Titta

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Om UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Sverige tog emot ungefär 45 000 flyktingar från koncentrationslägren i Europa åren efter andra världskrigets slut. Några få av dem lever fortfarande och berättar här sina egna historier från det största brottet mot mänskligheten. Samtalen spelades in av Föreningen Förintelsens överlevande.

Till första programmet

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar : Hania Rosenberg - Bara ta med det man kunde bäraDela
  1. Man var inte ute på gatan.
    Man var i lägenheten.

  2. När som helst
    kunde det komma en aktion.

  3. De som var på gatan
    tog man i första hand.

  4. Har du något minne av
    hur ni fördrev tiden i lägenheten?

  5. Ja, det har jag faktiskt,
    när du säger det.

  6. Min mamma sydde dockor åt mig
    av gamla strumpor.

  7. Hon sydde och stoppade upp
    gamla strumpor och det blev dockor.

  8. De blev jätteroliga
    och jättekära för mig.

  9. Några leksaker hade jag inte med
    från Oswiecim, för när vi skulle...

  10. Ja, vad ska jag säga, "deporteras"
    är väl för tidigt då-

  11. -från Oswiecim till Sosnowiec,
    men i alla fall.

  12. Man fick inte ta med sig
    annat än det man kunde bära.

  13. Redan det var ett tecken på,
    som mamma efteråt berättade-

  14. -att det här
    bara var en mellanstation.

  15. Vi skulle i väg någon annanstans
    där vi inte behövde något.

  16. Minns du första tillfället
    när du kände dig rädd?

  17. Aldrig.

  18. Du betonar tryggheten som mamma
    förmedlar på alla olika sätt.

  19. Hon var aldrig rädd,
    har aldrig varit rädd.

  20. -Hur länge bodde ni i gettot?
    -Två år, ungefär. Inte fullt två år.

  21. Jag. Jag. De andra var där
    lite längre, några månader längre.

  22. När det började brinna till...
    Min mamma, som var tysktalande-

  23. -kunde prata med och få information
    av till och med...

  24. ...vanlig Whermacht. En vanlig soldat
    visste mer än Judenrat och vi.

  25. Hon kunde plocka ihop information.

  26. När det började dra ihop sig
    till ett beslut-

  27. -hade jag varit i gettot
    i ett och halvt år ungefär.

  28. De andra var där två år,
    till -43 någon gång.

  29. På sommaren, eller...
    Nej, på hösten. På hösten -43.

  30. Berätta om
    när det började dra ihop sig.

  31. Det drog ihop sig, för bara
    efter några månader i gettot-

  32. -började gettot tömmas på invånare.

  33. Man gjorde det urskillningslöst.

  34. Man tömde gata efter gata utan urval.

  35. Den gatan,
    upp på lastbilarna och i väg.

  36. Det var inte svårt att förstå
    vart de skulle.

  37. -Vad förstod ni då?
    -Det hade redan kommit information...

  38. ...om att Auschwitz-lägret fanns.

  39. Varför flytta folk? Jo, för att
    först utnyttja dem som arbetskraft-

  40. -och efter selektion ta bort dem
    som inte var arbetskraft.

  41. Sen minskades gettot
    rent geografiskt-

  42. -när deportationerna till Auschwitz,
    bara några kilometer bort...

  43. ...när deportationerna gick dit.
    Till sist var vi bara en liten skara.

  44. Vi var i en del av Sosnowiec-gettot
    som kallades Srodula.

  45. Och då var det ju liksom slut,
    men där var inte jag.

  46. Då var jag redan borta därifrån.

  47. Vill du berätta om
    hur du förflyttades från gettot?

  48. Ja, det har jag ett väldigt starkt
    filmiskt minne av, egentligen.

  49. Berätta gärna så detaljerat
    som du vill och kan.

  50. För det första visste jag inte
    att just den dagen-

  51. -skulle det hända något
    som jag inte visste om.

  52. Annars var jag, eller vi, väldigt
    informerade om vad min mamma tänkte-

  53. -för det var hon
    som skaffade mat till familjerna-

  54. -det var hon som arbetade i gettot,
    hon som tog med mig till arbetet.

  55. Hon ansåg att
    endast med henne var jag trygg.

  56. Hon kunde försvara mig. Annars visste
    hon inte hur det skulle kunna gå.

  57. Jag visste att hon hade tankar.

  58. Jag visste också att hon ibland
    gick ut ur gettot och kom tillbaka.

  59. Inte i den vanliga bemärkelsen,
    att man gick ut och hämtade potatis-

  60. -i en säck under kläderna.

  61. Nej, det var inte så.
    Hon gick ut, och hon kom tillbaka.

  62. Då berättade hon
    att i dag har jag träffat Magda.

  63. Då förstod jag att något var på gång,
    men jag kunde aldrig ana-

  64. -att hon var så pass
    starkt övertygad om-

  65. -att det här slutar illa
    om hon inte tar ett beslut.

  66. Den dagen det hände trodde jag att vi
    skulle gå till arbetet som vanligt.

  67. Jag höll henne i handen.
    Vi hade inget extra med oss.

  68. -Vi gick som vanligt.
    -Till hennes arbete.

  69. -Vad menar du med arbete?
    -I gettot bestod det av...

  70. ...att hon ansvarade för en butik.

  71. Hon arbetade i den butiken
    och svarade för den helt och hållet.

  72. Både med försäljning och redovisning
    och så vidare. Det var hennes arbete.

  73. Och jag var med. "Jaha, nu går vi
    till jobbet", tänkte jag.

  74. Vi hade inget bagage, ingenting med.

  75. Jag tänkte inte på att vi gick åt
    ett annat håll. Och så kom vi till...

  76. ...grinden,
    där de tyska vaktposterna stod.

  77. Där fanns ett vanligt vaktposthus
    som rymde en soldat, på vänster sida.

  78. Den var randig, den vaktkuren.

  79. Och så var det en grind,
    som kunde vara...

  80. ...ska vi säga tre-fyra meter bred,
    kanske?

  81. Den skulle vara bred,
    för därifrån skulle alla fraktas ut.

  82. Lastbilarna kom den vägen.

  83. Då sa mamma: "Nu står du bakom mig
    här. Jag ska prata med vakten."

  84. "När han vänder sig
    och pekar åt ett visst håll"-

  85. -"då springer du bakom mig
    och ut på gärdet."

  86. -Genom grinden och ut på gärdet?
    -Ja.

  87. Det var precis så det var.
    Inte vet jag vad hon sa till honom-

  88. -men han vände sig om och pekade.

  89. Då gick jag bakom ryggen på mamma.
    Om han stod som du sitter nu-

  90. -och jag är mamma,
    så gick jag bakom och sprang ut.

  91. Jag sprang inte många meter
    förrän jag såg en gestalt.

  92. Det var en kvinna som hade en
    stor sjal, som man brukade i Polen.

  93. En jättestor sjal hade man i Polen.
    Bondkvinnorna hade det.

  94. Jag sprang mot henne, för där fanns
    en människa och inget annat fanns.

  95. När jag kom närmare sa hon: "Kom nu."

  96. Och så tog hon mig...

  97. ...innanför sjalen. Så gick vi.

  98. Efter några meter,
    när vi var i säkerhet, sa hon:

  99. "Jag ska föra dig till Magda."
    Det var som "Sesam, öppna dig".

  100. Magda var ju allt då. Jag bara
    tystnade och följde med henne.

  101. Vi satte oss på tåget, jag
    fortfarande nära henne under sjalen.

  102. Vi kom till Przeciszow, som är en by
    ungefär 6 km utanför Oswiecim.

  103. -Hur gammal var du då?
    -Då var jag...

  104. Detta var -43 på hösten.
    Jag var nio år då.

  105. Jag kom till Magdas bror
    och hans hustru.

  106. Och deras fem barn, på landet.

  107. Jag blev kvar där
    till en bra bit efter kriget.

  108. -Så där var du gömd?
    -Nej, inte första tiden.

  109. -Hur var det då?
    -Första tiden när jag kom...

  110. ...förstod jag
    att jag var deras kusin.

  111. Barnens kusin
    förstod jag att jag var.

  112. -Vad menar du med "förstod"?
    -Jag var ju inte det.

  113. De sa till mig att jag var det,
    så jag förstod att jag var tvungen.

  114. -Du förstod att du skulle låtsas?
    -Ja, jag tog en annan persons ställe.

  115. Den flickans föräldrar
    hade omkommit på något sätt.

  116. Den flickan hade också dött
    av någon sjukdom.

  117. Hon var visserligen några år äldre,
    men det tyckte de inte var så noga.

  118. De hade skaffat ett födelsebevis
    med det namnet, och det fick jag.

  119. Det ligger framför oss här på bordet.

  120. Det lyckades jag bevara
    och ta med mig till Sverige.

  121. -Vilket namn var det, då?
    -Då heter jag Maria Ptaszkowska.

  122. -Tilltalade de dig "Maria" då?
    -Ja, Marysia. Marysia.

  123. Barnen visste ju inget annat.

  124. Åldersfördelningen bland barnen
    var så att-

  125. -en pojke var yngre än jag,
    han var alltså sex år eller så.

  126. En pojke var lika gammal som jag,
    alltså nio år.

  127. En pojke var fjorton år.
    Och så var det flickorna:

  128. En var 18 och en var 21.

  129. Så de var fem,
    och jag kom som den sjätte.

  130. Det gick bra.
    Barn faller snart in i sina roller.

  131. -Mig fattades inget hos dem.
    -Nej, men...

  132. Minns du ändå att du i stunder när du
    var ensam, när du skulle sova...

  133. -...tänkte på mamma eller pappa?
    -Nej.

  134. För mig vara det:
    "Så här måste det vara."

  135. Jag fann mig i den situationen. Jag
    kände mig inte hotad just då heller.

  136. Jag visste att mamma
    hade ordnat det här.

  137. Det var utgångsläget
    för att jag skulle känna mig trygg.

  138. Har du fler minnen
    från den första tiden?

  139. Du verkade dela upp vistelsen hos dem
    i olika perioder.

  140. Ja... Det var ingen skolgång under
    kriget, så barnen gick inte i skolan.

  141. Kvinnan i huset hade varit lärare
    innan hon blev svårt sjuk i tbc.

  142. Hon undervisade oss barn,
    och jag lärde mig skriva och räkna.

  143. Vi hade rutiner i hemmet.
    Det var ju så många barn.

  144. Det var så mycket att göra på landet.
    Det fanns djur och det fanns åkrar.

  145. Man skulle sätta potatis
    och ta upp potatis.

  146. Det fanns ingen tid till eftertanke
    om vem jag är och varför.

  147. Jag blev inlemmad i familjen
    och deltog i arbetet-

  148. -på samma sätt som de andra barnen.

  149. Det där pågick
    kanske sex-sju månader.

  150. Allt var okej.
    Men plötsligt kom fadern i huset.

  151. Han var tågförare, så han
    fanns inte hemma alltid heller.

  152. Då kom fadern i huset, och han sa:
    "På stationen sa de"-

  153. -"att vår Marysia är inte alls
    Marysia. Det är Hania Gross."

  154. Då slutade den här
    fina perioden hos dem.

  155. Det var då de var tvungna
    att gömma mig.

  156. Så ungefär från vårkanten 1944-

  157. -fram till ryssarna kom 27 januari,
    var jag alltså gömd.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Hania Rosenberg - Bara ta med det man kunde bära

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hania Rosenberg föddes i polska Oswiecim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget
Ämnesord:
1939-1945 (andra världskriget), Förintelsen, Förintelsens överlevande, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - Att flytta till gettot

Alexander Kwiatkowski är polsk jude. Han berättar här om när han var fem år gammal och tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen tillsammans med sin familj. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Med antisemitism som lag

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han berättar här att han är kristet döpt och inte ens hade hört ordet jude, men det hjälpte honom inte undan förföljelserna. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - Bara ta med det man kunde bära

Hania Rosenberg föddes i polska Oswiecim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Vi blev angivna

1944 hamnade lettiska Marina Hoff som åttaåring i centralfängelset i Riga. Nästa station blev ett förintelseläger där det fanns flera hundra barn, men inga vuxna. När ryssarna närmade sig ville myndigheterna likvidera alla lägerinvånare. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Jag godtog det likgiltigt

Györg Fenyö berättar om när han var barn i Budapest då de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Han har många skarpa minnen, men minnesluckorna kring det fasansfulla som hänt är lika många. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - Att växa upp med döden

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning. Döden och skottkärror med uppsvällda, döda människokroppar blev vardag. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Bara en förevändning för att mörda

Lettiska Marina Hoff minns när familjen blev utkörda ur huset i förorten till Riga när SS kom. Och det var bara början. Snart kördes männen bort på lastbil och försvann. Judiska kvinnor och barn utan davidsstjärna sköts ihjäl utan förvarning. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - hela intervjun

Alexander Kwiatkowski är polsk jude och var fem år gammal när han och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen. Därefter tvingades de ofta flytta mellan olika platser för att gömma sig. När kriget var slut fortsatte förföljelsen av familjen, trots att de inte var religiösa. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Andras Agoston - hela intervjun

Andras Agoston föddes i Budapest i Ungern 1938 i en judisk familj. Han berättar här bland annat om hur hans pappa blev tvångsinkallad till arbetstjänst 1941. Mamman lät Andras bli kristet döpt vid 6 års ålder i hopp om att det skulle kunna skydda honom. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 februari 2013. Intervjuare: Gudrun Igra.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Bruno Frister - hela intervjun

Bruno Frister berättar här om hur han mot alla odds överlevde Auschwitz. Han berättar också om hur han återförendes med sin syster efter att ha sett hennes namn på en lista över överlevande. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 april 2013. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Erika Josefson - hela intervjun

Erika Josefson kom som adoptivbarn till en svensk familj. I vuxen ålder får hon veta att hon som litet barn överlevt Bergen-Belsen. Hon togs om hand av en kvinna efter att hennes mamma dött. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 5 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - hela intervjun

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning och att döden blev vardag. Hennes familj slets itu, men mamman fick hjälp att fly till Sverige och gav aldrig upp sökandet efter sina barn. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - hela intervjun

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han är kristet döpt, men det hjälpte inte undan förföljelserna. Här berättar han om när han var barn och de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Halina Hoffman - hela intervjun

Samtidigt som Halina Hoffmans föräldrar tvingades ombord på tåg till Treblinka så gömdes hon på en gård på polska landsbygden av en vän till familjen. Föräldrarnas fortsatta öde kan hon bara gissa sig till. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 4 september 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - hela intervjun

Hania Rosenberg föddes polska Oświęcim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Bokmässan 2016

Kvinnor i strid

Författaren Anna Larsdotter har tittat närmare på varför kvinnor som deltagit i krig ofta är bortraderade från historieskrivningen. Här berättar hon om sin bok "Kvinnor i strid", där hon vill utmana våra invanda föreställningar och ge en ny ingång till militärhistorien. Inspelat den 23 september 2016 på Bokmässan i Göteborg. Arrangör: Historiska Media.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

De finska krigsbarnen

De två finska krigsbarnen Kielo och Pentti skickades till Sverige från Finland under andra världskriget. Mellan 70 000 och 80 000 finska barn delade samma öde. Hur var det att komma ensam till Sverige, och hur har resan påverkat dem som vuxna? För Kielo och Pentti var det en upplevelse i barndomen som satte djupa spår.