Titta

UR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

UR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

Om UR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

Två föreläsningar från Filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet med rubriken "Från tvång och utanförskap till frihet och delaktighe"t. Om kontinuitet och förändring i institutionsliv och synen på familj och barndom samt livslopp och åldrande bland äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning. Inspelat i september 2013. Arrangör: Linköpings universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Institutionsvård och omsorg : Barnhem och barnhemsbarnDela
  1. Jag heter Ingrid Söderlind och
    är på socialt arbete i Norrköping-

  2. -men jag är docent vid Tema Barn, där
    jag också disputerade.

  3. Huvudrubriken
    för dagens föreläsning är:

  4. "Från tvång och utanförskap
    till frihet och delaktighet."

  5. Men jag vill lägga till ett
    frågetecken efter huvudrubriken-

  6. -när det gäller det jag ska prata om:
    barnhem och barnhemsbarn.

  7. Tvång och utanförskap
    finner vi också i dag-

  8. -i institutionsvården
    för barn och unga-

  9. -även om det skett förändringar.
    Många som är äldre i dag-

  10. -har erfarenhet av att växa upp
    i fosterhem eller på barnhem.

  11. De placerades där
    av olika anledningar.

  12. Men 1949 så var moderns arbete
    den vanligaste orsaken-

  13. -till att barn som
    hade ogifta mödrar var på barnhem.

  14. Ännu på 1960-talet
    var fosterhemsplacering-

  15. -det som föreslogs
    för ensamstående-

  16. -som hade svårigheter att försörja
    sina barn och ta hand om dem-

  17. -men inte hade andra problem.
    "Jag hade inga andra lösningar"-

  18. -sa en f.d. socialarbetare när hon
    tittade tillbaka på sitt arbete.

  19. Uppväxten i fosterhem och på barn-
    hem har gett olika erfarenheter...

  20. ...som påverkat livet.
    Ibland har barn farit illa.

  21. Det vet vi
    bl.a. genom vanvårdsutredningen-

  22. -vars slutbetänkande
    kom för ett par år sen.

  23. För andra har livet varit positivt på
    institution och i fosterhem.

  24. De har varit nöjda, och det
    är också viktigt att komma ihåg.

  25. Min föreläsning rör sig över
    100 år, från det sena 1800-talet-

  26. -men med tonvikt
    på första hälften av 1900-talet.

  27. Jag tänkte börja med ett citat från
    "Muminpappans memoarer".

  28. En del har läst dem. Då kanske ni
    minns att det första kapitlet-

  29. -där han berättar om sin oförstådda
    barndom inleds så här:

  30. "En trist
    och blåsig augustikväll"-

  31. -"fann man en torgpåse
    på trappan till hittebarnhuset."

  32. "I påsen låg jag, tämligen slarvigt
    insvept i tidningspapper."

  33. "Hemulen" - den som hade grundat
    barnhuset - "satte sigill på mig"-

  34. -"och stämplade
    det magiska talet tretton"-

  35. -"för hon hade tolv barn förut."

  36. "De var allvarsamma,
    lydiga och ordentliga"-

  37. -"för hemulen tvättade dem oftare än
    hon höll om dem."

  38. "Jag fick inte
    ha trevliga småkryp med mig hem."

  39. "Jag måste äta
    och tvätta mig på bestämda tider."

  40. "Jag måste hålla svansen
    i 45 graders vinkel."

  41. "Vem kan tala om sånt
    utan att fälla tårar?"

  42. Här återfinns flera faktorer-

  43. -som brukar framhållas
    för institutioner.

  44. Det inrutade livet,
    att man blev ett nummer-

  45. -brist på kärlek och fysisk kon-
    takt. Sociologen Erving Goffman...

  46. ...skriver om det
    sociala livet inom institutioner-

  47. -och inkluderar barnhem i det han
    benämner "totala institutioner".

  48. De utmärks av att allt äger rum under
    samma auktoritet-

  49. -av dagliga aktiviteter tillsammans
    med många människor-

  50. -av att allt är noggrant planerat -
    aktiviteter följer varandra-

  51. -enligt ett schema. Det finns
    inte plats för nån privat zon.

  52. De totala institutionerna
    utmärks även av en stor klyfta-

  53. -mellan de intagna och en liten,
    övervakande personal-

  54. -och av att de intagna har begränsad
    kontakt med omvärlden.

  55. Goffman tecknar en ram och en inre
    struktur för institutionerna.

  56. Han ger också begrepp och verktyg
    för att förstå institutionslivet.

  57. Men det har också funnits en stor
    variation när det gäller barnhem-

  58. -som också bör uppmärksammas.

  59. Institutioner
    skapas och används i en kontext.

  60. Mottagandet och verksamhetens
    organisation har påverkats-

  61. -av hur andra frågor har hanterats
    i samhället och av aktiva aktörer.

  62. Vissa institutioner har främst varit
    utackorderingscentraler-

  63. -som Stockholms fattigvårdsnämnds
    utackorderingsbyrås barnhem.

  64. Härifrån skickades barnen
    efter en kort tid på barnhemmet-

  65. -till fosterhem på landsbygden.
    I spånkoffertarna-

  66. -ligger den utrustning som de
    hade med sig till fosterhemmen.

  67. Andra barnhem
    var en fast uppväxtmiljö-

  68. -där barnen var i många år,
    kanske nästan hela uppväxten.

  69. Som här, på Frimurarbarnhuset
    vid Kristineberg i Stockholm.

  70. En del tog emot många barn,
    som Frimurarbarnhuset.

  71. Här fanns över 150 barn.

  72. Andra tog emot få barn -
    kanske tio, femton barn.

  73. Det har funnits
    ganska få stora barnhem i Sverige.

  74. Några barnhem har varit
    inriktade på barn i olika åldrar.

  75. En del tog emot barn av ett kön,
    andra både flickor och pojkar.

  76. En del har funnits i städer,
    andra på landsbygden.

  77. Många drevs i början av 1900-talet
    av filantropiska föreningar-

  78. -eller enskilda privatpersoner, men
    även i offentlig regi.

  79. Men en institution har inte
    nåt entydigt utvecklingsförlopp.

  80. Det som är skapat för ett ändamål kan
    utnyttjas på ett annat sätt-

  81. -och också förändras över tid.

  82. Grundarna kan
    ha haft en idé med en institution.

  83. Ofta tänkte man sig att man skulle
    rädda barn från olämpliga hem.

  84. Men föräldrar kan ha sett
    på barnhemmet på ett annat sätt.

  85. P.g.a. bristande barnomsorg
    sökte föräldrar plats på barnhem-

  86. -för att få omsorg om barnen.

  87. Det visar både min egen forskning och
    internationell forskning.

  88. I Sverige har det
    funnits barnhem sen 1600-talet-

  89. -men under det sena 1800-talet ökade
    de kraftigt i antal.

  90. Då fanns strukturella brister
    och starka klassmotsättningar-

  91. -men också ett ökat intresse
    för barns villkor.

  92. Diskussionerna visar
    att det fanns en medvetenhet-

  93. -om att många levde under knappa
    omständigheter, som här på Söder.

  94. Men också en rädsla för
    vad tidens skarpa motsättningar-

  95. -skulle föra med sig.

  96. Man lyfte ofta upp betydelsen
    av hem och familj.

  97. Ett nytt barndomsideal
    som betonade hemmets roll-

  98. -och lek och skola - inte arbete -
    för barn, formades.

  99. Men besluten
    och verksamheternas organisation-

  100. -byggde
    på bestämda föreställningar-

  101. -om familj, barndom
    och vad samhället skulle satsa på.

  102. Det ansågs t.ex. inte bra
    att växa upp med ogift mor.

  103. Män uppfattades inte
    som lämpliga att ta hand om barn.

  104. Kraven var höga på att och hur
    fattiga skulle klara sin vardag-

  105. -trots små resurser. Barnen skulle
    vara hela och rena, komma i tid-

  106. -och göra sina läxor ordentligt trots
    att de bodde trångt-

  107. -och många hade ont om mat.

  108. Att barns problem uppmärksammades är
    en viktig aspekt-

  109. -men förflyttning till fosterhem och
    barnhem blev ofta lösningen-

  110. -och var ofta den hjälp
    som fanns att få. Hjälp i hemmet-

  111. -låg utanför vad myndigheter
    såg som möjligt och rimligt.

  112. Detsamma gäller barnkrubbor-

  113. -alltså föregångare
    till daghem eller förskola.

  114. Däremot betalade man ersättning till
    fosterhem och barnhem-

  115. -så de var en del av en offentlig
    omsorgs- och försörjningsapparat-

  116. -samtidigt som privata barnhem
    lockade givare.

  117. Barnhem var ett vanligt
    filantropiskt projekt.

  118. Det ser vi också i tredje världen i
    dag. Det är ett synligt projekt.

  119. Att man
    inrättade institutioner för barn-

  120. -var dels ett uttryck
    för en stark tro på institutioner.

  121. Inte bara barnhem,
    utan nya fängelser, ålderdomshem-

  122. -och mentalsjukhus kommer till.

  123. Barninstitutionerna
    speglar även en annan förändring.

  124. Barn skulle inte sättas i fängelse om
    de hade uppträtt "vanartigt".

  125. Inte heller på fattigstugor.

  126. Barn definierades som en särskild
    kategori med egna behov.

  127. Det här är Rådans flickbarnhem.
    Bilden är från 1920-talet.

  128. På porträtten ser vi grundarna,
    makarna Alm. Rådan är typiskt-

  129. -för det sena 1800-talets
    och tidiga 1900-talets barnhem.

  130. Det var ett flickbarnhem,
    ett barnhem för värnlösa flickor-

  131. -och flickorna
    skulle fostras till tjänarinnor.

  132. Det fanns ungefär 150 barnhem
    i Sverige 1910.

  133. Hälften tog emot båda könen, men
    drygt 40 procent var flickbarnhem-

  134. -och bara lite mer än fem procent var
    för pojkar.

  135. Pojkar dominerade på institu-
    tioner för "vanartiga barn".

  136. Såna som hade stulit
    eller skolkat.

  137. Så institutionsvärlden präglades-

  138. -av att barn av olika kön hamnade på
    olika slags institutioner-

  139. -och att motiveringarna
    till placeringen skilde sig åt.

  140. Samtidigt är det inte självklart hur
    problem definieras och bedöms.

  141. Fattigdom, vanvård, vanart -
    var skulle man dra gränserna?

  142. Det fanns också en gråzon mellan
    olika typer av institutioner.

  143. Jag har forskat om barnhem
    för värnlösa flickor i Stockholm.

  144. Jag har intervjuat,
    för ganska många år sen-

  145. -några kvinnor som var intagna
    på barnhem på 20- och 30-talet.

  146. Jag ska ta upp några aspekter
    av institutionslivet-

  147. -från det skriftliga
    källmaterialet och berättelserna.

  148. "Ingen dag är så viktig
    som intagningsdagen"-

  149. -skrev barnpsykiatrikern
    Gustav Jonsson, "Skå-Gustav".

  150. Ni som är äldre känner till honom.

  151. Han skrev det i en utredning
    på 1960-talet.

  152. Han skriver om en period som ligger
    lite längre fram i tiden-

  153. -men hans uttalande
    gäller nog också mer allmänt.

  154. Britta, som ni ser längst ut
    till höger, näst längst upp-

  155. -kom dit 1918. Hennes syster, som var
    två år äldre, var redan där.

  156. Så här berättade Britta: "Jag hade
    längtat efter att få komma dit."

  157. "Min syster och jag
    satt bredvid varandra"-

  158. -"och sov bredvid varandra.
    Hon tog hand om mig."

  159. "Man skulle vara sex, sju år, men jag
    var bara fem och ett halvt."

  160. Modern var änka och arbetade med
    hushållsarbete i olika familjer.

  161. Britta hade följt med,
    men också varit hos släktingar.

  162. Britta tyckte det var skönt att bo
    på ett ställe, och med sin syster.

  163. Birgit, som kom till Stockholms
    uppfostringsanstalt för flickor-

  164. -hade ett mer dystert minne. "Det
    var en massa ungar som glodde."

  165. "Först fick jag bada
    och tvätta håret."

  166. "Mitt hår flätades som råttsvansar
    och knöts ihop med svart band."

  167. "Jag hade ljust lockigt hår, men man
    fick inte ha håret utslaget."

  168. Här är en bild från institutionen där
    Birgit tillbringade många år.

  169. Stockholms stads uppfostringsanstalt-

  170. -som låg vid Vita bergen
    i Stockholm.

  171. Flickorna som var intagna här
    hade inte uniform-

  172. -men de fick inte ha egna kläder,
    utan fick kläder från förrådet.

  173. Varje flicka
    tilldelades ett nummer.

  174. Numret användes inte som tilltal, men
    hade en funktion i vardagen.

  175. Krokarna där flickorna hängde sina
    kappor var märkta med nummer-

  176. -och numret broderades på vita band
    som kläder märktes med.

  177. Flickorna fick själva brodera.

  178. "Numret förföljer en hela livet", sa
    en.

  179. De som jag intervjuade
    kom alla ihåg sitt nummer.

  180. Även om de varken
    klipptes eller hade uniform-

  181. -så ger beskrivningarna
    av bad, flätor, nummer-

  182. -och kläder
    som tillhörde barnhemmet-

  183. -en ny bild av ordning och lydnad.
    Det handlade om en procedur-

  184. -som med Goffmans ord beskrivs
    som bortlämnande och påtagande.

  185. I retoriken
    var "familj" och "hem" viktigt.

  186. Barnen skulle få ett nytt hem-

  187. -och räddas
    från dåliga och olämpliga hem.

  188. Begreppet "barnhem"
    hör till den här tiden.

  189. Tidigare talade man om "barnhus".

  190. "Barnhem"
    signalerar åtminstone en tanke-

  191. -om ett nytt förhållningssätt.

  192. Man talade om "hem", men hemmet
    kunde formas på olika sätt.

  193. Lite förenklat fanns det
    en mer militär inriktning-

  194. -med disciplin och hårda straff-

  195. -och en riktning där man
    försökte likna ett vanligt hem-

  196. -både när det gällde barnantal,
    inredning och vardagsliv.

  197. Idealbilden var en mor,
    en far och några barn.

  198. Så är det än, trots
    att vi under hela 1900-talet-

  199. -har haft en inte så liten grupp
    ensamstående föräldrar.

  200. Men på institutioner
    fick hem och familj former-

  201. -som skilde sig från det normala.
    Föräldraskapet var tredelat:

  202. Biologiska föräldrar,
    styrelse och personal.

  203. De biologiska föräldrarna
    måste avsäga sig målsmanskapet...

  204. ...även om barnen inte var tvångs-
    omhändertagna. De fick besöka dem.

  205. Barnen
    fick också besöka föräldrarna.

  206. Styrelsen för barnhemmet
    tog över målsmanskapet-

  207. -och blev "rättslig förälder".

  208. Personalen fungerade
    som social förälder i vardagen.

  209. På flickbarnhemmen
    tog ogifta fröknar hand om barnen.

  210. Här skapades en kvinnovärld,
    kan man säga.

  211. Personalen
    bodde också på de här barnhemmen-

  212. -till skillnad
    från senare tiders barnhem.

  213. Det var barnens hem,
    men också personalens hem.

  214. Det var ett hem,
    men också flera hem i ett.

  215. I institutionssammanhang
    var tio barn lite.

  216. Här ser ni att de är ganska många. De
    kunde vara uppåt 50 stycken.

  217. Men i jämförelse
    med en "normal" syskongrupp"-

  218. -var ju ändå tio barn
    en ganska stor syskonskara.

  219. Barnen skrevs in vid en viss ålder
    och ut vid en viss ålder.

  220. Antalet hemmavarande barn
    var alltid konstant.

  221. Också här skiljer sig barnhemmets
    familj från en vanlig familj.

  222. Det här är ett dagsschema från 1906,
    från uppfostringsanstalten.

  223. Ett utmärkande drag var,
    som Goffman beskriver-

  224. -noggrant utformade regelverk som
    strukturerades kring tid och rum.

  225. Var och när aktiviteter skulle
    utföras. Det ser vi också här.

  226. Men ett visst mått av fasta tider
    präglar också våra egna dagar.

  227. Vi äter på bestämda tider,
    vi har arbetstider och skolgång.

  228. Kanske är det inte strukturen med
    fasta tider som är det utmärkande-

  229. -utan snarare bristen
    på flexibilitet i det här livet.

  230. Vi ser att de har skolundervisning på
    förmiddagen.

  231. I det nya barndomsidealet fram- hölls
    skolans roll i barns liv.

  232. Undervisning på förmiddagen
    var positivt-

  233. -för då ansågs barnen
    vara piggare.

  234. Så var det inte överallt. Vid t.ex.
    Skolkarehemmet i Stockholm-

  235. -fick barnen först arbeta, och
    sen gå i skolan när de var trötta.

  236. Vi kan lägga märke till att de ägnar
    väldigt mycket tid åt slöjd.

  237. Flickorna sydde, stickade och vävde i
    princip allt som behövdes.

  238. Det publicerades långa listor
    i årsberättelsen.

  239. De deltog också i hushållsarbetet.

  240. Alla de här slöjdtimmarna kan ses som
    en form av disciplinering.

  241. Här satt flickorna stilla
    och arbetade.

  242. För de flickbarnhem
    som jag studerat-

  243. -finns det inga
    skrivna uppföranderegler bevarade.

  244. Men vid Frimurarbarnhuset, som vi
    såg förut, så finns det just såna.

  245. På den här bilden ser man också att
    det här är ett barnhem-

  246. -med en mer militärisk inriktning-

  247. -än där flickorna
    stod mer huller om buller.

  248. Här är de uppställda i strikt ordning
    - flickor på ena sidan.

  249. Det här var också ett barnhem
    för "värnlösa barn".

  250. Barnen skulle
    vara födda inom äktenskapet.

  251. Föräldrarna måste visa god vandel.
    Det var inte lätt att bli antagen.

  252. En stadga från 1904 anger att bar-
    nen ska gå parvis till matsalen.

  253. De fick bara vara i sovsalar och
    matsal när de skulle sova och äta.

  254. De fick inte svära, använda skällsord
    eller "ohöviskt tal".

  255. Det finns också straffjournaler.

  256. Det finns fler noteringar
    för pojkar än för flickor.

  257. Allmänt sett tycks pojkar
    ha fostrats hårdare än flickor.

  258. Vid uppfostringsanstalten berättades-

  259. -att personalen kunde nypa en,
    man kunde få en hurring-

  260. -eller få gå och lägga sig utan mat.
    Men vid Frimurarbarnhuset-

  261. -fanns det arrest,
    och det fanns mörk arrest.

  262. Man kunde få stå på planen,
    på stora gården, i flera timmar.

  263. I det nya barndomsidealet betonades
    lek som en viktig del.

  264. Uppgifterna i källmaterialet-

  265. -visar att lek och förströelse fick
    mer utrymme över tid-

  266. -och att institutionslivet påverkades
    av de nya idéerna.

  267. Flickorna läste böcker och spelade
    spel. Man köpte grammofon.

  268. De gjorde utflykter,
    och man fick gå på bio-

  269. -även om det
    inte tillhörde vardagen.

  270. Men flickornas fostran till
    tjänarinnor utmärkte vardagen.

  271. Det var få vuxna anställda. Flick-
    orna skötte mycket av arbetet.

  272. Särskilt de äldre flickorna
    drog ett tungt lass.

  273. Arbetet motiverades med att
    det var viktigt för deras framtid.

  274. Det var centralt. Ibland fick
    flickorna försumma skolgången-

  275. -för att de behövdes i arbetet.

  276. I intagningshandlingar ser vi att
    barn placerades på institution-

  277. -för att de arbetade
    och försummade skolan.

  278. Men inom institutionerna kunde
    skolförsummelse rättfärdigas.

  279. Det motiverades med barnets bästa,
    den planerade framtiden-

  280. -men också med institutionens bästa,
    för då slapp man anställa.

  281. Avskildheten från världen utanför är
    ett drag som Goffman betonar.

  282. Barnhemsbarnen tillbringade nästan
    all sin tid på institutionen-

  283. -särskilt
    om institutionen hade egen skola.

  284. Ibland fick barnen besök, ibland fick
    de själva besöka familjen.

  285. Ibland fick de gå ärenden på stan,
    men de hade små möjligheter-

  286. -att skaffa sig erfarenheter utanför
    institutionen.

  287. Rörde de sig utanför institutionen
    var det tillsammans med vuxna-

  288. -och oftast i grupp. Man kan säga att
    det var den samlade gruppen-

  289. -på gatan, i parken, på utflykten, i
    kyrkan-

  290. -som definierade barnen
    som barnhemsbarn.

  291. Det skriftliga materialet säger inget
    om flickornas upplevelser.

  292. Men här är ett par exempel
    från mina intervjuer:

  293. En sa: "Vi gick i långa led.
    Man skämdes och tittade bort."

  294. "Man försökte dra sig,
    så att det inte skulle märkas"-

  295. -"att man tillhörde flickgruppen."

  296. Flickorna skulle fostras
    till tjänarinnor.

  297. Det gällde
    inte bara Stockholms-barnhemmen-

  298. -utan i stort sett
    alla flickbarnhem i landet.

  299. De flesta flickor
    vid institutionerna-

  300. -skrevs också ut som tjänarinnor.

  301. Få återvände till anhöriga,
    åtminstone vid utskrivningen.

  302. Att institutionernas målsättning
    uppfylldes sågs som viktigt.

  303. Barnhemsvistelsen påverkade alltså
    inte bara barndomen-

  304. -utan också vägen
    in i vuxenvärlden.

  305. Flickorna började som tjänarinnor-

  306. -trots att det i Stockholm
    fanns många andra möjligheter.

  307. De hamnade
    i en mycket underordnad position.

  308. Arbetsvillkoren för tjänstefolk
    skilde sig-

  309. -från den övriga arbetsmarknaden.

  310. Först 1944
    reglerades anställningar i hemmet.

  311. Samtidigt kan man se det som
    att de skrevs ut till ett arbete.

  312. De lämnades inte bara. Ibland kunde
    andra möjligheter öppna sig.

  313. T.ex. att få utbildning
    till lärarinna, eller annat stöd.

  314. Gott uppförande
    tycks här ha varit viktigt-

  315. -och förstås också
    att man ansågs begåvad.

  316. Även efter utskrivning fick
    en del flickor stöd och hjälp.

  317. Viktigt tycks ha varit
    att de hade "skött sig".

  318. Att de inte hade "fallit", för
    att använda den tidens uttryck.

  319. Det fanns länge
    ett stöd för institutioner.

  320. Nya institutioner öppnades
    och beskrevs i positiva ordalag.

  321. Men det fanns också kritik.
    De sågs som en konstlad miljö-

  322. -där barn inte lärde sig att känna
    livet. Efter andra världskriget-

  323. -minskade antalet barn
    i fosterhem och på institutioner.

  324. Många institutioner
    för värnlösa barn-

  325. -bl.a. de som jag studerade,
    försvann.

  326. Det handlade om en annan syn
    på vad barn skulle vara-

  327. -och satsningar som förbättrade
    föräldrars möjligheter.

  328. Barnbidrag, skolmåltider,
    daghemsutbyggnad-

  329. -och en allmän standardhöjning.

  330. När en ny socialtjänstlagstiftning
    antogs 1980-

  331. -fanns det tankar
    om att institutionsvården-

  332. -skulle bli ganska marginell
    för barn och unga.

  333. Fosterhem skulle vara det vanliga för
    dem som inte kunde bo hemma.

  334. Trots detta har institutionerna fått
    ökad betydelse.

  335. Små, privata institutioner
    har ökat:

  336. HVB, hem för vård eller boende.

  337. I dag finns
    mer än 800 såna institutioner.

  338. En del av dem tar emot barn
    från tretton års ålder.

  339. En del uppger att de vill vara en
    familj som en del av behandlingen.

  340. Men det är en familj med anställda
    vuxna och dokumentation-

  341. -som därmed, som förut, skiljer sig
    från en vanlig familj.

  342. Här kan också finnas
    väl utvecklade system-

  343. -för straff och belöning,
    visar studier.

  344. Studier från senare årtionden
    ger en ganska dyster bild-

  345. -av de här barnens livsvillkor
    och framtidsutsikter.

  346. Det gäller hälsa, skolgång och
    sociala och ekonomiska resurser.

  347. Här finns en av vår tids
    stora utmaningar.

  348. Barndomen påverkar vuxenlivet.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Barnhem och barnhemsbarn

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

För några generationer sedan växte många barn upp som fosterbarn eller barnhemsbarn. Även idag har många barn sådana erfarenheter. I Sverige har barnhem funnits sedan 1600-talet, men det var under det sena 1800-talet som de karftigt ökade i antal. Ingrid Söderlind, som forskar i ämnet, berättar om institutionella miljöer och hur vardagslivet formats för barnen utifrån rådande barndomsideal, från sent 1800-tal fram till vår egen tid. Inspelat i september 2013. Arrangör: Linköpings universitet.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Välfärd och offentlig sektor
Ämnesord:
Barn- och ungdomsvård, Barnhem, Barnhemsbarn, Samhällsvetenskap, Social omsorg, Sociala frågor, Sverige
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

Barnhem och barnhemsbarn

För några generationer sedan växte många barn upp som fosterbarn eller barnhemsbarn. Ingrid Söderlind, som forskar i ämnet, berättar om institutionella miljöer och hur vardagslivet formats för barnen utifrån rådande barndomsideal, från sent 1800-tal fram till vår egen tid. Inspelat i september 2013. Arrangör: Linköpings universitet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

Att vara äldre är att vara som andra

Allt fler personer med intellektuell funktionsnedsättning når en hög ålder. Ida Kåhlin, äldreforskare, föreläser om hur dessa personer har upplevt övergrepp och utanförskap, men även integrering och normalisering. Inspelat i september 2013. Arrangör: Linköpings universitet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden 2015 - Limmud 2015

Ett samtal om antisemitism

Folkpartisten och före detta integrationsminister Erik Ullenhag samtalar med moderatorn Willy Silberstein. De samtalar om antisemitism, världsläget och om regeringens erkännande av Palestina samt om flathet och rädsla för att stöta sig med politiker. Inspelat den 15 november 2015 på Norra Reals gymnasium i Stockholm. Arrangör: Limmud.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - ekonomi

Karl Marx och arbetets värde

Vid Karl Marx begravning sades att hans namn skulle eka genom århundraden. Och visst fick Friedrich Engels rätt, även om marxismens konjunktur har växlat. Tomas Johansson, metallare på Volvo, tycker att mycket av Marx tänkande står sig än idag. På de nationalekonomiska institutionerna står dock inte marxismen högt i kurs, vilket vänsterpartisten Johan Lönnroth fått erfara.