Titta

Ditt förakt, min vardag

Ditt förakt, min vardag

Om Ditt förakt, min vardag

Hur känns det när rasism, förtryck och homofobi är en del av din vardag? Hur ser det ut när bristen på respekt för mänskliga rättigheter påverkar hur du lever? Vi möter människor från fem europeiska länder som delar med sig av sina unika livshistorier. Det är berättelser om daglig diskriminering och utanförskap och om rädslan som i sin tur föder ny intolerans.

Till första programmet

Ditt förakt, min vardag : Lleida, SpanienDela
  1. Grannen

  2. Jafra?

  3. Välkomna

  4. -Spelar du in?
    -Ja, älskling.

  5. Mobilen är alltid på inspelning
    när jag går hemifrån.

  6. De säger allt möjligt. "Hora",
    de säger "jävla skitarab".

  7. "Du är patetisk." Allt möjligt.

  8. Det här varit så här
    i ett och ett halvt år-

  9. -och när jag insett att jag inte själv
    kan lösa det här-

  10. -har jag vänt mig till en av kommunens
    advokater för att be om hjälp.

  11. Hon sa: "Naima, du måste alltid ha
    mobilen redo för att spela in dem"-

  12. -"för annars kan vi inte göra nåt."

  13. Vad de vill uppnå är att göra livet surt
    för mig och få mig att flytta.

  14. Det kan de glömma.

  15. Jag har bott i Katalonien i arton år,
    men bara två år i den här stadsdelen.

  16. När jag skilde mig blev jag arbetslös
    och allt rasade.

  17. En vän som jag har
    en väldigt god relation med-

  18. -lånade mig sin lägenhet i Lleida
    så att jag kunde få en nystart-

  19. -och hanka mig fram med familjen.

  20. Det var först när jag kom hit
    som jag kände mig som en utlänning.

  21. Jag blir ständigt trakasserad i den här
    stadsdelen. Jag kan inte gå ut.

  22. A...E...I...O...U.

  23. Barbara är lärare.
    Delhi är en stad i Indien.

  24. -Kom igen, kom igen!
    -Kom igen, kom igen!

  25. -Nu ska vi springa.
    -Nu ska vi springa.

  26. -Se dig för var du går.
    -Se dig för var du går.

  27. Lyssna noga nu...

  28. Jag är arabisk språkvetare.

  29. Därför undervisar jag på medborgar-
    huset som tillhör Lleidas kommun.

  30. Jag har erfarenhet
    som översättare, lärare-

  31. -som medlare... Jag har stor erfarenhet
    på den här pedagogiska nivån.

  32. Vad är det?

  33. Inte nu. Skriv färdigt
    så kommer jag bort till dig sen.

  34. Sätt dig på din plats. Inte nu.

  35. Jag kommer alldeles strax.

  36. När jag pratar katalanska med mina
    kusiner som bor i Algeriet säger de:

  37. "Vad sa du?" De förstår inget.

  38. De här barnen har marockanska
    föräldrar men de är födda i Katalonien.

  39. Vi lär dem arabiska så att de har
    ett band till sin kultur och familj.

  40. När de åker dit på semester
    så kan de inte prata med släkten-

  41. -om de inte kan arabiska.

  42. Lleida är vanligtvis en lugn stad.

  43. Det finns ett stort antal
    marockanska immigranter.

  44. Då och då sker det märkliga saker,
    men i stort är det en lugn stad.

  45. Du är för stor för att larva dig, Jafra.

  46. Var lite tysta, tack.

  47. En dag ringde hon mig och grät
    och det var då jag sa det:

  48. "Din enda utväg är att anmäla det
    och se om det hejdar dem lite."

  49. Men hon var rädd
    så hon vågade inte anmäla dem.

  50. Men sen när hon pratade med polisen-

  51. -så gav de henne samma råd,
    att hon måste anmäla dem.

  52. Så hon gick och anmälde dem.

  53. Jag har aldrig varit med
    om nåt liknande.

  54. I augusti har jag bott här i nitton år.
    Jag ville inte skapa en konflikt.

  55. Det handlar om en grupp individer
    som inte har varit utomlands.

  56. Kanske inte ens utanför Katalonien.

  57. De har aldrig haft nån relation
    med människor från andra länder-

  58. -och de agerar som de gör.

  59. Vad de har problem med är,
    dessa lågutbildade människor tror-

  60. -att vi är ett hot.
    De ser vår kultur som ett hot.

  61. Det är tvärtom,
    bildade människor är en rikedom.

  62. De fruktar att vår kultur en dag...

  63. ...kommer att ta över deras stad.

  64. Hejsan. Hur är det? Är allt bra?

  65. In i mikron. Jag värmer upp det sen.

  66. Jag var en av de första kvinnorna
    som lämnade min by för att studera.

  67. Jag kom till Spanien
    direkt efter universitetet.

  68. När jag kom till Katalonien-

  69. -trodde jag att jag skulle hitta jobb
    inom mitt yrke.

  70. Men när jag sökte jobb
    så skickade de mig till en restaurang.

  71. Jag fick jobb. Jag städade.

  72. Jag jobbade också
    som glassförsäljerska.

  73. Kiosken tillhörde samma bar.

  74. Det har varit svårt
    att acceptera det här.

  75. I början tog jag det väldigt hårt,
    på riktigt.

  76. Jag var ju trots allt en person
    som hade studerat på universitetet.

  77. Jag har bara hört
    det hon visat på mobilen.

  78. Det här har gått överstyr.

  79. De borde ha haft
    ett allvarligt snack i stället.

  80. Och sagt att det här måste ta slut.
    Ni sköter ert-

  81. -och låt mig vara ifred
    för jag har nog med mitt.

  82. Om nån är från Marocko
    så är man därifrån.

  83. Det är som om nån skulle vara
    från Nordamerika. Jag vet inte.

  84. Vi väljer inte vår födelseort.
    Jag lider också av det här.

  85. Varje dag eller varannan,
    när jag får en lugn stund-

  86. -går jag igenom inspelningarna
    och sparar de som är bra.

  87. Sen raderar jag de som inte har nåt.

  88. Det här är ett videoklipp
    jag har spelat in på morgonen.

  89. Klockan är 8.50.
    Jag skulle lämna min dotter i skolan.

  90. Jag spelar in.

  91. Jag stöter alltid på folk
    utanför en bar som ligger vid huset.

  92. Barcelonahora.

  93. De kallar mig "hora", "arab", "pajas".

  94. De förolämpar mig. Här kallar de mig
    hora och värre saker.

  95. -Barcelonahora.
    -Varför från Barcelona?

  96. -En hora.
    -De har kallat mig allt.

  97. Jävla skitarab!

  98. I den här videon säger de: "jävla skit-
    arab", "fula hora", "jag hatar dig".

  99. Skulle ni inte kalla det här
    för rasistiska förolämpningar?

  100. Förut kunde jag inte bevisa nåt.
    Det var ord mot ord.

  101. Jag anmälde dem
    när jag hade det inspelat.

  102. De har fått böter men de
    har inte slutat, snarare tvärtom.

  103. Jag kan inte gå nånstans.

  104. Jag kan inte gå till nån affär
    i området, vad det än är för affär-

  105. -så blir jag förolämpad,
    de gör narr av mig.

  106. Det är allt möjligt.

  107. Du är patetisk.

  108. Gråt inte, älskling.

  109. Gråt inte, rara du.

  110. Det är obehagligt,
    det får mig att må dåligt.

  111. Jag hatar att det här händer,
    det är obefogat-

  112. -eftersom jag inte gjort nåt.
    Det känns fullständigt orättvist.

  113. Det gör mig mållös.
    Jag orkar inte prata mer om det.

  114. När det började sa folk åt mig
    att byta lägenhet-

  115. -eller att byta till ett annat område.

  116. Det är inte så enkelt att byta lägenhet
    eller område-

  117. -för man måste ha ett fast jobb
    och ekonomiska resurser.

  118. Men min ekonomi hindrar mig
    från att byta lägenhet.

  119. Det här är en chans för mig.
    Jag betalar inte hyran här.

  120. Det är en lägenhet
    som jag har fått låna av en vän.

  121. Jag är från Marocko,
    från en liten by som heter Cala Iris.

  122. När jag bodde i Marocko var jag glad.
    Jag var en väldigt glad person.

  123. Det var...

  124. ...en väldigt fin tid, på riktigt.

  125. I september ville jag återvända.

  126. Om det inte varit för min dotter
    hade jag åkt på en gång.

  127. Ni kan komma in när ni vill.

  128. -Okej?
    -Jag trodde att det var vi...

  129. ...som bar hijab som är mer...

  130. -Ja, men jag ser att...
    -Det är tvärtom.

  131. I mitt fall så har jag jättebra grannar.
    Bättre än bra.

  132. Problemet uppstår med människor
    som inte känner mig.

  133. -Det är folk som tittar på en för man...
    -...är annorlunda?

  134. Ja, och man lär sig leva med det.
    Jag ser det som normalt nu-

  135. -men när jag först kom tog jag det hårt.
    Jag ville inte gå ut.

  136. När du ska på arbetsintervju
    och kommer i dina pakistanska kläder-

  137. -och de frågar:
    "Hur länge har du bott här?"

  138. "Tio år." "Och du klär dig fortfarande
    så?" Som om det var relevant...

  139. -...för att få jobbet.
    -...för vad du kan.

  140. Kampen ligger i att inte ta av sig den,
    om de nekar mig ett jobb-

  141. -så anmäler jag dem,
    precis som Naima gör.

  142. De är inte vana.
    Vi brukar inte anmäla dem.

  143. De ser mig som en rebell.

  144. Deras bild är att den arabiska eller
    muslimska kvinnan är hemmafru-

  145. -outbildad och saknar resurser.
    Att vi inte kan ta oss an problem.

  146. Vi är andraklassens medborgare,
    vi är mindre värda.

  147. Hur ska du kunna anmäla dem?

  148. Det får mig att tänka på Frankrike
    och deras ungdomar.

  149. Den sociala pressen
    som finns på vissa grupper-

  150. -...gör att den gruppen faller för...
    -De blir radikala.

  151. -Nej, inte radikala.
    -De blir mer självcentrerade.

  152. Jag anser att det
    är nåt politikerna måste ha i åtanke.

  153. Om ni inte accepterar mig
    som marockan blir jag aldrig spansk.

  154. Kvinnor med alla rättigheter

  155. Håll dem rakt. Jättebra.

  156. Hej, hej. Hej, Lola.

  157. Håll den rakt.

  158. Vi måste gå rakt.

  159. Fri att bestämma! Fri att klä mig!

  160. Fri att bestämma! Fri att klä mig!
    Fri att bestämma!

  161. Jag är feminist! Jag är mångsidig!
    Jag är feminist! Jag är mångsidig!

  162. Jag måste visa de här människorna
    att jag har principer och är modig-

  163. -och att jag kan kämpa och ta mig an
    det här trots att de pressar mig.

  164. Vi kan jobba med slöja!

  165. Vi förkastar kontroll och tvång på
    vad kvinnor ska ha på sig.

  166. Jag är kvinna, jag är fri
    och jag klär mig som jag vill!

  167. Jag är kvinna, jag är fri
    och jag klär mig som jag vill!

  168. Jag är kvinna, jag är fri
    och jag klär mig som jag vill!

  169. Jag bodde sexton år här i Cervera
    och jag kände mig hemma i staden.

  170. När du lämnade din man
    och allt det som hände-

  171. -så tänkte jag att lösningen
    var att åka till en större stad-

  172. -där ingen kände dig så att du skulle
    kunna vara ifred och det blev tvärtom.

  173. -Vad anser du om anmälan, Teresa?
    -Du är väldigt modig.

  174. Jag är väldigt glad att du gjort det.
    Jag uppmuntrar dig att fortsätta.

  175. Det handlar om att försvara
    din självaktning och dig själv.

  176. Och försvara din
    och din dotters värdighet.

  177. Det kan ingen ta ifrån dig
    hur korkad han än är.

  178. En annan sak är hur du själv mår.

  179. Jag antar att det påverkar dig.
    Hur länge har det pågått?

  180. -Sen december 2013.
    -Vet din läkare om det?

  181. -Ja, jag får...
    -...behandling?

  182. Ja, jag får behandling. Jag håller dem
    underrättade. De har alla uppgifter.

  183. Om jag ringer dig en dag och säger:

  184. "Jag orkar inte längre, Teresa.
    Jag lämnar lägenheten."

  185. Jag kommer att respektera ditt beslut-

  186. -men jag vill att du ska
    tänka igenom det ordentligt för...

  187. Det är en möjlighet.

  188. Du kan stöta på det här
    var du än hamnar.

  189. Jag tror inte att lösningen är
    att åka därifrån.

  190. Det senaste som hänt
    var väl telefonsamtalet?

  191. Ja, det i söndags. Både min dotter och
    jag blev rädda. Hon vaknade och sa:

  192. "Mamma, det är de från baren.
    Mamma..." Hon sprang till mig.

  193. Nästa dag var hon väldigt rädd.
    Hon kunde inte släppa det.

  194. Jag hämtar handlingarna
    så går vi igenom dem.

  195. Josep tar hand
    om allt som rör det rättsliga.

  196. Vi har förfarandet klart för oss
    så vad vi har gjort nu-

  197. -är sätta upp ett händelseförlopp
    på allt det du har dokumenterat.

  198. Då kan vi visa att det inte rör sig om
    enstaka händelser-

  199. -utan att det är nåt
    som sker kontinuerligt.

  200. Då talar vi inte om förtal utan om ett
    brott mot den personliga integriteten.

  201. Rättegången blir lång
    eftersom det handlar om ett brott-

  202. -det är inte en förseelse. Vi vill också
    klargöra de rasistiska motiven.

  203. Så den kommer att dra ut på tiden.
    Hur stark känner du dig?

  204. Jag är utmattad. Jag är jättetrött.

  205. Psykiatern sa:
    "Naima, du behöver läggas in"-

  206. -"även om det bara är en vecka
    för du drar ett väldigt tungt lass."

  207. -Vet du varför jag frågar?
    -I slutändan kan jag inte...

  208. Det är nämligen så
    att om det blir rättegång, vilket vi vill...

  209. Det blir rättegång även om det handlar
    om en förseelse, men du måste orka.

  210. Nu ska du ta det lugnt.

  211. Det skulle vara bra om du
    är hos vänner som ger dig styrka.

  212. De här situationerna
    är tyvärr vanligare än man tror.

  213. De kränker en grundläggande rätt.
    Den personliga värdigheten.

  214. Den lappas inte ihop
    med en fällande dom.

  215. Även om de här människornas döms
    så kan hennes lidande inte...

  216. ...kompenseras på nåt sätt.

  217. Olyckligtvis så kan det vara så
    att för hennes känslomässiga stabilitet-

  218. -för hennes liv och dotterns skull
    så har hon kanske inte annat val-

  219. -än att åka därifrån
    även om det är hon som är offret-

  220. -medan de som begått brottet
    stannar kvar.

  221. Jag har en tioårig dotter
    som föddes här.

  222. Och hon sa: "Mamma, vi kan åka
    vartsomhelst i Spanien."

  223. "Málaga, Sevilla"-

  224. -"Cádiz, Barcelona,
    men ta mig inte till Marocko."

  225. "För det här är mitt hem."
    Hon storgrät.

  226. -Vad ska jag göra nu, mamma?
    -Vet du inte det?

  227. 106 gånger 26.

  228. -26... Två.
    -Fyra gånger två.

  229. -Du får klara resten själv, älskling.
    -Okej, mamma.

  230. Om jag inte hade haft min dotter
    skulle jag gärna åka tillbaka.

  231. Det är många år. Jag har haft det svårt.
    Jag är ensam.

  232. Och det här har tagit hårt på mig.
    Jag saknar min familj.

  233. Jag har misslyckats.
    Jag ser det som ett misslyckande.

  234. Jag har haft en dålig erfarenhet.

  235. Jag har aldrig sett det som det.
    Men jag gör det nu.

  236. Jag tänker på det, väldigt mycket.

  237. Översättning: Miguel Herranz
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Lleida, Spanien

Avsnitt 2 av 6

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Under två års tid har Naima från Marocko varit offer för rasistiska och sexistiska trakasserier i sitt kvarter. Till slut lämnade hon in ett officiellt klagomål med hjälp av organisationen SOS Rasism. Gärningsmännen dömdes till böter men det satte inte stopp för trakasserierna, tvärt om. Falska rykten och smutskastning har gjort hennes liv ännu svårare. Det dagliga, psykiska våldet får Naima att väga mellan att fortsätta de rättsliga åtgärderna och ge upp och fly undan mobbningen.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Rasism och främlingsfientlighet
Ämnesord:
Diskriminering, Minoriteter, Rasism, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Sociala relationer, Socialpsykologi, Sociologi, Spanien, Utanförskap
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund

Alla program i Ditt förakt, min vardag

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Stockholm, Sverige

Avsnitt 1 av 6

För 15 år sedan lämnade Bienvenido Flores Ecuador för att leva som öppet homosexuell i Sverige. Idag arbetar han frivilligt och på egen hand för att förbättra EU-migranternas livssituation. Vi möter honom på gatorna när vakter vill köra bort tiggare och i domstolen tillsammans med rumänska Viorica som bor i ett skjul i skogen. Men rollen som hjälpare på egen hand gör också Bienvenido sårbar och att vara homosexuell gör det knappast lättare. Homofobi är ett problem han möter varje dag.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Lleida, Spanien

Avsnitt 2 av 6

Under två års tid har Naima från Marocko varit offer för rasistiska och sexistiska trakasserier i sitt kvarter. Till slut lämnade hon in ett officiellt klagomål med hjälp av organisationen SOS Rasism. Gärningsmännen dömdes till böter men det satte inte stopp för trakasserierna, tvärt om. Falska rykten och smutskastning har gjort hennes liv ännu svårare. Det dagliga, psykiska våldet får Naima att väga mellan att fortsätta de rättsliga åtgärderna och ge upp och fly undan mobbningen.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Prag, Tjeckien

Avsnitt 3 av 6

Det är inte lätt att vara rom i det tjeckiska samhället. Mirek är dessutom homosexuell, och det är helt oacceptabelt för många av romerna. Mirek växte upp på ett barnhem där han utvecklade en negativ inställning till romer. Det gjorde att han under en tid till och med sympatiserade med de anti-romska och nynazistiska tankar som manifesterades i samhället. Mireks ljuspunkt i tillvaron är hans pojkvän. Tillsammans försöker de reda ut relationerna till familj och släkt och få dem att acceptera deras förhållande.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Groningen, Nederländerna

Avsnitt 4 av 6

23-åriga universitetsstudenten Ananda och hennes föräldrar bär davidsstjärnan för att visa solidaritet med den judiska befolkningen och som en protest mot den stigande antisemitismen i Nederländerna. Hela familjen är också hängivna anhängare av PVV, Frihetspartiet, ett högerpopulistiskt parti som leds av Geert Wilders. Hur upplevs det av medlemmar i det judiska samfundet?

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Bjelovar, Kroatien

Avsnitt 5 av 6

Under kriget i forna Jugoslavien på 1990-talet blev Kroatien attackerat av serbiska rebeller. I Bjelovar, en fri stad utanför krigszonen, blev den serbiska minoriteten ett mål för hämnd. Tjugo år efter krigsslutet, gör staten fortfarande inte något för att hitta terroristerna.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Amsterdam, Nederländerna

Avsnitt 6 av 6

Moluckernas särställning i det holländska samhället har varit en känslig fråga i över sextio år. När de förflyttades från Indonesien till Nederländerna efter andra världskriget var det inte deras eget val, så moluckerna har höga förväntningar på de nederländska myndigheterna. Vi möter dem i bostadsområden som endast är till för dem, där de försöker bevara sitt traditionella sätt att leva.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Visa fler

Mer folkhögskola / studieförbund & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Lite om mänskliga rättigheter

Om rätten till god hälsa

Alla har rätt till god hälsa men långt ifrån alla mår bra. Medverkande: Lena Di Corsi, träningsinstruktör och Margareta Kristenson, professor i folkhälsovetenskap. Programledare: Sebastian Pawlowski och Nancy Delic.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mod

Selma

Ända sedan Selma var liten har hon haft en muslimsk tro. Lika länge har människor dömt henne för den tron. Hon tar oss med till sitt enda frirum, moskén. Där får vi vara med under hennes bön då hon ventilerar allt det som är jobbigt.