Titta

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Om UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Sverige tog emot ungefär 45 000 flyktingar från koncentrationslägren i Europa åren efter andra världskrigets slut. Några få av dem lever fortfarande och berättar här sina egna historier från det största brottet mot mänskligheten. Samtalen spelades in av Föreningen Förintelsens överlevande.

Till första programmet

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar : Eugenia Göndör - Att växa upp med dödenDela
  1. Ganska snart
    började människor dö av hunger.

  2. Jag minns så väl
    att man la ut dem på gatan-

  3. -och täckte över med något papper.

  4. Sen kom skottkärror-

  5. -och fraktade dem
    till någon gemensam grav nånstans.

  6. Det var döda barn och vuxna.

  7. De var uppsvällda.
    Det var hemska bilder.

  8. Jag började redan drömma i gettot-

  9. -om de döda
    som låg på gatorna ibland.

  10. Nazisterna patrullerade i gettot.

  11. Soldater, Wehrmacht
    eller vad det var för något.

  12. Ibland sköt de ner människor
    utan anledning.

  13. Det var någon som inte tog av hatten
    eller... Jag kommer inte ihåg varför.

  14. Jag bara såg att en vakt kan
    ta pistolen och skjuta ner människor.

  15. -Såg du det?
    -Jag såg det.

  16. Jag kunde inte förstå vad som pågår.

  17. I den åldern
    är det väldigt svårt att ta till sig.

  18. Jag förstod inte. Jag tyckte att mina
    föräldrar var omtyckta och snälla.

  19. Deras föräldrar var snälla människor.

  20. Jag förstod inte varför vi är tvungna
    att lämna våra hem och flytta.

  21. Vad har hänt? Varför?

  22. De vuxna säger: "De säger
    att vi kan förgifta den rätta rasen."

  23. Jag börjar fantisera som barn.
    Vadå "förgifta rätta rasen"?

  24. Lägger de gift i deras dryck
    eller vad gör judarna?

  25. Jag fattade ingenting.
    Jag tyckte det var helt...

  26. -Ni pratade inom familjen.
    -Javisst.

  27. Jag hade svårt
    att ta till mig det här.

  28. Jag kände bara att jag är
    fruktansvärt orättvist behandlad.

  29. Jag tror att de flesta barn
    hade samma känsla.

  30. För vuxna
    är det lite lättare att förstå.

  31. Jag talade ibland med min man
    om hans upplevelser.

  32. Han deporterades senare
    och var lite äldre.

  33. Han förstod redan.
    Han upplevde redan antisemitismen då-

  34. -innan de hann
    deporteras från Ungern.

  35. Han förstod judehatet
    och allt det här.

  36. Men jag var inte förberedd på det.

  37. Umgicks du med andra barn i gettot
    i din ålder?

  38. Det var dem vi hade lektioner
    tillsammans med under förbudet.

  39. Jag minns inte att jag hade
    nån bästis där eller nåt sånt.

  40. Det har jag inget minne av.

  41. Ganska snart kom också order...

  42. Jag tror att det kanske var
    början på 1942 eller slutet på 1941.

  43. Jag kan inte säga datum.

  44. Jag minns
    att ganska snart kom order om-

  45. -att man ska inställa sig
    till deportation.

  46. Min mamma sa:
    "Vi lyder inte ordern."

  47. "Våra liv
    är inget värda i deras ögon."

  48. "Vi gömmer oss."

  49. Vi gömde oss bakom gamla möbler
    i källaren och på vinden.

  50. Var vi hittade gömställe
    för ögonblicket.

  51. Vi var mycket, mycket rädda.

  52. Vi såg exempel på att när soldaterna
    kom in i huset-

  53. -och upptäckte gömda människor-

  54. -så avrättade soldaterna dem ofta
    för olydnad.

  55. De låg döda sen på husgården.

  56. De som marscherade iväg brukade
    kasta ifrån sig sina matpaket.

  57. Ibland när det blev tyst
    gick mamma ut och plockade upp dem.

  58. Det kunde vara en mjöl- eller
    sockerpåse som människor sparat.

  59. De tyckte inte att det var någon idé
    att släpa på det.

  60. De försökte hela tiden
    lura oss också.

  61. De lovade att man skulle få bröd
    och marmelad-

  62. -bara man inställer sig
    till deportationen.

  63. Och människor gav upp.

  64. De sa att vi från Umschlagplatz
    skulle åka till ett arbetsläger.

  65. Vi var så rädda att bli upptäckta
    varje gång vi gömde oss.

  66. Vi tiggde och bad mamma att få gå
    till de utlovade arbetslägren-

  67. -men mamma
    gick det inte att tala med.

  68. Hon sa: "Så länge vi är tillsammans
    kanske vi kommer på nåt råd."

  69. -Det är din mamma som räddat er.
    -Ja, det är så det är.

  70. Hon var mycket stark.

  71. Hon förstod att nu är det kamp.

  72. Vi är i krig, faktiskt.

  73. Jag kommer ihåg att farmor
    slutade äta, la sig i sängen och sa:

  74. "Ge min mat till barnen
    så att de överlever."

  75. Hon var inte så road av den maten.
    Hon var en from kvinna.

  76. Innan kriget hade hon alltid
    täckt huvud eller en peruk-

  77. -när hon gick bort med föräldrar
    till någon fest eller någonting.

  78. Det var det första offret
    i vår familj, det var farmor.

  79. -Hur gammal blev farmor?
    -Jag minns inte.

  80. Mina föräldrar hann begrava henne
    på den judiska begravningsplatsen-

  81. -men vi har aldrig
    ställt upp nån sten.

  82. Vi har ingen aning om var hon ligger.

  83. Det andra offret i familjen var...

  84. ...farbror Hillers dotter.

  85. Hon blev magrare och magrare.
    Hon var sexton, sjutton år.

  86. Hon var bildskön.

  87. Hon hade fantastiskt vackert
    långt, kastanjebrunt hår-

  88. -och tjusiga ögon.
    Jag beundrade henne otroligt.

  89. Hon la sig i sängen
    med en lunginflammation-

  90. -och man tillkallade läkare.

  91. Läkaren sa att hon har
    så stark anemi, hon är så undernärd-

  92. -att hon inte kommer att överleva,
    tyvärr.

  93. Jag minns att farbror Hiller
    knackade på dörren och sa till mamma:

  94. "Kan du ge min dotter
    vad du ger dina barn?"

  95. Men det var för sent.
    Mamma köpte nämligen fläsk.

  96. Hon gjorde schmaltz av det.

  97. Det stod glasburkar
    med det här fettet i fönstret.

  98. Jag minns att det var mycket lättare
    att svälja det äckliga brödet-

  99. -med schmaltz på än utan.

  100. Det var de två första offren
    i vår familj.

  101. Så pågick det. Vi gömde oss.

  102. Vi levde med den här rädslan.

  103. Så småningom sa min mamma
    att det var faktiskt redan-

  104. -i slutet av 1942, början på 1943-

  105. -att om båda föräldrar...

  106. Egentligen var det så
    att radio var förbjudet i gettot.

  107. Det fanns några modiga människor
    som tog med sig någon apparat-

  108. -och gömde i någon källare.

  109. Sen spred de rykten om vad som hände.

  110. En gång spreds
    ett mycket glädjande rykte att...

  111. ...tyska armén började sin reträtt
    från ryska fronten.

  112. Det var ju som ett tecken på att
    snart kommer det att hända nåt bra.

  113. Mamma berättade för pappa.
    Pappa gick ut mindre och mindre.

  114. Mamma berättade för honom och han...
    Jag minns som det var i dag.

  115. Han satt och han sa:

  116. "Jag är säker på att nazisterna
    kommer att förlora kriget"-

  117. -"men mig får ni berätta det för
    på begravningsplatsen."

  118. Jag var den första i vår familj-

  119. -som skulle lämna Warszawas getto
    med falska identitetspapper.

  120. Först fick jag lära mig
    mitt nya efternamn.

  121. Jag skulle nu heta Kovnatska
    istället för Baumann.

  122. Jag fick lära mig kristendomskunskap
    och kristna böner.

  123. Mamma förberedde oss på
    att vi försöker...

  124. Det var nån färdig plan
    som jag inte kände till.

  125. Hon sa: "Även jag kommer efter er
    men ni måste gå först."

  126. "Jag kommer efter er."

  127. "Då ska ni inte kalla mig mamma.
    Då ska ni kalla mig tant."

  128. "Jag kommer ha ett annat efternamn."

  129. Jag kommer inte ihåg
    vad hon hade för efternamn.

  130. Så var det. Alltså jag...

  131. När jag var klar
    med min undervisning...

  132. ...så, det var...

  133. ...någon gång i månadsskiftet mars...

  134. ...april, maj eller mars, april.
    Jag kommer inte ihåg.

  135. Det var en vårdag.
    Det var mycket varmt och skönt ute.

  136. Och ja, en man som var
    en så kallad Volksdeutscher...

  137. Han jobbade i nazisternas tjänst
    i gettot.

  138. Han tog mig i handen
    och förde ut mig därifrån.

  139. Trots att nazisterna visste
    hur rasen som ska utplånas såg ut-

  140. -stoppade ingen oss vid övergångarna.

  141. Jag var blond och blåögd.

  142. De tog mig antagligen för hans dotter
    eller...

  143. Mannen som smugglade ut mig
    till den ariska sidan tog mig hem-

  144. -och presenterade mig för sin fru.

  145. Han hade hittat en städhjälp
    och barnpassning.

  146. Då var jag knappt tolv år gammal.

  147. Snart efter mig kom min syster
    på samma sätt.

  148. Det var också han som förde ut henne.

  149. Sist kom mamma.

  150. När mamma kom ut
    vågade vi inte gå tillbaka-

  151. -till vårt hem där alla kände oss.

  152. Det är känt att det fanns
    många medarbetare till nazisterna-

  153. -som angav oskyldiga människor.

  154. Mamma hyrde en lägenhet
    i en stadsdel där ingen kände oss.

  155. Hon sa att hon var en bondekvinna.

  156. Hon tog hand om
    två föräldralösa barn.

  157. Hennes hem var sönderbombat.
    Det var ingen nyhet i Warszawa.

  158. Hon ville hyra ett rum nu
    när hon skulle ta hand om flickorna.

  159. Det var en kristen familj.
    De frågade inget.

  160. De lät oss bo där.

  161. Det dröjde inte länge-

  162. -förrän mamma kom hem mycket upprörd.

  163. Hon hade mött en tidigare grannfru
    på gatan som stirrade på henne.

  164. Mycket förvånat.

  165. Det dröjde bara några dagar-

  166. -tills Gestapo kom till det huset
    där vi befann oss.

  167. De beordrade alla
    att komma ner på gården.

  168. Endast vi tre togs
    till Gestapos högkvarter på förhör.

  169. Alltså vi blev angivna,
    som vi förstod.

  170. Och jag hade det ganska lätt
    med förhöret.

  171. Det var inget problem.

  172. De släppte ut mig med detsamma.

  173. Sen var min syster på förhör.

  174. Det var samma sak för henne.

  175. Sen var min mamma på förhör.

  176. Det dröjde ganska länge.

  177. Vi satt där oroliga
    och visste inte vad som hände.

  178. Då kom Gestapo och sa bara:

  179. "Er tant är judinna."

  180. Den här kvinnan är judinna,
    men vi var det inte.

  181. De lyckades inte göra någon koppling
    mellan er och er mor?

  182. Så mamma togs ifrån oss.

  183. Vi återvände ensamma-

  184. -till det rum vi hyrde
    hos den kristna familjen.

  185. Vi började söka olika arbeten-

  186. -för att försörja oss
    och betala hyra och så.

  187. Vi hade fortfarande några
    smycken kvar men det var inte mycket.

  188. Textning: Emilia Carlsson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Eugenia Göndör - Att växa upp med döden

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning. Döden och skottkärror med uppsvällda, döda människokroppar blev vardag. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget
Ämnesord:
1939-1945 (andra världskriget), Förintelsen, Förintelsens överlevande, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - Att flytta till gettot

Alexander Kwiatkowski är polsk jude. Han berättar här om när han var fem år gammal och tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen tillsammans med sin familj. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Med antisemitism som lag

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han berättar här att han är kristet döpt och inte ens hade hört ordet jude, men det hjälpte honom inte undan förföljelserna. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - Bara ta med det man kunde bära

Hania Rosenberg föddes i polska Oswiecim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Vi blev angivna

1944 hamnade lettiska Marina Hoff som åttaåring i centralfängelset i Riga. Nästa station blev ett förintelseläger där det fanns flera hundra barn, men inga vuxna. När ryssarna närmade sig ville myndigheterna likvidera alla lägerinvånare. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Jag godtog det likgiltigt

Györg Fenyö berättar om när han var barn i Budapest då de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Han har många skarpa minnen, men minnesluckorna kring det fasansfulla som hänt är lika många. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - Att växa upp med döden

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning. Döden och skottkärror med uppsvällda, döda människokroppar blev vardag. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Bara en förevändning för att mörda

Lettiska Marina Hoff minns när familjen blev utkörda ur huset i förorten till Riga när SS kom. Och det var bara början. Snart kördes männen bort på lastbil och försvann. Judiska kvinnor och barn utan davidsstjärna sköts ihjäl utan förvarning. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - hela intervjun

Alexander Kwiatkowski är polsk jude och var fem år gammal när han och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen. Därefter tvingades de ofta flytta mellan olika platser för att gömma sig. När kriget var slut fortsatte förföljelsen av familjen, trots att de inte var religiösa. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Andras Agoston - hela intervjun

Andras Agoston föddes i Budapest i Ungern 1938 i en judisk familj. Han berättar här bland annat om hur hans pappa blev tvångsinkallad till arbetstjänst 1941. Mamman lät Andras bli kristet döpt vid 6 års ålder i hopp om att det skulle kunna skydda honom. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 februari 2013. Intervjuare: Gudrun Igra.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Bruno Frister - hela intervjun

Bruno Frister berättar här om hur han mot alla odds överlevde Auschwitz. Han berättar också om hur han återförendes med sin syster efter att ha sett hennes namn på en lista över överlevande. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 april 2013. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Erika Josefson - hela intervjun

Erika Josefson kom som adoptivbarn till en svensk familj. I vuxen ålder får hon veta att hon som litet barn överlevt Bergen-Belsen. Hon togs om hand av en kvinna efter att hennes mamma dött. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 5 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - hela intervjun

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning och att döden blev vardag. Hennes familj slets itu, men mamman fick hjälp att fly till Sverige och gav aldrig upp sökandet efter sina barn. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - hela intervjun

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han är kristet döpt, men det hjälpte inte undan förföljelserna. Här berättar han om när han var barn och de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Halina Hoffman - hela intervjun

Samtidigt som Halina Hoffmans föräldrar tvingades ombord på tåg till Treblinka så gömdes hon på en gård på polska landsbygden av en vän till familjen. Föräldrarnas fortsatta öde kan hon bara gissa sig till. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 4 september 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - hela intervjun

Hania Rosenberg föddes polska Oświęcim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Barnen som överlevde Förintelsen

Ruth Rogoff

Ruth Rogoff berättar om hur hennes familj flydde från Tyskland till London just innan andra världskriget bröt ut. När familjen steg ur tåget på stationen i London meddelade de engelska myndigheterna att krig hade brutit ut. Ruth understryker i sin historia vikten av att prata med barn om nazismen och hur historien måste föras vidare på ett konstruktivt sätt.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

De finska krigsbarnen

De två finska krigsbarnen Kielo och Pentti skickades till Sverige från Finland under andra världskriget. Mellan 70 000 och 80 000 finska barn delade samma öde. Hur var det att komma ensam till Sverige, och hur har resan påverkat dem som vuxna? För Kielo och Pentti var det en upplevelse i barndomen som satte djupa spår.