Den motverkande kraften
har varit integriteten.

Men bekymra er inte om det nu.
Vi är förbi stadiet att tassa runt.

Mer tvång, mer obligatoriskt,
mer inblandade av chefen tror jag på.

Jag är vd på Laholmshem,
ett kommunfastighetsbolag.

Det är lite märkligt. Jag har gått
över från att ha varit teoretiker-

-och sen har jag jobbat som konsult-

-och sen tänkte jag: "Vad kul det
vore att omsätta det i praktiken."

Då hamnade jag på Laholmshem.
Vi har 133 personer på lönelistan.

Vi gör av med
ungefär 330 miljoner om året.

Hur går det om man som teoretiker
kommer ut i verkligheten?

Blir det så bra som man har
pratat om? Det ska ni få höra strax.

Tillgångsförvaltning intresserar mig.
Fastigheter och människor-

-använder vi ekonomer
ungefär samma synsätt på.

Det var så att 2010 hade jag min
näst sista reguljära studentgrupp-

-inom hälsoekonomi på högskolan.
Jag jobbade på GiH också-

-och hade friskvårdsekonomi
för ett årligt gäng-

-med personliga tränare som skulle
läsa på yrkesakademin i Uppsala.

Jag hade en modell som jag trodde
skulle revolutionera friskvård.

Det var en jätteenkel modell
som jag ska berätta kort om.

Där kunde man se i detalj vad det var
värt, vad det kostade och gav.

2010 var det arbetsfysiologer
och hjärnforskare som sa:

"Nu är vi på en 'tipping point'.
Vänta lite så kommer personalhälsa"-

-"att ta samma fart i Sverige
som i USA."

Det tog det i USA för decennier sen.
Så vänta lite grann.

Jag har gått och väntat.
Jag sa till den studentgruppen-

-att om det om ett år inte blivit
nån "tipping point"-

-ska jag syssla med nåt annat.

Jag fick syssla med nåt annat.
Ingen "tipping point" kom.

Jag gissar att ni får samma känsla av
forskarna i dag. Bevisen är tydliga.

Varför händer ingenting?

Det ska jag svara på
och berätta vad jag fick göra själv.

En fråga först. Handuppräckning.
Hur många här inne pensionssparar?

Bra. Hur många har
en egen personlig tränare?

Okej. "Houston, we have a problem."

Med "Negative Interest Rate Policy"
eller "Zero Interest Rate Policy".

Att det ni har sparat och det ni tror
att ni ska få inte stämmer överens.

Tillgångarna i världens pensions-
system är dubbelt så stora...

Vad säger jag? Löftena är lite mer än
dubbelt så stora som tillgångarna.

Det här är amerikanska siffror. Det
ser ungefär likadant ut i England.

Det ser lite bättre ut i Sverige.

Men frågan är om det är smartast
att satsa på sin hälsa-

-och satsa på företagets hälsa.

Ni som inte hade personlig tränare
ska få ett gott råd från en ekonom.

Vänta med egna pensionsinbetalningar.
Skaffa först en personlig tränare.

Återuppta sen era pensionsinbetal-
ningar. Det lönar sig mycket bättre.

Er hälsa, arbetsförmåga och
möjligheter att tjäna pengar gynnas.

Problemet med pension är
att det ni sparar...

Man sparar ungefär 18 %.

Ni sparar era egenavgifter i skatten.

Vi säger att ni jobbar 40 år.
Det räcker 10 år med 70 % lön.

Eller 7 år med full lön.

Tänkte ni leva efter 72 eller 75 år?

Ni som sitter här
har en förväntad livslängd på 90 år.

Vad ska hända, då?
Det får man ta tag i själv.

Den egna hälsan. Det finns inget
bättre att investera i, faktiskt.

Det finns två lösningar. Den ena är
att man ökar befolkningsmängden.

Det genererar ekonomisk aktivitet
som kan beskattas.

Eller så ökar man produktiviteten.
Men produktivitetsökning-

-ger stora deflatoriska konsekvenser
för ekonomin-

-när man övergår till Airbnb-

-och till delningstjänster, Uber
och annat, som i sig är jättebra.

Men de som bygger och driver hotell
tycker inte att det är så bra.

Vi har en åldrande befolkning.

Det säkraste kortet just nu samhälls-
ekonomiskt och privatekonomiskt-

-är att förbättra hälsan
hos sig själv och hos arbetskraften.

Hur många arbetstagare
pratar vi om i Sverige?

Närmare 4 miljoner arbetstagare
är i behov av livsstilsfaktorer.

Framför allt fysisk aktivitet.
De allra flesta rör sig för lite.

Vi behöver rökstopp på 500 000.

Vi behöver förbättrad återhämtning
och sömn på nära 1 miljon.

Vad kan jag göra?
Jag är i grunden hälsoekonom.

Jag är fastighetsdirektör nu,
men hälsoekonom i botten.

Det handlar om samma sätt som vi
hanterar alla begränsade resurser.

Vi måste visa att satsningen kan
styras, kontrolleras och följas upp.

Välj sen den inriktning som ger
"most bang for the buck".

Plocka de lägst hängande frukterna
först.

Nästan allt ni kan tänka ut inom
friskvård kan nån visa är lönsamt.

Nästan allting som innebär
att en människa ger en annan omsorg-

-är lönsamt. Det spelar ingen roll
om det är vetenskapligt bevisat.

Omsorgen i sig mellan två människor
är effektiv.

Men vi ekonomer tänker inte
"lönsamt eller inte lönsamt".

Vi vill ha det som är lönsammast.

Det ska vara den lägsta frukten.
Vi ska gå på det som ger mest först.

Vad tror ni är hälsoekonomens favorit
när det gäller hälsoinsatser?

Vad är det som ger mest?
"Most bang for the buck".

Tänk på nu att jag är ekonom.

Sluta röka. Det kostar en gång
och ger livslånga effekter.

Lite bättre är att börja motionera.
Men inte samma "cost/benefit".

Du måste återinvestera. Att
sluta röka ger livslånga effekter.

Inget slår det hälsoekonomiskt.

Men effekterna i sig
är större på fysisk aktivitet.

Vem behöver övertygas? Behöver chefer
och företagsledare, behöver...

Aktieägare, behöver de övertygas?

Jag tror inte det. De vet det redan.

Varför har sjukvården inte
tagit tag i det här?

Sjukvården är paternalistisk.

Det funkar inte med det promotiva
hälsoarbete som vi vill syssla med.

Att säga vad som är bra till
en företagsledare funkar inte heller.

De vill komma på det själva.

Men de allra flesta agerar redan. Den
här bilden har ni redan sett i dag.

Stämmer det? Ja.

Det här handlar om att "the rich get
fitter". Det är från The Economist.

Där har man ökat
sin "workout time" med 50 %-

-i de översta inkomstskikten.

Man har minskat
tiden man satsar på sin hälsa-

-i de fattigaste inkomstskikten.

De som bestämmer på arbetsplatser
och aktieägare, de vet om det här.

De vet redan om hur bra det är.
Varför satsar de inte, då?

Vi ska svara på den frågan genom
att ta nya frågor till publiken.

När jag parkerade bilen när jag bodde
här parkerade jag i ett garage.

Där kunde bilen gå på spa
medan man gjorde sina ärenden.

Bilen fick massage,
man fixade lacken-

-knådade in lite polish, fixade däck
och dammsög bilen så där fint.

Vad tänker ni om era bilar, ni som
har bil? Tänker ni som typ A?

Är bilen är ett fortskaffningsmedel
som tar er från A till B?

Eller är ni bilmänniska typ B?
Intresserad av bilen i sig?

Det är roligt att den är fin,
ni vet när den ska besiktigas.

Ni har provat hur fort den går,
kanske. På Autobahn då.

Ni har provat att tvärbromsa,
ni har testat prestandan.

De är intresserade.
De kollar på nya bilar.

Handuppräckning.
Ni som är typ A räcker upp handen nu.

Ni som är typ B räcker upp handen nu.

Ja... Ja, det vet jag.

Vi ska kolla en annan fråga
som har samma relation.

Nu blev det bara 1/5 som var typ B.

Normalt sett brukar 1/3 vara typ B
och 2/3 typ A.

Samma relation får man om man ställer
frågan om de är hälsointresserade.

Ungefär 1/3 är hälsointresserade.
2/3 ser kroppen som en skottkärra.

Tyvärr.

Man kan undersöka det vetenskapligt.
Forskaren Åsa Romé publicerade 2010-

-en studie då hon frågade
71 stycken patienter-

-som kom ut från doktorn
och hade fått ett FaR-recept.

De hade noga fått förklarat för sig
vad mycket som blir bra i livet-

-om man börjar motionera.

Du kommer att sova bättre,
bli piggare på dagarna och gladare.

Du kommer att ha bättre relationer
med människor.

Du kommer att leva längre
och vara mindre sjuk.

Allt det här får du om du gör
det som står på ditt FaR-recept.

Men nu får du chansen. Du får
alla de här fördelarna på en gång.

Men du måste betala.
Vad tycker du att det är värt?

Om du får allt det här på en gång,
hur mycket är du beredd att betala?

Vad tror ni? Får jag några bud?
Vad var de villiga att betala?

50 000? Hör jag 50 000? 10 000?

553 kr.

Det är vad folk har lust att betala
hur mycket ni än berättar för dem.

Det kan vara värt en femhundring.

Lite till. En femtiolapp också.

Motverkande kraft ett
är att folk inte har betalningsvilja.

Det beror på att man vänjer sig
så fort vid hur man mår.

Och hela kostnaden är mindre
än 2 % av den verkliga kostnaden-

-för att göra en "turnaround"
på hälsan. Det kostar mer. Absolut.

Individen har svag betalningsvilja.
Därför är arbetsplatsen-

-överlägsen att jobba med det här.
För arbetsgivaren har köpt tiden-

-och har nytta av effekten. Arbets-
platsen är fullständigt överlägsen.

Jag tittade på
ett amerikanskt företag-

-som har 120 av Fortune 500-företagen
som kunder.

Det är ett företag som har en massa
appar och samlar på sig data.

Datan knådas i en algoritm,
och du får goda råd.

Det är ett webb-baserat system
som är ganska populärt.

De visar på en massa goda effekter.

60 % av soffpotatisarna
rör nu på sig.

44 % känner sig mer produktiva.

1/4 är mindre sjuka.
Det här verkar jättebra.

Och inte är det dyrt. Vad gör att
inte svenska arbetsgivare köper det?

Det är jättelätt.
Det finns en lång rad olika system.

Är det ekonomin? Knappast. Nåt annat?

Tror man att effekterna är kort-
variga? Vi hälsoekonomer räknar med-

-en diskonteringsränta på 3-5 %.

3 % diskonteringsränta - den vanliga
diskonteringsräntan i Sverige-

-innebär att 75 % av effekten
är kvar efter 10 år.

En liten diskonteringsränta. Man tror
kanske att det ebbar ut fortare.

Hälsoinsatserna har antagligen
en högre diskonteringsränta.

Jag tror att det är ideologiskt.

Därför att... Ska vi få hjälp med
alla tänkbara levnadsomständigheter-

-som påverkar vårt arbetsresultat?

Ska vi få hjälp med att sova i kapp
för dem som har fått dålig sömn?

Nån kommunpolitiker tyckte att man
skulle få hjälp med sitt sexliv.

Det vore bra att få det på arbetstid.
Att utnyttja friskvård till det.

Det var roligt. Men var går gränsen?

Vi ska på vår fritid se till att vi
är och förblir anställningsbara.

Återhämtning, förkovran och hälsa
är individens ansvar.

Hårdgranskar man skattesystemet,
är utbildningar inte avdragsgilla.

Så fort du går på en utbildning
som gör dig mer anställningsbar-

-är den inte avdragsgill
enligt svensk skatterätt.

Ingen bryr sig längre.
Det var 20-30 år sen-

-nån tänkte betala själv för vidare-
utbildning som höjer kompetensen.

Så det gör ingen.
Det har man glömt bort.

Jag tror att arbetslivet och
privatlivet har en vattendelare.

Det beror på
att vi är ett partsstyrt samhälle.

Vi är välorganiserade. På arbetet
har vi arbetsmiljöingenjörer-

-ekonomer, beteendevetare, lag-
stiftning och partsöverenskommelser.

Massor med grejer
som reglerar arbetsmiljön.

Tjong så kommer privatlivet.
Där finns hälsan-

-och saker som hör ihop med hälsan.

Det är ett jättehinder. Det är ideo-
logiskt. Därför tar det fart i USA.

Det är lättare på amerikanska företag
att bedriva friskvård som får kosta-

-är omfattande och är varaktigt.

Men det är svårt i Sverige.
Motverkande kraft två är ideologin.

Allt det kände jag till
när jag kom till Laholmshem.

Jag hade hyrt ut mig som vd några
gånger och ville ha ett vd-uppdrag.

Då fick jag flytta ner till Laholm.

Där har vi
106 stycken fast anställda.

Varav 100 gjorde
en hälsoprofilbedömning.

35 klarade dagens
och morgondagens krav.

Jag döpte projektet till Välj själv
din hälsa och ditt midjemått.

49 hade BMI 27 eller mer.

Sen skrev jag ett brev,
och företagshälsan skickade ut det-

-till de här som var klassade som
att de kunde få vara med i projektet.

35 av de 65 dök upp en kväll på en
tid och plats som jag hade bestämt.

Kom de dit, fick jag veta
att de kvalificerade sig för kraven.

Annars får man normalt sett
inte veta det. Så fungerar lagen.

Jag får bara data från företags-
hälsovården med personens medgivande.

Vi hade en diskret anmälan, och de
accepterade en personlig tränare.

27 kom i gång
med sin personliga tränare.

De fick 16 tillfällen
med sin tränare.

Ganska många tillfällen i början
och uppföljning under tiden.

Klippkort på lämpligt gym.

Av rättviseskäl fick alla anställda
40 timmars arbetstid per år.

Max en timme per vecka.
Deltidarna fick mertid.

Heltidarna fick spara ihop till
en ledig halvdag som man tar ut-

-enligt en viss formel.

Man fick göra det vi godkände.

Annars blir det: "Hälsa för mig är
att gå och handla på en galleria."

Inget sånt. Det får vara
framför allt pulshöjande aktiviteter.

"Most bang for the buck."
Och sluta röka-kurs förstås.

Men det mesta av det här
kör vi i dag.

Vi körde ett projekt där vi lånade
en behandlingsplan från Sahlgrenska.

Vi tog in läkare, pedagog och dietist
och körde en insats mot övervikt.

Midjemåttet, då.
Som var en succé till en början.

Sen blev det inte lika bra som jag
trodde. Så vi ska göra om lite grann.

Vi hade låga sjuktal i gruppen.
Är det svårt att räkna då?

Man tänker ofta: "Om sjuktalen är
höga sätts såna här projekt i gång."

Vi hade en stor grupp
med bästa tänkbara hälsa.

Vi hade då 16 % rökare
mot förväntat 19 %.

Och så gjorde jag
en sån där ekonomisk analys.

Så som analysen såg ut
för ett år sen...

Jag har inte gjort
den senaste uppföljningen än.

Aggregerade data kan jag använda,
inte individdata.

Vi fick knappt 7 kr tillbaka
på varje satsad krona.

Den stresstestade kalkylen var att vi
fick tillbaka det som det kostade.

Optimistkalkylen: 12 kr tillbaka
på varje satsad krona. Jättebra!

Hur stämmer det överens?
Bra forskning finns i USA på detta.

Där pratar man om andra
generationens friskvårdsprogram.

Tredje generationen:
6-8 gånger pengarna tillbaka.

Och kan man gå rakt på de individer
som man behöver jobba med...

Att bara köra med dem
funkar normalt sett inte i Sverige.

Men då blir det
mer ekonomiskt effektivt.

Och i populationer som har bra hälsa-

-måste man köra bara på dem som har
ett behov. Det blir för dyrt annars.

Hur räknade jag ut lönsamheten?

Det var modellen som jag utvecklade
med över 300 studentgrupper-

-som testade företag med modellen.

Man behöver hälsoläget. Det kan man
testa med en enkät eller fysiskt.

Vi behöver löneläget och avgångs-
sannolikheten. Personalomsättningen.

Man kan lägga in sambandet
mellan hälsa och arbetsresultat-

-diskonteringsfaktor, sjukfrånvaro,
genomförande, strategi och resultat.

Och så ser man vad det ger och
stresstestar kalkylen. Det är kul.

Det här trodde jag
att jag skulle syssla med.

En enkel kalkyl som man kan lära sig
på två timmar. Det blev inte så.

Vi har några budord
i vårt sätt att jobba.

Det vi gör
sker i samverkan med företagshälsan.

Vi har bara arbetstid
i våra egna aktiviteter.

Vi mäter allt vi gör.
Cheferna föregår med gott exempel.

Sen har vi givetvis
samverkan med facket hela vägen.

Det här med generationer, ja. Jo...

Så här tänker jag:
Vi har tre generationer.

Den första generationen är förbi.
Frisksportsgenerationen-

-då företagets fritidsförening
hade ansvaret för personalhälsan.

Några hundralappar per anställd gick
till nån årlig tävling i fotboll.

Man räknade inte så mycket med det.
På 70-talet kom hälsopedagogerna.

Det föddes som en ny del
på universitetet. Ett nytt ämne.

Fokus är aktiviteter, att pröva på.

Frivilligt deltagande. Det är mest
på fritiden, inspiration på arbetet.

Vi fokuserar väldigt mycket på-

-det lagrum som reglerar
vilka friskvårdsförmåner som är...

Vi fokuserar på de friskvårdsförmåner
som staten bestämt är avdragsgilla.

Framför allt pratar man hela tiden
om sjukfrånvaro.

Personalavdelningen äger projekten.
Några tusen per anställd.

Generation tre finns det inte
så många exempel på i Sverige.

Fokus är risk och produktivitet.
Mer eller mindre obligatoriskt.

Här får man skruva upp gradvis,
ofta med fackets goda minne.

De vill ju ha förmåner
till sina anställda.

Här är det arbetstid.
Det är inga dolda förmåner.

Det ska kompenseras med arbetstid.
Mycket personlig träning.

Nu får man titta i ett annat lagrum.
Personlig träning är ingen förmån.

Det är för exklusivt. Men finns det
ett dokumenterat behov hos individen-

-kan man göra vad som helst
på arbetstid.

Är behovet dokumenterat,
sätt in önskad åtgärd.

Det styrs inte av friskvårdsförmåner
enligt elfte kapitlet.

Då styrs det av ett annat lagrum.
Det ger 6-8 gånger pengarna tillbaka.

Motverkande kraft nummer tre är
att vi missförstått skattesystemet.

De effektivaste åtgärderna
- personlig coachning på olika sätt-

-"motivational interviewing",
KBT och annat, personlig träning-

-är inte skattemässigt avdragsgilla.
Det är de inte-

-om de som ska pressa ner Vasalopps-
tiden från 6 till 5,5 timme får det.

Dem kan man inte köra
i personlig träning.

Men 3,8 miljoner andra som arbetar
kan få det.

Sen kommer vi till integritet.

Det här var så roligt.
Jag lämnade ju det här 2010-2011.

Jag jackade ur friskvården och fick
ta upp en annan sträng på min lyra.

Nämligen fastigheter, som jag
sysslat med av och till sen 90-talet.

Då tappade jag lite kontakten
med det här. Men när jag lämnade det-

-tappade kontakten
med friskvårdsbranschen-

-då var det överordnat, det här med
den personliga integriteten.

Den var väldigt, väldigt viktig.
Så som jag lärde mig på 90-talet-

-var det inte okej integritetsmässigt
att jobba med sin chef och hälsa.

Att prata hälsa med sin chef
kändes konstigt.

Nu har det skett
ett värderingsskifte.

Jag tror - utan att veta -
att det beror på-

-att vi vet så otroligt mycket
i dag om-

-betydelsen av hälsoarbete.
Framför allt fysisk aktivitet.

Här är en "timeline" över vad man
lärt sig på fysisk aktivitet-området.

Det är två stycken trösklar här.

Det är dels 1999 nån gång.
I slutet av 90-talet.

Då gjorde man experiment på möss-

-och man såg att mössens hjärnvolym
ökade och de blev smartare.

Den här forskargruppen som gick
i vita labbrockar och träskor-

-och männen som aldrig hade
rakat sig-

-köpte plötsligt funktionskläder
och var ute och sprang.

Övriga forskare var chockade.
Vad berodde detta på?

Jo, de hade sett
vilka otroliga effekter det här hade.

Ledaren för det här var neurologen
Peter Eriksson, som tyvärr gått bort.

Men han hann initiera
de här undersökningarna.

2010 kom det nya studier
som ännu mer visade på detta.

Man såg ju att man fick tillväxt av
både grå och vit hjärnsubstans.

Hålrummen i hjärnan fylldes ut.

Man fick bättre tänk och bättre
ledningskapacitet i hjärnan.

Jag tror att det här har gjort
att vi fått ett värderingsskifte.

När man håller på med
läkemedelsexperiment-

-har man en experimentgrupp
och en kontrollgrupp.

Om det då visar sig
under experimentets gång-

-att i kontrollgruppen...

Ofta vet varken behandlare eller
patient om de får en aktiv substans.

Ser man under experimentets gång att
de som får den aktiva substansen...

Nån samlar data.
Det kommer in data efter nåt år.

De som får en aktiv substans
överlever, de som får socker dör.

Vad är då etiskt korrekt?
Jo, att avbryta studien omedelbart-

-och ge alla den aktiva substansen.

Etiken är nog lite samma här. Vi
måste ge alla den aktiva substansen.

Den motverkande kraften
har varit integriteten.

Men bekymra er inte om det nu.
Vi är förbi stadiet att tassa runt.

Mer tvång, mer obligatoriskt,
mer inblandade av chefen tror jag på.

Då var jag färdig, så har vi chansen
kanske för lite prat sen.

Jag finns kvar här
under eftermiddagen. Tack så mycket!

Textning: Jussi Walles
www.btistudios.com