Titta

UR Samtiden - Min farmor överlevde Förintelsen

UR Samtiden - Min farmor överlevde FörintelsenDela
  1. Gabriel Rosenberg heter jag.
    Jag är 27 år och från Stockholm.

  2. Jag ska prata lite
    om min farmor, Agneta Rosenberg.

  3. Min farmor var med om förintelsen.

  4. Det jag kommer att prata om
    är ingen historielektion.

  5. Jag ska inte rada upp en massa fakta.

  6. Det kan till och med vara så
    att nån detalj som jag säger är fel.

  7. Det är inte det viktiga,
    det viktiga är min farmors historia.

  8. För att förstå min farmors historia
    måste man förstå rätt mycket innan.

  9. Man måste förstå världen
    och framför allt Europa-

  10. -under
    den tidigare delen av 1900-talet.

  11. Vi hade ett första världskrig,
    det var på 1910-talet.

  12. Hur många har hört talas
    om första världskriget?

  13. Hur många skulle kunna på en minut
    redogöra för första världskriget?

  14. Lite sämre...

  15. Första världskriget väldigt,
    väldigt kortfattat, var ju ett krig.

  16. På den ena sidan var det
    bland annat England, Frankrike, USA-

  17. -Ryssland och alla andra länder
    som tillhörde det Brittiska imperiet.

  18. Och på den andra sidan
    hade vi framför allt Tyskland-

  19. -Österrike-Ungern,
    som var ett land då-

  20. -och vi hade det Osmanska riket,
    vilket är Turkiet, i princip.

  21. De här tre länderna,
    det var de som förlorade kriget.

  22. Hur många vet vad som hände 1919,
    alltså året efter kriget tog slut?

  23. Ni kan räcka upp handen.

  24. Det här är grunden
    till det jag ska berätta.

  25. 1919 slöts Versaillesfreden.

  26. Så ett fredsavtal slöts, där man
    gjorde upp med varandra efter kriget.

  27. Man fördelade skuld och bestämde
    vem som skulle få betala för notan.

  28. Tyskland fick, tycker man nu,
    jag vet inte hur det upplevdes då...

  29. De fick betala en extremt stor skuld-

  30. -helt orimligt mycket pengar,
    för att bygga upp Europa igen.

  31. Det här ledde i Tyskland
    till ekonomisk kris.

  32. Det var det i hela världen då,
    men det var värst i Tyskland-

  33. -och tyskarna
    var ett folk som hade det svårt.

  34. Ofta när ett land
    eller när man själv har det svårt-

  35. -så försöker man hitta syndabockar-

  36. -och en man vid namn Adolf Hitler
    valde ut judarna som syndabockar.

  37. Adolf Hitler
    skrev boken "Mein Kampf", "Min kamp".

  38. Jag har faktiskt inte läst boken-

  39. -men han beskrev det som att tyskarna
    och den ariska rasen, nordeuropéer-

  40. -var den högst stående rasen,
    och så rangordnade han alla "raser".

  41. Han kallar det raser,
    det skulle inte jag göra-

  42. -men han klassade in
    världens befolkning efter raser.

  43. Tyskarna högst upp
    och judarna längst ner.

  44. På skalan
    fanns alla andra folk mellan dem.

  45. Hitler tog demokratiskt makten
    i Tyskland, han blev folkvald-

  46. -men tog sen över och
    gjorde om Tyskland till en diktatur.

  47. 1939 förklarade man krig mot Polen,
    och syftet var att ta över Europa.

  48. Här börjar andra världskriget, 1939,
    och det håller på till 1945-

  49. -och en liten, liten del av kriget,
    som för mig är väldigt stor-

  50. -är ju förintelsen.

  51. Förintelsen är för många
    ett ganska vagt begrepp-

  52. -för andra är det extremt konkret.

  53. Men det som hände var ett folkmord.

  54. Ett folkmord som Tyskland utförde-

  55. -mot judar, romer, homosexuella,
    politiska motståndare, handikappade-

  56. -folk som hade haft sexuellt umgänge
    eller en relation med nån av de här.

  57. Det var ett folkmord.

  58. I dag kommer jag bara att prata om
    min farmor och den judiska historien.

  59. Det är inte för att den är viktigare-

  60. -än romernas, politiska motståndares
    eller nån annans historia-

  61. -utan det är för att
    det är den som är min historia-

  62. -min farmors historia.

  63. Det är därför jag ska prata om det,
    det finns ingen rangordning.

  64. För att göra det mer förståeligt...
    Sex miljoner judar-

  65. -gick bort eller blev mördade
    i förintelsen.

  66. Ungefär, plus-minus.

  67. Vissa hävdar att det var färre,
    det är fel.

  68. Cirka sex miljoner judar
    blev mördade i förintelsen.

  69. För mig är det en abstrakt siffra.
    Jag kan inte räkna till sex miljoner.

  70. Det är ingen skillnad på en miljon
    och sex miljoner när jag bara tänker.

  71. Men jag brukar tänka så här: Det var
    inte sex miljoner som blev mördade-

  72. -utan det var en jude, en människa-

  73. -som blev mördad sex miljoner gånger-

  74. -för då tänker jag att
    alla som blev mördade var en person.

  75. Vi kan föreställa oss
    att det var en anhörig som mördades.

  76. Det vet jag inte om vi kan,
    men vi kan försöka.

  77. Att vårt syskon
    eller vår förälder blev mördad.

  78. Och så tänker vi oss den tragedin
    sex miljoner gånger.

  79. Då förstår vi lite enklare
    hur mycket det var.

  80. Men alla personer dog inte,
    för då hade inte jag stått här i dag.

  81. Vissa personer överlevde,
    och en av dem var min farmor Agneta.

  82. Den 20 april,
    det är ett speciellt datum för mig.

  83. Är det nån som vet
    vad som hände den 20 april 1889?

  84. Det är bara två lärare som vet.

  85. Det är inte så konstigt.
    När jag frågar kompisar-

  86. -som också har mor- och farföräldrar
    som mördades, så vet inte de heller.

  87. Den 20 april 1889
    föddes Adolf Hitler.

  88. Adolf Hitler, som iscensatte
    och regisserade hela folkmordet-

  89. -och var grunden
    till andra världskriget.

  90. En av min barndoms största idoler,
    det var min farmor Agneta.

  91. Jag och farmor
    tillbringade mycket tid tillsammans.

  92. Och farmor,
    det som är så häftigt med henne är-

  93. -att hon överlevde mordet som Hitler
    organiserade för hennes släktingar-

  94. -och hennes vänner,
    bara för att de var judar.

  95. Jag och farmor hade en nära relation-

  96. -och när jag var åtta år
    så var jag hemma och var sjuk.

  97. Farmor tog hand om mig, och vi satt
    och pratade, som vi brukade göra.

  98. Jag visste att farmor hade varit med
    i krig, men jag förstod inte riktigt-

  99. -men de hade sagt "2:a världskriget".

  100. Vi satt i våra gröna fåtöljer,
    och så bad jag farmor berätta-

  101. -om hennes historia
    och vad hon hade varit med om.

  102. Då sa hon ungefär så här: "Gabriel."

  103. "Jag ska berätta för dig,
    och det jag berättar för dig..."

  104. "...det är min historia,
    men det är inte bara min historia."

  105. "Det är även din pappas historia,
    dina systrars historia"-

  106. -"och din historia."

  107. "Om jag berättar det här för dig
    måste du lova mig att i framtiden"-

  108. -"när jag inte kan berätta den mer,
    berätta den för andra människor."

  109. Som åttaåring är det lätt
    att lova saker, så jag lovade.

  110. Och då berättade hon.
    Inte historien om andra världskriget-

  111. -utan hennes historia om förintelsen.

  112. Den 20 april 2011 dog min farmor.

  113. Det här var alltså på dagen
    122 år efter att Hitler föddes.

  114. Jag är inte vidskeplig, inte alls,
    men jag kom hem...

  115. Vi hade varit på judiska ålderdoms-
    hemmet när hon dog, jag och familjen.

  116. När jag kom hem till mig
    satt jag i soffan och var helt tom.

  117. Jag visste inte vad jag skulle göra.
    Jag hade gråtit och mått dåligt.

  118. När man upplever nånting jobbigt,
    vad ska man göra med sin tid?

  119. Kan man läsa en bok som vanligt?
    Kan man se på tv? Jag vet inte...

  120. Jag bestämde mig i alla fall för
    att söka på det här datumet på nätet-

  121. -och så såg jag att den 20 april-

  122. -är samma dag som Hitler föddes.

  123. På nåt sätt kände jag
    att det finns nånting i det här-

  124. -som säger att jag måste berätta
    om det här och föra det vidare.

  125. Det finns nåt tecken på nåt sätt.

  126. Jag började skriva lite
    om det jag kom ihåg från historien-

  127. -men sen så tog studierna över,
    och jag lade det lite på is.

  128. Men för några år sen startade
    en bekant organisationen Zikaron-

  129. -som jag nu är med i, där vi alla
    berättar om våra släktingars öden.

  130. Det var ett perfekt tillfälle
    att föra min farmors historia vidare-

  131. -och det ska jag försöka göra nu.

  132. Det här är en överlevares historia.
    De flesta historier finns inte.

  133. De flesta människornas historier
    är raderade, de får vi aldrig höra.

  134. Men vem var då min farmor?
    Min farmor, Agneta-

  135. -växte upp i Transsylvanien.

  136. Det ligger vid Ungern och Rumänien.
    Det tillhör i dag Rumänien-

  137. -det tillhörde Ungern
    under en stor del av farmors uppväxt.

  138. Och där levde hon i en judisk familj-

  139. -inte en religiös familj,
    utan en assimilerad familj.

  140. De var väl integrerade
    i det ungerska samhället.

  141. De levde ett bra liv, till skillnad
    från de flesta andra judar där.

  142. Min farmors familj var inte fattig,
    utan fin och borgerlig.

  143. Hennes pappa, Laszlo, var veterinär-

  144. -och de hade
    en hög status i samhället.

  145. De spelade tennis
    och gick på teater, opera och dans.

  146. De hade ett bra liv.
    Fullvärdiga medborgare var de.

  147. De hade en barnflicka,
    farmor hade inga syskon.

  148. Barnflickan var från Tyskland,
    så farmor lärde sig tyska.

  149. Hos farmor och hennes föräldrar
    bodde farmors farmor Anna.

  150. Farmors mamma, Margit, var
    hemmafru-

  151. -så hon hade både barnflicka
    och en mamma som var hemmafru.

  152. Hon jobbade mycket
    med volontärarbete-

  153. -och tog hand om föräldralösa barn,
    bland annat.

  154. Under skoltiden...
    Farmor föddes 1923.

  155. Andra världskriget började ju 1939-

  156. -och då var antisemitismen,
    judehatet, utbrett i Europa redan.

  157. 1939 var farmor sexton år gammal
    och gick fortfarande i skolan.

  158. Det som hände vid den här tiden...

  159. Trots att Rumänien
    inte var med i kriget på den tiden-

  160. -så fanns det
    ett starkt, utbrett judehat-

  161. -och alla judar
    fick inte gå i skolan.

  162. Den enda från den judiska skolan
    som fick fortsätta i skolan sen-

  163. -och gå vidare, det var farmor,
    för hon hade bäst betyg.

  164. Så farmor gick i en skola,
    en ny skola-

  165. -en helt vanlig, icke-judisk skola,
    där hon var den enda judinnan.

  166. Hon var, enligt henne, jag har inte
    sett några siffror på det...

  167. Hon var bäst i den klassen,
    så lärarna frågade henne-

  168. -om hon kunde hjälpa andra elever
    med sina läxor, och det gjorde hon.

  169. Men när hon skulle ta studenten-

  170. -så fick hon inte vara med på festen
    för att hon var judinna.

  171. Jag tror att det här var
    ett av de tillfällena i farmors liv-

  172. -som fick henne
    att inse att det var illa-

  173. -att judehatet var utbrett.

  174. Trots att hon var bäst i klassen-

  175. -tillräckligt bra
    för att vara de andras privatlärare-

  176. -så fick hon inte
    vara med på studentexamen.

  177. Hon hade stora drömmar men fick inte-

  178. -fortsätta på universitetet
    för att hon var judinna.

  179. När hon slutade skolan så...

  180. Det här var 1942. Då blev hon
    privatlärare för judiska pojkar.

  181. Hon lärde dem bland annat franska,
    som hon också kunde.

  182. Hon lärde sig själv engelska också
    hos privatlärare.

  183. Livet gick på. I stora delar
    av Europa var det fullskaligt krig-

  184. -men än så länge, där de nu bodde...

  185. Hon var född i Rumänien men bodde nu
    i Ungern då gränserna hade flyttats.

  186. Men då hörde de 1944, den 19 mars,
    på radio-

  187. -att tyskarna
    hade kommit till Ungern.

  188. Livet blev ännu mer annorlunda.
    Har ni hört talas om judestjärnor?

  189. En judestjärna kommer,
    det var en gul stjärna-

  190. -som judar tvingades ha på bröstet.

  191. Den kommer från davidsstjärnan,
    en judisk symbol-

  192. -som judar ofta stolt
    går omkring med och visar upp-

  193. -men nu blir judar
    påtvingade den gula stjärnan.

  194. De andra grupperna som var förföljda
    hade egna symboler som de fick bära.

  195. Nu kunde man se att de var judar.

  196. De fick bara gå ut vissa tider,
    större delen av dygnet var de hemma.

  197. Ingen person fick lyssna på radio
    från den så kallade fienden-

  198. -det vill säga man fick bara lyssna
    på tysk eller tyskinfluerad radio.

  199. Man fick inte ha icke-judiska
    hembiträden, vilket farmor hade.

  200. Det kanske var ett lyxproblem,
    men för dem var det en stor grej.

  201. De fick...kanske inte avskeda,
    men de blev av med sitt hembiträde.

  202. Och det började ryktas om getton.

  203. Vilka här vet vad ett getto var?
    Ni får räcka upp handen.

  204. Lite mer än hälften.
    Ett getto på den tiden...

  205. Man talar om getton i dag också,
    men på den tiden var det-

  206. -ett område som tyskarna
    hade bestämt att judarna måste bo i.

  207. Judarna
    får inte ens vistas nån annanstans.

  208. Getton fanns i de flesta
    stora städer med judisk befolkning.

  209. Det var som en stor uppsamlingsplats.
    Från att ha bott utspritt i staden-

  210. -samlades man ihop
    på väldigt, väldigt små ytor.

  211. Men gettot hade inte uppförts än-

  212. -och än så länge kunde man
    röra sig relativt fritt på dagarna.

  213. Man kände till att i övriga Europa
    så blev judarna insamlade i getton.

  214. Det ryktades om att judarna
    skickades till koncentrationsläger.

  215. Det var inte som nu,
    med ett flöde av information-

  216. -där vi vet exakt vad som händer
    i hela världen eller kanske inte.

  217. Jag vet inte hur bra koll vi har
    i Sverige på länder i krig i dag-

  218. -men då var det ännu svårare,
    så det fanns mycket rykten.

  219. Många kände på sig
    att det skulle bli värre och värre.

  220. Farmors pappa-

  221. -hade stridit för Ungern
    i det första världskriget-

  222. -eller han hade varit veterinär.

  223. Han var en respekterad
    samhällsmedborgare och tänkte:

  224. "Inget händer oss, mig skyddar de."

  225. Han hade vänner i Rumänien som
    försökte övertala honom att fly dit-

  226. -och så skulle de gömma familjen
    i Rumänien och ta hand om dem där.

  227. Man diskuterade det,
    men farmors pappa stod på sig.

  228. Han var en respekterad medborgare,
    honom skulle tyskarna aldrig röra.

  229. Det var hans livs felbeslut.

  230. De stannade alltså i Ungern.

  231. Några dagar senare
    kom det ungerska gendarmeriet-

  232. -alltså den militära poliskåren,
    och flyttade in judarna i ett getto.

  233. De fick ta med sig
    minimalt med saker.

  234. De fick ta med sig några klädesplagg,
    inga värdesaker...

  235. Allt de lämnade kvar
    skrev de på ett papper om-

  236. -att det här lämnade de kvar
    och gav bort frivilligt.

  237. Så alla egendomar blev bara tagna.

  238. De blev inkvarterade i ett litet hus,
    hela familjen.

  239. Det var farmor, hennes föräldrar,
    hennes mammas syskon och familjer-

  240. -hennes mormor, farmor -
    hur många som helst i ett litet hus.

  241. Man sov på madrasser och delade kök
    med flera andra familjer.

  242. De bodde alltså i ett litet område.
    De fick ta med sig lite mat hemifrån-

  243. -men det skedde ingen påfyllning,
    så den mat de kunde bära med sig-

  244. -det var den de hade
    för all obestämd framtid.

  245. I gettot fanns ett gammalt bryggeri
    där man hade gjort öl.

  246. Men det var inte längre ett bryggeri,
    det var en tortyrkammare.

  247. Här tog man in judar
    för att få dem att erkänna saker.

  248. Saker som... Jag vet inte,
    för de var inga brottslingar.

  249. Det var helt vanliga människor,
    som ni och jag.

  250. De var hederliga medborgare.

  251. Jag vet inte vad de skulle erkänna,
    om det var var nån gömde sig-

  252. -men de torterades i alla fall
    tills de erkände-

  253. -det tyskarna ville
    att de skulle erkänna.

  254. En dag hämtades farmors moster.

  255. När hon kom tillbaka var hon helt
    förstörd. Hon hade blivit torterad.

  256. Hon hade suttit på en stol. De hade
    gett hennes bröstvårtor elchocker.

  257. De hade slagit henne på fotsulorna,
    gnuggat pepparrot i hennes ansikte-

  258. -allt det här för att få henne
    att erkänna nåt hon inte hade gjort.

  259. Det här visste man hände hela tiden,
    och det hände säkert värre saker.

  260. Det var nånting som alla hela tiden
    var oroliga för att vara med om.

  261. Alla oroade sig över
    att de kunde plocka en när som helst.

  262. Det fanns
    några få glädjesaker i gettot också.

  263. Den pressade situationen,
    folk var övertygade...

  264. Folk förstod hur det skulle sluta,
    men man ville ändå leva sina liv-

  265. -och det här var inget fångläger-

  266. -utan det var
    inhägnade kvarter där judarna bodde.

  267. De fick inte gå ut på nätterna där-

  268. -men på dagarna kunde de
    gå ut och försöka överleva.

  269. Det fanns andra getton,
    t.ex. i Warszawa och Lódz i Polen.

  270. De här var öppna i flera år
    och var som ordentliga samhällen.

  271. Så här var det inte i Oradea, där
    farmor var, för det var temporärt.

  272. Folk blev kära i varandra
    eller var kära innan-

  273. -och tänkte
    att det var nu eller aldrig-

  274. -så väldigt många par, unga par-

  275. -kanske i er ålder,
    från sjutton till tjugo-

  276. -gifte sig i gettot
    och festade på den lilla mat de hade.

  277. De kanske gjorde
    en bröllopsklänning av ett par lakan.

  278. De försökte hitta glädjen i sina liv.

  279. Farmor gifte sig inte,
    men de bodde där i gettot.

  280. Redan efter tre veckor kom rykten-

  281. -om att boskapsvagnar var uppställda,
    och de här ryktena var sanna.

  282. Det var stora boskapsvagnar, som
    egentligen skulle rymma fyra hästar.

  283. I de här fick de kliva in.

  284. Om man skulle göra
    den här vagnen bekväm-

  285. -skulle det kanske var okej
    att vara åtta personer i den.

  286. Jag kan inte jättemycket om utrymmen.
    Kanske inte ens det.

  287. Men här var de 75-100 personer
    i varje boskapsvagn.

  288. Jag vet inte hur stort det är,
    kanske som den här delen av scenen.

  289. Fyra hästar, det känns rimligt.
    På den här delen av scenen-

  290. -skulle alltså 75-100 personer vara.

  291. I ett hörn fanns en hink.
    Den hinken skulle vara en toalett-

  292. -för alla de här 75-100 personerna.

  293. Om nån behövde gå på toa
    fick de gå till hörnet.

  294. Det fanns en hink som inte tömdes,
    utan den blev snabbt full.

  295. Det fanns ingen mat eller dryck,
    utan de körde bara.

  296. De visste inte vart de skulle.
    Ingen hade sagt nåt.

  297. Jag har pratat om tyskarna,
    men tyskarna var inte vakter där-

  298. -utan det var ungrare som var
    på tyskarnas sida, pilkorsare.

  299. Helt plötsligt hörde de att vakterna
    byttes ut, de var vid nån gräns-

  300. -och helt plötsligt började
    alla på tågstationen prata tyska.

  301. Det var inte jättesvårt att lista ut
    att de nu var på mer tyskt område.

  302. De körde i flera dagar.

  303. Farmor visste inte hur länge de åkte,
    men hon visste datumet de kom fram-

  304. -och det var den 31 maj 1944.

  305. Den 31 maj 1944 kom farmor
    och hennes familj till Auschwitz.

  306. Auschwitz, för dem som inte vet,
    det är det mest berömda-

  307. -koncentrations- och dödslägret
    som fanns.

  308. I Auschwitz mördades
    ungefär en miljon judar-

  309. -av de sex miljoner
    som mördades sammanlagt.

  310. Farmors mamma åkte inte i samma vagn
    som resten av familjen.

  311. Tydligen var de så pass barmhärtiga
    att det fanns en sjukvagn för sjuka-

  312. -och farmors mamma var sjuk.

  313. Farmor träffade aldrig sin mamma mer-

  314. -men senare fick hon höra
    att Margit hade skrikit farmors namn-

  315. -när de öppnade dörrarna
    nere på tågspåret i Auschwitz.

  316. Hon hade skrikit "Aggi! Aggi!",
    som farmor hette-

  317. -och kallades för
    när de bodde i Ungern-

  318. -men farmor hade ju inte svarat,
    för hon var inte där.

  319. Hon hörde som sagt
    aldrig från sin mamma mer.

  320. I vagnen fanns även
    farmors kusin med sina två föräldrar.

  321. Pappan i den familjen var apotekare,
    och han hade med sig gift.

  322. Han tyckte att det var bättre
    att de tog det här giftet-

  323. -och begick självmord i vagnen
    än att bli mördade av tyskarna-

  324. -så de här tre,
    kusin, mamma och pappa, tog giftet.

  325. Farmors moster och hennes man
    dog av giftet-

  326. -men sonen var inte helt död
    när de kom fram.

  327. Men tyskarna, SS-vakterna,
    nazisterna-

  328. -de märkte att han inte
    var helt frisk, så "Pang!"

  329. Han fick ett skott i huvudet.

  330. Andra personer som var i farmors vagn
    var hennes pappa-

  331. -ytterligare en moster
    och hennes morföräldrar.

  332. De kom till Auschwitz.
    Där skedde en så kallad selektion.

  333. Doktor Mengele,
    vilka känner till honom?

  334. Doktor Mengele var
    en ökänd tysk nazist och läkare-

  335. -en person
    som var ansvarig läkare i Auschwitz.

  336. Läkare kanske han var på papperet,
    men det skulle inte jag kalla honom.

  337. Jag pluggar själv till läkare,
    vi gör inget han gjorde-

  338. -och han gör inget vi gör.

  339. Hans syfte med sitt jobb
    var att experimentera-

  340. -experimentera
    på barn, vuxna och handikappade-

  341. -experiment som aldrig skulle
    förekomma i nåt annat sammanhang.

  342. Oetiska experiment-

  343. -av en grad man inte kan tänka sig.

  344. Han gillade tvillingexperiment och
    var extra intresserad av tvillingar.

  345. Är det nån som är tvilling här?
    - Du är tvilling.

  346. Dig och din tvilling hade han tagit
    för att göra experiment på er.

  347. Han var ansvarig för selektionen.

  348. Vilka skulle gasas i en gaskammare
    och mördas på en gång-

  349. -och vilka skulle få överleva
    ett tag till?

  350. De gick förbi... De som överlevde
    var starka människor i ung ålder-

  351. -ungefär från er ålder till trettio,
    sjutton till trettio-

  352. -folk som var starka,
    som kunde arbeta, och friska.

  353. Farmor fick gå till höger...

  354. ...i den raden, och hennes pappa...

  355. ...och morföräldrar
    fick gå till vänster.

  356. De rakade farmors och alla andras
    huvuden, de som skulle få leva.

  357. De klädde av dem nakna.

  358. De duschades i en vanlig dusch.

  359. De stod länge nakna ute i natten
    och frös.

  360. De fick ett klädesplagg var,
    och det var väl-

  361. -nån typ av klänning i olika former,
    man tog ingen hänsyn till storlek.

  362. Inga underkläder.
    De kom in i en stor barack-

  363. -där det redan fanns andra kvinnor,
    det var uppdelat efter kön.

  364. Farmor kom dit,
    och alla kvinnorna var från Ungern-

  365. -som farmor var från,
    så alla talade samma språk.

  366. Farmor frågade nån kvinna:
    "Vad gör jag här? Var är min familj?"

  367. Kvinnan pekade på en skorsten.

  368. "Där", sa hon. "Där är din familj."

  369. Det vi vet i dag är
    att de som gick åt det andra hållet-

  370. -de som gick åt vänster,
    fick gå direkt in i gaskammaren-

  371. -och gasades ihjäl och brändes upp.

  372. De var inte mer värda än så
    för tyskarna.

  373. Nu var farmor i Auschwitz, alltså.
    Hur var livet där?

  374. Det de fick äta...
    Varje dag fick de nån typ av soppa.

  375. Det var vatten med lite kålrot i.

  376. De fick inga tallrikar, inga skedar.
    Alla fick dela på en stor gryta.

  377. Alla fick få i sig några klunkar var.

  378. Farmor äcklades,
    åt ingenting de första dagarna-

  379. -men de andra sa att hon måste äta
    allt hon fick tag på.

  380. Farmor berättade att hon hittade
    ett potatisskal på marken-

  381. -och det var dagens stora glädje,
    ett potatisskal, en liten bit-

  382. -för det kunde vara skillnaden på
    liv och död för henne och alla andra.

  383. Maten, det var det liv de hade.

  384. En annan lycka som fanns
    var att få ta mat sist-

  385. -för det var ju
    en soppa på vatten och kålrot.

  386. Om man fick soppa i början
    fick man i princip bara vatten.

  387. När man var i slutet var det
    å ena sidan fullt med bakterier-

  388. -men man fick lite kålrot också,
    vilket kunde vara helt avgörande.

  389. Det här var lunchen, på morgonen
    fick de nån kaffeliknande sörja-

  390. -men det smakade inte alls som kaffe.

  391. På kvällen fick de ett torrt bröd.
    Har ni sett en skiva formfranska?

  392. Ett vanligt rostbröd, så stort.

  393. Fem personer delade på det,
    det var middagen.

  394. I den här baracken
    var det bara ungerska kvinnor.

  395. Stora britsar
    som tolv personer delade på.

  396. Inga madrasser, inga lakan,
    inte ens halm.

  397. De låg tolv personer på en brits.
    Vände sig en fick alla vända sig.

  398. Det finns många historier om...
    Folk dog ju.

  399. Om nån person dog under natten
    så slängde man ut den från britsen-

  400. -för då var de ju bara elva
    som behövde dela på britsen-

  401. -så då fick man
    lite mer utrymme att sova på.

  402. Farmor sa aldrig det,
    det kanske inte hände-

  403. -eller så ville hon inte berätta.
    Det spelar ingen roll.

  404. Jag tror att när man är
    i såna här situationer så...

  405. Eller jag vet,
    man gör saker som inte vi hade gjort.

  406. Man gör vad man kan för att överleva.
    Hjärnan går på autopilot.

  407. Det man kan göra för att överleva,
    det gör man.

  408. Varje dag skulle de
    ställa upp sig för räkning.

  409. Tyskarna hade väldigt bra koll
    på sina siffror.

  410. De visste exakt hur många som
    hade gått in i baracken på kvällen-

  411. -så de kunde se
    hur många som dött under natten.

  412. Så varje morgon räknade de
    för att ingen skulle ha flytt.

  413. Att fly var i princip omöjligt,
    men ändå, de skulle ställas upp.

  414. Vilket väder det än var,
    de gick upp tidigt och ställdes upp.

  415. Oftast stämde det.

  416. På nåt sätt hade en av kvinnorna
    i farmors barack varit gravid.

  417. Hon hade väl blivit gravid innan,
    men hon lyckades dölja det.

  418. Men en dag när de stod
    för att räknas på morgonen...

  419. ...blev det dags för henne att föda.

  420. Hon stod upp, som alla andra,
    och födde sitt barn stående.

  421. Alla såg vad som hände,
    tyskarna också.

  422. En tysk SS-vakt log och sa:

  423. "Vi verkar ha en person för mycket."

  424. Han syftade så klart
    på det nyfödda spädbarnet.

  425. Tyskarna gick bort
    med mamman och barnet runt ett hörn.

  426. "Pang! Pang!" Två skott.

  427. Sen var det problemet
    ur världen för tyskarna.

  428. På dagarna i Auschwitz
    hade man olika arbetsuppgifter.

  429. Det fanns nåt stenbrott
    där de hackade och bar sten.

  430. Jag vet inte vad de producerade där,
    men det var tungt arbete.

  431. Man var borta
    hur många timmar som helst.

  432. Man gick tidigt, kom tillbaka sent,
    och det var hårt, fysiskt arbete.

  433. Farmor hade inte märkt det,
    men på nåt sätt hade hennes moster-

  434. -selekterats för att
    få fortsätta leva ett tag till.

  435. När farmor kom till baracken en dag
    hörde hon att mostern hade varit där.

  436. Mostern hade frågat folk
    om de kunde byta barack med henne.

  437. Hon frågade alla i farmors barack
    om de ville byta-

  438. -för det hade man kunnat göra
    eftersom antalet var det viktiga.

  439. Men alla hade sagt nej.

  440. Det kan man tänka är konstigt,
    men samtidigt förstår jag dem.

  441. De hade ju sin trygghet där,
    så de ville ju inte byta.

  442. Så alla sa nej,
    och sen såg farmor aldrig sin moster.

  443. Mostern blev på nåt sätt mördad
    eller dog.

  444. Även om hon dog av "naturliga skäl"
    skulle jag kalla det mord-

  445. -för det är ett mord
    att svälta ihjäl nån.

  446. Det var farmors sista chans att se
    sin moster, och det fick hon inte.

  447. En dag blev farmor och några andra
    kvinnor utvalda till förflyttning.

  448. De klev på ett tåg-

  449. -och tåget körde,
    de visste inte vart de skulle.

  450. Det fanns tyska vakter på tåget,
    och här hade de mer plats än förut.

  451. I vagnen satt även tyska nazister-

  452. -och vaktade dem.

  453. Farmor och kvinnorna...
    Jag vet inte exakt när det här var-

  454. -vilken månad, det visste nog inte
    farmor heller, men de...

  455. Farmor och hennes medfångar
    hade inte ätit ordentligt på månader.

  456. Tyskarna åt konserver, och det var
    det var det mest inhumana hon sett.

  457. Hur de kunde, framför ögonen på de
    sjuka kvinnorna, bara sitta och äta.

  458. De åkte och åkte och åkte.
    Auschwitz ligger ju i Polen-

  459. -som var ockuperat av Tyskland.

  460. De åkte över gränsen till Tyskland
    och kom till Hamburg-

  461. -och kom till ett nytt läger:

  462. Neuengamme.

  463. När de kom dit kände de
    att de hade kommit till paradiset.

  464. Från det jag beskrev om Auschwitz,
    där de låg tolv på en brits-

  465. -utan några madrasser eller lakan-

  466. -eller sked eller skål till maten...

  467. Helt plötsligt
    så fick de en egen liten brits.

  468. De fick en madrass av halm,
    inga lakan, men en madrass-

  469. -och de fick
    varsin sked och varsin skål.

  470. Det här var paradiset för farmor.
    De var där för att jobba.

  471. De behövdes. Det var relativt
    friska kvinnor som hade valts ut.

  472. Man började fråga dem:
    "Finns det nån här som är läkare?"

  473. De tolv kvinnorna kom alla
    från Oradea i Ungern och Rumänien-

  474. -och de hade lite koll på varandra.

  475. Det fanns ingen läkare där,
    men en kvinna räckte upp handen ändå.

  476. Sen frågade de efter sjuksköterskor,
    och en räckte upp handen-

  477. -för de förstod att det här inte
    var folk som skulle mördas direkt-

  478. -utan det var folk som skulle
    jobba på en sjukstuga, inomhus.

  479. Farmor räckte inte upp handen-

  480. -kanske för att hon trodde
    att man blir skjuten om man ljuger.

  481. Alla tänkte på olika sätt.

  482. Det fanns olika SS-vakter där.

  483. Vet ni skillnaden
    på SS och vanliga tyska soldater?

  484. Vilka vet? Några få vet.
    Man kan säga så här.

  485. I Tyskland fanns det soldater,
    som i alla länder.

  486. De här soldaterna stred i kriget.

  487. Vad de tänkte vet jag ingenting om,
    men de var helt vanliga soldater.

  488. Vissa kanske höll med Hitler
    om hans nazistiska ideologi.

  489. Det tror jag inte alla gjorde.
    Om man skulle göra värnplikt-

  490. -och inte gjorde det
    blev man straffad med döden.

  491. Så det är människor jag inte dömer.
    De har alla sin egen historia.

  492. Men vissa valde själva
    att ansluta sig till SS-

  493. -alltså Hitlers
    eget lilla nazistgarde-

  494. -där alla var uttalade nazister,
    vars mål var nazism-

  495. -att döda judar
    och grupperna jag pratade om förut.

  496. De här SS-vakterna...

  497. De hade också olika grad av ondska
    i sig, jag vågar kalla det ondska.

  498. Det fanns en stor och en liten vakt
    som båda hette Maria.

  499. De kallades Långa och Lilla Maria.
    Långa Maria kunde vara snäll ibland.

  500. Hon undvek att ge dem straff
    som de borde få-

  501. -enligt de tyska reglerna.
    Hon kunde ha medmänsklighet.

  502. Lilla Maria kunde välja ut folk
    och misshandla dem nästan till döds.

  503. Hon valde ut
    den hon kände var svag i dag.

  504. Vad gjorde farmer i Neuengamme, då?
    Jo, hon hjälpte tyskarna.

  505. Hon jobbade på en bombfabrik
    och gjorde bomber åt tyskarna.

  506. Hon gjorde bara början av bomben.
    Jag vet ingenting om bomber-

  507. -men först är det inte så farligt,
    och sen mot slutet kan de sprängas.

  508. Farmor fick inte vara med
    i den delen när nåt kunde sprängas-

  509. -men hon fick vara med i början,
    så hon satt där och gjorde bomber.

  510. Jag skulle inte säga att det var
    ett bra liv, det var ett hemskt liv.

  511. Man ska inte jämföra,
    men hon slapp lyfta tunga grejer-

  512. -ute i kylan varje dag,
    vilket hon var tacksam för.

  513. På fabriken
    jobbade även tyska kvinnor.

  514. Jag vet inte om de ville jobba där
    eller om det var tyska fångar.

  515. Jag vet inte,
    men det var en vanlig fabrik.

  516. En av de här tyska kvinnorna
    kom med en halv kam-

  517. -och en trasig spegel till farmor.

  518. Varför gjorde hon det?
    Jo, för hon visade medmänsklighet.

  519. Hon visste hur farmor
    och hennes medfångar hade det-

  520. -och hon visste hur mycket
    det kan betyda att få fixa till sig.

  521. Hon visste också
    att om nån vakt hade sett det här-

  522. -så hade båda kunnat bli skjutna.

  523. Farmor berättade det här för mig,
    och jag var ju åtta år-

  524. -men jag kommer ihåg det,
    för det hon ville poängtera-

  525. -och som jag bär med mig än i dag-

  526. -det var att man aldrig, aldrig,
    aldrig kan döma ett helt folk.

  527. Det fanns tyskar som var nazister.
    Många.

  528. Men alla tyskar var inte det.

  529. Ofta gör vi det enkelt för oss,
    även i dag, i alla tider.

  530. Vi har fördomar om människor,
    och om vi har träffat nån...

  531. Vi kanske har varit i en affär
    och träffat en otrevlig kassörska-

  532. -och tycker att alla kassörskor
    är otrevliga, men så är det ju inte.

  533. Vi kanske träffar nån från ett annat
    land som gör nåt vi inte gillar.

  534. Vi kanske har träffat tio fantastiska
    personer från det här landet-

  535. -men så träffar vi en person
    som inte är det och så tänker vi:

  536. "Alla från det här landet
    är dumma i huvudet."

  537. "Alla från det här landet är tjuvar
    för att en person stal min plånbok."

  538. Det var farmors viktigaste budskap,
    varför hon ville berätta det här.

  539. Förutom att belysa ondskan
    så sa hon också:

  540. "Man får aldrig hata, och
    man får framför allt inte hata folk"-

  541. -"för nåt som nån annan har gjort."

  542. "Man kan vara arg på individer
    men inte döma fler."

  543. Det var stort. Jag förstår det,
    men jag lever ett bra liv i Sverige.

  544. Jag kan inte förstå hur farmor kunde
    förmå sig att inte hata alla tyskar.

  545. Hon gjorde ju helt rätt,
    men jag har svårt att förstå-

  546. -hur hon kunde vara så storsint,
    att det var ett av hennes budskap.

  547. Ibland var hon inte på fabriken,
    då var hon transport.

  548. Hon arbetade som bränsle
    och drog, drog, drog-

  549. -stora laster
    med saker som tyskarna ville ha.

  550. Inte ensam, det var flera personer
    som drog ett rep var på en stor vagn.

  551. En gång blev farmor kissnödig. De
    fick inga pauser, men hon behövde gå.

  552. Hon gömde sig i en buske, och
    blev upptäckt av en vanlig soldat-

  553. -alltså inte en nazist,
    utan en vanlig tysk soldat.

  554. Soldaten upptäckte henne
    och såg att en SS-vakt såg honom-

  555. -och han slog henne. Han tog
    sitt gevär och slog, slog, slog.

  556. Han hade en hund. Den bet.

  557. Det fanns ju hundar
    i Auschwitz och Neuengamme-

  558. -men efter det var farmor hundrädd,
    och mannen misshandlade henne svårt.

  559. En dag kom en ny transport.
    Det här var april 1945.

  560. Kriget var alltså nästan slut.
    Maj 1945 slutade andra världskriget.

  561. Man hade vetat att Tyskland skulle
    förlora sen innan de tog över Ungern.

  562. Tyskarna visste
    men ville bara döda judar.

  563. Det var viktigare
    än att kanske vända kriget.

  564. De ställdes upp på rader.

  565. Det var ju tolv kvinnor
    som hade kommit från Auschwitz.

  566. De ställde sig på rader.
    Fem personer, fem personer-

  567. -två personer, och sen
    fylldes den raden på med främlingar.

  568. Så de stod fem, fem, två,
    och farmor var en av de två.

  569. En kvinna ville byta plats,
    för farmor stod med kvinnans syster.

  570. För farmor spelade det ingen roll,
    så hon tog ett steg framåt.

  571. Det slumpade sig så
    att de två främre raderna-

  572. -gick till en vagn
    med raderna framför-

  573. -och den rad där farmor
    skulle ha stått gick till en vagn.

  574. Transporten startade, och de åkte
    fram och tillbaka, visste inte vart.

  575. Tåget var långt och målat med ett
    rött kors för att inte bli bombat-

  576. -men de allierade,
    länderna som krigade mot Tyskland-

  577. -visste att det här var ett trick,
    så de bombade tåget.

  578. Vagnen farmor skulle ha varit i,
    vagnen där de två systrarna fanns-

  579. -den blev bombad,
    och båda systrarna dog-

  580. -men alla i farmors vagn överlevde.

  581. Det här var ju ren slump och tur-

  582. -och alla som överlevde, nästan,
    kan berätta om såna här historier-

  583. -då de bara av en massa slumpskäl
    lyckades överleva.

  584. Varför skulle de byta plats just då?

  585. Samtidigt som den här kvinnan
    som inte överlevde-

  586. -som bytte plats... Annars hade ju
    hennes barnbarn kunnat stå här i dag.

  587. I ett mycket större perspektiv-

  588. -så var det ju inte tur,
    en person dog i stället för en annan-

  589. -men för min farmor var det ju tur,
    och för mig i dag är jag glad-

  590. -att den här turen skedde.

  591. Plötsligt öppnades vagnarna.
    De gick till fots flera dagar-

  592. -fram och tillbaka,
    och deras vakter var med.

  593. De träffade några ukrainska
    krigsfångar med koll på läget.

  594. Krigsfångarna skrek:
    "Håll ut! Det är fråga om dagar."

  595. Tyskarna försökte
    utan framgång samla ihop dem.

  596. Man struntade i tyskarna, och
    tyskarna ville inte döda folk mer-

  597. -antagligen för att kriget
    snart var slut och de skulle dömas.

  598. Plötsligt försvann vakterna.
    Farmors grupp gömde sig i skogen.

  599. Det var ungefär fyrtio personer. De
    hittade vaktuniformer att ta på sig.

  600. Tyskarna hade slängt sina uniformer
    för att inte bli identifierade.

  601. De levde på harsyra
    och knoppar från träden i skogen.

  602. En dag träffade de
    en belgare och två fransmän på flykt.

  603. De hade tändstickor
    som farmors grupp kunde få-

  604. -för att kunna göra upp eld.

  605. En dag såg de
    "tanks", stridsvagnar, med engelsmän.

  606. Engelsmännen hittade dem
    och tog hand om dem.

  607. De kom till en skola
    som Röda korset hade.

  608. Vissa var mer pigga än andra,
    farmor var mindre pigg.

  609. Vissa orkade gå in till staden
    och sno gardiner för att göra kläder.

  610. Farmor blev mer och mer apatisk,
    mer och mer borta från omvärlden.

  611. Hon började förstå vad som hade hänt.

  612. Hon insåg att hon inte...
    Hon hade ju sett vad som hade hänt.

  613. Hon visste inte att hennes släkt
    var mördad, men hon antog det.

  614. Hon hade även en stor böld på foten,
    men den visade hon inte för nån.

  615. Den var varig, men hon visade ingen,
    för hon ville inte skiljas från alla.

  616. En dag hörde de att Röda korset
    skulle skicka folk till Sverige.

  617. Man kunde komma till Sverige
    och få bättre vård.

  618. Tyskland var ju sönderbombat,
    det fanns ingenting där-

  619. -men Sverige hade ju inte varit med
    i kriget, och Sverige var stabilt.

  620. Sverige tog emot
    en massa judiska flyktingar-

  621. -och farmor övertalades, trots att
    hon knappt orkade, att följa med.

  622. Hon kom till Helsingborg i Skåne.

  623. De desinficerades, tvättades noga.

  624. De blev fråntagna allt de hade,
    inte för att nån ville beslagta det-

  625. -utan för att det kunde vara
    så mycket bakterier och annat.

  626. Det de hade var ju nåt klädesplagg,
    det var inga värdesaker de hade.

  627. Farmor var nu i Sverige,
    och det hon visste om Sverige...

  628. Hon kände till
    Selma Lagerlöf och Strindberg.

  629. Hon visste att svenskar var ärliga
    och att kung Gustav V spelade tennis.

  630. Hur många här hade koll på det?
    Några stycken. Det visste farmor.

  631. Det var det hon visste.
    Nu började bekymret, hon var ensam.

  632. Förut hade hon ju inte behövt tänka.
    Nu var hon ensam, kunde inte språket-

  633. -hade inga släktningar,
    och hon hade ingen utbildning.

  634. Vad skulle hon göra?

  635. De skickades till folkhögskolan
    i Landskrona där de isolerades.

  636. De fick inte gå utanför skolgården
    på grund av smittorisk-

  637. -och för att man ansåg att de inte
    kunde släppas ut helt i samhället.

  638. Men utanför stod folk och tittade,
    och alla människor var så vänliga.

  639. Alla sa snälla saker.
    En dag fick de gå ut i Landskrona-

  640. -och de fick lite fickpengar.

  641. Vad gjorde de för dem? Vad de ville.
    Farmor, hon köpte näsdukar-

  642. -för näsdukar
    förknippade farmor med värdighet.

  643. Om hon hade näsdukar
    kände hon sig som en människa igen.

  644. Den här foten
    var det nån sköterska som upptäckte.

  645. Den var helt varig
    och såg inte alls bra ut-

  646. -så farmor skickades
    till S:t Görans sjukhus i Stockholm.

  647. De tittade på henne och sa:

  648. "Några dagar till
    så hade vi behövt amputera foten."

  649. Hon låg på Sankt Göran en tid,
    det var 1945.

  650. När hon skrevs ut var hon ensam,
    men farmor hade ju lärt sig franska-

  651. -och en av sköterskorna
    på Sankt Göran pratade franska.

  652. Den här personen
    hjälpte farmor med att få ett jobb.

  653. Hon fick jobb
    som köksbiträde på Sankt Göran-

  654. -och flyttade in
    i en liten lägenhet nånstans.

  655. Den här kvinnan tog kontakt
    med en familj hon kände i Bromma-

  656. -familjen Nordstedt,
    och där fick farmor flytta in.

  657. De tog hand om henne,
    lärde henne om livet i Sverige-

  658. -gav henne mat, husrum
    och nån att känna-

  659. -när hon kom
    till ett helt nytt land helt ensam.

  660. Farmors liv kom sakta tillbaka.
    Hon började lära sig svenska.

  661. Hon fick kontakt med andra människor
    i liknande situation som bodde här.

  662. Hon började utbilda sig.
    Hon blev...

  663. Vad blev hon?
    Inte ingenjör, men ingenjörstekniker-

  664. -av nåt slag, och hon fick jobb.

  665. 1953 hade en av hennes nya vänner
    som kom från samma ställe-

  666. -i Ungern, hon hade fest,
    och farmor träffade farfar.

  667. 1954 föddes min pappa,
    som sitter här i dag.

  668. Farfar hade ungefär samma historia.

  669. Han hade också suttit i läger
    och kom från samma område som farmor.

  670. De hade inte träffats hemma,
    men nu träffades de.

  671. De skapade sitt liv i Sverige.

  672. 1969 gick min farfar bort i cancer...

  673. ...och farmor var ensam med pappa.

  674. 1982 föddes min äldsta storasyster-

  675. -1984 vår mellansyster,
    och 1988 föddes jag.

  676. Farmor dog som sagt 2011 och
    skaffade sig ett bra liv i Sverige.

  677. Hon blev en bra medborgare,
    hade jobb och umgänge-

  678. -kunde nästan perfekt svenska-

  679. -och fick en familj som hon älskade.

  680. Men det här levde alltid med henne.
    Varje natt hade hon mardrömmar.

  681. Hon kom aldrig över det.

  682. Anledningen till...
    Hon åkte inte runt på skolor.

  683. Hon pratade för den judiska skolan
    i Stockholm, för det var viktigt-

  684. -men hon orkade inte
    träffa en massa ungdomar hela tiden.

  685. Men hon berättade för mig och ville
    att jag skulle berätta vidare.

  686. Det finns olika saker
    man kan lära sig.

  687. För det första
    var Tyskland ett helt vanligt land-

  688. -som lät det här ske,
    det här folkmordet.

  689. Men som jag sa innan,
    alla tyskar var inte hemska.

  690. Vi ska aldrig döma ett helt folk.
    Men vi ska också tänka på...

  691. Folk får ha
    vilken politisk åsikt de vill-

  692. -men vad man än har
    för politisk åsikt-

  693. -ska man komma ihåg att
    när man pratar om andra människor-

  694. -så ska man prata om dem med respekt.

  695. Allt man ser i media...
    Ska Sverige ta emot flyktingar?

  696. Ska Sverige tillåta tiggeri?

  697. Tyck vad ni vill om det,
    men om ni ska prata om nån som flyr-

  698. -om ni ska prata om en pojke som
    flydde från Marocko som 14-åring...

  699. Om ni ska prata om honom,
    prata då om honom med respekt.

  700. Det ni tycker ska bygga
    på respekt och medmänsklighet.

  701. Tiggeri, man kan tycka
    att det är rätt eller fel-

  702. -men man ska komma ihåg
    att personerna som tigger-

  703. -i Stockholm är människor
    som ska bemötas med respekt.

  704. De förtjänar lika mycket respekt
    som alla vi här inne förtjänar.

  705. Pratar vi om varandra på det sättet
    tror jag att vi kommer väldigt långt.

  706. Men också, om man tittar
    på det som händer i dag-

  707. -exempelvis i Syrien...
    Det sker folkmord.

  708. På samma sätt som vi kan döma
    folk i Sverige på 40-talet-

  709. -som inte gjorde nånting
    åt folkmordet i Tyskland...

  710. Jag vet inte vad nån av er gör,
    men jag vet vad jag gör-

  711. -och det är ingenting.

  712. Så är det för de flesta av oss.
    De flesta av oss gör ingenting.

  713. När vi dömer andra
    för att de inte stod upp för judarna-

  714. -kom ihåg vad vi själva gör i dag,
    och så kanske vi kan göra nånting-

  715. -för oavsett vad vi gör
    så kan det göra skillnad.

  716. Men framför allt ville jag bara
    dela med mig av min farmors historia-

  717. -för det var nåt jag lovade henne
    när jag var åtta år gammal.

  718. Tack så mycket!

  719. Textning: Malin Kärnebro
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

UR Samtiden - Min farmor överlevde Förintelsen

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Gabriel Rosenbergs farmor, Agneta, överlevde Förintelsen. När Gabriel var barn berättade farmor vad hon hade upplevt, och hon ville att Gabriel skulle föra hennes berättelse vidare. Här går Gabriel Rosenberg kort igenom första världskriget, Versaillesfreden och Hitlers maktövertagande som leder till andra världskriget. Han berättar om farmoderns tid i koncentrationsläger, familjemedlemmar som avrättas och slutligen freden och Agnetas resa till Sverige och livet som följde. Inspelat på Nalen, Stockholm, den 9 februari 2016. Arrangör: Zikaron.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget
Ämnesord:
1939-1945 (andra världskriget), Förintelsen, Förintelsens överlevande, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola

Mer gymnasieskola & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Nationen

Den undangömda transhistorien

I Sverige har ansökningar om könskorrigering ökat under de senaste åren. Ibland pratas det om könskorrigering som att det vore något nytt för vår tid men människor som brutit mot föreställningar om kön har alltid funnits. Skådespelaren och journalisten Aleksa Lundberg reser till Gotland för att träffa Andreas Bruces släktingar. Andreas Bruce levde under 1800-talet som en man men var född i en flickas kropp. I Stockholm leder Nadja Karlsson en transvandring och berättar om transpersoner från förr.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Detaljerna - nutidspolitik

Verklighetens folk

Under Almedalsveckan 2009 håller Göran Hägglund ett 40 minuter långt sommartal om Kristdemokraternas politiska vision. Men det som fastnar hos många, och som senare kommer att skapa debatt, är den uppdelning Göran Hägglund gör mellan etablissemanget och det han kallar för "verklighetens folk". Ett populistiskt uttalande menar kritikerna. Men hur tänkte Kristdemokraterna? Och fick det den effekt de hade önskat?