. Som många av er vet,
    särskilt om ni är föräldrar-

  332. -så är det bäst att låta barn
    med Charge få som de vill.

  333. Det är svårt, för ibland vill de gå
    till platser dit ni inte vill gå-

  334. -vid tillfällen som inte passar.

  335. Men det är bra att använda deras
    drivkrafter för att distrahera dem-

  336. -och komma runt problemet
    i stället för att konfrontera det.

  337. Av orsaker
    som vi inte förstår fullt ut-

  338. -så är det mycket svårt
    att straffa de här barnen.

  339. Antingen uppskattar de det,
    eller så märker de det inte.

  340. Det fungerar inte, och det finns
    risk för att de börjar gilla det.

  341. De gillar att ta timeout,
    och att man låser in saker.

  342. De gillar att man skriker och går på.
    Det uppmuntrar dem bara.

  343. De traditionella strategierna
    fungerar oftast inte.

  344. Nu till några mer
    generella kommentarer-

  345. -om hur man kan hjälpa barn
    med vestibulära svårigheter.

  346. Se kompensatoriska beteenden
    som ändamålsenliga.

  347. Stötta barnens beslut. Så länge
    det inte är farligt eller olagligt-

  348. -så kanske vi kan
    kompromissa och förhandla.

  349. Försök inte att ta bort beteenden
    förrän ni vet vad de ger barnet.

  350. Då tar man bort dem genom att ge
    barnet vad det behöver på annat sätt.

  351. Jag ska prata mer om det
    om en stund.

  352. Försök alltid
    att få tag på en arbetsterapeut.

  353. Helst med utbildning
    i sensorisk integrationsterapi.

  354. Anlita även en sjukgymnast,
    och följ råden ni får.

  355. Jag brukar tala med terapeuten-

  356. -och förklara
    varför barnet behöver terapi.

  357. Ofta tittar de i patientjournalen
    och blir rädda. De blir bortskrämda.

  358. Det här barnet är synskadat, använder
    hörapparat och talar teckenspråk.

  359. Det här kommer inte att fungera.

  360. Det fungerar visst, men de måste
    anpassa den sensoriska integrationen.

  361. De måste kanske ge fler anvisningar
    och arbeta på ett annat sätt.

  362. Det är definitivt genomförbart.

  363. Aktivitetstempot måste anpassas
    efter att barnen lätt blir utmattade.

  364. Det är ganska uppenbart
    om man iakttar dem.

  365. Allt som förbättrar funktionen
    i andra sinnesorgan-

  366. -kan underlätta de problem som
    orsakas av vestibulära svårigheter.

  367. Allt som förbättrar synen
    och de proprioceptiva förmågorna-

  368. -bidrar till att kompensera
    för de vestibulära problemen-

  369. -eftersom allt hänger ihop.

  370. Vi skiljer på sinnena.
    Vi talar om syn, hörsel och känsel-

  371. -men i själva verket
    ska de fungera tillsammans.

  372. När de inte gör det får man problem
    med den sensoriska integrationen-

  373. -eftersom de inte är integrerade.

  374. Allt man gör
    för att förbättra sinnesperceptionen-

  375. -påverkar alla sinnen.
    Det är de goda nyheterna.

  376. Yngre barn blir mycket stressade
    om man flyttar på dem på fel sätt.

  377. För barn med vestibulära svårigheter
    bör man använda tydliga signaler.

  378. Man använder en signal
    för att tala om att man är där-

  379. -vem man är och vad man tänker göra.

  380. Man bör lyfta dem mycket långsamt-

  381. -och hålla dem tätt intill sig
    så att de känner sig riktigt trygga.

  382. Jag har ett foto av George Bush
    med ett spädbarn.

  383. Man bör inte lyfta
    ett barn med Charge så här.

  384. Barnet skulle skrika och storkna.

  385. Jag antar
    att George Bush valde rätt barn.

  386. Det var nog ordnat av hans pr-team.

  387. Barnet i bärselen högst upp skulle
    nog trivas bättre åt andra hållet.

  388. Det vore inneslutet i famnen
    i stället för att sväva i luften.

  389. Det senare kan leda
    till mycket starka reaktioner.

  390. Man bör ha bra fysiska stöd.

  391. En sittplats, ett bord,
    saker att luta sig emot.

  392. Jag pratade med en dövblind man
    i Kanada.

  393. Han lider av Ushers syndrom
    och har vestibulära svårigheter.

  394. Han läser på läppar
    och talar teckenspråk.

  395. Han läser på läppar, men
    uttrycker sig själv med teckenspråk.

  396. Vi talade på en bankett.

  397. Han hade tolk med sig
    för jag kunde inte det teckenspråket.

  398. Vi pratade ett tag, och det visade
    sig att han är skridskolöpare.

  399. Han har dålig syn och är döv,
    men är ändå skridskolöpare.

  400. Efter tag märkte jag att hans
    uppmärksamhet började svikta.

  401. Han böjde sig fram och lade
    en fingertopp mot bordskanten.

  402. Då blev han uppmärksam igen
    och kunde följa med i samtalet.

  403. Han stöttade sig inte, han
    behövde bara en stabil tredje punkt.

  404. Två fötter och ett finger.

  405. Sen kunde han genast fortsätta
    samtalet i fem, tio minuter till.

  406. Alla befinner sig på det spektrumet.

  407. Vi vaggar när vi står och pratar.

  408. Vi säger till barn:
    "Stå still när jag pratar."

  409. Ingen står stilla.
    Det är väldigt svårt.

  410. Det är inte normalt. Alla rör på sig.

  411. Jag kör inte bil, så jag åker med
    den hemska kollektivtrafiken.

  412. När jag står vid en busshållplats
    i Kalifornien står jag inte stilla.

  413. Jag vankar av och an.
    Jag sparkar till nånting.

  414. Jag knackar på väderskyddet,
    men ingen tror att jag är autistisk.

  415. Om jag hade Charge så skulle folk
    säga att jag hade kognitiva problem.

  416. Tillåt stunder av rörelse och vila.

  417. Ibland behöver barnen en paus
    för att lägga sig ner.

  418. Ibland behöver de springa runt.

  419. De försöker omorganisera sinnena
    för att återfå koncentrationen-

  420. -så att de kan ta till sig kunskap
    och information igen.

  421. Den sista bilden.

  422. Arbetar man med läskunnighet så
    måste man kanske avgränsa texten.

  423. Har man vestibulära problem
    så är det svårt att följa en textrad-

  424. -och sen fortsätta med nästa.

  425. Det är lättare
    om man bara ser en rad.

  426. Vi brukade använda
    nåt som kallas typoskop.

  427. Det var en bit kartong
    med ett avlångt hål i.

  428. Man lade det ovanpå pappret
    så att bara en rad syntes.

  429. Nu används datorer vid lästräning.

  430. Man använder ett datorprogram.

  431. Titta efter tecken
    på under- och överstimulans.

  432. Jag kommer att prata mer om det
    i morgon.

  433. Orsaken till
    att jag visar bilden på flickan-

  434. -är att det är bra att veta om barnet
    är på väg uppför eller nerför stegen.

  435. Det är bra att veta det i god tid-

  436. Ibland når barnet toppen av stegen
    utan att man har hängt med.

  437. Allt exploderar, världen går under,
    man förlorar en halvtimme-

  438. -och relationen har försämrats.

  439. Man bör vara lyhörd
    för barnets känslor.

  440. Ett problem är att det är svårt
    att läsa av människor med Charge.

  441. Humörsvängningarna är snabba
    och indikatorer saknas.

  442. Man måste lära sig vilka situationer
    som framkallar humörsvängningarna.

  443. Det kan vara mycket svårt.

  444. Ett av problemen,
    som Jude nämnde tidigare-

  445. -är att ansiktsförlamning gör
    att sinnesstämningar inte syns.

  446. Barnet visar ingen känslorörelse
    eftersom ansiktsuttrycket är fixerat.

  447. Antingen ler de aldrig,
    eller så ler de alltid.

  448. Det förekommer ingen variation.

  449. Det är viktigt att tänka på vad som
    krävs av barnet under en aktivitet.

  450. Man har tänkt ut
    en utmärkt lektionsplan.

  451. Man har tagit fram särskilt material
    för just den här eleven.

  452. Man har dock försatt barnet
    i en mycket spänd situation.

  453. Nödvändigt fysiskt stöd
    och trygg kroppshållning saknas.

  454. Kroppen är där,
    men hjärnan är inte tillgänglig.

  455. Lektionen misslyckas, och man säger
    att barnet är trött och distraherat.

  456. Kanske tänkte man inte
    på vad som var viktigt-

  457. -innan man påbörjade undervisningen.

  458. Jag avslutar med två bilder.
    Det här är Gracie i Kalifornien.

  459. Hon var åtta år
    när fotot togs förra året.

  460. Hon har stora problem med hälsan.

  461. Hon är en mycket ömtålig flicka.

  462. Hon andas genom en trakealkanyl-

  463. -och har
    ett mycket dåligt immunförsvar.

  464. Hon drabbas ofta av infektioner
    och har andningssvårigheter.

  465. Hon har opererats flera gånger.
    Hon är ett mycket stillsamt barn.

  466. Hon får sällan vredesutbrott,
    men de hon får är mycket stora.

  467. Hon sparar på dem, och när hon
    väl får dem är de spektakulära.

  468. Hon kommer hem från skolan
    och tar av sig allt utom blöjan.

  469. Mamman sa att det här
    är nåt nytt hon har börjat med.

  470. Den här flickan har låg muskeltonus
    och mycket slappa leder.

  471. Hon har mycket svårt
    att motstå tyngdkraften.

  472. Ändå gör hon saker jag inte klarar.
    Jag kan stå så där i tio sekunder.

  473. Efter ett tag höjer hon huvudet och
    stannar kvar i den här ställningen.

  474. Men sen,
    och det är ännu mer imponerande-

  475. -sänker hon sig ner, pressar ryggen
    bakåt och tar sig upp i soffan.

  476. Sen lyckas hon få upp ena benet
    och hitta fåtöljen.

  477. Hon stöttar sig med ena foten
    och drar upp det andra benet.

  478. Hon visar prov på fantastisk
    muskelstyrka i överkroppen.

  479. Det är sånt som personliga tränare
    på gym skulle älska.

  480. Hon kan stanna kvar i den här
    ställningen i upp till fem minuter.

  481. Den här bräckliga lilla flickan
    med låg muskeltonus.

  482. Om mamman har flyttat
    på möblerna under städningen-

  483. -och fåtöljen står för långt bort
    när hon kommer upp i soffan-

  484. -så tar hon sig ner igen, backar sig
    bort till andra sidan av fåtöljen-

  485. -och skjuter fåtöljen närmare soffan.
    Sen klättar hon upp igen.

  486. Hon ska helt enkelt ta sig upp.

  487. Jag vill studera det här
    och fundera över vad det betyder.

  488. Jag vill tänka ut teorier.

  489. Gör hon det för att slappna av?
    Gör hon det för att bli piggare?

  490. Tar hon sig uppför
    eller nedför stegen?

  491. Gör hon det
    för att kunna andas lättare?

  492. Gör hon det för att
    förbättra sin matsmältning?

  493. Är det så
    att när hon kommer ner igen-

  494. -så har hennes syn förbättrats av den
    ansträngande fysiska aktiviteten?

  495. Kan hon röra sig lättare efteråt-

  496. -eftersom hjärnan
    känner av kroppen bättre?

  497. Gör hon det
    för att hennes bror avskyr det?

  498. Jag antar att de älskar varandra,
    men de tycker inte om varandra.

  499. Hon är mycket alert och medveten
    på det sociala planet.

  500. Hon talar teckenspråk.

  501. Hon är duktig på teckenspråk
    trots att hon har dålig syn.

  502. Det finns många möjliga orsaker
    till hennes beteende.

  503. De yrkesmänniskor
    som arbetar med henne-

  504. -borde ha den här inställningen,
    för hon är inte nån dumbom.

  505. Det här är en medveten handling som
    kräver stor koncentration och energi-

  506. -av en flicka med mycket lite energi.

  507. Det är ett mycket, mycket viktigt
    adaptivt beteende.

  508. Man kan inte ta sin lista
    med färdiga etiketter och säga:

  509. "Det här är autism,
    och det finns tecken på OCD också."

  510. "Hon gör det varje kväll, och
    stoppar man henne blir hon upprörd."

  511. Det är lätt att använda etiketterna
    utan att tänka.

  512. Dessvärre passar etiketterna dåligt
    på personer med Charge.

  513. De verkar vara autistiska
    och utvecklingsstörda-

  514. -men det är de antagligen inte.
    Inte enligt gängse definitioner.

  515. Nu har Charge-forskningen äntligen-

  516. -fått en ny inriktning,
    och vi försöker förändra den.

  517. Det är svårt,
    för vi har inte så mycket fakta.

  518. Vi vet inte så mycket
    om barnens neurologi.

  519. Finns det en duktig neurolog här
    som är intresserad av Charge?

  520. Det finns ingen i Storbritannien,
    USA, Australien eller Kanada.

  521. Vi behöver en neurolog.

  522. Som Jeremy Kirk inom endokrinologin,
    eller Kim Blake inom pediatriken.

  523. De här barnen bär
    på mycket dold information.

  524. De visar oss den,
    men vi måste uppmärksamma den-

  525. -och vi måste fråga oss
    vad den kan betyda.

  526. Den är logisk, ändamålsenlig,
    och anpassningsbar.

  527. Det är det vi bör koncentrera oss på
    när vi börjar jobba med ett barn-

  528. -och gör
    vår grundläggande bedömning.

  529. Det är en kvart kvar. Om ni inte har
    några frågor så får ni gå tidigare.

  530. Det rimmar dock illa med min
    föreställning om frågestunder.

  531. Mycket av det jag har sagt i dag-

  532. -återkommer i morgon
    i mer utförlig form.

  533. Särskilt när det gäller kommunikation
    och självstimulans.

  534. Har ni några frågor
    eller kommentarer?

  535. Ja? Du måste nog
    vänta på mikrofonen.

  536. Vem har mikrofonen?
    Du längst bak?

  537. Frågeställaren sitter längst fram.

  538. Men det här är nyttigt för dig.

  539. Jag har en trettonårig dotter.

  540. Hon gnisslar ofta tänder.

  541. Kan du säga nåt om det?

  542. Borde jag be henne sluta?
    Vad borde jag göra?

  543. I morgon ska jag prata om Jean Ayers
    och sensorisk integrationsterapi.

  544. Jean Ayers kom på idén
    om sensorisk diet.

  545. Hon sa att det finns olika sorters
    kost, och att alla har preferenser.

  546. Ibland känner vi ett sug
    efter choklad, eller efter nåt salt.

  547. Ibland behöver vi kolhydrater-

  548. -och känner ett sug
    efter potatis och bakverk.

  549. På samma sätt
    har vi alla en sensorisk diet.

  550. Vi är i behov av olika sensoriska
    stimulus vid olika tillfällen.

  551. Av henne lärde jag mig
    att se på barnens självstimulans-

  552. -och fråga mig vilket sensoriskt
    stimulus som skapas.

  553. När man gnisslar tänder
    handlar det delvis om känsel-

  554. -men det är främst proprioceptivt.

  555. Jean Ayres skulle säga att barnet
    söker proprioceptiv stimulus.

  556. Kan man skapa ett program som
    ger mycket proprioceptiv stimulus-

  557. -så borde
    barnets tandgnisslande minska.

  558. Hon får sin diet på andra sätt.

  559. Det kan handla om rörelse
    och ett rytmiskt tryck på lederna.

  560. Ridning ger betydande proprioceptiv
    och vestibulär stimulus.

  561. På lunchrasterna
    i amerikanska skolor-

  562. -är det nån som går till köket och
    skjuter en matvagn till klassrummet.

  563. Kan din flicka skjuta vagnen?
    Om den inte är tung nog-

  564. -kan man lägga böcker längst ner så
    att hon måste skjuta på ordentligt.

  565. Det ger henne samma diet
    som tandgnisslandet.

  566. Det kan fungera,
    men jag kan inte garantera nåt.

  567. Människor är oberäkneliga,
    men tanken är välgrundad.

  568. Jag har lärt mig
    att läsa av mig själv.

  569. Jag har berättat om det här för dig.

  570. Jag har haft stora problem med staten
    i Kalifornien de senaste veckorna.

  571. Jag har sökt efter proprioceptiv
    och vestibulär stimulus.

  572. Jag kramar min hand så hårt att det
    gör ont bara jag tänker på det.

  573. Högt tryck är ett mycket lugnande
    och tröstande stimulus.

  574. Det är lugnande, men det förbättrar
    även koncentrationsförmågan.

  575. Det är därför vi tuggar tuggummi.

  576. Tuggandet hjälper oss
    att koncentrera oss och tänka.

  577. Det sänker vår upphetsning
    till en mer hanterbar nivå.

  578. Jag ska prata mer om det i morgon,
    men det är så teorin ser ut.

  579. Fler frågor? - Ja.

  580. Du pratade om hur viktigt det är
    att förhållandena är rätt-

  581. -när barnen ska läsa eller se på tv.

  582. Hur är det när det gäller ätande?

  583. Ätande är annorlunda eftersom man
    kan dö om man inte äter ordentligt.

  584. Står det "Varning, vidrör ej",
    och man inte läser det så kan man dö-

  585. -men ätande
    är en potentiellt farlig situation-

  586. -på grund av kvävningsrisken.

  587. Konsultera en kostterapeut-

  588. -eller en logoped eller nån annan
    som sysslar med ätproblem.

  589. Går barnet till en kostspecialist?
    Vill du berätta vad svårigheten är?

  590. Hon sitter inte still när hon äter.

  591. Det kanske beror på att hon är trött
    och har svårt att hålla sig upprätt.

  592. -Äter hon om hon rör på sig?
    -Nej, nej.

  593. -När äter hon, då?
    -Hon äter när hon sitter ner.

  594. -Men hon tycker inte om det.
    -Du har ringat in problemet.

  595. Hon är ganska stökig.
    Hon är ofta ledsen och arg.

  596. -Pågår det här i skolan?
    -Ja, och hemma.

  597. Du kanske kan förhandla med henne.

  598. Det är möjligt
    att hon skulle äta bättre-

  599. -om hon får gå runt lite grann.

  600. Ibland måste barn med Charge
    röra på sig för att bearbeta saker.

  601. Jag arbetade med en pojke i Texas som
    hade svåra beteendestörningar.

  602. De satte fast honom i en stol
    med hjälp av kardborreband.

  603. Jag iakttog honom och sa:
    "Han måste röra på sig."

  604. De slutade kräva att han satt ner
    och lät honom röra på sig.

  605. Beteendestörningarna minskade.

  606. Senare skickade de en videofilm där
    han pluggade matte med en lärare.

  607. Han lutade sig mot bordet.
    Han talade teckenspråk.

  608. De pratade, han löste några mattetal
    och sen körde han fast.

  609. Då gick han runt en stund
    och gjorde så här.

  610. Sen fortsatte han med mattetalet.

  611. Det var ett mycket distinkt,
    oföränderligt mönster.

  612. Jag vet inte varför, men han behöver
    röra på sig för att komma vidare.

  613. Det är ofta så med Charge.
    Det är nåt neurologiskt som sker.

  614. Barnen ser ut
    att ha tvångsbeteenden-

  615. -men för dem är det
    det enda som fungerar.

  616. Hon kanske bara är väldigt busig.

  617. Jag känner henne inte.
    Hon verkar intressant.

  618. Många av de här sakerna
    mynnar ut i ett socialt samspel.

  619. Det förvandlas till ett slags strid.

  620. Om du kan hålla det under kontroll-

  621. -så kanske hon kan ta två tuggor
    och gå två varv runt bordet.

  622. Barn med Charge är ofta
    mycket förtjusta i fasta mönster.

  623. Om det får henne att äta bättre
    så skulle jag låta henne hållas.

  624. Det är viktigare att hon äter
    än att hon slutar med sina ritualer.

  625. Vi har alla konstiga ritualer för
    oss. Jag gestikulerar hela tiden.

  626. Det tillför inte andra nånting.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Om att lära sig. Del 2

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Första gången Dawid Brown kom i kontakt med ett barn som har CHARGE-syndrom var för 30 år sedan i England. Innan dess hade barn med den sjukdomen bara fått olika diagnoser som döv, blind eller handikappad. Då var det svårt att ge barnen den hjälp de behövde. Idag är David Brown en av världens mest kunniga personer i att leda och utveckla barn med CHARGE-syndrom. Inspelat i mars 2013. Arrangörer: Specialpedagogiska skolmyndigheten i samarbete med Karolinska universitetssjukhuset, Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor, Förbundet Sveriges dövblinda och Stockholms läns landsting. Del 2 av 5.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Specialpedagogik
Ämnesord:
Elever med särskilda behov, Undervisning
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom

Om genetik

Det ovanliga medfödda CHARGE-syndromet beror på en mutation i personens gen. Lisbeth Tranebjaerg, professor i medicinsk genetik och genetisk audiologi, går igenom mutationen och förklarar vad som sker genetiskt.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom

Beteende och förståelse

Hur ställer man diagnoser på personer med CHARGE-syndrom? Neuropsykologen Jude Nicholas går igenom hur hjärnan påverkas av sjukdomen och hur man kan hitta nyckeln till att förstå personer med CHARGE-syndrom. Han menar att man idag använder instrument som inte fungerar.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom

Om att lära sig. Del 1

Del 1 av 5. Personer med CHARGE-syndrom har ofta beteendemässiga särdrag som omgivningen ibland har svårt att förstå. Många gånger tror folk att de är utvecklingsstörda. Men så är det sällan. David Brown är specialpedagog och har fokuserat sitt arbete på att hjälpa barn och unga med CHARGE-syndrom. Han förklarar deras beteende och visar konkreta metoder man kan använda.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom

Om att lära sig. Del 2

Del 2 av 5. Första gången Dawid Brown kom i kontakt med ett barn som har CHARGE-syndrom var för 30 år sedan i England. Innan dess hade barn med den sjukdomen bara fått olika diagnoser som döv, blind eller handikappad. Då var det svårt att ge dem den hjälp de behövde. Idag är David Brown en av världens mest kunniga personer i att leda och utveckla barn med CHARGE-syndrom.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom

Om att lära sig. Del 3

Del 3 av 5. Många som är födda med sjukdomen CHARGE-syndrom har svåra problem med muskler. Oftast är de för stela eller för slappa. Varje år föds det 10 barn i Sverige med sjukdomen, men varje person föds med individuella problem. Idag finns det bättre information och kunskap om sjukdomen än för 30 år sedan. En av dem som har studerat personer med CHARGE-syndrom är David Brown.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom

Om att lära sig. Del 4

Del 4 av 5. Sjukdomen CHARGE-syndrom påverkar ögonen. Man kan ofta se att det finns en fläck på iris i ögat. Det stör ögonen och oftast blir det problem med synen. I många fall tvingas man att alltid ha på sig solglasögon för att man blir ljuskänslig.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Född med CHARGE-syndrom

Om att lära sig. Del 5

Del 5 av 5. För en person som har sjukdomen CHARGE-syndrom kan en enkel aktivitet som att läsa bli en stor utmaning. Därför har personer med sjukdomen ofta en egen stil för att hitta en lösning. Pedagogen David Brown har studerat barn med CHARGE-syndrom i 30 år och han går igenom vilket stöd barnen behöver i skolan.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Upptäcka våldsutsatta barn

Nästan var sjunde barn uppger att de blivit slagna någon gång. Tre procent blir slagna ofta eller vid upprepade tillfällen enligt Karin Blomgren från Rädda Barnen som här presenterar en ny rapport för hur man bättre kan upptäcka våldsutsatta barn i skolan. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Barns sexualitet gör vuxna osäkra

Är det okej att en tvååring onanerar på dagis? Förskolepedagoger efterlyser utbildning och ett gemensamt förhållningssätt. Och en pappa funderar på hur han ska göra för att inte hämma sin dotters sexuella utveckling. RFSU:s frågelåda vittnar om vuxnas funderingar och oro, säger sexualupplysare Maria Bergström.