Titta

UR Samtiden - Stockholm Literature

UR Samtiden - Stockholm Literature

Om UR Samtiden - Stockholm Literature

Under Stockholm Literature på Moderna museet samlades författare från hela världen för att samtala om sitt författarskap, men framförallt hur de försöker hitta sitt sätt att skriva och hur de ska förhålla sig till sitt ursprung som de blir påminda om varje dag. Inspelat på Moderna museet 26-27 oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Till första programmet

UR Samtiden - Stockholm Literature : Tiden i ord och bildDela
  1. Merethe Lindstrøm,
    vår gäst från Norge-

  2. -intresserade sig sent
    för svenska språket.

  3. Det var först när hon fick
    Nordiska rådets litteraturpris 2012.

  4. Då kom boken
    "Dagar i tystnadens historia" ut-

  5. -i översättning av Urban Andersson
    på Weylers förlag.

  6. Det är även dem vi har att tacka
    för att Merethe är här.

  7. Senare kom en bok som Merethe skrev
    innan "Dagar i tystnadens historia".

  8. Den kom ut redan 2005 på norska.
    På svenska kom den i år.

  9. Den heter "Saknade".

  10. "Dagar..." är den bok Merethe
    fick Nordiska rådets pris för.

  11. Det är din femtonde bok.
    Du har även skrivit noveller.

  12. Du började redan som tjugoåring
    och har en rik produktion.

  13. Karin Mamma Andersson
    är känd för många.

  14. Hon ställde ut på Moderna Museet 2007.

  15. Jag jobbade med utställningen, vi tog
    den även till Helsingfors och London.

  16. Karin ställer ut på många ställen. I
    Stockholm på Galleri Magnus Karlsson.

  17. I London på Stephen Friedman Gallery
    och i New York på David Zwirner.

  18. Många känner nog till
    Karins bildvärld.

  19. Vi ska få se några av Karins bilder-

  20. -för att föra samtalet
    kring ord och bild vidare.

  21. Mindre känt är att Karin även
    har gjort Nobel...

  22. Diplomen till pristagarna
    av Nobels litteraturpris.

  23. Elfriede Jelinek, Harold Pinter,
    Orhan Pamuk och Doris Lessing.

  24. Senast vi såg Karin
    spelade hon en ny roll-

  25. -som kurator
    för utställningen Stargazer.

  26. Den är väldigt intressant
    och gör att man får syn på...

  27. ...inspirationskällor. Ni har säkert
    föredömen och inspirationskällor.

  28. Jag vet att ni båda är intresserade
    av varandras verksamhetsområden.

  29. Låt oss börja samtalet.

  30. Vi kommer att hålla på
    i ca 40 minuter.

  31. Om publiken har frågor efter det
    så får ni gärna ställa dem.

  32. -Välkomna hit!
    -Tack för det.

  33. -Ska vi börja med en bild, Karin?
    -När jag har läst Merethes böcker...

  34. ...så har jag mer och mer förstått
    varför folk kopplar ihop oss.

  35. I början förstod jag inte.
    Men nu har jag verkligen förstått.

  36. Det känns som att vi har simmat
    i samma vatten. Och då...

  37. -Vi hör inget.
    -Den kanske inte är på. Hörs det nu?

  38. Ska jag ta det från början? Nej.

  39. Jag förstod sent att du bara hade tagit
    del av Moderna Museets katalog.

  40. Den har några år på nacken.

  41. Vår sammanflätning kanske uppstod
    efter min utställning på Moderna.

  42. Jag skickade bilder för att du
    skulle förstå vad jag kände.

  43. Jag har gjort ett urval till i dag,
    jag tror det är cirka femton bilder-

  44. -som jag känner tangerar din värld lite.

  45. Jag kände det också med detsamma
    när jag såg katalogen.

  46. Många saker var väldigt spännande
    och jag gick upp i dem direkt.

  47. Jag läste även en intervju med dig,
    ett samtal mellan dig och Lars Norén.

  48. När jag fick de nya bilderna
    tänkte jag på samma sätt.

  49. Jag har valt... Jag kan visa en bild.

  50. Jag har valt nästan bara bilder
    utan människor.

  51. Det är interiörer och landskap.

  52. Det är två bilder med människor.

  53. Den här tyckte jag var så kopplad
    till "Saknad". Den heter "Going home".

  54. Den handlar om relationen
    man har till sig själv som barn-

  55. -men också sitt eget barn och hur man
    både går hem och ifrån varandra.

  56. Den här saknaden.
    Hon bor i sitt barndomshem-

  57. -samtidigt som hon bor där
    med sitt eget barn som lämnar henne.

  58. Hon går runt i dessa rum. Det är ett
    samtal man närmast för med sig själv.

  59. Minnesbilder har en stor roll,
    det är även framträdande i din bild.

  60. Det är två dimensioner, tiden kommer in.

  61. Ibland märker jag det på texten.
    Man läser om något som pågår.

  62. Sedan sätter du på dig indiantofflor
    och glider in i ett nytt sammanhang.

  63. Det tar några rader innan man förstår
    att det var ett minne som dök upp.

  64. Precis så funkar ju hjärnan
    i vårt dagliga liv.

  65. Man pratar om något och mitt
    i samtalet kommer man på något annat.

  66. Den man pratar med kanske inte
    hänger med.

  67. Så är det med min målarprocess också.

  68. Tiden är liksom lite ostabil
    i mina böcker och texter.

  69. Jag gillar att det förflutna
    är påfallande och nära-

  70. -lika mycket som nutid.

  71. Jag gillar att växla
    mellan presens och perfekt-

  72. -och liksom lämna personen
    i en icketid eller alltid.

  73. Det blir i alla fall så för läsaren.

  74. Det för hela tiden in minnen
    i förhållande till var man är.

  75. Och en sorts dröm, får jag en känsla av.
    Både dagdröm och nattdröm.

  76. I "Saknade" söker hon nästan tröst
    i bilderna hon hittar på internet-

  77. -från Alaska.
    Man orkar inte med sitt här och nu-

  78. -utan man flyr in i något annat
    och får vila där, på något sätt.

  79. Varför inte det rummet? Det rum man
    är i håller ju nästan på att upplösas-

  80. -av hennes ängslan och oro
    för dottern som hon inte kan nå.

  81. Så det är väldigt starkt närvarande.

  82. Där finns en väldig tystnad
    som hela tiden trycker på.

  83. Men samtidigt är det denna...
    Det är väl hennes process-

  84. -och så saknaden
    som gör att hennes rum löses upp.

  85. "Room Under the Influence" är en
    gammal målning, den äldsta jag visar.

  86. Den är från 2006, tror jag.

  87. "Rooms Under the Influence" var titeln
    på min utställning på David Zwirner.

  88. Titeln hämtades från en Cassavetes-
    film: "Woman Under the Influence."

  89. Det är tre pannåer
    som jag har byggt ihop till en.

  90. Den nedersta är ett avtryck av
    den mittersta som jag lagt upp och ned.

  91. Jag tänkte på den när huvudpersonen
    Ida rör sig i sitt föräldrahem.

  92. Det är exakt samma hem
    med det har förändrats.

  93. När hon ligger i badet tänker hon
    på historien hon hört om en kvinna-

  94. -som hade kört ut från vägen
    ned i en sjö och hon drunknade.

  95. Hon vet inte om det är sant
    men tankarna mal.

  96. Medan hon ligger där i badet
    ser hon sitt eget hus-

  97. -sjunka ned i vattnet
    och vattnet trycker sönder väggarna.

  98. Det var så mycket den världen
    jag rörde mig i under de åren:

  99. Man lämnar en plats
    men man lämnar spår efter sig.

  100. Det här med avtryck är intressant
    i din målning.

  101. I många av dina målningar
    är det som om själva historien-

  102. -har avlägsnats från målningen.

  103. Avtrycket kvarstår
    i rummen och landskapen.

  104. Där det faktiskt finns människor,
    det är inte som att de flyter-

  105. -men som att de har monterats in.
    Annars är de konkreta-

  106. -och blir en del av interiören.
    Det är intressant hur du jobbar.

  107. Du närmast avlägsnar det narrativa
    samtidigt som det är så närvarande.

  108. Jag har varit väldigt intresserad-

  109. -av platser.

  110. Det har varit svårt att hitta platser
    i konstvärlden eller i dagliga livet-

  111. -i folks fotoalbum.

  112. Man väljer ofta att fotografera
    sitt hem i ett ganska fint tillstånd.

  113. Kanske på julafton
    eller när det är fest, eller så.

  114. I början letade jag i teaterarkiv,
    scenografibilder.

  115. Det blev en sorts metabild
    av ett hem. Man vill tydliggöra...

  116. Man dissekerar det och vrider ut det
    så man ska förstå vad som är vad-

  117. -och hur skådespelarna rör sig där.
    Det blir abstrakt på något sätt.

  118. Men sedan märkte jag att jag drogs
    allt mer till kriminalböcker.

  119. Årsböcker med bilder från brottsplatser.

  120. Det var inte själva brotten
    som intresserade mig.

  121. Det var det osminkade och vardagliga.
    Den odiskade disken-

  122. -och kläder som hänger på stolar.

  123. -De små rörelserna.
    -Ja. De finns i din bok också.

  124. I båda böckerna faktiskt.
    Att man petar med en nagel på något.

  125. Ett dörrhandtag blir plötsligt
    väldigt viktigt och stort.

  126. Även om historien finns där
    eller har funnits där-

  127. -så finns de små rörelserna
    och små sakerna också där.

  128. Jag har blivit kallad
    en ganska monoton författare hemma.

  129. Det är inte där man tänker sig
    att den stora spänningen försiggår.

  130. Men det är ju där trycket
    egentligen finns.

  131. I de små rörelserna
    som leder till de stora.

  132. Man kan skriva så många utropstecken
    man vill-

  133. -eller visa på en våldsam spänning
    men så blir det inte spännande alls.

  134. Trycket finns ofta någon annanstans.

  135. Jag tycker de små sakerna
    är intressanta.

  136. Det andra visas upp så enormt mycket
    på andra ställen av andra hela tiden.

  137. Det finns så många bilder och filmer-

  138. -som hela tiden vill att vi ska se
    de stora rörelserna.

  139. Det är ofta i detaljerna
    själva historierna berättas.

  140. Innan jag kom hit köpte jag
    Cindy Sherman-katalogen.

  141. Texterna är fantastiska.
    Den sista var Karl Ove Knausgård:

  142. Han skriver att själva berättelserna
    inte behöver vara trovärdiga.

  143. Men man måste kunna landa
    i känslorna, på något vis.

  144. Det materiella,
    sakerna som finns omkring oss-

  145. -är som en sorts socialt
    och kollektivt minne.

  146. Det ligger i grejerna runt omkring oss.

  147. För egentligen är vi samma människor
    som för 400 år sedan, men vi har bilar-

  148. -hårfönar, elektricitet och datorer.

  149. Men trots allt är det genom detaljerna-

  150. -man förstår i vilken tid
    och i vilket system man rör sig.

  151. Jag lyssnade på Madame Bovary
    i somras.

  152. Det är en lång räcka av detaljer
    och beskrivningar av miljöer.

  153. Men det är i beskrivningarna man ser
    Madame Bovary och hennes känsloliv.

  154. Det är där avtrycken av det vi gör
    som människor hela tiden finns.

  155. Det är intressant
    att du nämnde Knausgård.

  156. -Som också är norrman.
    -Ja.

  157. Det här med berättelser.
    Hos er båda finns en förmåga-

  158. -att ta bort det som är oväsentligt.

  159. Man ser här på Karins akvarell-

  160. -att hon reducerar och klipper bort.

  161. I ditt språk, Merethe, så använder du
    ibland avhuggna meningar.

  162. Skulle ni kunna fundera lite över
    de frågorna? Vad är det man väljer bort?

  163. Ibland ringer telefonen
    och man lämnar det man håller på med.

  164. När man kommer tillbaka
    ser man att det duger.

  165. Jag tänker lite så när jag läser
    vissa författare.

  166. Man börjar skriva något. Sedan känner
    man att det har man skrivit säger allt.

  167. Jag överraskas alltid
    över hur lite som ska till.

  168. Hur små skiftningar i texten som
    ska till innan man får det där trycket.

  169. Innan man uppnår det man vill.
    Men det är inte alltid lätt.

  170. Man kanske gör ett fel,
    för många konstnärer är det så.

  171. Det blir fel, men så ser man att det
    är rätt. Det är en klassisk grej.

  172. Så det är inte de stora rörelserna
    som ska till.

  173. Språket överraskar mig alltid.

  174. Det förbluffar mig egentligen mer
    ju mer jag jobbar med språk-

  175. -vad man kan skapa utan stora
    yviga rörelser, utan i det lilla.

  176. Det har varit mitt fokus mer och mer-

  177. -att inte nödvändigtvis ha
    de stora händelseutvecklingarna.

  178. Jag har skrivit sådana texter också.

  179. Utan i stället fokusera vid sidan av,
    eller där något har hänt.

  180. Eller en annan del av rummet.
    Man ser ett annat avsnitt-

  181. -men anar att något har hänt
    eller kommer att hända.

  182. Jag undrar en sak: Hur tänker du
    när du börjar med boken?

  183. Har du en synopsis eller en grundidé?

  184. Har du en färdig handling, eller
    mer en idé om ett känslotillstånd?

  185. För mig är skrivandet en process-

  186. -som har pågått i många år
    där jag undersöker något.

  187. Det jag kommer fram till i en bok
    blir till en fråga i nästa.

  188. -Och så fortsätter det.
    -Från bok till bok?

  189. Ja. Det är bara den processen som...

  190. Den nya boken blir en nödvändighet
    av den förra.

  191. Men jag börjar ofta med stämningen
    som blir en slags grund-

  192. -för en språklig undersökning.
    Sedan kommer väldigt ofta-

  193. -vilket jag har tänkt vad gäller
    dina bilder också, kommer rummet.

  194. Men rummet är mest som ett tillstånd.

  195. Jag beskriver inte så ofta
    precis var vi är geografiskt.

  196. Jag har haft redaktörer som har frågat:
    "Var är vi? Är vi i Oslo?"

  197. Tillståndet är viktigare för mig,
    eller till och med stilleståndet.

  198. Som i "Dagar i tystnadens historia"
    där Eva och Simon-

  199. -går runt i det här huset
    som närmast blir ett...

  200. -De är ganska instängda.
    -Det är som en teater, tycker jag.

  201. Hon går inte till så många ställen.

  202. Hon går till kyrkogården till graven
    som hon saknar relation till.

  203. Hon återvänder även till minnet
    av människan som plötsligt var i huset.

  204. Man skulle verkligen
    kunna göra teater av det.

  205. Det ligger nog något i det. I min
    senaste novellsamling finns ett barn-

  206. -som går över en tröskel.
    Tröskeln är viktig.

  207. Det är där vi släpper in
    eller stänger ute någon.

  208. Det här med rum vi delar med andra
    är viktigt för hela mitt författarskap.

  209. Så tröskeln är viktig.

  210. Men hur jobbar du? Du nämnde teater.

  211. Några målningar
    skulle kunna vara kulisser.

  212. Vad börjar det med för dig?

  213. -Jag är ju egentligen filmare.
    -Just det.

  214. Jag låtsas nog det fortfarande ibland.

  215. Jag lägger upp en bildsynopsis-

  216. -som i ett tidigt skede
    kan bestå av många bitar.

  217. Många urklipp
    som jag samlat på mig under lång tid.

  218. Vissa har hängt med under tjugo år.
    Sedan återvinner jag dem.

  219. För varje dag så minskar antalet,
    till slut har jag tio-tjugo bilder.

  220. Det är det som blir startpunkten
    för en utställning.

  221. Jag känner att varje utställning
    är som en bok eller film.

  222. Varje målning blir ett kapitel
    eller en scen i en film, på något vis.

  223. Jag var med på en samlingsutställning
    i Aspen i Colorado-

  224. -och de höll mig utanför
    både katalogen och hängningen.

  225. Allt var upphängt när jag kom.

  226. De hade hängt 45 bilder i en lokal
    där man normalt skulle hänga sex.

  227. Det kändes som att de hade tagit
    alla mina utställningar och skakat om-

  228. -och hängt upp allt huller om buller.
    För mig blev det kaos.

  229. Jag känner väldigt mycket
    att det är berättelser som sitter ihop.

  230. När jag lämnar en utställning
    tror jag att jag är klar.

  231. Jag ska inte hålla på med det mer.

  232. Först vid nästa utställning inser jag
    att den inte var något stort kliv.

  233. Man kan inte forcera processen.
    Den lever sitt eget liv.

  234. Det är intressant att du nämner film.

  235. -Ser du mycket film?
    -Ja, det gör jag faktiskt.

  236. Både teater och film.
    Jag tycker om kultur.

  237. Där känner jag igen mig,
    jag har också alltid sett mycket film.

  238. Vi är en av de första generationerna som
    växte upp med film.

  239. Vår generation var ju den första
    som hade tv-

  240. -i Norden i alla fall,
    ända sedan barnsben.

  241. Vi fick ett filmspråk
    men även musikvideons estetik.

  242. Det är ett språk vi kan ganska väl.

  243. Vi är postmodernismens barn.
    Vi har på något sätt...

  244. Vi har inte behövt förhålla oss
    till det, vi var bara en del av det.

  245. Det hade varit märkligt om filmspråket
    inte hade gjort ett avtryck.

  246. Jag har fått höra om mina böcker
    att de är filmatiska.

  247. Jag vet inte vad som gör det,
    men jag vet att det stämmer.

  248. Jag bläddrar fram.
    I vintras såg jag en film-

  249. -Hanekes film "Amour". Har du sett den?

  250. Nej, inte ännu.

  251. Det kanske vore läskigt för dig, den
    liknar "Dagar i tystnadens historia".

  252. Folk säger det.

  253. Ni har inte inspirerats av varandra,
    filmen och boken är helt olika.

  254. Men det finns en speciell scen
    där man ser sovrummet.

  255. Jag känner igen mina egna målningar.
    Man panorerar runt i rummet-

  256. -och kameran zoomar in på en målning
    av ett landskap.

  257. Det ser ut som ett Corot-landskap
    ungefär.

  258. Plötsligt upphör tiden. De här gamla
    människorna blir plötsligt unga-

  259. -och de blir även plötsligt
    av en annan tid.

  260. Det är en fin film.
    Haneke är min favoritregissör.

  261. Boken och filmen kom parallellt.
    En journalist frågade mig-

  262. -varför det var så mycket fokus
    på äldre. Det krävs ofta bara två verk-

  263. -för att man ska tänka
    att något är på gång.

  264. Jag överraskades när jag hörde talas
    om filmen.

  265. Det finns en del beröringspunkter.
    Jag ser fram emot att se den.

  266. Jag tänker även på Elfriede Jelinek
    fast ni ligger långt ifrån varandra.

  267. Det är kanske något i tonläget.

  268. På tal om film och beröringspunkter
    mellan era sätt att uttrycka er-

  269. -långsamheten och inzoomningen.
    Men film har oftast ljud.

  270. Era båda världar är ganska tysta.
    Eller är de det?

  271. Ja, det är de så klart.

  272. Det beror på vad man menar
    med tystnad. Du menar stillhet.

  273. I min värld och i sättet jag
    har skrivit "Tystnaden..." på-

  274. -så är det ett ord som innehåller
    både tystnad och stillestånd.

  275. Tystnad, att inte nå fram-

  276. -är något jag har utforskat en del
    i samtalen som personerna för-

  277. -där de kanske inte når fram.
    Jag tänker att det finns ett tryck där.

  278. Det är något som verkligen
    har potentiell kraft.

  279. Inte minst när man läser om det.

  280. Men jag förstår att det kanske
    blir trångt för vissa att gå in i.

  281. Det är så vi lever
    en stor del av våra liv.

  282. Det vi har för oss själva
    och de vi visar andra.

  283. För vissa är det en enorm skillnad
    mellan de två.

  284. Det man tänker och har inom sig-

  285. -möter aldrig det man ger till andra
    eller visar av sig själv.

  286. Det är ganska dramatiskt. Det finns
    en dramatik även i den tystnaden.

  287. Absolut. Jag tänkte att även
    dina bilder liksom är...

  288. ...stillbilder. Det är som du sa
    om film. Ibland är det helt lugnt.

  289. Men det ljuder samtidigt. Det finns
    ett starkt ljud och ett tryck där.

  290. Det är något som vill komma fram.
    Och du är inte rädd för det mörka.

  291. En del av landskapen är ganska dystra.

  292. Det är lustigt att du visade en bild
    med en björk. I en intervju sa du-

  293. -att du hade en längtan
    efter det vackra i en björk.

  294. Men det som vann
    var fascinationen av skuggorna-

  295. -eller siluetterna.
    Fascinationen av det blev större.

  296. Björkar blev nästan som en symbol
    för mig.

  297. Jag blev tvungen att helt enkelt
    klippa banden till björkarna.

  298. Till saken hör att min pappa
    var slöjdare.

  299. Under hela min barndom gick jag
    med honom i skogen och tog näver.

  300. Man skär ett snitt i trädet. Man väljer
    ut de vackraste björkarna dessutom.

  301. Man öppnar med kniven
    och skalar av nävern.

  302. Helst ska det vara
    60-70 centimeter brett.

  303. Så jag har alltid haft
    ett nära förhållande till björken.

  304. När han slöjdade så delade han nävern.

  305. Man tar bort det yttre,
    det vita och svarta, det vackra.

  306. Det används oftast inte
    när man flätar korgar, och så.

  307. Det yttre, det vita, låg bland veden
    och torkade, det tände man eld med.

  308. Det började nog med att jag tyckte
    att kalhyggen var så fantastiskt vackra-

  309. -i sin brutalitet. Det är ju väldigt
    brutalt, ofta är det bara en ruta.

  310. En människa har gått in med maskiner.
    Det är inte som gamla skogshuggare-

  311. -som skapade ett vackert landskap
    och rensade upp. Det blir fult.

  312. Jag är från Norrbotten, ibland
    såg man dem på flera mils avstånd-

  313. -dessa avverkningsytor. Men på nära
    håll är det något så vackert med dem.

  314. De lämnar ofta några få träd. Så sitter
    en fågel eller något där uppe.

  315. Det var något jag inte kunde frigöra mig
    ifrån.

  316. Dessutom är det vita och svarta
    väldigt grafiskt.

  317. Men det blev till slut
    som en dålig refräng.

  318. Jag stod inte ut med skiten.
    Jag måste sluta upp med björkarna.

  319. Det var likadant
    när 1990-talet blev 2000-tal.

  320. På 1990-talet målade jag mycket barn.

  321. Jag kände mig till slut
    som en trollaktig barnamålare.

  322. Barnen började alltid brinna
    eller ramlade från fönster.

  323. Det var en slags besvärjelse.
    Det var viktigt för mig att lämna det.

  324. Och jag har haft svårt
    att återgå till det.

  325. Jag känner igen mig i det du säger,
    att du liksom inte kommer vidare.

  326. Det är antagligen en process som är
    nödvändig, man måste gå igenom den.

  327. Det är något som måste bearbetas.

  328. Och även det här med att skildra barn-

  329. -som för mig
    mer är att skildra sårbarhet-

  330. -eller något som hela tiden speglar
    de vuxna, en slags hjälplöshet.

  331. Det fungerar på olika sätt.
    I en av de nya novellerna...

  332. Jag blev så ledsen för jag hade valt
    en framsida där barnen boltrar sig.

  333. -Den är jättefin...
    -Vad betyder boltrar sig?

  334. Det var lek. De leker och har roligt.

  335. Samtidigt är framsidan ganska mörk.
    Det kan vara något mer än bara lek.

  336. Jag känner igen det du sa om barn,
    det blir ett sådant fokus.

  337. Jag har blivit en tystnadens författare
    hemma.

  338. Men det är ju bara något jag utforskar
    just nu. Jag kanske gör annat senare.

  339. Det här med tystnad blir en kliché
    och man tröttnar på ordet.

  340. -Men det är en nödvändig process.
    -Man kan ju inte bara klippa bort den.

  341. Det är något som pågår under en tid.
    Länge var de här björkarna...

  342. -De bara kom tillbaka på något sätt.
    -De trängde sig in.

  343. I den första boken jag läste,
    "Dagar i tystnadens historia"-

  344. -är det ett barn som blir bortlämnat
    och som hon inte vill kännas vid.

  345. Hennes blivande man tycker det
    är konstigt att hon bara förtränger det.

  346. Barn står mycket för sårbarhet,
    de speglar något hos de vuxna-

  347. -deras hjälplöshet.
    Jag skriver ju mycket om relationer.

  348. I de relationerna så är ju barnen...

  349. De har en naturlig plats.

  350. Men jag tänkte fråga dig...
    Du läser ju mycket också.

  351. Mycket läser jag verkligen inte. - Ni
    som sitter i publiken är storläsare.

  352. Jag kanske läser sex-sju böcker om året.

  353. Men jag är en noggrann läsare, när jag
    väl läser är jag väldigt inne i det.

  354. Jag tycker om att läsa
    och har alltid böcker omkring mig.

  355. Men det är en annan sak.
    Jag har enormt mycket bilderböcker.

  356. Det är fotoböcker och konstböcker
    av alla möjliga slag.

  357. Det går inte en dag utan att jag
    går igenom ett antal böcker.

  358. Men det är på ett annat vis. Man läser
    böcker antingen med ord eller bilder.

  359. Jag har ett starkt förhållande
    till bildkonst.

  360. Hon berättade precis innan vi gick in
    att hennes föräldrar var konstnärer.

  361. Jag minns att som barn drogs jag med
    på gallerier varje vecka.

  362. Särskilt min mor befann sig i
    en konstmiljö, jag fick sitta och vänta.

  363. Jag satt i ett hörn
    eller släpades mellan rummen.

  364. Det låg som en narkos över rummen,
    inget rörde sig.

  365. Jag hade ingen glädje av konsten.

  366. Men när jag gick i gymnasiet,
    när jag blev lite äldre-

  367. -hade jag under en period problem.

  368. Jag brukade skolka från skolan och gick
    till Stenersens Samling i Bergen.

  369. Det var just det här lugnet
    som jag tidigare tyckte var tråkigt-

  370. -som drog dit mig.
    Och då upptäckte jag konsten.

  371. Jag upptäckte ett tolkningsutrymme.

  372. Vad jag än bidrog med
    så var det aldrig fel.

  373. Det fanns plats för mig
    i mötet med konsten.

  374. Det har jag tagit med mig
    i det jag skriver.

  375. Det ska finnas plats för läsaren.

  376. Jag vill att det ska finnas plats både
    för tvivel och en alternativ tolkning.

  377. Jag tycker att du har
    ett väldigt visuellt språk.

  378. Jag får väldigt tydliga bilder
    framför mig.

  379. Även om du bara ger mig små lappar-

  380. -men jag bygger upp en bild.

  381. Vissa författare skriver för mycket,
    man orkar inte ta in allt.

  382. Det är en balansgång.

  383. Jag har själv haft ångest
    för att jag har varit för figurativ.

  384. Jag är nästan illustrativ.
    Det är det fulaste en konstnär kan vara.

  385. Och privat.
    Då är man skitdålig, helt enkelt.

  386. Jag har varit nära båda delarna.
    Jag tassar så nära jag kan.

  387. Plötsligt bränner jag mig
    och så måste jag måla över något.

  388. Ibland tvivlar jag på mig själv
    och känner att jag förlorar blicken.

  389. -Många konstnärer...
    -Blir du för tydlig, på något sätt?

  390. Ja. Jag ifrågasätter mig själv.
    Varför håller jag på med det här?

  391. I min senaste utställning -
    jag kanske har en bild från den...

  392. Jag hoppar fram lite.

  393. Den bilden. Den är från i våras.

  394. Jag grejade med det här bordet...

  395. ...väldigt mycket. Jag kände att jag
    inte behövde ha med alla detaljer.

  396. Jag var länge tveksam till ölflaskan.
    Behövde jag verkligen etiketten?

  397. Det låter som en petitess,
    men det är ganska viktigt.

  398. Kanske saltkaret där framme också.

  399. Jag tittade på saltet som försvinner
    där bakom, det blir utstruket.

  400. Men jag känner igen mig. Ska det här
    frågetecknet verkligen vara med?

  401. Jag stryker alla frågetecken
    och min redaktör sätter tillbaka dem.

  402. Frågorna är inte nödvändigtvis frågor.

  403. Det är en slags ältningar
    i huvudpersonens huvud, eller...

  404. Hos mig handlar det
    om att inte bli för tydlig.

  405. Ibland vill jag inte namnge en person.
    Det hör inte hemma här.

  406. Det behövs inte. Den är bara någon
    som dyker upp och på något sätt...

  407. Man känner sig lite petig,
    men det krävs så lite...

  408. Absolut. Det kan slå över.

  409. Det har hänt många gånger att jag
    har använt ett foto som en förlaga-

  410. -där en person var det viktigaste
    för hela tanken med bilden.

  411. Efter en tid har jag målat över
    människan, den tog för mycket plats.

  412. Jag inser att den vissna blomman
    eller den ostrukna skjortan...

  413. -...var hela målningen.
    -Man måste balansera.

  414. I min text balanserar jag språket.

  415. Allt är liksom precis där det ska vara.

  416. Börjar jag prata om det slår det över.

  417. Man kanske lägger in ett frågetecken
    för mycket.

  418. Det måste balanseras.

  419. Kan inte du också känna
    att man vill vara elegant?

  420. Det blir en rent teknisk fråga.

  421. Processen befinner sig
    på så många plan samtidigt.

  422. Dels handlar det om själva psyket
    som man är ute efter-

  423. -och situationen som man grejar
    och rensar i.

  424. Men jag har alltid en estetisk form
    framför mig som jag...

  425. ...som väger tyngst. Jag tänker
    att det är likadant med ditt skrivande.

  426. Rent språkligt... Jag hade gjort
    en massa anteckningar och tänkte läsa.

  427. Men jag vet inte om jag ska göra det.

  428. Några få små ord som är...briljanta.

  429. De bara kommer in där.

  430. Tiden räcker inte till detta. Vi får
    fortsätta vårt samtal i andra former.

  431. Men det är väldigt fint att vi avslutar
    ert samtal med vad man väljer bort.

  432. Att man säger just det som är viktigt.

  433. Det tycker jag betecknar er båda.

  434. Jag sa att vi skulle släppa in publiken.

  435. Men vi släpper in er
    vid boksigneringen i stället.

  436. Det var mycket mera intressant-

  437. -att höra Karin och Merethe
    tala med varandra.

  438. Ni får säkert möjlighet i pausen-

  439. -att ställa frågor om ni vill.

  440. Vi måste avbryta här.
    Det känns grymt, men så är det. Tack!

  441. Översättning: Elisabeth Enström
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Tiden i ord och bild

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Vad kan en författare ha gemensamt med en bildkonstnär? I ett samtal mellan den norska författaren Merethe Lindström och den svenska konstnären Karin Mamma Andersson ser de hur lika de är i sin konst och hur tiden och tystnaden skapar deras verk. Inspelat på Moderna museet i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Ämnen:
Bild > Måla och skapa, Svenska > Litteraturhistoria och författarporträtt
Ämnesord:
Konst, Konstestetik, Konstkritik, Konstnärligt skapande, Konstteori, Kreativt skrivande
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Stockholm Literature

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature

Europa och synen på Afrika

Författaren Chimamanda Ngozi Adichie berättar hur hon upplever Europas syn på afrikansk litteratur och vad hennes hudfärg innebär för henne när hon reser omkring i världen. Inspelat på Moderna museet i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature

Förstå dåtiden för att hänga med i samtiden

Författaren Philipp Meyer menar att man måste gå tillbaka i tiden och förstå historien för att man ska förstå tiden man lever i nu. Philipp Meyer samtalar med författaren Lars Gustafsson. Inspelat i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature

Tiden i ord och bild

Vad kan en författare ha gemensamt med en bildkonstnär? Den norska författaren Merethe Lindström och den svenska konstnären Karin Mamma Andersson ser hur lika de är i sin konst och hur tiden och tystnaden skapar deras verk. Inspelat i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature

Är det en tillgång att byta land för en författare?

Ett samtal mellan den tyska författaren Olga Grjasnowa och den svenska författaren Sigrid Combüchen. Hur påverkas Grjasnowa av att båda ha tyska och ryska som modersmål? Och var känner hon sig hemma? Inspelat i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature

Livet som författare

Jan Kjærstad har varit författare under 33 år. Här samtalar han med författaren Monika Fagerholm om författarskapet. Inspelat i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature

Vad menar Taiye Selasi med afropolitan?

Den brittiska författaren Taiye Selasi känner att hon tillhör fyra länder. Hennes hem är den här tiden - men vad innebär det? Ett samtal mellan Selasi och Josette Bushell-Mingo, konstnärlig ledare på Riksteaterns Tyst Teater. Inspelat i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature

Handlar din roman om dig?

Den vanligaste frågan den danske författaren Dy Plambeck får, oavsett vad hon skriver, är att folk undrar om det är sant. Hon samtalar med dramatikern och regissören Suzanne Osten. Inspelat i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature

Jag har inget modersmål men kan flera språk

Författaren Kim Thúy kan inte vietnamesiska, men hon tänker och drömmer på flera olika språk. Hon samtalar om livet med den svenska författaren Linda Olsson. Inspelat i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature

Att skriva en bildningsroman

Judith Schalansky, född 1980 i Greifswald i forna Östtyskland, arbetar som författare och formgivare i Berlin. Hennes bildningsroman heter Giraffens hals. Hon samtalar med den tyske konstnären Carsten Höller om hur man ska tilltala varandra i samtal, ska vi nia eller dua? Inspelat i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature

Hur ser man på Sovjettiden idag?

Författaren Svetlana Aleksijevitj ses som en av de främsta inom litterära reportage. Hon har efter många år i exil valt att flytta tillbaka till sin hemstad Minsk och fortsätta att berätta om vardagen i det post-sovjetiska samhället. Inspelat i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature

Fiktionens möjligheter

För att skriva en sann självbiografi måste man göra den i fiktiv form. Det säger författaren Felicates Hoppe. Hon berättar för dramatikern och regissören Marcus Lindeen vad hon tänker om sanningen. Inspelat i oktober 2013. Arrangör: Stockholm Literature och Moderna museet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & bild

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Människans natur 2015

Döden i konsten

En dödskalle i centrum för ett stilleben är sinnebilden för memento mori-rörelsen i konsten. Är det möjligt att lära sig något om att leva genom att studera den roll som döden spelar i konsten? Elisabeth Millqvist, konstnärlig ledare och verksamhetschef på Wanås konst, tror det. Här berättar hon om döden i konsten. Inspelat i Apelrydsskolans konsertsal, Båstad, den 5 augusti 2015. Arrangör: Axfoundation.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - Kina

Innanför konstnären Ai Weiweis höga mur

Konstnären Ai Weiwei trotsar förbudet att träffa journalister och släpper in Bildningsbyrån bakom muren som omger hans bostad i Peking. Han ger sin syn på hur konstnärens och aktivistens roller kan samsas i samma kropp och resonerar kring vad han tror att han kan uppnå.

Fråga oss