Titta

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Om UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Sverige tog emot ungefär 45 000 flyktingar från koncentrationslägren i Europa åren efter andra världskrigets slut. Några få av dem lever fortfarande och berättar här sina egna historier från det största brottet mot mänskligheten. Samtalen spelades in av Föreningen Förintelsens överlevande.

Till första programmet

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar : Marina Hoff - Bara en förevändning för att mördaDela
  1. Mamma kom från en väldigt...

  2. ...tyskinfluerad familj.

  3. De var judar,
    men kände sig som tyskar-

  4. -liksom många andra judar i Tyskland.

  5. Min morfar var läkare
    och hade sin praktik i Berlin.

  6. Mormor var hemmafru,
    som man brukade vara på den tiden.

  7. De talade tyska hemma.

  8. Jag tror inte
    att de gick till synagogan ofta-

  9. -men de var ändå mycket medvetna om
    att de var judar.

  10. Min pappa kommer från
    en mycket religiös, östjudisk familj.

  11. Han är född i Viljandi,
    en liten stad i Estland.

  12. När han föddes hette den Fellin.

  13. Där fanns det
    konstigt nog också judar.

  14. Han växte upp i denna lilla stad,
    i en stor syskonskara.

  15. De var nio bröder och två systrar.

  16. Hans pappa var hantverkare,
    som judar ofta var på den tiden.

  17. Han tillverkade och sålde mössor.
    Men sen...

  18. När barnen växte upp blev några
    av dem talangfulla affärsmän-

  19. -och så småningom rika.
    De flyttade till Lettland, till Riga.

  20. Det var huvudsakligen min pappa och
    två av hans bröder som styrde det.

  21. Det blev en hel...koncern.

  22. Olika fabriker och banker,
    järnvägar och så vidare...

  23. ...ägde de på 20- och 30-talet
    i Lettland och Estland.

  24. De kallades ungefär
    "Rothschild av Lettland".

  25. -Du fick ett syskon också?
    -Ja, Leonard föddes 1938.

  26. Han bor också i Sverige.

  27. -Vad gör han?
    -Han är pensionär som jag.

  28. Vilka är dina tidigaste minnen?
    Kommer du ihåg nåt från före kriget?

  29. Ja, lite.
    Jag var fem år när kriget började.

  30. -Vill du berätta?
    -Det var 1941...

  31. Först bodde vi
    i ett väldigt flott, stort hus.

  32. Det kan jag också visa,
    men bilden hänger på väggen där.

  33. Nej, jag har en dagbok...
    Ska jag gå och hämta den?

  34. Vi kan ta det sen.

  35. Där bodde vi
    tillsammans med en massa tjänstefolk-

  36. -och morfar och mormor-

  37. -och en farbror med familj.
    Alla bodde i detta hus.

  38. Men sen när Sovjet kom 1940
    blev huset nationaliserat-

  39. -och alla övriga ägodelar också.

  40. Då var vi tvungna att lämna huset.

  41. Innan vi går vidare...
    Du beskriver ju huset väldigt bra.

  42. Har du nåt bildminne
    från när du var i huset?

  43. Jag kommer ihåg rummet
    där min brorsa och jag sov.

  44. Vi hade ett stort rum.
    Var och en hade sin barnflicka.

  45. Jag kommer naturligtvis ihåg
    trädgården där vi lekte-

  46. -med trädgårdsmästarens barn
    och chaufförens dotter.

  47. Var det några judiska traditioner då?

  48. Jag minns bara att jag en gång
    var med min pappa i synagogan.

  49. Det var kort...
    Det måste ha varit påsken 1941.

  50. Men han kom som sagt
    från en religiös familj.

  51. Han hade kosher-hushåll.
    Det behöll min mamma.

  52. Hon hade själv inte dessa idéer,
    men gjorde det för hans skull.

  53. Men jag minns inte hur det gick till.

  54. Det kom en massa rabbiner.
    Han var en ansedd församlingsmedlem.

  55. Han gav pengar till välgörenhet
    och startade en judisk tidning.

  56. Minns du... Vad är ditt första minne
    av att atmosfären förändrades?

  57. Att livet förändrades för er
    på grund av kriget och antisemitism?

  58. Det första minnet var
    att vi blev tvungna att flytta.

  59. Sen bodde vi i en annan fin villa
    i Mežaparks, en förort till Riga.

  60. "Förändrades"?
    Man kommer ihåg flyganfallen...

  61. ...när tyskarna kom.

  62. Det var hemskt. Vi satt i källaren
    och hörde hur bomber föll.

  63. Det skakade och jag var väldigt rädd.

  64. Sen kommer jag naturligtvis ihåg
    när vi blev utkörda ur huset.

  65. SS kom, och vi var tvungna
    att lämna huset inom 15 minuter.

  66. -Kan du berätta mer i detalj?
    -Det var...

  67. Det var i början av juli 1941. Riga
    intogs snabbt efter krigsutbrottet.

  68. Lettland tillhörde ju Sovjetunionen.

  69. Kriget mot Sovjetunionen
    startade den 22 juni 1941.

  70. En vecka senare
    var Riga redan ockuperat av tyskar.

  71. Då kom... Min pappa var inte hemma.

  72. Han gömde sig redan under rysk tid
    för att inte föras till Sibirien.

  73. -Var gömde han sig?
    -Hos bekanta. Jag vet inte var.

  74. Två av hans bröder
    blev deporterade till Sibirien.

  75. Om de hittat honom
    hade han kunnat överleva.

  76. En av bröderna kom tillbaka.
    Den andre dog i sovjetiskt läger.

  77. Så han hade kanske
    något större chans att överleva.

  78. Men de hittade honom inte,
    så han satt kvar när tyskarna kom in.

  79. När han hörde att alla blev utkörda
    ur huset och samlade på nån plats-

  80. -så kom han ut för att vara med oss.
    Det var sista gången vi såg honom.

  81. Alla transporterades därifrån
    i lastbilar.

  82. Alla utom kvinnor med små barn.
    De var undantagna.

  83. -Kan du berätta mer om platsen?
    -Den låg inte långt från vårt hus...

  84. ...i Mežaparks där vi bodde,
    en trevlig villaförort till Riga.

  85. Där fanns en stor plats
    där alla judiska familjer samlades.

  86. Kommer du ihåg pappa då?
    Minns du hur han såg ut?

  87. Ungefär som här.
    Det är min bild av honom.

  88. Alla var förfärade.
    Ingen visste vad som skulle hända.

  89. Det var SS och hundar...
    och skrikande småbarn.

  90. Det var hemskt.
    Vi var där några timmar.

  91. Jag minns mycket väl
    att de kördes bort på lastbilar.

  92. Inte bara pappa utan morfar och andra
    släktingar. Vi såg dem aldrig mer.

  93. Förmodligen mördades de
    de närmaste dagarna, om inte direkt.

  94. Mamma sprang som en jojo
    alla de kommande veckorna-

  95. -och ville höra vad som hade hänt.
    Men ingen kunde ge henne information.

  96. Vem kunde du prata med?
    Kunde du prata med mamma?

  97. Vi gick hem till en släkting.
    Det var som en samlingsplats.

  98. Massor av kvinnor och små barn
    hade samlats där.

  99. Naturligtvis frågade jag henne,
    men jag minns inte vad.

  100. -Var din lillebror med mamma?
    -Han var 2,5 år. Vi var tillsammans.

  101. Vi var tillsammans ett bra tag,
    tack och lov. Men han blev ju...

  102. När mamma gjorde efterforskningar-

  103. -och gick till SS högkvarter,
    så tog hon lillebror med sig.

  104. Han såg väldigt arisk ut,
    blond och blåögd och väldigt söt.

  105. Han var bra att ha med sig.
    Däremot fick jag stanna hemma.

  106. Jag såg väldigt judisk ut
    och skulle därför gömmas undan.

  107. Men jag minns inga detaljer.
    Det är lite...

  108. -Det är ganska länge sen.
    -Ja, det är klart.

  109. Men ibland kan man ha
    vissa minnesbilder.

  110. Ja, vissa minnesbilder finns ju,
    men det är punktvis.

  111. Har du nån annan minnesbild
    från barndomen som dyker upp?

  112. Från den tiden? Vi gick hela natten
    från Mežaparks till centrala Riga.

  113. Inte bara vi,
    utan andra mammor med små barn.

  114. -Hur långt kan det ha varit?
    -Ungefär 10-12 kilometer.

  115. Men alla barn var små och väldigt
    trötta efter dessa upplevelser-

  116. -av att bli utkastade
    utan att få nånting med sig...

  117. Vi gick hela natten.
    Det var en ljus sommarnatt.

  118. Vi gick förbi stora fina kyrkogårdar,
    som fortfarande finns kvar.

  119. De bad en kyrkogårdsväktare
    som bodde där i ett litet hus-

  120. -att få stanna där i några timmar
    och vila och dricka nåt.

  121. Men han var så rädd att han sa nej,
    så vi fick gå vidare.

  122. Till sist kom vi fram.

  123. -Och vad hände sen?
    -Sen öppnades gettot.

  124. Först fick alla order...

  125. Alla judiska människor
    skulle bosätta sig-

  126. -i "Moskauer Vorstadt",
    som det hette.

  127. Det var ett förfallet distrikt
    med gamla trähus-

  128. -i dåligt skick utan bekvämligheter
    och med delvis oasfalterade gator.

  129. Det var enda sättet att få bostad,
    och där fick vi en etta.

  130. Där bodde mamma, min bror och jag
    och en kusin till mig.

  131. Jag tror att hon förekommer här.

  132. Hon var vuxen
    och nygift med den här killen.

  133. Han försvann redan första dagen
    tillsammans med vår pappa.

  134. Hon letade hela tiden efter honom.
    Då hämtade SS henne också.

  135. Sen omkom båda
    dessa unga människor.

  136. Sen bodde det en annan
    obekant person i denna lilla etta.

  137. Så småningom blev gettot avskärmat.

  138. De satte upp taggtråd
    och man kunde inte gå ut.

  139. Man kunde bara sitta där.

  140. Hur många människor bodde där?

  141. Det kan jag inte säga,
    men det finns böcker om det.

  142. Det var ungefär 70 000 judar i Riga
    före kriget-

  143. -så det måste ha varit
    tiotusentals i alla fall.

  144. Vissa uppgifter har du förstås tagit
    reda på i efterhand. Du var ju barn.

  145. Har du fler minnen från ghettot? Det
    var dramatiskt att hon blev hämtad.

  146. Det var väldigt svårt.

  147. Vi fick inte gå på trottoarerna.

  148. Vi måste gå på körfältet,
    mitt i gatan.

  149. Alla hade davidsstjärna på kläderna.
    Den måste alltid sys om.

  150. Ibland skulle den sitta till vänster,
    ibland till höger.

  151. Man måste jämt sy om dem,
    och utan dem fick man inte visa sig.

  152. En annan släkting,
    min faster med sin familj...

  153. Här är hon och hennes dotter.

  154. De blev skjutna i gettot för att
    de gick ut utan davidsstjärna.

  155. Hennes man var läkare
    och hade använts av tyskarna.

  156. De hade tillstånd
    att bo med honom på ett sjukhus.

  157. De trodde att de kunde gå ut
    i sjukhusparken utan davidsstjärna.

  158. Men nej. Det var bara en förevändning
    för att mörda folk.

  159. Vi lekte i gettot med flickan.
    Hon var lika gammal som jag.

  160. -Vad hette hon?
    -Eleonora Minz.

  161. Hon var väldigt vacker.
    Hon såg ut som en Hollywoodstjärna.

  162. Men det hjälpte inte. Så var det.

  163. Vi gick alltså på körfältet.

  164. Det var inte så många bilar då-

  165. -men SS körde
    och det fanns militärfordon.

  166. Vi var rädda att bli överkörda,
    så vi gick på led.

  167. Först min bror, sen jag och mamma.

  168. Vi gick i kanten av körfältet.
    Det minns jag också.

  169. -Hur var det med mat i gettot?
    -Dåligt. Svälten började redan då.

  170. Jag minns inte konkret-

  171. -men mamma har lämnat
    bra beskrivningar om den tiden.

  172. Hon skrev att det var köer
    och väldigt små portioner.

  173. Hon var inte van att laga mat.
    Hon hade aldrig lagat mat förut.

  174. Så det var bedrövligt.

  175. Textning: Rickard Sjöberg
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Marina Hoff - Bara en förevändning för att mörda

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Lettiska Marina Hoff minns när familjen blev utkörda ur huset i förorten till Riga när SS kom. Och det var bara början. Snart kördes männen bort på lastbil och försvann. Judiska kvinnor och barn utan davidsstjärna sköts ihjäl utan förvarning. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget
Ämnesord:
1939-1945 (andra världskriget), Förintelsen, Förintelsens överlevande, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - Att flytta till gettot

Alexander Kwiatkowski är polsk jude. Han berättar här om när han var fem år gammal och tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen tillsammans med sin familj. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Med antisemitism som lag

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han berättar här att han är kristet döpt och inte ens hade hört ordet jude, men det hjälpte honom inte undan förföljelserna. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - Bara ta med det man kunde bära

Hania Rosenberg föddes i polska Oswiecim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Vi blev angivna

1944 hamnade lettiska Marina Hoff som åttaåring i centralfängelset i Riga. Nästa station blev ett förintelseläger där det fanns flera hundra barn, men inga vuxna. När ryssarna närmade sig ville myndigheterna likvidera alla lägerinvånare. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Jag godtog det likgiltigt

Györg Fenyö berättar om när han var barn i Budapest då de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Han har många skarpa minnen, men minnesluckorna kring det fasansfulla som hänt är lika många. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - Att växa upp med döden

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning. Döden och skottkärror med uppsvällda, döda människokroppar blev vardag. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Bara en förevändning för att mörda

Lettiska Marina Hoff minns när familjen blev utkörda ur huset i förorten till Riga när SS kom. Och det var bara början. Snart kördes männen bort på lastbil och försvann. Judiska kvinnor och barn utan davidsstjärna sköts ihjäl utan förvarning. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - hela intervjun

Alexander Kwiatkowski är polsk jude och var fem år gammal när han och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen. Därefter tvingades de ofta flytta mellan olika platser för att gömma sig. När kriget var slut fortsatte förföljelsen av familjen, trots att de inte var religiösa. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Andras Agoston - hela intervjun

Andras Agoston föddes i Budapest i Ungern 1938 i en judisk familj. Han berättar här bland annat om hur hans pappa blev tvångsinkallad till arbetstjänst 1941. Mamman lät Andras bli kristet döpt vid 6 års ålder i hopp om att det skulle kunna skydda honom. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 februari 2013. Intervjuare: Gudrun Igra.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Bruno Frister - hela intervjun

Bruno Frister berättar här om hur han mot alla odds överlevde Auschwitz. Han berättar också om hur han återförendes med sin syster efter att ha sett hennes namn på en lista över överlevande. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 april 2013. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Erika Josefson - hela intervjun

Erika Josefson kom som adoptivbarn till en svensk familj. I vuxen ålder får hon veta att hon som litet barn överlevt Bergen-Belsen. Hon togs om hand av en kvinna efter att hennes mamma dött. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 5 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - hela intervjun

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning och att döden blev vardag. Hennes familj slets itu, men mamman fick hjälp att fly till Sverige och gav aldrig upp sökandet efter sina barn. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - hela intervjun

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han är kristet döpt, men det hjälpte inte undan förföljelserna. Här berättar han om när han var barn och de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Halina Hoffman - hela intervjun

Samtidigt som Halina Hoffmans föräldrar tvingades ombord på tåg till Treblinka så gömdes hon på en gård på polska landsbygden av en vän till familjen. Föräldrarnas fortsatta öde kan hon bara gissa sig till. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 4 september 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - hela intervjun

Hania Rosenberg föddes polska Oświęcim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Palme: Livet. Politiken. Mordet.

Politikern Palme - Vilket är hans arv idag?

Samtal om arvet efter Olof Palme och vilken betydelse det har politiskt och symboliskt idag. Samtalet berör också personliga relationer till Palme och bilden av honom utomlands. Medverkande: Henrik Berggren, journalist och författare, Göran Greider, författare och chefredaktör Dala-Demokraten, America Vera-Zavala, dramatiker, författare och aktivist och Linda Nordlund, liberal debattör och skribent. Moderator: Annie Reuterskiöld, journalist. Inspelat den 25 februari 2016 på Kulturhuset i Stockholm. Arrangör: Kulturhuset Stadsteatern Stockholm.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

De finska krigsbarnen

De två finska krigsbarnen Kielo och Pentti skickades till Sverige från Finland under andra världskriget. Mellan 70 000 och 80 000 finska barn delade samma öde. Hur var det att komma ensam till Sverige, och hur har resan påverkat dem som vuxna? För Kielo och Pentti var det en upplevelse i barndomen som satte djupa spår.