Titta

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Om UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Sverige tog emot ungefär 45 000 flyktingar från koncentrationslägren i Europa åren efter andra världskrigets slut. Några få av dem lever fortfarande och berättar här sina egna historier från det största brottet mot mänskligheten. Samtalen spelades in av Föreningen Förintelsens överlevande.

Till första programmet

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar : Györg Fenyö - Jag godtog det likgiltigtDela
  1. Här tog den lugna tiden slut.

  2. Efter andra flyttningen inträffade saker
    som var påtagliga förändringar.

  3. Vad var det för något?

  4. Ungern leddes av en riksföreståndare
    som hette Miklós Horthy.

  5. Det var ett kungarike utan kung.
    Hösten 1944 försökte han-

  6. -sig på ett ganska misslyckat försök att
    hoppa av.

  7. Vilket Rumänien lyckats med,
    i augusti -44. Då var det så dags.

  8. För att göra separat fred med
    västmakterna och kanske med Ryssland.

  9. Han försökte skapa fred?

  10. Det blev en proklamation som lästes upp
    i radio i mitten av oktober 1944-

  11. -och då blev alla glada.

  12. Nästa dag blev det en kupp,
    när pilkorsarpartiet tog makten-

  13. -och deras ledare Ferenc Szálasi
    blev ledare av landet.

  14. Dagen därpå, då bodde vi redan i
    lägenheten, det andra judiska huset-

  15. -så har vi tagit bort... Min mamma
    sprätte bort de gula stjärnorna.

  16. Vi gick till fots av någon anledning.

  17. Vi skulle gå,
    min farmor, min mamma och jag-

  18. -till en god vän till oss.

  19. Hon i det paret var
    av tysk härstamning och kristen.

  20. Vi skulle ta oss dit av någon anledning,
    utan stjärnor.

  21. Det var en fotvandring.
    Det kan ha varit ett par kilometer.

  22. Men då blev vi igenkända på gatan.
    Det kom en...

  23. ...kille från ett bageri, som körde en
    sån där trehjulingscykel.

  24. Han började högljutt proklamera:
    "De här människorna är judar."

  25. Och din mamma hade sprättat bort dem för
    nu var det nya tider, tänkte hon?

  26. Det var innan maktövertagandet
    av pilkorsarna.

  27. Det var röriga dagar.
    Jag vet inte så noga.

  28. Det blev en hotfull situation. Ingen bar
    hand på oss, men lik förbannat...

  29. -Du kommer ihåg det här själv?
    -Oh, ja! Jag var mer än åtta år.

  30. -Blev du rädd?
    -Ja, säkert.

  31. Då kom vi fram till ett torg,
    medan han förföljde oss.

  32. -Han gick efter er, alltså?
    -Ja, han följde oss och skrek.

  33. Vi kom fram till stället
    där Wehrmacht, tyska armén-

  34. -inte SS, utan Wehrmacht,
    hade en kasern.

  35. Då kom en stor,
    för mina dåvarande ögon, officerare-

  36. -och när han förstod vad det handlade om
    började han skrika och hota.

  37. Min mor talade perfekt tyska, hon
    hade tyska som språk redan som barn.

  38. Hon talade alltid tyska med sin mormor.
    Hon argumenterade och...

  39. -Vad sa tysken, vet du?
    -Att han borde arkebusera oss...

  40. ...för att vi tog bort stjärnorna.
    I varje fall, han lugnade sig.

  41. De hade tyska patruller utsatta,
    och vi fick vända och gå hem.

  42. Då sa han:
    "Diese Juden passieren lassen."

  43. Till den första Wehrmacht-vakten.
    Att vi fick passera där...

  44. Det var vägen till väninnan.
    Vi var tvungna att gå där.

  45. Så kom vi tillbaka till lägenheten.
    Det var ingen rolig barndom längre.

  46. Sen en väldigt viktig sak,
    en ödesavgörande sak var så här...

  47. I oktober tog pilkorsarna över makten-

  48. -och i det här huset rekvirerades min
    mamma och tre andra judiska kvinnor-

  49. -till att vara städerskor
    i pilkorsarnas kasern.

  50. Och det var beordrat, det var inte så
    att din mamma sa att hon ville?

  51. Det var ju bättre än deportering.

  52. Budapestjudarna blev inte deporterade på
    samma sätt som landsortsjudarna.

  53. Riksföreståndaren Horthy
    hindrade faktiskt det ganska länge.

  54. Därför var så många kvar i Budapest, som
    fick skjutas ner i Donau-

  55. -när Wallenberg gjorde sina insatser.

  56. Landsortsjudendomen blev totalt
    deporterad och förintad innan.

  57. Det här betydde att min mamma
    gick till kasernen varje dag-

  58. -och av den anledningen
    fick hon ett dokument-

  59. -som såg ut så här. Det är originalet
    som hon hade på sig varje dag.

  60. -Vad står det?
    -Det står: "Denna judiska kvinna..."

  61. ...madame eller fru Fenyö,
    min far hette också Györg...

  62. "...är i tjänst på kasernen"-

  63. -"och får inte tas i anspråk
    för några andra arbeten."

  64. "Hon äger tillstånd att förflytta sig
    mellan bostaden och kasernen"-

  65. -"vilket härmed intygas."
    Ni kan se en stor pilkorsarstämpel.

  66. Den är grön. Det var deras färg,
    de använde grön färg i pennan också.

  67. Det stora "Zs" är de första två
    bokstäverna i ordet "zsidó", jude.

  68. Det motsvaras av att tyskarna
    fick stämpla i judarnas pass-

  69. -när de skulle till Sverige.
    Det stod "J" på 30-talets slut.

  70. Berättade din mamma?
    Hur var det för henne att jobba där?

  71. Hon förde... Det fick konsekvenser.
    Hon förde ideologiska diskussioner.

  72. Hon vågade ifrågasätta vad de gjorde?

  73. Hon frågade:
    "Varför blev du pilkorsare?"

  74. En hade haft en judisk arbetsgivare som
    var taskig mot honom.

  75. Och så fanns såna som hade ideologiska
    övertygelser. Why not?

  76. Men detta medförde
    flera positiva saker-

  77. -och kanske bidrog det
    till vår överlevnad.

  78. Det mest dramatiska var...

  79. I det här judiska huset, någon gång
    i november, halv elva på kvällen-

  80. -kom pilkorsare och tog bort oss.

  81. Vi fick ta med oss något nödvändigt på
    ryggen, och min farmor...

  82. -Ni låg och sov när de kom?
    -Nästan. Inte riktigt.

  83. -Och så knackade det på dörren?
    -Ja. Och de kom in med...

  84. Jag ser dem framför mig.

  85. De hade sin uniform, och så hade de den
    här rödvitrandiga armbindeln-

  86. -med ett stort pilkors i grönt.

  87. De hade handgranater i bältet. Som grabb
    var jag intresserad av sånt.

  88. Vi fick gå ner och vandra... Det
    var inte speciellt kallt, men ändå.

  89. Vi tog byltena på ryggen, om det var
    sängkläder eller vad det var...

  90. -Skrek de åt er? Hur uppförde de sig?
    -Nej.

  91. Det var min farmor, som då var 72,
    och min mamma och jag.

  92. Och så gick vi,
    och sen kom vi till ett hus...

  93. Ett ganska lågt hus,
    som var ett sorts halvruckel.

  94. Där var det många hopsamlade judar.

  95. -Fick ni promenera dit?
    -Ja, vi gick. Och de följde oss.

  96. Där fick man sova. Jag låg i samma säng
    som min farmor, skavfötters.

  97. Nästa morgon gick man ut.

  98. Då såg jag mitt livs första religiösa
    jude förrätta sin morgonbön-

  99. -klädd enligt reglerna.

  100. Jag var väldigt undrande
    över vad det var för en figur.

  101. Det är också ett sätt att möta sin
    judendom. Det var ganska märkligt.

  102. -Min mor gick därifrån till kasernen.
    -För att jobba.

  103. Min farmor och jag fördes
    i ett tåg till närmaste polisstation-

  104. -där vi fick stå i flera timmar
    på deras gård. Det var en stor gård.

  105. Det var uppenbart att där samlades folk
    som skulle till fots...

  106. ...ledsagas på landsvägen västerut.
    I stället för deportering med vagn...

  107. Det fanns inga vagnar, inga tåg
    för transporter av judar längre-

  108. -för armén behövde allt sånt. Det var
    november 1944, ryssarna närmade sig.

  109. Där stod vi, min farmor och jag.
    Och då kom min mamma...

  110. -Fick ni mat och att dricka?
    -Det minns jag inte.

  111. Min mamma kom med en pilkorsare,
    som hon haffade eller betalade-

  112. -och vi lyftes ur det här.
    Och då var följande sagt:

  113. Pilkorsarna i kasernen ville tydligen ha
    kvar min mor som städerska.

  114. Hon har tydligen lyckats med detta.

  115. De har gett oss en lägenhet
    i det då upprättade ghettot-

  116. -som var en annan stadsdel, dit vi kunde
    gå, i stället för att stå i kö.

  117. Vår gamla lägenhet fick vi inte gå
    tillbaka till. Därifrån drevs vi ut.

  118. Dit gick min farmor mitt på dagen.

  119. -Hon fick också lämna kön?
    -Ja, min farmor fick gå dit.

  120. Jag skulle också ha gått, men mamma
    kände på sig att det inte var bra.

  121. Hon tog med mig till kasernen.
    Jag fick vänta flera timmar.

  122. Jag satt i ett rum med några soldater
    och några papper att hålla på med.

  123. Sen gick min mamma och jag
    till det här stället i ghettot.

  124. Det var det allmänna ghettot, inte det
    s.k. internationella ghettot-

  125. -där alla dessa skyddade hus fanns,
    Wallenberg och schweizarna och så...

  126. Vi kom till en lägenhet, därifrån hade
    de tidigare jagat bort folk.

  127. Min farmor var inte där.

  128. Den dagen kom några andra pilkorsare och
    tog alla gamla och barn.

  129. Sen dess har vi inte sett min farmor.

  130. -Om inte din mamma tagit med dig...
    -...skulle jag inte sitta här i dag.

  131. Farmor har väl antagligen drivits längs
    vägen tills hon inte kunde gå-

  132. -och sen sköt de väl ihjäl henne,
    för att hon var 72 år gammal.

  133. Kommer du ihåg vad du tänkte? Kommer du
    ihåg hur din mamma reagerade?

  134. Vad jag tänkte minns jag inte.

  135. -Kommer du ihåg något din mamma sa?
    -Nej.

  136. Då var det en lägenhet
    i det här ghettot där vi bodde...

  137. Mamma gick varje dag till kasernen.

  138. Då började det bli brist på mat,
    och hon tog med mat från kasernen.

  139. Tvåkilos bröd,
    som hon delade ut till andra i huset.

  140. Här kommer den största minnesluckan, jag
    har ingen som helst aning-

  141. -om vad jag gjorde på dagarna,
    vem jag var med, ingenting.

  142. Jag har vissa lösryckta bilder
    i minnet, om själva ghettot.

  143. Och... Det här pågick till julafton.

  144. Den 24 december har ryssarna
    slutit ringen kring Budapest-

  145. -och pilkorsarna stack.

  146. Får jag bara fråga... Du kommer inte
    ihåg så mycket av tiden i ghettot-

  147. -men av det du kommer ihåg,
    var det en skrämmande situation?

  148. -Var ni rädda?
    -Jag var inte rädd, men...

  149. Jag minns de här bilderna,
    det är massor med folk på ett torg.

  150. Det var ju överbefolkat till tusen.
    Jag minns vagnarna som körde ut mat-

  151. -från något gemensamt kök
    som var ordnat i ghettot.

  152. Det var mest stekt kål
    eller kokt kål i tomatsås-

  153. -eller bönor eller gröna ärtor
    eller så. Det var ju matbrist.

  154. Vid ett senare tillfälle såg jag
    en sån där handdriven liten kärra-

  155. -med lik staplade på varandra.

  156. Det blev en mycket kall vinter,
    och då kunde man inte begrava folk.

  157. Hade det inte varit så kallt hade de
    kunnat bygga upp en jättepyramid.

  158. Men där hade man tur med vädret.

  159. -Såg du många döda där?
    -Ja, vid det här tillfället.

  160. -Var det en ganska vanlig syn?
    -Det var en vanlig syn.

  161. Både människor och hästar. Hästkadavren
    var många.

  162. Kommer du ihåg hur du reagerade?

  163. När jag läste Kertész "Mannen utan öde"
    kände jag igen min reaktion.

  164. Litteratur är ju det bästa som finns i
    det här sammanhanget.

  165. Jag godtog det likgiltigt,
    inte den minsta upprördhet kände jag.

  166. Det var ju vad Kertész gjorde
    när han hämtades för att deporteras.

  167. -Sa din mamma nånting om det här?
    -Nej.

  168. Jag minns inte mycket verbaliteter.

  169. På julafton stängdes ringen
    och min mor slutade gå till arbetet.

  170. Vi var i huset
    tills vi flyttade ner till källaren-

  171. -för då började bombarderingarna och
    beskjutningarna bli allvarligare-

  172. -och Budapest började intas
    av ryssar.

  173. Då bodde vi i källaren och...

  174. Det minns jag.

  175. -Hur såg det ut i källaren?
    -Ja, fullpackat...

  176. Man låg på sand, kanske på en filt.

  177. Man försökte elda
    med någon sorts bråte-

  178. -lösa bitar av någon sorts trä,
    jag vet inte om det var möbler.

  179. Den där röklukten... Luktminnet
    är ju det starkaste vi har.

  180. Den känner jag igen, så
    jag kan förflyttas dit på en sekund-

  181. -om jag råkar känna den lukten.
    Det var en lite speciell rök.

  182. Men det händer att jag känner den.

  183. -Än i dag?
    -Oh, ja. Luktsinnet är fantastiskt.

  184. Jag har andra positiva luktminnen också,
    som har drabbat mig.

  185. -Hade ni tillräckligt med mat?
    -Det kan jag inte påstå.

  186. Men jag minns inte
    att jag skulle ha svultit direkt.

  187. Hur länge var ni i källaren?

  188. Vi flyttade några dagar före jul.

  189. Jag vet, för på julafton fick jag
    en liten bit choklad av min mamma.

  190. Det var sista gången hon tog hem
    god mat, sen var det slut med mat.

  191. Och den första ryssen kom
    från andra huset-

  192. -om jag minns rätt, den 18 januari.

  193. Enligt vissa källor var det den
    17 januari. Det spelar ingen roll.

  194. Men dessförinnan kom tyska soldater och
    rekvirerade alla våra klockor.

  195. Vilket man brukar beskylla ryssarna för,
    de ville ha armbandsklockor.

  196. Och då... Jag minns att jag låg där och
    hade tydligen en sjukdom...

  197. -Vilken sjukdom då?
    -Den kallades "ukrainska sjukan".

  198. Det var en sorts dysenteri, antagligen
    beroende på ensidig föda-

  199. -och brist på vitaminer,
    men några smärtor hade jag inte.

  200. Jag kunde tydligen gå,
    för samma dag gick vi-

  201. -till en annan väninna
    till min mamma, i en annan stadsdel.

  202. Den vandringen har jag en bild av.
    En gatubild, hur Budapest såg ut-

  203. -den 19 januari 1945.
    Hela boken är full av såna bilder-

  204. -men det här visar ungefär.
    Den här färden glömmer jag aldrig.

  205. -Det såg ut så?
    -Vartenda hus! Våningarna var nere.

  206. Möblerna kunde stå kvar,
    i bakre delen av rummen-

  207. -ett piano eller nåt sånt.

  208. Textning: Arnar Jonsson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Györg Fenyö - Jag godtog det likgiltigt

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Györg Fenyö berättar om när han var barn i Budapest då de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Han har många skarpa minnen, men minnesluckorna kring det fasansfulla som hänt är lika många. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget
Ämnesord:
1939-1945 (andra världskriget), Förintelsen, Förintelsens överlevande, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - Att flytta till gettot

Alexander Kwiatkowski är polsk jude. Han berättar här om när han var fem år gammal och tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen tillsammans med sin familj. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Med antisemitism som lag

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han berättar här att han är kristet döpt och inte ens hade hört ordet jude, men det hjälpte honom inte undan förföljelserna. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - Bara ta med det man kunde bära

Hania Rosenberg föddes i polska Oswiecim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Vi blev angivna

1944 hamnade lettiska Marina Hoff som åttaåring i centralfängelset i Riga. Nästa station blev ett förintelseläger där det fanns flera hundra barn, men inga vuxna. När ryssarna närmade sig ville myndigheterna likvidera alla lägerinvånare. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Jag godtog det likgiltigt

Györg Fenyö berättar om när han var barn i Budapest då de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Han har många skarpa minnen, men minnesluckorna kring det fasansfulla som hänt är lika många. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - Att växa upp med döden

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning. Döden och skottkärror med uppsvällda, döda människokroppar blev vardag. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Bara en förevändning för att mörda

Lettiska Marina Hoff minns när familjen blev utkörda ur huset i förorten till Riga när SS kom. Och det var bara början. Snart kördes männen bort på lastbil och försvann. Judiska kvinnor och barn utan davidsstjärna sköts ihjäl utan förvarning. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - hela intervjun

Alexander Kwiatkowski är polsk jude och var fem år gammal när han och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen. Därefter tvingades de ofta flytta mellan olika platser för att gömma sig. När kriget var slut fortsatte förföljelsen av familjen, trots att de inte var religiösa. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Andras Agoston - hela intervjun

Andras Agoston föddes i Budapest i Ungern 1938 i en judisk familj. Han berättar här bland annat om hur hans pappa blev tvångsinkallad till arbetstjänst 1941. Mamman lät Andras bli kristet döpt vid 6 års ålder i hopp om att det skulle kunna skydda honom. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 februari 2013. Intervjuare: Gudrun Igra.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Bruno Frister - hela intervjun

Bruno Frister berättar här om hur han mot alla odds överlevde Auschwitz. Han berättar också om hur han återförendes med sin syster efter att ha sett hennes namn på en lista över överlevande. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 april 2013. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Erika Josefson - hela intervjun

Erika Josefson kom som adoptivbarn till en svensk familj. I vuxen ålder får hon veta att hon som litet barn överlevt Bergen-Belsen. Hon togs om hand av en kvinna efter att hennes mamma dött. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 5 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - hela intervjun

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning och att döden blev vardag. Hennes familj slets itu, men mamman fick hjälp att fly till Sverige och gav aldrig upp sökandet efter sina barn. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - hela intervjun

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han är kristet döpt, men det hjälpte inte undan förföljelserna. Här berättar han om när han var barn och de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Halina Hoffman - hela intervjun

Samtidigt som Halina Hoffmans föräldrar tvingades ombord på tåg till Treblinka så gömdes hon på en gård på polska landsbygden av en vän till familjen. Föräldrarnas fortsatta öde kan hon bara gissa sig till. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 4 september 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - hela intervjun

Hania Rosenberg föddes polska Oświęcim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släkten Sursill och migrationen över Kvarken

Tom Juslin berättar om handel och folkförflyttningar över Kvarken i Bottenviken och specifikt om Erik Ångerman Sursill och hans ättlingar som idag uppgår till flera tusen. Den kortaste vägen mellan Umeå i Sverige och Vasa i Finland går över Kvarken. Denna väg har under lång tid varit en viktig kommunikationslänk, och migration har alltid förekommit i båda riktningarna. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

Skolresan till Förintelsen

En grupp högstadieelever åker till andra världskrigets Polen. En resa som kommer att förändra dem. I Polen mördades omkring tre miljoner judar av nazisterna. När eleverna besöker Treblinka, Majdanek och gettot i Warszawa känns historien otäckt nära.