Titta

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Om UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Sverige tog emot ungefär 45 000 flyktingar från koncentrationslägren i Europa åren efter andra världskrigets slut. Några få av dem lever fortfarande och berättar här sina egna historier från det största brottet mot mänskligheten. Samtalen spelades in av Föreningen Förintelsens överlevande.

Till första programmet

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar : Marina Hoff - Innan mamma fördes bortDela
  1. Efter det var vi
    hos en annan gammal tant. Gömda.

  2. Fräulein Wagner.
    Också en baltisk tysk.

  3. En gammal fröken som hade eget hus.

  4. Där stannade vi ganska länge.
    Vi stannade ett och ett halvt år.

  5. Från -42 till början av -44.

  6. Det var naturligtvis fel
    att stanna så länge.

  7. Då hade någon förmodligen tjallat
    till sist.

  8. Då arresterades vi i början av -44.

  9. Vi kom först till fängelset.
    Nej, först till Gestapokällaren.

  10. I Riga.
    Och sen till centralfängelset i Riga.

  11. Minns du nåt...? Ni blev angivna.

  12. Nån hade naturligtvis sagt... Vi gick
    ut i trädgården och vi var där länge.

  13. -Sen blev ni hämtade.
    -Ja, det kom några SS-män.

  14. Kommer du ihåg det? Kan du berätta.

  15. Naturligtvis. De drog ner byxorna på
    brorsan och såg att han var omskuren.

  16. Det var...
    Vi började med att vi inte var judar.

  17. Det gjorde stort intryck på mig.

  18. Sen... "Bort med er."

  19. Det var skönt att den gamla fröken
    inte led nåt större besvär.

  20. De trodde att hon var...
    Ja, en gammal tant. Dessutom tyska.

  21. Så de lät henne vara. Men...

  22. -Sen nämnde du fängelset?
    -Ja.

  23. Vi var först i Gestapo.
    Sen i fängelset.

  24. -Vad innebar "att vara hos Gestapo"?
    -En källare. KGB använde den sen.

  25. Jag har varit där många gånger.

  26. Jag har att göra med det ena
    och det andra.

  27. Den ena är inte bättre än den andra.
    Var och en på sitt sätt.

  28. -Och sen?
    -Sen kom vi till centralfängelset.

  29. Det fanns en judisk...
    cell, kan man väl säga.

  30. Där fanns det fortfarande judar.
    Det var i början av -44.

  31. Massor med kvinnor som var skelett
    och i fruktansvärt tillstånd...

  32. -Nu var du...
    -Jag blev åtta år i fängelset.

  33. -Det här kommer du ihåg tydligt.
    -Ja, väldigt tydligt.

  34. Sånt glömmer man inte i första taget,
    om man har varit med om det.

  35. En vakt frågade mig "hur mår du?".
    Också en fråga att ställa!

  36. Jag sa "bra".

  37. -Som om allting var som vanligt.
    -Vad skulle jag svara?

  38. Det var svält. Fruktansvärda
    förhållanden, rent ut sagt.

  39. Vi var enda barnen där.
    Vi blev uppätna av alla insekter.

  40. Vägglöss, bara löss, och så vidare.

  41. Sen fick man nästan aldrig gå ut.

  42. De andra fångarna hade förmåner.
    Lite mer mat framför allt.

  43. Vi fick ingenting nästan.
    Vi fick en skiva bröd per dag.

  44. Och...

  45. En så kallad soppa,
    som inte var nån soppa. Det var allt.

  46. Det var riktig svält.
    De flesta var så sjuka av svält-

  47. -att de svällde upp.
    De hade såna här magar.

  48. Diarré och allt möjligt.
    Man hade en potta mitt i det hela.

  49. Det satt ungefär 30 personer
    i rummet. Det var...

  50. Det var inte kul. Men sen...

  51. Mamma var i alla fall... De tog henne
    några gånger till förhör.

  52. Det var en stor förmån. Då bad hon
    att vi skulle få extra ranson.

  53. Till sist fick vi lite mjölk.
    Det var en stor förmån.

  54. Vi fick en gång per vecka mjölk.

  55. Så var det.

  56. -Hur lång period var ni i fängelset?
    -Tre månader.

  57. Från...

  58. Vänta, från februari.
    Februari, mars, april, maj.

  59. Lite mer. I juni kom vi till
    koncentrationslägret Salaspils.

  60. Det var ett förintelseläger också,
    nära Riga.

  61. Det var som ett sanatorium
    efter fängelset.

  62. Där fanns inga judar kvar
    på den tiden. De var redan förintade.

  63. Men det fanns letter och ryssar
    och zigenare och allt vad du vill.

  64. Där... Dit kom vi i juni.
    Där var vi också i tre månader.

  65. -Tillsammans med de andra kvinnorna?
    -Nej. Det var bara vi som släpptes.

  66. Mamma sa att hon var tyska och inte
    hade nåt att göra i judiska kretsar.

  67. Det här att din lillebror
    var omskuren och var judisk...

  68. Släppte de det sen?

  69. Det var liksom bevisat
    att vi var judar.

  70. Men mamma kunde säga
    att hon inte var judinna.

  71. Hon spelade väl ut det kortet,
    misstänker jag.

  72. Till sist åstadkom hon förflyttningen
    från centralfängelset-

  73. -till koncentrationslägret,
    där det då inte fanns några judar.

  74. Det var en fantastisk tur,
    om man säger så.

  75. Det var inte precis nån Glämsta,
    eller så.

  76. Det var ett förintelseläger.
    Men vi kunde gå ut från barackerna.

  77. Vi fick lite mer mat och så.

  78. Så där...
    Hon fick jobba på nån verkstad.

  79. Där hade vi stor tur.
    Där träffade vi en bekant-

  80. -som var "capo" i baracken.

  81. En viss Tatjana Shalfeeva.

  82. Hon var själv judinna,
    men hon var gift med en ryss-

  83. -som efternamnet avslöjar. Shalfeeva.

  84. Han var nån präst, eller nåt.

  85. Hon satt där för
    att hon lyssnade på utländsk radio.

  86. Det var förbjudet under kriget. Onkel
    Georg lyssnade också på radio.

  87. Alla... Nåja, några grannar samlades
    dagligen och lyssnade på BBC.

  88. Väldigt lågt, nästan viskande. Vi
    fick in information från omvärlden.

  89. Det minns jag väldigt bra. Okej.

  90. Den här Tatjana var älskarinna
    till kommendant Krause.

  91. Lägrets kommendant.
    Han hängdes efter kriget.

  92. Tillsammans
    med sin vicekommendant Widusch.

  93. Det var fina killar det! Och...

  94. Som älskarinna hade hon stora
    förmåner. Hon var "capo" i baracken.

  95. Hon hade före kriget
    haft en modesalong i Riga.

  96. Där min mamma sydde kläder.
    Alla rika damer sydde på den tiden.

  97. Hon kände igen mamma
    och hon hjälpte enormt mycket.

  98. Hon såg till att mamma
    fick ett bra jobb, så att säga.

  99. Inte för tungt.
    Mamma var svag och sjuk redan då.

  100. Vi fick lite mer mat.

  101. Hon släpptes tidigt ut
    från det här lägret.

  102. Vi var kanske där
    nån månad tillsammans, eller mindre.

  103. Hon släpptes.
    Hon gick ut och var fri.

  104. Mamma hade bett henne att ta ut oss,
    om det nån gång fanns en chans.

  105. Det gjorde hon. Efter att mamma
    och alla vuxna hade förts bort...

  106. ...från det här lägret Salaspils
    till Stutthof.

  107. Det hände
    nån gång i början av augusti.

  108. 12 augusti, tror jag.
    Nu är vi inne i 1944.

  109. Alla barn stannade där.
    Det var massor med barn.

  110. Kanske 300-400. Flera hundra.

  111. De flesta var från ryska byar.
    Eller lettgalliska byar.

  112. De var så fruktansvärt sjuka.

  113. Många var missbildade från början.

  114. De kröp på alla fyra... Epilepsi. Det
    går inte att beskriva vad som hände.

  115. Det var bara barn kvar.
    Sen, eftersom sovjetiska-

  116. -eller Röda armén närmade sig...

  117. Då ville de likvidera hela lägret.
    De skrev till befolkningen-

  118. -att den som ville ha barn
    kunde ta barn därifrån.

  119. Befolkningen gick också på knä. Det
    var vid krigsslutet. Ingen hade mat.

  120. Några kom och tittade.

  121. Men väldigt få barn kom ut den vägen.

  122. De var i så bedrövligt skick
    att ingen ville ha dem.

  123. Vi kunde inte gå.
    Varken jag eller brorsan kunde gå.

  124. Vi var helt täckta med variga sår.

  125. Vi låg där.

  126. Sen plötsligt...

  127. Innan mamma transporterades bort,
    hade hon sagt till en SS-man:

  128. "Ge besked till fru Shalfeeva
    att hon ska hämta mina barn."

  129. Skulle han göra det? Han gjorde det.

  130. Han hade gett henne budskapet.

  131. En vacker dag
    i slutet av augusti -44...

  132. ...blev vi plötsligt kallade
    till kommendanturen.

  133. Då var jag åtta år.
    Brorsan var inte sex fyllda ännu.

  134. Där satt vi framför byggnaden.

  135. Solen gassade, det var fruktansvärt
    varmt. Vi med våra sår...

  136. Och vi såg genom de öppna fönstren-

  137. -att Shalfeeva, utrustad
    med silverräv och modern hatt-

  138. -och fint målad... Hon förhandlade
    med dessa SS-män därinne.

  139. Det dröjde ett bra tag
    innan de kom ut.

  140. Hon hade åstadkommit
    att de släppte oss.

  141. Hon hade bra förbindelser.
    Det fick hon sota för sen.

  142. När Sovjet kom in,
    så skickades hon till Sibirien.

  143. Hon var en överlevare.
    Hon kom tillbaka.

  144. Hon dog i Israel många år senare.
    Så...

  145. -Var var mamma då?
    -I Stutthof. Det visste vi inte.

  146. Vi visste inte nånting om henne.
    Och hon visste inte nånting om oss.

  147. Hon fick nån hälsning
    genom kvinnorna som kom sist-

  148. -som deporterades sist till Stutthof.

  149. I lägren spreds rykten
    att de hade sett oss.

  150. Eller hade hon även fått veta
    att vi blev...

  151. ...utsläppta med Shalfeeva?
    Jag minns inte riktigt.

  152. Nå! I alla fall tog hon oss därifrån.

  153. Vi kom till Riga.

  154. Och sen...
    Hon kunde inte behålla oss.

  155. Sen kom en av hennes bekanta.

  156. En viss fru Sjerokova.

  157. Hon tog oss till sig.
    Där växte min bror upp hos henne.

  158. Jag kom senare till Celmraugs igen.

  159. Till de som hade gömt oss
    under kriget. Jag berättade...

  160. -Ni växte upp på olika ställen.
    -Ja, efter kriget.

  161. Riga blev så att säga "befriat".
    Från en ockupant till en annan.

  162. Det var i oktober 1944.

  163. Min brorsas födelsedag
    var den tolfte.

  164. Då satt vi i källaren.
    Det var ett hemskt bombardemang.

  165. När de sprängde bron över Daugava
    flög vi upp mot taket-

  166. -och sen ner igen på våra britsar.

  167. Sen kom ryssarna in.
    Nästa dag var ryssarna där.

  168. Det var 13 oktober -44.

  169. Textning: Johannes Hansson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Marina Hoff - Innan mamma fördes bort

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

1944 hamnade Marina Hoff som åttaåring i centralfängelset i Riga. Nästa station blev ett förintelseläger som tömts på vuxna, där fanns bara barn. När ryssarna närmade sig ville myndigheterna likvidera alla lägerinvånare. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget
Ämnesord:
1939-1945 (andra världskriget), Förintelsen, Förintelsens överlevande, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - Att flytta till gettot

Alexander Kwiatkowski är polsk jude. Han berättar här om när han var fem år gammal och tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen tillsammans med sin familj. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Med antisemitism som lag

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han berättar här att han är kristet döpt och inte ens hade hört ordet jude, men det hjälpte honom inte undan förföljelserna. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - Bara ta med det man kunde bära

Hania Rosenberg föddes i polska Oswiecim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Vi blev angivna

1944 hamnade lettiska Marina Hoff som åttaåring i centralfängelset i Riga. Nästa station blev ett förintelseläger där det fanns flera hundra barn, men inga vuxna. När ryssarna närmade sig ville myndigheterna likvidera alla lägerinvånare. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Jag godtog det likgiltigt

Györg Fenyö berättar om när han var barn i Budapest då de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Han har många skarpa minnen, men minnesluckorna kring det fasansfulla som hänt är lika många. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - Att växa upp med döden

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning. Döden och skottkärror med uppsvällda, döda människokroppar blev vardag. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Bara en förevändning för att mörda

Lettiska Marina Hoff minns när familjen blev utkörda ur huset i förorten till Riga när SS kom. Och det var bara början. Snart kördes männen bort på lastbil och försvann. Judiska kvinnor och barn utan davidsstjärna sköts ihjäl utan förvarning. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - hela intervjun

Alexander Kwiatkowski är polsk jude och var fem år gammal när han och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen. Därefter tvingades de ofta flytta mellan olika platser för att gömma sig. När kriget var slut fortsatte förföljelsen av familjen, trots att de inte var religiösa. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Andras Agoston - hela intervjun

Andras Agoston föddes i Budapest i Ungern 1938 i en judisk familj. Han berättar här bland annat om hur hans pappa blev tvångsinkallad till arbetstjänst 1941. Mamman lät Andras bli kristet döpt vid 6 års ålder i hopp om att det skulle kunna skydda honom. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 februari 2013. Intervjuare: Gudrun Igra.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Bruno Frister - hela intervjun

Bruno Frister berättar här om hur han mot alla odds överlevde Auschwitz. Han berättar också om hur han återförendes med sin syster efter att ha sett hennes namn på en lista över överlevande. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 april 2013. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Erika Josefson - hela intervjun

Erika Josefson kom som adoptivbarn till en svensk familj. I vuxen ålder får hon veta att hon som litet barn överlevt Bergen-Belsen. Hon togs om hand av en kvinna efter att hennes mamma dött. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 5 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - hela intervjun

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning och att döden blev vardag. Hennes familj slets itu, men mamman fick hjälp att fly till Sverige och gav aldrig upp sökandet efter sina barn. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - hela intervjun

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han är kristet döpt, men det hjälpte inte undan förföljelserna. Här berättar han om när han var barn och de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Halina Hoffman - hela intervjun

Samtidigt som Halina Hoffmans föräldrar tvingades ombord på tåg till Treblinka så gömdes hon på en gård på polska landsbygden av en vän till familjen. Föräldrarnas fortsatta öde kan hon bara gissa sig till. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 4 september 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - hela intervjun

Hania Rosenberg föddes polska Oświęcim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Barnen som överlevde Förintelsen

Ruth Rogoff

Ruth Rogoff berättar om hur hennes familj flydde från Tyskland till London just innan andra världskriget bröt ut. När familjen steg ur tåget på stationen i London meddelade de engelska myndigheterna att krig hade brutit ut. Ruth understryker i sin historia vikten av att prata med barn om nazismen och hur historien måste föras vidare på ett konstruktivt sätt.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

De finska krigsbarnen

De två finska krigsbarnen Kielo och Pentti skickades till Sverige från Finland under andra världskriget. Mellan 70 000 och 80 000 finska barn delade samma öde. Hur var det att komma ensam till Sverige, och hur har resan påverkat dem som vuxna? För Kielo och Pentti var det en upplevelse i barndomen som satte djupa spår.