Jag heter Lydia. Min mamma och pappa
som är ishockeyspelare-

-men i dag har de åkt till
återvinningen med gamla mjölkpaket.

Skönt att jag slapp följa med.

Jag diskar tallrikar och glas
Än har inget blivit knas

En gaffel kvar

Och sen är disken klar

Jag klarar mig själv.
Jag älskar att vara ensam hemma.

"Hemma."

Vänta nu lite.

Där är den ju.

"När prinsar"-

-"stannar hemma."

Den här vill jag höra,
men vem ska läsa den för mig?

Jag får hämta hit nån.

Men vem ska jag ta?

Hon, kanske? Nej.

Eller han? Nej.

Ja! Henne tar jag.

Hjälp mig!

Det brinner!

-Lugn, det är bara lite rök.
-Varför då? Var är jag nånstans?

-Jag hämtade dig med lässugen.
-Lässugen?

-Men... Vem är du? Är du uppfinnare?
-Nej, jag heter Lydia.

Jag såg dig genom den där och drog
i den där, och sen kom du ut här.

-Förstår du?
-Ja.

Nej...

-Vilken snygg sån där du har.
-Tack. Det här är mina scenkläder.

-Jag skulle precis börja sjunga.
-Vad skulle du sjunga?

Fly me to the moon
And let med play among the stars

Let me see what spring is like
On Jupiter and Mars

-Vad fint. Vad heter du?
-Babben.

Men...

-Vad gör jag här?
-Jag vill att du ska läsa för mig.

Läsa?

Självklart. Jag älskar att läsa.
Hoppa upp.

"När prinsar stannar hemma".

Vissa dagar känner prinsar för att
stanna hemma och bara ta det lugnt.

Kanske läsa, dricka varm choklad-

-lyssna på musik eller pyssla om
den kungliga hamstern, Herman.

Herman härstammar från en hamsterart-

-som i forna dagar vann bataljer
och viktiga slag.

Hans gamla släktingar stred och
krigade förr i tiden. Så ovanligt!

Just som chokladen blivit varm
öppnas dörren.

"Hej!" Det är prinsens kompisar.

När de rusar in far Herman upp
och kilar ut genom dörren.

"Herman!" ropar prinsen.
"Stoppa honom!"

Det var försent.

"Vill du skrämma rövare?"

"Nej, tack. Jag vill ta det lugnt.
Dessutom måste jag hitta Herman."

"Du är bergis rädd", skrattar de.

"Jag är inte rädd", muttrar prinsen.
Jag har bara ingen lust just i dag.

-Tror du att han är lite rädd?
-Ja.

Prinsen letar igenom
hela trädgården. Ingen Herman.

Plötsligt hörs ljud inifrån slottet.

Den rackaren. Har han smitit in igen?

Ljudet kom från köket.

Prinsen smyger fram och kikar in
i skafferiet, och där ser han...

Rövare! Det är rövare i skafferiet.

Han blir livrädd. Han måste göra nåt.

Prinskompisarna har redan försvunnit.
Ensam klarar han inte av tre rövare.

Men kanske...

"Här kommer jag och mina
femton prinskompisar! Ge upp!"

Prinsen tar ett steg fram
och viftar med svärdet i dörren.

"Hjälp oss!" ber en rövare.
"Snälla!" säger en annan.

"Vi gömmer oss", viskar den tredje.

"Vi har den fruktansvärda svartdraken
efter oss."

"Får vi gömma oss i ditt skafferi?"

"Oj", tänker prinsen. "Rädda rövare?
Det var första gången."

Då hörs ett rasslande ljud
från övervåningen.

"Draken är här", flämtar rövarna.

Sakta smyger de uppför trappan.

Ljudet kommer från sovrummet.

Men sovrummet är tomt.

Vänta! Vad är det som sticker ut
under sängen?

En svart draksvans.

Det ligger en drake under sängen.

Rövarna och prinsen
står som förstenade.

"Om vi anfaller innan han kryper fram
klarar vi av honom", viskar prinsen.

Rövarna och prinsen smyger fram.

"Du är omringad! Ge upp!"

"Tyst! Inte så högt."

Det är draken. Han låter ängslig.

"Oggligronken. Han är efter mig".

"Jag känner mig så...rädd."

"Oggligronken?" viskar alla skrämt.

-"Oggligronk"? Vad är det?
-Jag vet inte.

Rövarna blir så skraja
att de också försöker gömma sig.

Under sängen är det fullt.
I korgen med svärd är det för vasst.

Men kanske finns det en tom garderob?

"Ta det lugnt", säger prinsen.
"Oggligronken vet inte var vi är."

Då pekar draken
med en darrande klo mot fönstret.

Och där, utanför fönstret,
stirrar ett öga in.

Ett fruktansvärt öga.
Ett oggligronk-öga.

"Fly!" skriker alla.

De störtar nedför trapporna, ut genom
ytterdörren och rusar mot skogen.

"Bara vi hinner fram till träden
så klarar vi oss", skriker draken.

Men ve och fasa. Det är inga träd.

Det är oggligronk-ben.

Oggligronken stirrar elakt
med sitt enda öga.

"Det är slut", flämtar prinsen.
"Det är över", viskar rövarna.

"Allt är förbi!" skriker draken.

Då hör prinsen
ett skuttande ljud bakom sig.

Vem kan det vara? Och varför
ser oggligronken så rädd ut?

Det är Herman,
och oggligronken verkar livrädd.

Så är det. Det enda en oggligronk
är riktigt rädd för är hamstrar.

"Ta bort den ohyggliga hamstern",
väser oggligronken.

"Om du är snäll", säger prinsen.
"Jag lovar", säger gronken.

Nu kommer prinsarna tillbaka. De har
inte hittat en endaste liten rövare.

Men vad är det de ser?

Tre rövare, en svartdrake
och en oggligronk.

"Fly för livet!" skriker en prins.
"Mamma!" skriker en annan.

"Rädda mig!" skriker en tredje.

Prinsarna rusar bort från trädgården.

"Jaha", sa prinsen.

"Nu finns det inget annat att göra
än att ta ett glas saft."

Och det ville alla.

Utom oggligronken,
som tycker att saft är lite äckligt.

Vad härligt att de blev kompisar.

Fast det var synd att prinskompisarna
inte fick vara med på saftkalaset.

Förresten... Jag är lite törstig.
Har du nån saft?

-Nej, men vatten och rena glas.
-Då vill jag gärna ha lite vatten.

-Tack.
-Varsågod.

-Jag hittade på en låt. Vill du höra?
-Gärna.

Jag diskar tallrikar och glas
Än har inget blivit knas

En gaffel kvar
Och disken är klar

Bra låt!

Jag kanske skulle vara här
hela dagarna och läsa?

Fast min publik väntar på mig.

De blir besvikna om jag inte kommer
tillbaka. Jag ska ju stå på scenen.

I min fina slips.

-Kan man åka tillbaka med den här?
-Jag tjongar tillbaka dig.

-Gör det ont?
-Nej, det går jättebra.

Titta uppåt, bara.

-Okej. Kör.
-Tack för att du läste.

Tack. Vi ses en annan dag.

-Hallå? Hej, mamma och pappa.
-Hej, vännen.

Textning: Gabriella Eseland
www.btistudios.com