Vad är det som kurrar?
Vem är det som kurrar där inne?

Okej, det är jag som kurrar lite.
Magen.

Ibland kurrar jag för att det är tomt
här nere, och ibland ändå.

Det är luften i magen
som kurrar när det rör sig.

När maten rör sig,
maten som du har ätit-

-och som jag håller på
att mala sönder.

Det finns vätska här nere
som kluckar lite.

Den smälter maten så att jag kan
krama mat, så det kanske knorrar.

Förhoppningsvis har du tuggat
den när den kommer ner till mig.

Annars blir det ju jobbigt.

Du har bitit av maten
med bittänderna-

-och tuggat med tuggtänderna.

Du har svalt maten genom svalget
och matstrupen ner till mig.

När jag har blött upp maten
och knådat den-

-skickar jag den till tarmarna.

De långa tarmarna knådar
och plockar ut sånt som är nyttigt.

Det finns massor av bakterier,
dina snälla jobb-bakterier.

Det ska inte vara elaka bakterier i
magen, för då skriker vi här nere.

Om det finns andra giftiga saker
i magen skickas de till levern.

Levern tar hand om sånt
som inte ska vara i kroppen.

Maten ska igenom tunntarmen,
tolvfingertarmen-

-blindtarmen och tjocktarmen.
Alla tarmar jobbar olika.

De tar upp olika saker ur maten.

Vi måste gå igenom allt noga
här nere-

-så vi hittar alla bra saker
som man kan behöva i kroppen.

Vitaminer, mineraler, fett, socker.

Nja, inte mer socker nu, tack.

Alla små delar ska vi ge till blodet
som kommer förbi och hämtar allt.

Hämtbil-blodet åker runt i kroppen
och lämnar paket med mat.

Hjärnan vill ha fett och socker.

Alla celler vill ha vitaminer
och mineraler.

Hallå! Här kommer mat.

Och vatten.

Blodet åker igenom njurarna.

De fixar så det inte blir
för mycket vatten och skräp i det.

Efter njurarna försvinner
skräpvattnet ut i ett hål.

Men när alla morötter är tuggade,
söndermalda, upplösta och utplockade-

-blir det ändå lite skräp kvar.

Vi hinner inte ta allt.
Vi vill inte ens ha allt som du äter.

Kroppen kan inte använda allt,
så vi kastar det i papperskorgen.

Eller ja, den sista tarmen,
ändtarmen har ett hål.

Hej då, matskräpet. Hej då, bajset.

Text: Aino Bergh
www.btistudios.com