Titta

UR Samtiden - Ensamkommande barn i skolan

UR Samtiden - Ensamkommande barn i skolan

Om UR Samtiden - Ensamkommande barn i skolan

Föreläsningar från en seminariedag om ensamkommande barn i skolan. Här får skolpersonal med ansvar för nyanländas lärande verktyg och ökade kunskaper om de ensamkommande barnens behov. Inspelat den 2 november 2016 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Karolinska institutet.

Till första programmet

UR Samtiden - Ensamkommande barn i skolan : Psykologiskt stöd till ensamkommande skolbarnDela
  1. Jag är barnpsykiater, och jag
    har jobbat i England i många år.

  2. Jag har mest forskat, men jag har
    behållit en stark klinisk grund-

  3. -för det arbete som jag gör. Jag
    forskar, men jag jobbar även kliniskt.

  4. Nu jobbar jag på sjukhus,
    med sjuka barn.

  5. Som jag sa tidigare är jag intresserad
    av att integrera psykisk hälsa-

  6. -och få in psykisk hälsa i skolan.
    Det är det jag ska prata om.

  7. Också att få in psykisk hälsa
    i den allmänna sjukvården.

  8. I dag tänker man inte längre på fysiska
    och psykiska problem som en helhet.

  9. Det är det som är problemet. Vi
    behöver psykisk hälsa för att fungera-

  10. -oavsett vad vi sysslar med.

  11. Hur kan vi få in den psykiska hälsan
    i det arbete som vi gör?

  12. Jag ska prata lite om de erfarenheter
    som jag har haft i skolor.

  13. Det är lite överväldigande
    att komma till Sverige från England.

  14. Om man ser på
    hur vi behandlar flyktingar-

  15. -under den globala humanitära krisen-

  16. -är det väldigt pinsamt
    att komma från Storbritannien.

  17. Just nu kommer jag från Iran,
    trots att jag aldrig har bott där.

  18. Det är pinsamt för oss som jobbar
    med det här att Storbritannien-

  19. -har hanterat det här på ett
    så pinsamt otillfredsställande sätt.

  20. Man hör talas om vad ni gör här.
    Det är ett privilegium att få komma hit-

  21. -och få lära sig om vad ni gör.
    Ni är världsledande inom det här fältet.

  22. Ni har erfarenheterna och expertisen
    för att hjälpa resten av världen.

  23. Jag kommer från ett land
    med väldigt liten erfarenhet-

  24. -så ni får förlåta mig
    om ni redan vet allt som jag ska säga.

  25. Det är efter lunch-

  26. -så jag har mycket berättelser
    och bilder för att hålla oss vakna.

  27. Det här är en bild
    som ett ensamkommande barn ritade.

  28. Han kom från Afghanistan.

  29. När man skriver farsi
    skriver man från vänster till höger.

  30. De börjar här och går hitåt.

  31. När han blev ombedd att rita sitt liv,
    börjar livet här-

  32. -där det står Afghanistan.

  33. Det här är hans föräldrars gravar.
    Här har han skrivit "domare".

  34. Sen var han tvungen att ta sig
    över bergen till Iran.

  35. Det är inte ovanligt, med tanke på hur
    många som kommer från Afghanistan.

  36. Hans vän dog på vägen.

  37. Han sköts när de tog sig över bergen.

  38. Sen tillbringade han två år i Iran.

  39. Det var inte lätt,
    ser man när man tittar på bilden.

  40. Det var svåra år
    och han försökte ta sig ut.

  41. Till slut lyckades han
    ta sig ut ur landet och...

  42. Han var en av många
    som tog sig över Medelhavet med båt.

  43. En ny vän drunknande på havet.

  44. Det här är sanna berättelser.
    Det är inget särskilt med honom-

  45. -förutom att han gav mig tillstånd
    att visa hans bild.

  46. Den sista delen av bilden, på slutet,
    är när han kommer till Storbritannien.

  47. Han ritade bilden ett drygt år senare.

  48. Jag är ingen psykoanalytiker,
    så jag tänker inte tolka den här bilden.

  49. Ni kan själva dra tydliga slutsatser.

  50. Det röda uttrycker
    smärta och svårigheter-

  51. -och de små glimtarna av grönt i
    Afghanistan är bilder av det förflutna.

  52. I Storbritannien är det ganska mycket
    grönt, men fortfarande mycket rött.

  53. Jag kan inte göra nåt åt
    det som hände innan han kom fram-

  54. -men det är helt oacceptabelt att
    svårigheterna fortsätter efter flykten.

  55. Vi måste inse att vi har stor kontroll
    över det som sker efter flykten.

  56. Det känns inte så,
    men vi kan verkligen förändra det.

  57. Vårt jobb är att ta bort
    allt det röda som finns i den miljön.

  58. Jag tänker prata lite om flyktingbarns
    behov av psykologisk hjälp.

  59. Jag ska visa några fall.
    Ett är ett barn som inte kom ensamt.

  60. Vi kan lära oss mycket
    av att många olika fall.

  61. Sen ska jag prata
    det jag har jobbat med i skolor-

  62. -och lite om
    de interventioner som vi har gjort-

  63. -några fler berättelser och sen
    ska jag prata lite om utmaningar.

  64. Förstår ni mig? Är det okej? Bra.
    En till imponerande sak med Sverige:

  65. Inte bara er respons på flyktingkrisen,
    men att ni förstår mig.

  66. Helt enkelt...

  67. Vi har länge vetat att traumatiska
    händelser förekommer i tre olika steg-

  68. -som den unge mannens bild visade:

  69. I ursprungslandet, under flykten
    och när man har kommit till värdlandet.

  70. Alla tre steg
    kan vara väldigt traumatiska.

  71. Att man har kommit fram
    betyder inte att allt är över.

  72. Jag gjorde den här bilden
    för några år sen-

  73. -för att visa att trots att vi har
    före, under och efter flykten-

  74. -så måste vi tänka på hela systemet,
    på individuell påverkan-

  75. -familjens, gruppens och samhällets
    påverkan. Alla spelar en viktig roll.

  76. Det är viktigt
    när vi tänker på interventioner-

  77. -att vi inte tror att den enda lösningen
    är att hitta en terapeut till barnet.

  78. Det kan vara en lösning,
    men när det gäller interventioner-

  79. -måste vi tänka på familjer
    och på grupper.

  80. Skolor är väldigt viktiga för barnets
    möjligheter att integreras i samhället.

  81. Vi måste förstås
    tänka på samhället i stort.

  82. Många som engagerar sig
    i de här sakerna-

  83. -engagerar sig också i större frågor
    som påverkar den här gruppen.

  84. Jag får alltid problem med det.

  85. Jag är tyst i några år,
    men sen blir det ett problem igen...

  86. Vi måste tänka på att alla
    de här områdena spelar en viktig roll-

  87. -och när vi är med en population
    och försöker hjälpa dem-

  88. -så måste vi tänka på
    alla de här nivåerna.

  89. Ensamkommande flyktingbarn har alla
    marginaliserade populationers problem.

  90. Jag tänker inte gå igenom dem i detalj.

  91. Oavsett om du är infödd svensk
    men har haft en dålig uppväxt-

  92. -för att dina föräldrar
    har psykiska problem-

  93. -eller har sociala
    eller ekonomiska problem-

  94. -så finns det många problem
    i de här populationerna.

  95. Sen kommer ytterligare problem
    av att man har tvingats fly sitt land.

  96. Det kan vara att man
    under hela sin barndom-

  97. -har upplevt instabilitet, osäkerhet-

  98. -eller avbruten skolgång,
    som vi hörde om tidigare.

  99. Det kan ha varit så länge,
    eller bara under en kortare period-

  100. -så det kan finnas
    en stor mängd olika erfarenheter.

  101. De har ofta varit förföljda,
    för sina familjers skull-

  102. -eller på grund av en etnisk, religiös
    eller politisk grupp som de tillhör.

  103. De kan ha upplevt emotionella och
    fysiska trauman, eller ha bevittnat dem.

  104. Många har förlorat sina föräldrar,
    som ju är enormt viktiga-

  105. -för att hjälpa oss genom vår uppväxt.

  106. Det finns tillräckligt med
    fysiska och känslomässiga problem-

  107. -när man går från barn till vuxen,
    utan alla de här ytterligare problemen.

  108. Det finns en osäkerhet i utvecklingen-

  109. -men vi måste vara medvetna om
    att allt inte är kris och katastrof.

  110. Det kan göra vissa människor mer
    kapabla och få dem att må bättre.

  111. Att man har gått igenom svårigheter
    behöver inte innebära att man lider.

  112. Om de inte får en bra miljö
    efter flykten kan det bli så-

  113. -men det kan göra dem väldigt kapabla.

  114. Tidigare hörde vi
    om det som kallas selektionsbias-

  115. -att de ensamkommande barnen
    som kommer hit är väldigt speciella.

  116. De är inte representativa
    för alla ensamma flyktingbarn i världen.

  117. Det här är ofta de barn som familjerna
    väljer att investera hela sin framtid i.

  118. Om man har sju barn lägger man alla
    sina pengar på att hjälpa ett barn fly-

  119. -och då väljer man det barnet
    som är mest kapabelt och säkert-

  120. -och det som har bäst förutsättningar.

  121. Det är väldigt märkligt
    att vi i värdländerna-

  122. -inte behandlar de här individerna
    som vi borde behandla dem.

  123. De är inte representativa.
    De är ofta helt unika.

  124. De är ofta de mest kapabla.
    De har lyckats ta sig från en stad-

  125. -eller en liten by mitt i ingenstans
    till England eller Sverige.

  126. Det är inte lätt.
    Jag hade aldrig klarat det.

  127. Vi måste inse att det är
    en väldigt speciell grupp människor.

  128. De är betydligt mer anpassningsbara
    och kapabla än ett genomsnittligt barn-

  129. -men de har varit med om nåt oerhört-

  130. -som skulle kunna göra dem till
    fantastiska medborgare i våra länder-

  131. -och som vi alla kan lära oss av.

  132. De kan förändra hela skolor-

  133. -om de tänker: "Vi har ett barn från
    det här landet. Det har vi aldrig haft."

  134. "Vad kan det här barnet lära oss,
    och hela skolan"-

  135. -"om det som de har med sig
    och om deras erfarenheter?"

  136. Det handlar också om
    att vi måste förändra synen på-

  137. -vad de här unga människorna
    kan tillföra oss.

  138. Det handlar inte bara om
    bördor och behov, utan om berikande.

  139. Men om vi inte gör rätt...
    Utifrån deras upplevelser-

  140. -kommer de att ha olika psykologiska,
    ekonomiska och sociala behov-

  141. -som vi har hört
    mycket om under morgonen här.

  142. Jag ska fokusera på psykisk hälsa.

  143. Vi vet att de har sämre psykisk hälsa
    än befolkningen i värdlandet-

  144. -och att flyktingar har högre nivåer
    av främst ångestsyndrom-

  145. -bland annat posttraumatisk stress.

  146. Man pratar mycket om
    posttraumatiskt stressyndrom, PTSD-

  147. -men i verkligheten är det bara
    ett litet antal som har det.

  148. Det är lätt att studera,
    så därför finns det många studier-

  149. -men det finns
    en stor mängd olika ångestproblem-

  150. -depression och stor komorbiditet.

  151. Om man har PTSD
    har man ofta depression.

  152. Om man har depression
    har man ofta ångest.

  153. Många symtom sammanfaller.

  154. Det finns få bra långtidsstudier
    av vad som händer.

  155. De är en omöjlig grupp att studera.

  156. Vår regering vill inte
    att jag ska studera dem-

  157. -så det är svårt att få tillgång,
    och dessutom flyttar de mycket på sig.

  158. De flyttar dit det finns jobb,
    snarare än stannar på en plats länge.

  159. De studier som finns visar att de här
    problemen blir kroniska och långvariga-

  160. -om man inte tar tag i dem.

  161. När det gäller
    ensamkommande flyktingbarn vet vi-

  162. -att kombinationen av krigsupplevelser
    och postmigrationsstress är den värsta.

  163. Det är inte bara krigsupplevelserna
    som är problemet-

  164. -och inte bara postmigrationsstress,
    utan kombinationen av de två.

  165. När man ser
    att en ung person får stora problem...

  166. ...med allt som de måste hantera
    i sitt värdland...

  167. Om de också har varit med om krig,
    så blir det särskilt svårt för dem.

  168. De senaste studierna visar att
    över 35 procent har ångestsyndrom-

  169. -ungefär 30 procent har depression-

  170. -och posttraumatiskt stressyndrom,
    och att det är långvariga problem.

  171. Ju fler traumatiska händelser
    en ungdom upplever-

  172. -desto troligare är det att de
    får problem. Det är inget konstigt-

  173. -men det är det starkaste sambandet
    i all litteratur:

  174. Ju mer utsatt, desto mer sårbar.
    Det är ganska självklart.

  175. De löper också stor risk
    för att bli utnyttjade.

  176. Vi hörde lite om trafficking och om
    hur de utnyttjas i de länder de bor i.

  177. I Storbritannien följer vi det som
    händer i Calais ganska mycket.

  178. Över 200 ensamkommande
    flyktingbarn har bara försvunnit.

  179. Vi kan bara föreställa oss var de är.
    De är en perfekt måltavla.

  180. Sämst går det för de barn
    som lever under dåliga förhållanden-

  181. -de som är flickor -
    vi har hört en del om flickor tidigare-

  182. -de som är äldre när de kommer-

  183. -och, som jag sa, de som har
    utsatts för traumatiska upplevelser.

  184. Jag ska berätta om ett barn som kom
    med sin familj, för att ge en bild-

  185. -av hur det ser ut för många barn.
    Ni får ju också in familjer.

  186. Jag kallar honom Ali. Han är åtta.

  187. Han kom från Mellanöstern
    två år innan vi blev involverade.

  188. Han hade gått ut för att leka...
    Det var två år tidigare.

  189. När han kom hem
    hade hans mamma försvunnit.

  190. Han var ute och lekte.
    Han visste inte var hans pappa var.

  191. Hans mamma hade planerat sin flykt,
    men hade inte berättat nåt.

  192. När han kom hem igen var mamman
    borta. Han fick bo hos en främling.

  193. Så...

  194. Två år senare kom en främling till byn
    med en bild på honom och mamman-

  195. -som identifikation, och sa att han
    skulle ta med honom till mamman.

  196. De färdas i två veckor,
    huvudsakligen till fots-

  197. -för att komma till huvudstaden-

  198. -och sen går han ombord på ett
    flygplan och kommer till Storbritannien.

  199. På flygplatsen möter
    hans mamma honom. Hon är gravid-

  200. -för hon har gift om sig med en ny man
    från en liknande etnisk bakgrund.

  201. Jag jobbade på en skola då.

  202. Vi jobbade med särskilt
    psykologiskt stöd för flyktingbarn.

  203. De trodde att han hade inlärnings-
    svårigheter. Han var inåtvänd.

  204. Vi sa att det tar lång tid att vänja sig
    och att han har varit med om mycket-

  205. -så vi valde att inte gå in,
    och han verkade lugna sig.

  206. Han åkte på en resa
    med en hjälporganisation...

  207. Skolloven är särskilt svåra
    för de här barnen.

  208. De åkte i väg med barnen
    för att de skulle ha trevligt.

  209. På resan blev den här lilla pojken
    väldigt våldsam och upprörd.

  210. Han hotade folk med knivar, helt ur det
    blå. Han var lugn och tyst i skolan.

  211. Det enda de kunde göra var att låsa in
    honom ensam i bilen i två timmar-

  212. -tills han hade lugnat sig. Så...

  213. När skolan hörde om det kontaktade de
    oss igen och vi fick en formell remiss.

  214. Innan han åkte i väg
    hade hans mamma fött hans halvbror-

  215. -och tolv migrationshandläggare
    hade kommit hem till dem.

  216. Jag vet inte om det
    fungerar likadant här i Sverige...

  217. De knackar på vid fyra-fem
    på morgonen, om man ska utvisas.

  218. De kommer och omringar ens hus
    och tar med sig folk.

  219. Då blir det inga vittnen,
    oftast är folk hemma då-

  220. -och det är svårt
    att få nån från pressen att komma då.

  221. Många av våra
    unga ensamkommande flyktingbarn-

  222. -lever i fruktan för att det ska
    knacka på dörren mitt i natten.

  223. De kan inte sova
    för att de är så oroliga.

  224. Den här unga pojken
    kommer från ett våldsamt område.

  225. Hans mamma försvinner plötsligt,
    och han får bo hos en främling.

  226. Vem vet hur han blev behandlad.

  227. Han åkte till Storbritannien
    med en främling.

  228. Mamman är gravid och har en ny man
    och han skickas till en ny skola.

  229. I England hamnar man
    i den årskurs som motsvarar ens ålder.

  230. Hans halvbror föds.
    Migrationstjänstemännen kommer.

  231. De letade inte
    efter honom och hans familj-

  232. -men de fick ändå ställa sig utomhus
    medan man letade.

  233. Han åker på den här resan.
    Man kan se vad som händer här.

  234. Om han inte riktigt förstår
    vem det är som åker bort med honom-

  235. -kan man förstå hans reaktion
    på nåt som egentligen är väldigt roligt.

  236. Det var komplicerat,
    och han skickades till oss.

  237. De hade även fått avslag
    på asylansökan två gånger-

  238. -och de hade flyttat två gånger.

  239. Efter att han hade varit hos oss
    i ett par månader sa han...

  240. ...till en lärare i skolan
    att han blev misshandlad hemma.

  241. I England har vi ett lagligt ansvar
    att meddela de sociala myndigheterna.

  242. Jag blev väldigt orolig, inte för att
    det inte är rätt att meddela dem-

  243. -utan för att
    det här fallet var så komplext-

  244. -och att informera de sociala
    myndigheterna kunde bli komplicerat.

  245. De sociala myndigheterna
    blev inblandade-

  246. -och det som händer är att man samlar
    folk från skolan, socialen och oss-

  247. -tillsammans med föräldrarna,
    och vi försökte hjälpa föräldrarna.

  248. Två veckor senare,
    vet ni vad som hände då? Vad tror ni?

  249. Det som jag var orolig för.

  250. Det spelar ingen roll.
    Det finns inget rätt och fel. Tankar?

  251. Vad är det familjen är orolig för?

  252. Jag lovade att jag skulle
    hålla er vakna. Nu ska jag tvinga er.

  253. Vad är familjen orolig för?

  254. Nej, ni kan ropa, så säger jag det igen.
    Vad är familjen orolig för?

  255. Att pojken tas från familjen.
    Det är det man antar i hela världen-

  256. -när man hör att socialen kopplas in,
    men om man inte är infödd-

  257. -och inte känner till och förstår
    systemet är det väldigt svårt-

  258. -att veta vad de tror,
    och hur man ska stötta dem. Nåt mer?

  259. Nåt mer?

  260. Att de skickas tillbaka.
    Att det ska påverka deras asylansökan.

  261. Det är det de är oroliga för:
    att man ska ta pojken-

  262. -vilket ingen skulle vilja göra,
    med tanke på pojkens bakgrund.

  263. I stället vill man stötta familjen.

  264. Sen tror de att de kommer att utvisas
    på grund av det här.

  265. När vi vet de här två sakerna,
    vad tror vi hände sen?

  266. Familjen försvann.
    Det var det som hände.

  267. Vi vet inte vad som hände.
    Vi hörde aldrig av dem igen.

  268. Därför måste vi vara försiktiga.
    Saker kan få oavsiktliga konsekvenser.

  269. Den här pojken är utsatt för betydligt
    större risk på grund av det som hände.

  270. Systemet är komplext.

  271. Jag ville berätta om det här
    trots att han inte var ensamkommande-

  272. -för att många problem
    och sårbarheter är desamma.

  273. Deras bakgrunder behöver inte
    vara så olika den här pojkens.

  274. Okej. Nu ska jag prata om skolan.
    Jag ska beskriva hur skolan fungerar...

  275. Jag har utvecklat en verktygslåda
    för att lära lärare om psykisk hälsa.

  276. Jag tänkte visa er lite av det,
    bara för att det är roligt.

  277. Sen ska jag prata om vilken påverkan
    det kan få på skolans arbete.

  278. Nu kommer en väldigt rörig bild
    som ni inte ska se på i detalj.

  279. Det är ett förenklat diagram över en
    systematisk genomgång som vi gjorde.

  280. Vi gick igenom alla studier om inter-
    ventioner i skolor för flyktingbarn.

  281. Det finns massor med studier,
    och alla är väldigt dåliga.

  282. Jag vill visa er att man har
    försökt med nästan allting.

  283. Det handlar inte om att man
    inte vill hjälpa den här gruppen-

  284. -men det finns väldigt få bra studier.

  285. Det handlar om allt från att hantera
    det förflutna till att hantera nuet.

  286. Allt från individuell hjälp
    till hjälp till familjer och grupper.

  287. Man kan göra väldigt många saker.

  288. Man kan prata om
    tidigare traumatiska upplevelser.

  289. De studierna finns det bäst evidens för.

  290. Att behandla trauman
    med KBT eller andra tekniker-

  291. -finns det starkast evidens för. Vi ska
    inte bara göra det, men det fungerar.

  292. Det finns många studier
    om konstterapi eller dramaterapi-

  293. -och om utbildning i psykologi och vad
    som är normala reaktioner på sånt här.

  294. Studier visar vikten av
    att förbättra sina sociala färdigheter-

  295. -och att det är viktigt
    att klinisk personal involveras.

  296. Det finns studier på att lära sig
    avslappning och meditation-

  297. -och identitetsfrågor.

  298. Jag vill bara visa att man har provat
    väldigt många olika saker.

  299. Det finns bara belägg för traumaterapi-

  300. -men det är egentligen för att
    de studierna är bättre än de andra.

  301. Många åker ut till skolor
    och gör olika saker.

  302. Vi behöver bli bättre, mer strukturerade
    och samla in mer information.

  303. Då kan vi kanske lära oss mer
    om vad som behöver göras.

  304. Jag talar nog till de redan frälsta,
    men varför ska vi jobba i skolorna?

  305. Nästan alla barn går i skolan.

  306. Vi vet att ensamkommande barn
    löper risk att missa skolan-

  307. -men de som går i skolan
    har ett naturligt fokus där.

  308. Deras vänner och lärare finns där.

  309. Många ser det som en trygg miljö.

  310. Det ger ett stabilt socialt skyddsnät,
    vilket är viktigt för barnen.

  311. De får också prata med lärare
    som umgås med barn hela tiden-

  312. -och som inte bara får en känsla för
    hur barnet är i olika miljöer-

  313. -men de ser även hur barnet utvecklas
    över tid och kan jämföra med normen.

  314. Att ha mer psykologisk hjälp i skolorna-

  315. -gör att man tar bort
    ett av hindren för att söka hjälp.

  316. Psykisk vård
    är väldigt stigmatiserad i hela världen-

  317. -men det är mycket värre
    i låglöneländer än i höglöneländer.

  318. I många av de här länderna
    finns väldigt lite psykisk vård.

  319. Om det finns går det inte riktigt
    att jämföra med vad som finns här.

  320. Man kan inte förvänta sig
    att nån från ett annat land ska förstå-

  321. -hur vårt sjukvårdssystem fungerar.
    Det är svårt nog för oss.

  322. Om psykisk vård är stigmatiserad och
    man dessutom inte förstår systemet-

  323. -inser ni att det är omöjligt att vänta
    sig att folk ska utnyttja de tjänsterna.

  324. Det är så här vi tänker
    kring de här sårbara populationerna:

  325. Vi måste ta bort hindren
    för att söka vård och hjälp.

  326. Som jag sa är vanliga kliniska problem
    traumareaktioner, sorgereaktioner-

  327. -förluster,
    att anpassa sig till en ny miljö-

  328. -barnrättsfrågor och risken
    att de ska skada sig själv eller andra.

  329. Vi har många av de här problemen
    hos våra ensamkommande barn.

  330. När de är sjutton och ett halvt
    bestäms om de får stanna eller inte-

  331. -och det handlar om 10 till 30 procent,
    beroende på vilket år det är.

  332. Det är väldigt olika proportioner.
    Det är väl som det brukade vara här.

  333. Majoriteten förväntar sig
    att bli utvisade till sina hemländer.

  334. Förr var det arton,
    nu är det sjutton och ett halvt.

  335. Vi ser ett ökat självskadebeteende
    och ökad aggression just i den åldern.

  336. I Oxford anordnade vi psykologisk hjälp
    för flyktingbarn i skolorna.

  337. Det byggde på
    att man hade ett möte i veckan-

  338. -med en lärare från skolan
    och en psykiater.

  339. Läraren var oftast en lärare
    som antingen jobbade som...

  340. I England hade det varit
    läraren i engelska som andraspråk-

  341. -eller en speciallärare
    för barn med inlärningssvårigheter.

  342. Vi hade möten en gång i veckan
    där vi diskuterade olika barn.

  343. Jag hade jobbat i Australiens inland
    innan jag började med det här.

  344. Där jobbade vi med aboriginer,
    och vårt motto var "Lämna inga spår".

  345. Jag gillade det mottot.

  346. Ju mer vi kan göra utan att nåt barn
    ens har sett mig, då har vi lyckats.

  347. "Lämna inga spår"
    innebär att vi kan gå in i skolor-

  348. -som stöd för alla de fantastiska saker
    som skolorna redan gör-

  349. -utan att behöva ha kontakt med
    barnen. Det är nog det bästa sättet.

  350. Genom diskussioner kan vi få
    information om observationer-

  351. -och vi kan våga säga "vänta och se",
    eftersom vi kommer tillbaka igen.

  352. Vi får tillgång till lokala resurser
    och kan se om de är tillämpliga-

  353. -och vi kan ge lärare råd
    om olika strategier för barnet.

  354. Om vi behöver träffa barnet
    är det skolan som tar kontakt-

  355. -med den som de tycker är bäst
    för att ge barnet bästa möjliga hjälp.

  356. Ofta är läraren med på ett första möte,
    kanske bara i tio minuter-

  357. -eller under hela mötet, beroende på.
    De blir en länk till en helt ny kontakt.

  358. Vi träffas på skolan och ofta träffar vi
    även ensamkommande barn i grupp.

  359. Gruppmötena
    handlade också ofta om mat.

  360. Vi kunde inte ge psykologisk näring
    utan att ge fysisk näring-

  361. -så vi hade en pizzaklubb vissa år.

  362. Mat var en viktig inkörsport.
    Det skulle det vara för mig själv också.

  363. Jag gjorde några intervjuer
    om faktorer före och efter flykten.

  364. Jag frågade: "Vad har påverkat dig
    mest, innan du kom hit eller efteråt?"

  365. "Vad har varit värst?"
    Det var ganska jämnt.

  366. För 41 procent var det före flykten,
    och för 41 procent var det efter.

  367. Det som hade hänt sen de kom
    var värre än i deras hemländer.

  368. För ungefär arton procent var det
    lika illa. Det är helt oacceptabelt.

  369. Sen frågade vi om
    var de helst skulle vilja träffa oss.

  370. Är det bättre i skolan, spelar det
    ingen roll eller utanför skolan?

  371. 71 procent sa
    att det var bättre att träffas i skolan.

  372. De anledningar de gav var främst
    att de kände sig trygga i skolan.

  373. De kände till det, det var praktiskt,
    de hann tillbaka till lektionerna-

  374. -det var enkelt, det var lätt att hitta,
    de kände ofta igen terapeuten.

  375. Det gjorde det mycket lättare
    att utnyttja tjänsterna.

  376. Det viktiga var att de kände sig trygga.
    Fördelarna utanför skolan-

  377. -handlade om personlig integritet.
    De var rädda att folk skulle reta dem-

  378. -vilket inte händer utanför skolan,
    eller så gillade de inte skolan-

  379. -och så tyckte de att det var lugnare.
    Det är nog typiska proportioner.

  380. Runt två tredjedelar ville hellre vara i
    skolan och en tredjedel ville inte det.

  381. Jag tänkte
    att jag skulle ta med ett citat:

  382. "Jag vet inte. Det kanske skulle bli
    mer komplicerat att hitta det"-

  383. -"och hon kanske inte vet vem man är
    och var man kommer från."

  384. "Det är bara annorlunda.
    Jag tycker att i skolan är bättre."

  385. Ett annat barn sa:
    "Ingen gillar ju sjukhus."

  386. Jag är ju läkare, så jag älskar sjukhus.
    Det är därför vi blir läkare.

  387. Jag ska visa er lite av den verktygslåda
    som jag har utvecklat under ett par år.

  388. Jag tänker mig
    att de av er som jobbar i skolor-

  389. -lägger ganska mycket tid på
    att hjälpa barn med olika svårigheter.

  390. Jag menar inte
    att lärare ska börja bli terapeuter-

  391. -men eftersom ni redan
    lägger mycket tid på att hjälpa barn-

  392. -så kan det vara bra att veta
    vad vi brukar göra-

  393. -och vad vi vet fungerar.
    Därför utvecklade jag en verktygslåda.

  394. Det är en tvåtimmarskurs
    som lär ut åtta olika verktyg.

  395. Ni ska få en lite försmak,
    men först ska ni få två citat till.

  396. Det är två lite längre citat-

  397. -men ni pratar så bra engelska,
    så det går säkert bra.

  398. Det här handlar lite grand
    om förändringens ögonblick.

  399. Jag ska prata mer om det senare.

  400. Det är en elev som talar, så därför
    är det inte helt korrekt engelska.

  401. Det är bara så han låter.

  402. "Hur kom jag ur min depression?
    Det var det. Det var ungarna i skolan."

  403. "Det var ungarna. De hjälpte mig."

  404. "Jag hade det svårt.
    Jag var osäker på min engelska."

  405. "Jag intalade mig själv att om bara ett
    år skulle jag prata perfekt engelska."

  406. "Men de små ungarna var roliga.
    Jag gillade dem. De lärde mig skratta."

  407. "Jag minns min presentation."

  408. "Det var när jag gick i elvan.
    Vi hade en aktivitet"-

  409. -"och jag berättade för min terapeut
    hur svårt det var"-

  410. -"för i nian och tian
    gick jag inte hos honom."

  411. Det här är en pojke
    som skolans personal under två år-

  412. -hade bett att gå och prata
    med en terapeut efter skolan.

  413. "I nian och tian gick jag inte hos honom
    och i elvan ska jag ha en presentation"-

  414. -"inför 400 människor. Jag gick upp
    på scenen och var skräckslagen."

  415. "Allt jag kunde tänka på var att alla
    som satt där visste att jag var rädd"-

  416. -"och det var därför jag svettades,
    för jag svettades."

  417. "Jag insåg att jag svettades.
    Fan också. Jag är på väg till helvetet."

  418. "Men hur orden kom ur min mun
    och hur jag sa det och alla skrattade"-

  419. -"det var helt otroligt, och efter min
    presentation kom alla fram till mig"-

  420. -"och det kändes fantastiskt."

  421. "Vi hade två minuter att förbereda oss.
    Det bara kom. Det var ett mirakel."

  422. "Folk kom och knackade mig på axeln
    och sa att det var bra."

  423. "Ingen hade sett att jag svettades."

  424. "Ingen sa 'Du svettas! Du stinker!'
    eller nånting annat."

  425. "De sa att presentationen var bra: 'Du
    fick oss att skratta. Du bröt isen.'"

  426. "På allvar? Gjorde jag verkligen det?
    Det var liksom helt otroligt."

  427. "Det var då.
    Det var då jag började prata om det."

  428. "Det var då, efter det. Det var
    absolut det som motiverade mig."

  429. "Ungarna hjälpte mig verkligen mycket.
    De sa: 'Ali, du var jättebra.'"

  430. Det är det viktigaste budskapet för mig.

  431. Som läkare tror jag
    att jag kan göra många saker-

  432. -men i verkligheten är den behandling
    som de flesta barn behöver-

  433. -att hitta naturliga sätt att få vänner
    på sin skola och känna sig hemma.

  434. Vi vet hur det är att vara tonåring.
    Man vill vara precis som alla andra.

  435. Man vill bli accepterad,
    man vill gå ut...

  436. Jag kallar det förändringens ögonblick.
    I ganska många intervjuer-

  437. -frågade vi vad det var. "Var det
    när du fick uppehållstillstånd?"

  438. De säger nej: "Det var när de andra
    fick mig att känna mig hemma."

  439. Det är få som har varit hemma hos
    en engelsk familj eller ätit hos nån.

  440. När vi tänker på
    psykisk hälsa och integration-

  441. -måste vi se det
    som ett samhälleligt ansvar.

  442. I skolorna kan vi hitta sätt. Det finns
    tydliga sätt att göra det. Vi kan säga:

  443. "Ali, det här är Jack. Han ska bli din
    vän och få dig att känna dig hemma."

  444. Men det finns betydligt subtilare sätt
    som nog fungerar bättre.

  445. Man kan anordna gruppaktiviteter med
    såna som man tror skulle passa ihop-

  446. -och hjälpa dem att utveckla vänskaps-
    relationer genom sport eller drama-

  447. -eller andra aktiviteter efter skolan.
    Det är det viktigaste.

  448. Vårt mål måste vara att hjälpa dem
    att integreras bättre i skolan.

  449. Vi kan göra det på många olika sätt
    som inte kräver yttre påverkan-

  450. -utan som kommer ur
    deras naturliga miljö.

  451. Ett av verktygen som jag ska
    demonstrera för er är kartor.

  452. Om man har en ung person som har
    det svårt kan man ta ett blankt papper-

  453. -och göra en karta
    över deras stödnätverk.

  454. Vi sätter den unga personen i mitten
    och skriver deras namn-

  455. -och ritar saker runt omkring.
    Jag kan fråga var de bor.

  456. "Finns det nån där som du tycker
    hjälper dig, nån vuxen eller ungdom?"

  457. Jag ber om deras namn
    och skriver ner det.

  458. Sen frågar jag om skolan de går på-

  459. -och om det finns några lärare där
    som de tycker bryr sig om dem-

  460. -och så skriver jag ner deras namn.

  461. Sen frågar jag om det finns barn på
    skolan som de gillar eller umgås med.

  462. Och jag frågar om det finns nåt
    de sysslar med utanför skolan.

  463. Jag anpassar det efter personen,
    och ritar en karta.

  464. Det kan bli så att den kartan
    är helt tom. Det är också användbart.

  465. Det kan också vara så
    att där finns många människor.

  466. Där kan finnas en socialarbetare eller
    en stödperson eller ett affärsbiträde...

  467. Vem det än är, skriver jag upp dem.
    Poängen med att göra kartan-

  468. -är att utmana de här unga
    personernas syn på sin egen isolering.

  469. Det finns människor runt dem
    som faktiskt kan hjälpa dem.

  470. Om man kan hjälpa dem att se det
    kan det vara till hjälp.

  471. Om det finns en lucka, och det
    kanske inte finns nåt utanför skolan-

  472. -så kan man försöka hjälpa dem
    att fylla den luckan-

  473. -och föreslå olika saker
    och jobba med andra människor.

  474. Det är mitt första verktyg,
    för unga som känner sig isolerade.

  475. Gör en karta-

  476. -och hjälp dem att se
    att det finns fler än de inser-

  477. -att de har vänner
    och människor de kan prata med.

  478. Att göra en karta är viktigt.

  479. Det andra verktyget som jag vill lära er
    kallar jag skattkistan.

  480. Tänk er en skattkista. Jag ser mig själv
    som en pirat med en stor skatt.

  481. Tänk er en perfekt skattkista.

  482. Jag gick ut på Google, men det var
    inte riktigt det jag letade efter-

  483. -för jag ville ha en stor kista
    som jag kunde öppna och fylla-

  484. -så när jag såg den,
    var den min perfekta skattkista.

  485. Poängen med skattkistan
    är att fylla den med påhittade...

  486. Man kan ha en riktig kista
    eller en påhittad kista.

  487. Budskapet är: "Vad kan jag göra
    för att ta hand om mig själv?"

  488. Särskilt de unga människor
    som hotas av utvisning-

  489. -vill man inte ska känna att de är
    beroende av en massa såna som jag-

  490. -för att må bra. Vi vill att de
    ska känna att de har allt inom sig-

  491. -för att klara sig
    oavsett vad som händer.

  492. Beroende på om det handlar om
    självskadebeteende eller nedstämdhet-

  493. -eller aggressivt beteende, oavsett
    vad det är, kan de använda skattkistan.

  494. Säg att man känner sig nedstämd,
    eller att man vill gå ut och slå nån.

  495. Då tänker vi på vad som finns i kistan
    som kan hjälpa oss att låta bli det-

  496. -eller som gör att vi kan må bättre.

  497. Jag ska be er säga saker
    som ni skulle stoppa i er skattkista.

  498. Jag börjar med dig.
    Vad hjälper dig när du har det svårt?

  499. Det finns inga rätt och fel.
    Vad skulle hjälpa dig?

  500. Okej. Att lyssna på musik.

  501. Det är väldigt vanligt, och viktigt,
    särskilt för unga människor.

  502. Om du säger "lyssna på musik",
    vad vill jag då att du ska förtydliga?

  503. Ja. Bra.

  504. Exakt vilken musik vill du lyssna på?

  505. Om jag lyssnar på nåt
    som får mig att känna mig nere-

  506. -är det verkligen rätt?
    Det kan ju hjälpa dem ändå.

  507. De kan sätta ihop en spellista
    med musik som hjälper dem-

  508. -och inte musik som bekräftar deras
    nedstämdhet. Musik är mycket vanligt.

  509. Att se en film.

  510. Man kanske ser nåt man har velat se
    eller så ser man om en favoritfilm.

  511. Med Youtube finns
    väldigt mycket film tillgängligt-

  512. -eller en såpopera som man gillar.

  513. Sen skulle jag fråga:

  514. "Exakt vilken film? Hur skulle du se
    den?" Jag skulle be dem förklara.

  515. Nästa.

  516. Spela fotboll. Ett vanligt sätt för
    många ungdomar att hantera stress.

  517. Att träna har aldrig fungerat för mig-

  518. -men jag respekterar
    att det fungerar för många.

  519. Om de har en riktig kista, lägger vi
    i en fotboll, eller skriver vi det?

  520. Vem skulle man spela med och var,
    och så vidare...

  521. Många gillar att promenera, springa,
    göra yoga, allt möjligt. Allt är bra.

  522. Att rita. Det hjälper väldigt många.

  523. Då kan man fråga om man ska
    lägga i några speciella pennor-

  524. -som de kan använda när det är svårt,
    eller en bok... Vad som än fungerar.

  525. Mat. Att tillaga och äta mat är viktigt.

  526. Jag har Snickers i min kista.
    Mat är väldigt vanligt.

  527. Det kan trösta och distrahera.
    Det skulle vi kunna ta.

  528. Okej, din tur.

  529. -Promenader i skogen.
    -Promenader i skogen. Jättebra.

  530. Ensam eller med en vän? Det måste
    anpassas efter just den personen.

  531. Vi fortsätter med dig. Har du nåt mer?

  532. Att tänka på lyckliga minnen.
    Vad hjälper dig att göra det?

  533. Bilder. Ja. Foton som påminner dig.
    Man kanske kan ta ett foto av platsen.

  534. Minnen är väldigt trygghetsskapande
    för många människor.

  535. Man kan ha namn på människor
    eller skriva om det som hände.

  536. Att rida. Det fyller mig med skräck,
    men jag respekterar att det fungerar.

  537. Fler? En bok.
    Det är också väldigt vanligt.

  538. I en stor studie på 18 000 människor
    om hur de slappnar av-

  539. -kom att läsa böcker högst på listan.

  540. Man ska inte underskatta
    litteraturens och läsningens roll.

  541. Vad som än fungerar för den personen.

  542. Det kan vara en bok
    som de gillar att läsa om-

  543. -eller en annan bok av samma
    författare, eller en tidskrift...

  544. Vad som helst som man läser.

  545. Att dansa. Ensam, med kompisar?

  546. Hjälp till att förtydliga det
    för den människan. Vi går vidare.

  547. Böcker, ja.

  548. Nåt mer?

  549. Att tända ljus,
    och förändra stämningen omkring dig.

  550. Bara det är säkert.

  551. Att träffa vänner.
    Det gör ju många unga människor.

  552. Vi vill bli mer specifika: vilka vänner?
    Jag vill skriva ner tre vänners namn.

  553. Hur tänker du kontakta dem? Ska du
    sms:a dem? Vad tänker du säga?

  554. Det här kan faktiskt hjälpa dem-

  555. -att öva inför den händelsen.

  556. När man känner sig låg
    och behöver sina vänner-

  557. -är man som minst benägen
    att tro att de vill träffa en-

  558. -och man vet inte vad man ska skriva.
    Jag skulle fråga hur de skulle göra det-

  559. -och låta dem repetera det
    och tänka på det-

  560. -så att det inte blir lika svårt
    när de behöver göra det. En sista sak?

  561. Att åka skidor. Ännu en sak som jag
    blir skräckslagen inför, men det är bra.

  562. Är det nån som har nåt mer som
    hjälper dem som vi inte har tagit upp?

  563. Att skriva, ja. Många känner sig trygga
    när de får skriva, antingen...

  564. När du säger "att skriva",
    vad tänker du på då?

  565. Dina tankar just då. Okej.

  566. Återigen...

  567. Poängen med den här skattkistan
    är inte att ni ska fylla den med saker-

  568. -utan ni ska hjälpa dem fylla den
    med det som fungerar för dem.

  569. Jag frågar vad som hjälper dem
    och lägger i så mycket som möjligt.

  570. Man kan göra det flera gånger.

  571. Sen kan man kanske föreslå saker.

  572. "Vad tror du om det här...?"
    Om ni tror att det fungerar för dem.

  573. Det beror på barnens situation just då.

  574. För många barn
    skulle jag föreslå en skolåda.

  575. De kan ha en skolåda under sängen
    som de kan dra ut när det behövs.

  576. Det är vanligt att göra så inom KBT,
    kognitiv beteendeterapi.

  577. Vi utvecklade det här med tanke på
    de barn som kommer utan nånting.

  578. De ska inte känna att de behöver nåt.

  579. Om det fungerar för barnet
    kan man ha en riktig låda-

  580. -eller så ritar man en skattkista
    och skriver ner det man lägger i.

  581. Jag gillade den här,
    för jag gillade lådorna.

  582. "I den nedersta lådan kan vi ha nåt
    för när det är riktigt illa."

  583. Det beror också på
    vad som fungerar för barnet.

  584. Det finns inga rätt och fel sätt.

  585. Poängen är att barnen ska känna
    att de kan hantera situationen.

  586. Av allt som ni har sagt finns det säkert
    nåt som kan hjälpa ett specifikt barn.

  587. Man måste hjälpa dem att veta det,
    och ge dem styrkan att använda det.

  588. Okej... Nu ska jag bara
    prata lite om de större systemen.

  589. Det vi gjorde i Oxford
    när vi jobbade med flyktingbarn-

  590. -var att vi pratade
    med lärarna i skolorna-

  591. -och sen sa lärarna: "Okej, tack."

  592. "Kan vi prata om de andra barnen nu,
    som inte är flyktingbarn?"

  593. Det var intressant. Personalen behövde
    inte bara hjälp med flyktingbarnen.

  594. Många barn hade olika behov, och det
    hjälpte inte alltid att dela upp dem.

  595. Det ledde till att vi skapade
    nåt som heter Oxford CAMHS-

  596. -där CAMHS står för
    Psykisk hjälp för barn och unga.

  597. Som ett resultat av det har vi förändrat
    hur vi arbetar med psykisk hälsa-

  598. -i alla högstadieskolor i Oxfordshire,
    det vill säga i 34 skolor.

  599. I diskussioner mellan den psykiatriska
    vården och de som betalar för den...

  600. ...har vi fått i uppdrag
    att se till att en medlem i vårt team...

  601. ...tillbringar en halv dag varje vecka
    på en specifik skola...

  602. ...för att prata med lärare, träffa barn
    och bli en del av skolsystemet...

  603. ...på ett integrerat sätt.

  604. Jag antar att mitt budskap blir:

  605. Att göra nåt bra i en liten population,
    som ensamkommande flyktingbarn-

  606. -kan få oväntade positiva effekter
    för en större grupp.

  607. Om vi lär oss rätt, gör det på rätt sätt
    och tänker på det, kan det bli viktigt.

  608. Från det lilla vi gjorde
    för flyktingbarn i skolorna-

  609. -har vi kunnat förändra
    hur vi jobbar i alla högstadieskolor-

  610. -i hela Oxfordshire.

  611. Det är den första stora påverkan
    vårt projekt har fått.

  612. Det här har varit ett tioårigt projekt,
    och i år har vi folk i alla skolor.

  613. Det är en lång process,
    men det är jättespännande.

  614. Vi måste lära oss nya arbetssätt-

  615. -och nya sätt att hjälpa
    dem som behöver det.

  616. Jag har ett exempel till.
    Det här är narrativ exponeringsterapi.

  617. Det är en terapiform för människor
    med posttraumatiskt stressyndrom.

  618. Det utvecklades för flyktingar-

  619. -som hade haft kroniska traumatiska
    upplevelser, ett flertal upplevelser.

  620. Många behandlingsmetoder har
    utvecklats för enskilda traumaepisoder-

  621. -som om man har varit med om
    en livshotande bilolycka.

  622. Många behandlingar har utvecklats
    för den typen av upplevelser.

  623. Den här behandlingen utvecklades-

  624. -för människor som kanske hade
    femton olika traumatiska upplevelser.

  625. Det utvecklades för att användas
    för flyktingar och av lekmän.

  626. Tanken är att man kan träna upp
    lekmän att bli PTSD-terapeuter-

  627. -och behandla människor
    med tio-femton sessioner.

  628. Man har oftast inte
    resurser till mer än så.

  629. Jag tycker
    att det är en väldigt bra terapiform.

  630. Det finns ganska många
    som jobbar med det i Norge-

  631. -och det utvecklades
    vid universitetet i Konstanz i Tyskland.

  632. Narrativ exponeringsterapi
    handlar egentligen om att återberätta-

  633. -traumatiska upplevelser
    i så stor detalj som möjligt.

  634. Man tar en och en halv timme
    för att prata om en upplevelse.

  635. Det har gett otroligt bra resultat.

  636. Mina erfarenheter av det i England...

  637. NHS ser sig själv som en aktör
    som har väldigt ont om resurser-

  638. -eftersom de står för landets hälso-
    och sjukvård och alltid har lite pengar.

  639. Vi såg att de flesta av Storbritanniens
    traumabehandlingscentra-

  640. -använder den typen av terapi
    för traumatiserade populationer-

  641. -särskilt för flyktingar,
    men även för andra grupper.

  642. Det är evidensbaserat
    och det är ganska enkelt-

  643. -och om du redan är utbildad
    krävs det bara två dagars utbildning.

  644. Det är ett slags hjälp som är lätt
    att skala upp och lätt att implementera.

  645. Det är ännu ett exempel på hur nåt
    som utvecklats för helt andra grupper-

  646. -det provades ut
    i flyktingläger i Uganda-

  647. -nu har förändrat hur vi utför alla
    traumabehandlingar i Storbritannien.

  648. Det är snabbt, enkelt
    och går att använda i olika kulturer.

  649. Nu vill jag bara sammanfatta lite.

  650. Först handlar det om unga människors
    upplevelser. Här är ett citat till:

  651. "Det var som att jag hade en tumör,
    och hon opererade bort tumören."

  652. Det här var en ung persons upplevelse
    av hur psykologisk hjälp hjälpte dem.

  653. Det finns två huvudutmaningar:

  654. Isolering,
    att man desperat vill smälta in-

  655. -och osäkerhet,
    som vi ju redan har pratat om-

  656. -och problem med rasism, framtiden,
    asylansökan, var de ska bo...

  657. En sak som vi såg var att de
    längtar efter att bli accepterade-

  658. -och hur viktigt det är med vänner.

  659. En sextonåring bryr sig inte om
    att jag accepterar dem-

  660. -oavsett hur fantastiska vi är.
    De vill umgås med folk i sin egen ålder.

  661. Från vårt perspektiv
    handlar våra roller om synlighet-

  662. -om att vi gör alla medvetna
    om problemen och behoven-

  663. -att vi tänker på att man måste
    engagera hela samhället.

  664. Vi diskuterar mycket nu. Snart får
    Oxford 50 ensamkommande barn-

  665. -och diskussionerna är komplicerade-

  666. -för ur stadens perspektiv handlar det
    om att hitta bostäder där de kan bo-

  667. -men jag vill hitta rätt skolor.
    Man kanske inte vill-

  668. -att alla de här ensamkommande
    barnen går i olika skolor.

  669. Det kan finnas fördelar med att hitta
    en skola som ser det som nåt positivt-

  670. -att få ett antal flyktingbarn,
    och vi pratar med huvudlärare om det.

  671. Det handlar förstås också om
    värdighet, att bevara deras värdighet.

  672. Det var allt jag hade att säga.
    Ni får gärna kontakta mig via e-post.

  673. Vi har också tid kvar för frågor.

  674. Översättning: Peeter S. Randsalu
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Psykologiskt stöd till ensamkommande skolbarn

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Den brittiska psykiatern Mina Fazel ser som sin främsta uppgift att föra in begreppet mental hälsa i skolan. Hon arbetar sedan många år speciellt med att stötta ensamkommande elever och hon vet hur sårbara de är. De skulle aldrig självmant söka vård, säger hon, och därför gäller det att hitta lite annorlunda och okonventionella vägar för att nå dem. Inspelat den 2 november 2016 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Karolinska institutet.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Immigration
Ämnesord:
Ensamkommande barn, Flyktingbarn, Flyktingfrågor, Flyktingpolitik, Samhällsvetenskap, Skolan, Sociala frågor
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Ensamkommande barn i skolan

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Ensamkommande barn i skolan

Fakta om ensamkommande barn

Att så fort som möjligt se till att de ensamkommande barnen får en gymnasieutbildning är det viktigaste av allt, menar professor Eskil Wadensjö. Här redovisar han flera både nationella och internationella undersökningar som gjorts kring de ensamkommande barnens situation. Inspelat den 2 november 2016 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Karolinska institutet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Ensamkommande barn i skolan

Att tidigt upptäcka signaler på missbruk

Den första tiden för ett ensamkommande barn är oerhört viktig om man vill undvika att personen hamnar i missbruk, säger Fred Nyberg, professor i beroendeforskning. Mat och tak över huvudet räcker inte. Ofta behövs kvalificerad psykologisk hjälp för att hjälpa och vägleda det ensamkommande barnet. Situationen är på många håll alarmerande, säger Nyberg. Inspelat den 2 november 2016 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Karolinska institutet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Ensamkommande barn i skolan

Lyckad skolgång främjar integration

Abdulahi Cadaani från Somalia berättar om hur han fick vänta i nio månader på sitt uppehållstillstånd och att det var de värsta månaderna i hans liv. Han berättar om hur svårt det kan vara att överbrygga kulturella skillnader och lära sig det svenska samhällssystemet. Många av Cadaanis vänner dövade väntan med droger. I dag arbetar han i föreningen SIMON med syfte att stötta nyanlända ungdomar. Inspelat den 2 november 2016 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Karolinska institutet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Ensamkommande barn i skolan

Psykologiskt stöd till ensamkommande skolbarn

Den brittiska psykiatern Mina Fazel ser som sin främsta uppgift att föra in begreppet mental hälsa i skolan. Hon arbetar sedan många år speciellt med att stötta ensamkommande elever och hon vet hur sårbara de är. De skulle aldrig självmant söka vård, säger hon, och därför gäller det att hitta lite annorlunda och okonventionella vägar för att nå dem. Inspelat den 2 november 2016 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Karolinska institutet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Ensamkommande barn i skolan

Så möter du ensamkommande barn i skolan

Under sin flykt från Kabul till Malmö blev Omid Mahmoudi slagen blodig med elkablar, tvingades bo i en soptunna och var tvungen att förlita sig på tvivelaktiga flyktingsmugglare. I dag är han ordförande för Ensamkommandes förbund med uppgift att ge stöd till nyanlända barn i samma situation som han själv en gång var. Här berättar Omid Mahmoudi om hur det med rätt stöd är möjligt att lyckas i skolan och få en meningsfull fritid även om man har upplevt hemska saker. Inspelat den 2 november 2016 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Karolinska institutet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Genusmaraton 2016

Rätt person på fel ställe?

Hur mår de anställda på våra arbetsplatser? Malin Bolin som är lektor vid Mittuniversitetet berättar om ökad ojämlikhet mellan olika yrkesgrupper. Sedan 1990-talet har skillnaderna mellan dem som har det bra och dem som har det dåligt på sin arbetsplats ökat kraftigt. Hur kan vi nå ett hållbart arbetsliv? Inspelat den 18 februari 2016 på Mittuniversitetet i Sundsvall. Arrangör: Mittuniversitetet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Barns sexualitet gör vuxna osäkra

Är det okej att en tvååring onanerar på dagis? Förskolepedagoger efterlyser utbildning och ett gemensamt förhållningssätt. Och en pappa funderar på hur han ska göra för att inte hämma sin dotters sexuella utveckling. RFSU:s frågelåda vittnar om vuxnas funderingar och oro, säger sexualupplysare Maria Bergström.