Titta

UR Samtiden - Design of prosperity 2014

UR Samtiden - Design of prosperity 2014

Om UR Samtiden - Design of prosperity 2014

Föreläsningar från konferensen Design of prosperity som handlar om hållbar utveckling inom modeindustrin. Konferensen hölls på Marketplace Borås Arena den 21 november 2014. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Till första programmet

UR Samtiden - Design of prosperity 2014 : Mer global transparensDela
  1. Jag hade en härlig förmiddag,
    när jag lyssnade på branschfolk-

  2. -som pratade om
    hur alla vill få till förändringar.

  3. Jag ska berätta min historia.
    Det är en kärlekshistoria.

  4. Jag ska berätta varför jag behövde
    få till en förändring.

  5. Jag är designer och har haft turen
    att få göra det jag älskar.

  6. Jag har haft ynnesten
    att kunna driva eget.

  7. Med åren inser jag mer och mer
    att jag älskar det jag gör.

  8. Jag älskar att kunna komma på idéer
    och få dem förverkligade.

  9. Att se folk bära kläder
    jag har designat.

  10. Att inte veta vad klockan är
    eller vilken veckodag det är.

  11. Jobb och liv flyter ihop
    och går inte att skilja åt.

  12. När jag inledde projektet
    var det för att återfinna kärleken.

  13. På nåt sätt hade jag förlorat den.

  14. Jag ska gå igenom
    min historia snabbt.

  15. Det där var jag. Knäpp och kreativ,
    som alla designer ska vara-

  16. -och kapriciös,
    för vi ändrar oss visst hela tiden.

  17. Och jag, eller vi som designer,
    är de som bestämmer-

  18. -hur modet ser ut.

  19. Sen letar vi efter inspiration.
    Vi går på museum och reser.

  20. Det är roligt att ta fram
    nästa säsongs plagg.

  21. Vi ritar, utvecklar och gör mönster.

  22. Det är förstås roligt
    att förverkliga och komma på idéer.

  23. Självklart ska plaggen plåtas,
    så folk kan se hur man tänkt-

  24. -och vi som har tur visas på catwalk,
    mässor och så vidare.

  25. Sen kommer det svåra,
    själva tillverkningen.

  26. Man måste hitta material
    och massproducera plaggen.

  27. Sen är det dags för nästa säsong.
    Cykeln tar ungefär ett år.

  28. Min nästa höst-/vinterkollektion
    presenteras i januari.

  29. Det är ett galet år och mycket tid
    går till produktutveckling-

  30. -men produkten säljs under kort tid.

  31. Sen finns de som inte vill
    jobba med produktutveckling.

  32. "Vi går på visningar
    och snabbtillverkar kopior."

  33. Då kapar man utvecklingstiden rejält.
    Det var en bra idé.

  34. Det gjorde allt mer effektivt.

  35. Såna företag blev stora,
    eftersom det var en bra idé-

  36. -att kapa utvecklingstiden.

  37. Låt de andra göra grundarbetet,
    gör kopior och sälj dem billigt.

  38. Hur påverkade det mig?
    Jag gjorde två kollektioner per år-

  39. -men för att hålla jämna steg
    tvingades jag göra fler kollektioner.

  40. Det var enda sättet
    att hänga med på marknaden.

  41. Ett års glädje
    blev tolv månaders mardröm.

  42. Innan jag fick ut produkterna
    reades de redan ut.

  43. Jag skapade produkter
    som redan var förlegade-

  44. -och samma produkter fanns billigare
    om man letade på nätet.

  45. Tidskrifter körde uppslag:

  46. "Bara idioter köper den dyra.
    Köp den billiga."

  47. Här eggades folk att handla billigt.

  48. Självklart var internet
    en viktig faktor.

  49. Alla handlade via nätet,
    vilket hade en enorm inverkan.

  50. Det hela gjorde mig galen.

  51. Det jag förr hade tyckt
    var underbart-

  52. -hade blivit ett hamsterhjul.
    Jag försökte göra allt-

  53. -fortare och billigare, hela tiden.

  54. Det gjorde mig trött, utmattad
    och ledsen-

  55. -för det utplånade
    min kärlek till arbetet.

  56. Jag övervägde att bli bagare
    eller byta bana-

  57. -eftersom jag inte trivdes.

  58. Målet hade ju varit att trivas.
    Vad hände?

  59. Efter ett tag bestämde jag mig
    för att inte bli bagare.

  60. "Det tar tid
    och man måste upp tidigt."

  61. "Jag ska kämpa för det jag älskar."

  62. Det fanns ett problem,
    men också en möjlighet.

  63. Det häftiga
    med världen vi lever i nu-

  64. -är att förr var man isolerad,
    ensam och ledsen.

  65. Ingen förstod en. Folk tog läkemedel
    eller rymde hemifrån eller så.

  66. Nu inser man att internet är fullt
    av folk som liknar en själv.

  67. Man kan skapa sin egen by,
    med alla som liknar en själv.

  68. Jag insåg behovet av interaktion.
    På branschmässor-

  69. -pratade jag med mina vänner,
    både anställda och frilansare.

  70. Jag kände folk
    från alla delar av branschen.

  71. Alla var trötta och frustrerade.

  72. Alla klagade över samma saker:

  73. Vi hade inte frihet att designa.
    Allt handlade om priset.

  74. Ingen tyckte det var roligt.
    Man insåg att branschen var i kris.

  75. Många visste inte
    var deras material kom ifrån.

  76. De hade aldrig sett
    var vävning och tryck gjordes.

  77. Många lämnade aldrig sina rum.
    Jag hade turen att födas i Indien-

  78. -och en stor del av min karriär
    började i Sydostasien.

  79. Jag jobbade länge i Hongkong
    och fick uppleva-

  80. -när företag flyttade från Europa
    till Sydostasien.

  81. Det jag insåg var att vi inte
    gjorde u-länderna en tjänst-

  82. -och hjälpte dem utvecklas.
    Nej, vi implementerade en modell.

  83. Där fanns folk
    med gamla, fantastiska kunskaper-

  84. -men vi ersatte dem
    med folk som tryckte på knappar.

  85. Vävare fick inte väva längre,
    utan tvingades använda vävmaskiner.

  86. Textiltryckare fick använda maskiner,
    för det var snabbare och billigare.

  87. Det låg i vårt intresse.
    Nu har jag bott i Spanien i tolv år-

  88. -och har sett vad som har hänt.

  89. I Spanien är
    50 % av ungdomarna arbetslösa.

  90. Det beror inte bara på
    alla nya bostäder-

  91. -utan mest på
    att industrin har försvunnit.

  92. Vi har slut på saker att göra.
    Designer som går ut skolan-

  93. -börjar jobba för återförsäljare
    med att vika t-tröjor.

  94. Hur många får jobba med design?
    Unga designer i Kina och Indien-

  95. -är närmare fabrikerna
    och kan språket.

  96. Varför skulle nån anställa mig,
    om jag kan spanska eller svenska?

  97. Varför inte ta nån
    närmare tillverkningen?

  98. Jag insåg, och jag vill inte låta...

  99. När jag ställer människor
    mot maskiner tror folk-

  100. -att jag vill
    tillbaka till stenåldern.

  101. Nej, men maskinen ska arbeta för mig,
    inte tvärtom.

  102. Jag älskar den här maskinen.
    Den arbetar för mig-

  103. -för jag bestämmer vad den ska göra.
    Den gör som jag vill.

  104. Jag vill inte ha en maskin
    som jag måste jobba för-

  105. -och ta hand om.
    Jag får inget utlopp för kreativitet.

  106. En sån maskin syftar jag på.
    Den industriella revolutionen-

  107. -fokuserade all vår energi på
    snabb, billig tillverkning.

  108. Produktivitet handlade om kvantitet,
    inte kvalitet.

  109. Eftersom kvantitet var ledordet
    och folk behövde masstillverka varor-

  110. -fick vi övertyga folk att köpa dem.

  111. Man behövde få en miljon personer
    att köpa samma skjorta.

  112. Nästa revolution kanske gör
    att man inte måste ha samma skjorta.

  113. En miljon skjortor säljs
    till en miljon individer.

  114. Man kan sälja till samma pris,
    men man säljer unika plagg.

  115. Det är nåt många talar om:
    masskrädderi.

  116. Det kanske finns lösningar?

  117. Jag ska inte tjata om miljön.

  118. Jag har haft det olyckliga nöjet-

  119. -att leva på platser
    där vattnet är odrickbart.

  120. I delar av Indien, Kina
    och Sydostasien-

  121. -kan man inte dricka kranvattnet.

  122. Det beror exempelvis på att vi ville
    tvätta jeanstyg på ett visst sätt.

  123. Det kan kännas
    som om det inte drabbar oss-

  124. -men det påverkar oss dagligen-

  125. -och vi börjar inse det.

  126. Vi verkade alltså i en industri
    som spottade ur sig produkter.

  127. Det viktigaste var tempot.
    Vi gjorde 6-7 kollektioner per år.

  128. Folk som jag trodde var glada,
    de som var allra mest omtalade-

  129. -var inte alls glada.
    Nånting var fel i grunden.

  130. Stressens effekt är uppenbarligen
    att folk blir olyckliga.

  131. Är inte målet
    att vi ska vara lyckliga?

  132. Jag bor i Spanien och reser ofta
    till Italien och Portugal.

  133. Många europeiska fabriker stängs,
    men inte för att de inte investerar-

  134. -eller inte är
    konkurrenskraftiga nog.

  135. Det som hände var att stora företag
    tillverkade 300 plagg hos dem-

  136. -men stora order gick till Kina
    eller nåt annat låglöneland.

  137. Till syvende och sist var de dyrare
    än en fabrik i Asien.

  138. Så är det. De stängde inte
    för att de inte investerade-

  139. -utan för att deras produkter
    kopierades på annat håll.

  140. Vi blev alla chockerade
    över det som hände i Rana Plaza-

  141. -men det är toppen av isberget.
    De flesta företag jag har besökt-

  142. -vet inte var deras produkter görs.
    Fabrikerna går via underleverantörer.

  143. Oftast handlar avtalsskrivandet
    om detaljer-

  144. -som toalettpapper
    och antal toaletter per person.

  145. I verkligheten jagar företag alltid
    billigare lösningar.

  146. Det blir en balans
    mellan kraven och kostnaderna-

  147. -vilket får folk att ta genvägar.
    Då går saker snett.

  148. Inte för att folk är elaka,
    utan för att de tänker kortsiktigt.

  149. Jag tänker inte prata om miljön,
    för alla känner nog till frågorna.

  150. Det som oroar mig är
    att jobb försvinner.

  151. Min man är ingenjör och prenumererar
    på MIT Technology Review.

  152. Jag vet inget
    om teknik, fysik eller kemi.

  153. Jag är estet, men det jag förstår
    när jag bläddrar i tidskriften-

  154. -är att vi har förlorat
    kampen om produktiviteten.

  155. De gör maskiner som är så bra
    att ingen människa kan konkurrera-

  156. -om uppgiften är monoton
    och kräver noggrannhet.

  157. Det kommer att hända inom 5-6 år.

  158. Vi ska inte lära människor
    att göra repetitiva uppgifter.

  159. De kommer inte att kunna konkurrera.
    Se vad som hände i Europa!

  160. Vi lärde folk att göra såna jobb.
    Nu händer samma sak i Asien-

  161. -och nu är inte Asien billigt nog,
    utan jobben hamnar i Afrika.

  162. "Vi ska rädda afrikanerna!"
    Historien upprepar sig.

  163. Vi söker billig arbetskraft.

  164. Vi har bestämt att människor
    kan fungera som billig arbetskraft.

  165. I Spanien säger somliga
    att vi måste sänka lönerna-

  166. -för att bli konkurrenskraftiga.

  167. Lönerna i Spanien är
    redan nere på 800 euro per månad.

  168. Samtidigt ser man
    hur små, privatägda butiker upphör.

  169. Det är inget fel på stora företag,
    men det gör mig upprörd-

  170. -att se samma butiker i Delhi, Madrid
    och New York.

  171. När jag reser vill jag få med mig
    lokalt tillverkade saker hem.

  172. Jag var i Mexiko och köpte den här
    för att minnas alla hantverkarna där.

  173. Jag vill inte
    hitta samma produkter överallt.

  174. Jag förstår globalisering,
    som medel för effektivisering-

  175. -men jag vill inte ha
    global likriktning.

  176. Små företag kan inte konkurrera
    med den nya modellen:

  177. Vertikal produktion.

  178. Små företags prispåslag gör
    att de inte kan sälja produkter-

  179. -och konkurrera med de stora
    återförsäljarnas rabatter på 50-60 %.

  180. Vi har skapat ett monster
    som vi alla är del av.

  181. Vi konsumerar
    utan en tanke på ursprung.

  182. "Jag köpte en t-tröja
    för tio dollar."

  183. "Hur mycket tar jag i timlön?
    Och sen betalar jag tio dollar!"

  184. Jag vet att det är häftigt
    att ha olika kläder-

  185. -men Steve Jobs
    hade alltid samma kläder.

  186. Vi, som konsumenter,
    kanske måste omvärdera det här.

  187. Jag pratade med mig själv,
    som designer och konsument-

  188. -och insåg att
    jag inte fick ut det jag ville ha.

  189. Somliga blir rika,
    men jag får inte ut det jag vill-

  190. -som designer eller konsument.
    Kan jag göra nåt åt det?

  191. Alla jag kände ville ha unika kläder
    som hade historier.

  192. Då började jag fundera.
    Produkter har blivit handelsvaror.

  193. Det finns inte mycket
    att sätta emot där.

  194. Fokus är inte kvalitet och värde,
    utan kvantitet och pris.

  195. Hur kan vi få fokus
    på kvalitet och värde igen?

  196. Hur kunde vi förändra samtalet?

  197. Hur kunde vi övertala folk
    att kvalitet var viktigt?

  198. Sen har vi nåt häftigt
    som kallas internet.

  199. Det är spännande,
    för där finns allt möjligt häftigt.

  200. Jag hittade en man
    som gjorde en studie.

  201. Han granskade fyra städer
    åt Coca-Cola-

  202. -och var vänlig nog
    att dela sina resultat med mig.

  203. Han talade om en ny konsumenttyp,
    som snarare är användare.

  204. Säg inte åt dem vad de ska göra,
    utan lyssna på dem.

  205. Det är nåt stora företag
    faktiskt har börjat med.

  206. Det är en grupp som vet
    hur de ska hitta det de vill ha.

  207. Jag har en åttaåring. Han vill inte
    se på tv, med färdig tablå.

  208. Han går till YouTube
    och ser vad han vill, när han vill.

  209. Han vill inte
    att nån väljer åt honom.

  210. Han skapar eget innehåll
    och egna spelupplägg i Minecraft.

  211. Vi vill prata med den gruppen
    och höra vad de säger.

  212. Man tror ju lätt
    att man själv är udda och knäpp-

  213. -men sen inser man
    att många tänker på samma sätt.

  214. Jag började kommunicera brett.
    I början av projektet-

  215. -följde jag över 400 bloggar.
    Jag sov knappt.

  216. Jag försökte förstå
    vad folk tänkte på.

  217. Hållbarhet, rättvis handel...
    Vad betyder alla de här orden?

  218. Jag lyssnade och det var häftigt,
    men fick själv en idé.

  219. "Jag kanske ska testa min idé.
    Den kan funka för mig."

  220. Jag ville använda tekniken-

  221. -för att återkoppla
    till hantverkarna.

  222. Tänk om arbete inte är en kostnad,
    utan ett värde?

  223. Om vd tänker på det sättet ser han
    inte en kostnad som ska minskas-

  224. -utan ett värde som ska ökas.
    Det är vad vi ville göra.

  225. När vi började
    kunde vi inte hitta nåt projekt-

  226. -som kunde ge oss
    spårbarhet, transparens-

  227. -och koppla konsumenten
    till alla som gjort produkten.

  228. När jag började resa insåg jag
    att många fabriker hade spårbarhet.

  229. Många fabriker,
    oavsett om de gör mat eller kläder...

  230. Om nåt är fel
    går säljaren till fabriken.

  231. De kan ofta peka ut
    vem som gjorde fel.

  232. Det är ett system de använder
    för övervakning och kvalitetssäkring.

  233. Jag undrade om vi kunde använda
    samma system-

  234. -och vända på det,
    så det blev ett belöningssystem.

  235. Jag såg också...

  236. Som designer är jag ofta talare
    eller mentor på designskolor.

  237. Ingen vill vara hantverkare.
    Alla vill bli designer.

  238. Många designer tvingas jobba med
    att vika t-tröjor hos återförsäljare-

  239. -men folk vill ändå bli designer.

  240. Jag tror att det är för att designern
    är den som syns utåt.

  241. Ingen bryr sig om hantverkaren.

  242. Man ses som helt irrelevant.

  243. Om man är irrelevant
    får man betalt därefter-

  244. -och ingen uppmuntran.
    Ibland är det viktigare än pengar.

  245. Vi bestämde oss för att tänka om.

  246. Big Design har varit på tapeten
    och på mångas läppar.

  247. Vi försökte hitta en bra väg framåt.
    Inom mode är trender drivkraften.

  248. Det finns företag som säljer trender
    som kommer att slå nästa år.

  249. Trenden tvingar oss att försöka
    anpassa distributionskedjan.

  250. Det är så vi gör produkter.

  251. Vi valde att släppa trender.
    Vi försökte skapa produkter-

  252. -som Charles och Ray Eames stol,
    som säljs ännu efter 50 år.

  253. Varför måste vi göra nya byxor?
    Varför inte göra som med stolen?

  254. Stolar är nånting alla använder.

  255. Om en stol har så lång livslängd,
    varför ska inte kläder ha det?

  256. Vi använde allt som visas på bilden.
    Sånt vi tyckte var viktigt.

  257. Vad ville vi berätta om?

  258. Allt som visas ingår i en produkt.

  259. Jag, som designer, ville följa
    mr Rams principer för god design.

  260. Jag gillar tanken
    och köper alla hans tio poänger.

  261. Jag hade inte jobbat på länge
    och behövde kreativitet, tid-

  262. -och chansen att få göra
    nåt annorlunda.

  263. Till slut bestämde jag mig för
    att agera själv.

  264. En annan sak som stör mig
    är hur lite vi tänker på ursprung.

  265. Jag var i New York
    och min man är bask.

  266. Basker bär alpargatas
    eller espadriller.

  267. De är från Baskien:
    södra Frankrike och norra Spanien.

  268. Det är där de uppfanns
    och har tillverkats i 500 år.

  269. I New York trodde alla
    de var argentinska-

  270. -för att Toms Shoes gjorde dem där.
    Möjligen var de från Bangladesh.

  271. Väldigt få visste
    varifrån alpargatas kommer.

  272. Jag blev glad när de blev trendiga,
    för den spanska ekonomins skull.

  273. Spanien sålde inte ens 20 % av dem-

  274. -för vi var kanske en dollar dyrare
    än andra leverantörer.

  275. Världen är alltså villig
    att ge upp ursprung och historia-

  276. -för mindre än en dollar.

  277. Så värderar vi vår kunskap om kultur,
    för kläder är kultur.

  278. Hur folk brukade klä sig
    under en viss period-

  279. -är vad de berättar om.
    Tänk när vi började med kortkort!

  280. Tänk på 20-talet,
    varför kvinnor bytte stil.

  281. Det finns miljontals exempel.
    Kläderna visar vilka vi är-

  282. -och vad vi vill förmedla.
    Det går vi miste om.

  283. Vi ville inte förlora det,
    utan behålla det genom tekniken.

  284. Vi inledde med madrastyg,
    för det har stört mig länge.

  285. Massor av madrastyg säljs,
    men inget från Madras.

  286. Det mesta är maskinvävt i Kina.

  287. Det finns över 350 000 vävare-

  288. -som fortfarande är aktiva
    i regionen kring Madras.

  289. Ingen känner till dem,
    för de säljer sina tyger lokalt.

  290. Vid export vill stora företag
    ha 10 000 meter identiskt tyg.

  291. De fixar inte det.

  292. De kan göra så mycket,
    men inte med exakt samma mönster.

  293. Jag ville ta en av deras svagheter
    och göra den till nåt värdefullt.

  294. Jag kände italienska tillverkare
    som använde kinesiska tyger-

  295. -som såg likadana ut.

  296. Därför tänkte jag ta
    fina madrastyger-

  297. -till de bästa italienska fabrikerna
    och göra vackra kläder av dem.

  298. Det är vad vi gjorde.
    Vi berättar vem som gjorde tyget-

  299. -och vem som sydde plagget.
    Plagget blir en berättelse.

  300. Det är vad vi gör.
    Om man köper nåt från IOU-

  301. -ser man vem vävaren är
    och vem tillverkaren är.

  302. Man kan interagera med dem.
    Folk har åkt på semester i Indien-

  303. -och hälsat på sin vävare.
    Visst är det häftigt?

  304. Man förändrar en persons bild
    av hennes arbete och värde.

  305. En stor del av världens befolkning
    finns inte på Facebook.

  306. De måste bli engagerade
    om vi ska förändra våra vanor.

  307. När de fick komma ut på nätet,
    se vart produkten tog vägen-

  308. -och att nån gjorde fina kläder
    av tyget-

  309. -förändrades allt för dem.

  310. Det var det vi valde att fokusera på:
    identitet och upphovsmannaskap.

  311. Vi talar om transparens,
    men utan identitet är den värdelös.

  312. Om alla får säga vad de vill,
    men tvingas stå för det-

  313. -är de mer försiktiga,
    eftersom de måste ta ansvar för det.

  314. Problemet med dunkelheten...

  315. Tror ni han som häller kemikalier
    i en flod inte vet att det är fel?

  316. Det känns väldigt naivt.

  317. Jag tror att han inte bryr sig.
    Ingen har sagt att han borde det-

  318. -för han är en sån liten kugge
    att ingen ser honom som viktig.

  319. Han gör det nog med flit,
    för att hämnas på företaget.

  320. Ni pratar om...

  321. Så fort man tar ifrån en person
    identitet och upphovsmannaskap-

  322. -blir transparens
    och spårbarhet omöjliga.

  323. Det är bra att vi har system
    och lagar som kontrollmekanismer-

  324. -men jag anser att vi människor
    måste ta ansvar och ställa krav.

  325. Annars kommer inga företag
    att göra hållbara produkter.

  326. Det är inte deras ansvar.

  327. Det är vårt ansvar att kräva det.

  328. Samma sak med Harris Tweed.
    Jag kom nyss hem från Skottland.

  329. Det är ännu ett fint exempel,
    med 500 års tradition bakom-

  330. -och tydligt ursprung, men de yngsta
    vävarna är i femtioårsåldern.

  331. Jag känner spanska ungdomar
    som är utbildade och skickliga-

  332. -men jobbar som diskplockare
    i Finland eller Sverige.

  333. Ingen har övervägt att bli vävare.
    Vävarna tjänar-

  334. -mellan 2 000 och 4 000 pund
    i månaden.

  335. Och de lever på en underskön ö.
    Kall, men vacker - och med god mat!

  336. Ingen ser det som ett alternativ,
    men vi vill ändra på det.

  337. Alla har sett Harris Tweeds logga,
    men vi vill presentera Donald.

  338. Donald har jobbat med Nike.
    Han är en riktig kämpe.

  339. Vi vill också göra tåliga produkter.

  340. Vi ville inte ta det billigaste,
    utan det bästa.

  341. Jag tror inte att Marco Polo tog
    med sig de billigaste skitsakerna.

  342. Han bytte det bästa mot det bästa.
    Så funkade byteshandeln.

  343. Syftet var att utbyta det bästa,
    inte det sämsta, ur våra kulturer.

  344. Vi hittar de bästa fabrikerna.
    I Europa nu, eftersom jag bor här-

  345. -men jag var nyligen i Brasilien-

  346. -och två stora företag
    vill samarbeta med oss.

  347. Tanken är att ha de bästa fabrikerna
    och ge dem de bästa materialen-

  348. -och sen erbjuda plattformen
    för att spåra plagg.

  349. Vi använder QR-koder nu,
    som är billiga och lätta att trycka.

  350. Databasen samlar all information
    och presenterar den så här.

  351. Man scannar koden
    och får se plagget man har köpt-

  352. -och vävaren som gjorde tyget.

  353. Man kan gå in på hans sida
    och köpa fler saker han gjort.

  354. Likadant med skräddarna.
    Om man är en tillverkare-

  355. -som vill köpa madrastyg
    kan man kontakta dem.

  356. Jag vill att plattformen används.
    Då blir den kraftfull.

  357. Min dröm är i stil med Wikipedia.
    Folk ska kunna lägga in sina saker.

  358. Jag var nyss i Mexiko och träffade
    två kända, prisbelönta designer.

  359. Carla Fernández har gjort den här.

  360. Hon ville lägga ut sina hantverkare
    på plattformen-

  361. -så alla kan dra nytta av varann.

  362. Vi hoppas de stora aktörerna också
    ska köpa madrastyg via oss.

  363. Vi har 350 000 vävare vi kan använda,
    så skalbarheten är enorm.

  364. Vi hoppas att folk ska säga att
    de vill veta vem som gjort ett plagg.

  365. Vad betyder hållbarhet?
    Det betyder att hitta balansen-

  366. -så vi kan fortsätta.
    Vi är vid en avgörande punkt.

  367. Tiden rinner ut och vi hinner inte
    vänta på företag och regeringar.

  368. Jag beklagar. Det är för sent.

  369. Vi måste göra det här själva.
    Vi som konsumenter måste kräva svar.

  370. Om ett litet företag i Madrid kan,
    då kan alla.

  371. Tekniken, kunskaperna
    och människorna finns.

  372. Det handlar bara om att våga.

  373. Sen gjorde vi en häftig sak till,
    för alla pengar gick till tekniken.

  374. När vi öppnade webbsidan
    och e-handeln trodde vi-

  375. -att folk skulle börja handla.
    Så funkar det inte.

  376. Ni har öppnat en butik i Timbuktu.
    Hur får ni dit folk?

  377. Då kom vi på tanken...

  378. Föreställ er
    att jag hyr in Kate Moss.

  379. Jag köper inget jag ser henne bära.

  380. När jag vill ha gott vin
    ringer jag Juan-

  381. -som jobbar på bank och älskar vin.

  382. Han kan tipsa om billiga viner
    som kommer att öka i värde.

  383. Han har alltid rätt.

  384. Så ville jag sprida budskapet.
    Vi påverkar våra vänner-

  385. -genom våra beslut.

  386. Vår plattform låter konsumenter
    skapa egna virtuella butiker.

  387. Man har plaggen i tre veckor
    och gör reklam via sociala medier.

  388. Om nåt säljs får man en procentandel
    på sitt PayPal-konto.

  389. Man kan behålla pengarna,
    ge dem till vävaren-

  390. -eller använda dem som rabattkod
    till alla som följer ens blogg.

  391. Det var magiskt.
    Det är det som gör att jag står här-

  392. -precis efter killen från H&M.

  393. Vi har inte 5 000 butiker.
    Vi är ett litet företag.

  394. Skälet att vi är här
    är att internet är kraftfullt.

  395. Folk delar häftiga idéer.

  396. Folk började prata om oss
    och effekten var förbluffande.

  397. Vi testar oss fram, för vi har inte
    haft råd att bygga ut-

  398. -men redan med betaversionen
    hade vi 400 personer som testare.

  399. Det är häftigt att få återkoppling.

  400. Om man läser företagsekonomi
    brukar man få höra att Ford sa:

  401. "Om jag hade frågat mina kunder
    hade de velat ha en snabbare häst."

  402. Jag kan hälsa mr Ford
    att saker börjar förändras.

  403. Kunderna vet mer än industrin nu.

  404. Det är kunderna
    som driver förändringarna nu-

  405. -för vi är inte fästa
    vid gamla system.

  406. Vi har inget att förlora.

  407. Här är vår grupp, globalt sett.

  408. Vi har 246 vävare från Madras.

  409. Vi har över 136 hantverkare-

  410. -som jobbar på fabriker i Europa
    och färdigställer produkterna.

  411. Vi har en massa kunder,
    från hela världen.

  412. Vi har skickat plagg
    till över 35 länder.

  413. Vad handlade projektet om?
    Jo, människor.

  414. För mig är hållbarhet
    ett samtal emellan oss alla-

  415. -som är en del av planeten.
    Ingen annan kan få oss att tänka om.

  416. Våra hundar och katter
    kan inte fatta beslut.

  417. Det här handlar om oss.
    Människor måste ta ansvar.

  418. Som företagare får man höra:
    "En söt idé, men den håller inte."

  419. "Hantverk är inte skalbart."

  420. Jag håller inte med. I Indien
    finns över 3,5 miljoner vävare.

  421. 3,5 miljoner personer
    som väver för hand!

  422. Varför pratar jag om handväv
    när det är billigare med maskin?

  423. Jo, för att jag anser...
    Några av er håller säkert med.

  424. Att komma på nåt och skapa det,
    det är vad 3D-tryckandet är.

  425. De gör redan det.

  426. Ni kan få ett unikt plagg.
    Jag kan komma på nåt unikt.

  427. Vi behöver inte återuppfinna hjulet,
    utan bara tillföra tekniken.

  428. Vi såg spårbarhet och transparens
    som nåt för en särskild marknad.

  429. Vi tänkte fokusera på lyxkonsumtion-

  430. -för där passar historierna bäst.
    Det är ingen liten marknad.

  431. Vi ville inte behålla allt själva,
    som många modeföretag gör.

  432. Många börjar förändras.
    Patagonia är ett exempel-

  433. -som var en stor inspirationskälla.
    Jag har läst Yvons bok-

  434. -och skickade honom
    ett par alpargatas.

  435. Att dela med sig blir allt vanligare
    och vi ville dela vår plattform.

  436. Här är några av mina vänner.
    De gör herrkläder.

  437. De har aldrig använt vävt tyg,
    men vi bjöd in dem till plattformen-

  438. -och tillsammans skapade vi
    en gemensam kollektion.

  439. Vi lärde oss av H&M
    att såna samarbeten funkar-

  440. -så vi gav oss på det.

  441. I stället för att göra billig design
    försökte vi göra bra design.

  442. Vi delade den på ett nytt sätt.

  443. Kollektionen kommer ut i butiker
    som United Arrows, i Japan-

  444. -häftiga återförsäljare och på nätet.

  445. Jag ska avrunda. Mitt mål var inte
    att skapa ett nytt klädmärke.

  446. Jag har gjort det förr.

  447. Jag ville förändra saker
    och hitta lusten igen.

  448. Jag ville skapa nåt som inte fanns,
    den här spårbarhetsplattformen-

  449. -med fokus på människor.

  450. Jag ansåg att man, genom att
    ge människor upphovsmannaskap-

  451. -kunde förändra saker.
    Vi såg det i Madras.

  452. Den andra leveransen blev försenad
    och jag undrade varför.

  453. Jo, vävarna arbetade mer noggrant,
    eftersom deras foton låg på webben.

  454. Man har yrkesstolthet,
    även om man är fattig.

  455. Man ska värna om det.

  456. Det kvittar om man jobbar på fabrik
    i Etiopien eller Kina.

  457. Jag tror att allt de gör...
    Särskilt mode, som är ett hantverk.

  458. Många tror att det är automatiserat,
    men nej.

  459. 246 gånger vidrörs en Nikesko
    av människohänder under tillverkning.

  460. Tänk, vad många människor!
    De måste bli våra intressenter.

  461. Vi öppnar plattformen för alla
    nästa år:

  462. Enskilda designer, stora företag...
    Vem som helst.

  463. De kan använda plattformen
    för att berätta plaggens historier.

  464. Ni kan lägga upp era bilder.
    Vi kommer inte att granska er.

  465. Ni får säga vad ni vill.
    Vi är ingen garanti.

  466. Vi finns för att konsumenter
    ska kunna prata om era varor.

  467. Tanken är att släppa in konsumenten
    och öppna samtalet.

  468. Ni säger inte "Vi säljer hållbarhet",
    utan skapar den ihop.

  469. Det lär ske misstag på vägen,
    men vi gör vårt bästa.

  470. Översättning: Linnéa Holmén
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Mer global transparens

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Kavita Parmar är grundare av The IOU project. Hon berättar om shoppingkulturens baksidor och hur modevärlden måste förändras. Hon säger att ett system där man lyssnar till medvetna konsumenter, och framförallt respekterar textilarbetare, måste skapas. Inspelat den 21 november 2014 på Marketplace Borås Arena. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Ämnen:
Slöjd > Textil och mode
Ämnesord:
Beklädnadsindustri, Företagens samhällsansvar, Hållbar design, Teknik, Textilarbetare, Textilier, Textilindustri
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Design of prosperity 2014

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Design of prosperity 2014

Mer hållbarhet i modebranschen

Lisbeth Svengren Holm är professor vid Textilhögskolan i Borås. Hon föreläser om transparens kring miljöfrågor bland klädföretagen. I dagens klädindustri produceras oöverskådliga mängder kläder och det krävs en gemensam kraftansträngning för att tala öppet om miljöfrågor och framtid. Inspelat den 21 november 2014. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Design of prosperity 2014

Design, humanism och teknologi

Modeprofessor Simonetta Carbonaro föreläser om att vi behöver ett öppnare samhälle, men inte nödvändigtvis absolut transparens. I sin spaning efter framtidens samhälle varnar hon för flera tendenser och trender. Inspelat den 21 november 2014. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Design of prosperity 2014

Socialt ansvar som utmaning

Gianmario Peretti är varumärkeskommunikatör på företaget Coop i Italien. Han berättar om företagets arbete med kommunikation på webbplatsen och i sociala medier. Peretti är övertygad om att mer samtal mellan företag och konsumenter kommer att leda till en social förändring. Inspelat den 21 november 2014. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Design of prosperity 2014

En djungel av ekomärkningar

Baptiste Carrier-Pradal föreläser om hållbart mode och definitioner kring det. Han säger att modebranschen måste bli tydligare i sin kommunikation för att förenkla för konsumenterna. Inspelat den 21 november 2014. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Design of prosperity 2014

De klimatsmarta konsumenterna

Imola Bedo är policyansvarig i Europakommissionen. Hon föreläser här om konsumism, klimat och hur EU kan bli bättre när det gäller handel och ekologiska varor. Inspelat den 21 november 2014. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Design of prosperity 2014

Modets ekologiska fotavtryck

Gregory Peters är professor vid Chalmers tekniska högskola. Han presenterar här några analyser från ett projekt om hållbar textilhandel som bedrivs vid forskningsinstitutet Mistra. Inspelat den 21 november 2014 på Marketplace Borås Arena. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Design of prosperity 2014

Modejättens stora utmaning

Erik Karlsson är hållbarhetskoordinator på H&M och berättar om företagets hållbarhetsprofil. Han säger att deras kunder har en bild av hållbarhetsprofilen som inte helt stämmer överens med de miljöaspekter som H&M själva jobbar med. Inspelat den 21 november 2014. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Design of prosperity 2014

Mer global transparens

Kavita Parmar är grundare av The IOU project. Hon berättar om shoppingkulturens baksidor och hur modevärlden måste förändras. Hon säger att ett system där man lyssnar till medvetna konsumenter, och framförallt respekterar textilarbetare, måste skapas. Inspelat den 21 november 2014. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Design of prosperity 2014

Nästan Made in Sweden

Pål Dufva är produkt- och inköpschef på Woolpower och berättar här om företagets kommunikation kring hållbarhet. Hur kan ett litet företag i Östersund marknadsföra sig för att nå sin målgrupp? Inspelat den 21 november 2014 på Marketplace Borås Arena. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Design of prosperity 2014

Det är människor som gör plaggen

Jill Dumain är hållbarhetsstrateg för klädföretaget Patagonia. Hon berättar om företagets tidigare kampanj där de uppmanade konsumenter att inte köpa plagg från dem. Det handlar om att det alltid är skadligt för människor och natur med tillverkning av kläder. Inspelat den 21 november 2014. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Design of prosperity 2014

Ansvarsfrågor i textilbranschen

Panelsamtal om hur textilindustrin kan kombinera vinst med större miljöansvar och bättre arbetsvillkor. Inspelat den 21 november 2014 på Marketplace Borås Arena. Arrangör: Textilhögskolan i Borås.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer slöjd

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Sy, sy, sy

Klänning

Designern Jenny Hellström inspirerar åtta ungdomar till att sy sina egna unika favoritplagg. Vi får användbara sy-tips i vardagen och Frida syr klart sin klänning.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bäst klädd

Märkeskläder

Kläder kan ha hög status och kosta en förmögenhet. Vi undersöker vilka faktorer som skapar ett märke och får veta vilka märken som blir mer långlivade än andra. Dessutom blir det materialkunskap, tvättips och vi får veta mer om vår konsumentlagstiftning.