Titta

UR Samtiden - Samtal om livet och döden

UR Samtiden - Samtal om livet och dödenDela
  1. Skräcken för döden kan vara
    paralyserande, handlingsförlamande-

  2. -och extremt plågsam, men jag
    skulle inte kalla den sjuklig.

  3. Vi ska tala om döden.

  4. En konsekvens
    av att vi lever allt längre är-

  5. -att allt fler går döden till mötes
    genom långsamt söndrande sjukdomar-

  6. -som cancer,
    parkinson eller alzheimer.

  7. Frågan är:
    Hur hanterar vi den typen av död?

  8. Vad kan forskningen erbjuda?
    Vad kan psykiatrin erbjuda?

  9. Hur kan filosofiska resonemang och
    existentiell reflektion hjälpa oss-

  10. -att möta döden
    i ett välfärdssamhälle som Sverige?

  11. Den medicinska forskningen gör det
    möjligt att uthärda sjukdomar länge-

  12. -men till slut vinner de över oss
    - över livet.

  13. Det ska vi prata om. Låt mig först
    presentera mina samtalspartner:

  14. Det är Åsa Nilsonne, psykiater
    och professor i medicinsk psykologi-

  15. -Torbjörn Tännsjö, filosof,
    författare och professor i filosofi-

  16. -och Annika Borg, teologie doktor,
    skribent och präst.

  17. Epikuros sa att där döden finns,
    där finns inte vi-

  18. -och där vi finns, finns inte döden.
    Därför angår döden inte oss.

  19. Är det liksom en lösning på
    dödsångesten - en filosofisk tröst?

  20. Jag säger nej, men min grundläggande
    idé till döden är för det första-

  21. -att jag tror på döden. Jag tror att
    mitt liv tar slut i och med döden.

  22. Epikuros har rätt i att det inte kan
    vara förfärligt att vara död.

  23. Det är en komplicerad filosofisk
    tanke, men enkelt kan man säga-

  24. -att döden ändå är dålig för mig för
    att den berövar mig ett fortsatt liv-

  25. -som jag kunde ha åtnjutit "om inte",
    vilket är svårt att handskas med.

  26. Om jag inte hade blivit sjuk eller
    blivit påkörd, hade jag levt vidare.

  27. Det liv som jag skulle ha åtnjutit
    berövar döden mig-

  28. -och det har Epikuros inte riktigt
    fått kläm på.

  29. Han var mest bekymrad över att folk
    var rädda av religiösa skäl-

  30. -och rädda för att det skulle bli
    fruktansvärt när man väl var död.

  31. Han ger inga argument mot det, men
    jag tror att döden är en realitet.

  32. Men religionen är väl ett förnekande?

  33. Nej, det säger jag inte.
    Jag skulle också svara nej på frågan.

  34. Döden är högst påtaglig i livet
    för alla.

  35. Och religionen är ju inget förnekande
    av döden.

  36. Däremot är det ett hanterande av den-

  37. -och det finns föreställningar
    och hopp kring ett liv efter döden.

  38. Det är det som jag kallar förnekelse,
    vilket väl hör till krishanteringen?

  39. Det är inte riktigt en förnekelse -
    säkert för vissa, men inte för alla.

  40. Döden är ju högst påtaglig i livet.

  41. Vi förlorar dem vi älskar,
    och vet att vi också går mot döden.

  42. För vissa kan det vara något som
    ockuperar deras tankar och känslor-

  43. -och deras liv oerhört mycket.

  44. Så sorg och död är högst påtagligt
    för alla.

  45. Fast jag tycker att han har rätt.

  46. Det är utmärkt om vi kan tänka oss
    att... Vi vet att vi kommer att dö.

  47. Döden är en realitet.

  48. Det lönar sig inte särskilt mycket
    att oroa sig.

  49. Det lönar sig att använda cykelhjälm
    och att bilen har fungerande bromsar.

  50. Men att ospecifikt oroa sig för
    att ens eget medvetande ska slockna-

  51. -tar mycket energi från andra saker.

  52. Och det är ett ganska tråkigt sätt
    att använda sin tid och energi på.

  53. Ändå är det många människor
    som bekymrar sig över sin egen död.

  54. Att närstående dör
    är inte bara dåligt för mig-

  55. -utan det är även dåligt för dem.

  56. Så om man filosofiskt ska försöka
    handskas med oviljan mot döden...

  57. Jag är anhängare av döden,
    men man måste starta med att medge-

  58. -att döden berövar människor
    något som de hade kunnat uppleva.

  59. Fast det är inte säkert. Nyligen har
    man börjat tala om gerotranscendens.

  60. Smaka på det ordet. Gerotranscendens.

  61. Det betyder i princip att nu när vi
    lever allt längre - min mamma är 95-

  62. -verkar det ske en andlig utveckling
    hos personer som blir äldre.

  63. En sak som tydligen händer är
    att man släpper uppfattningen om-

  64. -att det är så viktigt att just jag
    lever vidare, så att man kan tänka:

  65. "Jag har levt i 90 år. Jag har haft
    ett bra liv, och det kan faktiskt..."

  66. "Nu är en bra tid att vandra vidare."

  67. Den inställningen förordar jag-

  68. -att man kan släppa sin
    egoistiska fixering vid sig själv.

  69. Men då är det ju inte riktigt sant.

  70. Du sa att man protesterar mot att bli
    av med något som man inte vill mista-

  71. -men nu...

  72. Jag säger bara att man blir av
    med något, men man kan ju bejaka det.

  73. Någon annan får åtnjuta livet sedan.
    Världen slutar inte med mig.

  74. Om barn och barnbarn tar vid
    är det en utmärkt institution-

  75. -och vid insikten av detta borde jag
    kunna släppa taget, men det är svårt.

  76. Det fenomenet som du pekar på
    må vara något som griper oss-

  77. -när vi är försvagade och närmar oss
    döden - när livet rinner ut.

  78. Men om den medicinska vetenskapen
    skulle kunna göra-

  79. -så att vi kunde hänga kvar
    under 200, 300 eller 400 år-

  80. -skulle vi nog klänga oss fast, trots
    att det vore dåligt på vissa sätt.

  81. Får jag fråga Annika:
    Om man har en teologisk uppfattning-

  82. -om att vårt personliga medvetande
    kommer till himlen när vi dör-

  83. -kan det ju vara en trösterik tanke.

  84. Men många teologer tror ju inte på
    den typen av konkret liv efter döden.

  85. Hur är det i ditt fall, som präst?
    Vad tror du händer efter döden-

  86. -och hur kan teologin vara en tröst
    om du inte tror på liv efter döden?

  87. Först vill jag bara gå in på det
    som ni talade om.

  88. Jag tror inte att människor
    fungerar så att de säger:

  89. "Det är ingen idé att tänka på döden,
    för jag kan inte göra något åt det."

  90. Döden uppehåller oss människor
    på många olika sätt.

  91. Det är normalt att fundera över den,
    och det kan finnas vinster med det.

  92. Poesi, musik och litteratur kretsar
    ofta kring denna existentiella fråga.

  93. Vi kan inte bara plocka bort det.

  94. För de flesta är det helt normalt att
    behöva reflektera över det, tror jag.

  95. Men när det gäller vad man tror på...

  96. Teologin är, som filosofin,
    mångfacetterad. Det är väldigt olika.

  97. Om man går till det som är min tro,
    den kristna, så är det ju så-

  98. -att det inte finns
    några entydiga svar-

  99. -i de skrifter eller den tradition
    som jag står i, den kristna.

  100. Men det finns olika föreställningar-

  101. -som är tidsbundna
    utifrån den världsbild som man hade.

  102. Bibeltexter är ju nedtecknade
    för 2 000 år sedan-

  103. -med den världsbild
    och syn på materia som man hade då.

  104. Så för en del kristna är det så
    att detta med en fysisk uppståndelse-

  105. -är något som man tror benhårt på.

  106. -Hur är det för dig?
    -Ja, hur är det för mig?

  107. På frågan "vad händer efter döden?"
    skulle jag svara "jag vet inte".

  108. Och genom mitt liv har jag pendlat
    mycket inom denna stora ocean-

  109. -som teologin är, där man kan ha
    många olika föreställningar om det-

  110. -som kristen.

  111. Jag kan bli väldigt personlig
    och ta ett exempel.

  112. Båda mina föräldrar dog i cancer.

  113. Cancer är alltid svårt,
    men ibland väldigt svårt.

  114. Och när jag förlorade min pappa
    var tron som ett visset löv för mig.

  115. Min tro betydde ingenting för mig
    i den situationen.

  116. Jag hade inga föreställningar,
    utan det var bara en sorts slut.

  117. När jag förlorade min mamma
    så erfor jag det på ett annat sätt.

  118. Då var det så svårt att tron var det
    enda som jag hade att hålla mig i-

  119. -men då inte i första hand
    tron på livet efter detta.

  120. Det hade inte en så stor mening då.

  121. Däremot var det en barmhärtighet i
    själva stunden, i det svåra som var.

  122. Så vad som händer efter döden...

  123. En sorts urkristen föreställning är
    att vi på något sätt möter den gud-

  124. -som vi tror på.

  125. Men hur det går till och ska se ut
    vet inte jag.

  126. Ibland tänker jag att det bara är
    slut. Det är här och nu som gäller.

  127. Jag tänkte fråga dig, Åsa,
    hur man ska hantera den dödsångest-

  128. -som även friska människor kan känna.

  129. Man kan vakna klockan tre på natten
    och börja tänka-

  130. -att det kommer en dag när man
    inte finns för sina barn längre.

  131. Det kan ju vara otroligt ångestladdat
    även för den som inte är svårt sjuk.

  132. Vad säger du som psykiater?

  133. Hur ska man hantera det
    när man drabbas av dödsångest?

  134. Jag är väldigt pragmatisk.
    De flesta känslor fyller en funktion.

  135. Om jag är rädd för att huset ska
    brinna kan jag se över elledningarna-

  136. -brandförsäkringen och brandvarnarna.

  137. -Döden är svår att försäkra sig mot.
    -Ja, men du nämnde de efterlevande.

  138. Det är väl en jättebra tanke
    att se över sitt testamente-

  139. -fundera över hur man skulle vilja
    att ens tillgångar fördelas-

  140. -och vad man vill berätta för barnen
    eller barnbarnen eller någon annan.

  141. Vem skulle jag vilja ringa
    och säga förlåt till?

  142. Man kan städa på något sätt.
    Man talar om dödsstädning.

  143. Om man nu är orolig för vad som ska
    hända när man har dött är mitt tips-

  144. -att göra det man kan.

  145. Och nästa gång oron kommer, säger man
    "nej, nu har jag gjort allt jag kan."

  146. Men om man ändå oroar sig... Finns
    det en patologisk rädsla för döden?

  147. Det finns ju en patologisk rädsla
    för att vistas på öppna ytor och så.

  148. Jag är inte så svag för det här
    att patologisera vårt själsliv.

  149. Är det inte det du lever på?

  150. Man kan vara präst på olika sätt, och
    man kan vara psykiater på olika sätt.

  151. Förnekar du alltså att det skulle
    finnas en sjuklig skräck för döden-

  152. -som inte kan hanteras så som du sa?

  153. Skräcken för döden kan vara
    paralyserande, handlingsförlamande-

  154. -och extremt plågsam, men jag
    skulle inte kalla den sjuklig.

  155. -Men det är ju en definitionsfråga.
    -Ångesten kan ta sig fysiska uttryck.

  156. O ja, man kan få hela köret
    med yrsel...

  157. Det förstår jag, men frågan är
    om den kan vara patologisk.

  158. Men oavsett det undrar jag om
    det finns något sätt att hantera det.

  159. Det hjälper inte att fixa testamentet
    om tanken på att dö är outhärdlig.

  160. Då är frågan vad som gör den tanken
    så outhärdlig.

  161. Ja, att man inte får vara med längre.

  162. Och varför är det så outhärdligt?
    Nästan alla som har levt är döda.

  163. Det är normalt att dö,
    och det måste vi förhålla oss till.

  164. Varför är det så outhärdligt för dig?

  165. Det är väl det som Torbjörn säger.
    Det är en egoistisk tanke.

  166. Släpp loss mig på någon person
    som har det här problemet.

  167. Jag har haft sådana tankar.

  168. Hela den västerländska
    filosofiska traditionen-

  169. -är väl ett sätt att handskas
    med den typen av rädsla?

  170. Om man inte tror att man kommer till
    himlen och träffar sina släktingar-

  171. -då är min fråga:

  172. Finns det tröst i något annat
    - filosofin, vetenskapen eller något?

  173. Förlåt, jag blir bara så ivrig.

  174. Men vem var det som fick
    en förbannelse - en grekisk gud-

  175. -och förbannelsen gick ut på
    att han aldrig skulle dö?

  176. Jag känner igen det vagt.

  177. Det visade sig vara en fruktansvärd
    förbannelse. Tänk att leva i 300 år.

  178. Jag tror att människor vill ha evigt
    liv. Många jobbar ju på det i dag.

  179. Man bekämpar sjukdomar, och även
    åldrandet ska ses som en sjukdom.

  180. Det gäller att handskas med det.

  181. De har ju inte en önskan
    att bli dömda till evigt liv-

  182. -där man inte undslipper harposång,
    som kan bli outhärdlig i längden-

  183. -utan att få leva så länge man vill,
    och själv bestämma när det är slut.

  184. Då skulle man känna sig trygg,
    om man är rädd för döden.

  185. Men vill inte alla människor, i varje
    givet ögonblick, leva lite till?

  186. Jo, det tror jag.

  187. Och det här med rädsla...
    Vi har ju sorgen också.

  188. Och att vara rädd för döden
    eller sörja att man ska lämna livet-

  189. -som man älskar eller inte älskar,
    eller ha ouppklarade saker...

  190. ...att förlora anhöriga...

  191. Och själva döendet
    är ju oftast ingen rolig historia.

  192. Så det är klart att det upptar
    jättemycket tankar hos människor.

  193. Många sammanhang där jag har varit
    som präst är ju sorgens sammanhang-

  194. -och där är ju döden oerhört påtaglig
    hos de efterlevande.

  195. De tankarna
    - dödsrädsla, men också annat-

  196. -som sorgen över att personen
    inte fick fortsätta...

  197. Det är det uppenbara. Det är sorgligt
    att bli berövad sina närstående.

  198. Ja, men döden är sorglig för all.

  199. Men till det kommer att det är något
    förfärligt som drabbar den som dör.

  200. Det är den föreställningen som
    mycket filosofi har kretsat kring.

  201. Sokrates ska tömma giftbägaren
    och försöker trösta sig.

  202. Han säger att själen är odödlig.

  203. Om man inte tror det, kan man trösta
    sig med att livet ändå är eländigt.

  204. Sådana manövrer går genom den väster-
    ländska filosofiska traditionen-

  205. -möjligen ett västerländskt fenomen.

  206. När jag skrev "Filosofisk tröst" åt
    jag lunch på ett forskningsinstitut.

  207. Jag var den enda där
    som inte talade kinesiska.

  208. När jag skulle beskriva mitt projekt
    fanns det ingen förståelse.

  209. De påstod att den individuella döden
    inte är ett problem för dem.

  210. Det är sorgligt när närstående dör-

  211. -men de såg det som en västerländsk
    fixering vid en icke-fråga.

  212. Så man kan undra hur många som hyser
    den typen av obehag inför döden.

  213. Angående individuellt och kollektivt
    finns det kulturella skillnader-

  214. -både historiskt och i nutid,
    på hur man ser på det.

  215. Men att sörja eller känna ångest
    inför att någon inte fick leva mer-

  216. -är nästan det vanligaste
    som jag har mött hos sörjande.

  217. Personen fick kanske inte se
    sina barnbarn växa upp.

  218. Man sörjer att livet är slut,
    och det blir oerhört påtagligt.

  219. Även om man intellektualiserar det-

  220. -blir det som en existentiell chock
    att vara med om det här-

  221. -även om människan var gammal.

  222. Mest traumatiskt är det om det
    är oväntat och unga personer och så-

  223. -men det är alltid smärtsamt,
    och jag har mött så många sörjande.

  224. Jag har ägnat många år av mitt liv,
    ibland nästan enbart åt det.

  225. Det är många ingredienser.

  226. Jag tror inte att man rationellt
    kan plocka bort döden och tänka-

  227. -att vi inte kan göra något åt det,
    för det kan vi ju inte.

  228. Kan vi inte det? Om det är ett
    PI-samtal ska vi kanske komma in på-

  229. -att mycket forskningsresurser är
    inriktade på att förlänga våra liv.

  230. Hittills har det mest varit negativt.
    Man förlänger en tråkig del av livet-

  231. -fylld av sjukdom och misär.

  232. Vi ska få dubbelt så många cancerfall
    inom de närmaste 25 åren.

  233. Men det finns också en långsiktig,
    utopisk strävan efter evigt liv.

  234. Frågan är om det är önskvärt.

  235. Jag tycker att det är en dystopi och
    att vi ska försöka motstå frestelsen.

  236. Men den är nog nästan oemotståndlig.

  237. Vi kommer att gå den vägen, om vi
    inte gör slut på oss dessförinnan.

  238. Vi ska prata om medicinska aspekter,
    men jag vill uppehålla mig lite här-

  239. -och fundera på om vetenskapen
    kan vara en tröst på något sätt-

  240. -kanske i kosmologiska reflexioner
    om att universum är oändligt.

  241. Det kanske finns oändligt många
    multiuniversum, och tiden är oändlig.

  242. De atomer som är jag
    kommer att återbildas någon gång-

  243. -om det är oändligt. Finns det
    någon tröst i det? Du skriver om det.

  244. Ja, Nietzsche har en idé
    om den eviga återkomsten.

  245. Allt kommer att upprepas.

  246. Det här samtalet har förts oändligt
    många gånger och kommer att göra det.

  247. -Om universum verkligen är oändlig.
    -Ja, just det.

  248. Det håller nog inte vetenskapligt nu,
    men då var det kanske plausibelt.

  249. Men även om något som liknar det här
    har skett oändligt många gånger-

  250. -och kommer att fortsätta så-

  251. -har jag svårt att förstå hur
    min personliga identitet ska bevaras.

  252. Någon som är kvalitativt lik mig
    säger det här, men det är inte jag.

  253. Så det fungerar knappast som tröst.
    Vi vill ha en personlig kontinuitet.

  254. Det är oklart vad den består i-

  255. -men att en person skulle vara
    densamma vid två olika tidpunkter-

  256. -uppfylls inte i de spekulationerna,
    så det är ingen bra tröst.

  257. Jag tycker att det är två saker.

  258. Det är skillnad att vara rädd för att
    vara död och rädslan för processen-

  259. -som leder fram till att man är död.

  260. Hur kommer mina sista månader
    att se ut?

  261. Där kan man verka för
    en så god palliativ vård som möjligt.

  262. -Och läkarassisterade självmord.
    -Eller hur man vill vinkla det.

  263. Men...jag är mer rädd för andras död.
    Jag är inte rädd för att dö själv.

  264. Det vore fruktansvärt om framför allt
    mina barn eller barnbarn skulle dö.

  265. Men det skulle var för min smärta,
    inte för deras.

  266. Men filosofen Heidegger menade
    att vi ständigt måste tänka på döden-

  267. -för annars kommer våra
    liv att brista i autenticitet.

  268. Måste vi det? Måste vi hela tiden
    vara medvetna om vår kommande död-

  269. -för att leva med livskvalitet
    och livsnärvaro fullt ut?

  270. Jag tror att det ligger en insikt
    i det han säger.

  271. I insikten om
    att min tid är ändlig...

  272. Hur lång eller kort den är, vet jag
    inte. Allt det jag företar mig är...

  273. Det finns ett slut på mitt liv.

  274. Det kan fungera så för många,
    att det blir en...

  275. Det jag gör - mitt liv - är viktigt.

  276. De val som jag gör är viktiga.
    Livet är inget som jag slarvar bort.

  277. Det finns en insikt i det.

  278. I dödens närhet kan en förhöjd livs-
    känsla inträda hos de inblandade.

  279. Varje timme eller varje...

  280. Bara en sådan sak som att en maträtt
    smakar gott blir något fantastiskt-

  281. -eller nyponsoppa.

  282. Så både i filosofisk mening och
    rent konkret ligger det något i det.

  283. Jag har vänner som
    har undkommit döden med en hårsmån-

  284. -som tsunamin i Thailand. De över-
    levde men var väldigt nära att dö.

  285. De vittnar om att det har blivit
    en förhöjd livskänsla efter det.

  286. -Det är lite det du menar.
    -Ja, jag kan bara gå till mig själv.

  287. Jag kan nog ändå... Min mammas död
    hade ett väldigt hastigt förlopp.

  288. Det har förändrat ganska mycket
    av mitt eget perspektiv på livet-

  289. -även om jag har arbetat
    med de här frågorna i hela mitt liv.

  290. Jag har 5 1/2 veckas perspektiv
    på mitt eget liv.

  291. Det är ganska mycket som man säger ja
    eller nej till då. Man ser klarare.

  292. Men vi är förstås olika.

  293. Är vi dåliga i vårt samhälle
    på att vara medvetna om döden?

  294. Jag tror det. Inom buddhismen säger
    man "living by the light of death".

  295. Det är egentligen det
    som ni talade om.

  296. Man kan få ut en maximal närvaro
    i ögonblicket-

  297. -genom att samtidigt veta
    att döden finns där.

  298. Det mest tillspetsade uttrycket
    som jag har hört för det, är det här:

  299. Föreställ dig att du kastas
    från ett torn och störtar mot marken.

  300. Om du kan fånga den känslan,
    kan du leva ett autentiskt liv-

  301. -inte just ett lyckligt liv, men bra.

  302. Det verkar för drastiskt
    för min smak.

  303. Men man bör ha en medvetenhet om det,
    dels för den förhöjda livskänslan-

  304. -dels för att man kan planera
    och hushålla med sin tid.

  305. Men jag misstänker att man också
    kan bli alltför upptagen av det-

  306. -så att det kan förstöra livskänslan.

  307. Och vi blir så lätt distraherade.

  308. Jag har hört talas om människor som
    har fått en dödlig diagnos, som hiv.

  309. Och sedan kommer man på metoder
    så att det blir en botbar sjukdom-

  310. -när man har berett sig på att dö.

  311. Flera har vittnat om att det går
    snabbt att tappa den här livskänslan.

  312. Man blir som vem som helst.

  313. Så det är nog svårt att hålla det
    fast, utan att gå till överdrift-

  314. -så att det förstör ens möjligheter.

  315. Men det borde vara din specialitet
    hur man hittar rätt avvägning.

  316. Det är väl en av våra livsuppgifter,
    skulle nog Marcus Aurelius ha sagt-

  317. -att förstå hur man ska balansera
    medvetenheten om att livet tar slut-

  318. -och fokus på nuet, utan
    att bli störd, utan att bli hjälpt.

  319. Annika, i din yrkesroll som präst
    har du väl mött många människor-

  320. -som är döende eller vet
    att de har en kort tid kvar.

  321. Vi kanske alla har haft
    döende släktingar.

  322. Hur ska man tala med någon som vet-

  323. -att han eller hon bara har
    ett år kvar? Hur ska man hantera det?

  324. Alltså, återigen:
    Människor reagerar ganska olika-

  325. -men framför allt handlar det väl om
    att försöka lyssna och hänga med-

  326. -i var den personen befinner sig.
    Vissa vill prata mycket om det.

  327. Andra vill inte alls göra det, utan
    förnekar snarare och tittar bort.

  328. Det finns inget rätt och fel. Alla
    ska respekteras för sitt sätt att...

  329. Hur var det när du förlorade din mor?

  330. -Hur var ert samtal den sista tiden?
    -Helt...

  331. Helt öppet om precis allting.

  332. Jag visste i detalj
    hur hon ville ha sin begravning.

  333. Det är den ena sidan av det. Den
    andra sidan är, apropå eutanasi...

  334. Det står ju för dig.

  335. Men en människa som befinner sig
    i den situationen är oerhört skör.

  336. Vissa dagar är man klar över saker,
    medan andra är ångestfyllda.

  337. Så det är väldigt olika.
    Det är ju inte...en rak linje-

  338. -utan oerhört...

  339. Vissa dagar kan en person vilja dö,
    nästa dag inte.

  340. Man har panisk skräck inför döden
    ena dagen, men hälsar den nästa dag.

  341. Tredje dagen tänker man
    att man kommer att botas.

  342. Det är min erfarenhet när det gäller
    sådana sjukdomar. Så kan det fungera.

  343. Men man får lyssna och försöka
    vara med, och det kan vara jobbigt.

  344. För anhöriga är det förstås
    jättejobbigt. Man vill säga saker.

  345. Och man har ju oftast en egen ångest.

  346. Man får försöka stå ut och lyssna-

  347. -men också stå ut med om personen
    inte alls vill tala om det.

  348. Det kan också vara frustrerande
    för de anhöriga om man förnekar.

  349. Var lyhörd
    och respektera personens val.

  350. Den bild som du tecknade i början
    innebär att det blir allt vanligare-

  351. -att människor lever med en sjukdom
    som de troligtvis kommer att dö av.

  352. Jag har flera vänner
    som är i den situationen.

  353. Det beror på åldern, men mycket
    på den medicinska utvecklingen.

  354. Man ställs inför val. Ska jag
    behandla eller inte? Vad kostar det?

  355. Vi kommer att leva mycket närmare
    döden, tack vare "life sciences"-

  356. -som gör sina framsteg.
    Det är oundvikligt, tror jag.

  357. Vi lever längre,
    men dör också mycket längre.

  358. Det är inte helt säkert.

  359. Jag såg en studie där man funderade
    över hur läkare gör när de dör.

  360. Då hade man intervjuat ett antal
    läkare som hade fått diagnoser-

  361. -som betyder att man inte har
    hur lång tid på sig som helst.

  362. En betydligt större del av dem
    än andra avstod från all behandling.

  363. De ville inte få de sista
    dyrköpta månaderna eller åren-

  364. -utan konstaterade att de
    ville vara hemma med sin familj-

  365. -och bara få smärtlindring.

  366. Så även om möjligheterna finns,
    är det inte säkert-

  367. -att alla kommer att
    vilja utnyttja dem.

  368. Ja, det finns amerikanska läkare och
    medicin-etiker som har proklamerat-

  369. -att om man får en dödlig sjukdom
    i högre ålder, ska man få dö i den.

  370. Men det tror jag aldrig kommer att
    gripa omkring sig särskilt mycket.

  371. Men om läkarna,
    de mest välinformerade...

  372. -Det är kanske därför de gör så.
    -Då kan man informera andra.

  373. Då går det kanske i den riktningen.

  374. Starka medicinska utvecklingsdrag
    går i motsatta riktningen, tror jag.

  375. Men Torbjörn,
    du har sagt några gånger-

  376. -att du är för döden
    eller att du gillar den. Varför?

  377. Rent egoistiskt är det ju en förlust
    om jag hade kunnat leva lite till-

  378. -kanske med lite lägre livskvalitet,
    men ändå.

  379. Då tror jag att de flesta
    inte vill släppa taget.

  380. Det driver på utvecklingen
    för att förlänga våra liv allt mer.

  381. Även om man kan ge en hygglig
    medicinsk status åt människor-

  382. -så att de inte plågas, tror jag att
    livet inte kommer att vara lika kul-

  383. -de andra hundra åren
    som de första hundra.

  384. Vi tycker att tiden går snabbare och
    har mindre nytta av goda upplevelser.

  385. Det är bättre att vi byts ut.
    I den meningen gillar jag döden.

  386. Jag gillar att jag ska bytas ut
    och att andra ska leva i mitt ställe.

  387. Jag hoppas att vi inte föröder vår
    civilisation, så att det är möjligt.

  388. Då gör vi en samlad lyckovinst.

  389. För du ser det matematiskt
    som en ökad lycka totalt sett.

  390. Världen blir bättre - inte
    för någon speciell, utan sammantaget.

  391. Där ligger den sorgliga paradoxen
    att vi inte är så förnuftiga.

  392. Jag är antagligen inte så förnuftig
    som jag försöker låta.

  393. Människor vill hänga kvar-

  394. -och vi kommer att använda medicinska
    resurser på ett oförnuftigt sätt.

  395. Jag läste en rolig bok om vampyrer.

  396. Vampyrer har ju ett evigt liv-

  397. -men de hade mycket självmord
    i den här vampyrkolonin.

  398. Och ett farligt skede för vampyrerna
    var när alla vänner hade dött.

  399. De var kanske 130 år, och ingen som
    mindes något från förr fanns kvar.

  400. Nästa självmordstopp kom vid ungefär
    400 år. Då förstod de inte språket.

  401. De förstod inte vad som hände,
    så då tog de livet av sig igen.

  402. Det gäller inte oss.
    Vi får ju vår kohort med oss.

  403. En generation kommer att ställas
    inför det här valet.

  404. Ska ni vara kvar eller släppa taget?
    Ni får inte sätta barn till världen.

  405. -Dem har vi redan satt till världen.
    -Ja, men inga fler. Det är fullt.

  406. Så du tänker blockerar din villa
    i 400 år?

  407. Vänner till mig i Oxford,
    transhumanister, säger:

  408. "Varför ska vi ha nya generationer
    på dagis och i skolor"-

  409. -"när vi redan har människor som är
    klara med det och vill ha mer liv?"

  410. Men jag tror att lyckoförlusten
    i att det bara håller på är så stor-

  411. -att det vore bättre att bytas ut.
    Men folk släpper inte taget.

  412. Då skulle självmord, med eller utan
    läkarhjälp, vara enda dödsorsaken.

  413. Och olyckor. Man dör en gång på tusen
    år, med nuvarande riskexponering.

  414. Men då blir man ännu mer försiktig.

  415. Så om man har ett evigt liv och
    med vår nuvarande olycksstatistik...

  416. Man lever i snitt 2 000 år.

  417. Den fråga som du tog upp,
    som är väldigt viktig-

  418. -är hur den medicinska forskningen
    och utvecklingen går-

  419. -att vi lever längre,
    och det blir allt bättre metoder.

  420. Den typen av frågor kommer förstås,
    och hur vi fördelar resurserna.

  421. Det är naturligtvis en viktig fråga,
    men också en svår fråga.

  422. Det är svårt att balansera,
    när det gäller människosyn och så.

  423. Nu när vi lever längre
    och kan hållas vid liv längre-

  424. -hur ska då sjukvården prioritera
    sina begränsade resurser?

  425. Det är din fråga. Hur ska vi hantera
    det rent praktiskt och politiskt?

  426. Rent moraliskt skulle jag säga
    att vi skulle...

  427. Nu använder vi resurserna
    mest till marginell livsförlängning.

  428. Men stora lidanden, som vid psykiska
    sjukdomar, är underfinansierade.

  429. Om man kunde ta pengar
    från den livsförlängningen-

  430. -till de svåra källorna till olycka-

  431. -skulle det vara en moraliskt
    försvarlig omdirigering av resurser.

  432. Men det kommer inte att hända-

  433. -för det finns så starka intressen
    i de marginella livsförlängningarna.

  434. Jag träffade en finsk ortoped
    som hade fått reda på-

  435. -att hans sista år skulle kosta två
    miljoner mark, rent genomsnittligt.

  436. Han skrev till hälsovårdsministern:

  437. "Jag vill gärna kvittera ut
    de pengarna nu i stället."

  438. "Och så avsäger jag mig all vård
    i livets slutskede."

  439. Men de visade ingen entusiasm
    för hans förslag.

  440. Om vi kunde anlägga ett opartiskt
    perspektiv på våra liv och fundera-

  441. -skulle vi hellre ha
    en fungerande hemtjänst och psykvård-

  442. -och avstå från det sista året.

  443. Men när vi är vid det sista året,
    släpper vi all rationalitet.

  444. Och när våra närstående är där,
    är vi helt fokuserade på det.

  445. Då tappar vi den distans som krävs
    för en förnuftig resursöverföring.

  446. Jag tror ju att vi
    är förnuftiga varelser, helt klart-

  447. -men det är inte riktigt så
    att vi även innan en sådan situation-

  448. -fattar förnuftiga beslut.
    Det fungerar inte så.

  449. Jag tror att det är
    väldigt djupa mänskliga drivkrafter-

  450. -i det här att vilja vara kvar.

  451. Fast vad grundar du det då på,
    att du tror att vi är förnuftiga?

  452. Jag ska omformulera.

  453. Jag vill tro att vi är förnuftiga-

  454. -åtminstone tillräckligt för att
    kunna hantera saker till 75 procent.

  455. Är det en hög siffra?

  456. Man kan identifiera områden
    där vi beter oss irrationellt.

  457. Alltså irrationellt i den meningen
    att utifrån våra värderingar-

  458. -och om vi hade varit opartiska-

  459. -så skulle vi ha gjort
    en annan prioritering.

  460. Men i situationen gör vi inte så.
    Om man frågar "när dog din mamma?"-

  461. -kanske svaret skulle bli
    "jo, i april 1974 - eller 1994".

  462. Då säger någon: "Tänk om hon hade
    kunnat leva ända till september."

  463. Det kan väl inte vara så viktigt
    när man ser på hela hennes liv?

  464. Men om man är i situationen,
    prioriterar man för nuet.

  465. Vi har en sorts "nutids-bias"
    i våra ställningstaganden-

  466. -som ibland lurar oss till
    opartiskt sett oförnuftiga beslut.

  467. Det här är ju
    det mest laddade området.

  468. Men vad säger Annika och Åsa om
    hur sjukvårdspolitiken borde se ut?

  469. Hur ska vi fördela resurserna
    när vi nu lever längre-

  470. -och har en längre period
    av sjukdom och kostnader?

  471. Borde vi agera annorlunda?

  472. Det låter nästan som ditt bord.

  473. Fast Torbjörn tycker
    att vi borde agera annorlunda.

  474. -Jag har ingen politisk åsikt.
    -Men din moraliska åsikt.

  475. Borde vi omfördela resurserna
    till yngre människor?

  476. Jag tycker
    att psykiatrin är underfinansierad.

  477. Och där är vi verkligen överens.
    Där kunde vi göra stora nyttovinster.

  478. Men då kan man få frågan:
    "Vem ska betala för det?"

  479. "Vems vård ska försämras för att
    psykiatrins vård ska bli bättre?"

  480. Jag skulle vilja se mer valfrihet.

  481. Jag är inte övertygad om att alla
    vill få livet förlängt i slutfasen.

  482. Under min yrkesverksamma tid...

  483. Jag är 68 nu, och när jag började
    arbeta som läkare satte man dropp-

  484. -för att döende människor
    i alla fall inte skulle torka ut.

  485. När en anhörig dog för
    ett tiotal år sedan, sa de i stället:

  486. "Nu lägger vi ner det här."
    De stängde av droppet-

  487. -och hade en mycket mer tillåtande
    attityd till döden.

  488. I stället för att dra ut på det ett
    antal dygn, fick döden ha sin gång.

  489. Det tyckte jag kändes respektfullt.

  490. Jag tror inte att droppet förlängde
    livet, men det är en annan fråga.

  491. Men...

  492. ...när du pratar om den sista veckan,
    kan det ligga något i det.

  493. Men hela insatsen i forskningen i dag
    går ut på marginell livsförlängning.

  494. Ta kampanjerna om att ge pengar
    till forskning i hjärt-kärlsjukdomar.

  495. Och ge pengar till cancerforskningen-

  496. -så kan vi hjälpa ett fördubblat
    antal patienter som lever med cancer-

  497. -som inte dör i hjärt-kärlsjukdomar.

  498. Det finns en rörelse i den riktningen
    som är väldigt stark-

  499. -och drivs av oss - våra fria val.

  500. -Vad tänker du, Annika?
    -Jag är inne på det som Åsa säger.

  501. Den här typen av prioriteringar
    görs redan inom vården.

  502. Det är klart att det finns människor
    där anhöriga berättar-

  503. -att de tycker att det blev
    överbehandlade - det gick för långt.

  504. Men man gör redan
    sådana prioriteringar.

  505. Man måste lyfta frågan
    kring forskningen och så vidare-

  506. -men det finns sjukdomar, och
    de flesta av oss dör i någon sjukdom.

  507. Det blir märkligt att säga att vården
    inte ska fokusera för mycket på det.

  508. När vi bir gamla, blir vi ju sjuka.

  509. Åldern och sjukdomen är ett problem.

  510. Vad är då en människa? Vi åldras, dör
    och får sjukdomar. Det tillhör livet.

  511. Och vi kan få hjälp med mycket
    av det. Det är i grunden oerhört bra.

  512. Och att vilja leva till varje pris
    kan ju inte vara en felprioritering.

  513. Jag tror
    att det är mycket djupare än så.

  514. Sen kolliderar olika paradigm,
    beroende på vad vi vill titta på.

  515. Men vad blir synen på sjukdom
    och död-

  516. -om det bara är en belastning
    för samhället?

  517. Det är farliga spår, tycker jag.

  518. Men det är jättesvåra frågor-

  519. -och jag är glad att jag inte behöver
    lösa den typen av konflikter-

  520. -som det här skapar och kommer
    att skapa ännu mer i framtiden.

  521. Men de konflikterna
    måste vi väl alla handskas med?

  522. Jag menar att jag inte står i den
    situationen att jag måste prioritera.

  523. -Vem ska göra den prioriteringen?
    -Det måste de som är experter göra.

  524. -Professionen, inte politikerna?
    -Ja.

  525. Det skulle nog de professionella
    inte hålla med dig om.

  526. Jag menar inte att politikerna
    inte har med saken att göra.

  527. Vi medborgare måste ta ställning,
    och politikerna måste fatta besluten.

  528. Professionen kan vi inte lita på.
    De är så inriktade på revirstrider-

  529. -och vill ha pengar till sitt område.
    Det måste politikerna handskas med.

  530. -Det är det vi gör nu, diskuterar.
    -Men du sa att det inte angick dig.

  531. Du missuppfattade mig.
    Jag menade inte så.

  532. Jag menar att jag inte dagligen står
    i sådana beslut.

  533. Jag gör inte sådana prioriteringar.

  534. Om man tar den andra änden
    av spektrumet, så att säga:

  535. I dag kan vi rädda väldigt för tidigt
    födda barn, och få dem att överleva.

  536. Det diskuteras om det går för långt-

  537. -att rädda för tidigt födda barn,
    som inte får ett livsdugligt liv.

  538. Är livet heligt till varje pris-

  539. -eller bör vi släppa det
    vid en viss punkt, även i den änden?

  540. Vad säger ni?

  541. Ja, det är ju så här att vi har
    den kunskap som vi har-

  542. -och vi har den forskning
    och de möjligheter som vi har.

  543. Det går inte att backa de banden-

  544. -utan vi står ständigt
    i den typen av förändringar-

  545. -där de etiska övervägandena
    ofta ligger steget efter.

  546. Vi kan ju rädda de för tidigt födda,
    men det finns en gräns för det också.

  547. Den svåra frågan är hur man ska dra
    gränsen. Det bör vi diskutera öppet.

  548. Bör vi rädda alla?

  549. En möjlig ståndpunkt är att man
    ska rädda ett liv om chansen finns.

  550. En annan inställning är att se
    på oddsen för att det kan gå illa-

  551. -så att man, när man misslyckas,
    kan vålla barnet en massa lidande-

  552. -i försöken att rädda det.

  553. Jag kan inte ange någon formel här,
    men man måste kunna formulera det-

  554. -så att man tar rimligt stora risker
    när man försöker rädda barn.

  555. Hur man ska hålla tillbaka
    läkarnas strävan, kan man diskutera.

  556. Det finns ju läkare på området-

  557. -som vill rädda varje liv
    som det går att rädda.

  558. De går för långt, menar jag,
    men gränsdragningen är svår.

  559. -Jag tycker att man ska dra en gräns.
    -Jo då, visst.

  560. Man ska dra dem, och det är svårt.

  561. Åsa, som medicinare, kan mer, men
    det här har vi inte kunnat så länge.

  562. Så vad som händer med barnen och
    vilka effekterna är, är inte klart.

  563. Men självklart
    måste den typen av gränser dras.

  564. Men forskningen ligger i framkant.
    Därför är diskussionerna viktiga.

  565. Vi behöver ligga etiskt steget före.
    Därför är diskussionerna så viktiga-

  566. -och också att kunna ta
    ett steg tillbaka, se nyktert på det-

  567. -och reflektera utifrån det.

  568. Men eftersom det handlar
    om liv och död-

  569. -är det andra ingredienser
    än bara rationella.

  570. Och man kan inte lämna över till
    professionen, för det råder oenighet.

  571. Vissa vill driva den extrema linjen,
    andra vill ha det mer konservativt.

  572. Det är ju kunniga företrädare
    som är oense.

  573. Får jag förtydliga mig? När jag sa
    att professionen ska besluta-

  574. -så var jag mentalt i ett sjukrum
    när beslut ska fattas-

  575. -om behandlingen ska avbrytas
    eller inte.

  576. -I det rummet måste de...
    -Inte heller det är självklart.

  577. Föräldrarna har en viktig roll också.

  578. Ja, men beslutet fattas ju
    utifrån kunskapen...

  579. Ja, kunskapen har bara läkarna,
    men föräldrarna har rätt att delta.

  580. Självklart, men jag sa
    att den medicinska kunskapen...

  581. Fast ingenting är självklart här.
    Det är sådant som man kan diskutera.

  582. På samma sätt som vi skulle kunna
    förlänga livet till 400 år-

  583. -blir vi allt bättre på att ta hand
    om de här tidigt födda barnen.

  584. Vi kommer kanske att kunna ta ut ett
    barn tolv veckor efter befruktningen-

  585. -och stoppa in det i någon form
    av glamoriserad, extern livmoder-

  586. -och få fram barn som är lika friska
    som det skulle ha varit annars.

  587. Kanske ännu friskare.

  588. -Etiken och politiken...
    -Och juridiken.

  589. Det där kommer att få omvälvande
    betydelse för aborträtten.

  590. -Våra möjligheter att göra saker...
    -Juridiken är nästan alltid efter.

  591. Vi moralfilosofer är ofta ute
    långt i förväg.

  592. Vi betraktas som om vi diskuterar
    verklighetsfrämmande tankeexperiment-

  593. -men 20-30 år senare händer det. Då
    är ofta politikerna tagna på sängen.

  594. De hinner inte handskas med det
    i lagstiftningen.

  595. Det etiska är inte bara en fråga
    för moralfilosofer.

  596. Jag pratar om det i det större
    sammanhanget - i samhällsdebatten.

  597. Vi försöker åtminstone
    att tala med allmänheten också.

  598. Det är en god sak.

  599. Om man tänker sig att man har en
    fyraåring som trillar i från bryggan-

  600. -och det är svårt att få upp ungen.

  601. Då skulle man inte säga: "Nu är
    risken för hjärnskador överhängande."

  602. "Vi bryr oss inte om att försöka ta
    upp barnet och väcka det till liv."

  603. Vid en viss tidsgräns bör man inte
    försöka återuppliva.

  604. Men om det är runt gränsen,
    säg 3 1/2 minut-

  605. -är det klart att man tar upp barnet.

  606. Om man har ett för tidigt fött barn,
    kan det faktiskt bli en pigg, frisk-

  607. -glad och felfri unge.

  608. Och så länge den möjligheten finns
    är det väldigt svårt att "lägga ner".

  609. Det är komplikationen. Om man inte
    satsar allt på att rädda varje liv-

  610. -måste man säga att man
    inte alltid sätter in resurserna.

  611. Det innebär att några liv kommer
    att gå till spillo. Det är priset.

  612. Men den andra linjen innebär att barn
    tvingas leva liv som de borde slippa.

  613. De tvingas plågas
    fram till dess att de ändå dör.

  614. Man måste se att det ligger något
    i båda vågskålarna.

  615. Fast om man resonerar så, att de får
    liv som de hellre hade sluppit...

  616. Det vet inte vi.
    Det kan jag inte säga.

  617. Vissa liv kan jag se som otroligt
    svåra både fysiskt och psykiskt-

  618. -men man kan inte säga att det vore
    bättre om den personen fick slippa.

  619. -Jag instämmer.
    -Där kan den utomstående ju inte...

  620. Det kan gå över alla rimliga gränser.

  621. På Socialstyrelsen träffade jag
    föräldrar som anklagade läkarna-

  622. -för att de räddade barnet till detta
    liv - tills det kvävdes i kramper.

  623. De föräldrar som bedömer att barnen
    borde ha fått slippa det livet-

  624. -är trovärdiga vittnen.

  625. Vi kan aldrig veta säkert att barnets
    liv inte hade ett värde för barnet.

  626. Men det finns liv, och delar av våra
    liv, som det är bättre att slippa-

  627. -framför allt i slutfasen av döendet.

  628. Så det är en orimlig skepticism
    att man inte kan säga något om...

  629. Jag sa att tillämpat på olika exempel
    kan det bli en besvärlig retorik-

  630. -att säga att människor ligger
    som paket, och det är ovärdigt.

  631. Man får vara försiktig
    med att uttala sig om den saken.

  632. Vad är ett värdigt liv?

  633. Döendet är absolut en svår situation.

  634. Men det finns också andra sidor.

  635. I sådana situationer
    när livet är så svårt-

  636. -kan man också få en ny kontakt med
    sina anhöriga, och saker blir sagda.

  637. Och den som lever kvar kan leva ett
    bättre liv för att fick reda ut det-

  638. -på grund av att livet höll på
    att ta slut. Så det är så komplext.

  639. Jag förnekar inte att det finns liv
    som är värda att leva.

  640. Åsa, du har ju jobbat mycket
    med självmordsbenägna människor.

  641. Och jag tänker... Är självmord
    alltid fel? Det är en fråga som...

  642. Jag träffade en läkare som jobbade
    mycket med totalförlamade patienter.

  643. Han sa något klokt till mig:

  644. "Om de säger att de inte vill leva"-

  645. -"kan jag inte säga att det är fel.
    Då får de inte förtroende för mig."

  646. "Så jag brukar svara 'det är möjligt
    att det är rätt i ditt fall'."

  647. "'Vi kan tala om saken.'"

  648. "'Vad är argumenten för att fortsätta
    leva? Låt oss utvärdera och se.'"

  649. Men det finns en allmän uppfattning
    om att självmord alltid är fel.

  650. Hur tänker du kring det
    i dina möten med självmordsbenägna?

  651. Det är två spår. Det ena är
    om jag som läkare möter någon-

  652. -som har självmordstankar
    eller är självmordsbenägen.

  653. Då är det min professionella plikt-

  654. -att göra vad jag kan för att hjälpa
    personen att hitta en annan lösning.

  655. När man talar med människor
    som är självmordsnära-

  656. -och försöker reda ut vilket problem
    som självmordet ska lösa-

  657. -får man ofta fram en livssituation-

  658. -där man kan hitta mycket bättre
    lösningar än att ta livet av sig.

  659. Men som privatperson...

  660. Om min granne kom och sa
    "jag har så ont av min sjukdom"-

  661. -eller "jag har gått i konkurs
    och vill inte leva längre"-

  662. -vore jag mer benägen att acceptera
    det som ett rationellt beslut...

  663. ...som jag inte kan lägga mig i.

  664. Jag skulle aldrig döma
    någon annan människa.

  665. Jag har djup förståelse för beslutet
    och att man kan se det som en utväg-

  666. -även om det är...
    ett sådant dramatiskt beslut.

  667. Men "alltid fel, eller inte?"... Jag
    har arbetat mycket med de anhöriga.

  668. Och de sår som ett sådant beslut
    skapar - som ibland aldrig läker-

  669. -hos andra människor,
    som ska leva kvar och leva med det...

  670. Jag vet vad självmord ställer till
    för andra människor.

  671. Jag skulle aldrig döma någon, men om
    en människa ställer frågan till mig-

  672. -gör jag vad jag kan för att
    få in tankarna på ett annat spår.

  673. Men ibland lyckas man inte med det.

  674. En intressant patientkategori nu
    är de som är respiratorberoende-

  675. -eller beroende av vård
    för att kunna leva vidare.

  676. För några år sedan skedde en
    dramatisk förändring av synen på dem.

  677. En tjej skrev till Socialstyrelsen:

  678. "Söv ner mig först,
    och stäng sedan av min respirator."

  679. Det är ju inte självmord,
    utan ett sätt-

  680. -att få läkaren att avsluta ens liv.

  681. Först bedömdes det som dråp, men
    efter viss diskussion ändrades läget-

  682. -till att det vore olagligt
    att inte göra som personen vill.

  683. Man kan ju inte tvångsbehandla
    en patient-

  684. -eller förvägra sedering när hon
    ska göra sig av med respiratorn.

  685. Så det finns en kategori
    inom sjukvården som har möjlighet-

  686. -att få avsluta sitt liv, om vi
    uttrycker det så, med läkares hjälp-

  687. -utan någon egentlig behovsprövning.

  688. Man vill ju resonera med patienten
    och försöka övertyga-

  689. -men det är hennes beslut som gäller.

  690. Och det förändrar synen
    på självmord-

  691. -som är en obehaglig term.

  692. Det finns nog rationella suicider,
    men de flesta är symtom-

  693. -på sjukdom
    som du ska kunna behandla.

  694. Jag skulle förstås inte säga till
    en granne att hoppa framför tåget.

  695. Men det kan finnas situationer-

  696. -där man kan välja att dö tidigare,
    snarare än senare-

  697. -och det beslutet ska respekteras
    och inte betraktas som sjukt.

  698. Vi ska avrunda, och jag vill be
    om ett slutord från var och en.

  699. Vad säger ni till en människa
    som befinner sig mitt i livet-

  700. -och inte har en känd sjukdom, men
    ändå drabbas av dödsångest ibland?

  701. Vad är ert bästa råd för att leva
    fullt ut till en sådan person?

  702. Jag skulle nog säga: "Din prefrontal-
    cortex, som kan skapa scenarier"-

  703. -"till exempel 'jag kommer snart
    att dö', leder dig på villovägar."

  704. "Det är inte meningsfyllt
    att hetsa upp sig över det."

  705. "Träna på att ta kommandot över vad
    du tänker, och tänk på något annat."

  706. Om det verkar patologiskt har jag
    hittills sagt att de bör söka hjälp.

  707. Nu kan jag inte säga det längre,
    för det finns ingen hjälp att få.

  708. Det finns massor av hjälp.

  709. Då skulle jag snarare säga att du
    bör tänka filosofiskt kring döden-

  710. -och försöka att skapa
    den nödvändiga distansen.

  711. För man håller ju inte på
    att ramla ner från ett torn.

  712. Jag förstår det som att det är
    en rädsla för att jag ska dö.

  713. Då bör du tänka över varför det är
    så förfärligt att just du ska dö.

  714. Då har du ett problem med någon form
    av egoism som du bör bearbeta.

  715. Och då har vi kurser
    i praktisk filosofi, som vi kan...

  716. Som själavårdare, Torbjörn,
    skulle jag inte välja din linje.

  717. Jag vet inte hur framgångsrik
    den skulle vara, men skämt åsido:

  718. Jag har mött människor
    med stark dödsångest.

  719. Och då behöver man lyssna
    och försöka finna ut-

  720. -vad som har utlöst den
    eller varför den är så stark just nu.

  721. Ofta kan det vara saker
    som har att göra med förluster.

  722. Det kan vara sorger eller att man
    har befunnit sig i dödens närhet-

  723. -och upplevt det ångestfyllt.

  724. Det brukar man kunna prata om
    och framför allt kan man ofta känna-

  725. -att många kan drabbas av det.

  726. Det är inte onormalt. Man är inte
    sjuk, utan så här kan det kännas.

  727. -Men det skulle jag göra.
    -Det skulle du svara.

  728. Bra. Tack ska ni ha. PI-samtalet
    är över, men vi lever vidare.

  729. Tack för att ni kom.

  730. Textning: Karin Werge Hjerpe
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

UR Samtiden - Samtal om livet och döden

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Vad skulle hända om ingen längre dör? Panelsamtal om livet och döden utifrån vetenskapligt, filosofiskt och teologiskt perspektiv. Vad har forskningen att erbjuda och hur kan filosofin och existentiell reflektion hjälpa oss att möta döden? Medverkande: Åsa Nilsonne, psykiater, Torbjörn Tännsjö, filosof, och Annika Borg, präst. Moderator: Christer Sturmark. Inspelat den 22 mars 2017 på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Arrangör: Kulturhuset Stadsteatern och Fri Tanke förlag.

Ämnen:
Psykologi och filosofi
Ämnesord:
Döden, Människan inför döden, Psykologi, Tillämpad psykologi
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Mer allmänbildande & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Att bli en lycklig 85-åring

Vad är det som får människor att göra saker som lyckas? Nina Åkestam är reklamforskare på Handelshögskolan i Stockholm. Hon har tidigare varit sjukskriven på grund av stress. Här berättar hon om hur man lyckas utan att bränna ut sig. Inspelat 19 augusti 2015 på Slagthuset Malmö. Arrangör: Media Evolution.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Jobba, sova, dö

Anställningsintervjun

Trots att forskare menar att traditionella anställningsintervjuer är en föråldrad metod, är det just så de flesta går tillväga när de ska anställa personal. Varför vill vi så gärna träffa den vi ska jobba med och vad är det egentligen som händer under det där laddade mötet? Vi följer med när Nina söker jobb som barnskötare, och när en teater söker skådespelare. Dessutom träffar vi författaren som skrivit en hel novellsamling med anställningsintervjun som utgångspunkt.