Titta

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Om UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Föreläsningar om hur du i din yrkesroll och som medmänniska möter barn som utsatts för våld och övergrepp. Hur bemöter man barn som vittnen i polisförhör? Hur upptäcker skolpersonal barn som misshandlas i hemmet? Hur ska man reagera som vuxen vid misstankar om att barn far illa? Moderator: Anna Norén. Inspelat den 23-25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Till första programmet

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn? : Barn med sexuella beteendenDela
  1. Det handlar om danska barn
    med problematiskt sexuellt beteende-

  2. -och vi visar resultat
    från kunskapscenter och klinik.

  3. Januscentret inrättades som den första
    i sitt slag av Socialministeriet 2003.

  4. Det har varit en del
    i regeringens handlingsplan sen 2011-

  5. -och är i dag en oberoende,
    statsfinansierad institution.

  6. Vi undersöker, behandlar, medlar,
    forskar och sprider information.

  7. Det första övergreppet
    är viktigast att förebygga.

  8. Det är därför viktigt att vi har kunskap
    om barn med problematiskt beteende.

  9. Annars kan vi inte
    förebygga det första övergreppet.

  10. Sen starten 2013 har vi lyckligtvis
    haft ett rikstäckande projekt-

  11. -så vi har mottagningar
    i Köpenhamn, Århus och Ålborg.

  12. Alla mottagningar har presentationer
    på den här konferensen.

  13. Januscentret fick medel till behandling,
    men även till kunskapsinsamling.

  14. Det är det vi kan berätta om här i dag.

  15. Det handlar om att det finns barn
    med normalt sexuellt beteende.

  16. Det är helt vanliga sexuella lekar
    som vuxna inte ska lägga sig i.

  17. Vi ska bry oss när det handlar om barn
    med problematiskt sexuellt beteende-

  18. -och, när de är barn och unga, talar
    vi om sexuellt kränkande beteende.

  19. Det är viktigt att kunna skilja på
    de tre, för de kräver olika behandling.

  20. Allvarsgraden för barn
    med sexuella beteendeproblem varierar-

  21. -från lindriga och övergående
    till allvarliga och långvariga.

  22. En grundlig utredning
    är viktig för att fastställa nivån-

  23. -och insatserna måste genomföras
    med utvecklingspsykologisk lyhördhet.

  24. En del barn med problematiskt sexuellt
    beteende har även andra problem.

  25. En del har neuropsykiatriska problem,
    har utsatts för övergrepp-

  26. -utsatts för eller bevittnat våld,
    eller annan omsorgssvikt.

  27. Så ser de danska resultaten ut-

  28. -och det ser man även i andra
    nordiska länder och internationellt.

  29. Behandlingen
    bör vara relationellt baserad-

  30. -och helst ske inom ramen för
    familjebaserad terapi om möjligt.

  31. Offren för barn och ungas övergrepp
    känner nästan alltid förövaren.

  32. Det är nästan aldrig ett okänt barn,
    till skillnad från vuxnas grooming t.ex.

  33. Det kräver särskilda insatser eftersom
    de träffas i andra sammanhang.

  34. Speciellt i syskonincestsfall
    är det viktigt med särskilda insatser.

  35. Då genomför vi bland annat de
    medlingar som ni får höra mer om sen.

  36. Vi har tittat på hur vi får veta
    att ett sexuellt övergrepp inträffat.

  37. Det är viktigt
    för att kunna förebygga övergrepp.

  38. I de flesta fallen vid Januscentret
    är det offren som avslöjat det, 60 %.

  39. Ungefär 36 %
    avslöjar det för föräldrarna.

  40. Tyvärr är förskolepersonal och lärare
    bara inblandade i 14 % av avslöjandena.

  41. Det talar vi om i Danmark och kan vara
    bra att ta upp på en sån här konferens.

  42. Det är alltför få. Det är kunskapsbrist
    bland personalen som orsakar det.

  43. Det ska inte vara upp till barnen själva
    att lista ut hur de ska berätta om det.

  44. Det är en myt att barn med problematiskt
    sexuellt beteende utsatts för övergrepp.

  45. Tvärtom är det ett faktum
    att de flesta inte har det.

  46. Ungefär en tredjedel av de barn
    vi träffat har utsatts för övergrepp.

  47. Det är en myt att barn som utsatts för
    övergrepp förgriper sig på andra barn.

  48. De flesta barn
    som utsatts för övergrepp-

  49. -utvecklar inte sexuella
    beteendeproblem. Men några gör det.

  50. Det är en myt att barn med beteende-
    problem blir förövare som vuxna.

  51. De flesta barn med beteendeproblem-

  52. -fortsätter inte med det i vuxen ålder.
    Men några gör det.

  53. Vi har precis gjort en undersökning-

  54. -om hur det gått för 400 barn
    som varit på centret sen starten 2003.

  55. Vi ser att bland de äldsta, 18-27 år,
    finns en hög återfallsprocent, ca 20 %.

  56. Resultatet är färskt,
    men Ida ger en kort översikt senare.

  57. Registerdataundersökningar
    är intressanta-

  58. -och såvitt jag vet har det inte gjorts
    sådana i de andra nordiska länderna.

  59. Jag ska ta upp några
    utvecklingspsykologiska reflektioner.

  60. Utvecklingspsykologiska faktorer
    påverkar sexualbeteendet.

  61. I puberteten är man i en psykologisk,
    fysisk och social förändringsprocess-

  62. -som skapar sexuell lust och motivation
    att interagera sexuellt med jämnåriga.

  63. Den processen kan störas
    om man saknar social kompetens-

  64. -har svårt att läsa andra,
    har empati- och anknytningsstörningar-

  65. -ökad grad impulsivitet, problem
    med känsloreglering och så vidare.

  66. Anknytningsteori
    är inte en teori om sexualitet-

  67. -men i nyare forskning försöker man
    integrera den sexuella dimensionen.

  68. Varför och hur sexualiteten kan bli en
    arena för grundläggande relationsfrågor.

  69. Det är en fråga som den svenska
    psykologen Inga Tidefors formulerat.

  70. Anknytningssvårigheter kan inte ses-

  71. -som en isolerad förklaring
    till övergreppsbeteende.

  72. Men anknytningsproblem kan vara
    en sårbarhetsfaktor i många kontexter-

  73. -även för utveckling av kriminalitet
    och antisocialt beteende.

  74. Anknytningsproblem är predisponerande
    faktor för olika sorts sårbarhet-

  75. -men är även en potentiell sårbarhets-
    faktor för sexuellt kränkande beteende.

  76. Det finns fler bakomliggande faktorer
    till sexuellt kränkande beteende.

  77. Inte alla med anknytningsproblem
    utvecklar sexuellt kränkande beteende.

  78. Anknytningsproblem kan ses
    som en särskild faktor och bakgrund-

  79. -till utvecklandet av
    sexuellt kränkande beteende hos några.

  80. Den beteendeutvecklingen
    startar i barndomen med erfarenheter-

  81. -av omsorgssvikt, missbruk
    och avvisning från omsorgspersoner.

  82. Erfarenheterna kan leda till sårbarhet-

  83. -i form av låg självkänsla, bristande
    social kompetens samt stor ensamhet.

  84. Kombinationen av dessa faktorer ökar
    risken att utveckla kränkande beteende.

  85. Vi har gjort en litteraturstudie rörande
    evidensbaserade behandlingsprogram.

  86. De är få, men det finns multisystemisk
    terapi och kognitiv beteendeterapi.

  87. Enligt andra inom samma område
    används oftast kognitiv beteendeterapi.

  88. Studierna visar
    att det saknas litteratur på området-

  89. -och evidensbaserade program
    ska studeras mer.

  90. Vi försöker arbeta evidensbaserat,
    eller i alla fall kunskapsbaserat.

  91. Det finns två ställen
    där man kan hitta riktlinjer:

  92. ATSA, med riktlinjer för utredning
    och behandling av barn under tolv-

  93. -och IATSO som behandlar vård
    för sexualförövare i åldern 12-18 år.

  94. Man kan googla,
    eller hitta dem på vår hemsida.

  95. Nu ska jag lämna ordet
    till vår forskare Ida Haahr-Pedersen-

  96. -som ska berätta lite om våra data.

  97. Jag rättar till den så att den passar.

  98. Jag heter Ida Haahr-Pedersen
    och forskar på Januscentret.

  99. Jag ska ge en introduktion
    till Januscentrets kunskapscentrum.

  100. Sedan centret etablerades 2003 har det
    också fungerat som kunskapscentrum.

  101. Våra aktiviteter innefattar att samla in
    kvalitativ och kvantitativ data.

  102. Vår databas innehåller i dag uppgifter
    om mer än 300 klienter och 400 offer.

  103. Uppgifterna samlas in samband med
    utredning och behandling av barnen.

  104. Sen 2014 fungerar Januscentret
    som rikstäckande kunskapscenter.

  105. Det innebär att vi även har data-

  106. -från de två jylländska behandlings-
    enheterna Juno och Seba.

  107. Här kommer en beskrivning
    av klienterna och deras offer-

  108. -så ni får en uppfattning
    av vilka klienterna på centret är.

  109. Klienternas könsfördelning
    är 90 % pojkar och 10 % flickor.

  110. Som Mimi sa
    är målgruppen upp till arton år-

  111. -så det är ett stort spann i målgruppen
    från små barn till tonåringar.

  112. Genomsnittsåldern
    vid inskrivningstillfället är 12,8 år-

  113. -och genomsnittsåldern
    vid den första kränkningen är 11,9 år.

  114. Det gäller de klienter
    som har ett eller flera offer.

  115. 44 % av klienterna
    är placerade utanför hemmet-

  116. -och 63 % går i specialklass
    eller i särskola.

  117. Här är en beskrivning av offren
    på Januscentret.

  118. Könsfördelningen är 43 % pojkar
    och 57 % flickor.

  119. Genomsnittsåldern
    vid inskrivningstillfället är 9,9 år.

  120. Det är den tidpunkt
    då klienten skrevs in på centret.

  121. Genomsnittsåldern vid kränkningen
    är 9,1 år.

  122. Offren har utsatts för flera olika typer
    av kränkningar från klienten.

  123. Det här är bara ett urval
    av de kränkningar de utsatts för.

  124. 39 % har utsatts för övergrepp
    i form av penetration-

  125. -och 45 % har utsatts för tafsande.

  126. Vi ska zooma in
    på klienternas situation igen.

  127. Vi registrerar om klienterna
    utsatts för omsorgssvikt-

  128. -och om de själva utsatts
    för exempelvis sexuella övergrepp.

  129. 70 % har utsatts
    för känslomässig omsorgssvikt.

  130. 38 % har själva varit utsatta
    för sexuella övergrepp.

  131. 38 % har utsatts
    för fysiskt våld i familjen.

  132. 38 % har bevittnat
    fysiskt våld i familjen.

  133. 42 % har utsatts
    för psykiskt våld i familjen-

  134. -och 44 % har bevittnat
    psykiskt våld i familjen.

  135. Klienterna hänvisas till oss
    eftersom de uppvisat-

  136. -sexuellt problematiskt
    eller kränkande beteende.

  137. Figuren visar
    hur klienterna fördelas på antal offer.

  138. Som vi ser har en fjärdedel av
    klienterna uppvisat beteendeproblem.

  139. Resterande 77 %
    har uppvisat kränkande beteende-

  140. -för ett eller fler offer. Vanligast är
    att klienterna haft ett offer.

  141. Den här figuren visar relationen
    mellan offer och klient.

  142. Här ser vi att 28 % av offren
    är barn från skola eller barnomsorg.

  143. Tittar vi på de två staplarna
    längst till vänster, bror och syster-

  144. -så ser vi om vi summerar dem
    att syskon också utgör 28 % av offren.

  145. Här är det viktigt att säga syskonen
    innefattar biologiska och styvsyskon.

  146. 13 % av barnen känner varandra-

  147. -och 12 % är barn
    på klientens placeringsställe.

  148. Det är viktigt att säga
    att bara 4 % av offren är okända barn.

  149. I de flesta fall känner alltså
    klienterna och offren varandra-

  150. -för att de är syskon, går
    på förskola eller skola tillsammans.

  151. Här är en kort översikt
    över våra första rikstäckande data.

  152. Vi har precis påbörjat
    det rikstäckande insamlingsprojektet-

  153. -och jag ska inte gå in på det så djupt.

  154. Vi har samlat in data från 87 fall-

  155. -och vi ser är att även om gruppen är
    liten så liknar det Januscentrets stora.

  156. Vi har en könsfördelning
    på 87 % pojkar och 13 % flickor.

  157. Vi har en hög andel, 79 %, har utsatts
    för känslomässig omsorgssvikt-

  158. -och en hög andel
    går i specialklass och särskola.

  159. Jag vill avsluta min presentation med
    att tala om det nya kunskapsprojektet-

  160. -som vi håller på med just nu.

  161. Det är undersökningen "Barn och unga
    som varit i kontakt med Januscentret"-

  162. -"vilken bakgrund har de,
    och hur går det för dem?"

  163. Det är en deskriptiv analys av de barn
    som varit i kontakt med centret-

  164. -under perioden 2003-2015.

  165. Undersökningen görs av SFI, Det
    nationale forskningscenter for velfærd.

  166. Syftet med analysen är dels att belysa
    klientgruppens familjebakgrund-

  167. -i relation till
    olika socioekonomiska faktorer.

  168. Föräldrarnas socioekonomiska
    bakgrund, hälsa och psykiska tillstånd-

  169. -har stor betydelse
    för hur barn klarar sig.

  170. Ett annat syfte är att undersöka
    hur det går för klienterna i dag-

  171. -i relation till utbildning,
    sysselsättning, hälsa och kriminalitet.

  172. Det gäller de äldsta klienterna,
    de som i dag är över arton.

  173. I undersökningen delas klienterna upp
    i tre åldersgrupper:

  174. En grupp från 3-14 år,
    en från 15-17 år, och en från 18-27 år.

  175. De tre olika grupperna jämförs
    med två grupper av intresse.

  176. Dels barn som varit eller är
    placerade utanför hemmet-

  177. -dels barn och unga
    i den danska befolkningen generellt.

  178. Jämförelsen genomförs med hänsyn till
    klienternas sociala bakgrund-

  179. -i relation till en annan utsatt grupp,
    de som varit placerade utanför hemmet-

  180. -samtidigt som undersökningen visar hur
    det ser ut för barn i Danmark generellt.

  181. Undersökningen pågår som sagt just nu-

  182. -men SFI:s preliminära slutsatser är
    de följande vad det gäller föräldrarna:

  183. Analysen visar en utbredd utsatthet
    bland Janusklienternas föräldrar.

  184. Mindre än föräldrarna till placerade
    barn, men ändå utsatta på områden-

  185. -där föräldrarnas demografiska, socio-
    ekonomiska och hälsomässiga faktorer-

  186. -jämförs med gruppen
    med föräldrar till icke utsatta.

  187. Som exempel
    kan man titta på utbildningsnivån.

  188. Utbildningsnivån bland föräldrarna
    till klienter på Januscentret-

  189. -mycket lägre, på många områden i nivå
    med de placerade barnens föräldrar.

  190. Vad det gäller klienterna
    så visar de preliminära slutsatserna-

  191. -att klienterna uppvisar
    samma utsatthet som föräldrarna.

  192. På vissa områden mindre än barn som
    varit eller är placerade utanför hemmet-

  193. -men på andra områden
    mycket mer utsatta.

  194. Det gäller utbildning, psykisk hälsa och
    sexualbrott som offer eller förövare.

  195. Vad det gäller Januscentrets klienter-

  196. -oavsett vilken grupp man
    tittar på, alltså även 3-14-åringarna-

  197. -så har mer än hälften, cirka 60 %,
    en psykiatrisk diagnos.

  198. Undersökningen
    ska bli klar under sommaren.

  199. Det färdiga resultatet kommer snart
    att finnas på Januscentrets hemsida.

  200. Där kan man läsa fler uppgifter
    om målgruppen och offren.

  201. Jag heter Maja Laursen och ska
    berätta om vår "Bekymringsbarometer"-

  202. -ett verktyg vi utvecklat på
    Januscentret. Barometern ser ut så här.

  203. Vi har några vi kan dela ut
    till dem som är intresserade.

  204. Barometern är utvecklad
    i syfte att minska antalet barn-

  205. -som blir offer
    för andra barns sexuella övergrepp.

  206. Det är ett verktyg som kan användas
    av personal och anhöriga-

  207. -för att värdera hur bekymrad man ska
    vara av ett barns sexuella beteende.

  208. Det har utvecklats eftersom barn,
    som redan nämnts, inte är små vuxna.

  209. Det gäller även relationen
    till sexualitet. De vet inte vad det är-

  210. -och tänker inte på det som vuxna gör.
    Därför kan man använda barometern-

  211. -för att undgå att barns sexuella
    beteende tolkas utifrån vuxnas horisont.

  212. Barometern är uppdelad de
    tre kategorier som även Mimi nämnde.

  213. Normalt, problematiskt och
    gränsöverskridande beteende.

  214. När man ser dessa beteenden
    kan man ha olika teorier om orsakerna.

  215. Det kan vara hypoteser om att det är
    symptom på att de utsatts för övergrepp.

  216. Det kan vara att de håller på
    att utveckla ett kränkande beteende.

  217. De kan vara i en position där de blir
    offer för sexuella övergrepp.

  218. Det kan vara ett uttryck för andra
    problem som ännu inte uppdagats.

  219. Då är det viktigt med en ordentlig
    utredning för att hitta orsaken.

  220. Vi ska senare tala
    om hur en sån utredning kan se ut.

  221. Vi har delat in barometern
    i tre åldersgrupper.

  222. Den går bara upp till femton år.
    11-14 är den sista åldersgruppen-

  223. -och det beror på att vid femton
    blir barnet sexuellt myndigt.

  224. Då kan man i högre grad bedöma det
    sexuella beteendet utifrån vuxna normer.

  225. Den första kategorin, det normala
    sexuella beteendet, är inte oroväckande.

  226. Det vill säga ett uttryck för
    åldersadekvat upptagenhet av sexualitet.

  227. Förskolebarn som tittar på könsorgan
    eller visar rumpan till exempel.

  228. Det kan vara helt normalt.

  229. Det kan vara sexuella lekar
    med jämnåriga-

  230. -och sexuella lekar mellan barn som
    präglas av likvärdighet och nyfikenhet.

  231. På barometern ser man exempel
    för alla tre åldersgrupper-

  232. -på vad
    som kan vara normalt beteende.

  233. Steg två kräver mer uppmärksamhet.

  234. Det kan vara en överdriven upptagenhet
    av sexuella aktiviteter.

  235. Ett sexuellt beteende som skiljer sig
    från andra barns naturliga nyfikenhet.

  236. En icke åldersadekvat kunskap
    om sexualitet-

  237. -och försök till tillrättavisningar
    som inte fungerar.

  238. Det vill säga att man försöker stoppa
    ett beteende utan resultat.

  239. Steg tre är beteenden
    som kräver ingripande direkt.

  240. Det kan vara stor åldersskillnad
    mellan de involverade barnen.

  241. Om en 14-årig pojke uppvisar
    sexuellt beteende mot en 6-åring.

  242. Om offer berättar om övergrepp
    i form av penetration-

  243. -eller om offer utsätts
    för hot, våld och hemlighållande.

  244. Det kräver ett ögonblickligt ingripande.

  245. Vad det gäller
    klienterna på Januscentret-

  246. -så har 63 % av klientgruppen uppvisat
    problematiskt sexuellt beteende.

  247. Även förutom eventuella kränkningar.
    Beteendet har uppvisats under flera år.

  248. Det vill säga att problemet varit
    problematiskt utan att nån reagerat.

  249. Det viktigaste övergreppet att förebygga
    är det första.

  250. Det kan man göra när barnen börjar
    uppvisa ett problematiskt beteende.

  251. Vi ser beteendet genom att göra
    en grundlig utredning-

  252. -där vi går igenom handlingar. Ibland
    finns det anmälningar från förskolan-

  253. -eller de nedre skolklasserna
    som visar att beteendet funnits där.

  254. Över hälften av klienterna med offer
    har förutom det kränkande beteendet-

  255. -visat problematiskt beteende
    under längre tid.

  256. Det kan man reagera på
    för att förebygga övergrepp.

  257. Därför är det viktigt att ha kunskap
    om barn och ungas sexualitet.

  258. De typer av problematiskt
    sexuellt beteende vi ser-

  259. -är många, som synes. En ny faktor
    som vi börjat intressera oss för-

  260. -är sexuella beteendeproblem
    kopplade till internet.

  261. Det är rätt nytt att vi börjat
    samla information på det området.

  262. Men hittills ser vi
    att 27 % av klienterna-

  263. -har beteendeproblem
    kopplade till internet.

  264. Det är problematiskt,
    för en av reaktionerna vid kränkning-

  265. -kan vara att isolera barnet
    för att stoppa beteendet.

  266. De kan resultera i att barnet sitter
    hemma och utövar beteendet på nätet.

  267. Det måste man vara uppmärksam på.

  268. Det är viktigt om man upptäcker
    ett kränkande beteende-

  269. -att se till att man håller uppsikt över
    barnet tills man kan påbörja en insats-

  270. -dels för att beskydda klienten,
    dels för att beskydda möjliga offer.

  271. Kategorin "sexualiserat beteende"
    som 68 % av klienterna uppvisar-

  272. -inbegriper ett beteende som...

  273. ...ett extremt, icke åldersadekvat
    intresse för sexualitet.

  274. Det kan vara barn som ser nåt sexuellt
    i situationer som inte är det för andra.

  275. Ett exempel på en av våra klienter.

  276. Det kan vara en 13-årig pojke som går
    i specialklass för barn med ADHD.

  277. Två andra pojkar på 10-11 år som verkar
    betydligt svagare än 13-åringen-

  278. -har beskrivit att han
    vid 2-3 tillfällen kränkt dem sexuellt.

  279. Kränkningarna har inneburit
    hot och tvång.

  280. 13-åringen har dragit av dem byxorna,
    rört deras snoppar, möjligen onanerat-

  281. -och fått pojkarna
    att leka samlagslekar med varandra.

  282. 13-åringen har under flera år uppvisat
    beteendeproblem, bland annat tafsande.

  283. Ett av offren är mycket påverkad
    av händelserna och talar om självmord.

  284. 13-åringen har fått diagnosen ADHD-

  285. -och man misstänker autistiska drag,
    vilket ännu inte fastställts.

  286. Det här är en typisk fallbeskrivning
    för våra klienter-

  287. -och visar tydligt att om man reagerat
    på beteendeproblemet-

  288. -hade man kunnat förhindra
    att de två yngre pojkarna blivit offer.

  289. I det andra exemplet är det en flicka.

  290. Som Ida sa är bara cirka 10 %
    av våra klienter flickor.

  291. Det här skulle kunna vara
    ett exempel på det.

  292. En 12-årig flicka som i tidiga år
    uppvisat ett sexualiserat beteende.

  293. Hon har tidigt deltagit i sexuella
    aktiviteter med äldre och yngre pojkar.

  294. Hon har ett gränslöst beteende riktat
    mot barn och vuxna, som blottning.

  295. Hon har ett gränslöst beteende på
    sociala medier och skickar nakenbilder.

  296. Beteendet uppvisas ofta i särskolan,
    och hon har själv utsatts för övergrepp.

  297. Det är en typisk flickklient.
    Ibland kan det vara svårt med flickorna-

  298. -för om jag minns rätt är cirka 66 %
    av flickorna själva offer.

  299. Därför är det svårare att bedöma
    om de är offer eller förövare.

  300. Det är i alla fall viktigt
    att man reagerar på deras beteende-

  301. -för att skydda andra, men även dem,
    så de inte blir offer i andra kontexter.

  302. Det är typiskt att de sätter sig
    i en position där de blir offer igen.

  303. Vad det gäller sexuellt överskridande
    lekar visar forskning-

  304. -att ju yngre barnet är när det kränker-

  305. -desto större är sannolikheten
    att det själv utsatts för övergrepp.

  306. Färre än 50 % av de sexuellt utnyttjade
    barnen uppvisar beteendeproblem.

  307. Däremot antar man att de flesta offren-

  308. -har en sexuell kunskap som
    överstiger deras utvecklingsstadium.

  309. Sexuell kunskap som inte är
    åldersadekvat ser alltså ut att vara-

  310. -ett säkrare resultat av sexuellt
    utnyttjande än det sexuella beteendet.

  311. Som vi hörde tidigare,
    och som vi också vet-

  312. -så begås en tredjedel av övergreppen
    mot barn av unga under 18 år.

  313. Därför är det ett viktigt fokus att ha.

  314. Ett sexuellt övergrepp kännetecknas
    av frånvaro av samtycke, jämbördighet-

  315. -och självbestämmande,
    eller ett resultat av tvång.

  316. Samtycke: att förstå avsikten,
    handlingens innebörd och konsekvens.

  317. Jämbördighet: deltagarna
    har samma makt i relationen-

  318. -och ingen kontrolleras eller tvingas.

  319. Tvång: utnyttjande av auktoritet, mutor,
    eller hot för att uppnå samarbete.

  320. Barometern jag visade inledningsvis-

  321. -finns i dag översatt
    till engelska, grönländska och norska.

  322. Den håller på
    att översättas till ryska och estniska.

  323. Vi har precis uppdaterat
    den danska versionen-

  324. -med uppgifter om beteendena relaterat
    till internet och sociala medier.

  325. Ni kan få en kopia, eller
    skriva ut eller beställa på hemsidan.

  326. Nu ger jag ordet till Tove.

  327. Hej. Jag heter Tove Weis och ska
    med min kollega Jytte Kofod Andersen-

  328. -berätta om våra
    psykologiska utredningar på centret.

  329. Vi inleder processen med en psykologisk
    och sexuell utredning av barnet.

  330. Avsikten är att få
    en bred och grundlig förståelse-

  331. -av bakgrunden till beteendeproblemen.

  332. Då kan vi ge konkreta och
    specifika förslag gällande intervention-

  333. -både i förhållande till barnet
    och nätverket.

  334. Utredningen inleds
    med ett förbehandlingsmöte-

  335. -med klientens socialhandläggare.

  336. Då kan vi gå igenom fallet grundligt
    och titta på tidigare ärendehandlingar.

  337. Vi kan även
    berätta om vad centret erbjuder-

  338. -och stämma av förväntningarna
    så att processen anpassas-

  339. -till just det här barnet
    och den här familjen.

  340. Därefter följer inställelsemötet med
    barnet, föräldrarna och handläggaren.

  341. Det görs för att etablera kontakten
    med barnet och familjen-

  342. -och för att få en öppen dialog
    om orsaken till behandlingen-

  343. -alltså de sexuella beteendeproblemen,
    från starten.

  344. Sen följer psykologiska test för att
    bedöma barnets psykologiska profil.

  345. Det är både en kognitiv och
    en personlighetsmässig bedömning.

  346. Vi tittar även efter
    uppmärksamhetsmässiga problem.

  347. Därefter genomförs kliniska intervjuer.

  348. Med yngre barn görs lekobservationer
    kombinerat med kliniska intervjuer.

  349. Då bedöms barnets välbefinnande,
    uppväxtmiljö och sexualanamnes.

  350. Vi får även inblick
    i barnets egen uppfattning-

  351. -av det problematiska
    eller kränkande beteendet.

  352. Parallellt med det
    har vi samtal med föräldrarna-

  353. -som handlar om
    barnets tidiga utvecklingshistoria.

  354. Vi kan även bedöma barnets emotionella
    och relationella uppväxtmiljö.

  355. Vi intervjuar även barnets nätverk-

  356. -som skola, foster- och behandlingshem
    samt andra professionella.

  357. Då bedöms
    barnets välmående och utveckling-

  358. -men även sociala
    och kunskapsmässiga kompetens.

  359. Därefter har vi en djupgående
    interprofessionell diskussion om fallet.

  360. Det handlar om att göra
    en riskbedömning av återfall.

  361. Det handlar om att göra en trauma-
    screening och att diskutera förslag-

  362. -till stöd och intervention
    i förhållande till barnet och familjen.

  363. Det avslutas med en tillbakakoppling-

  364. -till barn, föräldrar, socialhandläggare
    och nätverkspersoner.

  365. Vi går igenom resultatet av utredningen
    och förslår relevanta åtgärder.

  366. Slutligen gör vi
    en skriftlig testrapport-

  367. -som används till att säkra att barnet
    får hjälp i skola och på fritiden.

  368. Vi gör även
    ett skriftligt psykologutlåtande-

  369. -med riskbedömning där
    utredningsresultaten sammanfattas-

  370. -och vi motiverar
    våra rekommendationer.

  371. Undersökningarna visar att barn
    med neuropsykiatriska problem-

  372. -är överrepresenterade bland barn med
    problematiskt eller kränkande beteende.

  373. Som vi nämnt tidigare ser vi
    att 63 % av Januscentrets klienter-

  374. -går antingen i specialklass
    eller i särskola.

  375. Vi ser också att 5 % av barnen
    innan de kommer till oss-

  376. -har en autismspektrumdiagnos. Men
    efter utredning pekar resultaten på-

  377. -att hela 21 % visar tecken
    på autismspektrumtillstånd.

  378. 24 % av barnen har diagnostiserats
    med uppmärksamhetsstörning-

  379. -innan de kom till oss.
    Efter utredningen pekar resultaten på-

  380. -att 76 %
    har uppmärksamhetsmässiga problem.

  381. Våra utredningar och undersökningar
    visar att 47 % av barnen-

  382. -har en eller flera diagnoser
    innan de hänvisas till oss.

  383. Utöver de siffror jag redan nämnt-

  384. -om autismspektrumtillstånd
    och uppmärksamhetsstörning-

  385. -så visar 91 % av barnen tecken
    på anknytningsmässiga svårigheter.

  386. 66 % av klienterna visar tecken
    på bristande social kompetens.

  387. Vad det gäller kognitiv
    eller intellektuell funktionsnivå-

  388. -är det 47 %, det vill säga knappt
    hälften, som har ett IQ på under 85-

  389. -vilket är något under riksgenomsnittet.

  390. Ett ögonblick.

  391. Det viktiga är att genom utredningen
    uppnår vi på så sätt-

  392. -en kunskap om barnets resurser,
    särskilda svårigheter och behov.

  393. Vi bedömer barnets intellektuella,
    känslomässiga och sociala kompetens-

  394. -mentaliseringsförmåga och
    förmåga att avläsa sociala signaler.

  395. Vi bedömer även
    om barnet har psykiatriska problem-

  396. -som bör utredas närmare
    inom barnpsykiatrin.

  397. Genom de utredande samtalen
    med barn, föräldrar och nätverk-

  398. -försöker vi få ett intryck av barnets
    emotionella och relationella miljö.

  399. Då blir omsorgssvikten tydlig,
    vilket nämnts flera gånger tidigare.

  400. Men för att repetera: 33 % av klienterna
    har utsatts för sexuella övergrepp.

  401. 33 % har utsatts för
    fysiskt våld i familjen.

  402. 33 % har bevittnat
    fysiskt våld i familjen.

  403. 70 % har utsatts för
    känslomässig omsorgssvikt.

  404. Det vi vet förutom omsorgssvikten-

  405. -är vad som karakteriserar
    våra barn och unga.

  406. Det får vi fram
    i den psykologiska undersökningen.

  407. De flesta har inte en åldersadekvat
    känslomässig och språklig utveckling.

  408. De saknar social kompetens
    och har låg impulskontroll.

  409. De har otillräcklig inlevelseförmåga
    och har svårt att mentalisera.

  410. Många har begränsade intellektuella
    resurser och koncentrationssvårigheter.

  411. Vissa har ADHD,
    vissa har psykisk utvecklingsstörning-

  412. -och vissa har autistiska svårigheter.

  413. Vad innebär
    uppmärksamhetssvårigheten?

  414. Vi ser att 76 % av klienterna
    faller innanför den kategorin.

  415. Man kan ju ha uppmärksamhetsstörning
    och bli bemött-

  416. -med förståelse och behandling så man
    lär sig hantera svårigheterna man har.

  417. Det typiska för våra barn är
    att de inte bemötts med den förståelsen.

  418. Det betyder att många
    har stora inlärningssvårigheter.

  419. De har blivit utskällda och tillrätta-
    visade. Man har inte tagit hänsyn-

  420. -till deras sociala problem samt problem
    med hyperaktivitet och impulsivitet.

  421. Det är de barn som jämt får höra att
    de ska sitta stilla, sluta störa o.s.v.

  422. Allt det gör att man får dålig
    självkänsla och känner sig misslyckad.

  423. Det finns även en grupp med autistiska
    svårigheter och utvecklingsstörning-

  424. -som heller inte mött förståelse,
    så deras beteendeproblem-

  425. -har inte heller behandlats
    på rätt sätt.

  426. Det som även kännetecknar
    våra barn och unga-

  427. -är att de både kan vara offer
    och förövare på samma gång.

  428. De kommer från dysfunktionella familjer
    och har dålig självkänsla.

  429. De förstår inte motivet bakom
    eller konsekvenserna av det de gjort.

  430. Det beror på deras bristande
    mentaliserings- och inlevelseförmåga.

  431. De har begränsade
    problemlösningsstrategier.

  432. De har aldrig lärt sig
    hur man löser en konflikt-

  433. -utan har bara blivit utskällda
    och tillrättavisade.

  434. Här har vi några riskfaktorer.

  435. Om man är offer för sexuella övergrepp,
    våld eller omsorgssvikt.

  436. Om man dessutom har en osäker
    anknytning, nedsatt affektreglering-

  437. -och dessutom psykiatriska svårigheter-

  438. -löper man stor risk att kunna utveckla
    ett sexuellt kränkande beteende.

  439. Utlösande faktorer kan vara
    begynnande pubertet, familjekris-

  440. -eller en olämplig exponering
    för pornografi.

  441. För barn och unga över tolv år gör vi
    förutom en psykologisk undersökning-

  442. -en riskbedömning enligt en modell
    som heter Erasor-

  443. -som vi är väldigt glada
    över att använda.

  444. När vi gjort utredningen och ska göra
    en sammanfattning av våra resultat-

  445. -ska vi också föreslå nåt.

  446. Det vi vanligen föreslår
    är behandling och intervention.

  447. Men interventionen
    ska omfatta barnets hela situation.

  448. Det vill säga att vi säkrar
    barnets utveckling och välbefinnande-

  449. -och att man kan förebygga
    problematiskt sexuellt beteende.

  450. Jag heter Vanessa Rasmussen
    och ska berätta om nätverksprocessen-

  451. -som är ett av de övergreppsfokuserade
    behandlingsåtgärder centret erbjuder.

  452. Det som skiljer nätverksprocessen
    från andra behandlingsåtgärder-

  453. -är att inte bara barnet ingår
    i behandlingen, utan hela nätverket.

  454. Inte hela, men relevanta delar,
    som är med vid i behandlingstillfällena.

  455. Vilka som är relevanta och ska ingå
    bedöms från gång till gång-

  456. -men det är oftast föräldrar, foster-
    föräldrar om barnet är i fosterhem.

  457. Det kan vara pedagoger
    eller lärare från skolan-

  458. -eller personal från behandlingshem,
    om barnet är placerat på ett sådant.

  459. Nätverksprocessen är användbar
    när vi vill ge nätverket resurser-

  460. -att fortsätta det framtida
    behandlingsarbetet med barnet.

  461. Målgruppen är ofta barn
    med neuropsykiatrisk diagnoser-

  462. -eller utvecklingsstörning som gör att
    en individuell process inte är lämplig.

  463. Vi bedömer då
    att de behöver stöd från sitt nätverk-

  464. -som kan fortsätta vägleda dem
    i vardagen.

  465. Nätverksprocessen
    är uppbyggd på så sätt-

  466. -att vi börjar med ett möte där vi talar
    om vilka som ska delta i processen.

  467. Normalt sett
    är det alltid samma personer-

  468. -som följer med barnet
    till varje behandlingstillfälle.

  469. Vi har ett undervisningstillfälle
    för nätverket-

  470. -där vi talar om barns sexuella
    utveckling och berättar om vår kunskap-

  471. -om barn med problematiskt
    eller kränkande sexuellt beteende.

  472. Vi talar också
    om det specifika barnets svårigheter.

  473. Det gör vi utifrån den utredning
    vi normalt sett gjort innan.

  474. Därpå följer åtta behandlingstillfällen
    med barnet och nätverket.

  475. Vi har även handledning för nätverket
    där de lär sig mer-

  476. -och får diskutera teman eller frågor-

  477. -utifrån vad de bevittnar under
    behandlingstillfällena med barnet.

  478. Vid ett avslutande möte diskuterar vi
    om vi nått behandlingsmålet-

  479. -och om vi bör föreslå nåt ytterligare
    för att hjälpa barnets utveckling.

  480. De åtta behandlingstillfällena baseras
    på konkreta övningar ihop med barnet-

  481. -som nätverket bevittnar
    och ibland kan hjälpa till med.

  482. Övningarna kretsar kring olika ämnen-

  483. -som är relevanta i förhållande till
    barnets sexuella utveckling-

  484. -och även i förhållande till att
    ge övergreppsförebyggande redskap.

  485. Några teman man fokuserar på
    är social färdighetsträning-

  486. -ålders- och maktskillnad,
    identitet och levnadshistoria.

  487. Man talar om
    pornografi, relationer, gränser-

  488. -olika stoppsignaler
    och hur man kan reagera på dem.

  489. Sexualundervisning kan vara relevant-

  490. -och naturligtvis även
    det sexuella beteendeproblem-

  491. -som är grunden till
    att barnet hänvisats till Januscentret.

  492. De flesta barnen
    som kommer till centret-

  493. -vet att de gjort nåt som är förbjudet
    och som de vuxna inte tycker är bra.

  494. Många av dem har fått utskällningar-

  495. -vilket gör att det inte är lätt för dem
    att tala om beteendeproblemen.

  496. Många av dem bär på skam
    vilket gör det svårt-

  497. -att berätta vad det handlar om
    när vi ska prata om det.

  498. De kan bära på funderingar
    om sig själva:

  499. "Har jag gjort nåt oförlåtligt?"
    "Är jag ondskan själv?"

  500. "Är jag sjuk i huvudet?"
    "Ska jag ta livet av mig?"

  501. Det är tankar som har
    stort inflytande på deras välbefinnande-

  502. -men det har även negativ påverkan
    på deras självkänsla och identitet.

  503. För att göra det lättare för dem
    att berätta om det som inträffat-

  504. -och få deras perspektiv på saken,
    gör vi en externaliseringsövning.

  505. Övningen går ut på att de får teckna
    och beskriva den del av dem-

  506. -som får dem att göra
    de felaktiga och sexuella sakerna.

  507. Det är för att hjälpa dem att skilja på
    de förbjudna sexuella handlingarna-

  508. -och vilka de är. Det gör det lättare.
    Här är några exempel på teckningar.

  509. Ni ser att en har tecknat en djävul.

  510. En har tecknat en svart örn,
    och en har tecknat en insekt.

  511. Vi har goda erfarenheter
    av att det går lättare för dem-

  512. -att berätta när djävulen kommer fram,
    vad han säger, vad han inte tycker om.

  513. Det är fint när de berättar
    att djävulen inte gillar oss-

  514. -för det visar
    att vi stärker den andra sidan av dem.

  515. Den sidan av dem
    som djävulen inte trivs med.

  516. Det är en övning
    som ingår i nätverksprocessen.

  517. En annan kallar vi "fyrstegsmodellen".

  518. Den baseras
    på Finkelhors fyra förhandskriterier.

  519. Det är fyra kriterier som krävs för att
    ett övergrepp på ett barn ska äga rum.

  520. Det första är motiv till kränkningen.

  521. Det ska finnas ett motiv
    till att man vill kränka ett barn.

  522. Det kan vara ett sexuellt motiv, men
    kan även vara en önskan om intimitet.

  523. Det andra är inre spärrar. Det kan vara
    en förklaringsmodell man måste ha-

  524. -för att handlingen ska vara försvarbar.

  525. Yttre spärrar som gör det möjligt
    att genomföra det.

  526. Slutligen är det barnets motstånd.

  527. Modellen används för att hjälpa barnen,
    som ofta har impulsivitetsproblem-

  528. -att förstå att övergrepp
    och beteendeproblem-

  529. -inte bara innebär
    att en impuls blir till handling.

  530. Utan att det är
    en process de går igenom-

  531. -för att begå ett övergrepp
    eller göra nåt gränsöverskridande.

  532. Här kommer ett exempel
    på fyrstegsmodellen-

  533. -som gjordes med ett av barnen,
    här får han heta "Peter".

  534. Det är för att illustrera
    hur många saker som föregår-

  535. -att Peter slutligen leker
    en sexuell lek.

  536. Han berättar att det börjar
    med en önskan om en sexuell lek.

  537. Förklaringsmodellerna som ursäktar
    och gör det mer acceptabelt-

  538. -är att alla utforskar kroppen. Det är
    bara en trevlig lek när man har tråkigt.

  539. Det är dessutom mer spännande
    eftersom det är förbjudet.

  540. De sakerna gör honom mer motiverad
    och legitimerar handlingen.

  541. Vad det gäller de yttre spärrar
    som möjliggör handlingen-

  542. -så försäkrar han sig om
    att det inte finns nån vuxen i närheten.

  543. Det sker på en skola, så det
    ska inte finnas lärare som håller koll-

  544. -och väljer ett ställe på skolan där
    han kan leka leken utan att bli störd.

  545. Och slutligen:
    Hur blir det en konkret handling-

  546. -där ett barn utsätts för
    en sexuellt överskridande händelse?

  547. Han berättar att han funderar på vilket
    barn som är lättast att locka med sig.

  548. Han väljer en pojke som är lätt
    att övertala och föreslår leken.

  549. Den här övningen illustrerar tydligt-

  550. -hur många saker som händer
    innan det omsätts i handling-

  551. -och hjälper barnen att se
    hur man kan ingripa-

  552. -så att impulsen
    inte blir till handling. Tack.

  553. Det är inte för att få fler applåder-

  554. -men jag har två citat från barn
    som genomgått nätverksprocessen.

  555. En säger
    att han lärt sig massor om gränser-

  556. -vad han får röra och inte,
    och när man kan vara ihop.

  557. En säger att han fått prata
    om svåra saker-

  558. -och att det var
    en lättnad att få tala om dem.

  559. Hej, jag heter Stine Tofte
    och ska berätta om medlingar-

  560. -mötena mellan offer och förövare.

  561. Jag kan börja med att nämna
    att vi primärt arbetar med förövare-

  562. -så vid medlingarna
    har vi glädjen att samarbeta med-

  563. -med övergreppscentret på
    Rigshospitalet dit offren hänvisas.

  564. På centret arbetar vi utifrån teorin
    att sexuella övergrepp mellan syskon-

  565. -bör förstås
    utifrån en social familjekontext-

  566. -och att syskonincest ofta är ett symtom
    på ett dysfunktionellt familjemönster.

  567. Därför anser vi att barnen inte ska bära
    ansvaret för det som skett ensamma.

  568. Föräldrarna är en del av problematiken
    och har ett stort ansvar.

  569. När man bearbetar sexuella övergrepp
    inom familjen tycker vi att föräldrarna-

  570. -ska delta i interventionen.

  571. Medling är ett bra sätt
    att arbeta helhetsorienterat-

  572. -och familjebaserat,
    särskilt med syskonincestfall.

  573. Medling är ett terapeutiskt styrt möte
    mellan offer och förövare.

  574. Det primära fokuset ligger på offret
    - att offret får bekräftat-

  575. -att övergreppet ägt rum, och att
    det inte var offrets fel eller ansvar.

  576. Sekundärt ligger fokuset på förövaren
    som ska nå insikt om handlingen.

  577. Förövaren ska ta på sig ett ansvar
    och börja läka.

  578. Dessutom vill man förebygga återfall.

  579. Vi har även fokus på att föräldrarna
    ska ta på sig ansvar för det som skett.

  580. Syftet med medlingen
    är även att hemligheten-

  581. -som kanske funnits länge i familjen,
    upphävs.

  582. Man sätter ord på övergreppen och man
    kan börja skapa ny tillit i familjen.

  583. Vi vet även att det länge funnits
    ett spänningsfält mellan barnen-

  584. -vilket kanske även föräldrarna märkt.
    Det kan reduceras genom medlingen.

  585. De sker en läkningsprocess
    mellan offret och den övriga familjen.

  586. Jag vill understryka att syftet
    med medlingen inte är förlåtelse-

  587. -men det kan uppstå för vissa
    vid ett senare tillfälle.

  588. Syftet är däremot
    att offret får svar på sina frågor-

  589. -får en ursäkt och sitt lidande erkänt.

  590. Det sekundära syftet är att familjens
    dysfunktionella beteendemönster-

  591. -kan brytas, och de kan lära sig
    nya konstruktiva handlingsstrategier.

  592. Det är krävande
    att hålla en medlingsmöte-

  593. -och det krävs vissa saker
    för att det ska gå.

  594. För det första
    är det viktigt att medling görs-

  595. -när det är en relation
    som är viktig att bibevara.

  596. Det är självklart viktigt
    att förövaren bekänt övergreppet.

  597. Offret måste vara redo att delta
    och ha stöd från föräldrar och psykolog.

  598. De vuxna kring offer och förövare måste
    vara överens och stötta processen.

  599. Psykologerna måste vara utbildade
    i att leda medling-

  600. -och i att genomföra
    samtal med barn om övergrepp.

  601. Det är en grundlig förberedelse där
    alla deltagare får professionellt stöd.

  602. I förberedelsen med offret är det
    viktigt att identifiera offrets behov-

  603. -och hur man bäst
    kan representera offret vid mötet.

  604. Förövaren måste ta på sig ansvaret
    och förberedas grundligt-

  605. -på den stora utmaning det är
    att träda fram på mötet och göra det.

  606. Arbetet med föräldrarna består i
    att de ska ta ansvar-

  607. -och be om ursäkt för
    att de inte upptäckt övergreppen-

  608. -eller skyddat barnen tillräckligt.

  609. Det gör vi genom att
    de får skriva ett brev till barnen-

  610. -med ursäkter och erkännanden.

  611. Tillsammans med psykologen
    förbereder offret frågor till förövaren.

  612. Förövarens psykolog får frågorna
    så att förövaren kan förbereda svaren-

  613. -och även formulera en ursäkt
    till offret.

  614. Föräldrarna förbereds på
    att ta på sig ansvar för det inträffade-

  615. -och börjar formulera ett brev
    med sin psykolog.

  616. Vi har upptäckt att det är bra om barnet
    först får en ursäkt från sina föräldrar-

  617. -innan det själv
    ska genomföra medlingen.

  618. Det grundar sig i uppfattningen att
    föräldrarna har det största ansvaret.

  619. Därutöver har vi även märkt att
    det förenklar själva medlingsprocessen.

  620. När barnen själva känner
    hur det känns att få en ursäkt-

  621. -har de ofta lättare
    att be om ursäkt själva.

  622. Här är ett citat från ett brev till
    en förövare från dennes föräldrar:

  623. "Vi vill be om ursäkt, för att
    vi inte var de föräldrar vi hade velat."

  624. "Vi är ledsna att vi grälade så mycket
    innan du flyttade."

  625. "Vi märkte att du inte hade det bra,
    och beklagar allt bråk hemma."

  626. "Vi är glada över att vi fått det bra
    ihop efter att du flyttade."

  627. "Vi har fått tillbaka vår son."

  628. "Det som hände med Magnus var fel,
    men vi är inte arga på dig."

  629. "Vi älskar dig fortfarande lika mycket.
    Vi ska alltid finnas där."

  630. "Vi är ledsna över att vi inte kunde
    ta hand om dig och Magnus."

  631. Här är offrets brev från föräldrarna:

  632. "Vi vill be om ursäkt, för att
    vi inte var de föräldrar vi hade velat"-

  633. -"och för att vi inte kunde
    ta hand om dig gentemot Tobias."

  634. "Den sista helgen ni var tillsammans
    hemma hos oss såg vi att nåt var fel"-

  635. -"men inte vad. Det är vi ledsna för."

  636. "Det var vårt ansvar att
    ta hand om era barn. Vi ska göra allt"-

  637. -"för att det som hände inte sker igen,
    och att du ska känna dig trygg."

  638. "Vi är glada över att du berättade vad
    Tobias gjort. Vi är stolta över dig."

  639. Det finns vissa frågor som offren
    brukar fråga. "Varför gjorde du det?"

  640. Det är obegripligt för dem vilket motiv
    som ligger bakom övergreppet.

  641. "Varför mot mig?"

  642. Barn som utsätts för övergrepp
    funderar ofta över om det var deras fel-

  643. -att de uppmuntrade till det, eller
    att det var ett straff för nåt de gjort.

  644. "Varför slutade du inte när jag bad dig?
    Såg du inte att jag inte tyckte om det?"

  645. Syskon kan känna sig särskilt drabbade
    av att ett äldre syskon gör dem illa-

  646. -särskilt i familjer där det
    äldre barnet även haft en omsorgsroll.

  647. "Skulle du kunna göra det igen?" Är
    du sur över att övergreppen avslöjats?"

  648. Offret måste få veta att det inte sker
    igen och att förövaren inte är arg.

  649. Arbetet med förövaren består i
    att hitta bra svar på offrets frågor.

  650. Här är ett syskonincestfall
    vi haft på Januscentret.

  651. 12-årige Victor har kränkt sina tre
    yngre syskon, särskilt sin lillasyster.

  652. De två småbröderna
    har blivit utsatta för övergrepp-

  653. -men även bevittnat
    Victors övergrepp mot Sarah.

  654. Victors föräldrar Lars och Anne
    har skilt sig.

  655. I samband med skilsmässan drabbades
    båda föräldrarna av depression.

  656. Efter vår utredning föreslog vi
    en medling mellan Victor och syskonen.

  657. På mötet sa pappan att
    om Victor ska be sina syskon om ursäkt-

  658. -ska även han be Victor om ursäkt-

  659. -eftersom han utsatt Victor för
    psykiskt våld sen han var mycket liten.

  660. Det här fallet inspirerade oss till att
    arbeta med brev från föräldrarna-

  661. -innan vi gör barnmedlingen,
    som vi kallar det.

  662. Här är ett citat från pappan Lars-

  663. -om effekten av medlingsmötet
    som han hade med Victor:

  664. "Jag känner mig fri. Jag har bett Victor
    om ursäkt för nåt jag burit på länge."

  665. "Vi kan börja om från början
    och bygga en ny relation till varandra."

  666. "Det är härligt och befriande."

  667. Victor berättar om att först ta emot
    en ursäkt, och sen be om ursäkt själv:

  668. "Först så känner man hur det är
    att vara den som får en ursäkt"-

  669. -"sen vet man hur det är
    när det är ens egen tur att be om en."

  670. "Nu när jag pratar om det
    får jag tårar i ögonen."

  671. Victor kände ett stort motstånd
    mot att be sina syskon om ursäkt-

  672. -men efter att hans far bett honom om
    ursäkt hade han ett annat perspektiv.

  673. Offrens psykolog sa att efter mötet
    då pappan bad Victor om ursäkt-

  674. -framstod Victor som mer närvarande
    och omsorgsfull gentemot syskonen-

  675. -särskilt i relation till systern.

  676. Sammanfattningsvis kan man säga
    att medlingsmötena gjort-

  677. -att de tre offren till viss grad
    fått bearbeta kränkningarna.

  678. Det vet vi eftersom
    vi haft uppföljande intervjuer med dem.

  679. De känner sig lättade efter medlingen.
    Victor har lovat att inte göra om det.

  680. Både pappa Lars och Victor har tagit på
    sig ansvaret och bett om ursäkt.

  681. Båda uttrycker lättnad över att ha
    blivit av med ett mycket dåligt samvete.

  682. Båda upplever att de fått en
    ny utgångspunkt för familjerelationen.

  683. De dysfunktionella reaktions- och
    beteendemönstren som fanns tidigare-

  684. -har till viss del brutits,
    och åtminstone pappan och Victor-

  685. -har lärt sig nya konstruktiva
    problemlösningsmodeller.

  686. Översättning: Juni Francén Engdahl
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Barn med sexuella beteenden

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Det är en myt att barn som varit offer för sexuella övergrepp senare förgriper sig på andra barn, säger Mimi Strange, chef för Januscentret i Danmark som tar hand om barn och unga med sexuellt gränsöverskridande eller oroväckande beteende. Barn tänker inte på sexualitet som vuxna gör, därför är det viktigt att utreda varför de har ett sexuellt utåtagerande beteende, menar hon. Medverkande: Mimi Strange, Jytte Kofod Andersen, Tove Weis, Stine Tofte, Maja Leth Laursen,Vanessa Rasmussen och Ida Haahr Pedersen. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Barn
Ämnesord:
Barn och sexualitet, Barnpsykologi, Beteendestörningar hos barn, Juridik, Kriminologi, Psykologi, Rättsvetenskap, Sexologi, Sexuella övergrepp mot barn, Ungdomspsykologi, Utvecklingspsykologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barndomstrauma påverkar livet

Barndomstrauma kan göra dig sjuk som vuxen, det menar läkaren och forskaren Vincent J. Felitti. Han är grundare av studien som kallas ACE (Adverse childhood experiences), som djupgående analyserat 17000 vuxnas barndomsupplevelser. Studien fann att personer med traumatiska händelser i barndomen har en mycket högre risk för självmord, ätstörningar och alkoholism. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Vi behöver prata om sexuella övergrepp

Många barn förstår inte att de blivit utsatta för ett övergrepp eller att det är fel. Det menar Åsa Landberg som är psykolog och psykoterapeut och arbetar på Allmänna barnhuset. Information är väldigt viktigt även till små barn som varit med om svåra saker. Här berättar hon om kampanjen "Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn", en webbplats som tagits fram med hjälp av barn för barn. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Liten och trygg

Brottsoffermyndigheten har tagit fram en webbplats för barn om barns rättigheter och vuxnas skyldigheter. För de allra yngsta finns pedagogiska övningar genom spel och till de något äldre barnen via enklare samtalsguider. Uppdraget är att förse förskolepersonal med pedagogiskt material och en handledning om brott mot barn, berättar projektledare Hanna Netzell. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barn med sexuella beteenden

Det är en myt att barn som varit offer för sexuella övergrepp senare förgriper sig på andra barn, säger Mimi Strange, chef för Januscentret i Danmark som tar hand om barn och unga med sexuellt gränsöverskridande eller oroväckande beteende. Barn tänker inte på sexualitet som vuxna gör, därför är det viktigt att utreda varför de har ett sexuellt utåtagerande beteende, menar hon. Medverkande: Mimi Strange, Jytte Kofod Andersen, Tove Weis, Stine Tofte, Maja Leth Laursen,Vanessa Rasmussen och Ida Haahr Pedersen. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barnförhör

Hur utför man en bra intervju med barn som varit offer eller vittnen till våld och övergrepp? Linda Cordisco Steele från National children's advocacy center i USA har över 23 år i yrket. Här berättar hon om hur du går tillväga för att få en så korrekt vittneshistoria som möjligt från barn som misstänks vara utsatta för brott. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hantera familjevåld

Forskning visar att ju äldre barnet är desto mer benäget är det att rapportera om våld i familjen. Men erfarenhet säger att det bara är toppen av ett isberg som kommer till samhällets kännedom, säger Nicky Stanley, socionom och professor från University of Lancashire i England. Här presenterar hon tre vanliga felsteg vid hantering av våld i nära relationer. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Upptäcka våldsutsatta barn

Nästan var sjunde barn uppger att de blivit slagna någon gång. Tre procent blir slagna ofta eller vid upprepade tillfällen enligt Karin Blomgren från Rädda Barnen som här presenterar en ny rapport för hur man bättre kan upptäcka våldsutsatta barn i skolan. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Sexuella övergrepp i förskolan - så påverkas personal och föräldrar

Hur tar man emot besked om att sexuella övergrepp skett mot barn i förskolan? Cecilia Kjellgren och Christina Carlsson forskar inom socialt arbete på Linnéuniversitetet och presenterar en fallstudie om föräldrars och personals reaktioner från en kommun där övergrepp skett i 30 förskolor. De berättar om den typiske pedofilen, om grooming och vilket stöd man som anhörig kan ge. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Samhällets stöd till barn med funktionsnedsättning

Respekt heter Barnombudsmannens årsrapport 2016 som handlar om barn med funktionsnedsättning. 97 barn har djupintervjuats om reflektioner kring sin diagnos och sin identitet. Hör en rad berättelser från en ung kämpande grupp människor som ofta glöms bort. Där föräldrar ofta är det avgörande stödet för att de ska fungera i samhället. Medverkande: Ellinor Triay Strömvall och Janna Törneman, Barnombudsmannen.Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Unga, sex och nätet

Här presenteras de senaste siffrorna om ungas sexvanor. Säljer unga mer sex idag när de ständigt är uppkopplade på nätet? Hur många unga skadar sig själva genom sex? Hur många barn har blivit offer för människohandel och barnäktenskap i Sverige? Medverkande: Carl Göran Svedin, professor på Linköpings universitet, Linda Jonsson, forskare på Linköpings universitet och Gisela Priebe, universitetslektor på Lunds universitet. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hur kan vi hjälpa våldsutsatta barn?

När våld är vardag och närhet till föräldrar skapar skräck istället för trygghet. Då gäller det att socialtjänsten och samhället kommer in och stöttar dessa barn, det säger Kjerstin Almqvist, professor och chef inom forskningsenheten på landstinget Värmland. Här listar hon det allra viktigaste utsatta och traumatiserade barn behöver. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

De överlevde Utöya

Hur har barnen som överlevde terrorattacken på Utöya i Norge återhämtat sig? Och hur har skolan och polisen bemött offren? Om det berättar forskarna och lärarna Åse Langballe och Jon-Håkon Schultz som forskat om krishanteringen och beredskapen i samhället efter terrorattentatet på Utöya. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barnen i slaskpärmen

Barn som finns med i Socialtjänstens system för barnavårdsärenden glöms bort. Vilka barn får inte samhällets stöd? Här berättar Ann-Charlotte Münger om vad som utmärker de socialtjänstärenden som hamnat i den så kallade "slaskpärmen", ärenden där barnen inte fångas upp trots att många av dem behöver samhällets skydd. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Våld och skydd hos Socialen

Hur vanligt är det att socialen griper in i familjer enligt lagen om vård av unga (LVU) för att det förekommer våld? Hanna Linell som forskar inom socialt arbete på Stockholms universitet föreläser om en undersökning som genomförts under ett år i Sveriges alla kommuner. Hon berättar om att det ofta är de unga själva som söker skydd och hur viktiga deras berättelser är för insatserna. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Tänder hos barn som far illa

Det mesta av tandhälsan som man får med sig upp i vuxen ålder grundläggs i barndomen, säger Therese Kvist, ST-tandläkare på Karolinska institutet. Föräldrarnas tandvårdstraditioner överförs på barnen. Studier tyder på att försummad tandhälsa är en indikator på våld i hemmet. När tandläkare anmält oro har det i de flesta fall redan funnits en orosanmälan om barnet. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hur fånga upp anmälda föräldrar?

Hur gör man för att fånga upp föräldrar som blivit anmälda för våld mot barn? Psykologen Anna Mautner ger konkreta tips på hur man får föräldrar att ta emot hjälp eller erkänna att de behöver hjälp i sitt föräldraskap. Här presenteras också riktlinjer för att förebygga och förhindra våld i hemmet. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hur kan vi hjälpa våldsutsatta barn?

När våld är vardag och närhet till föräldrar skapar skräck istället för trygghet. Då gäller det att socialtjänsten och samhället kommer in och stöttar dessa barn, det säger Kjerstin Almqvist, professor och chef inom forskningsenheten på landstinget Värmland. Här listar hon det allra viktigaste utsatta och traumatiserade barn behöver. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - rasism

Rasismens orsaker

Bildningsbyrån tar oss med på en resa till London, där vi tittar närmare på kolonialismens historia och det mänskliga psyket. Vi försöker ta reda på varför rasism i olika former uppstår. En del forskare menar att vi kan finna förklaringar i psykologiska mekanismer medan andra menar att det är viktigt att utforska orsakerna på ett politiskt plan.