Titta

UR Samtiden - Bokmässan 2015

UR Samtiden - Bokmässan 2015

Om UR Samtiden - Bokmässan 2015

Seminarier och intervjuer från Bokmässan i Göteborg. Inspelat 24-27 september 2015. Plats: Svenska mässan.

Till första programmet

UR Samtiden - Bokmässan 2015 : Priset för att leva tillsammansDela
  1. Hej och välkomna
    till det här seminariet.

  2. Jag heter Eric Schüldt
    och det här är Jonas Hassen Khemiri.

  3. Vi är här för att tala utifrån
    din bok "Allt jag inte minns".

  4. Den kommer att vara navet
    under våra 45 minuter.

  5. Men samtalet har ju också en rubrik.

  6. En väldigt spännande rubrik. Den är:
    "Priset för att leva tillsammans."

  7. Jag tänkte att vi skulle börja där,
    i den frågeställningen.

  8. För även om det här
    är en berättelse...

  9. ...om minne, pengar,
    klass, identitet...

  10. Så för mig, är det här-

  11. -kanske först och främst
    en stor kärleksberättelse.

  12. Och det är kärleken
    mellan Samuel och Laide.

  13. Eller, är det verkligen kärlek?

  14. Det är ju två personer... Deras
    relation börjar med att de är vänner.

  15. Sen är det nånting som tänds.

  16. Det är som en typ
    av förälskelsens eld.

  17. Men den elden hotar nästan
    att bränna sönder dem.

  18. Frågan är om det ens är kärlek.

  19. De går inte igenom en kärlek
    som är tålmodig eller mild.

  20. Utan det här är
    en kärlek som är blind...

  21. Som är passionen...

  22. Som är extasen, också.

  23. Och det som skulle kunna bli
    en väldigt vacker kärlekshistoria...

  24. Den slutar som en...

  25. ...en vemodig och mörk tragedi.

  26. För de dörrar som deras kärlek
    öppnade, stängs en efter en.

  27. Till slut finns det bara mörker kvar.

  28. För mig som läsare
    är det här drabbande-

  29. -för den sätter fingret
    på nåt gåtfullt i våra liv.

  30. Det är, att trots att vi vill nånting
    med hela vårt hjärta...

  31. Och ibland till och med på grund av
    att vi vill nånting så starkt-

  32. -så misslyckas vi.

  33. Så för mig är det här en berättelse
    om den misslyckade kärleken.

  34. Och min...första fråga
    till dig kanske är...

  35. Du undrade väl
    om det kommer en fråga.

  36. Det var ganska härligt.
    Du glömmer att det finns en publik.

  37. Ett terapirum på autopilot. Jag
    slipper dra problemen, du förklarar.

  38. Jag har jobbat med radio och ser det
    här som en direktsändning.

  39. Och jag vet att 45 minuter
    är enormt lång tid.

  40. Om jag bränner av frågor
    i en duell mellan oss två-

  41. -så är vi färdiga 17 över.

  42. Hoppas att det slutar
    med "ja" eller "nej".

  43. Det här är bara ett knep för att få
    oss båda i rätt stämningsläge.

  44. -Nu bröts det lite grann.
    -Förlåt.

  45. Men det har gått tre minuter
    och 58 sekunder av samtalet.

  46. -Dags för första frågan.
    -Kör.

  47. Vad ville du berätta om kärleken
    i den här boken?

  48. Jag vet inte riktigt.
    Har du en till fråga?

  49. Nej, men jag tror att... Det är en
    roman som handlar mycket om...

  50. För mig är det en historia
    som har kretsat mycket kring-

  51. -omöjligheten till närhet.
    Sen kommer kärlek och vänskap in.

  52. Men den kretsar kring
    tre personer som står i centrum.

  53. Samuel som inte finns längre.
    Han har omkommit i en bilolycka.

  54. Laide, som är hans ex-flickvän.

  55. Och Vandad, som är
    hans ex-nånting annat.

  56. Enligt Vandad själv är han
    Samuels bästa vän.

  57. Men det som löper genom historien
    och det som boken består av-

  58. -är en författare
    som har hört om den här bilolyckan.

  59. Och han blir nyfiken på om det är
    självmord eller om det var en olycka.

  60. Om det var en slump, bilbromsarna?
    Vad gjorde att Samuel-

  61. -en gång på den där vägen,
    en vanlig aprildag 2012, försvann?

  62. Han gick från att vara kropp
    till att bli minnen i andras hjärnor.

  63. Då börjar den här författaren
    kontakta alla som kände honom.

  64. Han fikar med hans baskettränare
    och intervjuar hans mormors granne.

  65. Han försöker få fatt i
    vem han egentligen var.

  66. Han pratar med Vandad, vännen,
    Laide, ex-flickvännen, mamman.

  67. Han försöker förstå
    den frånvarande Samuel-

  68. -genom att nästan dokumentera minnena
    av honom.

  69. Problemet är
    att det är dömt att misslyckas.

  70. Därför att vi aldrig får fatt i den
    slutgiltiga versionen av en människa.

  71. Vi får fatt i fragment av honom-

  72. -och vi får fatt i många människor
    som bor och lever i Stockholm-

  73. -och som har
    olika minnesbilder av Samuel.

  74. Så han blir till i ett försök
    att fånga det vardagliga-

  75. -i ett försök att berätta
    att "det här hände".

  76. Men snart börjar det som person A
    minns, ifrågasättas av person B.

  77. De är på samma fest, men Laide minns
    en fest och Vandad en helt annan.

  78. En första dejt är enligt vissa
    det mest magiska nånsin.

  79. Men enligt andra en pinsam affär,
    en alldeles för kall oktobernatt.

  80. Så att... På nåt vis är det här...

  81. Jag tror att det här är-

  82. -ett ganska cirkelmässigt sätt
    att försöka svara på din fråga.

  83. När jag skrev undrade jag:

  84. Vad är kärlek? Var går gränsen
    mellan kärlek och vänskap?

  85. Jag hade många relationer där jag
    inte var säker på vad skillnaden var.

  86. Och jag tänkte mycket på lojalitet.
    Vad är det "att ha nåns rygg"?

  87. Vad är det att ställa upp för nån
    och vara där oavsett?

  88. Genom hela boken,
    är det ett antal människor...

  89. Jag tror att alltid
    när nån försvinner-

  90. -så finns det en skuldkoefficient
    hos alla som är kvar.

  91. -Var kommer skulden ifrån?
    -I romanen?

  92. Nej, skulden när nån försvinner.

  93. Hade jag kunnat göra mer,
    vara där på ett annat sätt?

  94. Hade jag kunnat vara
    en bättre vän, älskare, släkting?

  95. Många i boken är övertygade om
    att de gjorde sitt absolut yttersta.

  96. Då blir ju orden som de berättar för
    den här insamlaren oerhört viktiga.

  97. Vandad är så mån om att påpeka-

  98. -att han och Samuel inte hade
    några ekonomiska problem.

  99. De var väldigt bra på att dela lika.
    "Vi delade verkligen lika."

  100. "Vi delade lika. Det var aldrig några
    ekonomiska problem mellan oss."

  101. Om man säger det tolv gånger,
    så börjar man också misstänka-

  102. -att skulden kanske inte bara var
    moralisk, utan också ekonomisk.

  103. Det är...ett försök att skriva fram
    ett antal människors liv-

  104. -via Samuel som en projektionsyta.

  105. Han är närvarande,
    men också frånvarande.

  106. Alla minns honom, men han finns
    nästan mest i allt som ingen minns-

  107. -eller i det som ingen får fatt i.

  108. Så egentligen blir det
    en historia om Stockholm i dag-

  109. -och människor som försöker närma sig
    varandra, men som skadar varandra.

  110. Hur var det då för dig som författare
    att ta bort epicentrum?

  111. Det att huvudpersonen inte
    är närvarande?

  112. Det kändes som en befrielse. Boken
    börjar ju med ett citat av Rihanna.

  113. "Onana, what's my name?"
    Det är ju en fantastisk låt.

  114. Jag skrev mycket av boken till
    instrumentalversionen av den låten.

  115. Och jag tycker om tanken på
    vad som händer i namnlösheten.

  116. Fast det är inte det
    hon pratar om i texten.

  117. Det kanske hon gör.

  118. Men bara en skicklig författare
    kunde dechiffrera det.

  119. Texten handlar ju om att hon tas
    till universums höjdpunkt-

  120. -av nån som hon är så kär i
    att hon glömmer sitt namn.

  121. Men det finns också
    nåt fascinerande i-

  122. -vem vi skulle vara
    om vi glömde bort våra namn.

  123. Om beteckningarna som vi namnger
    världen med inte var pålitliga.

  124. I romanen finns en nyfikenhet på vad
    namn är och vad de gör med människor.

  125. Det var befriande att ta bort
    huvudpersonen, då kändes det som...

  126. Läsarna får... Målet var att läsarna
    skulle få sätta ihop Samuel-

  127. -precis som författaren
    sätter ihop Samuel.

  128. Så att det inte blir...
    Det blir ingen...

  129. Det är inte nåt färdigt, utan en
    process som läsare och författare...

  130. Man blir medskapare, förhoppningsvis.

  131. Men jag tänkte inte: "Nu ska jag
    skriva en roman med minnesfragment"-

  132. -"där läsaren blir medskapare."

  133. Det började inte i den änden,
    utan det började med att jag skrev.

  134. Och jag ville ha en text
    med hastighet och fart-

  135. -och med en form som skulle få
    fördomar att gå litegrann i baklås.

  136. För det är så roligt att man inte
    riktigt vet vem det är som talar.

  137. Bråkdelen av en sekund
    när man inte riktigt kan lita på...

  138. "Det här är gamla mormor,
    alltså måste det vara så här."

  139. "Då kan jag lita på henne
    så många procent."

  140. När man inte kan tänka så,
    händer det nåt i huvudet.

  141. Vid vilka tillfällen har du själv
    glömt bort ditt eget namn?

  142. Jag vet inte...

  143. Jag har...

  144. Jag har befunnit mig på platser
    där jag har försökt maximera livet-

  145. -eller jag har försökt ge livet en
    större mening än bara det vardagliga.

  146. Eller i besvikelse över
    att livet bara är livet-

  147. -har jag försökt injicera
    fiktion i det.

  148. Då har jag kunnat hitta på
    att jag inte är författare-

  149. -utan jobbar som en person
    som skjuter fåglar på Arlanda.

  150. Jag tänkte på det i dag när jag flög,
    att vi sa det på nån efterfest.

  151. "Vi jobbar med det.
    Vi skjuter fåglar på Arlanda."

  152. Jag tror att jag ofta...har
    använt fiktionen...

  153. Jag har inte använt nåt annat namn.

  154. Men jag har använt fantasin
    som ett försök att fylla på det.

  155. I boken finns "erfarenhetsbanken",
    som Samuel pratar om.

  156. Det är ju hans försök att aktivt
    fylla på livet, när livet känns tomt.

  157. Och Samuel får väldiga problem
    när livet känns tomt.

  158. Om nånting är minnesvärt, är det
    värt att göra, oavsett vad det är.

  159. Jag har ofta hållit på så i livet.
    Jag har försökt...

  160. Jag är i grund och botten
    en ganska rädd person.

  161. "Erfarenhetsbanken" var ett ord
    vi använde oss av, bland vänner.

  162. Då vågade vi, för vi sa: "Vi kommer
    att minnas det, då gör vi det."

  163. Men för Samuel
    finns det ett pris för det.

  164. Han drivs av en enorm hastighet.
    Han vill uppleva mer och mer.

  165. Men det känns som om hastigheten gör
    att han inte kan fördjupa sig i nåt.

  166. Han blir ett bra porträtt
    av den moderna människan.

  167. Hon kanske inte får alla möjligheter
    i livet, men väldigt många.

  168. Njutningar, förälskelser...

  169. Fantastiska upplevelser,
    resor, allt det.

  170. Men i allt det som skulle kunna vara
    extatiskt, växer en stor tomhet fram.

  171. För att man har mist förmågan att
    fördjupa sig i nåt och vila i det.

  172. Han kan inte heller skilja mellan
    en stor upplevelse och en liten.

  173. Bara för att minnas det, går han på
    en innebandyturnering i Sollentuna.

  174. Han messar en kompis: "Två av tre
    matcher var superspännande."

  175. Han har en oförmåga
    att vara i vardagen-

  176. -så han försöker aktivt fylla på
    sin minnesbank.

  177. Och det gör honom ganska isolerad
    och ensam, tror jag.

  178. Jag måste ändå återknyta
    till det här med kärleken.

  179. Vad har du lärt dig om kärleken?

  180. Vare sig den är sexuell eller
    vänskaplig, eller vad den nu är.

  181. Vad har du lärt dig om kärleken
    genom att skriva den här boken?

  182. Jag hade nog inte kunnat skriva den
    om jag inte hade förstått mer-

  183. -av kärleken innan jag skrev den.

  184. Innan jag skrev den blev jag pappa,
    jag tror att det var en stor grej.

  185. Jag...förstod konturerna av en kärlek
    som var ordlös, för första gången.

  186. Det var ganska häftigt, för jag är
    en väldigt ordbaserad person.

  187. Alla sa när jag blev pappa: "Du lär
    märka att tiden går så himla snabbt."

  188. Det gick ju skitlångsamt. Han kunde
    ju inte ens snacka när han kom ut.

  189. "Vad håller du på med? Här är
    massor av barnböcker, nu kör vi!"

  190. Jag vet, det är helt absurt.
    Människor föds utan språk.

  191. Och sen trycker vi in det i dem.

  192. Och jag tror att jag hade
    lite av den otåligheten då.

  193. Men samtidigt hade jag...

  194. Det var en känsla som var bortom
    nåt jag hade upplevt tidigare.

  195. Och ett annat spår som finns i boken,
    är tankar på ekonomi och pengar.

  196. Det var också en sån grej...

  197. När jag skrev den,
    hade vi blivit föräldrar.

  198. Och vi bodde i två...
    Vi bodde i två ettor, tre personer.

  199. Det var jätteopraktiskt,
    om man ska bo tillsammans.

  200. Så vi var tvungna
    att göra nåt åt det.

  201. "Hur gör vi?
    Nu måste vi hitta en trygg plats."

  202. Och då måste vi ha ekonomi för
    att hitta den trygga platsen-

  203. -för att bostadssituationen
    ser ut så här.

  204. Och att då resa runt
    i min hemstad Stockholm och börja-

  205. -titta på staden med en
    investeringsblick, var obehagligt.

  206. Jag märkte att jag började spana
    och lära mig kvadratmeterpriser.

  207. Varför var det obehagligt, då?

  208. Jag har haft illusionen om att jag
    inte hade det ekonomiska sinnet.

  209. Att jag stod fri.

  210. Att jag var den enda i hela världen
    som stod fri från det.

  211. Och nu kom kapitalismens käftar
    och högg tag i dig.

  212. De inte bara högg tag,
    utan slukade mig.

  213. -Så nu sitter du inuti buken.
    -Ja. Jag mår ganska bra och softar.

  214. Jag käkar. Fiskens avföda.

  215. Det är intressant,
    för jag har haft en illusion av...

  216. Jag har ju pluggat ekonomi.
    Men då var jag så "O"...

  217. Jag gick på Handelshögskolan,
    men var inte en del av den.

  218. Jag såg mig som den enda som inte
    ingick i systemet. Det var inte sant.

  219. Och jag tror,
    att när jag levde ensam-

  220. -så var det mycket lättare
    att leva gratis.

  221. Första gången jag fick
    CSN-pengen, 6 500, tänkte jag:

  222. "Jag kan spara skitlänge!
    Jag kommer att gå plus!"

  223. För att det inte fanns nån...
    Pengar var...

  224. Jag översatte
    varje krona till skrivtid.

  225. Skrivtid är det jag värdesätter allra
    mest. Och då var det lätt att...

  226. Om jag behövde mer skrivtid,
    så kunde jag leva på ett annat sätt.

  227. Och sen det med att bli far-

  228. -och att inse att det inte finns
    nåt pris på trygghet.

  229. Det kan kosta hur mycket som helst.

  230. Och den våren 2013 hade jag
    skrivit brevet till Beatrice Ask.

  231. Det är ju den text som har spridits
    mest av allt som jag har skrivit.

  232. Det fick också den konsekvensen
    att det hamnade hos människor-

  233. -som inte delade min politiska åsikt
    och som hade ett mejlkonto.

  234. Alla som skriver om feminism och
    antirasism vet att det får följder.

  235. Det hade jag alltid tagit med en
    klackspark innan jag blev farsa.

  236. Nu var det plötsligt...
    Jag kände mig bräckligare.

  237. Då tänkte vi: "Vi måste ha en
    trygg plats, men vad vill vi betala?"

  238. "Det kanske inte finns nåt pris."

  239. Och smutsen i mig tror jag kom ifrån
    att jag började inse...

  240. Om man börjar tänka
    att varje plats har ett pris...

  241. Om varje plats är köpbar
    och varje kvadratmeter har ett pris-

  242. -så förändras också ens blick på
    världen utanför den trygga platsen.

  243. Då får också
    det offentliga rummet ett pris.

  244. Men vad säger det här
    om samhällets ekonomiska tryck-

  245. -om till och med du, med dina
    höga ideal, faller till föga?

  246. Bara för att ditt liv blir mer vuxet,
    som faderskapet innebär.

  247. Det säger väl nånting-

  248. -om omöjligheten i att ensam
    formulera en alternativ värld.

  249. Det säger inte att systemet
    är omöjligt att förändra.

  250. Det säger bara att det är svårt
    att göra det två personer.

  251. Men det kanske är lättare för tolv
    och ännu lättare för 5 000.

  252. Men... Jag tror också att den här...

  253. Den här idén om ekonomisk frihet,
    har jag nog haft sen barnsben.

  254. I min familj sågs pengar länge
    som det som skulle lösa allt.

  255. Min farsa jobbade sönder sig,
    sönder sin kropp, för att få pengar.

  256. Det är dyrken som kommer
    att öppna det här samhället.

  257. Och då... Nu är jag
    i en situation där jag inte...

  258. Jag har en möjlighet att finna
    en trygghet för min familj.

  259. Men idén om att pengar ska ge lugn
    har inte infunnit sig för mig.

  260. Det kommer nog också
    från min historia.

  261. Det brukar ju så fint heta att
    litteraturen kan förändra världen.

  262. Man tänker att människor ska bli
    bättre, godare, visare, mognare.

  263. Nu är vi ganska långt ifrån kärleken
    och passionen och allt det.

  264. Men det ekonomiska... Tror du att
    litteraturen kan... Svara ärligt nu.

  265. Tror du att litteraturen kan
    förändra vårt samhällssystem?

  266. -Ja.
    -Hur då?

  267. Jag tror att det handlar om
    att förändra det lilla.

  268. Jag tror att det här...

  269. Det vore det en sämre roman om den
    var tydlig med vad den förespråkade.

  270. Men den vore också
    mindre verkningsfull.

  271. De romaner som förändrar nåt,
    de sipprar in.

  272. Och de verkar som vaccin.
    Man tar den och läser den.

  273. Sen på kvällen får man lite ont.
    "Det var nåt med det där."

  274. Det är ett så häftigt sätt att...

  275. Många tycker att "Lolita" av Nabokov
    är en kvinnofientlig bok.

  276. Det är den, men den är också genial
    i att den illusterar patriarkatet.

  277. Och det är ju inte det den vill,
    men den gör det.

  278. Och de böcker som har
    betytt allra mest för mig-

  279. -är såna som inte är
    så övertygade om vad de vill ha sagt.

  280. Men jag är säker på
    att ord har en poäng-

  281. -och att ord verkligen kan förändra
    inte minst känslan av ensamhet.

  282. Jag tänker att jag inte skulle finnas
    om jag inte hade läst som liten.

  283. Att jag existerar tack vare att en
    massa texter fanns där och sa:

  284. Du är inte så dum eller konstig
    eller annorlunda som du tror.

  285. Jag har alltid tänkt, på allvar, att
    litteraturen är den verkliga världen.

  286. Och att det här som vi sitter i nu,
    det är overkligt.

  287. Det känns verkligt
    för att vi har kroppar.

  288. Det känns supernaturligt. Det är
    alltid så här många som lyssnar...

  289. Det här med litteraturen
    som den sanna andra världen-

  290. -kom när jag började tänka
    på mina barndomsminnen.

  291. Länge tänkte och trodde jag-

  292. -att jag hade minnen av
    att ha gått i stora skogar.

  293. En romantisk syn. Ett barn gick ut
    i skogen och såg spännande saker.

  294. Jag trodde att jag hade upplevt det.
    Så insåg jag att det var fel.

  295. Det var från böcker jag läste
    när jag var tio, tolv. Fantasyböcker.

  296. Det var mina minnen.
    Det var mitt liv.

  297. Då började jag inse... Vem är jag?
    Vilka minnen har präglat mig?

  298. Jag gick ju inte i nån skogsdunge.

  299. Nej, jag gick i litteraturens värld
    ut i skogen. Det formade mig.

  300. Och om man tar
    litteraturens minnen på allvar-

  301. -så kan de rycka undan
    hela identiteten.

  302. Vem är jag? Jag är det jag har läst.

  303. Som läsande människa är jag mer det
    jag har läst, än det jag har upplevt.

  304. Det kan låta absurt, men det
    är nog litteraturens hemlighet.

  305. -Att det kan bli våra minnen.
    -Om man ska prata om intensitet...

  306. Eller om man ska prata om närvaro,
    absolut närvaro...

  307. Många av upplevelserna där jag
    har känt mig som mest levande-

  308. -har handlat om att jag
    antingen har skrivit nånting-

  309. -och jag har känt att jag har
    skapat liv på boksidan.

  310. Eller så har jag läst
    nån annan som har fångat liv i text.

  311. Jag märker, att de tillfällen
    när jag är som absolut lyckligast-

  312. -är när jag börjar förstå
    vad en text vill mig.

  313. Det låter väldigt religiöst,
    som om texten inte finns i mig.

  314. Men jag måste vara ärlig
    med att jag känner-

  315. -att när jag skriver dåligt,
    så står jag i vägen för texten.

  316. Texten vill vara nyanserad och smart
    och roligare än jag är.

  317. Jag försöker kontrollera den och har
    en plan för vad som ska hända.

  318. Men om det ska bli bra, känner jag
    att jag måste ta ett steg tillbaka.

  319. När jag var opublicerad och hörde
    författare tala om texten i versaler-

  320. -så sa de att man skulle
    "lyssna på rösten".

  321. Jag tänkte: "Kom igen! Sluta
    hitta på. Säg hur du kom på det!"

  322. Men jag måste vara ärlig med
    att det känns så.

  323. Sen handlar det ju om sittfläsk
    och att jobba sig fram till saker.

  324. Men det är en så...

  325. Det är så jäkla fascinerande
    att när det händer...

  326. När livet tar sig in på boksidan, så
    verkar det komma från en annan plats.

  327. Men varifrån kommer orden, då?

  328. Jag vet inte.

  329. Jag...

  330. Det läskiga med att inte veta det-

  331. -är ju att de skulle kunna
    sluta komma i morgon.

  332. Därför är det kul att de finns.

  333. Nej men, att det är...

  334. Det är en så jäkla
    fascinerande process...

  335. Det att nånting som inte finns
    plötsligt kan börja få liv.

  336. Och jag har ägnat mycket tid åt att
    skriva saker som inte har blivit bra.

  337. Jag sitter ju
    och försöker skriva hela tiden.

  338. Du har antytt att i Berlin gjorde du
    nåt avancerat romanprojekt.

  339. "Den könlösa kärleken",
    eller nåt sånt.

  340. Jag hade en idé om att skriva
    den könlösa kärlekshistorien.

  341. Jag tror att det här är
    den könlösa kärlekshistorien.

  342. Det finns en metanivå i dina böcker.
    I den här är "författaren" kanske du.

  343. Även om Samuel, huvudpersonen, också
    har drag av dig.

  344. Det tycker jag mig se.

  345. Nu öppnar jag en spännande dörr, en
    metanivå om var orden kommer ifrån.

  346. En religiös tanke är,
    att Gud är författare.

  347. Vi lever i ett romanbygge.
    Och författarna i det romanbygget-

  348. -använder sig bara
    av den ursprungliga skaparkraften.

  349. Det här är inget man löser på ett
    seminarium när det är en kvart kvar.

  350. Men jag har alltid tagit litteraturen
    på allvar, så nåt slår an här.

  351. Det finns ju i Bibeln, det står i
    Johannesevangeliet, där Gud är ordet.

  352. Det är en hisnande tanke, att världen
    på riktigt skapas genom orden.

  353. Det ger också författaren
    ett enormt ansvar.

  354. Eller ansvarsfrihet. Eller...?

  355. Det beror på författarens moral.

  356. Måste författaren ha moral? Eller
    är det moraliska att bara skapa?

  357. När jag har skrivit
    kortare saker har jag haft-

  358. -en tydligare idé om vart jag vill.

  359. Som i brevet till Beatrice Ask.
    Det var en tydlig idé om-

  360. -att vi måste uppdatera idén
    om vilka som tillhör vår nation.

  361. Och politiker och poliser måste
    förstå att representation är viktigt.

  362. Det fanns många saker
    som jag ville säga som bottnade i-

  363. -att vi måste ta oss vidare, vi måste
    uppdatera idén om vilka vi är.

  364. Men om jag har en så tydlig idé om
    vad ett längre projekt ska bli-

  365. -så tappar jag intresset själv.

  366. Med den här boken,
    "Ett öga rött" och "Montecore"-

  367. -så har jag gått in med en känsla
    av ofullkomlighet och osäkerhet.

  368. Där jag inte riktigt vet
    det rätta svaret på nånting.

  369. Så var det nu med. Jag hade tänkt
    skriva en jätteenkel kärleksroman.

  370. Det skulle bara vara
    A älskar B, som älskar C.

  371. Och det är ju tre personer som är
    involverade och råkar skada varandra.

  372. Men lite på samma sätt
    som vi var inne på med kärleken-

  373. -så förvandlades enkelheten
    till nåt annat-

  374. -för politik, ekonomi och ideologi
    sipprade in mellan människorna.

  375. Och det var inte helt planerat.

  376. Men mycket av skrivandet är
    ett försök att vara ärlig.

  377. Och för mig var det det ärliga sättet
    att gestalta deras liv.

  378. Jag tänkte inte jättemycket
    på Gud i skrivandet. Men jag...

  379. Men upplevelsen när det händer...

  380. När texten... När fiktionen tar över,
    då blir jag själv helt obetydlig.

  381. Det finns små metagrejer.
    Det finns en liten figur som...

  382. Det brukar finnas en liten figur
    i mina böcker som ser ut som jag.

  383. Men det kanske inte alls
    betyder att det är jag.

  384. Den personen kanske ska påminna om
    att namn inte går att lita på.

  385. Är det när du skriver
    som du tappar ditt namn?

  386. Ja, jag tappar mitt namn och tiden.
    Det handlar jättemycket om tid.

  387. Det är väl transcendens,
    upplevelsen av att tiden inte finns.

  388. Och små glimtar av tro på
    att jag kommer att överleva den.

  389. Det intressanta är, att om tiden
    inte finns, så finns inte döden.

  390. Då är vi eviga, på riktigt.
    Och det antyds faktiskt i boken.

  391. Jag tycker att det finns
    ett mystikt anslag-

  392. -som handlar om döden, minnet, tiden.

  393. Det är svårt att formulera.

  394. Det finns ett parti mot slutet
    av boken, där författaren...

  395. Där han på ett eller annat sätt,
    visar sig lite.

  396. Han visar sin egen sorg i boken.

  397. Det är inte bara Samuel som är död-

  398. -utan det finns
    en annan person som också är död.

  399. Och den personen kallas E i boken.

  400. Och på den här sidan...
    Jag tror att det är sidan 324.

  401. Då är det som om en avgrund öppnas.

  402. Och det här togs upp av min
    radiokollega Marie Lundström.

  403. Hon bad dig läsa på den här sidan.

  404. Då ville du inte det, så jag ska inte
    be dig göra det nu heller.

  405. Men jag kanske kan läsa lite.

  406. Jag läser bara några meningar.

  407. Det handlar om...

  408. ...om minnesbilder och spår
    av en försvunnen människa.

  409. "Innerst inne vet du
    att Samuels historia inte är E:s."

  410. "Det som kanske var en olycka,
    var ingen olycka."

  411. "Och vart du än vänder blicken,
    ser du spår av E."

  412. "I knäskålar, i skrattgropar, i berg-
    hällar, i baksäten, i växelspakar"...

  413. "I vindrutetorkare,
    i torktumlare, i tvättstugor"...

  414. "I innergårdar, i solnedgångar,
    i neonskyltar, i avskedsbrev"...

  415. "I vanliga brev, i missade samtal,
    i obesvarade mess"...

  416. "I namnet på mormors halstabletter,
    i Europamästerskap"...

  417. "I eftermiddagar, i lukter,
    i sockerfria tuggummin"...

  418. "I för starka parfymer,
    i vattenglas, i jeansuppvik"...

  419. "I hesa skratt, i parkbänksstöd,
    i pocherade ägg"...

  420. "I amerikanska änglar,
    i berlinska dansgolv"...

  421. "I parisiska tunnelbanor, i hotell-
    barer, i påhittade stjärntecken"...

  422. "I minnen som snart är försvunna."

  423. "I oändrat oändliga ord,
    som aldrig kommer att kunna raderas."

  424. Det... Det finns en reell hemlighet
    här, som kanske angår oss alla.

  425. Och den sträcker sig
    långt utanför boken.

  426. Jag tänker... Det som beskrivs,
    är nån som är borta.

  427. Och plötsligt,
    på ett nästan skrämmande sätt-

  428. -så visar sig personen som är borta,
    den skymtar överallt.

  429. Jag har upplevt att som nån har dött,
    plötsligt står vid övergångsstället.

  430. Man går fram, men det är inte den.

  431. Man brukar väl säga
    att det är hjärnspöken.

  432. Men jag har länge försökt
    ta de här händelserna på allvar.

  433. Jag tänker att...
    Tänk om alla finns i alla?

  434. Och att det är det som litteraturen
    kan sätta fingret på.

  435. För det du gör här,
    är ju att framkalla en person-

  436. -som växer i mig,
    när jag läser texten.

  437. Det växer i dig, men i mig också.

  438. Den här personen blir
    faktiskt levande, på riktigt.

  439. Jag tänker att det är det
    som händer i litteraturen.

  440. Men, det är ju...

  441. När man förlorar nån,
    så skapas det ju ett hålrum.

  442. De människor som jag har förlorat,
    går jag runt och bär på.

  443. Det är motsägelsefullt,
    för hålrum borde vara lätta.

  444. Och de är så jäkla närvarande, nästan
    mer så för att de är frånvarande.

  445. Och det är så jäkla svårt
    att inte se dem i allt.

  446. För att de inte finns längre.

  447. Anledningen till att jag inte ville
    läsa det i det där radioprogrammet-

  448. -var för att jag inte trodde
    att jag kunde det.

  449. För att det är...en känslig
    del i boken.

  450. Men det är så konstigt att de kan
    bli tydligare i sin frånvaro.

  451. Jag hade en vän som gick bort
    och jag hörde hennes röst hela tiden.

  452. Det är helt...
    Hon hade också en speciell röst.

  453. Och rösten, när den ropade på mig,
    den var lite irriterad.

  454. Som om jag var 20 minuter sen.
    "Var har du varit?!"

  455. Det var nåt i den vardagliga tonen
    och att hon nästan var anklagande.

  456. Det var verkligen vardag. Och jag såg
    henne... Och jag kommer ihåg...

  457. Jag kände att min kropp,
    fysiskt, jag vände mig om.

  458. Jag blev glad. Det var som om kroppen
    kämpade för att övertyga mig om-

  459. -att hon fortfarande fanns.
    Och hon ville liksom...

  460. Och hon ville...lura mig lite
    att hon fanns.

  461. Det är svårt att prata om det.

  462. Var är de döda?

  463. De kanske finns kvar i hålrummen.

  464. Och i... De finns ju kvar
    för att vi minns dem.

  465. De existerar för
    att vi håller dem vid liv-

  466. -eller för
    att vi skriver ner dem, kanske.

  467. De kanske finns bortom texten.

  468. I boken finns ju också
    en annan typ av död.

  469. Som jag tycker, kanske i mitt liv...

  470. Jag ska inte säga hur ont det gör,
    men det är också smärtsamt.

  471. Det är att möta en levande människa
    där minnet försvinner.

  472. Här finns det också en mormor
    som är på väg in i demensen.

  473. Du skrev själv för länge sen
    en tidningsartikel om en mormor.

  474. Det är lätt att dra paralleller.

  475. Det var inte...
    Jag var utskickad till Göteborg-

  476. -för att recensera en festival.
    Way Out West, för Dagens Nyheter.

  477. Sen skulle jag skriva
    och fick inte till det.

  478. "Jag måste vara
    ärlig med var jag är."

  479. Jag hade en sorg över att min mormor
    på kort tid förlorade sina minnen.

  480. Då skrev jag i stället en text om min
    mormor och hennes Mitsubishi.

  481. Det var roligt när...
    DN blev lite konfunderade.

  482. De ville ha en text om Kanye West
    och fick en text om min mormor.

  483. Det blev en recension också,
    men framför allt en text om minnen.

  484. Och om hur en frånvarande människa
    kan fylla en med närvaro.

  485. Men en närvarande människa kan gå
    från att vara den hon har varit-

  486. -till att bli fragment av sig själv.

  487. Det är så jäkla smärtsamt, för henne
    och för alla runtomkring henne.

  488. Vi vill ju att hon ska vara
    som hon alltid har varit.

  489. Vi vill ha tillbaka dig som du var.

  490. Och det...

  491. Jag tror att den här...

  492. Jag märkte att jag så himla gärna
    ville ha tillbaka henne.

  493. Jag ville inte att hon...

  494. Ibland kände hon igen mig, ibland
    inte. Jag började spela mig själv.

  495. Jag gjorde saker som jag brukade göra
    så att hon skulle förstå vem jag var.

  496. Jag tänkte: "Men vem är jag, då?"

  497. "Jag gillar att dricka
    vatten utan bubblor."

  498. Jag hittade bara... "Jag gillar
    äpplen." Jag hittade inget som...

  499. Det var som att jag inte hade
    nån "catch frase".

  500. Jag hade inget att visa så att hon
    skulle förstå att jag var jag.

  501. I boken finns också den här...

  502. Mormor är ju besatt av den kroppsliga
    frihet som hon får via sitt körkort.

  503. Det är ju inte bara minnena...

  504. När minnena försvinner kan hon inte
    röra sig i staden som hon vill.

  505. Det dök också upp i romanen.

  506. Vi börjar komma mot slutet.

  507. Vad är en människa utan sina minnen?

  508. Du kör de enkla frågorna mot slutet.

  509. Ja och nej.

  510. Det känns som om jag ska betala dig
    efteråt för nån slags terapi.

  511. Du har en minut och 18 sekunder
    på dig att svara.

  512. Du kan vara tyst i en minut.

  513. Vi kan vara lite tysta först.

  514. Det är roligt att UR spelar in
    det här. "Varför all denna tystnad?"

  515. Min första impuls,
    som kanske inte är sann...

  516. Men min första impuls är
    att säga "fri".

  517. Jag vet inte vad det är,
    men våra minnen är också våra jag-

  518. -våra minnen är vår historia,
    vår kultur, våra språk.

  519. Men det är en ångestskapande tanke
    att vi inte skulle veta vilka vi var-

  520. -om vi plötsligt satt här
    och vaknade till liv.

  521. Det finns en dröm om
    att vi då kunde vara totalt fria-

  522. -och vara oss själva
    till hundra procent.

  523. Men det var inte alls så min mormor
    upplevde minnesförlusten.

  524. Det var snarare en panisk rädsla över
    att förlora sig själv.

  525. Men min första impuls
    är att säga "frihet".

  526. Jag tänker att vi slutar där.

  527. -Tack för samtalet.
    -Tack.

  528. Text: Maria Kott
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Priset för att leva tillsammans

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Författaren Jonas Hassen Khemiri berättar om sin roman "Allt jag inte minns". Den handlar om kärlek, ekonomi och vänskap, om känslor och öden som krockar med varandra i dagens Stockholm. Kulturjournalisten Eric Schüldt leder samtalet. Inspelat den 25 september 2015 på Bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Albert Bonniers Förlag.

Ämnen:
Svenska > Litteraturhistoria och författarporträtt
Ämnesord:
Författare, Litteraturvetenskap, Romaner
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Bokmässan 2015

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Höstlov blir läslov

För att få ungdomar och barn att börja läsa vill föreningen Läsrörelsen sprida begreppet "läslov". Här samtalar politiker och läsambassadörer om vikten av att läsa. Medverkande: Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister; Gustav Fridolin, utbildningsminister; Johan Unenge, språkrör för satsningen Idrott och läsning; Katti Hoflin, chef för Stockholms stadsbibliotek och Cassi Stankovyc, gymnasiestudent. Moderator: Åsa Sandell. Inspelat den 24 september 2015 på Bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Nätverket Läslov vecka 44.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Läsundervisning och lustläsning

Man talar om en sjunkande läsförmåga bland unga idag. Men vad får unga att vilja läsa? Vad gör skolan och vad säger forskningen? Här samtalar experter i ämnet om vad man kan göra. Inspelat den 24 september 2015 på Bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Kulturrådet och Gleerups.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Två krig, två perspektiv

Samtal mellan författarna Antony Beevor och Peter Englund som båda har skildrat krig i sina böcker. Vilka olika bilder av världshistoriens två största krig framträder? Antony Beevor har bland annat skrivit böckerna "Stalingrad", "Berlin : slutstriden 1945" och "D-dagen". Peter Englund har skrivit en serie om första världskriget. Moderator: Görrel Espelund. Inspelat den 24 september 2015 på Bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Historiska Media och Natur & Kultur.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Flickor i barnlitteraturen

Vad är en flicka, och vad förväntas en flicka vara? Författarna Anna Höglund och Pija Lindenbaum är båda aktuella med böcker om just detta ämne. Här samtalar de med moderatorn och förläggaren Erik Titusson. Inspelat under Bokmässan den 24 september 2015 på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Lilla Piratförlaget.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Fula, skitiga och elaka

Den nya kvinnan i litteraturen, hur skildras hon och vilka egenskaper får hon? Journalisten Andres Lokko intervjuar författaren Paula Hawkins som berättar om sin bok "Kvinnan på tåget". Boken handlar om tre kvinnor som alla visar mental obalans. Inspelat under Bokmässan den 24 september 2015 på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Massolit.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Arbeta bör man annars dör man

Varför jobbar vi och hur mycket ska vi arbeta? Seminarium om arbetets betydelse och attityder till arbete. Medverkande: sociologen och författaren Roland Paulsen, författaren Elise Karlsson, tidigare ärkebiskopen K G Hammar. Moderator: Ann Ighe, doktor i ekonomisk historia. Inspelat under Bokmässan i september 2015 på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Se människan/Svenska kyrkan, Bokförlaget Atlas och Natur & Kultur.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Naturligt material till en biografi

Författaren Kerstin Ekman har skrivit en biografi om den begåvade Linnélärjungen och bondsonen Clas Bjerkander som kom till Uppsala för att studera under 1700-talet. Här diskuterar hon med sin författarkollega Fredrik Sjöberg om varför just bortglömda vetenskapsmän utgör ett så utmärkt ämne för en biografi. Inspelat den 25 september 2015 på Bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Albert Bonniers förlag.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Journalistik till varje pris?

Journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström satt fängslade i Syrien i 46 dagar från november 2013. Det var en dramatisk tid. Hur har vägen tillbaka sett ut och hur har fångenskapen förändrat deras syn på livet? De samtalar med journalisten Martin Schibbye och utrikeskorrespondenten Cecilia Uddén om en ökad hotbild mot journalister och att många får betala ett högt pris. Moderator: Cecilia Bodström. Inspelat den 25 september 2015 på Bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Norstedts.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Priset för att leva tillsammans

Författaren Jonas Hassen Khemiri berättar om sin roman "Allt jag inte minns". Den handlar om kärlek, ekonomi och vänskap, om känslor och öden som krockar med varandra i dagens Stockholm. Kulturjournalisten Eric Schüldt leder samtalet. Inspelat den 25 september 2015 på Bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Albert Bonniers Förlag.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Världen brinner - Astrid Lindgrens 40-tal

Panelsamtal om Astrid Lindgrens dagbok om vardagen i Stockholm under andra världskriget. Där skrev hon ner sina tankar om världsläget och om Sveriges agerande under kriget. Dagböckerna ges ut med anledning av att det är 70 år sedan krigslutet. Medverkande i samtalet: Karin Nyman, Kerstin Ekman och Jens Andersen. Moderator: Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter. Inspelat den 25 september 2015 på Bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Salikon förlag, Saltkråkan, Rabén & Sjögren och Norstedts.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Den relativa yttrandefriheten

Hur ser journalisterna och författarna Ian Buruma och Masha Gessen på tillståndet för yttrandefriheten i världen 2015? Vilka är utmaningarna, hoten och möjligheterna? Ian Buruma har skrivit en bok om filmskaparen Theo van Gogh som mördades på öppen gata i Amsterdam 2004. Masha Gessen har bland annat skrivit en bok om den ryska aktivistgruppen Pussy Riot. Inspelat den 25 september 2015 på Bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Brombergs Bokförlag och Natur & Kultur.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Oförnuft och känsla

Vilka val gör vi i kärlekens namn och vilka blir konsekvenserna? När omvandlas passionens positiva laddning till negativa krafter? Författarna Karolina Ramqvist, Gunilla Boëthius och Lena Andersson samtalar om besatthet, makt och beroendeställning. Moderator: Stefan Eklund, chefredaktör Borås Tidning. Inspelat den 25 september 2015 på Bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Norstedts, Natur & Kultur och Wahlström & Widstrand.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

I känslornas värld

Varför är känslor så viktiga och vad är de egentligen bra för? Här samtalar tre författare som använder känslor som arbetsmaterial i sina verk: författaren Märta Tikkanen, hjärnforskaren Predrag Petrovic och programledaren Eva Funck. Moderator: Ann Lagerström, författare och journalist. Inspelat under Bokmässan den 25 september 2015 på Svenska Mässan, Göteborg. Arrangör: Natur & Kultur, Fri Tanke förlag och Schildts & Söderströms.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Nujävlarskanifåsepåfan

Som kvinna i Sverige är det tabu att skriva egohistoria och vara självupptagen, menar författaren och historikern Yvonne Hirdman. Här samtalar hon med Birgitta Holm. Inspelat under Bokmässan den 26 september 2015 på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangör: Ordfront förlag.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2015

Kan man ärva sorg och förtvivlan?

Agneta Pleijel och Astrid Seeberger har båda gett ut självbiografiska romaner. Här samtalar de med journalisten Marianne Rundström. Inspelat under Bokmässan den 26 september 2015 på Svenska Mässan i Göteborg Arrangör: Norstedts och Weyler förlag.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Lagom mycket finsk

Skogsfinnarna

Skogsfinländarna var folk från östra Finland som flyttade till Sverige på 1500- och 1600-talen för att idka svedjebruk. De var ett mytomspunnet folk som bevarade sina seder, sin folktro och sitt språk i flera hundra år. Visste du att det talades finska i Värmland ända in på 1950-talet? Att det fanns skogsfinska besvärjelser för allt från att förbättra sviktande potens till att bota kossans kolik?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Läs och lev

Få brev! Fatta noll?

Myndigheter kommunicerar oftast med oss på ett krångligt och byråkratiskt språk som kan vara svårt att förstå. Vi ska försöka knäcka koden med myndighetsspråket. Vi träffar Jonas Klintberg som suttit bakom lås och bom. När han insåg att det enda han var bra på var att sälja knark så bestämde han sig för att välja en annan väg. Han gjorde om sin cell till ett kontor där han hjälpte andra intagna att förstå myndighetsspråket. Och det är något han fortsätter med nu när han är fri. Programledare:Tara Moshizi och Karin Andersson.