Titta

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Om UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Sverige tog emot ungefär 45 000 flyktingar från koncentrationslägren i Europa åren efter andra världskrigets slut. Några få av dem lever fortfarande och berättar här sina egna historier från det största brottet mot mänskligheten. Samtalen spelades in av Föreningen Förintelsens överlevande.

Till första programmet

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar : Bruno Frister - Dödsmarschen från AuschwitzDela
  1. Jag kommer ihåg
    att jag blev sjuk på vintern.

  2. Jag kom i "Krankenstube"
    som det heter på tyska.

  3. Man visste att det inte var bra
    att vara där, för där rensade de.

  4. Om man var där en vecka
    så kom de och tog en.

  5. Jag hade en kusin från Lodz. Jag
    träffade honom helt tillfälligt där.

  6. Han var en liten, söt pojke.

  7. Så jag tror att tyskarna
    använde honom i homosexuellt syfte.

  8. Han fick fina kläder.

  9. Han hittade mig när jag var i sängen.

  10. "Du får inte vara här,
    för det är rensningar titt som tätt."

  11. -Han hade inga fångkläder.
    -Han hade...

  12. Han hade nåt slags...uniform.

  13. Men det var inte fångkläder.
    De klädde honom i nån tysk uniform.

  14. -Sa han nånting om det?
    -Han överlevde inte själv.

  15. Men han sa till mig:
    "Försök komma härifrån."

  16. Så jag gick därifrån
    trots att jag hade feber och sånt.

  17. Jag fick jobba på "Appellplatz".

  18. Jag hade tur. Flera gånger.

  19. Det var -42, den stora där-

  20. -när de hade plats i några vagnar...
    Det fanns sidospår där tågen stod.

  21. Efter att jag var i vapenfabrik-

  22. -hade de rakat av allt hår på
    huvudet, för att lätt känna igen oss.

  23. Så jag hade inget hår.

  24. När de skulle välja till vagnarna-

  25. -såg jag annorlunda ut,
    så de pekade ut mig.

  26. Vi var kanske 4-5 stycken.

  27. Och det var en soldat med gevär
    som skulle passa oss.

  28. Men han blev på nåt sätt... Det fanns
    en grupp som gick förbi till jobbet.

  29. De hade spadar och hackor
    och skulle jobba på fältet.

  30. När han var bortvänd så hoppade jag
    över till den andra gruppen.

  31. Nån gav mig en spade,
    och jag marscherade ut med dem.

  32. Jag vågade inte sova i baracken
    den natten.

  33. Jag låg kvar. Jag var övertygad om
    att de skulle söka efter mig.

  34. Men det blev inte så.

  35. Och det var kvinnornas barack, och de
    ville inte att jag skulle förfrysa.

  36. Så jag fick ligga bland kvinnor
    på golvet där, på nån madrass.

  37. En natt. Sen gick jag tillbaka.
    De letade inte efter mig.

  38. De hade tillräckligt många
    till vagnarna.

  39. Men det var rena rama turen. Annars
    hade jag också hamnat i Treblinka.

  40. Dels för att man var ihärdig-

  41. -att man försökte på alla sätt
    att skaffa mat och överleva.

  42. Dels hade man en stor portion tur.

  43. Det var ju det viktigaste.

  44. Jag har ett märke på pannan för
    en SS-man slog till mig med kolven.

  45. Men jag träffade å andra sidan på
    en SS-man som tittade runt-

  46. -att det inte fanns tyskar
    i närheten-

  47. -och gav mig en bit torrt bröd.

  48. Så det fanns viss mänsklighet också.

  49. Men de var ju rädda,
    de som inte tyckte att det var rätt.

  50. De fick ju hoppa med i det här.

  51. I Auschwitz, på andra sidan vägen,
    hade tyskarna sina baracker.

  52. De spelade vacker musik.
    Det hördes ibland till lägret också.

  53. De bodde där och hade alla bekvämlig-
    heter. De spelade boule och annat.

  54. Där var livet som vanligt.
    De skulle vara vakterna i Auschwitz.

  55. Träffade du några kända personer där?

  56. Nej, inte i lägret.
    Jag kunde inte jiddisch före kriget.

  57. Vi pratade polska,
    men jag lärde mig i lägret.

  58. För de flesta pratade jiddisch-

  59. -så för att kommunicera
    lärde jag mig det.

  60. Och vi...
    visste när det kom judiska helger.

  61. Vi försökte i baracken...
    Några kom ihåg hur man gör.

  62. Alltså, ber.
    Vid tillfällen som chanukka.

  63. När du satt i Auschwitz
    och jobbade...

  64. Visste du att folk blev gasade?

  65. Nej, då visste man inte.
    De påstod: "Ni ska åka österut."

  66. "Det behövs arbetskraft där."

  67. De hade naturligtvis rätt i
    deras synpunkt.

  68. Visste folk att det var direkt till
    döden hade ingen velat komma med.

  69. Men en del trodde på att de skulle
    åka till arbete. Vad ska man göra?

  70. Ja, så var det med det här.

  71. Sista tiden,
    när Auschwitz skulle evakueras-

  72. -när ryssarna närmade sig...

  73. Det var ju i januari -45.

  74. Då evakuerades Auschwitz.
    Man skulle marschera-

  75. -till fots, från Auschwitz
    till Gleiwitz - Gliwice på polska.

  76. Det var många kilometer. Folk
    var utmärglade, hungriga och sjuka.

  77. Så det var rena dödsmarschen.

  78. Om nån inte orkade gå
    så togs de åt sidan och sköts.

  79. Så det låg människor i diket.
    Man släpade sig fram.

  80. Vi kom till Gleiwitz på kvällen.

  81. Det fanns ingen plats inomhus längre.

  82. Den natten sov jag i det fria, och
    det var -25 grader eller nåt sånt.

  83. I tunna kläder.
    Men på nåt sätt så överlevde man.

  84. Men det var
    löss och allt möjligt där.

  85. På morgonen ställdes öppna vagnar
    till vårt förfogande-

  86. -och så skulle de ta med sig

  87. Det var viktigare för dem att ta med
    fångarna än att ta alla andra saker.

  88. In i det sista var de inställda på
    att ingen skulle överleva.

  89. Vi var på väg, förbi Mauthausen
    som ligger i Österrike.

  90. De ville inte ta emot oss för det var
    fullt. De fortsatte, och vi stod där.

  91. På morgnarna...

  92. Det var öppna vagnar och det fanns
    påbyggnader där en vakt satt.

  93. Vid varje vagn
    satt en vakt som var beväpnad.

  94. På morgnarna var några döda.

  95. De skulle naturligtvis inte
    få åka med längre.

  96. Man skulle kasta ut dem
    och bära bort dem.

  97. Det visade sig att de som bar bort
    dem inte heller kom tillbaka.

  98. Man hörde skott. De sköt dem.

  99. Det var att utplåna folk.

  100. Man höll sig borta så att man
    inte tvingades bära bort döda.

  101. Vi var i Mauthausen.
    Vi stannade i Tjeckien.

  102. -Det pågick i några dagar.
    -Många dagar.

  103. Tåget fick stanna
    för det blev avbrutet av bomber.

  104. De fick laga järnvägen.

  105. Jag kommer inte ihåg vem
    som kom på natten och vem på dagen-

  106. -men det bombades hela tiden.

  107. De kunde inte veta vad det var
    för tåg. Vi kunde bli bombade.

  108. Vi hade tur. Det tog timmar.

  109. Till slut
    hamnade jag i Dora-Nordhausen.

  110. Det är
    i Thüringen-området i Tyskland.

  111. Där hade de den stora fabriken
    som gjorde V-1 och V-2.

  112. Bomber som skickades mot London och
    andra engelska städer.

  113. Där arbetade jag några veckor
    vid maskin.

  114. Man fick svarva.
    Sen skulle vi skickas vidare.

  115. Fabrikerna
    var nedgrävda under jorden.

  116. Det var två tunnlar som gick där.

  117. Det var maskiner
    från hela ockuperade Europa.

  118. Polska svarvar, maskiner från
    Frankrike och från andra ställen.

  119. Överallt var det bemannat. Man
    skulle fortfarande göra vapen åt dem.

  120. Men själva utskjutningsplatsen
    var utanför-

  121. -så det blev bombat där flera gånger.

  122. Det kom engelska
    och amerikanska plan omväxlande.

  123. De ena på natten, de andra på dagen.
    Hela Tyskland var ju sönderbombat.

  124. Men vi fortsatte ännu längre.
    Från Dora-Nordhausen...

  125. Från januari -45 till mars -45 var
    jag i Dora-Nordhausen, i fabriken.

  126. Sen hamnade vi så småningom i
    Bergen-Belsen. Det var slutstation.

  127. Men inte det stora lägret. Det gick
    tyfus. Och det var mest kvinnor där.

  128. Utan de hade bredvid...

  129. Hur kom ni till Bergen-Belsen?

  130. Det var inhägnat område
    och det var baracker också där.

  131. Det var nära staden Celle
    i norra Tyskland.

  132. Först var det tyskar
    som bevakade oss.

  133. Men när det så småningom blev april-

  134. -slutet av mars -45...

  135. Då hörde man ibland
    från nån tysk radio:

  136. "Deutschland
    ist noch nicht verloren."

  137. "Wir kämpfen weiter" och så vidare.

  138. Men man visste
    att det gick dåligt för dem-

  139. -och att de allierade närmade sig.

  140. Sista tiden blev vi bevakade av
    pilkorsare från Ungern.

  141. Tyskarna utrymde,
    men pilkorsarna var kvar.

  142. Till slut var ingen kvar.
    De rymde också.

  143. Just den dagen, 15 april 1945-

  144. -såg vi några stridsvagnar
    rulla på vägen utanför.

  145. De såg inte ut som de tyska med kors.

  146. Det var engelska stridsvagnar.
    Nån stannade-

  147. -och kom in i lägret.
    Det låg ju högar med döda överallt.

  148. Så de tog tyska civila...

  149. Det tog några timmar
    innan de fortsatte.

  150. Sen kom eftertrupper,
    och de hade tid.

  151. De tog med tyska civila
    som bodde i byarna intill.

  152. De skulle bära bort de döda
    och begrava dem.

  153. De skulle känna på att de också
    fick hjälpa till i deras hemskheter.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Bruno Frister - Dödsmarschen från Auschwitz

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Bruno Frister berättar hur han och andra fångar på Auschwitz tvingades ut på en marsch som få av dem klarade av. Många blev avrättade vid vägkanten, men Bruno klarade sig. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 april 2013. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget
Ämnesord:
Förintelsen, Förintelsens överlevande, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - Att flytta till gettot

Alexander Kwiatkowski är polsk jude. Han berättar här om när han var fem år gammal och tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen tillsammans med sin familj. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Med antisemitism som lag

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han berättar här att han är kristet döpt och inte ens hade hört ordet jude, men det hjälpte honom inte undan förföljelserna. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - Bara ta med det man kunde bära

Hania Rosenberg föddes i polska Oswiecim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Vi blev angivna

1944 hamnade lettiska Marina Hoff som åttaåring i centralfängelset i Riga. Nästa station blev ett förintelseläger där det fanns flera hundra barn, men inga vuxna. När ryssarna närmade sig ville myndigheterna likvidera alla lägerinvånare. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Jag godtog det likgiltigt

Györg Fenyö berättar om när han var barn i Budapest då de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Han har många skarpa minnen, men minnesluckorna kring det fasansfulla som hänt är lika många. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - Att växa upp med döden

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning. Döden och skottkärror med uppsvällda, döda människokroppar blev vardag. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Bara en förevändning för att mörda

Lettiska Marina Hoff minns när familjen blev utkörda ur huset i förorten till Riga när SS kom. Och det var bara början. Snart kördes männen bort på lastbil och försvann. Judiska kvinnor och barn utan davidsstjärna sköts ihjäl utan förvarning. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - hela intervjun

Alexander Kwiatkowski är polsk jude och var fem år gammal när han och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen. Därefter tvingades de ofta flytta mellan olika platser för att gömma sig. När kriget var slut fortsatte förföljelsen av familjen, trots att de inte var religiösa. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Andras Agoston - hela intervjun

Andras Agoston föddes i Budapest i Ungern 1938 i en judisk familj. Han berättar här bland annat om hur hans pappa blev tvångsinkallad till arbetstjänst 1941. Mamman lät Andras bli kristet döpt vid 6 års ålder i hopp om att det skulle kunna skydda honom. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 februari 2013. Intervjuare: Gudrun Igra.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Bruno Frister - hela intervjun

Bruno Frister berättar här om hur han mot alla odds överlevde Auschwitz. Han berättar också om hur han återförendes med sin syster efter att ha sett hennes namn på en lista över överlevande. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 april 2013. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Erika Josefson - hela intervjun

Erika Josefson kom som adoptivbarn till en svensk familj. I vuxen ålder får hon veta att hon som litet barn överlevt Bergen-Belsen. Hon togs om hand av en kvinna efter att hennes mamma dött. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 5 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - hela intervjun

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning och att döden blev vardag. Hennes familj slets itu, men mamman fick hjälp att fly till Sverige och gav aldrig upp sökandet efter sina barn. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - hela intervjun

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han är kristet döpt, men det hjälpte inte undan förföljelserna. Här berättar han om när han var barn och de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Halina Hoffman - hela intervjun

Samtidigt som Halina Hoffmans föräldrar tvingades ombord på tåg till Treblinka så gömdes hon på en gård på polska landsbygden av en vän till familjen. Föräldrarnas fortsatta öde kan hon bara gissa sig till. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 4 september 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - hela intervjun

Hania Rosenberg föddes polska Oświęcim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Brott och oknytt i skogen

Hur påverkades människor av ett liv i mörker och närhet till skogen? Författaren Bo R Holmberg berättar här om riktiga brottsfall och sägner med både vittror och rövare i framförallt Ångmanland förr i tiden. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

De finska krigsbarnen

De två finska krigsbarnen Kielo och Pentti skickades till Sverige från Finland under andra världskriget. Mellan 70 000 och 80 000 finska barn delade samma öde. Hur var det att komma ensam till Sverige, och hur har resan påverkat dem som vuxna? För Kielo och Pentti var det en upplevelse i barndomen som satte djupa spår.