Titta

UR Samtiden - Stockholm Literature 2015

UR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Om UR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Föreläsningar och samtal från litteraturfestivalen Stockholm Literature 2015. Författare, litteraturvetare och konstnärer från hela världen möts för att diskutera författarskap, konstnärskap och berättande. Inspelat den 24-25 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Till första programmet

UR Samtiden - Stockholm Literature 2015 : Colm Tóibín + Kristoffer LeandoerDela
  1. Välkomna till Auditoriet.
    Snart får ni träffa-

  2. -irländska Colm Tóibín
    och svenska Kristoffer Leandoer.

  3. Colm är i Sverige kanske mest känd
    för sin underbara roman "Mästaren"-

  4. -om författaren Henry James.

  5. Han publicerade nyligen
    romanen "Nora Webster"-

  6. -som är översatt till svenska
    av Erik Andersson.

  7. Den handlar om en kvinna
    som blir änka i fyrtioårsåldern.

  8. Hon blir ensam med fyra barn
    och försöker påbörja ett nytt liv.

  9. Det är en gripande, varm berättelse.

  10. Kristoffer Leandoer har ni sett
    ett par gånger under festivalen.

  11. Han arbetar hårt i vår styrelse,
    men är också en underbar författare-

  12. -essäist och introduktör
    av huvudsakligen fransk litteratur.

  13. Kristoffer publicerade
    romanen "September"-

  14. -om sin mors bortgång för en tid sen.

  15. Det är en väldigt
    varm och gripande roman.

  16. Vi vill tacka Irländska ambassaden
    och förlaget Norstedts-

  17. -för att de möjliggjorde mötet
    mellan de här två författarna.

  18. Vi välkomnar Colm Tóibín
    och Kristoffer Leandoer.

  19. -Så... Välkommen.
    -Tack.

  20. Jag skulle vilja börja med en fråga
    om någon som är en kollega till dig-

  21. -som europeisk författare i exil
    vid ett universitet i USA.

  22. Jag pratar om Vladimir Nabokov.

  23. Han undervisade också
    i europeisk litteratur i USA.

  24. Han blev väldigt trött på det.

  25. Han skrev en bok om Gogol,
    baserat på sina föreläsningar.

  26. Han börjar med att skriva att det inte
    går att förstå en författare-

  27. -om man inte ens kan uttala namnet.

  28. Därför tränade jag hela natten
    på att säga "Gogol".

  29. Det leder till ett par frågor,
    men först:

  30. Jag uttalar nog inte ditt namn korrekt.

  31. -Är det "Colm Tojbin"?
    -Tóibín.

  32. Ja, du ser. Håller du med?

  33. -Håller du med Nabokov?
    -Nej. Han verkar...

  34. I Berg-samlingen
    på New York Public Library-

  35. -finns det en engelsk översättning
    av Kafkas "Förvandlingen".

  36. Véra och Vladimir
    - jag hoppas att jag uttalar det rätt -

  37. -tillbringade en underbar kväll
    med att gå igenom översättningen.

  38. Båda skriver. Vladimir verkar gilla
    att skriva nonsens i bakgrunden.

  39. Han gör nya översättningar
    av meningar eller ord-

  40. -och ritar kartor över rummet
    som Gregor Samsa befann sig i.

  41. På slutet talar han om
    hur förfärlig översättningen är.

  42. Både Vladimir och Véra
    verkar ha specialiserat sig-

  43. -på att ta upp små saker
    och förstora dem.

  44. Det var säkert till oerhört stor nytta
    i deras privatliv-

  45. -men jag skulle inte rekommendera det
    till mänskligheten i stort.

  46. Du beskrev just ditt eget författarskap,
    fast omvänt.

  47. Du tar väldigt stora saker och
    gör dem till små vardagliga händelser.

  48. Jag funderar fortfarande
    på det här med namn.

  49. När du har...

  50. I ditt liv och författarskap
    utgörs en pol av "hemma".

  51. Ett väldigt begränsat "hemma"-

  52. -med väldigt
    snäva, inskränkande begränsningar-

  53. -för vad man kan göra och säga.
    Sen finns världen utanför.

  54. Man åker så långt man kan, tills ingen
    känner till eller kan uttala ens namn.

  55. Du verkar vara intresserad
    av människor som har den...

  56. ...motsättningen inom sig.
    De som vill ha båda sakerna.

  57. Som när du skrev om Elizabeth Bishop
    i din senaste bok.

  58. Hon sökte också
    efter den motsättningen.

  59. Elizabeth Bishop föddes 1911.

  60. Hennes mor kom från Great Village-

  61. -en by så liten att den heter "great" -
    i Nova Scotia.

  62. Den ligger så långt ut vid havet
    att det knappt räknas som Kanada.

  63. Hennes far dog tidigt, och modern togs
    in på mentalsjukhus när hon var fem.

  64. De sågs aldrig igen.
    Sen började hon flytta.

  65. Först till Boston, sen till New York.

  66. När hon blev äldre flyttade hon
    till Florida och sen till Brasilien.

  67. Hon flyttade nedåt i en rak linje.

  68. Ett av hennes brev var viktigt för mig.
    Hon är i Brasilien och har det bra.

  69. De brasilianska färgerna...
    Hon är förälskad. Allt är perfekt.

  70. Hennes älskarinna har byggt
    ett avskilt litet hus för alla böcker.

  71. Man kan gå dit och skriva, läsa
    eller bara sitta.

  72. Hon skriver till en vän: "Jag skulle
    ge upp allt för att vara i Nova Scotia."

  73. "Jag vill se Nova Scotias höstfärger."
    Den idén om "hemma"...

  74. Hon skriver om det i slutet av dikten
    "Questions of Travel".

  75. Är det brist på fantasi som får oss att
    resa i fantasin och inte förbli hemma?

  76. Kan Pascal ha haft helt rätt
    om att sitta tyst på sitt rum?

  77. Land, stad, samhälle.
    Valet är aldrig fritt. Här eller där...

  78. Skulle vi ha stannat hemma,
    var det än är?

  79. Så...

  80. Men för att fortsätta med din fråga:
    Saken är den...

  81. Att som författare göra planerade saker
    är ett stort misstag.

  82. Det som måste ske, måste ske
    nästan av en händelse och oväntat.

  83. Det måste överraska en.
    Man kanske tänker:

  84. "Några böcker ska utspela sig på Irland
    i en liten, avgränsad värld."

  85. "Sen skriver jag andra böcker
    om den stora världen utanför."

  86. "Jag skriver om respektive sak
    i varannan bok."

  87. Det är en plan,
    och sådant ska överlåtas till planerare.

  88. Författare lever nästan i en drömvärld.

  89. Övergången från en sak till en annan
    sker på samma sätt som i en dröm.

  90. Man har ingen kontroll.
    Det är undermedvetet eller omedvetet.

  91. Eller något annat.
    Tur eller drift spelar en större roll.

  92. Jag skrev min första roman-

  93. -och hade inte en tanke på Irland.
    Sannerligen inte på mina hemtrakter-

  94. -med alla små gårdar, små hus
    och små byar.

  95. Dåligt väder, långa vintrar,
    regn, dimma...

  96. Fattigt inland som bakgrund.

  97. Historien är en enda stor röra,
    och en liten röra.

  98. Folk är ganska deprimerade.
    Det finns inte så mycket att säga.

  99. Jag hade inte en tanke
    på att skriva en bok om det.

  100. Romanen utspelar sig i Spanien
    efter inbördeskriget.

  101. Det är ett bohemiskt Barcelona.
    Folk målar, har sex och dricker.

  102. Det är glamoröst.
    Folk är uppspelta över sina liv-

  103. -vilket är mer än jag...

  104. Problemet var
    att två tredjedelar in i boken-

  105. -fick jag slut på saker att säga om dem.

  106. De hade sagt sitt och
    var färdiga med sprit, sex och målning.

  107. Sen mindes jag en irländsk målare
    som jag hade frågat:

  108. "Hur påbörjar du en målning?
    Vad gör du först?"

  109. Han sa: "Man gör en markering."

  110. Jag använde en stor skrivmaskin
    och tänkte:

  111. "Jag blundar och försöker forma
    en mening av det första jag tänker på."

  112. "Det får bli min markering.
    Jag skriver ner det snabbt."

  113. Det som dök upp i mitt huvud var:

  114. "Havet. Ett grått sken på havet."

  115. Det är inte Medelhavet.
    Det blir inget grått sken där.

  116. Medelhavet är ljust och skimrar.
    Det är glamoröst.

  117. "Ett grått sken på havet."
    Det var mitt hav.

  118. Mitt hav i norr, vid Wexford på Irland.

  119. Jag tog hem de två irländska
    personerna till det här landskapet.

  120. Kvinnan som målade
    de spanska landskapen-

  121. -fick börja måla med dova färger.

  122. Grått, mörkblått
    eller olika nyanser av blått.

  123. Hon fick försöka måla ett ställe
    där horisonten knappt existerar.

  124. Det är så mycket dimma,
    och alla färger förbleknar.

  125. Rytmen kom lättare,
    och jag fick till bättre meningar.

  126. Jag var nästan lyckligare under arbetet
    och fick korrigera mindre.

  127. Jag blev överraskad
    av att det landskapet-

  128. -kunde resultera
    i en så känslofylld prosa.

  129. Det överraskade mig.

  130. Ur det kom min andra roman,
    som helt utspelar sig där.

  131. Det var oplanerat, men kom sig av att
    jag skrev det där kapitlet och blundade.

  132. Jag måste göra det oftare: blunda,
    tänka på inget och släppa lös fantasin.

  133. Sen får man se
    vad man kan göra med det.

  134. Du har ju skrivit om flera författare,
    inte bara Elizabeth Bishop.

  135. Jag tror inte att hon planerade heller.

  136. Men i efterhand inser man att man flyr-

  137. -och sen återvänder man till...
    Det är där man har...

  138. ...sitt centrum, antar jag.

  139. Du har skrivit att en lycklig barndom
    må skapa goda medborgare-

  140. -men den är inte till någon hjälp
    för oss som sitter med en tom sida.

  141. Stämmer det verkligen? Jag tror...

  142. Det låter bra: En olycklig barndom får
    en att vilja skriva och ger en energi.

  143. Men jag tror att det handlar om
    en lycklig barndom som går förlorad.

  144. De flesta författare jag tittat närmare
    på hade en väldigt lycklig barndom.

  145. Sen förlorade de den.
    De förlorade en förälder-

  146. -eller sitt hem, som Dickens.
    De blev landsförvisade.

  147. Jag har aldrig sett att glädje,
    eller ren lycksalighet-

  148. -skulle vara till nytta för någon
    på något sätt över huvud taget.

  149. I en grupp lekande barn-

  150. -finns det ofta ett som iakttar de andra
    snarare än leker.

  151. Barnet som står vid sidan av.

  152. Det kan vara barnets
    inre lilla författare.

  153. Det stämmer att i individuella fall, som
    när Thomas Mann förlorar sin far...

  154. Han förlorade sin far i Lübeck,
    och familjen flyttade till München.

  155. Han hade förlorat Lübeck,
    och ur det kom "Huset Buddenbrook".

  156. Han hade förlorat Tyskland
    och var i Kalifornien-

  157. -och ur den förlusten
    kom "Doktor Faustus".

  158. Man inser att...

  159. Det kanske bara handlar om allt vi vet
    tack vare alla författarbiografier.

  160. Vi får veta så mycket om dem,
    men det här kanske gäller alla.

  161. Vi kanske överdriver idén om
    att författare har en speciell förlust.

  162. Alla kan ha en förlorad barndom
    genom den där hemska puberteten.

  163. Och ungdomstiden...

  164. ...och all förvirring
    som vi förknippar med den.

  165. Ungdomar är hemska och vet om det,
    medan barn är underbara.

  166. Kanske lider vi alla av en förlust, men
    det är författarna som skriver om den.

  167. Sen överdrivs dess roll i biografierna.

  168. -Är du möjligtvis katolskt uppfostrad?
    -Ja, jag fick en katolsk uppfostran.

  169. Det var till stor hjälp på vissa sätt.

  170. Den synen på puberteten
    låter väldigt katolsk i mina öron.

  171. Det mest intressanta med katolicismen
    för en författare-

  172. -är att orden inom katolicismen
    kan förändra.

  173. Brödet och vinet förvandlas
    - bokstavligen - till kropp och blod.

  174. Jag vet inte om någon faktiskt
    tror på det. Det är så långsökt.

  175. Icke desto mindre
    verkar hela församlingen tro på det.

  176. Tanken att ord spelar roll
    och kan göra något så kraftfullt-

  177. -innebär
    att man kan förändra någons tankar.

  178. Med en skriven mening
    kan man förändra hur någon känner.

  179. Det är betydelsefullt,
    och kommer kanske från katolicismen.

  180. Protestantismen är också bra,
    för den lär en att ta ansvar.

  181. Det måste vara användbart
    på något sätt.

  182. Alla kors som är värda att bära...

  183. På tal om förlust.

  184. Vi övergår till din nya roman,
    "Nora Webster".

  185. Du säger att förluster...

  186. ...inte alltid är fruktbara.
    För Nora är det...

  187. Hon förlorar sin man
    i början av romanen.

  188. För henne är det inte fruktbart alls.

  189. Du beskriver sorg som
    ett tillstånd av stumhet och dövhet.

  190. Hon blir nästan katatonisk.

  191. Jag tror att det stämmer i teorin,
    men det gör ingen nytta i en roman.

  192. I romanen måste hon
    gå upp varje morgon.

  193. Hon är fattig och måste hitta arbete.
    Hon måste se till att barnen klarar sig.

  194. Det är som om hon måste imitera
    någon som beter sig normalt.

  195. Jag försöker jobba med en idé om...

  196. På ytan beter hon sig
    som en normal person.

  197. Men under ytan finns det ankare,
    fyllda med smärta och förlust.

  198. "Ankare" kanske är fel ord.

  199. Det finns något där nere som
    drar henne neråt, men inte hela tiden.

  200. Romanen har två nivåer.

  201. En roman kan ta sig an sådant
    bättre än film, teater eller poesi.

  202. I en roman kan man visa
    vad någon gör nästan dagligen.

  203. Man kan också visa vad de tänker-

  204. -och vad som sker i deras tankar
    som de försöker stänga ute.

  205. Man kan ha flera nivåer...

  206. ...som döljer eller motarbetar varandra,
    och läsaren kan känna till alla.

  207. Hon kan säga "Vilken ljuvlig morgon!",
    och sen står det: "Hon fortsatte".

  208. Då vet läsaren vet på något sätt
    att det är det sista hon tänker.

  209. Hon upprätthåller det sociala.

  210. Det utspelar sig i sociala sammanhang
    där folk möter varandra och världen.

  211. Därför blir det
    som om hon hela tiden förklär sig.

  212. Hon maskerar sig,
    men läsaren kan demaskera henne.

  213. Ofta kan läsaren se hur
    demaskeringen sker mot hennes vilja.

  214. Det viktiga här-

  215. -är att inte ha några stora...
    Att inte förklara allt.

  216. Att inte ha några stora koncept.
    Inte ens ordet "sorg" hjälper-

  217. -när man försöker behandla ämnet
    i minsta detalj, minut för minut.

  218. Fem eller sex saker händer
    på fem minuter i samma medvetande-

  219. -som alla verkar
    motarbeta eller maskera varandra.

  220. -Jag försöker att arbeta med det.
    -Du pratar om masker.

  221. Nora har aldrig
    varit särskilt utåtriktad.

  222. Hon har aldrig varit särskilt social,
    men hennes man var utåtriktad.

  223. Han har varit hennes mask.

  224. Han var den som bjöd på öl
    och skämtade.

  225. Hon har gömt sig bakom honom,
    och nu är han borta.

  226. Jag var intresserad av den idén.

  227. Det finns en idé
    om att huvudpersonerna i romaner-

  228. -såvida de inte är genuint onda
    eller skurkar, måste vara goda.

  229. Jag ville förskjuta det lite-

  230. -och göra Nora Webster svår att älska,
    ibland svår att ens gilla.

  231. Jag ville samtidigt dra läsaren
    mot henne och göra något tvetydigt.

  232. Läsaren vill att hon ska klara sig,
    utan att egentligen gilla henne.

  233. Jag villa fånga något viktigt
    som inte...

  234. Jag läser inte
    tillräckligt många romaner av andra.

  235. Jag lät hennes man vara en god man-

  236. -som skyddade henne
    både socialt och känslomässigt.

  237. När han dör
    bubblar hennes stingslighet upp.

  238. Läsaren måste hantera
    att man vill att hon ska klara sig.

  239. Man har följt henne tillräckligt för att
    komma in i hennes själ när man läser-

  240. -men samtidigt inser man att hon inte
    är så god som hon borde vara.

  241. Jag är intresserad av den dramatiken,
    och hur man kan leka med den.

  242. Romanen är en bra plats för den
    sortens nyansering och tvetydighet.

  243. Om en romanfigur
    får ett enda personlighetsdrag-

  244. -så förlorar man mycket av den energi
    som romanen kan ge ifrån sig.

  245. Som läsare vill man...

  246. På omslaget står det "Nora Webster".
    Vi vill tycka om henne.

  247. Är det lättare att förlåta någon-

  248. -eller att förlåta någons
    inte så trevliga sidor-

  249. -i text än i det verkliga livet?

  250. Jag tänkte mig att ha Nora som kusin
    eller annan släkting...

  251. Det är mycket lättare
    att gilla henne i text.

  252. Romanen rör sig långsamt och stegvis.

  253. Förändringarna inträffar omärkbart.

  254. Min teori är att det är viktigt
    att den är skriven i tredje person.

  255. Det är "hon", inte "jag".
    Det är ingen röst som talar till en.

  256. Allt ses och upplevs av henne.
    Det finns ingen annan person i boken.

  257. När man som läsare
    har kommit till sida 30, i teorin-

  258. -har eller bör man ha blivit henne och
    börjat se världen genom hennes ögon.

  259. Distansen ska vara liten
    mellan läsaren och henne.

  260. Läsupplevelsen kan då bli
    att ens tänkta själ-

  261. -går in i hennes själ
    så att de nästan enas.

  262. Det blir inte en fråga
    om att förlåta henne.

  263. Man blir nästan henne,
    och hon är inuti en när man läser.

  264. Den långsamma läsprocessen
    möjliggör det.

  265. Därför har den sortens koncept inte
    med förlåtande att göra.

  266. Hennes personlighet
    liknar på vissa sätt-

  267. -en personlighet i en
    av dina tidigare romaner: "Mästaren."

  268. Hon påminner om Henry James.

  269. Hon tar inte kritik särskilt bra.

  270. I en scen i "Mästaren"
    blir Henry James kritiserad av någon.

  271. Hans reaktion är att undvika
    den personen i resten av sitt liv.

  272. Nora är likadan.

  273. Hon undviker också djupare kontakt.

  274. Jag tror att om man ägnar 300 sidor
    åt att utveckla romanfigurer-

  275. -som är ensamma
    och som får tänka på saker-

  276. -så blir de versioner av varandra.

  277. Jag vill inte tro att jag kan skapa
    många olika sorters romanfigurer.

  278. En kan räcka, och de får olika namn
    som Henry James och Nora Webster.

  279. Man får se vad man kan göra med
    nya meningar och omständigheter-

  280. -men jag vill inte tro
    att jag kan göra det med mer än en...

  281. I det fallet får man kanske inte...

  282. Jag tvekar inför att säga det, men man
    får kanske inte samma känslodjup-

  283. -om man varje gång
    försöka tänka ut stora variationer.

  284. Jag tror att likheten kan ge mer...röst.

  285. Och...

  286. Henry James har en syster
    som jag tycker är intressant.

  287. Hon säger: "Det är hemskt
    att vara en oskyddad varelse."

  288. Hon är mer som Nora Webster
    i det att hon...

  289. Henry James kan försvara sig
    i och med att han är berömd.

  290. Han är dessutom
    man i en värld av män.

  291. Det är på något sätt
    svårare att vara kvinna.

  292. Du har sagt
    att den irländska kvinnans situation...

  293. -...är en gudagåva för romanförfattare.
    -Det är det nog.

  294. I huset där jag växte upp pratade mina
    mostrar, fastrar och systrar alltid.

  295. Jag lyssnade på dem,
    och de sa aldrig något viktigt.

  296. De gick på i en timme om någon kappa
    som tant Harriet nästan hade köpt.

  297. "Fickorna var dåliga."
    "Fickorna?"

  298. Min mor oroade sig för något,
    men hon nämnde det inte.

  299. Jag lyssnade och märkte att folk
    sa en sak men tänkte på en annan.

  300. Det var intressant,
    och en gudagåva för en författare.

  301. Männen pratade på sin höjd
    om någon fotbollsmatch i söndags.

  302. "Det andra målet var snyggt."
    "Det tredje målet var också snyggt."

  303. "Ja..."
    Jag undrade vad de tänkte på.

  304. Det fanns ett avstånd
    mellan tanke och vad som sas.

  305. Men en viktig sak här...

  306. Jag tog många av Alice James repliker
    från brev eller hennes dagbok.

  307. Det om att vara en oskyddad varelse
    kommer från henne och inte mig.

  308. Den stora skillnaden
    mellan de två romanerna-

  309. -är ett viktigt ämne för författare:
    pengar.

  310. Vem som har pengar,
    och att inte ha pengar.

  311. Vad gör och tänker
    en romanfigur som inte har pengar?

  312. Henry James oroar sig för pengar, men
    läsaren sympatiserar inte med det.

  313. Det är en sorts hypokondri -
    en aspekt av att han oroar sig för allt.

  314. Hans farfar var näst rikast i delstaten
    New York, och han ärvde mycket.

  315. Systern Alices järnvägsaktier
    var värda en förmögenhet.

  316. Hon var ingen oskyddad varelse.

  317. Där hemma
    har Nora Webster inga pengar.

  318. Det passar romanen bra.

  319. För romanen passar fattiga människor
    bättre än miljonärer.

  320. Storheten i "Den store Gatsby"-

  321. -ligger i berättaren Nick,
    som inte har några pengar.

  322. Man iakttar honom
    när han iakttar miljonären.

  323. I det här fallet måste hon arbeta.

  324. Man försöker etablera en sorts,
    vad man nu ska kalla det...

  325. Kanske en sorts glanslös storslagenhet
    för hennes känslor och tankar.

  326. Det finns något storslaget i henne
    och hur hon förhåller sig till livet.

  327. Det måste kanaliseras
    i något hemskt arbete.

  328. Hon går till ett kontor
    och jobbar med siffor.

  329. I en annan värld
    skulle hon ha varit mer storslagen...

  330. Med storslagen menar jag
    att hennes sinne skulle vidgas-

  331. -och utveckla sina ambitioner.

  332. Det handlar om världen hon existerar i
    jämfört med den som kunnat vara.

  333. Man dramatiserar skillnaden,
    och valutan man använder-

  334. -är faktiska pengar.

  335. Hon är en oerhört intelligent person
    i en väldigt liten värld.

  336. Hon har ingen formell utbildning
    och därför väldigt få alternativ.

  337. Jag tyckte att det var intressant
    i ett provinsiellt sammanhang-

  338. -med en kvinna som är till synes
    maktlös men oerhört intelligent.

  339. Läsaren är medveten
    om hennes iakttagelseförmåga-

  340. -och att hon har stor analytisk förmåga.

  341. Hon har inga sådana svagheter,
    och vreden som ibland blossar upp-

  342. -är vreden
    hos någon som hålls fången.

  343. Det är en skillnad mot Henry James,
    som saknar vrede.

  344. Det är någon sorts
    märklig, vibrerande självömkan-

  345. -som läsaren börjar gilla.
    Vad gäller Nora så är det svårare.

  346. Henry James problem
    är lätta att hantera litterärt.

  347. För att handskas med någon
    som är oerhört intelligent-

  348. -utan att kunna utnyttja det,
    och utan att dela det med någon-

  349. -måste man avgöra hur mycket vrede
    eller uppfyllelse man ska ge dem.

  350. Det är nästan som att vara målare.

  351. Hur mycket färg ska man använda
    eller inte använda?

  352. Hon är också...

  353. Trots sin intelligens
    har hon en känsla av...

  354. Hon är väldigt känslig.

  355. Hon känner sig lätt förringad, vilket
    ibland får henne att göra dumma saker.

  356. Det avspeglar hur det kan vara
    att leva i ett för litet samhälle.

  357. Hennes minne är för bra.

  358. Det är lika mycket en berättarteknisk
    fråga som en fråga om romanfiguren.

  359. Man vill alltid få sin romanfigur
    att bete sig okaraktäristiskt.

  360. Hon är intelligent, men jag nickade
    när du sa att hon gör dumma saker.

  361. Trots, eller på grund av,
    sin intelligens-

  362. -finns det saker hon inte ser klart.
    Det passar romanformen.

  363. Hon som är så intelligent borde kunna
    göra X och Y, men det kan hon inte.

  364. Det blir mer intressant om
    romanfiguren gör något riktigt konstigt.

  365. Om man har en person
    som är väldigt god-

  366. -så måste han eller hon
    göra något ondskefullt.

  367. Då blir läsaren intresserad,
    annars inte.

  368. Jag är intresserad
    av utrymmet mellan gott och ont.

  369. Någon som är svag på vissa sätt
    och stark på andra-

  370. -och beter sig oförutsägbart.

  371. Det ger mig energi när jag arbetar.

  372. Jag antar att det är därför du pratade
    om att skönlitteratur och romanen-

  373. -kommer åt den där gråzonen,
    till skillnad från en film.

  374. Men din förra roman "Brooklyn"
    ska väl bli film?

  375. Ja, den premiärvisades
    på New York Film Festival.

  376. Jag har sett den några gånger.
    Det är en märklig upplevelse.

  377. Jag beskriver Enniscorthy.
    Boken utspelar sig-

  378. -förutom i Brooklyn och på båten,
    på orten jag kommer från.

  379. Jag kan nämna gatorna,
    som John Street, och beskriva dem-

  380. -men läsaren måste tänka sig
    hur det ser ut.

  381. Läsaren får en inre bild,
    som inte stämmer överens med min.

  382. Jag kan inte sätta in foton i boken.
    Vissa gör det, men jag är emot det.

  383. Läsaren måste tänka sig det.

  384. Överenskommelsen med läsaren
    är att han eller hon tänker sig saker-

  385. -utifrån tecken eller ledtrådar.

  386. Man vet hur många tecken man måste
    ge för att läsaren ska få hela bilden.

  387. När man filmar så har man en kamera
    vid gatan, och läsaren... Nej.

  388. Tittaren ser omedelbart gatan.

  389. Men det är inte heller helt sant,
    eftersom man ljussätter gatan.

  390. Det märkliga är att vissa gator
    i vår lilla stad ser noir ut.

  391. Det ser ut som "Den tredje mannen",
    vilket jag inte hade tänkt på.

  392. Om man ljussätter och filmar dem
    på ett visst sätt-

  393. -så får de en mörk, filmisk kraft som
    de inte har när man går längs dem.

  394. Det är en annan sorts konstnärskap.

  395. Det är på ett sätt främmande för mig.
    Jag tänker inte filmiskt.

  396. Jag skrev inte manuset,
    det gjorde Nick Hornby.

  397. Jag blev väldigt nöjd.
    Han hittade en tråd-

  398. -den centrala kärlekshistorien,
    och jobbade med den.

  399. Han var noggrann
    och tog vara på det känslomässiga.

  400. Jag fick en fantastisk irländsk
    skådespelerska: Saoirse Ronan.

  401. Hon var fjorton
    när hon var med i "Försoning".

  402. Nu är hon tjugoett.
    Det här är hennes första irländska roll.

  403. Hon är med i "The Grand Budapest
    Hotel" och "Flickan från ovan".

  404. Nu är hon för första gången irländska,
    och jag är ganska stolt över det.

  405. Det är fint att vara romanförfattaren.
    Man har inget ansvar.

  406. "Jag är bara författaren.
    Fråga de andra, jag skrev bara boken."

  407. Du sa att det är omöjligt, men kan du
    tänka dig "Nora Webster" som film?

  408. Jag tror att man kan...

  409. Har man gett huvudpersonen
    eller miljön tillräckligt mycket liv-

  410. -så kan manusförfattare
    och skådespelare utgå från det.

  411. Det är inte mitt jobb.

  412. Om man börjar tänka på film
    när man skriver en roman...

  413. "Nästa scen blir bra. Wim Wenders
    skulle kunna göra det här rättvisa."

  414. Man skulle skriva den sämsta
    samlingen meningar på länge.

  415. Man får inte sitta och tänka på sådant.

  416. Man tar sig till nästa mening
    och håller sig i bakgrunden.

  417. Den röda mattan är ihoprullad,
    och man är hemma.

  418. Din senaste essäsamling-

  419. -hade en fin titel:
    "New Ways to Kill Your Mother."

  420. Vore det fel att kalla "Nora Webster"
    för "Nya sätt att återuppliva sin mor"?

  421. Alltså... Den fick nästan heta
    "New Ways to Kill Your Father".

  422. Ingen minns hur det ändrades.
    Ämnet är författare och deras familjer.

  423. Det där sättet
    på vilket alla författare-

  424. -förstör föräldrarnas sinnesfrid genom
    att använda deras eller familjens liv-

  425. -eller genom att skriva om sig själva
    på ett sätt som vanhelgar familjen.

  426. Jag skrev
    om bland annat John Millington Synge-

  427. -som skrev
    "The Playboy of the Western World".

  428. Hans mor var puritan
    och trodde inte på teater.

  429. Hon läste bara om hans verk och
    förbluffades av att han var dramatiker.

  430. Vid begravningen var ena sidan full av
    skådespelare som avgudade honom-

  431. -och den andra av irländska
    protestanter som blängde på dem.

  432. "Hur gick det här till?"

  433. I mitten stod kistan.

  434. Jag skrev om alla de sätt...
    Från Tennessee Williams till...

  435. Också någon som Jane Austen-

  436. -är ett bra exempel
    på frånvarande eller dumma mödrar.

  437. Mödrarna tas bort, så att barnen
    får utrymme att växa i romanen.

  438. De behöver ingen förälder.

  439. Romanen är bördig mark
    för föräldralösa barn.

  440. Se på Isabel Archer
    i "Porträtt av en dam".

  441. Hennes far har dött innan romanen
    börjar, och hennes mor nämns inte.

  442. Det återkommer ständigt i romaner.

  443. I Jane Austens "Övertalning"
    är modern död.

  444. I "Stolthet och fördom"
    är hon bara dum.

  445. Hjältinnorna kan växa
    utan att känna att de är någons dotter.

  446. När jag kom till "Nora Webster"
    var jag medveten om att jag...

  447. Mycket i boken är självbiografiskt.
    Med det menar jag-

  448. -att min mor var i Nora Websters ålder
    när hon levde i den staden.

  449. Det finns gemensamma nämnare,
    och ibland utgår jag från minnet.

  450. Ögonblick och saker
    som jag minns exakt.

  451. Och jag har med saker
    nästan som om...

  452. Hur ska jag beskriva det?

  453. "Jag ska skriva in något så verkligt"-

  454. -"att ingen förstår hur viktigt det var.
    Jag gör det viktigt igen."

  455. Min mor åkte till Dublin
    och kom hem med en skiva.

  456. Beethovens "Ärkehertigtrion" med
    du Pré, Barenboim och Zuckerman.

  457. Hon spelade den hela tiden.
    Jag hör den fortfarande i rummet.

  458. Jag skrev in det direkt i boken,
    och precis som det var.

  459. Jag ändrade på annat, men inte det.
    Det förankrade boken i mitt minne.

  460. Det kändes viktigt, och var personligt.
    Det borde inte beröra någon annan.

  461. Den musiken, det rummet, det året,
    den kvinnan och jag som tittar på.

  462. Genom att ha med det i boken kände
    jag att andra saker som jag hittade på-

  463. -eller bara lekte med-

  464. -kunde framstå som
    mer verkliga eller sanna för läsaren.

  465. Jag förankrade dem
    i den lilla händelsen-

  466. -som inte verkade liten då.

  467. Hon satt ensam
    och fördes bort av musiken.

  468. Det kändes betydelsefullt
    att det hände i vårt lilla hus.

  469. Sen försökte jag bara att återge det
    på ett lämpligt sätt i boken.

  470. Med det sagt...

  471. Det är en bok om en änka,
    men också om fyra barn.

  472. De förlorar både sin far och sin mor.
    Hon blir paralyserad.

  473. Hon glömmer på många sätt bort dem.

  474. Länge står hon inte ut
    med andra människor-

  475. -så de blir i praktiken
    utan både mor och far.

  476. -De tar inte upp så mycket plats.
    -Jag fick vara försiktig med det.

  477. Hon glömmer dem,
    men uppstår det problem-

  478. -som när en pojke
    ska förflyttas till fel klass-

  479. -så går hon raka vägen till skolan
    som en arg, beskyddande mor.

  480. När den andra sonen vantrivs
    på internatskolan är hon kärleksfull.

  481. Allt jag gjorde,
    gjorde jag även motsatsen till.

  482. Hon tänker inte alltid på andra,
    men då och då gör hon det.

  483. En del av boken går ut på
    att etablera en sorts rutmönster-

  484. -som något av
    de underbara Mondrian-verken här.

  485. Sen färglägger man
    på oväntade ställen-

  486. -och lämnar resten vitt i mönstret.
    Något sådant måste hända.

  487. Att bara låta henne vara paralyserad
    räcker inte.

  488. Man måste skapa mer energi.
    Romanen är en dynamisk konstform-

  489. -där man ständigt skapar energier.
    Energierna måste konkurrera.

  490. Ibland reagerar hon på dem,
    och ibland sluter hon sig.

  491. Jag är intresserad av energin
    eller konflikten som det skapar.

  492. Men...

  493. -Titta, han är förstummad.
    -Det stämmer.

  494. Jag tänkte fråga något som vi
    måste komma in på förr eller senare.

  495. Boken handlar väl om dig också?
    Du är med.

  496. Ja, alltså...

  497. Det hade kunnat vara frestande
    att skriva om mina upplevelser.

  498. Min far dog, och min bror och jag
    blev ensamma i mors hus.

  499. Problemet är att en tolvåring inte
    har tillräckligt mycket livserfarenhet.

  500. Det finns för lite kunskap
    och medvetande.

  501. Det går inte att jobba med.

  502. På den tiden höll jag på att bli
    en liten författare. Jag skrev dikter.

  503. Jag vet inte om ni behövde
    syssla med vetenskap i skolan.

  504. Biologi...
    Jag skrev dikter på de lektionerna.

  505. Jag hatade det där.
    Matematik... Det gick inte.

  506. Jag skrev dikter
    och hade redan kommit i gång-

  507. -men jag hade också
    börjat lägga märke till allt.

  508. Jag lade märke till huset, henne
    och alla som kom på besök.

  509. Jag trodde att alla gjorde så-

  510. -men jag upptäckte senare
    att min bror inte mindes allt.

  511. Jag sa:
    "Hon hade hatt, och broschen satt här."

  512. "Jag minns henne inte alls."
    "Du var ju i rummet!"

  513. "Ja, men varför skulle jag minnas?"
    "Åh, okej..."

  514. -Han blev inte författare, så...
    -Men det blev du. Tack.

  515. Tack så mycket, Colm och Kristoffer.

  516. Översättning: Per Lundgren
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Colm Tóibín + Kristoffer Leandoer

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Kan man som vuxen förlåta en avståndstagande mor? Författaren Kristoffer Leandoer pratar med irländske författaren Colm Tóibín om hans bok "Nora Webster", om sorgen efter att ha förlorat någon och om hur det är att minnas. Inspelat den 24 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Ämnen:
Svenska > Litteraturhistoria och författarporträtt
Ämnesord:
Engelsk litteraturhistoria, Leandoer, Kristoffer, 1962-, Litteraturvetenskap, Mödrar i litteraturen, Svensk litteraturhistoria, Svenska författare, Tóibín, Colm, 1955-
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Marie NDiaye + Jonas Hassen Khemiri

Som liten flicka var jag väldigt tystlåten men ändå full av ord, säger franska författaren Marie NDiaye när hon berättar för Jonas Hassen Khemiri om hur hennes senaste bok "Ladivine" kom till. De pratar om hundar, sagor och tjänarinnor och om hur man lever med ett namn man inte riktigt känner sig som. Inspelat den 24 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Lev Rubinstein + Rosa Liksom

Ganska tidigt visste jag att jag levde i ondskans och lögnens stat, säger ryska författaren Lev Rubinstein. Han berättar om den gamla Sovjettiden och vilka strategier han skaffade sig för att kunna jobba som författare. Finska författaren Rosa Liksom delar en del erfarenheter från denna tid. Inspelat den 24 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Jesús Carrasco + Colm Tóibín

Hur skriver man en text som fångar in läsaren fast med minimalt med ord? Irländske författaren Colm Tóibín försöker tar reda på hur den spanske debutanten Jesús Carrasco egentligen gör. Och varför skriver man egentligen överhuvudtaget? Ett samtal mellan två internationellt kritikerrosade författare. Inspelat den 24 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Duong Thu Huong + Ebba Witt Brattström

Jag bär på ett djupt och innerligt hat mot den här regimen. Den har förrått oss framförallt efter krigets slut, säger den hyllade vietnamesiska författaren Duong Thu Huong i ett samtal med svenska författaren Ebba Witt Brattström. Deras samtal spänner från Vietnamkriget och dissidenter till män som är som levande stenstoder. Inspelat den 24 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Andrei Codrescu + Martina Lowden

Rumänska författaren Andrei Codrescu diskuterar boken som föremål med svenska författaren och kritikern Martina Lowden. Allt från bokens doft till Twitter och haiku avhandlas. Andrei pratar mycket om bokens form. Han menar att det bara är formen som skiljer den fysiska boken från e-boken. Inspelat den 24 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Hassan Blasim + Philip Teir

Finlandssvenska författaren Philip Teir och irakiska författaren Hassan Blasim bor båda i Finland, men skriver på andra språk än finska. Hassan Blasim skriver på arabiska men publicerades på arabiska först efter att ha blivit hyllad i väst. Hassan berättar bland annat om rasismen i Finland som kontrasterar mot finländarnas syn på sig själva som välutbildade med världens bästa skola. Inspelat den 24 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Olga Tokarczuk

Polska författaren Olga Tokarczuk, Nobelpristagare i litteratur 2018, ger oss en inblick i sitt författarskap. Det handlar om skrivandet, globaliseringen och hur minnet av andra världskriget fortfarande hänger kvar i hennes hemland. Inspelat den 25 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Ljudmila Ulitskaja + Gabriella Håkansson

Ljudmila Ulitskaja är en av Rysslands mest lästa författare idag. Hon pratar med svenska författaren Gabriella Håkansson om att skriva om de små människorna och inte de stora hjältarna, om att litteraturen faktiskt är fri från Rysslands censur och om att göra allt i sin makt för att dra fram Rysslands mörka historia i ljuset. Inspelat den 25 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Adrián Villar Rojas + Daniel Sjölin

Författaren Daniel Sjölin samtalar med argentinske konstnären Adrián Villar Rojas om tid och nedbrytning av konst. Ska monument och modern konst finnas kvar för evigt? När Rojas ställer ut måste personal sopa runt hans konstverk då och då eftersom de faller sönder. Vad säger detta om konsten och livet i största allmänhet? Inspelat den 25 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Katja Petrowskaja + Aris Fioretos

Född i Kiev och bosatt i Berlin har författaren Katja Petrowskaja debuterat med den hyllade boken "Esther kanske". Hon talar med svenska författaren Aris Fioretos om de olika generationer av Petrowskajas som beskrivs i boken. Inspelat den 25 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Colm Tóibín + Kristoffer Leandoer

Kan man som vuxen förlåta en avståndstagande mor? Författaren Kristoffer Leandoer pratar med irländske författaren Colm Tóibín om hans bok "Nora Webster", om sorgen efter att ha förlorat någon och om hur det är att minnas. Inspelat den 24 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Binyavanga Wainaina

Binyavanga Wainaina läser en vindlande berättelse om fraktaler, kärlek, tennis, stroke och flygresor mellan Amerika och Afrika. Han är en öppet homosexuell författare i Kenya, ett land som har förbjudit homosexualitet. Inspelat den 25 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Stockholm Literature 2015

Katja Petrowskaja + Aris Fioretos

Född i Kiev och bosatt i Berlin har författaren Katja Petrowskaja debuterat med den hyllade boken "Esther kanske". Hon talar med svenska författaren Aris Fioretos om de olika generationer av Petrowskajas som beskrivs i boken. Inspelat den 25 oktober 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Stockholms litteraturfestival.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - historia

Ett läsande folk

Under 1800-talet slog romanen igenom som litteraturform och böcker lästes av allt fler. Vi hör historien om Martina von Schwerin som kallats den första moderna läsaren.