Titta

Döva barns språkutveckling

Döva barns språkutveckling

Om Döva barns språkutveckling

Om cochleaimplantat och hur man kan stötta döva barn i språkutvecklingen. Vi träffar föräldrar, barn och forskare som berättar om cochleaimplantat, om tvåspråkighet, teckenspråkets väsen och språkets betydelse för den kognitiva utvecklingen. Hur kan hörande föräldrar lära av döva föräldrar för att bäst främja sina döva barns språkutveckling?

Till första programmet

Döva barns språkutveckling : Dövidentitet och hörselnormenDela
  1. När jag var yngre pratade jag,
    men i dag tecknar jag i stället.

  2. Fram till sex års ålder
    hade jag inget språk-

  3. -varken talat språk eller tecken-
    språk. Det var bara påhittade ord.

  4. Det berodde lite på hur jag hörde
    orden. Jag använde mig av gester.

  5. Läkarna menade att jag hade
    en annan sjukdom, Pendreds syndrom.

  6. Det innebär att man har en
    hörselnedsättning, yrsel och struma.

  7. Jag började i en hörande klass.

  8. Då var jag fortfarande kvar
    i att kommunicera oralt.

  9. Om jag hade börjat
    i specialklass för döva-

  10. -tror jag
    att det hade blivit annorlunda.

  11. Men tyvärr hade jag börjat skolan
    i en hörande klass.

  12. Därför identifierade jag mig mer med
    hörande, jag hade en oral identitet.

  13. Det kändes bra ändå, då jag tecknade
    och pratade samtidigt-

  14. -men den hörande identiteten
    var starkare på något vis.

  15. Jag kan känna i dag-

  16. -att det varit bättre om jag börjat
    i en klass för döva från början-

  17. -men i stället hamnade jag i en klass
    för hörselskadade elever.

  18. Det höll i sig till 16 års ålder-

  19. -då jag fick veta
    att jag har Pendreds syndrom-

  20. -som läkarna sa skulle göra mig döv
    innan 35 års ålder.

  21. De kunde inte säga
    exakt när det skulle ske.

  22. Det kunde hända plötsligt, eller så
    kunde min hörsel försvinna gradvis.

  23. Jag blev deprimerad och började
    fundera på vad som hände med mig.

  24. "Vad ska jag göra?"

  25. De flesta av mina vänner är hörande-

  26. -och ingen i min familj eller släkt
    kan ju teckenspråk.

  27. Eller jo, mamma kunde teckenspråk,
    men...

  28. Jag hade vägrat använda teckenspråk
    hemma med mamma-

  29. -som kämpade hårt
    för att lära sig teckenspråk ändå.

  30. Men jag vägrade.
    Jag var så fast besluten att prata.

  31. Jag var hörande
    och ville kunna använda mig av tal.

  32. Jag var rädd
    att jag skulle tappa bort mig själv.

  33. Jag hade också en läkarkontakt
    som tyckte-

  34. -att jag skulle operera in cochlea-
    implantat för att bli hörande igen-

  35. -men jag vill verkligen inte
    operera mig.

  36. "Vad ska jag operera mig för?" Jag
    kommer ändå alltid vara hörselskadad.

  37. Jag kände
    att jag behöver något annat.

  38. Så jag bestämde mig för
    att lägga ifrån mig hörapparaten-

  39. -och acceptera min dövidentitet.
    Jag kom igång med att börja teckna-

  40. -och besökte en teckenspråkig
    förening i Vänersborg.

  41. Nu umgås jag mer med döva-

  42. -och känner inget behov av
    att tillhöra den hörande världen.

  43. Jag känner verkligen att det räcker,
    det får vara nog.

  44. Nu när jag är 25...
    Det här var för nio månader sedan-

  45. -och då kände jag att "jag orkar inte
    prata, jag orkar inte mer"-

  46. -och min hörsel blev sämre.

  47. Så jag sa helt enkelt stopp-

  48. -och tog av min hörapparat
    och blev "döv" på heltid.

  49. Jag började träffa
    mina döva kompisar mer.

  50. Jag gick med i styrelsen
    i en teckenspråksförening-

  51. -och satte igång
    med att börja teckna.

  52. Det var svårt till en början
    att ta till sig av allt teckenspråk-

  53. -och det gick lite knaggligt
    i början-

  54. -men nu känner jag mig
    fullt teckenspråkig.

  55. Men det värsta är att ingen i min
    familj eller släkt kan teckenspråk.

  56. Alla är hörande.

  57. Mamma har också glömt bort
    sitt teckenspråk.

  58. Det blev lite kaos,
    men jag kunde härda ut-

  59. -eftersom jag fick mycket uppmuntran
    av mina döva vänner.

  60. Det var sedan vid en släktträff, som
    jag gick till utan hörapparaten på-

  61. -och jag upplevde det plötsligt
    som att jag var ensam där.

  62. Det var ingen som pratade med mig,
    och jag hängde inte med.

  63. Jag funderade på
    hur jag skulle göra nu.

  64. Skulle jag ställa mig upp och bara:

  65. "Jag hör inte nu, så ni får försöka
    anpassa er efter mig", eller?

  66. Det var ju min släkt
    som jag har vuxit upp med-

  67. -och min mamma som jag tidigare har
    varit tvungen att anpassa mig efter.

  68. Jag har alltid fått anstränga mig
    för att förstå vad dom säger.

  69. Men nu funderade jag på
    hur jag skulle komma ut.

  70. Jag hade lagt hörapparaten
    och den hörande världen åt sidan-

  71. -för att bli döv
    och kommunicera med teckenspråk-

  72. -men de hade ingen aning om
    vad det innebär att vara döv.

  73. Skulle jag själv förklara,
    skulle jag då använda mig av tolk-

  74. -eller hålla tal om vad det betyder
    att vara döv och vad teckenspråk är?

  75. Varför hade jag valt det?

  76. Skulle jag gå igenom hela registret
    och hålla en föreläsning för släkten?

  77. Skulle jag göra det för min familj
    och hörande kompisar som inte visste?

  78. De hade ingen aning
    och ville ha en förklaring på-

  79. -vad som var på gång hos mig,
    varför jag slutade med hörapparat-

  80. -och varför
    jag inte ville operera mig.

  81. Jag hade ju hört förut, o.s.v.
    Hur skulle jag komma ut?

  82. Jag kan fortfarande känna,
    trots att det har gått nio månader-

  83. -att jag är osäker på
    hur jag ska bemöta dem.

  84. Det är svårt att förklara.

  85. De som står mig närmast är det svårt
    att veta hur jag ska förklara för.

  86. Även i dag är jag osäker
    på hur jag ska göra.

  87. I dag mår jag bra.

  88. Jag umgås med döva,
    och min självrespekt är bra.

  89. Jag känner mig stark.

  90. Jag har min "värld", mitt umgänge
    och min kultur, mitt språk.

  91. Självklart mår jag bättre med dem och
    kan känna att jag har självrespekt.

  92. När jag går ut med hörande,
    när jag befinner mig i den världen-

  93. -då utmanas jag verkligen-

  94. -och måste hela tiden påminna mig
    själv om att respektera mig själv.

  95. När jag träffar hörande ska jag i
    fortsättningen svara på teckenspråk.

  96. Visa att jag är teckenspråkig.

  97. Jag ska tänka på att kräva mina
    rättigheter till att få använda tolk.

  98. Det måste jag verkligen tänka på-

  99. -eftersom det är lätt att bli bekväm
    och falla tillbaka i gamla mönster-

  100. -och anpassa mig efter dem.

  101. Att plikttroget ta på mig
    hörapparaten. Det är deppigt.

  102. Om jag hade lärt mig teckenspråk
    från början, från födseln-

  103. -skulle det självklart betyda-

  104. -att jag skulle kunna uttrycka mig
    lättare och kunna förklara.

  105. Det hänger ihop med självrespekt-

  106. -eftersom jag då
    skulle kunna uttrycka mig lättare-

  107. -om vad jag vill eller inte vill.

  108. Jag skulle kunna uttrycka mig själv
    mer som jag är.

  109. Jag skulle haft möjlighet-

  110. -att bygga upp min egen identitet
    och umgås med döva-

  111. -och sluppit osäkerheten jag känner-

  112. -när jag rättar mig
    efter hörande normer.

  113. Jag skulle ha fler döva kompisar.

  114. Jag skulle ha ett rikare teckenspråk
    utan att ibland känna mig hämmad.

  115. Jag skulle lättare
    ta till mig min dövhet.

  116. Jag tror att jag skulle vara mer klar
    över mina mål tidigare i livet.

  117. Jag skulle kämpa för mina drömmar.

  118. I stället för att hela tiden kämpa
    och jobba i motvind-

  119. -där målen bara försvinner,
    och rätta mig efter hörande normer.

  120. Jag skulle slippa allt det där.
    Jag skulle ha fler kompisar-

  121. -och mina släktingar kanske skulle få
    en chans att lära sig teckenspråk-

  122. -och mamma skulle ha fått behålla
    sitt teckenspråk.

  123. Det skulle självklart vara
    så annorlunda på så många sätt.

  124. Nu känner jag att jag verkligen måste
    börja ta till mig av "deaf gain".

  125. Jag måste hitta styrkan
    i mitt språk, hitta mitt språk-

  126. -hitta min identitet igen. Det måste
    jag verkligen, det är dags nu.

  127. Jag orkar inte bli kritiserad av
    den hörande normen jämt och ständigt.

  128. Jag orkar verkligen inte längre.

  129. Jag tänker inte använda
    min hörapparat, det räcker nu.

  130. Jag skiter i vad läkarna
    och alla andra säger.

  131. Nu tänker jag fokusera
    på min döva värld.

  132. Nu känner jag att jag inte behöver
    oroa mig för min framtid längre.

  133. Jag mår bra...

  134. Jag tänker att det här är jag
    och fan, jag kan teckna.

  135. Jag behöver inte höra, jag behöver
    inte följa den hörande normen längre.

  136. Jag behöver inte
    besöka audionomen hela tiden.

  137. Jag behöver ingenting av det där.

  138. Jag behöver inte ens ta någon medicin
    som de försöker ge mig.

  139. Jag behöver bara vara mig själv
    med mitt språk, min kultur-

  140. -mitt umgänge
    med vänner som kan mitt språk.

  141. Jag behöver inte anpassa mig
    hela tiden-

  142. -som jag måste med hörande kompisar.

  143. Då måste jag alltid anpassa mig
    efter dem-

  144. -och det blir svårt att hänga med,
    försöka höra och läsa läppar.

  145. Det funkar,
    men det är fruktansvärt ansträngande-

  146. -och jag blir snabbt trött och kan
    bli tvungen att gå hem för att vila.

  147. Men med döva
    är det en helt annan sak.

  148. Jag känner att jag kan hänga med
    och har energi.

  149. Jag känner att jag kan ha mål
    och drömmar. Det är skönt.

  150. I dag driver jag en blogg
    som heter hörselnormen.se-

  151. -där syftet är
    att samtala kring just hörselnormer.

  152. Jag vill
    att alla som hör ska lära sig-

  153. -och likaså hörande
    och hörselskadade.

  154. I dag ser jag mig som aktivist
    för dövas rättigheter i samhället.

  155. Textning:
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Dövidentitet och hörselnormen

Avsnitt 9 av 9

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Evelina Svensdotter pratade när hon var liten och utvecklade en oral identitet trots att hon har en hörselskada. Hon har på senare tid lagt ifrån sig hörapparaten och tecknar enbart. Hon berättar om vägen till beslutet och att hennes släkt nu vet att hon är döv. Hörselnormen har gjort det svårt för henne att kräva sin rätt, men hon försöker hitta styrka i sin identitet och sitt språk och intresserar sig för dövaktivism.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Specialpedagogik > Fysiska funktionsnedsättningar, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Döva personer, Normer, Personer med funktionsnedsättning, Samhällsvetenskap, Sociala frågor
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i Döva barns språkutveckling

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Vår dotter Johanna är döv

Avsnitt 1 av 9

När Anna-Karin och Daniel fick veta att deras dotter Johanna var döv fick de många råd om vad de skulle göra med sitt barn. Ingen gav rådet att börja med teckenspråk direkt eftersom hon ändå skulle opereras med cochleaimplantat och sedan tränas i tal. Föräldrarna tyckte att det kändes konstigt att inte kunna kommunicera med Johanna och började därför med teckenspråk. Nu är familjen delvis teckenspråkig och kommunicerar alltid på två språk. Vi träffar familjen i deras hem och följer med Johanna i skolan och på fritidsaktiviteter.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Lär av döva föräldrar

Avsnitt 2 av 9

Carin Roos är docent i specialpedagogik och berättar om vikten av att som hörande förälder till döva barn hitta strategier. Hon framhåller hur man alltid måste vara synlig, visa och kommentera saker för barnet och aldrig skärma av det från omgivningen. Döva föräldrar som förutsätter att barn förstår tecken och mimik triggar igång barnets språkutveckling. Språkutvecklingen hos barn till döva föräldrar börjar tidigare än den hos barn till hörande föräldrar.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Teckenspråk nu, sen eller aldrig

Avsnitt 3 av 9

Brita Bergman är professor emerita i teckenspråk och berättar att det är viktigt att förstå hur cochleaimplantat fungerar och varför det är viktigt att ge barn alla språk de behöver. Ingen av de föräldrar hon träffat ångrar att de lärt sina barn teckenspråk även om barnen har cochleaimplantat. Vill man ge sitt barn möjlighet att själv välja språk senare i livet är det bäst att ha gett det tillgång till både talad svenska och teckenspråk.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Språk föder språk

Avsnitt 4 av 9

Emelie Cramér-Wolrath är fil.dr. i specialpedagogik och berättar om hur små barns hjärnor lätt lär sig språk. Hon säger att språk förstärker varandra och att det tecknade språket hos ett dövt barn blir en bro till talat språk. Det är viktigt att få igång den språkliga kommunikationen tidigt hos barn och den kan ske med ansiktet, kroppen och genom att vara synlig.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

En läkares perspektiv på CI

Avsnitt 5 av 9

Inger Uhlén är överläkare och specialist på hörsel- och balansfrågor och ger sitt perspektiv på cochleaimplantat (CI). Hon berättar om att CI ger så pass mycket hörselinformation till hjärnan att den kan utveckla ett talspråk. Hon säger också att hon tror att det är bra att alla döva barn lär sig teckenspråk och att barn kan lära sig babytecken väldigt tidigt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

CI-barn, hörapparater och teckenspråket

Avsnitt 6 av 9

Helena Foss är sakkunnig i döv- och hörselfrågor på Specialpedagogiska skolmyndigheten och berättar om vikten av att förstå att cochleaimplantat inte löser allt för döva barn. De fungerar inte bra i bullriga miljöer och tar man av sig det är man döv. Därför är teckenspråk en tillgång. Det är dessutom visuellt så att man kan säga flera saker samtidigt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Tvåspråkighet som tillgång

Avsnitt 7 av 9

Krister Schönström är lektor i svenska som andraspråk för döva och talar om hur viktig föräldrarnas attityd till dövhet är. Tvåspråkighet leder till att språken utvecklas i olika takt men man kan växla mellan språken efter behov. Krister Schönström berättar om egna erfarenheter och att teckenspråket lett till att han känner sig mer fullständig som människa. Hans föräldrar har aldrig tyckt synd om honom för att han inte hör.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Teckenspråk är komplicerat

Avsnitt 8 av 9

Pia Simper är doktorand i lingvistik och talar om vikten av att lära sig teckenspråk så tidigt som möjligt. Teckenspråk tar tid att lära sig och innehåller många svåra grammatiska komponenter. Föräldrar till barn som inte hör behöver inte bli experter på teckenspråk, men behöver visa att de försöker teckna och att det är roligt att lära sig tillsammans. Pia Simper forskar om avbildande verb som är en stor grupp inom teckenspråket.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Dövidentitet och hörselnormen

Avsnitt 9 av 9

Evelina Svensdotter pratade när hon var liten och utvecklade en oral identitet trots att hon har en hörselskada. Hon har på senare tid lagt ifrån sig hörapparaten och tecknar enbart. Hon berättar om vägen till beslutet och att hennes släkt nu vet att hon är döv. Hörselnormen har gjort det svårt för henne att kräva sin rätt, men hon försöker hitta styrka i sin identitet och sitt språk och intresserar sig för dövaktivism.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Det handlar om oss

Vilken roll tar ditt barn vid mobbning?

Vilken roll tar ditt barn i en mobbningssituation? Vi riktar strålkastaren mot dem som finns runt mobbaren och offret och belyser faktumet att alla är delaktiga i det som sker. Programledare Martina Haag åker till sin gamla högstadieskola och träffar sin före detta klasskompis Carola. De pratar om hierarkier i skolan och hur Carola hjälpte Martina i ett utsatt läge. Vi träffar också Elise som sökte upp sin sons mobbare. Robert Thornberg, professor i pedagogik, beskriver de olika rollerna barn tar i en mobbningssituation. Psykologiprofessor Christina Salmivalli förklarar varför man kan tycka synd om sin klasskompis samtidigt som man inte vågar umgås med densamma.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

Systerskapet

Linda och Ida tröttnade på att känna sig osäkra och kränkta av vissa killgäng i skolkorridorerna, därför startade de gruppen Systerskapet på S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna. I den här gruppen kan både tjejer och killar träffas och prata om saker som de har blivit utsatta för. Det kan till exempel handla om sexism och mobbning. De diskuterar också jämställdhet, könsroller och normer. Trots att många i skolan tycker att Systerskapet är ett bra initiativ, finns det också de som jämställer feminism med manshat och därför har Linda och Ida ibland mött motstånd.