Titta

UR Samtiden - Adhd-dagen 2014

UR Samtiden - Adhd-dagen 2014

Om UR Samtiden - Adhd-dagen 2014

Föreläsningar från Adhd-dagen 2014. Adhd är en av de vanligaste diagnoserna inom barn- och ungdomspsykiatrin och fler vuxna än tidigare diagnostiseras. Utan vård, stöd och eventuell medicinering kan adhd medföra stora samhälleliga kostnader och personliga tragedier. Här diskuteras stöd från myndigheter, vikten av att diagnostisera äldre med adhd och kopplingar mellan stress och adhd. Inspelat den 27 augusti 2014 på Bonnier Conference Center i Stockholm. Arrangör: Dagens Medicin.

Till första programmet

UR Samtiden - Adhd-dagen 2014 : Livet före och efter adhd-diagnosenDela
  1. Ja... Nu ska jag stå här och prata.

  2. Så här var ju min uppväxt
    hela tiden.

  3. Jag var inte utredd av psykologer,
    jag var utredd av vuxenvärlden.

  4. De undrade hela tiden
    vad fan det var för fel på mig.

  5. "Du är hopplös, din jävel.
    Sitt still!"

  6. Det var både lärare-

  7. -kompisars föräldrar, mina föräldrar,
    min farmor och farfar.

  8. Men i dag har jag min diagnos,
    som jag fick som 44-åring-

  9. -och det är det bästa
    som har hänt mig, på riktigt.

  10. Jag har inte fått tillbaka mitt liv,
    jag har fått ett liv.

  11. Pånyttfödd i en vuxen, fungerande
    kropp. Eller, lite stel är den ju-

  12. -men det är åldern,
    och det kan jag leva med.

  13. Sen jag fick diagnosen och började
    med medicineringen och allt...

  14. Jag märkte inte själv nån skillnad.
    Det var Anna som märkte skillnaden.

  15. "Märker du inte?" säger hon.
    "Nej, vad då?"

  16. "Nu har du gjort det och det."

  17. Eller när jag kommer på mig själv
    med att ha uträttat en massa saker-

  18. -som jag aldrig skulle ha gjort
    förut. Jag skulle ha skjutit upp dem.

  19. I dag håller jag på med
    ett nytt musikprojekt uppe i Umeå.

  20. Jag har två filmprojekt.
    Jag har fått roller i två filmer.

  21. Liv & lust.

  22. "Hemlin & Gordin
    - fragment från två liv".

  23. Och det är inte slut än. Jag har
    en massa idéer och det är full fart.

  24. Det känns fantastiskt
    att kunna få göra det här-

  25. -och att ha de här idéerna själv.

  26. Men det finns ju lite läskiga grejer
    som händer också-

  27. -efter att det börjar fungera,
    i alla fall för mig.

  28. Det var när jag kom i kontakt
    med mina egna tankar-

  29. -av medicineringen. Man började slå
    på sig själv och undrade:

  30. "Fattar inte folk vad jag säger?"

  31. Mina vänner har ju känt mig
    som "ADHD-Håcke"-

  32. -så de lyssnar på mig som alltid och
    tycker väl att jag låter som alltid-

  33. -fast den här gången
    kanske jag hade nåt vettigt att säga.

  34. Man tycker att det är konstigt
    och undrar om det är nåt fel på en.

  35. Jag blev ganska låg ett tag,
    i det här bra.

  36. Jag pratade med min läkare
    om det där.

  37. Jag hade önskat att det fanns med
    i utredningen och efter...

  38. Att det finns nåt där man förklarar
    för folk att det där oftast händer.

  39. Speciellt när man har missbruk bakom
    sig och börjar slå på sig själv-

  40. -eller tycka illa om sig själv...

  41. Det kanske inte är så bra.

  42. Men jag har kommit på det där själv-

  43. -och jag har förstått att så här
    funkar alla andra människor.

  44. Det är det som känns konstigt
    och lite skrämmande för mig själv.

  45. Det är inte riktigt
    det man är van vid.

  46. Och hur ställer man sig till...

  47. Ska man medicinera
    före detta missbrukare? Ja. Nej.

  48. Det är nog en ganska svår fråga.

  49. Det beror nog på person. Det kanske
    krävs en annan utredning först.

  50. Jag skulle bli hemskt ledsen om inte
    jag fick fortsätta med det jag gör.

  51. Jag kan lära mig saker nu.

  52. Jag kan läsa en text och komma ihåg
    den, vilket jag inte kunde förut.

  53. Jag kan läsa en bok utan att behöva
    läsa om sidan om och om igen.

  54. Jag förstår vad jag läser,
    utan att höra grannens diskmaskin-

  55. -eller myggor
    eller att det droppar i kranen.

  56. Man blir irriterad på droppandet,
    och så höjer man teven-

  57. -men då höjs droppet också,
    för det är i fokus i mitt huvud.

  58. Det var för mycket grejer som hände
    i mitt huvud, och det är borta nu.

  59. Ja, inte helt.
    Vissa saker finns kvar, men...

  60. Det funkar ganska bra nu.
    Men det har inte alltid varit så.

  61. Jag har ju varit
    den här lilla killen på bilden.

  62. "Det var en gång en pojke
    som stod på stranden..."

  63. Det är jag, fast inte så stilla.

  64. Det började med skoltiden,
    framför allt.

  65. Man dög inte till nånting
    och allt gick sönder.

  66. Man menade aldrig nåt illa, det bara
    blev så. Man tänkte sig aldrig för.

  67. Till slut började man ta på sig saker
    man inte hade gjort-

  68. -eftersom man ändå fick skit
    för det mesta.

  69. Det gjorde
    att man blev den där som...

  70. Kunde man inte svara på en fråga
    ryckte man Kajsa i håret.

  71. Då fick man skäll och kunde vara
    lite cool som sa emot lärarna.

  72. Man började skaffa sig ett rykte som
    man inte hade befogenhet för att ha.

  73. Men man var lite tuffare... Man fick
    vara nån. Man sökte sig till annat.

  74. Jag började med hasch som 13-åring-

  75. -men folk trodde nog att jag
    gjorde det redan som 11-åring-

  76. -så jag kände mig nästan tvungen
    att börja.

  77. Och det höll jag på med fram till...

  78. Jag höll på med det dagligen
    fram till 2011.

  79. Jag var inne på behandling 2003.

  80. Jag slutade knarka,
    men jag slutade inte att röka hasch.

  81. Jag tyckte att det var bättre
    att sluta med det som var värst-

  82. -och så smög jag vidare
    med brajrökandet.

  83. Det dröjde bara nåt år
    innan jag var tillbaka på ruta ett.

  84. Jag stod där och var spänd,
    utan tänder...

  85. Ja, spänd, inga tänder, glodde
    i nyckelhål, grävde i bagageluckor-

  86. -hade nycklar som
    inte gick till nånting, kabelskor-

  87. -konstiga verktyg överallt.

  88. Tills jag en dag bestämde mig för
    att ta mig ur det där.

  89. Och när jag väl skulle ta mig ur det
    fick jag ingen hjälp.

  90. Jag ville ha hjälp men fick ingen.

  91. Då jag inte ville
    fanns det hjälp överallt.

  92. Så är det.

  93. Jag har barn som har ADHD.
    Jag har ett som har fått diagnosen-

  94. -men jag misstänker att de andra två
    också har det, mer eller mindre.

  95. Jag förstod inte att jag hade det,
    förrän en läkare på behandlingen sa:

  96. "Håkan, gör en ADHD-utredning, annars
    kommer du att komma tillbaka hit."

  97. Jag bara:
    "Ja, kanske det. Grabben har ju det."

  98. "Men jag har ju levt med det här i 40
    år i så fall. Då klarar jag 40 till."

  99. Jag blev drogfri, träffade Anna...

  100. Jag mådde jättebra i min drogfrihet,
    i två år-

  101. -tills jag hamnade
    i en riktig depression.

  102. Jag visste inte att jag var
    deprimerad, men allt blev värdelöst.

  103. "Ska vi gå och lägga oss?"
    "Varför då? Helt värdelöst."

  104. Och när jag väl sov: "Varför ska jag
    kliva upp i dag? Helt värdelöst."

  105. Allt var tråkigt. Jag åkte ut
    och spelade, det roligaste jag vet.

  106. Tre sekunder innan jag kliver upp
    på scen står jag och gnäller.

  107. Allt var bara värdelöst.

  108. Till slut förstörde jag ju dagarna
    för Anna genom att vara så där:

  109. "Varför ska jag kliva upp i dag?
    Helt värdelöst."

  110. Hon tjatade på mig om att ringa
    till psyk och prata med nån.

  111. Men jag visste ju inte vad jag mådde
    dåligt över. Det var det jobbigaste.

  112. Det är inga problem att må dåligt, så
    länge jag vet vad jag mår dåligt av.

  113. Men jag tog mitt förnuft till fånga
    och ringde.

  114. Jag pratade säkert en halvtimme
    med läkaren.

  115. Först frågade hon
    om jag var självmordsbenägen-

  116. -och då sa jag:
    "Nej, inte ens det skulle vara kul."

  117. Så illa var det. Det skulle
    inte ens vara kul. Tråkigt.

  118. Efter en halvtimme sa hon: "Du
    behöver nog göra en ADHD-utredning."

  119. "Som det låter har du ju
    självmedicinerat sen tonåren."

  120. "Du har mått bra i din drogfrihet,
    men nu kommer det ikapp."

  121. Jag blev ju väldigt introvert.

  122. Jag började göra ADHD-utredningen,
    och redan andra dagen, tror jag...

  123. Jag kan komma till det här att det
    tar tid innan man får en utredning.

  124. Jag höll på länge, och när jag väl
    fick det skulle jag vänta 8 månader.

  125. Jag skulle få äta antidepressiva
    under tiden.

  126. Men som tur var fick jag komma
    till Skogskyrkogården-

  127. -till psykiatrin där ute, och prata
    med nån, för min depression.

  128. Det ledde till att...

  129. ...min ADHD-utredning
    kom i gång ganska fort.

  130. Varje gång jag gick dit ramlade krona
    efter krona ner. Jag mådde bättre-

  131. -bara av vetskapen om
    att jag hade ADHD.

  132. Jag blev intresserad av ADHD.
    Jag ville lära mig allt.

  133. Man borde kunna använda ADHD:n
    till nånting stort.

  134. Jag är glad över min ADHD, med tanke
    på hur jag har haft det tidigare.

  135. Jag tror nästan att ADHD är en del
    av evolutionen, den nya människan.

  136. Nu gäller det bara att försöka
    anpassa resten av världen till...

  137. Det var skönt att få veta...

  138. Jag skyller aldrig
    nånting jag har gjort på ADHD:n-

  139. -men jag har fått en förklaring till
    varför jag har hamnat där jag hamnat.

  140. När jag var liten hette det
    "myror i arslet" eller "danssjukan".

  141. "Pappa,
    får jag titta på Cirkus Scott?"

  142. "Ja, men då får du se till
    att sitta still och hålla käften."

  143. Jag har aldrig sett Cirkus Scott.

  144. Det är ett "mission" jag har kvar
    i livet. Då ska jag se det live.

  145. Det skulle ju vara kul.
    Jag lyckades aldrig sitta still.

  146. Satt jag nära farmor
    åkte hennes brillor...

  147. En tics-arm eller nåt.
    Man satt ju aldrig still.

  148. Där jag var sommarbarn kallade
    de andra barnen mig för "Flax"-

  149. -för att jag aldrig var still.

  150. Det var väl inget fel med det, men
    jag lärde mig tro att det var det.

  151. Jag blev väldigt obstinat också. Jag
    gjorde allt som jag inte fick göra.

  152. En lärare sa att jag
    skulle bli narkoman. Det blev jag.

  153. Mina föräldrar sa: "Skaffa ett jobb.
    Du kommer ändå aldrig att bli nåt."

  154. "Musik är väl inget jobb."

  155. Men jag lyckades med det ändå,
    på grund av min envishet.

  156. Kanske på grund av min ADHD.

  157. Det är jag jätteglad för.

  158. Men det har varit en krokig väg
    och en dyr resa.

  159. Mycket dyr.

  160. Så är det. Och nu vet jag inte
    vad jag ska säga mer.

  161. Nu blev det helt...
    Ni sitter alldeles tysta och tittar.

  162. Du får jättegärna fråga.

  163. Ni får gärna spela in frågor också.

  164. Hur tänker du på de här 30 åren som
    skulle ha kunnat bli så annorlunda-

  165. -om du hade fått hjälp som liten?
    Hur tänker du om det, med egna barn?

  166. Det jag har fått med mig,
    som jag känner nu...

  167. Nu är jag vuxen och tänker kanske
    lite annorlunda än ett barn.

  168. Men det hade aldrig blivit så här,
    det tror jag inte.

  169. Det skulle ha varit roligt om nån
    hade sagt att jag var bra nån gång.

  170. Såna saker hände ju inte.

  171. Jag skulle vilja att vuxenvärlden
    hittar skolor, allihop...

  172. Att de lär sig se signalerna och
    inte tänker att det är jobbiga ungar.

  173. Man hör ju om skolor som inte vill ha
    ADHD-barn för att de är jobbiga.

  174. Men det är inte ADHD:n
    som är problemet, det är skolan.

  175. Har du hjälp av att veta om diagnosen
    i förhållande till dina egna barn?

  176. Jag har mer förståelse för mina egna
    barn, som jag ändå har försummat-

  177. -på grund av
    mitt eget sätt att tänka och vara.

  178. Så att...det är bra.

  179. Nu blev det tunghäfta.

  180. Min son vägrar att äta medicin,
    för han blir så smal, säger han.

  181. Och jag blir tjock.

  182. Jag sa:
    "Man blir inte smal. Kolla på pappa."

  183. Vad tycker du har funkat och inte...

  184. Här sitter en massa proffs
    från vårdsektorn.

  185. ...i din egen resa genom vården,
    när den nu kom till stånd till slut?

  186. -Vad har funkat bra?
    -Allt har funkat bra.

  187. Det var bara i början där
    när jag skulle få vänta.

  188. Resan från att jag började
    utredningen har funkat jättebra.

  189. Men det saknas en del just när man
    kommer i kontakt med sig själv.

  190. Medicinen funkar och man mår jätte-
    bra, och så blir man plötsligt låg:

  191. "Vad är det för fel nu, då?"
    Man börjar slå på sig själv.

  192. Men man kommer väl i kontakt med sina
    tankar. Det är svårt att förklara.

  193. Jag tycker
    att det borde finnas med nånstans-

  194. -i hela utredningsbiten,
    att det kommer att hända.

  195. -Skulle du behöva en kurator då?
    -Ja, eller...

  196. Det borde finnas med i hela alltihop.

  197. När jag mådde bra på min medicin
    blev jag utskriven-

  198. -från psykologen.
    Sen dess går jag bara på de här...

  199. Blodtryck och receptförnyelse.
    Det är det enda.

  200. Ingen stadigvarande kontakt, alltså?

  201. Nej, och att ingen har förklarat
    att det kan bli så där.

  202. Känner ni igen det här bland era
    patienter, att det blir en svacka?

  203. Ja, det känner alla igen.
    Nu har vi en fråga där uppe.

  204. När man kommer till 18-årsgränsen
    och unga vuxna finns det ingen...

  205. Man släpps ut från tryggheten.

  206. Vi träffar de här barnen jätteofta
    när de börjar med medicinering.

  207. Sjuksköterskan har en fantastisk roll
    där, med omvårdnad.

  208. Man tar hand om familjen,
    går på skolbesök-

  209. -men det här släpps när man blir
    18 år. Det tror jag är jätteviktigt.

  210. Jag har ju varit missbrukare också,
    och så börjar man slå på sig själv...

  211. Man börjar tro att medicinen
    kanske inte funkar längre.

  212. Det här med stöd och uppföljning
    är jätteviktigt.

  213. Fanns det ingen i din närhet när du
    var barn, nån lärare eller granne-

  214. -som stod för nån form av trygghet?

  215. Ofta är det ju så att barn
    hittar nån, nån kompis mamma eller...

  216. Jag hade ju min farmor.
    Hon beskyddade ju mig.

  217. Men det var ju aldrig...
    Jo, jag hade trygghet hos min farmor.

  218. Hon försvarade mig i allt, men man
    fick aldrig höra att man var bra.

  219. Det var bara: "Kom inte hem och
    grina, tyck inte synd om dig själv."

  220. Är det en generationsfråga också? Man
    pratar med barn på ett annat sätt nu.

  221. Ja, det tror jag.
    I dag vet man ju mer.

  222. Då var det ju så här...
    Då var det en smäll i arslet.

  223. På 60- och 70-talet.

  224. Här har vi en fråga.

  225. Att vara sambo till nån som har ADHD
    är ju inte helt enkelt.

  226. Vi blev faktiskt lovade
    nån ADHD-skola.

  227. Man skulle få gå i terapi
    eller hos någon och prata.

  228. Det var kravet när vi var där de
    första gångerna, men inget har hänt.

  229. -Det har jag glömt.
    -Vi skulle bjudas in på ADHD-skola...

  230. -För anhöriga?
    -Ja, precis.

  231. Det är nog viktigt, för jag förstår
    ju inte allt som sker i hans huvud.

  232. Det gör inte jag heller.

  233. Då har vi en komplettering där
    bakom dig.

  234. Det där ser nog olika ut
    beroende på var i landet man är.

  235. Vi jobbar på samma mottagning,
    och på de första mötena man har...

  236. Håll den närmare, som en rockstjärna.

  237. Under de första träffarna är det
    väldigt lite fokus på medicinen.

  238. Det är mer uppföljning på hur det
    känns nu, i den nya situationen.

  239. Så jobbar vi hos oss.
    Det ser säkert olika ut.

  240. Men så var det nog för mig också
    i början. Jag gick länge och pratade-

  241. -innan jag ens kom till datorn.

  242. Men jag menar efter utredningen,
    när medicinen och allt är insatt.

  243. Det är först då som
    vi på vår mottagning kommer in-

  244. -och det där är bland det första
    vi får hantera.

  245. Medicin och blodtryck är oväsentligt.
    Det viktiga är hur personen mår-

  246. -och hur långt han har kommit
    i processen att veta om diagnosen.

  247. -Ja, man fyller i den där lappen...
    -Det kan vara en dialog också.

  248. För mig har det alltid varit bra
    när jag kommer dit.

  249. Sen kan det komma på kvällen,
    att man bara helt tappar det.

  250. Ja, det gäller att finnas till hands
    som uppföljare också, som personal.

  251. Vad skulle du önska dig
    om du fick önska lite fritt?

  252. Fred på jorden. Nej.

  253. Nej, men jag skulle önska...

  254. ...att man var mer förberedd
    på de här dipparna.

  255. -Att nån skulle säga det?
    -Ja, att man vet om dem...

  256. ...och kan backa ett par steg
    och börja om, och så är det borta.

  257. Det borde finnas lite...att det
    kan bli så.

  258. När man blir så här normal,
    eller vad det heter-

  259. -och aldrig har haft det så...

  260. Det är svårt att förklara,
    men det är lite läskigt.

  261. Vad tror du att ditt förflutna
    med missbruksproblem...

  262. Har det påverkat
    din möjlighet att få vård?

  263. Nej, det har det inte, faktiskt.
    Det har gått ganska lätt.

  264. Inom det här med beroende
    pratar man ju ofta om-

  265. -att det kan komma återfall.
    Det är ju inte ovanligt.

  266. Nej, det tror jag inte att det är,
    naturligtvis.

  267. Men det har nog också lite
    med individen att göra-

  268. -och hur långt man har kommit
    i sig själv och hur mycket man vill.

  269. -När du kom till...
    -Jag äter ju inte medicin varje dag.

  270. Jag har inget behov av att... När man
    har varit utan i några veckor-

  271. -blir vissa på dåligt humör,
    men jag känner inte av det.

  272. -Du hoppar över ibland?
    -Ibland är det skönt att vara lite...

  273. Att det snurrar runt.

  274. Ibland behöver man ha ADHD-

  275. -utan medicin, för att liksom
    bli kreativ, på nåt vis.

  276. Hur är det med "compliance"-
    människorna här, vad tänker ni?

  277. Ibland hoppar han över.

  278. Ja.

  279. Jag tycker att de flesta
    håller en god "compliance"-

  280. -men man ska ju göra uppehåll ibland-

  281. -för att se om man har hittat andra
    strategier för att hantera vardagen.

  282. Det är många som precis som du ibland
    vill ha det där impulsiva och glada-

  283. -och det kan man ju få ha.

  284. Det här är ju en medicin
    som ska gå ur kroppen varje dag.

  285. Man börjar om på ny kula varje dag,
    egentligen. Man kan göra uppehåll.

  286. När man gör de här uppehållen mår man
    ganska bra i ett par dagar ändå-

  287. -tills det har gått lite för lång
    tid. Då kommer det tillbaka.

  288. Man lyssnar på fyra som pratar
    om helt olika saker-

  289. -och försöker hitta på
    ett svar åt alla.

  290. Utöver medicineringen, vad har du för
    verktyg i vardagen för att hantera?

  291. Det är att jag får göra det jag gör
    och att jag känner för-

  292. -att vara den här
    vuxna ADHD-killen som...

  293. Vi har ju varit runt på skolor,
    och när man får vara den här...

  294. Folk vågar öppna upp. Folk
    får en diagnos och blir utfrysta-

  295. -för att skolan har fått för sig
    att de är utvecklingsstörda-

  296. -och så mår de jättedåligt.
    Vi var i Herrljunga-

  297. -och då reste sig en tjej upp och
    vågade berätta hur hon har haft det.

  298. Hon blev helt utfryst
    efter att hon fick sin diagnos.

  299. Att man får gå ut och visa vem man är
    och säga att ADHD är bra.

  300. Om man ändå har det
    kan man ju utnyttja det.

  301. Det stärker mig fruktansvärt mycket
    när nån reser sig upp-

  302. -och känner att nu skiter vi
    i de andra, ADHD "rules".

  303. Vad får du för respons
    ute i skolorna?

  304. Ganska bra respons.
    Det är mycket gråt och skratt.

  305. En del blir arga, inte på oss-

  306. -utan för att de känner igen sig
    eller skulle ha velat höra mer.

  307. Så har det varit.
    Det har bara varit positivt.

  308. Har du några tips till dem?
    Vill de ha tips av dig?

  309. -Ungdomarna?
    -Ja. De som kanske känner igen sig.

  310. Några har väl frågat hur de ska göra.
    En del har fått medicin-

  311. -men de har inte fått rätt verktyg-

  312. -och då tycker de
    att medicinen inte funkar.

  313. Jag vet inte vad det är för verktyg.

  314. Jag ser bara till mig själv
    och hur jag gör.

  315. Jag blir så glad
    över saker som är nya för mig.

  316. Jag gjorde tio låtar
    utan att läsa texten-

  317. -låtar som jag har försökt lära mig
    sen 1994-

  318. -och som aldrig har blivit rätt live.

  319. Nu bara: "Oj, jag kan ju."

  320. Det är det bästa, att jag
    helt plötsligt kan lära mig saker.

  321. Det är fantastiskt.
    Det skulle ni prova.

  322. Vad fint.
    Har vi några fler frågor till Håkan?

  323. Ja.

  324. Hej. För det första,
    såna människor som du, Håkan-

  325. -och Maria och Anna...

  326. Jag har jobbat
    inom behandlingssektorn i femton år.

  327. Det funkade inte. Det var ett evigt
    placerande och ingen eftervård.

  328. Jag vill passa på att säga,
    och jag tror att vi är eniga om det-

  329. -att det behövs människor som du,
    Håkan, och som Maria och Anna-

  330. -för att fylla ut...

  331. Vi kan teckna jättemånga ramavtal,
    kommuner och instanser-

  332. -men när pengarna tar slut
    lämnas individen vind för våg.

  333. Det är det största problemet
    som jag som behandlare kan se.

  334. Så fortsätt att vara Håkan.

  335. Det finns ju en hel del
    organisationer, Hjärnkoll t.ex.-

  336. -som för fram de här berättelserna.

  337. Aftonbladet har en serie nu, där man
    använder hashtaggen "otillräcklig"-

  338. -som tar upp de här frågorna
    om psykisk ohälsa-

  339. -som är lite på frammarsch. Man har
    börjat prata om dem på ett nytt sätt.

  340. Upplever du att det
    fortfarande finns myter om ADHD-

  341. -som du får bemöta?

  342. Ja, det har väl blivit fler myter.

  343. Ungarna retas ju med det där:
    "Damp-unge!"

  344. Det är mer nu än det var från början.

  345. Men när du är ute, vet folk nåt om
    ADHD eller kommer du som budbärare?

  346. Vissa vågar inte säga att de har ADHD
    och blir ledsna för diagnosen-

  347. -för de tror
    att de ska bli helt utfrysta.

  348. De blir "innesittare" i stället.

  349. De tål inte sig själva
    för att de har fått en diagnos.

  350. Såna har man träffat på.

  351. Ni som jobbar i vården
    och träffar patienter-

  352. -de här kampanjerna och sättet
    att försöka uppmärksamma...

  353. Vår socialförsäkringsminister
    brukar lyfta psykisk ohälsa-

  354. -som ett av samhällets stora problem.
    Räcker det?

  355. Lagom? Där borta har vi en synpunkt.

  356. Jag är själv attitydambassadör för
    Hjärnkoll. Det är bra att det lyfts-

  357. -men sen måste man gå vidare till hur
    man ska anpassa arbetslivet, t.ex.

  358. Om jag får bestämma själv och aldrig
    blir uttråkad jobbar jag jättebra.

  359. Det måste finnas
    väldigt många arbetsgivare-

  360. -som kan göra det möjligt för
    människor att nå sin fulla potential-

  361. -med lite anpassningar,
    så det är bra att man pratar om det.

  362. Men ibland svänger det över
    och blir nästan glorifierat-

  363. -så att man banaliserar
    det lidande som det handlar om.

  364. I jakten på att icke-stigmatisera-

  365. -lyfts man fram
    som kreativ och fantastisk-

  366. -men många är ju så deprimerade
    att kreativiteten är helt stympad.

  367. Man får inte stanna vid att lyfta det
    och göra det till nåt icke-fult.

  368. Hur går vi vidare?
    Hur ska vi anpassa arbetslivet?

  369. Hur ska Försäkringskassan
    utöva "compliance"?

  370. Där är såna här berättelser
    det som kan förändra.

  371. Vad funkar och vad behöver man? Det
    är ju bara personerna själva som vet-

  372. -och kan vara talare för det.

  373. Det behövs mer av anpassningar
    och "compliance" på riktigt.

  374. Nån kanske måste backa lite från
    en maktposition och släppa in oss.

  375. Vad kan vi lära oss? Vad vill ni ha?

  376. Det är nog jättemånga som fungerar
    i arbete men som är sjukskrivna ändå.

  377. Det kanske behövs anpassningar
    av ljud, ljus, ström av människor.

  378. Att få bestämma själv, jobba natt
    eller dag, ha hjälpmedel...

  379. Det tycker jag är en stor, asviktig
    fråga för framtiden, verkligen.

  380. Håkan, du nickade.

  381. Jag har ju turen att få hålla på
    med musik och vara konstnärlig-

  382. -så jag får ju jobba när jag vill.

  383. -Har du testat nåt "vanligt" jobb?
    -Ja.

  384. -Hur gick det?
    -Det gick bra, fast väldigt kort.

  385. -Jag tröttnade.
    -Vad var det som inte funkade?

  386. Jag tröttnade fort, tidiga morgnar,
    började sjukskriva mig...

  387. Jag sjukskrev mig för ofta,
    så chefen bad mig säga upp mig.

  388. Och så hade jag ju mitt intresse,
    musik. Jag skulle ju bli nåt.

  389. Jag har varit ganska barnslig
    i den biten.

  390. -Men det är bra att hitta sitt spår.
    -Sen slog jag igenom 1994.

  391. Sen dess har jag ju...

  392. ...fått göra
    det jag tycker är roligt.

  393. Jag är väl lyckligt lottad
    på det viset.

  394. Ska vi sluta där, Håkan?
    Du är lyckligt lottad på det viset.

  395. Stort tack, Håkan Hemlin,
    för att du kom hit och berättade.

  396. Tack själv.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Livet före och efter adhd-diagnosen

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Artisten Håkan Hemlin, sångare i Nordman, berättar om hur hans liv förändrades när han fick diagnosen adhd vid 44 års ålder. Han berättar att diagnosen är det bästa som har hänt honom, eftersom han med hjälp av medicinering kom i kontakt med sina tankar och kunde få saker uträttade. Inspelat den 27 augusti 2014 på Bonnier Conference Center i Stockholm. Arrangör: Dagens medicin.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Adhd, Biografi, Hemlin, Håkan 1969-, Neuropsykiatriska diagnoser, Psykiatri
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Adhd-dagen 2014

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Adhd-dagen 2014

Adhd och stress

Johan Isaksson är psykolog och forskare vid Uppsala universitet och har forskat kring adhd och stress. Han har kommit fram till att man genom att mäta stresshormonet kortisol hos diagnostiserade barn och ungdomar kan få kunskap som gör att man kan ta fram nya hjälpmedel. Inspelat den 27 augusti 2014 i Stockholm. Arrangör: Dagens medicin.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Adhd-dagen 2014

Livet före och efter adhd-diagnosen

Artisten Håkan Hemlin, sångare i Nordman, berättar om hur hans liv förändrades när han fick diagnosen adhd vid 44 års ålder. Han berättar att diagnosen är det bästa som har hänt honom, eftersom han med hjälp av medicinering kom i kontakt med sina tankar och kunde få saker uträttade. Inspelat den 27 augusti 2014 i Stockholm. Arrangör: Dagens medicin.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Adhd-dagen 2014

Äldre med adhd

Tania Guldberg-Kjär, psykolog och specialist i neuropsykologi, och Björn Roslund, läkare och specialist i psykiatri, berättar om äldre med adhd, en grupp som är näst intill förbisedd. Det är viktigt att man diagnostiserar äldre med adhd för att de ska få den hjälp och det stöd som de har rätt till. Inspelat den 27 augusti 2014 i Stockholm. Arrangör: Dagens medicin.

Produktionsår:
2014
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Ett gott hem för alla

De finska romernas invandring och deras kamp

Diana Nyman är sakkunnig i romska frågor och föreläser om de finska romernas historia. Finska romer kom som socialpolitiska flyktingar till Sverige i slutet av 1950-talet och har fått kämpa hårt för sina rättigheter. Nyman ger en kronologi över viktiga händelser. Inspelat den 7 november 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Moderna museet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Den förlorade lusten

Minskad sexlust har många orsaker. Det kan handla om stress eller relationsproblem, men även sjukdomar. Män som behandlas för prostatacancer kan tappa lusten helt. Vad händer med relationen och individen om sexlivet dör ut? Christinas man behandlades för prostatacancer. När hon ville kramas motade han bort henne.