Titta

UR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

UR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

Om UR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

Livet och döden är det centrala temat för denna föreläsningsserie från Vetenskapsfestivalen 2015 i Göteborg. Här möts matematiker från Chalmers, filosofer och präster i en rad intressanta föreläsningar och samtal. Festivalen hölls 15-19 april 2015 på Göteborgs universitet. Arrangör: Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg.

Till första programmet

UR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015 : Döden på 140 teckenDela
  1. Välkomna, ni som är här. Jag heter
    Malin Oest och ska leda samtalet.

  2. Vi får tre stycken 5-minuters-
    anföranden av tre stycken forskare.

  3. Sen ska vi samtala lite och sen blir
    det gemensam reflektion med alla.

  4. I mitt Facebook-flöde är det tre per-
    soner som inte längre finns med oss.

  5. Men de finns väldigt varaktigt
    levande i mitt digitala liv.

  6. Där befinner jag mig
    en stor del av tiden.

  7. Jag har funderat på
    vad det gör med mig-

  8. -när det dyker upp nån som fyller år
    fast den har varit död i två år.

  9. Och vad gör det med mig att jag
    inte längre går till ett fotoalbum-

  10. -när jag känner mig redo
    att möta nån som gått bort?

  11. Det studsar i stället upp mitt bland
    semesterbilder, maträtter och annat.

  12. Jag har funderat på vad det gör
    med mig och min syn på döden.

  13. Därför är jag glad att ha tre
    forskare här, som har tänkt på detta.

  14. Jag tror att ni alla känner igen
    bilden som jag berättade om.

  15. Vi har Nanna Gillberg, forskare
    vid Gothenburg Research Institute-

  16. -Anna Davidsson-Bremborg, docent
    i religionssociologi och präst-

  17. -och Bengt Johansson, professor
    i journalistik och masskommunikation-

  18. -vid Institutionen för journalistik,
    medier och kommunikation.

  19. Vi börjar med att gå rätt in i döden.

  20. Anna Davidsson-Bremborg
    får starta.

  21. Medan du ställer dig till rätta
    berättar jag vad jag har läst om dig.

  22. Du har ju skrivit så här:

  23. "Nästan allt
    som rör döden intresserar mig."

  24. Då är det alldeles utmärkt
    att du delar med dig av dina tankar.

  25. Jag har ägnat mig åt forskning
    kring döden-

  26. -sen mitten på 1990-talet.

  27. Jag försöker följa vad som händer
    och var döden tar plats-

  28. -och vilka samtal som förs
    och var vi ser döden.

  29. Förra allhelgonahelgen-

  30. -så genomfördes ett experiment
    vid fyra kyrkogårdar.

  31. Det blev möjligt
    att tända ljus på nätet.

  32. När man gjorde det tändes ett ljus
    i ett träd på en av kyrkogårdarna.

  33. Det var en liten glasburk med
    paraffin och ett LED-ljus som tändes.

  34. Och så var det en webbkamera
    så att man kunde se ljuset.

  35. Via Svenska kyrkans bönewebb
    gick det också att skriva en bön-

  36. -som var kopplad till ljuset
    som man tände.

  37. Svenska kyrkan skrev på sin hemsida:

  38. "De tankar och känslor vi uttrycker
    på nätet är lika äkta som på plats."

  39. "Ditt digitala ljus får lysa
    tillsammans med de fysiska ljusen."

  40. "Via mobiltelefon eller dator
    kan du tända ditt ljus var du än är."

  41. Det här blev en succé.

  42. Under allhelgonahelgen
    tändes 24 000 ljus.

  43. Man hade tänkt att varje ljus
    skulle få brinna i tre timmar.

  44. Men de fick komma ner till 15
    minuter för att hinna med alla ljus.

  45. Det här experimentet är rätt typiskt-

  46. -för några av våra sätt
    att uttrycka sorg i dag.

  47. Kyrkan har väl rätt i att tankar
    och känslor på nätet är lika äkta-

  48. -men jag skulle vilja säga
    "kan vara lika äkta".

  49. Man kan tänka sig att
    en del av de här var en quick fix-

  50. -att man tänder ett ljus för att se
    vad som händer, som ett experiment.

  51. Men man kunde också läsa och följa
    vad människor tänkte kring det här.

  52. De gav uttryck för
    väldigt djupa existentiella tankar.

  53. Det var inre tankar och sorg, direkt.

  54. En annan sak som var typisk med
    det här experimentet-

  55. -är hur nätet i dag länkas samman
    med den fysiska.

  56. Det går inte längre
    att skilja de här två världarna åt.

  57. Man kan vara närvarande i den
    fysiska världen via den virtuella.

  58. Och så tvärtom.

  59. Mycket av det har att göra med att vi
    har webbkamera, streaming och Skype.

  60. Jag tänker också
    att det är väldigt typiskt-

  61. -att det blev en succé
    att tända ljus.

  62. Att tända ljus i kyrkor
    är också väldigt viktigt.

  63. Den här bönewebben
    har faktiskt runt 135 000 böner.

  64. Man kan gå in på svenskakyrkan.se/be
    och titta på det.

  65. Dem kan man läsa. De visar det här
    med att man vill uttrycka sig själv.

  66. Det är mina privata tankar
    som jag vill ge uttryck för.

  67. Samtidigt gör jag det kollektivt.
    Men jag vill uttrycka mig själv.

  68. Sen ser man här hur det privata
    och det offentliga blandas samman.

  69. Det återkommer man till
    i all forskning kring Internet.

  70. Jag tänker att i och med
    den stora möjlighet som vi har i dag-

  71. -så blir det lättare. Det är det
    som är den stora förändringen.

  72. Från början
    var det mycket information.

  73. Det var som en fördjupad dödsannons,
    det man kunde hitta på nätet.

  74. Man kunde skriva lite mer,
    men det var som en dödsannons.

  75. I dag har vi
    den här större helhetsbilden-

  76. -och vi har en hel del film.

  77. Om man går in på YouTube
    och skriver "RIP" eller "till minne"-

  78. -så kan man hitta minnesfilmer-

  79. -där sorg och skeendet kring döden
    och vad man har gjort-

  80. -blandas med
    hur man var som människa-

  81. -och vilka fester man var på
    och vilka kompisar man hade.

  82. De bilderna blandas med bilder
    av olycksplatser, gravplatser-

  83. -och människor som är ledsna.
    Bilden förmedlas på ett annat sätt.

  84. Döden kommer mycket närmare oss
    på det sättet.

  85. Sen var det en sista sak, och det är
    att jag också har tänkt på Facebook.

  86. Bara för några år sen så verkade det
    vara mycket viktigare-

  87. -att Facebook-sidan skulle försvinna
    så fort nån dött, helst samma dag.

  88. Men i dag ser vi att de lever kvar.
    Vänner kan skriva.

  89. Man informerar på ett annat sätt
    när nån har dött-

  90. -om vad som händer och hur det känns.
    Man får också tillbaka respons.

  91. Det lever kvar. Det här med att
    bara skriva nåt kring själva döden-

  92. -har blivit mycket mer en beskrivning
    av både före och efter döden.

  93. Vi har sjukdomsbloggarna, där man
    följer döendet under en lång period.

  94. Det blir nånting med döden. Sen
    kan det bli ett "efter döden" också.

  95. Det dras ut på ett annat sätt
    kring döden med Internet i dag.

  96. Kort, kanske.

  97. En applåd.

  98. Nu ska vi se
    om min mikrofon kommer i gång.

  99. Bengt Johansson,
    du ställer dig till rätta.

  100. Du har ju forskat kring mediemoral.

  101. Man kan fundera mycket över
    sin egen mediemoral. Varsågod.

  102. Tack så mycket. Det är ju så
    att vi lever i en moralisk värld.

  103. Vi har lärt oss var gränserna går för
    anständigt och oanständigt beteende.

  104. Det har vi lärt oss av föräldrar,
    medier, skolkamrater och så vidare.

  105. Vi har normer
    kring hur man ska bete sig.

  106. Vi hörde nyss om vad man gör på nätet
    och vad man inte gjorde.

  107. Det här är en väv
    som vi lever i hela tiden.

  108. Vad vi vågar göra
    och inte ska göra.

  109. Ni har förväntningar på
    hur jag ska bete mig här.

  110. Om jag börjar svära eller sjunga,
    så tycker ni att jag är konstig.

  111. När vi ska samtala har vi också
    normer för hur vi ska bete oss.

  112. Vi ska inte skälla för mycket på
    varann och inte göra nåt konstigt.

  113. Den här väven
    ligger runt omkring oss hela tiden.

  114. Vi går inte på stan utan kläder.
    Vi ställer oss inte för nära andra.

  115. Vi hälsar när andra hälsar
    och tuggar inte mat med öppen mun.

  116. Det är bara att bryta mot en regel
    om ni vill kolla hur tät väven är.

  117. Som medieforskare är jag intresserad
    av hur vi umgås med våra medier-

  118. -och mediernas betydelse
    för de här moraliska uppfattningarna.

  119. Det är intressant med medier. De är
    gränsöverskridande på många sätt.

  120. De gör att vi kan ta det privata
    och göra det offentligt.

  121. De gör att vi kan umgås med dem som
    är här och dem som är långt borta.

  122. Vi kan dessutom påverkas när vi umgås
    av att mobiltelefonen ringer-

  123. -eller nåt annat medierelaterat
    som stör den sociala interaktionen.

  124. Jag har i enkäter frågat om man får
    joxa med mobilen på en parmiddag-

  125. -och hur man över huvud taget
    får bete sig med medier.

  126. Det får man inte, förresten.

  127. Vi är också i medieanvändningen
    omgärdade kring vad man får göra.

  128. Då tänker jag inte på videovåld,
    sexskildringar och såna saker-

  129. -utan hur vi lever våra liv
    med medierna varje dag.

  130. Jag fick inte äta middag
    framför teven när jag var liten.

  131. Jag fick inte ringa nån
    efter klockan nio på kvällen.

  132. Jag fick inte läsa
    hur mycket serietidningar jag ville.

  133. Det var inte på grund av
    att innehållet var hemskt-

  134. -utan det var meningslöst. Däremot
    var det helt okej att spela fotboll.

  135. Allt sånt här finns det
    en massa normer kring.

  136. Nu diskuterar vi skärmtid, telefoner,
    bilder, döda på Facebook-

  137. -och andra saker. Varför det
    här blir diskussioner är för att...

  138. På ett sånt här seminarium
    vet alla hur man ska bete sig.

  139. När vi börjar göra sånt som att tända
    ljus digitalt och blogga om döden-

  140. -så är vi inte lika säkra på om det
    är att gå över nån sorts gräns.

  141. Kan man bete sig så?
    Det kanske man inte kan.

  142. Då blir vi mycket mer osäkra.
    Det är därför som det är intressant.

  143. När vi rör oss med ny
    medieteknologi... Det har hänt förr.

  144. Helt plötsligt kan man nu
    med ett knapptryck bli offentlig.

  145. Vad gör det med vår syn på vad som är
    anständigt och oanständigt beteende?

  146. Vi råkar ut för sånt ibland. Sociala
    medier är som att vara utomlands.

  147. Man vet inte hur man ska bete sig.

  148. Men det finns folk där. Man lär sig
    läsa av koderna om vad som är okej.

  149. Man tittar på dem som är där.

  150. På Internet är vi fortfarande inte
    riktigt säkra på hur vi ska bete oss.

  151. Det är därför vi hamnar
    i diskussioner om mediemoral-

  152. -och om sakerna vi gör på nätet
    är äkta eller inte.

  153. Vi har inte riktigt
    fått kompassen än.

  154. I projektet Digital mediemoral
    har jag och Stina Bengtsson-

  155. -bland annat ställt enkätfrågor till
    representativa urval av svenskar.

  156. Vi har frågat om det är okej att,
    under en middag, joxa med telefonen-

  157. -eller om man får tagga sina vänner
    på nätet utan att berätta det-

  158. -eller att snygga till
    bilder av sig själv på nätet-

  159. -eller om man kan prata högt
    i mobilen om privata saker.

  160. Vad som är genomgående är att det
    är skillnader mellan yngre och äldre.

  161. De äldre tycker att mycket av det här
    är fullständigt otänkbart att göra-

  162. -medan yngre tycker att det är okej
    att prata högt och tagga kompisar.

  163. Helt okej. Här har vi skillnader
    i synen på vad som är moraliskt.

  164. Vad kommer att hända? Troligtvis
    kommer vi som alltid annars att...

  165. ...gnugga av olikheterna och få en
    gemensam syn på vad som är moraliskt.

  166. Och det här med döden, då?

  167. I medierna är övergången
    mellan privat och offentligt central.

  168. Som Anna sa: Med ett knapptryck
    kan man vara med i nåt kollektivt.

  169. Tidigare behövde man göra nåt aktivt.
    Nu kan man vara med på avstånd.

  170. Är det äkta eller inte äkta?
    Den diskussionen tror jag försvinner.

  171. Många skriver om sorg och död.
    Det finns bloggar och filmer.

  172. Skillnaden är att det som var privat
    görs offentligt.

  173. Eller också är det inte
    så stor skillnad.

  174. Sorg har ju historiskt sett
    varit en väldigt kollektiv sak.

  175. Man hade likvaka och sörjde
    offentligt. Man bar svarta kläder.

  176. Sorg var nåt gemensamt,
    nåt som man gjorde offentligt.

  177. Sen har det blivit privat. Nu är det
    på väg att bli offentligt igen-

  178. -men kanske med en personlig touch.

  179. Vi får diskutera om de här sakerna
    är moraliska om en liten stund.

  180. Tack. - Jag välkomnar Nanna Gillberg
    upp till den högtidliga pulpeten-

  181. -som det blev nu.

  182. Nanna, du har skrivit en bok
    som heter "Uppmärksamhetssamhället".

  183. Den handlar om att ju mer uppmärk-
    samhet man får via sociala medier-

  184. -desto mer värde får man
    om jag har förstått det hela rätt.

  185. Tack.

  186. Du har rätt. Jag pratar om nåt som
    jag kallar "offentlighetsprincipen".

  187. -som inte är samma offentlighets-
    princip som den juridiska-

  188. -men som innebär
    att allt i dag får ett värde-

  189. -när det blir offentligt och
    tillgängligt för en större publik.

  190. Saker, prestationer, relationer
    och upplevelser-

  191. -får ett värde först när andra kan
    interagera kring det som vi gjort.

  192. Det intresserar mig.

  193. Men ingången till just det här
    som vi pratar om i dag...

  194. Nu säger jag som man sa i skolan:

  195. "Jag kom upp sist, så allt är sagt."
    Jag ska försöka hitta en vinkling.

  196. Min vinkling är också normer och
    värderingar. Det är mitt intresse.

  197. Mitt forskningsområde
    är medier och populärkultur.

  198. Jag är intresserad av hur normer och
    värderingar kring vad som är okej-

  199. -kommer till uttryck i till exempel
    digitala och sociala plattformar-

  200. -eller i traditionella medier.

  201. Där har man sett
    en viss utveckling av-

  202. -hur negativa känslor kan levas ut i
    ett svenskt sammanhang på senare år.

  203. Hur man lever ut och uttrycker starka
    känslor är kulturellt betingat.

  204. Vad som anses vara
    adekvata reaktioner i Sverige-

  205. -är inte detsamma
    som anses adekvat nån annanstans.

  206. Det blev tydligt
    när jag på ganska nära håll-

  207. -granskade rapporteringen
    av tsunamin 2004 i Thailand.

  208. Tv-rapporteringen där
    gav en tydlig indikation-

  209. -på vad som anses vara
    ett svenskt sätt att hantera sorg-

  210. -och vad som anses vara
    thailändarnas sätt att hantera sorg.

  211. När man visade lokalbefolkningen, så
    var det med väldigt fysiska uttryck.

  212. Man skrek ut sin sorg och grät.

  213. Men när svenskar kom till tals
    nere på plats i Thailand-

  214. -så resonerade man kring sin sorg
    på ett mer behärskat sätt.

  215. Man var väldigt inriktad
    på praktiska lösningar.

  216. Man pratade om hur man kunde göra
    för att bearbeta sorgen-

  217. -och hur man skulle lösa saker
    som var väldigt praktiska.

  218. Det var intressant i sig.

  219. Det säger mycket kring normerna för-

  220. -vad som anses vara ett acceptabelt
    sätt att leva ut känslor.

  221. Sen tycker jag att det på senare år-

  222. -har förändrats mycket,
    vårt förhållningssätt till sorg.

  223. Det ställer andra krav på oss.

  224. I och med digitaliseringen har sorgen
    tagit klivet in i det offentliga-

  225. -precis som annat som har blivit
    offentligt genom digitaliseringen.

  226. Det gör,
    som vi har hört tidigare här-

  227. -att människor nu är mer benägna att
    öppet prata om mer negativa känslor-

  228. -vilket traditionellt i Sverige
    har varit lite mer tabubelagt.

  229. Positiva saker kan man tala om,
    men negativa saker är lite jobbigare.

  230. Man undviker det på samma sätt som
    man gärna undviker öppen konflikt.

  231. Vi siktar oftast
    på att vara neutrala-

  232. -och har inställningen
    att om man tycker olika-

  233. -så är det ingen idé att diskutera-

  234. -men andra tycker att olikheterna
    gör det intressant att diskutera.

  235. Det här med
    att vi har skolats om lite-

  236. -och att klimatet nu är öppnare - man
    delar med sig av starka känslor-

  237. -ställer helt andra krav på oss när
    det gäller att bemöta andras sorg.

  238. Det ser man tydligt
    om man går ut på Internet.

  239. På samma sätt som vi tycker oss veta
    hur man ska leva ut sorg-

  240. -så är vi ängsliga när det gäller
    hur vi ska bemöta andras sorg.

  241. Om man söker på nätet finns det
    jättemånga trådar som handlar om det.

  242. Kondoleansetikett. Vad säger man?
    Hur säger man det?

  243. Det ska vara korrekt, men samtidigt
    knyta till den person som det gäller.

  244. Det ska kännas äkta och personligt,
    inte bara korrekt och högtravande.

  245. Det är detaljerade saker, som att det
    inte är korrekt att "beklaga sorgen"-

  246. -utan man beklagar förlusten av
    personen. Man vill inte göra misstag.

  247. Där handlar det mycket om nåt
    som jag har skrivit en del om.

  248. Ute på nätet
    handlar mycket av interaktionen-

  249. -om att presentera sig själv
    på ett förmånligt sätt.

  250. När man aktivt måste bemöta
    andras sorg-

  251. -så är det inte bara inför den
    som har sorg, utan även övrig publik.

  252. Det är alla andra, som också kommer
    att skriva, och de som sitter tysta.

  253. Det ökar kraven på en själv
    att göra rätt och att vara rätt.

  254. Sen kan man också lära av andra.
    Man kan se hur tråden utvecklas-

  255. -innan man bestämmer sig
    på vilken nivå man ska lägga sig.

  256. Jag tror att vi dels har
    det här med offentligheten...

  257. Om jag ska ta
    ett enda exempel på det-

  258. -så har vi direktsändningen i SVT
    av den mördade Englas begravning.

  259. Det kanske är
    det tydligaste exemplet-

  260. -på att man hade gått över till en
    annan diskurs eller vad man ska säga.

  261. Det fick blandade reaktioner.

  262. 90 procent av SVT:s anställda
    tyckte att det var förkastligt.

  263. Många tyckte att det var smaklöst
    och inte något som passade sig.

  264. Det är dels det offentliga
    och privata-

  265. -dels att vi i dag har andra krav
    på oss att bemöta andras sorg.

  266. Man kan inte gömma sig bakom
    att hoppas att det kanske går över-

  267. -och undvika en person tills det inte
    är nåt man behöver ta upp längre.

  268. Det ser man i Magdalena Ribbings
    och andra experters svar på frågor.

  269. Det kommer ofta in frågor om hur
    man ska bete sig när nån har sorg-

  270. -och då är ett genomgående tema-

  271. -att nåt som inte är okej är
    att ducka och hålla sig borta-

  272. -för då lägger man över ansvaret
    på personen som har sorg.

  273. Förutom sorgen får den bära
    ansvaret för den sociala situationen.

  274. Sånt tycker jag är intressant.

  275. Sen har jag ett eget - distanserat -
    förhållande till döden.

  276. Jag är neurotisk, säkert i linje
    med vårt sekulariserade samhälle-

  277. -där döden inte är en del
    av det dagliga livet-

  278. -utan helst nåt som man glömmer
    och inte alls vill tänka på.

  279. Det är en personlig ingång.

  280. Det här är en av få gånger när jag
    tänker intensivt på döden i en timme.

  281. Tack. - Jag kan stå kvar här.

  282. Då vill jag välkomna er andra.
    - Tyvärr får du hålla på lite till.

  283. -Jag är inställd på det.
    -Det är du? Det var ju skönt.

  284. Ni känner inte varann,
    och inte varandras forskning heller.

  285. Jag har bett er reflektera över det
    ni har hört. - Kan du börja, Anna?

  286. Det var roligt
    att du nämnde tsunamin-

  287. -för det var i samband med den
    som jag fick upp ögonen-

  288. -för Internet, döden
    och när det blir värdekonflikter.

  289. Vid tsunamin stod man där med alla
    kroppar som inte kunde identifieras.

  290. I ett desperat försök
    under de första dagarna-

  291. -så lade man ut foton
    på många avlidna på Internet.

  292. De spreds och tolkades, och
    det diskuterades bland anhöriga-

  293. -om man kunde identifiera på nätet.

  294. De fick inte ligga ute länge. Det
    diskuterades om man kunde göra så.

  295. De togs bort efter ett tag. Det
    bildades kedjor som skulle tolka dem-

  296. -för att människor skulle slippa
    titta på fotot, men ändå kunna söka.

  297. Jag hade mindre barn då och var
    rätt aktiv på såna här familjeforum.

  298. Då fick jag upp ögonen
    för en annan debatt.

  299. Ni som har varit på familjeforum
    med föräldrar...

  300. När de får sitt barn blir ofta
    profilbilden det nyfödda barnet.

  301. Några tog sitt döda barn som profil-
    bild. De hade fött ett dödfött barn.

  302. Det fanns ingen bild av ett levande
    barn, men barnet skulle vara med.

  303. Det blev en stor debatt.
    Jag följde två olika sajter.

  304. Den ena valde att granska fotot. Det
    var okej om det var ett fint foto.

  305. Den andra valde att lägga den
    i ett album med varningstext.

  306. Man fick klicka sig in. Det blev
    så tydligt, det du är inne på.

  307. Det var det som jag direkt
    kopplade tillbaka till mina egna...

  308. Jag tycker att, som du var inne på,
    när vi agerar på sociala medier-

  309. -så har vi flera publiker samtidigt,
    vilket gör oss ännu mer vilsna.

  310. Det är jobbigt att möta en människa
    i sorg. Om det sen är på avstånd...

  311. Nu kan jag titta på dig
    och se att du nickar.

  312. På nätet har man inte den reaktionen.
    Det är "speaking into the air".

  313. Man pratar ut i tomma intet
    utan att veta reaktionen.

  314. Dessutom har du en publik
    som också kan reagera på det du gör.

  315. Att vi blir osäkra
    är inte så konstigt.

  316. Det är komplicerat.
    Så här är det lättare att agera.

  317. Vi tittar på varann hela tiden-

  318. -och försöker läsa av om ni förstår
    och om nåt verkar konstigt.

  319. Vi kan korrigera vårt beteende.
    När vi ska jobba med sorgearbete-

  320. -och göra det på avstånd och det
    dessutom är nån mer som tittar-

  321. -så vill man gärna ha en manual.
    Och det har vi inte.

  322. Har du några reflektioner?

  323. Jag tänkte dels på det du sa,
    och som även du kopplade till-

  324. -om huruvida det som händer
    i den digitala världen är lika äkta-

  325. -som det som händer
    i den fysiska världen.

  326. Då sa ju du att du snarare ville säga
    att den kan vara det-

  327. -och inte att den är det.

  328. Det kopplar mycket
    till det som jag är intresserad av.

  329. Mycket av interaktionen i sociala
    medier verkar handla om att nätverka-

  330. -och att presentera sig själv
    på ett förmånligt sätt.

  331. Vi förväntas i dag vara
    våra egna personliga varumärken.

  332. Man ska vara ute
    och definiera sig själv på nätet.

  333. Det finns nya yrkeskategorier
    som tjänar sitt levebröd på-

  334. -att hjälpa oss att ta kontroll
    över bilden av oss själva-

  335. -annars gör nån annan det.

  336. Just det här med
    att man på nätet har en publik-

  337. -som består av alla möjliga olika
    intressenter som kan tycka saker-

  338. -gör att man anpassar sitt beteende
    och framställer sig själv-

  339. -på ett sätt som är kommersiellt
    gångbart och inte stöter bort nåt.

  340. Det kanske inte
    är hela bilden av en själv.

  341. I vanliga fall kan man anpassa bilden
    efter vem man kommunicerar med.

  342. När jag skulle jobba inför det här-

  343. -tittade jag på YouTube-filmerna
    som du nämnde.

  344. Jag förstod
    att det finns minnesfilmer på nätet.

  345. För mig var det obekant.

  346. Jag var tvungen att gå in
    och skriva i RIP, "rest in peace"-

  347. -och se vad som kom upp.
    Det var inte så lätt, faktiskt.

  348. Det var många ungdomar
    som hade kraschat i bilar.

  349. Sen var det bilder där folk stod
    med olika ölburkar i händerna.

  350. Det var festbilder i den
    dagliga värld som ungdomar lever i.

  351. Jag kände att jag ju
    är äldre än de här ungdomarna.

  352. Jag blev lite så här... Brukade man
    inte visa människor som är döda...

  353. Det blev den där helgonbilden förr.
    "Han är död, så vi säger inget illa."

  354. Det är inte illa att dricka öl,
    men det är en väldigt verklig bild.

  355. Kan ni hjälpa mig? Det kändes väldigt
    nytt och lite obekvämt för mig.

  356. Jag tror inte att vi riktigt har
    hittat formen för hur det ska se ut.

  357. Det kan se ut hur som helst. Jag tror
    att ungdomar... Nu spekulerar jag.

  358. De har nog inget emot att man visar
    vännerna när de festade-

  359. -eller var på badstranden.

  360. Men vi kanske tycker att det där...
    Nej, så kan man nog inte...

  361. Ska det inte vara mer
    när de har examenskostymen på sig?

  362. Det här verkar konstigt.
    Där hittar vi generationsskillnader.

  363. Yngre personer,
    åtminstone vad jag har sett-

  364. -är mindre bekymrade
    för att det privata blir offentligt.

  365. Sen kan det få konsekvenser senare
    i livet. Man kanske får det i ryggen.

  366. Men när de lever sitt dagliga liv,
    så är det inte en jättestor grej.

  367. Det var nån av er som pratade om
    ungas syn på bilder över huvud taget-

  368. -jämfört med äldres.
    Var det du, kanske?

  369. De gör en berättelse-

  370. -i stället för nekrologerna, där
    man ska skriva fint i tidningarna.

  371. Det är också en offentlig bild
    som man visar där.

  372. Gamla arbetskamrater skriver
    om hur fin arbetskamrat det här var.

  373. Men de här filmerna andas
    väldigt mycket av livet.

  374. Man sätts in
    i den sociala relationen.

  375. Man visar hans kompisar.
    "Och jag var kompis med honom."

  376. Det är intressant att de har
    festbilden, olycksplatsen, skolan...

  377. Livet och döden flyter samman
    i de här filmerna.

  378. Det är inte alltid en kronologisk...
    Det är rätt sällan en kronologi.

  379. Sen tänker jag på äktheten.

  380. Han var sån här.

  381. Då festade vi tillsammans.
    Det är på nåt vis den äkta bilden.

  382. Vi tar fram en mikrofon. Den som vill
    ställa en fråga kan räcka upp handen.

  383. Medan den går runt tänker jag på-

  384. -att när man håller på med det här,
    de som har lagt ut saker så här...

  385. Är det bra för sorgbearbetningen?

  386. Eller är det att man fastnar
    och inte går vidare?

  387. Det var det jag tänkte. Jag är
    positiv till att man gör såna filmer-

  388. -eller att man vågar sörja på nätet
    också och visa saker där.

  389. Men risken kanske finns att man
    inte släpper taget. Jag vet inte.

  390. I gamla tider hade man klara gränser
    för när man hade sörjt klart.

  391. Man gick i sorgkläder i ett år.
    Änkan gick i sorgkläder i ett år.

  392. Man hade klara gränser för
    när det var dags att gå vidare.

  393. Man kan fundera på hur det här
    med nätet... Det lever ju för evigt.

  394. Jag vet inte. Kanske.

  395. Det där är ju väldigt normativt.

  396. Man ska släppa taget
    och bearbeta sorgen.

  397. Vad betyder det
    i vårt västerländska samhälle?

  398. Där får vi vara uppmärksamma
    på att vi har en bild av det.

  399. Man ska inte lägga ut sånt här
    eller skriva bloggar om det.

  400. Alla har väl väldigt tydliga...

  401. Jag nämnde förut att det finns
    tydliga normer och värderingar.

  402. Men individer har också
    tydliga normer kring detta.

  403. De känner saker.
    Som du sa, man känner sig obekväm-

  404. -även om man som forskare
    försöker vara öppen för allt.

  405. Jag reagerar ju
    så klart på individuell nivå-

  406. -med att tycka
    att det känns lite obekvämt-

  407. -när döda finns i mitt flöde.

  408. Det är ingenting som jag är van vid.

  409. Det är nåt nytt.
    Jag reagerar känslomässigt.

  410. Ska man verkligen
    hantera döden på det sättet?

  411. Alla har ju väldigt...

  412. Döden väcker mycket känslor
    och normativa känslor hos en.

  413. -Jag ser inga händer.
    -Det kan vara en hjälp.

  414. För många år sen dog en bror
    till en av mina kompisar i en olycka.

  415. Jag visste inte vad jag skulle göra.
    Jag var 18 år.

  416. Jag gjorde det jag inte skulle göra.
    Jag duckade.

  417. I dag kanske man inte kan vara
    för nära. Men nu när nätet finns-

  418. -så är det lite enklare att möta
    personer som man inte står så nära.

  419. Man kan ändå reagera
    och visa sitt deltagande.

  420. Man kan titta på hur andra har gjort
    och vara med på nåt sätt.

  421. När vi inte längre har det här med
    att beklaga sorgen efter tre dagar-

  422. -har vi varit vilsna. Det här kan
    vara en hjälp att få syn på sorgen-

  423. -och göra att vi kan vara med.

  424. Man kan också planera sin reaktion
    på någon sorg på ett annat sätt-

  425. -än när man plötsligt står inför en
    person som har förlorat nån anhörig.

  426. Man vet att alla delarna
    måste vara på plats samtidigt.

  427. Och man har ingen tid på sig
    att förbereda sig.

  428. Man kan ju sitta och se
    hur andra har bemött sorgen-

  429. -men även finslipa på sitt eget svar
    innan man skickar ut det.

  430. Det går inte-

  431. -om man bara råkar se nån där borta
    och ska låtsas att man inte ser den.

  432. Det är både en möjlighet
    och en prövning. - En reflektion.

  433. Jag undrar om ni har kollat
    hur det ser ut i andra länder.

  434. Vi svenskar är aktiva på Internet,
    men det är man även på andra ställen.

  435. Hur hanterar man sorgen
    offentligt där?

  436. Anna?

  437. Man kan hitta liknande saker
    i andra länder.

  438. Men vad gäller frekvens
    kan jag inte säga nåt.

  439. Men visst finns det.
    Det är ju en trend.

  440. Är det en västerländsk trend eller
    kan man se det i andra kulturer?

  441. -På Internet.
    -Det vågar jag inte säga.

  442. Det är intressant-

  443. -att sorgen verkar vara synligare
    i dag, inte bara på Internet.

  444. Jag åkte förbi en olycksplats
    för några veckor sen.

  445. Han hade nog åkt omkull
    med en cykelcross i skogen.

  446. Där var det ljus och bilder.

  447. Det var sånt man brukade se i Alperna
    eller olyckor i hårnålskurvor.

  448. Nu fanns det även här.

  449. Det här med att vi har skyggat för
    döden handlar inte bara om Internet.

  450. Det är en ny öppenhet.

  451. Internet spelar en viktig roll
    när det gäller att sprida kunskap.

  452. Jag har i mina studier sett
    hur man kan göra vid ett barns grav.

  453. Man kan gå dit
    och ha en födelsedagsfest.

  454. Vi läser på Internet
    att andra har gjort så.

  455. Då kan den där tokiga idén
    som jag hade bekräftas.

  456. Jag vågar göra det
    fast det bryter mot normen.

  457. Andra gör det, och då kan jag också
    göra det. Jag kan sätta ljus och så.

  458. Det är nog viktigt för många.

  459. Tidigare skulle man vara
    diskret kring döden.

  460. Allt annat än diskretion var
    opassande. Det signalerade respekt.

  461. Det var den stora skillnaden
    mellan liv och död.

  462. Jag vill knyta an till det att-

  463. -om man är på Facebook och ser
    att någon har drabbats av något-

  464. -som inte är nära mig,
    men som jag känner med-

  465. -då tvekar jag att lägga upp en bild
    på mig själv som gör nåt jätteroligt.

  466. Förstår ni? Jag vill inte visa
    att jag äter glass när den gråter.

  467. De hade inte vetat
    att jag åt glass och var glad annars.

  468. Det har ju hänt nåt
    med den interaktionen också.

  469. Det är fler såna ställningstaganden.

  470. Jag kan känna på samma sätt när nån
    jag inte känner så väl lägger ut nåt.

  471. Det kan vara en allvarlig
    och stor sak som har hänt-

  472. -så man vill visa respekt
    genom att reagera.

  473. Exploaterar jag den människans
    sorg genom att vara inne där?

  474. De tankarna är säkert normerade från
    det system som jag är uppvuxen i-

  475. -som då inte är
    det här digitala medielandskapet.

  476. Jag tänker
    att jag kanske är ute och...

  477. -...visar dig duktig.
    -Ja, att jag exploaterar sorgen.

  478. Man pratar inte bara med personen,
    utan man visar det också för andra.

  479. Det är det som är det knepigaste
    när vi agerar i sociala medier.

  480. Men det är vi förbi.

  481. Vi kan ju hela tiden välja om vi ska
    skicka ett meddelande privat.

  482. De två personerna kan samtidigt delta
    i en annan tråd som rör samma sak-

  483. -men som pågår i offentligheten.
    Vi kan ju välja vad vi vill.

  484. Men även de valen sker inför publik.

  485. Jag kan skicka ett meddelande, för
    i min värld innebär det mer respekt.

  486. Nån annan kan tycka att det är mindre
    respekt att inte visa det för andra-

  487. -för då har man gjort det i lönndom,
    lite vid sidan av.

  488. Samtidigt kan man tänka
    att nu undrar väl de-

  489. -varför inte jag har skrivit nånting.

  490. "Bryr hon sig inte om
    att den har drabbats av nåt?"

  491. -Det är mycket såna där...
    -Det är många hänsyn.

  492. Det blir också komplicerat av
    att vi lever i en globaliserad värld.

  493. Det är inte bara i vår kultur
    som vi funderar på detta.

  494. Vi har ju också kontakt med andra
    kulturer. Vi kommer nog att lära oss.

  495. När vi pratade i telefon,
    så sa du att först är vi famlande-

  496. -och sen utvecklar vi på ett
    kollektivt sätt normer kring detta.

  497. Vi ska snart avsluta. Jag vill be er
    tänka lite kring framtiden-

  498. -och inte bara kring det kollektiva,
    utan också hur ni själva vill ha det.

  499. När ni själva nån gång
    lämnar jordelivet-

  500. -hur skulle ni då vilja
    att det såg ut hos er?

  501. -På nätet?
    -Ja, det var det jag tänkte på.

  502. Jag tror som sagt att man lär sig.

  503. I alla såna här sammanhang
    skapas det normer-

  504. -men de kan variera
    i olika generationer.

  505. Jag tror inte att det är nåt problem,
    utan det löser sig.

  506. Hur jag själv vill ha det?

  507. Jag hoppas att det läggs upp
    roliga bilder på min Facebook-sida-

  508. -om hur jag levde mitt liv med andra.

  509. -I fest och i vardag?
    -Ja, det vore roligt.

  510. Jag är ändå inte där själv
    och har inte ont av det.

  511. Eftersom ni är forskare
    och betraktare-

  512. -är det roligt att tänka kring ert
    personliga... Men man behöver inte.

  513. -Jag har inte alls tänkt på det.
    -Du behöver inte, Nanna.

  514. Jag hoppas att jag inte dör så snart-

  515. -att jag behöver relatera till Face-
    book, utan att det är nåt annat då.

  516. Mina ungdomar är på Facebook,
    men de lägger inte upp nåt där-

  517. -utan det är ju Snapchat.
    Och snart är det nåt annat.

  518. -Det förändras hela tiden.
    -Men du vill bli ihågkommen digitalt?

  519. Det kommer jag nog att bli
    oavsett om jag vill eller inte.

  520. Tack för det här samtalet.
    - Tack, ni som har kommit hit.

  521. En applåd för er.

  522. Textning: Marie Ekenstav
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Döden på 140 tecken

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Föreläsningar och panelsamtal om att uttrycka sig om döden i sociala medier. Medverkande: Bengt Johansson, medieforskare; Nanna Gillberg, forskare vid Handelshögskolan; Anna Davidsson-Bremborg, forskare i religionssociologi. Moderator: Malin Oest. Inspelat den 18 april 2015 på Göteborgs universitet. Arrangör: Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg.

Ämnen:
Information och media > Internet och digitala medier, Psykologi och filosofi > Filosofi
Ämnesord:
Döden, Etik, Filosofi, IT, Informationsteknik, Sociala medier, Sociala nätverk online
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

Rädda liv till varje pris

Ny teknik kan snabba upp diagnosticeringen och den akuta behandlingen av stroke. Men tekniken ställer höga krav på ambulanspersonalen. Diskussion om hur långt man ska gå för att rädda liv. Medverkande: Mikael Persson, Christian Blomstrand, Björn Wannebo, Josefine Persson, Anders Andersson. Moderator: Lars Sandman. Inspelat den 18 april 2015. Arrangör: Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

Vår plats i universum

Prästen Sara Blom och Olle Häggström som är professor i matematisk statistik samtalar om människans existens. Olle Häggström säger bland annat att människan inte är skapelsens krona, utan att vi är ganska obetydliga i universum. Inspelat den 18 april 2015. Arrangör: Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

Döden på 140 tecken

Föreläsningar och panelsamtal om att uttrycka sig om döden i sociala medier. Medverkande: Bengt Johansson, Nanna Gillberg, Anna Davidsson-Bremborg. Moderator: Malin Oest. Inspelat den 18 april 2015 på Göteborgs universitet. Arrangör: Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

Stora frågor på sociala medier

Samtal om vuxnas syn på ungas internetanvändning. Medverkande: Elza Dunkels, internetforskare; Katarina Westerlund, forskare i systematisk teologi. Inspelat den 18 april 2015 på Göteborgs universitet. Arrangör: Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

Du och jag döden

Panelsamtal om livets början och dödens inverkan på liv ur ett evolutionärt perspektiv. Medverkande: Karsten Pedersen, Steven Jörsäter, Åsa Nilsonne, Lars Werdelin, Birger Schmitz. Moderator: Ingemar Ernberg. Inspelat den 18 april 2015 på Göteborgs universitet. Arrangör: Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

Ensam är inte stark

Panelsamtal om ensamhet och vikten av sociala nätverk för välmående. Historiskt har ensamhet varit förknippat med fysisk livsfara. Människor har överlevt för att de kan samarbeta. Medverkande: Peter Strang, Laura Fratiglioni och Martin Forster. Moderator: Ulrika Hjalmarson Neideman. Inspelat den 18 april 2015. Arrangör: Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

Fem nyanser av mord

Finns det olika sätt att se på mord ur moralisk synpunkt? Kan mord rentav vara berättigat i vissa fall? Panelsamtal med Alva Stråge, Peter Andine, Thomas Nilsson, Tova Bennet, My Hyltegren. Moderator: Susanna Radovic. Inspelat den 18 april 2015. Arrangör: Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Vetenskapsfestivalen 2015

Hjärnan - århundradets utmaning

Panelsamtal om att motionera kropp och hjärna. Medverkande: Georg Kuhn, Martin Kurzwelly, David Lega, Maurice Westerlund, Jenny Nyberg, Ann Blomstrand, Mikael Mattson, Aadu Ott, Christian Blomstrand. Moderator: Kalle Selander. Inspelat den 18 april 2015. Arrangör: Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & information och media

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Malmöforskare föreläser 2015

Varför slog Facebook men inte minidisc?

Sara Leckner forskar om medier och medieutveckling vid Institutionen för medieteknik och produktutveckling. Hon föreläser om tiden vi befinner oss i där nya medier uppstår hela tiden. För vissa är det spännande men för andra upplevs det som stressande. Men är medieutvecklingen verkligen så snabb och hur nya är de nya medierna egentligen? Inspelat på Malmö högskola den 20 oktober 2015. Arrangör: Malmö högskola.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - historia

Lars Johan och Wendela, två tidningspionjärer

Lars Johan Hierta startade Aftonbladet år 1830 och startade därmed en ny epok i svensk presshistoria. 1841 anställde han Wendela Hebbe, den första kvinnliga skribenten med fast anställning