Titta

Familjen

Familjen

Om Familjen

Att vara förälder är att ingå i en spännande, svår och underbar relation tillsammans med en växande liten människa. Samtidigt är man under hela sitt liv barn till någon annan. Föräldraskapet innebär att ständigt pröva sig fram och att hitta sitt eget sätt att vara förälder på. Hur vill jag göra och vilket slags familjekultur vill jag ge mitt barn? Vi möter många olika slags familjer, i olika livsfaser och med olika tankar om hur livet kan levas eller hur det bara blev.

Syfte

Att stärka föräldrar och blivande föräldrar i sin föräldraroll genom att undersöka följande frågeställningar: Vad är kärlek? Vad utgör en familj? Vad gör vi med tiden som bara rusar på? Vilken roll spelar könsrollerna? Vad händer i konflikter och när den riktiga krisen inträffar? Hur hanterar man den ständiga oron och när är man tvungen att börja om? Hur ska man kunna räcka till och känna att man duger? Vilken roll spelar det sociala arvet? Hur är det att bli förälder första gången? Och varför gör frigörelse så ont ibland?

Till första programmet

Familjen : OroDela
  1. Jag är orolig,
    men oron ligger mycket på-

  2. -vad som skulle kunna hända
    när jag inte finns med.

  3. Jag får panik av att höra det.

  4. Jag får skräck
    för att det ska hända barnen nåt.

  5. -Det har kräkts.
    -Kräks han?

  6. Jag brukar säga:
    "Att skaffa barn är att skaffa oro."

  7. Jag har skaffat fem gånger oro.
    Så brukar jag tänka.

  8. För varje gång jag har skaffat barn
    så har jag...

  9. Det finns inte en pott
    av oro i mitt liv-

  10. -som fördelas över olika grejer.

  11. Utan man lägger saker på hög,
    både små och stora saker.

  12. Oro är likt kärlek.
    Har man ett barn kanske man undrar:

  13. "Hur ska jag kunna älska
    ett till barn lika mycket?"

  14. Men har man tio barn
    så tiofaldigas kärleken och förmågan.

  15. Så är det för mig även med oro.

  16. Min mamma sa att hon hanterade
    sin oro för att vi barn skulle dö-

  17. -genom att skaffa fler, för då kändes
    det inte lika mycket om ett försvann.

  18. -Efteråt får du ligga på soffan...
    -Det har jag gjort en del.

  19. Jag kan säga att två gånger-

  20. -så har jag varit riktigt rädd
    när det gäller mina egna barn.

  21. Den ena gången var när Buster,
    som nu är 20, fick TBE.

  22. Då var han tolv.
    Vi kom in till sjukhuset och de sa:

  23. "Ni måste svälja det här.
    Det är TBE."

  24. "Vi vill bara säga så här:
    Ofta går det bra när man är liten."

  25. "Det finns ingen garanti."
    Dör han, så dör han."

  26. "Ingen läkare på jorden
    kan hjälpa er."

  27. Jag låg inne med honom
    i tre-fyra dygn innan det vände.

  28. Jag var så jävla rädd att jag inte
    visste vart jag skulle ta vägen.

  29. Att jag kan fungera
    i hopplösa situationer är en sak-

  30. -men här var jag ju maktlös.

  31. Vad jag än hade gjort innan
    hade inte spelat nån roll.

  32. Jag får panik av att höra det.

  33. Jag får skräck för
    att det ska hända barnen nåt.

  34. Jag börjar tänka på vad jag kan göra
    för att förebygga detta.

  35. -Troligtvis inget.
    -Precis.

  36. Men jag kan sysselsätta mig
    med förebyggandet.

  37. Jag är medveten om att det
    kan vara fullständigt meningslöst.

  38. När vi skulle få barn var jag
    orolig för min fru och barnet.

  39. Jag läste allt som fanns.
    Jag läste idiotiska mängder text-

  40. -bara för att jag inte skulle ha
    missat att läsa nåt, om nåt hände.

  41. Vad som än hände så skulle jag
    ha läst det i "Barnläkarboken".

  42. Det var antagligen helt meningslöst,
    men det lugnade mig under tiden.

  43. Oron finns hela tiden, men det är
    svårt att göra sig av med den.

  44. Precis som du lever jag
    i katastrofberedskap.

  45. När katastrofen väl har inträffat
    har jag känt:

  46. -"Jaha, nu är vi här."
    -"Nu är vi framme."

  47. Då oroar jag mig inte längre.
    Jag vet att det gick åt helvete.

  48. "Nu har det värsta inträffat."

  49. Jag får bära in dig.
    Man får inte vara nakenfis.

  50. -Vi får vänta.
    -Nu kommer taxin, mamma!

  51. Nu kommer taxin med Ernst.

  52. Hej, Ernst. Hallå.

  53. Oj, oj, oj...

  54. Har du sett?
    Det där är mamma och Gösta.

  55. Titta. Där ligger Ernst.

  56. Precis när de hade fötts
    blev det otroligt bråttom.

  57. Två barnläkare tog emot dem
    och sprang ut med dem.

  58. Vi visste ju inte om de levde.

  59. Det var fruktansvärt. Det är första
    gången i mitt liv som jag har haft-

  60. -en oro som har varit på riktigt.

  61. För mig var det svårt att ta in.
    Jag blev helt tom-

  62. -och försökte tänka rationellt.

  63. "Hur fasen hanterar man det här?"
    Jag var nog bara fullständigt tom.

  64. Sen fick jag jättesvårt att sova.

  65. Jag ville vara där hela tiden.

  66. Jag ville inte att de skulle dö
    när jag inte var där.

  67. Det höll ju inte i längden.
    Första tiden var extremt svår.

  68. De mest grundläggande behoven,
    som att gå på toa, duscha-

  69. -borsta tänderna och få i sig mat
    gick liksom inte.

  70. Ernst...

  71. Ernst fick betydligt svårare skador
    än vad Gösta fick.

  72. Han har den svåraste formen
    av flerfunktionshinder.

  73. Men lever med en ständig oro
    som vi nu har fått till vardag.

  74. Han kan dö ifrån oss.

  75. Det är inte säkert
    att vi får lång förvarning heller.

  76. Det finns alltid med oss.

  77. Man vet inte
    hur man ska planera framtiden.

  78. Det är ingen självklarhet
    att han är med oss om fem-tio år.

  79. Samtidigt kan
    han bli 40 eller 50... Ingen vet!

  80. Här vaknar Gösta i sin sköna säng.

  81. Hej, Gertrud.

  82. Vilken schyst cape du har fått!

  83. Han säger nog inte så mycket mer.
    Han säger bara: "Fortsätt köra bra."

  84. Det var Doris klänning.

  85. Nu stoppar vi in dem där.
    Och så stänger vi. Är ni med?

  86. Så. Vi gör så här.

  87. -Det har kräkts.
    -Kräks han?

  88. Ernst kräks. - Behöver du hjälp?

  89. Nej, det går nog...

  90. Hedvig, vågar du komma ifrån lite?

  91. Ja.

  92. Jättebra, gubben!

  93. -Vad händer?
    -Det går åt pipsvängen.

  94. Vi behöver underlägg.

  95. Hej, gubben.

  96. -Oj, det har kommit ända här borta.
    -Jag har nog lite på ryggen också.

  97. Hur går det?
    Har han det lite kämpigt nu?

  98. Jag gör så här.

  99. Jättebra. Vilken bra slemklump...
    Super, Ernst!

  100. -Ska jag hämta sugen?
    -Nej.

  101. Jag ska bara kolla i köket en stund.

  102. God natt!

  103. Plötsligt en dag, jag tror han
    var runt ett år, så log Ernst.

  104. Det var otroligt. Det trodde vi aldrig
    att han skulle kunna göra.

  105. Då blev jag nästan arg. Jag tänkte:

  106. "Fasen, du får inte göra så!
    Du får inte le!"

  107. Det är svårt att förklara,
    för det var ju fantastiskt-

  108. -samtidigt som det blev ännu starkare
    att han inte fick dö.

  109. Man slappnar aldrig av, riktigt...

  110. Men mitt i allting
    är det skönt att vara två.

  111. Man inser hur omöjlig situationen
    skulle vara annars.

  112. Även om allting runtomkring
    tär på en relation-

  113. -så skulle det vara helt omöjligt
    att klara det ensam.

  114. Om jag hade hamnat i den situationen
    hade jag dragit i katapultstolen.

  115. Eller så hade man inte det, för att
    man måste. Det är väldigt mycket...

  116. Bara vi två kan förstå
    vad vi går igenom.

  117. Gösta vill ha en likadan tröja
    som Ernst. Den ligger i högen.

  118. Vi har varit fruktansvärt oroliga,
    så att vi inte...

  119. Det är som om man inte befinner sig
    i sin kropp. Det har varit vidrigt.

  120. Men nånstans
    så lärde vi oss hantera den oron.

  121. Jag tänkte att vi skulle leka lite.

  122. Petra ska följa med,
    och mamma och pappa...

  123. Ernst måste få ha ett liv som är så
    normalt det bara går när han orkar.

  124. Just precis nu är det bra.
    Man får ta det dag för dag.

  125. Det fanns ju ett elektriskt tåg
    som bara gick och gick...

  126. Såg du hur de möttes där?

  127. Det låter som en piska man har
    över sig, att allt kan hända.

  128. På många sätt är det ju...

  129. Det är en sån lycka
    när alla får må bra.

  130. -Hur låter tåget?
    -"Tut-tut!"

  131. "Kuckeliku!"

  132. "Kuckeliku"? Säger tåget så?

  133. Jag har alltid varit rädd för att
    människor omkring mig ska försvinna.

  134. Pappa dog när jag var 10. Han var 41.

  135. Han hade varit i kyrkan
    och kom hem jättesvettig.

  136. "Vad är det med honom?"
    Sen gick han in i sovrummet och dog.

  137. För mig kan människor jag bryr mig om
    försvinna så snabbt.

  138. Mamma klarade inte det. Hon gav upp.

  139. Hon sa: "Om det inte var för er,
    så skulle jag ha tagit livet av mig."

  140. Jag startade mitt liv
    som extremt orolig.

  141. Jag förutsätter att alla
    som betyder nåt kommer att försvinna.

  142. Det präglar mitt liv
    och min syn på familjen.

  143. Jag är 45 år
    och är nästan aldrig riktigt glad-

  144. -för jag tänker alltid på att vi
    alla lever på lånad tid. Det är...

  145. Det är en personlig tragedi
    som jag har försökt arbeta bort.

  146. Alla vet
    att fruktansvärda saker inträffar.

  147. Människor kan dö plötsligt. Andra
    kan bete sig illa mot dem jag älskar.

  148. Låter man oron ta över
    blir man ju förlamad till slut.

  149. Aristoteles säger att den viktigaste
    dygden för en människa är mod.

  150. Det handlar inte om att hoppa
    fallskärm, utan om att våga leva.

  151. Vi kan bli överkörda, men om vi jämt
    tänker på det, så kan vi inte leva.

  152. Det är svårt.
    Jag ska ta ett konkret exempel.

  153. Min dotter vill börja gå själv
    till skolan. Det är jobbigt.

  154. Det tar tre minuter, men ändå är
    jag så orolig att jag har kramp.

  155. "Ring när du är framme!" Ringer hon
    inte inom 3,5 minuter så ringer jag.

  156. Men hon är så pass gammal
    att jag måste släppa henne.

  157. Det är svårt att hantera min egen oro
    utan att göra henne orolig.

  158. Jag vill inte
    att hon ska vara rädd för livet.

  159. Och tänk om nåt händer med mig.
    Vad ska då hända med dem?

  160. Jag har blivit räddare för
    att nåt ska hända mig själv.

  161. Jag står själv
    med de här tankarna och kampen.

  162. Jag känner mig drabbad.

  163. Jag har en hjärntumör
    och får leva med det.

  164. Det är som ett ok. Man går omkring
    med nåt stort och tungt.

  165. Det är det här jag har väntat på.

  166. Jag kunde inte förutse det
    men visste att det skulle ske.

  167. Nu har jag fått besked om
    att det är dags för operation.

  168. Jag måste veta vad som kommer
    att hända efter operationen.

  169. Läkarna har förklarat
    att risken jag står inför...

  170. Ovetskapen skapar en hel del ångest.

  171. Hade läkaren sagt
    att jag skulle hamna i rullstol-

  172. -så hade jag vetat att jag har
    min roll som förälder oavsett.

  173. Men om nåt går på tok
    och jag får en hjärnblödning-

  174. -och mitt förstånd skulle gå och
    att jag inte kan vara närvarande-

  175. -på det sätt jag vill vara
    inför min dotter...

  176. Om det inte går bra så är det värsta
    att jag förlorar kontakten med henne.

  177. Som det ser ut i dag
    är det hon som är viktigast.

  178. Kom då!

  179. Smaka.

  180. -Det är ju en kräm...
    -Är smaken okej?

  181. Ja, men det ska ju vara sås...

  182. Var den tillräckligt stark?
    Vill du ha chili eller nåt?

  183. Jag försöker skarva
    socialt omkring mig-

  184. -med familjen på hennes mammas sida
    och på min sida.

  185. De ska finnas med i bilden.
    Alla ska vara med.

  186. Men det känns jobbigt
    när man inte ser alla svar.

  187. Jag kan inte göra så mycket.

  188. Jag kan bara förlita mig på
    att saker och ting ska bli bra.

  189. Jag gör vad jag ska göra och mår bäst
    av att göra sånt jag har planerat.

  190. Jag vill inte
    tycka synd om mig själv-

  191. -även om jag säkert
    skulle behöva trösten och samtalet.

  192. Jag är orolig,
    men oron ligger mycket på-

  193. -vad som skulle kunna hända
    när jag inte finns med.

  194. När man har hamnat
    i ett slags vakuum...

  195. Allt stannar upp. Det är som om
    världen utanför tittar på mig.

  196. Rummet omkring mig
    är mycket större, helt plötsligt.

  197. Det ger mer tid att titta på saker.

  198. Jag ser ljuset falla över trappan
    och känner nåt slags värme i det.

  199. "Vad betyder det för mig?"

  200. På ett sätt är jag rätt okej med
    att jag ska opereras.

  201. Jag tillåter inte
    att det tar över min vardag.

  202. Det viktiga är att vara förälder
    och göra sakerna som behöver göras.

  203. Den ena grejen jag tänker på är:

  204. Jag har en dotter som gärna är orolig
    för vuxna omkring sig.

  205. Det spelar ingen roll vad jag säger.

  206. "Det är inte ditt problem.
    Du behöver inte ta hand om det."

  207. Om jag tänker tillbaka på hur det var
    när jag var orolig som barn...

  208. En stor del var
    att inte visa att jag var orolig.

  209. Om en vuxen frågade hur det var fatt,
    så sa jag: "Det är jättebra!"

  210. "Hur går det med din mamma?
    Hon verkar hålla sig undan."

  211. "Nej, det är jättebra!" Så gör
    ofta barn, har jag förstått senare.

  212. Jag skyddade min mamma.

  213. Jag visste att om socialen
    kom hem till oss, så var risken stor-

  214. -att de skulle se att det var
    ett icke-fungerande hem.

  215. Jag skyddade min mamma och familjen
    så gott jag kunde.

  216. Vad hade kunnat göra
    min situation bättre?

  217. Det jag tror är...

  218. Två personer under min uppväxt...
    Den ena var en lärare på min skola-

  219. -och den andra var en person som satt
    mittemot mig på pendeln varje dag.

  220. De räddade i princip livet på mig.

  221. De var inte intresserade av att höra
    om jag hade det bra eller dåligt-

  222. -utan de fanns bara där.
    Det var en väldigt stor sak för mig.

  223. Vuxenvärlden gav ju upp och
    lämnade mig i sticket, tyckte jag.

  224. De här två människorna,
    som egentligen var helt främmande...

  225. De tog sig an mig och visade
    att det fanns en värld-

  226. -utanför den här bubblan
    som min mamma levde i.

  227. Jag vet inte om jag hade suttit här
    om inte de vuxna människorna-

  228. -hade visat att så här är det när
    det är normalt.

  229. Det är nog jätteviktigt.
    Mina barn har i perioder-

  230. -behövt vara oroliga för mig, då jag
    har gått igenom djupa depressioner.

  231. Då vet jag att det har varit viktigt
    att de vuxna som finns utanför-

  232. -inte pratar om mig, utan pratar
    om normala saker med barnen.

  233. Det som händer i det du beskrev
    när din pappa hade dött-

  234. -är att allt bara handlar om det.

  235. Det ställer till massvis med problem
    när barn får för sig-

  236. -att de ska ta ansvar för en
    situation som de inte har ansvar för.

  237. Sina föräldrar och allt ...
    "Det ligger på mig att ordna det."

  238. Jag vill ta upp det här med
    att oroa sig för när barn blir äldre.

  239. Kommer man att släppa oron
    för sina barn fast de är 42?

  240. Min mamma är fortfarande orolig
    för mig. Så är det ju.

  241. Man måste också ha tilltro till
    och respektera-

  242. -att ens barn kan klara sig själva
    och finnas där när de inte gör det.

  243. Det är framför allt det
    jag tycker att kärlek handlar om.

  244. Man ska acceptera varandra
    också när det är jobbigt.

  245. Man får inte försvinna
    när det hettar till.

  246. Man måste stå ut med att människor
    vill älta och vara sura och bittra.

  247. Det löser inget, men det gör det
    lite lättare om nån lyssnar.

  248. Det tror jag är viktigt.
    Det är ett sätt att hantera sin oro.

  249. Textning: Henrik Johansson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Oro

Avsnitt 7 av 12

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur kan man hantera den ständiga oro som följer av att vara förälder? Hur blir det när något allvarligt inträffar och hur gör vi med barnens oro? Vi träffar familjer som har oron ständigt närvarande på grund av sjukdomar som plötsligt kan förändra tillvaron. Samtal med Ann Heberlein, trebarnsmor, etikforskare och författare; Augustin Erba, tvåbarnsfar, journalist och författare samt Bosse Löthén, fembarnsfar, journalist och musiker om mod och rädslan för att familjemedlemmar plötsligt ska försvinna.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Familj och samlevnad
Ämnesord:
Familjer, Familjesociologi, Föräldraskap, Samhällsvetenskap, Sociologi
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund

Alla program i Familjen

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Kärlek

Avsnitt 1 av 12

Vad är kärlek egentligen och hur kan man hålla liv i en parrelation trots allt vardagsbestyr? Vi besöker några familjer i Göteborg, Huddinge och Limhamn som berättar om hur deras vardagsliv ser ut. Samtal om föräldraskap och familjeliv med Ann Heberlein, Augustin Erba och Bosse Löthén.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Familjeband

Avsnitt 2 av 12

Vad är egentligen en familj och hur förtjänar man titeln förälder? Vi besöker några familjer i Upplands Väsby, Kilafors och Skogås, med barn som av olika skäl inte lever med sina biologiska föräldrar. Samtal om föräldraskap, barndom och olika familjekonstellationer med Lo Kauppi, Zanyar Adami och Katarina Hahr.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Tiden

Avsnitt 3 av 12

Vad lägger vi tid på och hur fria är vi att välja våra liv? Vi besöker familjer i Klockrike, Kalmar och Stockholm för att se hur de planerar sin tid. Samtal om familjeliv och att få tiden att räcka till med Ann Heberlein, Augustin Erba och Bosse Löthén.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Mamma, pappa, barn

Avsnitt 4 av 12

Varför finns det ofta lägre förväntningar på pappan än på mamman i en familj? Vi besöker familjer i Enskededalen, Klippan och Tumba för att få en inblick i hur de ser på könsroller i föräldraskapet. Samtal med Zanyar Adami, Gunilla Bergström och Lo Kauppi om de egna föräldrarnas roller och hur barndomen format dem som föräldrar.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Konflikt

Avsnitt 5 av 12

Måste man ha konflikter i en familj? Renar ett gräl, eller gör det bara ont? Samtal om stora och små konflikter i familjelivet med Ann Heberlein, Augustin Erba och Jesper Odelberg.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Kris

Avsnitt 6 av 12

Hur bearbetar man familjekriser och hur påverkas familjemedlemmarna? Vi träffar några familjer som har genomgått olika typer av kriser och får höra hur de hanterat dem. Samtal med Gunilla Bergström, Lo Kauppi och Jonas Modig om olika sorters kriser och bearbetningens faser.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Oro

Avsnitt 7 av 12

Hur kan man hantera den ständiga oro som följer av att vara förälder? Vi träffar familjer som har oron ständigt närvarande på grund av sjukdomar som plötsligt kan förändra tillvaron. Samtal med Ann Heberlein, Augustin Erba och Bosse Löthén om mod och rädslan för att familjemedlemmar plötsligt ska försvinna.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Att börja om

Avsnitt 8 av 12

Vad driver en omstart? Vad kan man göra om man fastnat i något, som sorg eller missbruk? Eller om man måste ge sig av hemifrån? Vi möter familjer i Hjällbo, Undersåker och Markaryd där en eller flera familjemedlemmar har haft anledning att starta om. Samtal om vikten av, och svårigheterna med, att lämna det som är inte är bra och starta på nytt med Zanyar Adami, Gunilla Bergström, och Lo Kauppi.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Att räcka till

Avsnitt 9 av 12

Vilken roll spelar ens egna föreställningar om vad som är tillräckligt i ett föräldraskap när känslan av otillräcklighet slår till? Vi träffar personer som på olika sätt har tampats med otillräcklighetskänslor. Samtal med Ann Heberlein, Jesper Odelberg och Augustin Erba om att duga och att försonas med tanken på att man ibland inte är sitt bästa jag.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Arvet

Avsnitt 10 av 12

Hur kan man bryta ett socialt arv och mönster från barndomen? Och vilsenheten man kan känna om man är adopterad, går den att skingra? Vi träffar personer som vuxit upp i familjer där fysiskt våld och övergrepp har förekommit. De har i vuxen ålder på olika vis följt mönstren från barndomen, men har nu hittat strategier för att hantera sina egna beteenden. Samtal med Gunilla Bergström, tvåbarnsmor, farmor och barnboksförfattare; Lo Kauppi, ettbarnsmor och skådespelare samt Jonas Modig, farfar, förläggare och poet, om arvets betydelse och betydelsen av förebilder.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Att få barn

Avsnitt 11 av 12

Hur mycket förändras man av föräldraskap och hur mycket måste man förbereda sig? Eller är det bättre att bara låta det bli som det blir? Vi träffar familjer som väntar barn, som vill ha barn och som består av många barn. Samtal med Ann Heberlein, Augustin Erba och Bosse Löthén om barnlängtan, barn som bara blir till och om att våga skaffa barn.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaFamiljen

Frigörelse

Avsnitt 12 av 12

Hur påverkar en förälders egen frigörelse synen på barnens? Hur hanterar man separationsångest? Vi träffar olika familjer och pratar om tonåringar som gör uppror, om att vara tillräckligt gammal för att ta ansvar och att flytta hemifrån. Samtal med Lo Kauppi, Zanyar Adami och Katarina Hahr om frigörelse och hur den egna frigörelsen påverkar föräldraskapet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Visa fler

Mer folkhögskola / studieförbund & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Nyanländ

Vad innebär asylreglerna?

Om asylreglerna i Sverige. Vad betyder de svenska asylreglerna för mig och min familj? Kan vi återförenas i Sverige? Sam Safinia intervjuar asylrättsadvokat Ignacio Vita.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - tänka mot strömmen

Icke-våldsprincipen

Jag tror att vi behöver återvända till Gandhi. Inte som en halv-gud, utan som en person som med sina fel och brister lade ner en fruktansvärd energi och fokus på ett speciellt sätt att bedriva politik på i konflikter. Det säger Stellan Vinthagen, professor i icke-våld och civil olydnad. Gandhis idéer är ett slags hjärta av vad det innebär att kämpa för de frågor som man betraktar som heliga, viktiga och sanna, i en värld där människor har väldigt olika uppfattningar.