Titta

My life my lesson

My life my lessonMaterialDela
  1. Hej, bloggen! Nu är jag här igen.

  2. Jag tänkte...berätta lite.

  3. Jag gick inte till skolan i dag,
    för jag kunde inte måla ögonbrynen.

  4. De blev jättefula,
    och jag höll på i 50 minuter.

  5. Sen grinade jag i typ en halvtimme,
    och det gick för långt.

  6. Jag ville inte gå till skolan och se
    helt jävla rödsprängd ut i ögonen.

  7. Ja, vad har jag på mig?
    Den här mysiga höstkoftan från Gina.

  8. Och ett baslinne och typ bara jeans.

  9. Och så mina Uggs så klart.
    Jag älskar dem! Mina nya Uggs.

  10. Yes. Men ni får ha det så bra,
    så hörs vi lite senare. Puss, puss!

  11. Shiva!

  12. Er favoritmat. Inte?

  13. Det är bara att äta det här i dag.

  14. Pappa ringde
    när jag var och handlade.

  15. Han har ringt mig också.

  16. "Jag kommer över och sparkar ihjäl
    din morsa..." Och grejer.

  17. Samma gamla vanliga.

  18. -Du kan inte svara.
    -Jag vet.

  19. Du kan inte göra det,
    men du brukar göra det i alla fall.

  20. Jättefin färg i alla fall.

  21. -Jättejättefin!
    -Eller hur? Det blir säkert skitbra.

  22. -Okej.
    -Jag måste försöka täcka...

  23. -Ja. Och så tar vi ner håret.
    -Okej.

  24. -Försök att inte få det...
    -Kan du ta fram?

  25. Pappa, vi färgar hår. Oj! Hallå?

  26. Vi färgar håret. - Ja, kör.

  27. -Jag sa ju att du inte skulle svara.
    -Hallå.

  28. -Han lägger ju på.
    -Varför svarar du?

  29. För att jag tycker det är jobbigt
    om han håller på och ringer.

  30. Great, nu fick jag färg på fingrarna.

  31. -Böj bak huvudet.
    -Få det inte jätteslickat.

  32. -Det är jättefult.
    -Vadå?

  33. Hallå, vi färgar håret, pappa.

  34. Hon färgar mitt hår.

  35. Innan du dör...?

  36. Jaha.

  37. Han vill dö
    om han inte får prata med dig.

  38. -Men jag färgar hår nu. Så är det.
    -Hon ringer upp dig sen.

  39. Och så lägger han på...

  40. Oj, oj... Det där är jättejobbigt.
    Det där är inte kul, alltså... Nej.

  41. Snart byter jag faktiskt nummer.
    Det här funkar inte.

  42. Men skicka ett sms
    om du känner att du mår dåligt.

  43. Nej, jag orkar inte.

  44. -Det är bättre.
    -Jag orkar inte bry mig.

  45. -Det är bara jobbigt när han ringer.
    -Bryr dig gör du ju.

  46. -Är det sista bokstaven nu, eller?
    -Ja.

  47. -Vad bra!
    -En av de sista.

  48. Aj! Felicia, aj! Oj...
    Fan, det gör ont, ju!

  49. -Jag är jättenöjd. Gud!
    -Vad häftigt!

  50. Vem är det nu som ringer?
    Om det är pappa blir jag galen.

  51. -Varför svarar du inte?
    -Det är min pappa.

  52. Man kan gå hur långt bak som helst
    som barn...

  53. ...och göra en polisanmälan.

  54. Men, mamma, vadå?
    Vi barn ska anmäla pappa?

  55. Ja...
    men han är anmäld för mycket också.

  56. -Han är automatiskt anmäld.
    -Jag anmäler inte.

  57. -Nej...
    -Varför kommer alla in hit, för?

  58. Det här är inte hallen!
    Man sätter inte på sig skor här.

  59. -Kan alla gå ut?!
    -Skrik inte.

  60. Samlas inte här inne!

  61. -Man kan säga: "Jag blir störd."
    -Jag sa det!

  62. -Hej då!
    -Vadå, vilken garderob?

  63. -Ska vi gå ut på balkongen, eller?
    -Ja.

  64. Så får du berätta om din skoldag.

  65. Då ska vi se.
    Var lade jag cigaretten?

  66. -Har det varit bra i skolan?
    -Ja.

  67. Inget bråk? Nej. Vad bra.

  68. Vet du... Jag har pratat med pappa.
    Har mamma sagt det?

  69. Så jag har meddelandet
    som jag skickade till honom.

  70. -Ska jag läsa upp det för dig?
    -Ja.

  71. -Orkar du höra? Det är rätt långt.
    -Inte om det är fett långt.

  72. -Det är inte fett långt.
    -Får jag se hur långt det är?

  73. Driver du, eller? Hur länge
    har du suttit och skrivit det där?

  74. Inte så länge. Ska jag läsa? Okej.

  75. "Du har fyra barn
    som aldrig har haft nån pappa."

  76. -"Var är vår pappa?"
    -Jag orkar inte höra.

  77. -Det är bra!
    -Jag börjar böla.

  78. Det gör inget.
    Han tog åt sig av det här.

  79. Han tog åt sig av sms:et.
    Han ringde upp mig dagen efter:

  80. "Jag fick mig en tankeställare."
    Så det här är bra.

  81. Du kan gråta, strunt i det.
    Låt mig läsa klart.

  82. "Var är vår pappa? Han som
    ska skydda oss och göra oss trygga?"

  83. "Han som vi ska lära oss av?
    Sorg, saknad och besvikelse."

  84. "Jag, pappa, har haft hopp och
    aldrig tappat tron på dig i 17 år."

  85. "Men nu börjar hoppet ta slut."

  86. "Kommer du nånsin vara nära dina barn
    eller komma tillbaka..."

  87. "...och vara
    vår starka, trygga pappa?"

  88. "Jag har fortfarande hopp
    men väldigt lite kvar"-

  89. -"eftersom jag väntat på dig
    i snart 18 år."

  90. "Joel, som är kille, behöver dig
    mer än nånsin i sin känsliga ålder"-

  91. -"när hans pappa ska vara där
    och lära honom rätt och fel."

  92. "Han finns inte där.
    Vem ska lära Joel?"

  93. "Fanny visar ilska, men känner nog
    sorg över att du inte är här."

  94. "Frida säger en dag:"

  95. "'Jag kan bli skådis.
    Jag kan låtsasgråta.'"

  96. "'Jag tänker på att jag inte
    har en pappa och börja gråta'"-

  97. -"säger hon till oss."

  98. "Du behöver hjälp. Ta bort ditt ego
    och ta emot hjälp som finns."

  99. "Gör det för dina barn"-

  100. -"som annars kommer söka sig till
    killar som har liknande problem"-

  101. -"som sin frånvarande pappa.
    Det vill du väl inte?"

  102. "Joel blir som du om du inte lär
    honom rätt och fel, som en förebild."

  103. "Gud, ge mig styrka att acceptera
    det jag inte kan förändra."

  104. "Du har haft många chanser
    men gjort oss besvikna."

  105. "Vi vill inte träffa dig längre,
    för du bara sviker."

  106. "Kommer ut från häktet
    och dricker direkt."

  107. "Jag har förlorat en pappa,
    och nu en till snart."

  108. "Ditt psyke och din kropp
    lär inte orka med din livsstil."

  109. "Ska du inte ens bli nykter
    för dina andra tre barn"-

  110. -"mina småsyskon som snart är stora?"

  111. "Dö ifrån mina syskon så de får
    känna saknad efter sin döda pappa"-

  112. "-som jag fått göra. Du har ett val."

  113. "In på behandlingshem,
    ta medicin för ditt missbruk"-

  114. -"och bli en riktig pappa."

  115. "Eller sup ihjäl dig
    så vi får besöka din grav."

  116. "I morgon kan det vara för sent.
    Gör rätt."

  117. Älskling,
    det var en tankeställare för honom.

  118. Älskling... Gumman.
    Han ska ringa till soc och fixa...

  119. -Jag saknar honom.
    -Jag vet. Men det blir bättre.

  120. Det blir bättre. Okej?

  121. Han ska ringa till soc på måndag
    och säga...

  122. Han har lovat det.
    Han vet att han har en chans kvar.

  123. -Det kommer att bli bättre.
    -Ett tag, bara.

  124. Nej! Det kanske blir bättre!

  125. -Jag vill att han ska vara vanlig.
    -Det blir bättre.

  126. -Fryser du inte? Du har nyckel?
    -Ja, jag har nyckel där.

  127. -Kom, då!
    -Ja, gud...

  128. Stanna.

  129. Titta här! En sån här lyckogrej.

  130. Önska för både dig och mig.

  131. -Jag ska åka hem.
    -Dyrt på Hemköp...

  132. -Nej! Vad ska du göra där?
    -Jag tänker hämta lite pengar.

  133. -Okej. Skulle du få pengar, eller?
    -Jag vet inte.

  134. -Hon håller bara på och jiddrar.
    -Varför ska du åka dit, då?

  135. -Jag vill ha pengar.
    -Vänta till i morgon.

  136. Jag sa: "Vi skulle väl ses i morgon?"
    Hon sa: "Vadå, jag vet inte."

  137. Jag kommer att åka dit.

  138. Kommer du?

  139. -Usch, usch, usch.
    -Jag vet.

  140. Vi ska härifrån alldeles strax.

  141. -"Welcome back to Söderberga."
    -Jätteäckliga minnen här.

  142. -Ja. Ska vi gå upp där eller där?
    -Här.

  143. -Det är helt igenväxt här.
    -Ja.

  144. Kommer du ihåg
    när du, jag och Selma... Minns du?

  145. -Vi skulle bygga en koja.
    -Det var där vi bodde.

  146. Min pappa har byggt
    de där vägghyllorna.

  147. -Har han?
    -Ja.

  148. Ja, fy fan...

  149. Herregud.

  150. -Vi börjar gå till bussen.
    -Får jag ta en klunk?

  151. Fy, vi går här i stället. Usch!
    Det är jättehemskt, den där bänken.

  152. -Fy, jättehemska minnen.
    -Jag vet.

  153. Åh, gud...

  154. Jag har varken en mamma eller pappa
    att prata med. Kött och blod.

  155. Jo, jag har samma problem, Cherifa.
    Jag förstår dig.

  156. Att gå till skolan varenda dag.
    Jag orkar inte. Det är för mycket.

  157. Det är klart jag fattar
    att du inte orkar. Herregud!

  158. Vem fan orkar gå till skolan...

  159. ...när man har så mycket problem?

  160. Frida. Jag ska till BUP på KBT.

  161. Cherifa ska följa med,
    så du får följa med om du vill.

  162. Du får vara hemma,
    men vill du inte så får du följa med.

  163. Skynda! Innan de ser.

  164. -Var lade jag mitt glas?
    -Jag håller i det.

  165. -Hej! - Okej, men...vi ses.
    -Hej då.

  166. Hej! Förlåt att jag är sen.

  167. Jag är så glad
    att jag har träffat Dennis.

  168. Men hur är han egentligen, Felicia?
    Jag får en känsla, jag vet inte...

  169. Jo, det vet jag visst.
    Det är för att ni har konflikter nu.

  170. Jag vet inte riktigt varför.
    Vad är det för konflikter?

  171. Det är en maktkamp, känns det som,
    mellan er två.

  172. Jag sa till honom:
    "Jag vill att det här ska fungera."

  173. "Jag gillar dig så pass mycket
    att jag verkligen vill..."

  174. Nej, inte såna där ord! Lägg av!

  175. -Han klagar på hur jag spelar!
    -Var och en spelar på sitt sätt.

  176. Jag sa att jag har vissa gränser.

  177. Han måste respektera det
    på grund av det jag varit med om.

  178. Han sa: "Jag ska slå sönder dig!"
    Jag bara: "Ursäkta, vad sa du?"

  179. Då sa jag: "Fuck off! Hej då!"

  180. -Så kan du inte säga.
    -Mamma...

  181. Du måste lära dig att bara:
    "Jaha, okej..."

  182. Nej, mamma! Jag tar inte emot skit!
    Jag säger tillbaka.

  183. Jag vet ju det här.
    Jag har levt med dig och pappa.

  184. I början var det: "Du, då? Du, då?"

  185. Sen var det bara:
    "Ja, ja, det är så bra, så."

  186. Jag vet ju det här,
    men ändå så känner jag...

  187. Jag känner ju igen mig.
    Oj, oj, Felicia. Ja...

  188. Pappa ringde igen. Han ringde
    hela dagen. Till slut svarade jag:

  189. "Du skulle ju inte ringa
    förrän du hade pratat med soc."

  190. Han bara: "Nej, men jag ville bara
    berätta att jag ska göra det nu."

  191. "Jag fick också ångest i går,
    så jag köpte mat och lade mig."

  192. "Jag ringer dem..."

  193. "...på måndag."

  194. -Här.
    -Ska jag ta en påse?

  195. -Hela skiten vibrerar.
    -Det är min! Det är pappa.

  196. Hallå? Hej.
    Har du pratat med soc, eller?

  197. Men du skulle ju inte ringa
    innan du hade pratat med dem.

  198. Nej, vi kom ju överens om det.

  199. -Ja...
    -Du skulle inte ha svarat.

  200. Puss, hej.

  201. -Du skulle inte ha svarat.
    -Ja...

  202. Vad är det han inte fattar?

  203. Man får mosa dem...

  204. -Går det bra?
    -Nej!

  205. -Ska du sova? Va? Hallå?
    -Ja.

  206. -Ska du sova?
    -Ja.

  207. -Du ska inte försöka?
    -Jag har försökt.

  208. Får jag se?
    Har du gjort på ett annat sätt?

  209. -De är ju jättebra!
    -Nej.

  210. -Skojar du med mig?
    -Den här är jättelångt ner.

  211. Titta på mig rakt fram,
    så ska jag verkligen studera dem.

  212. Men, Felicia, nej. Det är exakt.
    Nu är det exakt målat.

  213. -Den där är så, och den där...
    -Nej!

  214. -De är på helt olika...
    -Ska jag ta ett foto?

  215. Och så bara helt, helt vanligt.
    Så, så, så.

  216. Nej! Driver du, eller?
    Oh my God, de är ju helt olika!

  217. Hur raderar man?

  218. Hej, mamma. Vad gör du?

  219. Jag väntar på att Felicia
    ska få till sina ögonbryn.

  220. Nej. Jag kan inte.

  221. Jag kan inte göra nåt.

  222. Ja...

  223. Det är som förut.
    "Jag är deprimerad och vill dö."

  224. Det finns inget framåt.
    Det är det jag försöker säga.

  225. Det är som förut!
    Det har blivit värre.

  226. De har gjort bedömningen att jag inte
    är i behov av psykiatrisk vård-

  227. -och att jag skrivs ut på torsdag.

  228. Mamma! Det fanns en gul i stället.

  229. Den var jättefin!
    Det är ju en tomte på den.

  230. Jag och Felicia
    drog oss in på toa med dörren öppen.

  231. Fanny stod i vardagsrummet,
    så vi hade ju ögonkontakt.

  232. Det ringde på och ringde på.

  233. Det är nån som håller för kikhålet.

  234. Och så öppnades brevlådan.

  235. "Jag kommer att döda dig,
    det ska du ha klart för dig."

  236. "Och jag sitter inne för det,
    bara så du vet."

  237. Och vet du, det som var så hemskt...

  238. Det var att se Felicia.

  239. Hur hon blev... Usch, nej. Fy fan.

  240. Hur hon blev
    det där lilla barnet igen.

  241. Det var så hemskt att se
    hur påverkad hon egentligen är.

  242. Vilken skada...

  243. Man såg skräcken i hennes ögon.

  244. Vi stod på toa, och jag sa:

  245. "Tyst nu, Felicia.
    Dörren är låst, det är lugnt."

  246. Ja, han kommer att fortsätta.
    Ja, ja, ja.

  247. -Det gör han.
    -Jaha, så går hon.

  248. Det enda stället som tar emot...

  249. ...alltså, skyddade boenden,
    det är Alla Kvinnors Hus.

  250. -Vi får väl vara nån annanstans.
    -Vi ska flytta, det är inte det.

  251. -Jag vill vara nån annanstans.
    -Vi ska det, Joel.

  252. -Nu! I dag.
    -Ja, vi får se...

  253. Lugn och ro. Fy fan, lugn och ro.
    Helvete.

  254. Fanny...

  255. -Fanny!
    -Ja...

  256. De kan ju inte säga
    att vi ska flytta och sen inte.

  257. -Inte tror jag...
    -Det har gått tre dagar.

  258. Ska vi vänta tills han kommer
    nästa gång, eller? Va?

  259. -Jag vill ha det. Var det det?
    -Var det?

  260. Nej! Jag måste skynda mig!

  261. -Mamma, har du tändare?
    -Ja, jag har tändare.

  262. Okej, nu kan jag mata...

  263. Det kanske är bra om ni äter frukost.

  264. -Ska vi ens flytta?
    -Ja, du, det undrar jag med.

  265. -Vad drömmer du om?
    -Att ni ska gå!

  266. Drömmar du att vi ska gå? Varför?
    Varför då?

  267. Ja... Mamma, skynda dig,
    jag är jättehungrig och helt skakig-

  268. -och kallsvettig och fryser ihjäl
    och alltihopa...

  269. Men får vi flytta...
    Mamma, får vi flytta i dag då?

  270. Hur länge har Fanny sovit egentligen?

  271. Fanny!
    Vi ska flytta i morgon i stället.

  272. Men vad i...

  273. Vi ska flytta i morgon. Okej?

  274. -Okej, här.
    -Ja! Kan du visa...

  275. Håll inte på och tjafsa om mobiler.

  276. Hej, mamma!

  277. Vad bra, här. Ta den här.

  278. -Vi kan inte lämna...
    -Jag måste låsa.

  279. Vi kan inte lämna...

  280. Nej, vi kan inte lämna.

  281. Alla Kvinnors Hus, sa hon.

  282. Ja, att det är jättebra.
    Det är låst ut mot gatan-

  283. -och man har egen lägenhet.

  284. Nej, hon messade och så sa hon:
    "Tyvärr, det var fullt."

  285. Men då har jag ringt Socialjouren-

  286. -och de har ju ett familjehotell
    i Årsta som är bra.

  287. De samarbetar, och det är bra.

  288. Kom! Shiva, kom hit.

  289. -Kom. Gå in.
    -Hej, mamma. - Kom!

  290. Åh, jag orkar inte vara här längre.

  291. -Vart ska du på torsdag?
    -Till Magelungen.

  292. -Var ligger det?
    -I Farsta.

  293. Det är så långt bort.

  294. -Får man ens komma och hälsa på?
    -Ja.

  295. -Vad gör man där?
    -Ja, du... Man bor där.

  296. Typ med en massa andra ungdomar.

  297. Okej, puss, hej. Älskar dig.

  298. Hej! Kommer mamma ner, eller? Okej.

  299. Hej! Hej, mammas kompis!

  300. Hej! Mamma har saknat dig!

  301. Dina ögonbryn är jättefina
    i alla fall. Får jag se? Ja...

  302. -Åh, vad gott!
    -Gud, vad ni låter, era korvar!

  303. De körde mig bara till psykakuten.

  304. En läkare skulle väl bedöma
    om jag var självmordsbenägen.

  305. "Vi är oroliga för dig,
    vi hittade blodiga papper i toan."

  306. Åh, shit.

  307. Har du inga kronor?

  308. -Va?
    -Nej.

  309. Det var konstigt, alltså.
    "Medges ej." Jag måste kolla...

  310. Vi måste hitta nånstans
    att placera dig. Nej, men gud...

  311. Hon är 18 år
    och har blivit akut utslussad.

  312. Hon har aldrig bott ensam.

  313. Hon blev utskriven i går.

  314. -Jag tycker att det är...
    -Sluta!

  315. Att inte hjälpa henne
    att få det här att fungera.

  316. Jag kan inte. Jag bor
    på skyddat boende, jag kan inte.

  317. Du pratar och rör dig för mycket.
    Kan du bara andas i två sekunder?

  318. -Var tyst i två minuter.
    -Jag är så när jag är stressad.

  319. -Försök att bara vara tyst.
    -Kan du vara det?

  320. Jag är tyst hela tiden
    om du bara är tyst.

  321. Ska jag ens ta med mig ena väskan nu?
    De lär inte ha fixat boende nu.

  322. -Hämta dem vid Midsommarkransen.
    -Jag låter allt vara kvar.

  323. Nu ringer jag tingsrätten, okej?
    Jag måste ladda lite först.

  324. Nej, alltså,
    jag klarar inte av håret längre.

  325. Och Solna tingsrätt.

  326. Alltså, mamma, det här går inte.

  327. Jag frågade hur jag skulle
    gå till väga med målsägandebiträdet.

  328. Hur det började kommer jag ju ihåg-

  329. -men jag kommer inte ihåg
    var jag stod. Jo! På toa!

  330. Han ringde på och höll för...
    och sen höll han in den.

  331. Nu kommer jag ihåg!

  332. -Jag mår jättedåligt.
    -Aj, aj, aj...

  333. Men... Hallå!

  334. -Hallå?
    -Ja?

  335. Men vi måste ju
    prata om rättegången...

  336. Hur vi ska göra.

  337. -Ja, hur ska vi göra?
    -Ska vi gå?

  338. Ja.

  339. -Har du en cigg?
    -Nej.

  340. Jag har en.

  341. Den har brutits.

  342. Ja...

  343. -Felicia, kolla!
    -Jag tänker inte kolla!

  344. Jag är jätteful!

  345. Lilla gumman... Mamma älskar dig.

  346. Du är det finaste jag har.
    Det ska aldrig hända dig nåt.

  347. Jag är jätteful! Jag står inte ut.
    Jag kan inte ha de här kläderna.

  348. Nej, men gå och titta
    om du hittar nånting.

  349. Det kan ju göra
    att du känner dig bekvämare.

  350. -Jag vet inte, kanske.
    -Du kan ju prova!

  351. Ursäkta! Är det här tingsrätten?
    Går man in här?

  352. Åh, gud! Det känns jättekonstigt
    att min pappa är här.

  353. Han kanske är där uppe.

  354. Sen hörde jag
    att du inte vill vara i samma rum...

  355. -Vadå "inte går in"?
    -Han sitter där.

  356. Jag går inte in i salen.
    Aldrig i livet!

  357. -Sitter han där?
    -Jag är rädd, jag är rädd.

  358. Vad känner du, då, Felicia?
    Får han vara i salen när du vittnar?

  359. Absolut inte. Det är ju min pappa.
    Det är jättesvårt.

  360. Jag förstår det.

  361. -Vill du träffa honom, då?
    -Ja, det vill jag.

  362. -Jag hittar inte ens tändaren.
    -Fuck.

  363. Jag har en.

  364. Alltså, det här känns inte bra.

  365. Nej, men jag fattar inte att du
    väljer att sitta framför honom.

  366. Han är ett jävla svin, förlåt,
    men han är verkligen det.

  367. Han har skadat dig så jävla mycket.

  368. Ja...

  369. Du får hålla Anns väska. Telefonen
    är på, och hon vet inte koden.

  370. -Men var är han?
    -Jag vet inte.

  371. Hoppas inte att han har gått.

  372. -Ser du honom?
    -Nej, han är inte där.

  373. Åh, gud...

  374. Pappa!

  375. Hej, älsklingen! Hur är det?
    Lugn, lugn.

  376. Lugn, lugn, lugn, älskling.
    Det är ingen fara.

  377. Inte så att jag börjar gråta nu...

  378. Lugn, lugn, lugn.

  379. Det löser sig.

  380. Det är inget farligt, det här.
    Älskling...

  381. -Det är inget farligt, det här.
    -Nej...

  382. Det här är ingenting. Vad sa du?

  383. -Jag är hemma efter nån månad.
    -Jag vill att du ska vara normal.

  384. Det blir svårt.
    Jag är ju född onormal.

  385. Nej, hörru.

  386. -Kan vi sätta oss lite?
    -Ja.

  387. Vad glad jag blev!
    Vi måste byta telefonnummer.

  388. -Ja, gud...
    -Min lilla sötnos. Gulle...

  389. Akta mina ögonbryn!

  390. -Ögonbrynen? Va?
    -Nej, nej, nej!

  391. De har växt ut här,
    men jag måste måla dem på sidorna.

  392. Nej, sötnos, jättefina ögonbryn.
    Det tog väl två timmar att fixa?

  393. -Nej, faktiskt inte.
    -Nej, typ bara en minut.

  394. -Hur är det med mammas tänder?
    -Va?

  395. -Hur är det med mammas tänder?
    -Bra.

  396. Är hon nervös nu?
    Hon sitter ju där och läspar nästan.

  397. -Pappa, vad elakt!
    -Hon gör ju det.

  398. Jag skulle ju vara med,
    men jag orkar inte.

  399. -Nej.
    -Jag vet vad hon säger.

  400. -Ja, sanningen.
    -Hon ljuger.

  401. -Vad ljuger hon om?
    -Om hoten.

  402. De kommer ju att tro på er.
    Vad är vinsten med det hela?

  403. Vad är vinsten med att ljuga?

  404. Hon får skyddat boende.
    Nu har hon fått en lägenhet i stan.

  405. Östermalms-"upper class", liksom.
    Jesus Christ. Har jag misshandlat er?

  406. -Utnyttjat er sexuellt?
    -Nej, men du har ju hotat oss.

  407. Er? Kanske morsan när det begav sig.

  408. Det var ju då, det.
    Nu skiter jag i det.

  409. Hörru.

  410. Hörru, vi måste byta nummer.
    Får jag ditt telefonnummer, då?

  411. -070...
    -Och så ska du svara när jag ringer.

  412. 070... Vänta.

  413. -Du får bli normal då.
    -Jag ringer inte när jag är onormal.

  414. -Jo, det gör du.
    -070...

  415. -Har du ljugit för pappa?
    -Nej, jag kan trycka in... Vänta.

  416. -Var bor du nånstans, älskling?
    -Med Cherifa.

  417. -Va?
    -Med Cherifa.

  418. -Var inte du på nåt hak?
    -Jo, men jag har varit hemlös.

  419. -Hur stort har mamma det, då?
    -Va? Hur stort? Jag får inte bo där.

  420. -Du får inte bo där?
    -Nej.

  421. Jag vet inte hur man gör.
    Min handläggare ringer.

  422. Hallå? Hej.

  423. Har ni det lika stökigt fortfarande,
    tjejer? Va? Det verkar ju så.

  424. Ja! Yes! Tack så mycket! Ja, hej.

  425. -Jag fick den stora lägenheten.
    -Jag sa ju det!

  426. -Vad fick du?
    -En lägenhet.

  427. -En jättestor.
    -Var då?

  428. -Vid Fridhemsplan.
    -Oj!

  429. -Det går bra nu.
    -Vad är det här för nåt?

  430. -Vad är det för idiotprylar.
    -Katten rev mig.

  431. -Det var ingen dålig katt...
    -Dumma svar på dumma frågor.

  432. Tvärnördigt.
    Du kunde väl åtminstone tatuera dig.

  433. -Jag har gjort det.
    -Jaha.

  434. Jag är här, Jonas.

  435. Jag träffade honom.

  436. -Nej! Vadå?
    -Han är inte...

  437. Han är i ett rum nu
    för att du skulle komma ut.

  438. Nej, men gud, ta det lugnt!

  439. -Ska du åka hem till babbebruden?
    -Till babbebruden?

  440. Hon som bara satt och ljög om mig.

  441. -Det gjorde jag inte alls!
    -Jag skojar.

  442. Du berättade det du kom ihåg.

  443. -Det var jättejobbigt.
    -Jag vet. Jag tittade inte på dig.

  444. Ja, ni hänger ihop som hopklistrade.

  445. Över hela Sverige
    på behandlingshem och historier.

  446. -Mamma vill röka, så du får typ gå.
    -Hon kan gå ut, jag säger inget.

  447. -Hon vill inte se dig.
    -Det är klart!

  448. -Du är sjuk!
    -Jag skojade!

  449. Säg till henne att det skulle vara
    trevligt om hon svarade.

  450. Du förstår ju att det inte funkar.

  451. -Men lyssna. Vad är problemet?
    -Att du är sjuk!

  452. -Skitsnack. Då är ju hon lika sjuk.
    -Ja, då får hon väl vara det.

  453. Hon kan gott sitta där inne
    och vara röksugen ett tag.

  454. Kom, vi går! Han ska inte säga nåt.

  455. -Lägg av! Fan vad taskig du är!
    -Förlåt! Vad är det?

  456. -"Han ska inte säga nåt."
    -Vi går bara så, runt...

  457. Ja, ja. Då kan du ju inte röka.

  458. -Ska du gå in sen igen?
    -Ja.

  459. -Kan du inte bara gå dit bort?
    -Hon kan gott få vänta.

  460. -Jag ger igen lite.
    -Men det är elakt.

  461. Jag ska in om två minuter. Hon kan
    gott vänta och läspa för sig själv.

  462. -Vad ska ni göra?
    -Supa skallen av oss.

  463. -Nej, ge fan i det.
    -Käka piller.

  464. -Ja, det är ju skitcoolt också.
    -Nej, bara skönt.

  465. Jag kan ta min tröja där.
    Nu ska du lyssnas.

  466. -Nu ska du lyssnas, sötnos.
    -Okej.

  467. -Vad sa han?
    -Att jag ska gå in.

  468. Det kommer att gå bra, Felicia.

  469. Felicia, du kan komma med mig.

  470. Lycka till.

  471. Då vill jag att du ska berätta
    om vad du kommer ihåg hände.

  472. Det ska ha skett den 6 januari.

  473. Typ...

  474. Om du berättar själv det du minns
    så kan jag ställa frågor sen.

  475. Vi var hemma...

  476. Sen så... Jag vet inte om det ringer
    först på dörren eller knackar.

  477. Och...

  478. Sen kollar jag i kikhålet-

  479. -men han håller för,
    så jag ser inte vem det är.

  480. Sen börjar han typ knacka och ropa,
    och då vet vi direkt att det är han.

  481. Och...vi var skiträdda-

  482. -så jag och min mamma
    är inne på toan.

  483. Sen så öppnade han brevlådan.

  484. "Jag ska träffa mina barn.
    Jag kan sitta inne hela livet."

  485. "Jag ska döda dig, din jävla hora,
    din jävla fitta!" Alla de orden.

  486. Han sa också:
    "Jag ska slå ihjäl dig."

  487. När han säger de här sakerna...

  488. -...hur säger han dem?
    -Med arg, aggressiv röst.

  489. -Vi var livrädda.
    -Okej.

  490. Var det nåt speciellt
    som gjorde att ni var livrädda?

  491. Ja, jag har ju bevittnat våld
    sen jag var liten...

  492. ...när han har misshandlat min mamma.

  493. Det ser bra ut.

  494. -Kan du attestera?
    -Okej.

  495. Jaha, den var trasig.
    Det kan vi skriva upp.

  496. Textning: Malin Kärnebro
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

My life my lesson

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Felicia förlorade tidigt sin biologiska pappa och växte upp tillsammans med en styvpappa som misshandlade mamman. Efter tio år separerade Felicias mamma från styvpappan. Felicia vill leva ett vanligt tonårsliv, men hennes situation och upplevelser hindrar henne. Situationen förvärras när pappan hotar mamman till livet och familjen tvingas leva i ovisshet tills de får ett skyddat boende. Hoten leder till rättegång där Felicia måste vittna, och frågan är hur hon ska orka. Under två år får vi följa Felicias liv där konsekvenserna för barn som upplever våld i nära relationer blir tydliga.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Familj och samlevnad, Samhällskunskap > Lag och rätt
Ämnesord:
Barn till misshandlade kvinnor, Barn- och ungdomsvård, Depression hos ungdomar, Medicin, Misshandel, Samhällsmedicin, Samhällsvetenskap, Självskadebeteende, Social omsorg, Sociala frågor, Socialmedicin, Vanvård, Våld i familjen
Utbildningsnivå:
Allmänbildande, Gymnasieskola

Mer allmänbildande & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Mediedagarna 2014

Medier - för vem?

Kan medier konsumeras på lika villkor? Med bl.a. Catarina Ahlqvist, SRF; Magnus Larsson, Myndigheten för radio och tv; Roland Esaiasson, MTM. Från Mediedagarna i Göteborg (Meg) 2014. Inspelat 6 mars på Svenska mässan. Arrangör: Myndigheten för radio och tv samt MTM.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

Inlåst

Vi följer femtonåriga Johan som har placerats på ett behandlingshem utanför Eksjö. Av alla institutioner som han har bott på verkar den här vara mest öppen. I alla fall till en början, men premisserna förändras, det som till en början kändes fritt blir mer och mer begränsat.

Fråga oss