Titta

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Om UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Sverige tog emot ungefär 45 000 flyktingar från koncentrationslägren i Europa åren efter andra världskrigets slut. Några få av dem lever fortfarande och berättar här sina egna historier från det största brottet mot mänskligheten. Samtalen spelades in av Föreningen Förintelsens överlevande.

Till första programmet

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar : Marton Frankl - Vi lydde allaDela
  1. Nej, det var inte roligt.

  2. På den tiden
    började man med davidsstjärnor-

  3. -som vi hade
    på både bröstet och ryggen.

  4. Min mor sydde fast dem
    på alla klänningar och skjortor.

  5. Då fick man stryk
    praktiskt taget varje dag.

  6. -Av vem?
    -Av såna som var i min ålder.

  7. De sa: "Jävla jude! Åk till Israel!"
    Det fick jag höra dagligen.

  8. På ryggen var det...

  9. När jag kom hem låg jag på mage
    medan mor tvättade bort blodet.

  10. Jag hade ränder på ryggen-

  11. -där de slagit mig
    med en piska eller nåt.

  12. Det förekom.
    Inte varje dag, men nästan.

  13. -Vem slog dig?
    -Ja...

  14. De heter "Nyilasok" på ungerska.

  15. Jag minns inte hur det översätts.
    Nazister, kan man säga.

  16. Var det barn i skolan, eller vuxna?

  17. I samma ålder, eller några år äldre.
    De gick i högre årskurser.

  18. Jag gick upp till sjätte klass
    i den skolan. Det fanns nio klasser.

  19. De äldre var starkare än jag.

  20. Om de kom tre fyra stycken
    hade jag inget att sätta emot.

  21. -Var de Pilkorsare?
    -Ja, så kallas de. Det är riktigt.

  22. De heter "Nyilasok" på ungerska.

  23. -Men varför gjorde de så?
    -För att jag var jude.

  24. Det behövde inte sägas.
    Alla kände oss.

  25. Vi bodde i en liten stad,
    och min far hade en affär-

  26. -som låg på den största gatan.
    Så alla kände till oss.

  27. Alla kristna visste vem som var jude.
    Det var inget märkvärdigt.

  28. Men efteråt,
    när jag fick bära davidsstjärna-

  29. -då såg man det ju på långt håll.

  30. Bodde det många judiska familjer
    i din stad?

  31. Ja.
    Jag vet inte på rak arm hur många-

  32. -men vi var ganska många i för-
    hållande till hur liten staden var.

  33. Det var många.

  34. Var dina föräldrar religiösa?
    Gick de till synagogan?

  35. Ja, speciellt min far.

  36. På samma gata som hans affär
    låg synagogan, fem minuter bort.

  37. Min far gick dit varenda dag,
    både morgon och kväll.

  38. -Följde du med honom?
    -Nej, det gjorde jag inte.

  39. Dels bodde jag inte hemma
    så många år.

  40. Redan 1946 eller 1947
    flyttade jag från Ungern.

  41. Sen var jag inte där mer.

  42. Jag flyttade hemifrån.
    Jag passade inte in i den miljön.

  43. Om vi går tillbaka till
    innan tyskarna gick in i Ungern...

  44. Nej, det som jag berättar nu
    utspelas innan tyskarna kom.

  45. Var du ensam om
    att bli slagen när du gick i skolan-

  46. -eller blev andra också slagna?

  47. Det gick inte så många judar
    i den skolan.

  48. Det var några flickor,
    men de blev så klart inte slagna.

  49. Men det var så utbrett-

  50. -att de kom in i synagogan
    och tog ut oss.

  51. "Förberedelse för militärövning",
    sa de. De kom in i synagogan...

  52. -Pilkorsare?
    -Ja. De tog ut min bror och mig...

  53. ...och några judiska grabbar.

  54. De sa: "Flyget kommer!
    Gå ner i skyddsrummet!"

  55. Exercis. De jävlades med oss.

  56. De kom alltid in i synagogan
    när det var helg och inte vardag.

  57. De förstod
    att det kändes jävligare då.

  58. Men om du blev slagen i skolan,
    gjorde inte lärarna nåt?

  59. Nej, inte de lärarna.
    Det pratade man inte så mycket om.

  60. För samtidigt...

  61. Fönstret i mitt och mina bröders rum
    vette mot gatan.

  62. De kastade in sten... Många nätter
    fick vi en sten genom fönstret.

  63. Det var inte mycket att göra åt.

  64. Vi blev tvungna att flytta sängarna,
    så att vi inte fick stenarna på oss.

  65. Vi visste ungefär
    var stenarna skulle hamna.

  66. -Vem var det som kastade sten?
    -Det var samma grupperingar.

  67. Ungdomar...

  68. När började det bli mer allvarligt?
    Ungefär vilket år?

  69. 1945 samlade de ihop oss-

  70. -för att skicka oss
    till gettot i Bácsalmás...

  71. Då upphörde hela den tillvaron.

  72. Hur gick det till i praktiken?
    Fick ni brev, eller kom de bara?

  73. Jag är lite osäker, men...
    Det var ju en liten stad.

  74. I varje hörn fanns en...
    Vad heter det?

  75. -Trumma?
    -Trumma.

  76. De samlade ihop oss.
    Det kom upp anslag-

  77. -där vi kunde läsa att
    vi skulle samlas ett visst klockslag.

  78. Man fick ta med sig 20 eller 25 kilo.
    Sen skulle vi samlas utanför.

  79. Lydde alla
    och gick till uppsamlingsplatsen?

  80. Alla lydde. Det finns en episod,
    men den är väldigt lång.

  81. Det finns en bok
    om en person som gömde sig.

  82. -Var du själv inblandad?
    -Nej.

  83. Då kan vi hoppa över den.

  84. När ni blev uppsamlade...
    Vilka var det som var där?

  85. Upprepa det där ordet.

  86. -Pilkorsarna?
    -Ja. Och poliser.

  87. Ungern hade två sorters poliser.
    Den ena hette ungefär "statspolisen".

  88. Det var två grupperingar. Den ena
    var hårdare, den andra mjukare.

  89. En skötte den dagliga verksamheten,
    när det hände nåt på gatan och så.

  90. Den andra var politiskt tillsatt.

  91. Det var väldigt jobbigt innan.

  92. De samlade ihop folk
    från Jánoshalma, Baja, Bácsalmás...

  93. Det var tre städer i området-

  94. -som är på gränsen till Jugoslavien.
    De samlade ihop alla.

  95. Ärligt talat vet jag inte
    hur lång tid det tog.

  96. Det värsta var...

  97. Min mor och min far-

  98. -och mina två systrar...

  99. Den ena systern hade två barn
    mellan tre och fyra år.

  100. Och så var det min bror.
    Vi var tillsammans-

  101. -och vi kom överens om
    att alltid hålla ihop.

  102. Det var A och O för att överleva.
    Att hålla ihop, vad som än hände.

  103. Och det gjorde vi.

  104. Min bror var tre år äldre.
    En polis frågade om hans ålder.

  105. Han sa att han var född 1950...

  106. Nej, förlåt, jag är född 1928.
    Han var född...1925.

  107. 1925, menar jag.

  108. Polisen tog med honom.
    Sen dess har vi aldrig sett honom.

  109. -Vet du vad som hände med honom?
    -Ingen aning. Han försvann bara.

  110. Efter kriget
    försökte jag och mina syskon-

  111. -undersöka saken,
    men fick ingen klarhet i det.

  112. Vad hände efter uppsamlingen?
    Vad gjorde ni då?

  113. Vi skickades in i ett visst antal...

  114. -Såna där... Vad heter det?
    -Vagnar.

  115. Det var 28, 30 eller 35 stycken.
    Jag är osäker.

  116. Det finns säkert många
    som har berättat hur många vi var.

  117. För min far och mig
    blev det en speciell historia-

  118. -som jag aldrig kommer att glömma.

  119. Det fanns ett dårhus i närheten.

  120. De samlade ihop alla "dårar",
    folk som de påstod inte var normala.

  121. Då fanns det en person-

  122. -som de inte lyckades få in i vagnen.

  123. Varför fick de inte in honom?

  124. Han var stor och stark och rörde sig
    fram och tillbaka hela tiden.

  125. Han var säkert över två meter lång-

  126. -och vägde säkert minst 130-140 kilo.
    Han var stor.

  127. Min far och jag fick i uppgift
    att hjälpa till att få in honom.

  128. Det var inte det lättaste. Far
    försökte övertala honom på jiddisch.

  129. Till slut tog vi tag
    i båda hans armar.

  130. Men då sa vi till poliserna...
    För alla var redan inne.

  131. Vi var livrädda att tåget skulle åka.

  132. Vi sa till poliserna
    att vi måste få plats i den vagnen-

  133. -där min mor och min syster fanns.
    Annars skulle vi inte ställa upp.

  134. Då fick vi det, och det var tur.

  135. Till slut fick vi upp honom.

  136. Men hela den där vagnen
    kopplades bort-

  137. -mellan Ungern och Tjeckoslovakien,
    eller Österrike...

  138. Den försvann.

  139. Vi såg att det brann där inne.

  140. De kopplade bort ett litet tåg
    och knuffade in vagnen.

  141. Den försvann,
    och alla människorna brann upp.

  142. Det är säkert. Det är inte påhittat.

  143. Vi kunde se öppningen på vagnen.

  144. De brände upp levande människor.

  145. Det var den vagnen som var lastad
    med förståndshandikappade?

  146. De kopplade alltså bort den...?

  147. De samlade ihop alla i staden
    och knuffade in dem.

  148. Vi knuffade själva in den stackaren.
    Sen var det slut.

  149. Textning: Rickard Sjöberg
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Marton Frankl - Vi lydde alla

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Marton Frankl föddes i Ungern. Förföljelserna i skolan trappades upp när pilkorsarna kom till makten. Till slut var alla så nedbrutna att mycket få vågade låta bli att gå till uppsamlingsplatsen när ordern kom. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 6 september 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget
Ämnesord:
Förintelsen, Förintelsens överlevande, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - Att flytta till gettot

Alexander Kwiatkowski är polsk jude. Han berättar här om när han var fem år gammal och tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen tillsammans med sin familj. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Med antisemitism som lag

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han berättar här att han är kristet döpt och inte ens hade hört ordet jude, men det hjälpte honom inte undan förföljelserna. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - Bara ta med det man kunde bära

Hania Rosenberg föddes i polska Oswiecim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Vi blev angivna

1944 hamnade lettiska Marina Hoff som åttaåring i centralfängelset i Riga. Nästa station blev ett förintelseläger där det fanns flera hundra barn, men inga vuxna. När ryssarna närmade sig ville myndigheterna likvidera alla lägerinvånare. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Jag godtog det likgiltigt

Györg Fenyö berättar om när han var barn i Budapest då de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Han har många skarpa minnen, men minnesluckorna kring det fasansfulla som hänt är lika många. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - Att växa upp med döden

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning. Döden och skottkärror med uppsvällda, döda människokroppar blev vardag. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Bara en förevändning för att mörda

Lettiska Marina Hoff minns när familjen blev utkörda ur huset i förorten till Riga när SS kom. Och det var bara början. Snart kördes männen bort på lastbil och försvann. Judiska kvinnor och barn utan davidsstjärna sköts ihjäl utan förvarning. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - hela intervjun

Alexander Kwiatkowski är polsk jude och var fem år gammal när han och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen. Därefter tvingades de ofta flytta mellan olika platser för att gömma sig. När kriget var slut fortsatte förföljelsen av familjen, trots att de inte var religiösa. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Andras Agoston - hela intervjun

Andras Agoston föddes i Budapest i Ungern 1938 i en judisk familj. Han berättar här bland annat om hur hans pappa blev tvångsinkallad till arbetstjänst 1941. Mamman lät Andras bli kristet döpt vid 6 års ålder i hopp om att det skulle kunna skydda honom. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 februari 2013. Intervjuare: Gudrun Igra.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Bruno Frister - hela intervjun

Bruno Frister berättar här om hur han mot alla odds överlevde Auschwitz. Han berättar också om hur han återförendes med sin syster efter att ha sett hennes namn på en lista över överlevande. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 april 2013. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Erika Josefson - hela intervjun

Erika Josefson kom som adoptivbarn till en svensk familj. I vuxen ålder får hon veta att hon som litet barn överlevt Bergen-Belsen. Hon togs om hand av en kvinna efter att hennes mamma dött. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 5 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - hela intervjun

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning och att döden blev vardag. Hennes familj slets itu, men mamman fick hjälp att fly till Sverige och gav aldrig upp sökandet efter sina barn. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - hela intervjun

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han är kristet döpt, men det hjälpte inte undan förföljelserna. Här berättar han om när han var barn och de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Halina Hoffman - hela intervjun

Samtidigt som Halina Hoffmans föräldrar tvingades ombord på tåg till Treblinka så gömdes hon på en gård på polska landsbygden av en vän till familjen. Föräldrarnas fortsatta öde kan hon bara gissa sig till. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 4 september 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - hela intervjun

Hania Rosenberg föddes polska Oświęcim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Barnen som överlevde Förintelsen

Suzanne Rappaport-Ripton

Suzanne Rappaport-Ripton minns sin barndom i Paris i början av andra världskriget. Suzannes familj togs till fånga och soldaterna skulle även ha tagit Suzanne om inte en granne med list hade räddat hennes liv. Suzanne menar att alla historier om övergrepp, inte bara Förintelsen utan det som har hänt i Syrien och Jugoslavien, måste återberättas. Hon menar att enbart genom att återberätta historien kan vi förhindra att den upprepas.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

De finska krigsbarnen

De två finska krigsbarnen Kielo och Pentti skickades till Sverige från Finland under andra världskriget. Mellan 70 000 och 80 000 finska barn delade samma öde. Hur var det att komma ensam till Sverige, och hur har resan påverkat dem som vuxna? För Kielo och Pentti var det en upplevelse i barndomen som satte djupa spår.