De har inte sagt något.

Jag vet inget mer.

Hon... Hon verkar okej i alla fall.
Det är svårt att veta.

Jag lägger på nu.

Ja, då börjar det närma sig.

Måste hon...?

Ja, jag tror att det är det bästa.
Det är min erfarenhet.

I tonåren, du vet...
Det kan bli tufft.

Det går ju så bra nu.
Eller hur, Sally? I skolan.

Ingen som är dum mot dig.
Inte mycket i alla fall.

Det kommer att bli bra.

Du kommer att förstå
när du blir vuxen.

Vad exakt ska ni göra?

Precis det vi talade om tidigare.

Vi kommer att ta bort båda.

De kommer ändå bara att vara i vägen.

Det kommer att bli bra. Jag lovar.

När de här barnen hamnar hos oss,
så... Det är en rutinoperation.

Nästan, i alla fall.

Hej.

-Hej.
-Ursäkta att jag stör.

Men jag måste säga att jag är så
imponerad av att du äter helt själv.

Jaha.

Ja, med armarna så.

Just det.

Ja, det kan inte vara så lätt,
menar jag.

-Nej... Kanske inte.
-Jag vara bara tvungen att säga det.

Tack så mycket.

-Kan du inte kolla en gång till?
-Javisst. Självklart, det går bra.

Visst kan det hända
att man har sett fel?

Ja. Jo, det kan hända.

En, två, tre, fyr, fem.

En, två, tre, fyr, fem där också.

Kraniet ser jämnt ut där också.

Inget problem med andningen heller.

Jag är ledsen, det var som vi trodde.

Alla armar och ben,
och inget ryggmärgsbråck.

Jag ser ingen dysfunktionalitet alls.

Inga som helst tecken
på något syndrom.

-Ingenting unikt?
-Nej.

-Tråkigt.
-Alternativet har vi redan bollat.

Ni har fortfarande tid på er
att avbryta det hela.

Vad tänker du om i kväll?

Ja. Ja, jättefint.

Jag är på stan nu.

Alltså... Jag har tid när som helst.

När slutar du? Vid fem?

Ja. Ja, men jag är klar.

Hej. Ursäkta.
Vad är det du har för något?

Ja, det... Jag vet inte.

-Du ser lite annorlunda ut.
-Ja.

-Varför ser du ut som du gör?
-Ja, jag föddes sån här.

Då tackar jag för mig.

Ja, tack.

Hej. Är du kvar? Ja.

Jag kan springa förbi
och köpa någonting.

Hej.

Hej!

Ja... Jag tänkte bara se
om ni har något ledigt rum i kväll.

Det beror ju på vad hon önskar.

Vad som helst.
Jag skulle sova över hos en kompis-

-som har blivit sjuk, och nu
är jag ute och panikletar lite.

Hur mycket har hon tänkt sig
att det får kosta?

Ja, jag vet inte...
Ju billigare desto bättre.

Du kan hälsa henne att det billigaste
jag har ligger på 1 200 kronor.

Sen tillkommer det 100 kronor
om hon vill ha frukost.

Okej.

Ja? Vill hon det?

-Vad vill jag nu?
-Vill hon ha frukost?

Jaha. Jag vill jättegärna ha frukost.

Några andra önskemål?

Förutom att ha en extra stor hall
med plats att parkera rullstolen.

Nej, det behöver jag inte.
Jag vill bara ha ett litet rum.

-Vi har ju inga små rum.
-Nej...

Här tror jag
att jag hittade någonting.

Rymligt. På nedre botten
om hissen skulle bli trasig.

Jag tänker, om det finns,
så vill jag gärna bo lite högre upp-

-för att få utsikt och...

Ja... Ska jag boka åt henne?

Ja. Det blir bra. Tack.

-Ja, hallå. Går det bra?
-Ja, det är bra.

Nämen, hej på dig,
lilla söta, söta Anton Anton Anton!

-Hej.
-Hur är det med dig?

-Det är bra.
-Hur går det på jobbet?

-Det går bra.
-Städar du nånting, då?

-Ja.
-Hur ofta gör du det?

-Varje dag.
-Varje dag?

Jag är glad för din skull. Varsågod!

-Lilla gullis.
-Vad fint att anställa honom.

-Ja.
-Ja, verkligen.

Jag vill boka en tid.

Vecka 17.

Ja, vi är säkra.

Det kommer inte att bli ett bra liv.

Det är normalt.

Textning: Helena Lindén
www.btistudios.com