Titta

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Om UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Sverige tog emot ungefär 45 000 flyktingar från koncentrationslägren i Europa åren efter andra världskrigets slut. Några få av dem lever fortfarande och berättar här sina egna historier från det största brottet mot mänskligheten. Samtalen spelades in av Föreningen Förintelsens överlevande.

Till första programmet

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar : Hania Rosenberg - Vi ska flyga till SverigeDela
  1. Man var inte ute på gatan.
    Man var i lägenheten.

  2. När som helst kunde det komma nåt.

  3. De som var på gatan
    tog man ju i första hand.

  4. Har du nåt minne av
    hur ni fördrev tiden i lägenheten?

  5. Ja, det har jag faktiskt.

  6. Min mamma sydde dockor åt mig
    av gamla strumpor.

  7. Det är minnet jag har. Hon sydde
    och stoppade upp gamla strumpor.

  8. De blev dockor och de blev
    jätteroliga och jättekära för mig.

  9. Några leksaker hade jag inte med.

  10. För när vi skulle...
    Jag vet inte vad jag ska säga.

  11. ..."deporteras", är väl för tidigt,
    från Oświęcim till Sosnowiec.

  12. Man fick inte ta med sig
    mer än man kunde bära.

  13. Redan det var ett tecken på,
    som min mamma efteråt berättade-

  14. -att det bara var en mellanstation.

  15. Sen skulle vi i väg nån annanstans
    där vi inte behövde nånting.

  16. Minns du första tillfället
    där du kände dig rädd?

  17. Aldrig.

  18. Du betonar tryggheten
    som mamma förmedlade.

  19. Aldrig rädd.
    Jag har aldrig varit rädd.

  20. Hur länge var ni boende i gettot?

  21. Två år ungefär. Inte fullt två år.
    Jag, jag.

  22. De andra var där
    några månader längre.

  23. När det började brinna till...
    Min mamma, som var tysktalande-

  24. -kunde prata och få information-

  25. -utav till och med
    vanlig "Wehrmacht", vanlig soldat.

  26. De visste mer än
    "Judenrat" och vi visste.

  27. Hon kunde plocka ihop information.

  28. När det drog ihop sig till
    ett beslut-

  29. -hade jag väl varit i gettot
    i ett och ett halvt år ungefär.

  30. De andra var väl där i två år,
    till -43 nån gång.

  31. På sommaren... Nej, på hösten -43.

  32. Berätta om
    när det började dra ihop sig.

  33. Efter bara några månader i gettot-

  34. -så började gettots invånare tömmas.

  35. Och man gjorde det urskillningslöst.

  36. Man tömde gata efter gata,
    utan urval.

  37. Utan "den gatan,
    upp på lastbilarna och i väg".

  38. Man förstod vart de skulle ta vägen.

  39. Vad förstod ni då?

  40. Det hade kommit fram information om
    att Auschwitz-lägret fanns.

  41. Varför skulle man flytta folk? Jo,
    för att utnyttja det som arbetskraft-

  42. -och efter selektion ta bort
    de som inte var arbetskraft.

  43. Sen minskades gettot
    rent geografiskt-

  44. -när...deportationerna
    till Auschwitz...

  45. Det var bara till Auschwitz,
    det var bara några kilometer emellan.

  46. Till sist var vi bara en liten skara-

  47. -i en del av Sosnowiecs getto
    som kallades för Środula.

  48. Då var det liksom slut.

  49. Men där var ju inte jag,
    för då var jag redan borta därifrån.

  50. Vill du berätta om
    hur du förflyttades från gettot?

  51. Ja, och det har jag
    ett väldigt starkt filmiskt minne av.

  52. Berätta gärna
    så detaljerat som du kan.

  53. Jag visste inte att just den dagen
    så skulle det hända nånting-

  54. -som jag inte visste om.
    Annars var vi väldigt informerade om-

  55. -vad min mamma tänkte.

  56. Hon skaffade mat till familjerna,
    det var hon som arbetade i gettot.

  57. Det var hon som tog med mig
    i gettoarbetet.

  58. Hon ansåg att endast med henne
    så var jag trygg.

  59. Hon kunde försvara mig, annars
    visste hon inte hur det skulle gå.

  60. Så jag visste att hon hade tankar-

  61. -och att hon ibland gick ut ur gettot
    och kom tillbaka.

  62. Men inte i den vanliga bemärkelsen
    att hon gick ut och hämtade potatis-

  63. -i en säck under kläderna. Nej,
    hon gick ut och hon kom tillbaka.

  64. Då berättade hon:
    "I dag har jag träffat Magda."

  65. Då förstod jag
    att nånting var på gång.

  66. Men jag kunde aldrig ana att hon var
    så pass starkt övertygad om-

  67. -att det här kommer att sluta illa
    om inte hon tar ett beslut här.

  68. Så den dagen det hände så trodde jag
    att vi skulle gå till hennes arbete.

  69. Jag höll henne i handen,
    vi hade ingenting med oss extra.

  70. Till hennes arbete, säger du.
    Med det menar du...?

  71. Hennes arbete i gettot bestod av
    att hon ansvarade för en butik.

  72. Hon svarade för den butiken
    helt och hållet.

  73. Både med försäljning och redovisning
    och så vidare. Det var hennes arbete.

  74. "Nu går vi till jobbet", tänkte jag.

  75. Det var inget bagage, ingenting, med.

  76. Vi gick åt annat håll,
    men jag tänkte inte på det.

  77. Och så kom vi till...grinden-

  78. -där de tyska vaktposterna stod.

  79. Det var ett litet hus där,
    ett vanligt vaktposthus-

  80. -som rymde en soldat,
    på vänster sida.

  81. Och den var randig, den vaktkuren.

  82. Och så var det en grind
    som kunde vara...vad ska vi säga...

  83. ...tre, fyra meter bred. Den var bred
    för därifrån skulle alla fraktas ut.

  84. Och lastbilarna kom den vägen.

  85. Och så sa mamma:
    "Nu står du bakom mig."

  86. "Jag ska prata med vakten. När han
    vänder sig och pekar åt ett håll"-

  87. -"då springer du bakom mig
    och ut på gärdet."

  88. -Genom grinden och ut mot gärdet?
    -Ja.

  89. Så var det.
    Jag vet inte vad hon sa till honom.

  90. Men han vände sig om och pekade,
    då gick jag bakom ryggen på mamma.

  91. Om han stod som du sitter nu,
    så gick jag bakom och sprang ut.

  92. Jag sprang inte många meter
    förrän jag såg en gestalt.

  93. Det var en kvinna som hade en stor
    sjal, som man brukade ha i Polen.

  94. Bondkvinnorna hade det.
    Och jag sprang mot henne-

  95. -för där fanns en människa,
    inget annat fanns runtomkring.

  96. När jag kom närmare sa hon:
    "Kom nu."

  97. Och så tog hon mig...innanför sjalen.

  98. Och så gick vi.

  99. Och efter några meter,
    när vi var i säkerhet, sa hon:

  100. "Jag ska föra dig till Magda."

  101. Och det var "Sesam, öppna dig". Magda
    var ju allt då.

  102. Jag bara tystnade
    och följde med henne.

  103. Vi satte oss på tåget. Jag var
    fortfarande nära henne, under sjalen.

  104. Och så kom vi till Przeciszów,
    en by sex kilometer utanför Oświęcim.

  105. -Nu var du, hur gammal?
    -Då var jag... Detta var -43.

  106. På hösten. Så jag var nio år.

  107. Och då kom jag till
    Magdas bror och hans hustru-

  108. -och deras fem barn, på landet.

  109. Och jag blev kvar där
    till en bra bit efter kriget.

  110. -Så där var du gömd.
    -Nej, inte första tiden.

  111. -Berätta om första tiden.
    -Då förstod jag...

  112. ...att jag var barnens kusin.
    Det förstod jag att jag var.

  113. -Vad menar du med "förstod"?
    -Jag var ju inte det.

  114. Men de sa att jag var det,
    så jag "förstod att jag var det".

  115. Du förstod att du skulle låtsas.

  116. Jag skulle inta
    en annan persons ställe.

  117. Och den flickans föräldrar
    hade omkommit på nåt sätt.

  118. Och den flickan hade också dött
    av nån sjukdom.

  119. Hon var några år äldre än vad jag
    var, men det var inte så noga.

  120. Men de hade skaffat
    ett födelsebevis med det namnet.

  121. Och det fick jag,
    och det ligger framför oss.

  122. Det lyckades jag ta med till Sverige.

  123. -Vilket namn var det då?
    -Då heter jag Maria Ptaszkowska.

  124. -Tilltalade de dig Maria?
    -Ja. Marisha.

  125. Barnen visste ju ingenting annat.

  126. Och åldersfördelningen bland barnen-

  127. -var så
    att en pojke var yngre än jag.

  128. Han var sex år eller nånting sånt.

  129. En pojke var lika gammal som jag,
    alltså nio år.

  130. Och en pojke var...fjorton år.

  131. Och så var det flickorna.
    En var arton och en var tjugoett.

  132. De var fem, och jag var den sjätte.

  133. Det gick ju bra.
    Barn faller snart in i sina roller.

  134. Och mig fattades ingenting hos dem.

  135. Minns du ändå att du i stunder
    när du var ensam kanske-

  136. -tänkte på mamma eller pappa?

  137. Nej. För mig var det...
    "så här måste det vara".

  138. Och jag fann mig i den situationen
    och kände mig inte hotad just då.

  139. Jag visste att mamma hade ordnat det.

  140. Det var ju liksom utgångsläget för
    att jag kände mig trygg.

  141. Har du fler minnen från
    den första tiden?

  142. Du verkade dela upp vistelsen hos dem
    i olika perioder.

  143. Det var ingen skolgång under kriget,
    så barnen gick inte i skolan.

  144. Men kvinnan i huset hade varit lärare
    innan hon blev svårt sjuk i TBC.

  145. Så hon undervisade oss barn.
    Där lärde jag mig skriva och räkna.

  146. Så vi hade rutiner i det här hemmet.

  147. Många barn och mycket skulle göras.

  148. Det fanns djur och det fanns åkrar.

  149. Man skulle sätta potatis
    och ta upp potatis.

  150. Det fanns ingen tid till
    "vem är jag och varför?"

  151. Utan jag blev inlemmad i familjen-

  152. -och deltog i arbetet
    på samma sätt som de andra barnen.

  153. Det där pågick ju
    i kanske sex, sju månader-

  154. -och allting var okej.

  155. Men plötsligt kom fadern i huset,
    som var tågförare-

  156. -och inte alltid var hemma, och sa:

  157. "På stationen sa de att vår Marisha"-

  158. -"inte alls är Marisha,
    utan det är Hania Gross."

  159. Och då slutade
    den fina perioden hos dem.

  160. Det var då
    de var tvungna att gömma mig.

  161. Så ungefär från vårkanten -44-

  162. -fram till ryssarna kom 27 januari
    så var jag alltså gömd.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Hania Rosenberg - Vi ska flyga till Sverige

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hania Rosenberg föddes i polska Oswiecim, i dag känt som Auschwitz. I nästan ett år var hon gömd på en gård på den polska landsbygden. Som befriad hamnade hon först i ett läger för föräldralösa barn, tills hennes mamma hittade henne genom Röda korset. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget, Historia > Efter ca 1900 > Efterkrigstiden
Ämnesord:
1939-1945 (andra världskriget), Förintelsen, Förintelsens överlevande, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - Att flytta till gettot

Alexander Kwiatkowski är polsk jude. Han berättar här om när han var fem år gammal och tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen tillsammans med sin familj. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Med antisemitism som lag

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han berättar här att han är kristet döpt och inte ens hade hört ordet jude, men det hjälpte honom inte undan förföljelserna. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - Bara ta med det man kunde bära

Hania Rosenberg föddes i polska Oswiecim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Vi blev angivna

1944 hamnade lettiska Marina Hoff som åttaåring i centralfängelset i Riga. Nästa station blev ett förintelseläger där det fanns flera hundra barn, men inga vuxna. När ryssarna närmade sig ville myndigheterna likvidera alla lägerinvånare. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Jag godtog det likgiltigt

Györg Fenyö berättar om när han var barn i Budapest då de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Han har många skarpa minnen, men minnesluckorna kring det fasansfulla som hänt är lika många. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - Att växa upp med döden

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning. Döden och skottkärror med uppsvällda, döda människokroppar blev vardag. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Bara en förevändning för att mörda

Lettiska Marina Hoff minns när familjen blev utkörda ur huset i förorten till Riga när SS kom. Och det var bara början. Snart kördes männen bort på lastbil och försvann. Judiska kvinnor och barn utan davidsstjärna sköts ihjäl utan förvarning. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - hela intervjun

Alexander Kwiatkowski är polsk jude och var fem år gammal när han och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen. Därefter tvingades de ofta flytta mellan olika platser för att gömma sig. När kriget var slut fortsatte förföljelsen av familjen, trots att de inte var religiösa. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Andras Agoston - hela intervjun

Andras Agoston föddes i Budapest i Ungern 1938 i en judisk familj. Han berättar här bland annat om hur hans pappa blev tvångsinkallad till arbetstjänst 1941. Mamman lät Andras bli kristet döpt vid 6 års ålder i hopp om att det skulle kunna skydda honom. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 februari 2013. Intervjuare: Gudrun Igra.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Bruno Frister - hela intervjun

Bruno Frister berättar här om hur han mot alla odds överlevde Auschwitz. Han berättar också om hur han återförendes med sin syster efter att ha sett hennes namn på en lista över överlevande. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 april 2013. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Erika Josefson - hela intervjun

Erika Josefson kom som adoptivbarn till en svensk familj. I vuxen ålder får hon veta att hon som litet barn överlevt Bergen-Belsen. Hon togs om hand av en kvinna efter att hennes mamma dött. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 5 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - hela intervjun

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning och att döden blev vardag. Hennes familj slets itu, men mamman fick hjälp att fly till Sverige och gav aldrig upp sökandet efter sina barn. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - hela intervjun

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han är kristet döpt, men det hjälpte inte undan förföljelserna. Här berättar han om när han var barn och de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Halina Hoffman - hela intervjun

Samtidigt som Halina Hoffmans föräldrar tvingades ombord på tåg till Treblinka så gömdes hon på en gård på polska landsbygden av en vän till familjen. Föräldrarnas fortsatta öde kan hon bara gissa sig till. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 4 september 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - hela intervjun

Hania Rosenberg föddes polska Oświęcim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släkten Sursill och migrationen över Kvarken

Tom Juslin berättar om handel och folkförflyttningar över Kvarken i Bottenviken och specifikt om Erik Ångerman Sursill och hans ättlingar som idag uppgår till flera tusen. Den kortaste vägen mellan Umeå i Sverige och Vasa i Finland går över Kvarken. Denna väg har under lång tid varit en viktig kommunikationslänk, och migration har alltid förekommit i båda riktningarna. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

Skolresan till Förintelsen

En grupp högstadieelever åker till andra världskrigets Polen. En resa som kommer att förändra dem. I Polen mördades omkring tre miljoner judar av nazisterna. När eleverna besöker Treblinka, Majdanek och gettot i Warszawa känns historien otäckt nära.