Titta

UR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

UR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Om UR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Forskare föreläser om astrofysikens stora frågor. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Astrofysikens stora frågor : Nya sätt att förstå jorden, solen och stjärnornaDela
  1. Där jorden bildades
    hade vätet försvunnit.

  2. Frågan är: Hur fick vi vatten?

  3. Vad gäller utmaningen att förstå
    hur jorden bildades har vi kommit långt.

  4. Vi börjar lite efter big bang.

  5. Vi vet att kall materia - både mörk
    och sådan i periodiska systemet-

  6. -förtätades av gravitationen
    till filament och sen galaxer.

  7. Kartlägger vi stjärnbildningstakten
    som en funktion av tiden-

  8. -med big bang till höger, ser ni att
    stjärnbildningen gick snabbt i början.

  9. Många små galaxer fylldes på
    med kall gas, som blev till stjärnor.

  10. När galaxer eller galaxkluster
    uppnår en massa på 10^12 solmassor-

  11. -blir gasen så varm
    att den inte kan bilda stjärnor.

  12. Mindre galaxer förtätar fortfarande gas
    och bildar stjärnor.

  13. Vintergatan bildade som flest
    vid universums halva nuvarande ålder.

  14. Jorden bildades halvvägs
    mellan då och nu.

  15. Stjärnbildandet har minskat till ungefär
    en femtedel av när jorden bildades.

  16. Många galaxer ser ut så här.

  17. Stillsamma, tunna skivor med cirkulära
    omloppsbanor - ganska stabila.

  18. Små fickor av gas och stoft
    bildar stjärnor på egen hand.

  19. Stjärnor i vissa galaxer
    har starka protuberanser-

  20. -som pelare eller spiralarmar.

  21. Stjärnmassorna flyttar gasen, sänder
    ut chockvågor och ökar dess densitet-

  22. -tills gravitationen tar över.
    Där bildas stjärnorna.

  23. Vår galax ser ut så här.
    Vi är i en stavgalax.

  24. Vi vet hur spiralen ser ut
    utifrån var stjärnorna bildats.

  25. Den röda pricken är solen.

  26. Här är vår galax, sedd från jorden.

  27. Till höger är Orionnebulosan, och här
    är Stora och Lilla magellanska molnet.

  28. Mitten av vår galax döljs av stoft.

  29. Pricken där är Andromedagalaxen,
    och här är Plejaderna.

  30. Med infrarött ljus
    ser vi igenom gas och stoft.

  31. Man ser staven i mitten,
    med dess x-formade omloppsbanor.

  32. Med långvågigt infrarött ljus
    ser vi stoft överallt.

  33. Det ger ifrån sig varm strålning.
    Gasen och stoftet här-

  34. -flyttas runt av supernovor,
    starka stjärnvindar och spiralarmar-

  35. -och får ibland väldigt hög densitet.

  36. Då tar gravitationen över
    och bildar stjärnor.

  37. Vi tittar vid stjärnbilden Oxen.

  38. Vi ser Plejaderna och Hyaderna.

  39. De där mörka stoftbanden
    är täta gas- och stoftmoln.

  40. Oxens molekylmoln.
    Californianebulosan är där uppe.

  41. Vi zoomar in på molekylmolnen i Oxen.

  42. Jag beklagar ljuset.

  43. Det är ett mörkt stoftmoln i mitten.

  44. Det glöder infrarött som varmt stoft
    i infrarött ljus.

  45. Fläckarna är platser
    där unga stjärnor bildas.

  46. På molekylnivå ser vi gasens hastighet.

  47. Det röda är gas som rör sig bort
    och den blåa rör sig mot oss.

  48. Vi ser hur gasen förtätas
    och bildar filament.

  49. Förtätningar vinkelrätt mot filamentet
    gör att magnetfältet blir rakare-

  50. -som de gröna linjerna visar.

  51. Vi zoomar in ännu mer och ser att
    filamentet består av pyttesmå fibrer.

  52. Varje fiber ökar gravitationen.

  53. De med störst massa eller densitet
    bildar individuella stjärnor.

  54. Jag ska visa en simulering.

  55. Den börjar efter 350 miljoner år.
    Först roterar det bara.

  56. De kommande 350 000 åren
    börjar gravitationen göra avtryck.

  57. Titta noggrant så ser ni förtätningen.

  58. Stjärnor bildas där gasen hettas upp
    av gravitationen.

  59. Ni kan se gasutsläpp -
    små vindar från stjärnorna som bildas.

  60. Processen fortsätter i filamentet, och
    en del av gasen rör sig till filamentet.

  61. Det här är den mest
    detaljerade simuleringen av det här.

  62. Strimmorna är chockvågor.

  63. De syns som små ytor som kopplar till
    eller korsar filamentet.

  64. Gasen är väldigt turbulent
    vid låg temperatur.

  65. Till slut blir de tätaste områdena
    stjärnor.

  66. Det är det som händer i molnet i Oxen.

  67. Vi roterar
    och ser att det är ett filament.

  68. Det fortsätter bilda stjärnor-

  69. -tills vindar och trycket från stjärnor
    får det att explodera.

  70. Vi tittar på en annan del av Oxen,
    nära HL Tauri.

  71. Det är det här.

  72. HL Tauri är en ung stjärnformation -
    några tiotusentals år.

  73. Här är en annan. Titta på skivan,
    med strålen som kommer ut ur mitten.

  74. HL Tauri har också en skiva.
    Ni ser vad som ser ut som en skål.

  75. Ni ser HH 150 där. Det är strålen där.

  76. Den är förstorad här,
    med molekylernas hastighet.

  77. Blått är på väg mot oss,
    rött är på väg bort.

  78. Det där är vinden
    som kommer från den här skivan.

  79. Det här är intressant.

  80. Den nya interferometern
    med millimetervågor vid Alma i Chile-

  81. -har kartlagt det här. Det här
    är en stoftskiva runt den stjärnan.

  82. Ni ser storleken -
    som Neptunus omloppsbana.

  83. Stoftskivan har ringar utan stoft.
    Där bildas det planeter.

  84. Här är en simulering
    av det möjliga förloppet.

  85. Här är det. Det här är stoft som rör sig
    genom gas och rensar ringarna.

  86. Gasen har spiraler, som vrider
    på planeterna och förflyttar dem.

  87. Det högra är modellen
    och det vänstra observationen.

  88. Ringarna gjordes av planeter
    med från 0,2 till 0,55 jupitermassor.

  89. De var mitt i ringarna.

  90. Stoftet lämnar gasen
    och lägger sig i mellanskiktet.

  91. Gasen hålls uppe av termiskt tryck-

  92. -medan stoftet, precis som hemma,
    dras ner av gravitationen.

  93. Det klumpar ihop sig till kondruler,
    grus och sten-

  94. -och sen stenplaneter
    och planetkärnor.

  95. Frågan är: Hur klumpar stoftet ihop sig
    för att till slut bilda planeter?

  96. Vi ser på stoftet och stenarna.

  97. Stenarna kretsar kring solen,
    nästan som planeterna.

  98. De är tunga
    och lyder under Keplers lagar-

  99. -men gasen har en densitetsgradient
    och alltså ett tryck utåt.

  100. Gasen motstår gravitationen
    och behöver inte cirkulera lika snabbt.

  101. Stenarna rör sig genom gasen
    och får motvind.

  102. Vad gör man om man är ute
    med sina vänner och får motvind?

  103. Som gäss:
    De gömmer sig bakom varandra.

  104. Instabiliteten i sådana här system
    får stoftet att klumpa ihop sig.

  105. Det här är en simulering
    av rörelsen runt solen.

  106. Vi är vid referenspunkten här.

  107. Här är gas och stoft längre från solen,
    och här närmare solen.

  108. Det uppstår vindskjuvningar.

  109. Stoftet rör sig alltså genom gasen.

  110. Det gömmer sig bakom sig själv
    och bildar band.

  111. Många av dem liknar varandra.

  112. De tar sig fram genom gasen,
    med svansar efter sig.

  113. Filmen spelas upp för långsamt,
    men ni ser de tätare områdena bildas.

  114. Det hackar lite, men ni förstår.

  115. Det formas band
    av högkoncentrerat stoft-

  116. -på grund av skyddet det ger.

  117. Den barokliniska instabiliteten
    påminner om det vi har på jorden.

  118. Den kalla gasen norröver sjunker-

  119. -och den varma gasen från ekvatorn
    stiger.

  120. Den cirkulerar
    mellan ekvatorn och polen.

  121. Jordens rotation
    orsakar storskaliga vädermönster.

  122. Den kalla gasen sjunker
    och den varma stiger.

  123. Det blir instabilt när tryckgradienten
    avviker från densitetsgradienten.

  124. Vrider vi på det händer samma sak.

  125. Vi tänker oss att den kalla gasen
    har en massa stoft.

  126. Den kan ha hög densitet vid ett
    visst tryck, tack vare stoft och sten.

  127. Samma instabilitet infinner sig
    och gör att plattan med stoft roterar.

  128. Här är en simulering.
    Efter ett tag stabiliseras det.

  129. Där uppe är de små stoftpartiklarna
    och där nere är de stora stenarna.

  130. Cirkulationsmönstret är
    att stoftet stiger och kommer ner igen-

  131. -och stenarna lägger sig i ringar-

  132. -vi ser det från sidan -
    mitt i cirkulationsmönstret.

  133. Så kan man klumpa ihop stoft
    och stenar som finns i nebulosan.

  134. Steg för att bilda de inre planeterna.

  135. Det tar lång tid och börjar med
    att gas och stoft blandas.

  136. Efter flera miljoner år-

  137. -har gasen kokat bort eller skingrats av
    vindar från stjärnor före huvudserien.

  138. Stenplaneter och fragment
    lämnas i fred.

  139. Då bildas de större planeterna.

  140. De inre planeterna kan ta
    hundra miljoner år för att bildas.

  141. Stoftet samlas i mellanskiktet och
    koncentreras i ringar av instabiliteter.

  142. Det klumpar sig till partiklar-

  143. -kondruler, som har smält
    och frusit igen och är millimeterstora-

  144. -och större planetesimaler.

  145. De krockar och fastnar
    tack vare gravitationen-

  146. -och växer till planeter.

  147. Efter flera miljoner år
    har gasen som sagt försvunnit-

  148. -och med den det mesta av vätet.

  149. Väte är det lättaste ämnet
    och försvinner lätt.

  150. Det har hög termisk hastighet.

  151. Men väte är viktigt för oss.
    Vi behöver det i form av vatten.

  152. Där jorden bildades
    hade vätet försvunnit.

  153. Frågan är: Hur fick vi vatten?

  154. Att en planet är i den beboeliga zonen
    garanterar inte att den har vatten.

  155. Jorden bildades på en plats
    där vätet redan hade försvunnit.

  156. Hur fick den vatten?
    Och varför är Mars liten?

  157. Jorden är ganska stor,
    Venus är stor och Jupiter enorm.

  158. I utrymmet mellan jorden och Jupiter
    har vi lilla Mars och ett asteroidbälte.

  159. Vad hände där?

  160. På några miljoner år bildades
    de stora planeterna av instabiliteter.

  161. De yttre planeterna har mindre gas
    och blir mindre.

  162. Långt ut får man dvärgplaneter
    och bitar av is.

  163. En förklaring till hur vi fick vatten
    är Grand tack-teorin.

  164. Den bygger på saker
    vi sett på andra planeter.

  165. En planet som Jupiter
    som är nära solen bildades inte där.

  166. Det fanns för lite massa så nära solen.

  167. Den flyttade sig dit.

  168. Planeterna flyttar alltså på sig.

  169. Om de kan det
    så kan de flytta på planetesimalerna-

  170. -och föra de yttre stenarna med is inåt
    till de inre stenarna.

  171. Det här är alltså Grand tack-teorin.

  172. Tack är engelska för att kryssa.

  173. Här är det Jupiter
    som beger sig inåt och ut igen.

  174. Planeterna får spiralformade kölvatten
    - ett utanför och ett innanför sig.

  175. Det yttre vinner och vrider på planeten,
    som faller inåt.

  176. När Jupiter och Saturnus
    hamnar i banresonans-

  177. -Jupiter cirkulerar tre gånger och
    Saturnus två - rensas mellanrummet.

  178. Sen vinner den inre spiralen
    och skickar ut båda två.

  179. De kommer in själva men hamnar
    i banresonans och far ut tillsammans.

  180. Rörelsen,
    som illustrerats av simuleringar-

  181. -kan sätta sådan fart på
    planetesimalerna att jorden får vatten.

  182. Om jag kan byta sida... Så där.

  183. Här är en simulering med Jupiter,
    Saturnus, Uranus och Neptunus.

  184. Det blåa är stenar med is
    och det röda är stenar.

  185. Isen kan inte existera så nära solen.

  186. Jupiter kommer in, sen Saturnus,
    och de rör sig ut tillsammans.

  187. Ni ser hur den blåa isen
    blandas med de röda stenarna.

  188. Så fick jorden vatten.

  189. Rörelsen inåt
    fångade upp de inre stenarna-

  190. -och lämnade dem
    i en liten, inre cirkel-

  191. -stor som jordens omloppsbana,
    så att Venus och jorden kunde bildas-

  192. -och rensade
    mycket av området däremellan.

  193. Det gav oss Mars och asteroidbältet.

  194. Bildades solen i ett område som Oxen,
    där en liten stjärna bildas åt gången-

  195. -eller i ett område med mycket massa,
    som i Skapelsens pelare - M16?

  196. Där finns det massiva stjärnor.

  197. Massiva stjärnor är ovanliga
    och förutsätter många stjärnor.

  198. Det krävs ett stort stjärnbildande
    område för att få massiva stjärnor.

  199. Här är M16 på natthimlen sommartid
    på den södra himmelshalvan.

  200. Den syns härifrån.

  201. Skapelsens pelare. Med infrarött ljus
    ser vi att det är gasansamlingar-

  202. -som redan fanns i molnet.
    Vissa kan ha bildat stjärnor.

  203. Andra förtätades av trycket
    som skingrade mindre tät gas-

  204. -som komethuvuden och -svansar.
    Det kan ha orsakat ny stjärnbildning.

  205. En annan del av Carina.

  206. Man ser strålarna från unga stjärnor
    vid pelarnas toppar.

  207. Här är ett stort område.

  208. Rött är joniserad gas
    från stjärnor som värmt gasen-

  209. -från 10 grader i molekylform
    till 10 000 grader i joniserad form.

  210. Blått är
    polycykliska aromatiska kolväten.

  211. Små bitar av kolhaltiga material,
    som kolstoft och andra former av kol.

  212. Det blåa i våglängdomsrådet
    8 mikroner är den neutrala gasen.

  213. Varm gas skapar stora håligheter
    och samlar ihop den kalla gasen.

  214. Ser vi på pelarna i detalj
    ser vi unga stjärnor vid topparna.

  215. Eller här.

  216. Väldigt små toppar
    som pekar mot massiva stjärnor-

  217. -som har rensat området åt dem.

  218. Modellen här visar hur vi börjar
    med gas med hög densitet och stoft.

  219. Kanske ett tunt filament i en spiralarm,
    som här.

  220. Stjärnor bildas, skingrar gasen och
    komprimerar materia som blev över.

  221. Sen bildas nästa generation stjärnor
    där.

  222. Ett exempel på hur kall gas
    i nya stjärnor i mörka molnområden-

  223. -hamnar precis bredvid varm gas
    är Carinanebulosan.

  224. Jag visade också M16.
    Carinanebulosan ser ut så här.

  225. Där är ett kluster,
    och där är Eta Carinae.

  226. Den lila gasen på röntgenvåglängd
    är bredvid den kalla gasen.

  227. Här är det utzoomat.

  228. De här supernovaresterna
    värmde upp gasen i Carinanebulosan.

  229. Det uppstår kontakt
    mellan varm supernovagas-

  230. -och kall gas
    som fortfarande bildar stjärnor.

  231. Varma stjärnor är speciella.

  232. Kärnorna är så varma
    - det här är massiva stjärnor-

  233. -att jonerna i kärnan rör sig så snabbt-

  234. -att man kan tillsätta protoner
    och öka kärnornas densitet-

  235. -och få en kärnreaktion
    som blir som en katalytisk omvandling-

  236. -av fyra protoner till helium.

  237. Stjärnor med mindre massa
    reagerar inte så.

  238. Stjärnor med högre massa än solen
    gör så med kol, kväve och syre-

  239. -men här är det magnesium
    och aluminium.

  240. Det viktiga här... Aluminiumprotoner
    sönderfaller till magnesium.

  241. Ännu en proton gör samma sak.

  242. Ännu en, och så har vi helium.

  243. Det viktiga är aluminium-26 där uppe,
    som är radioaktivt.

  244. Det sönderfaller
    på lite mindre än en miljon år.

  245. När det bildar magnesium
    ger det först ifrån sig gammastrålning.

  246. När den massiva stjärnan bildas-

  247. -bildas helium i kärnan via en fusion
    i den här katalytiska reaktionen.

  248. Det bildas också aluminium-26,
    som är radioaktivt.

  249. När den massiva stjärnan exploderar-

  250. -sprids aluminium-26 ut
    över hela området.

  251. Där bildas ju nya stjärnor, som kan
    kontamineras med radioaktiva ämnen.

  252. Här är hela himlen.

  253. Vid gammalinjen ser vi magnesium-26
    från sönderfallet av aluminium-26.

  254. Här är Carina och andra områden.

  255. Det här är viktigt
    eftersom i våra meteoriter...

  256. Det här är en kondrit.

  257. Den innehåller inte bara rester av små
    kondruler som har smält och stelnat.

  258. Den innehåller också inneslutningar
    med kalcium och aluminium.

  259. I dem finns det mycket magnesium-

  260. -i kristaller som normalt
    brukar bestå av aluminium.

  261. Magnesium-26,
    sönderfallsprodukten av aluminium-26-

  262. -påminner om aluminium.
    Det var aluminium-26.

  263. Det kom in radioaktiva ämnen
    i meteoriterna innan de stelnade.

  264. Det går snabbt.
    Sönderfallstiden är 0,7 miljoner år.

  265. Solen måste ha bildats i en omgivning
    med gott om radioaktiv materia.

  266. Alltså i ett massivt
    stjärnbildningsområde-

  267. -där det fanns massiva stjärnor
    och supernovor-

  268. -och ungt radioaktivt material.

  269. Hur kommer då radioaktivt aluminium
    in i solsystemet?

  270. I pelarna finns det gas med högt tryck
    som utövar tryck på den kalla gasen.

  271. Mellan gaserna uppstår ett tomrum,
    med chockvågor på var sida.

  272. Där jämnas trycket ut.

  273. Det har varit svårt att förstå hur
    materia byter plats över tomrummet-

  274. -men det behövs för att radioaktiv
    materia ska komma in i solsystemet.

  275. Den här kontakten uppstår
    vid de här täta pelarna.

  276. Här är en ny simulering
    som visar hur det kan gå till.

  277. Ni ska få se varm supernovagas-

  278. -flyta förbi
    en hypotetisk liten tät klump.

  279. Den komprimerar den
    och trycker in ytterområdena-

  280. -men ni kommer också att se...

  281. ...små instabiliteter där uppe.

  282. Den varma gasen
    tar sig in till den kalla gasen.

  283. Det gör det möjligt för det radioaktiva
    aluminiumet att ta sig in i solsystemet.

  284. Om ni tittar noga
    så ser ni en skiva formas där uppe-

  285. -med en protostjärna i mitten.

  286. Det här besvarar-

  287. -hur radioaktivt aluminium från
    supernovor och röntgenstrålande gas-

  288. -kommer in i det unga solsystemet här
    väldigt snabbt - på en halv miljon år.

  289. Steg mot bildandet.

  290. Interstellär, turbulent gas dras
    till sig själv p.g.a. gravitationen.

  291. Täta moln
    med trådliknande understruktur-

  292. -och många små stjärnor bildas
    - dessutom några med stor massa.

  293. Massiva stjärnor värmer gasen
    och bildar pelare och skal-

  294. -liksom aluminium-26
    och andra ämnen.

  295. När de massiva stjärnorna dör
    efter några miljoner år exploderar de.

  296. De förtätar pelarna
    och fyller på dem med aluminium-26-

  297. -vilket sen hamnar i en meteorit.

  298. Kollapsande gas bildar en skiva,
    planeter och meteoriter-

  299. -som man nu kan köpa.

  300. Den biten av Allendemeteoriten
    kan kosta 150 dollar på Internet.

  301. Ni kan hålla i något
    som är äldre än jorden.

  302. Martin nämnde det här i sitt föredrag.

  303. Jag går också in lite på det.

  304. Andra planetära system. Vi har
    katalogiserat ca 3 400 exoplaneter.

  305. Kanske 325 är beboeliga.

  306. De ligger på rätt avstånd
    från sin stjärna-

  307. -för att möjliggöra flytande vatten
    på ytan, om de har det-

  308. -genom att blöta kometer
    har kraschat på ytan.

  309. Det är kruxet.

  310. Solens närmaste stjärna -
    Proxima Centauri...

  311. Här är Alfa och Beta Centauri och
    Södra korset på södra stjärnhimlen.

  312. På ett australiensiskt mynt
    ser man Södra korset-

  313. -och Proxima Centauri
    är precis vid hans axel, nära örat.

  314. Här är de.
    Alfa och Beta Centauri är prickar här.

  315. Fyra ljusår bort, upptäckta 1916
    av skotten Robert Innes-

  316. -som var chef
    för observatoriet i Johannesburg.

  317. Man ser det knappt här, men
    han jämförde stjärnhimlen olika år.

  318. Den här stjärnan förflyttade sig
    med Alfa och Beta Centauri.

  319. Så visste han att de hörde samman
    och kunde räkna ut avståndet.

  320. Tittar man på Proxima Centauris
    hastighet så varierar den svagt.

  321. Variationen är 2 km i sekunden
    under en period på 12 dagar.

  322. Det beror på en planet
    som kretsar kring den.

  323. Med hjälp av de 12 dagarna
    och hur ljus stjärnan är-

  324. -kan man räkna ut
    hur nära planeten är.

  325. Man ser att stjärnan är svag men nära.

  326. Ett 11-dagars-år. Det är snabbt.

  327. Det är varmt nog på planeten, som får
    cirka 65 % så mycket ljus som jorden.

  328. Det är en bra temperatur för att
    ha flytande vatten, om det kom dit.

  329. Martin nämnde också det här, som ju
    inte är helt vetenskapligt korrekt.

  330. Ingen har sett de här planeterna,
    utan bara många små ockultationer-

  331. -i ett till synes slumpmässigt mönster.

  332. De har dock en regelbundenhet i form
    av ljuskurvorna som Martin visade.

  333. Korta omloppstider här också.

  334. Fastän det är en liten stjärna-

  335. -är åtminstone tre planeter i den
    beboeliga zonen med flytande vatten.

  336. Här är alla kända planeter-

  337. -utifrån massa mätt i jupitermassa.
    Här är jorden.

  338. Yttemperaturen är avgörande
    för om vi vill bo där.

  339. De flesta är alldeles för varma,
    men några påminner om jorden-

  340. -och kan ha flytande vatten.

  341. De massiva exoplaneterna
    är överrepresenterade.

  342. De är lättast att se.

  343. Detsamma gäller de varma.
    De är så nära sin stjärna-

  344. -att de kan få den att röra sig snabbt,
    och även de är lätta att se.

  345. Jordlika planeter är svåra att hitta. De
    stör eller ockulterar knappt stjärnan.

  346. Nära stjärnan är ljuset bländande,
    om man tittar från sidan.

  347. Men vi gör framsteg i jakten på dem.

  348. Det här är instrumenten som använts,
    och nya ska byggas.

  349. James Webb-teleskopet
    är ett högupplöst, infrarött teleskop.

  350. Det skickas upp nästa år
    och fler står på tur.

  351. Några av bilderna jag har visat
    kommer från befintliga satelliter.

  352. Många av de instrument som nu byggs
    på marken för nästa generation-

  353. -är extremt högupplösta och snabba
    så att man kan att se avvikelser.

  354. De tar alla möjliga sorters bilder,
    och fler ska byggas.

  355. De passar utmärkt
    för att hitta exoplaneter.

  356. Solen bildades alltså,
    liksom många andra stjärnor-

  357. -i interstellär gas
    när gravitationen övervann trycket-

  358. -när stjärnbildandet hade saktat ner.

  359. Den fick radioaktiva ämnen
    från massiva stjärnor i närheten.

  360. De yttre jätteplaneterna
    bildades nog först-

  361. -genom snabba instabiliteter utan att
    stenarna behövde klumpas ihop först.

  362. Det tog kanske en miljon år,
    när det fanns gas kvar i plattan.

  363. De planeterna skingrade mindre stenar
    och isblock när de rörde sig.

  364. De inre planeterna bildades.
    Det tog tid.

  365. Bombardemangsfaser mot slutet
    bildade kratrarna på månen-

  366. -och förstås på jorden också.
    Det kom dit is.

  367. Vi känner till 3 500 andra planeter.
    10 % kan ha flytande vatten-

  368. -sett till sin temperatur,
    men vi vet inte om de har det.

  369. Vi har ny utrustning, som byggs
    eller ska byggas, för nästa generation.

  370. Vi kommer att förstå de planeter och
    stjärnor vi har upptäckt och hitta fler.

  371. Grattis till er i nästa generation.

  372. Lycka till med det här uppdraget. Tack.

  373. Översättning: Per Lundgren
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Nya sätt att förstå jorden, solen och stjärnorna

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Vad kommer nästa generation astrofysiker kunna upptäcka med hjälp av ny teknologi? Den frågan ställer Bruce Elmegreen, IBM:s forskningsavdelning, som här går igenom det vi vet och det som vi ännu inte har svar på. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Ämnen:
Fysik > Astronomi
Ämnesord:
Astrofysik, Astronomi, Astronomiska instrument, Naturvetenskap, Praktisk astronomi, Rymdforskning
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Trender och framtidsproblem inom astrofysiken

Finns det liv i rymden? Den frågan fascinerar många och inte minst Sir Martin Rees, professor emeritus vid universitet i Cambridge. Rees är kosmolog och rymdforskare med ett specialintresse för galaxernas formation, svarta hål och de mer spekulativa delarna av kosmologin. Här berättar han om sin forskning. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Nya sätt att förstå jorden, solen och stjärnorna

Vad kommer nästa generation astrofysiker kunna upptäcka med hjälp av ny teknologi? Den frågan ställer Bruce Elmegreen, IBM:s forskningsavdelning, som här går igenom det vi vet och det som vi ännu inte har svar på. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Framtida strukturer i planetsystem

Kan det finnas beboeliga planeter i ostabila planetsystem? Melvyn B Davies, professor vid institutionen för astronomi vid Lunds universitet, visar hur de senaste decenniernas observationer har gett oss flera överraskningar. Dessa upptäckter har inneburit betydande framsteg i att förstå hur planetsystem fungerar och bildas. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Att skapa beboeliga planeter på en dator

Finns det jordlika planeter i andra solsystem? Anders Johansen, professor vid institutionen för astronomi vid Lunds universitet, berättar om sitt arbete med datorsimulationer för att beräkna möjligheten för beboeliga planeter i andra solsystem än vårt. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Mot direkta studier av beboeliga exoplaneter

Kan vi hitta bevis för liv i rymden inom ett par decennier? Med ny teknologi kommer vi allt närmare att kunna studera exoplaneter genom direkta observationer, berättar Markus Janson, lektor vid institutionen för astronomi vid Stockholms universitet. Han hoppas att detta ska innebära de första reproducerbara bevisen för möjligheten till liv i vår galax. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Kemiska analyser av exoplaneters atmosfär

Vilken sannolikhet för beboelighet finns det på expoplaneter? Nikolai Piskunov, professor i astrologi vid Uppsala universitet, berättar om sitt arbete med spektroskopi för att undersöka expoplaneternas kemiska atmosfärer. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Bortom gränserna - galaxernas evolution

Kan algoritmer till fullo förstå galaxernas evolution? Marcella Carollo, professor vid institutionen för astronomi vid ETH i Zürich, Schweiz, redogör vad vi vet i dagsläget och tittar framåt mot de utmaningar som hägrar bortom gränserna. När nya datorer och teleskop producerar petabytes och kanske exabytes med data kommer vi att möta filosofiska utmaningar, säger hon. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Att förstå universum

Kan vi begränsa den mörka materian så den blir begripbar? Volker Springel, professor vid universitetet i Heidelberg, går igenom vad vi i nuläget förstår om hur strukturer bildas i kosmos. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Universum - bortom det synbara

Matthew Hayes, forskare vid Stockholms universitet, går igenom den senaste tekniken inom "low-surface brightness"-astronomin och visar på de nuvarande teleskopens begränsningar. Hayes diskuterar vilken bild av stjärnmateria och utomgalaktisk gas framtidens observationer kommer att ge oss. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Galaxernas tidiga evolution, ur ett infrarött perspektiv

Vad vet vi om den första tiden efter the big bang, och vilken roll spelar svarta hål för galaxernas evolution? Kirsten Kraiberg Knudsen, docent i astronomi vid Chalmers tekniska högskola, talar om den fundamentala utveckling som observationer i det infraröda spektrat ger oss för att förstå dessa frågor. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Den nya Vintergatan

Hur har bilden av vår galax, Vintergatan, förändrats de senaste åren? Thomas Bensby, forskare i astronomi, berättar om ett av astrofysikens stora mål, att förstå vår egen galax, och om den vetenskapliga guldgruva de nästkommande tio-femton årens observationer kan visa sig vara. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Extremt stora teleskop

Hur bygger man ett teleskop med en huvudspegel på 39 meter i diameter? Michele Cirasuolo från The European Southern Observatory berättar om projektet på Paranalobservatoriet i Chile. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Hur solens magnetfält skapar rymdväder

Är fotosfären tråkig? Det tycker inte professor Göran Scharmer, astronom och professor i astronomi. Här berättar han om arbetet med att förstå hur solens magnetfält skapar rymdväder. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Nya möjligheter till astronomiska upptäckter

Kommer vi att kunna hitta guld i universum? Detta hoppas Avishay Gal-Yam, professor vid institutionen för astrofysik vid Wiezmann-institutet, Israel. Just nu pågår nämligen en revolution för möjligheterna att observera övergående astronomiska händelser. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Supernova 1987A - 30 år efteråt

Vad sätter igång en explosion av en stjärna, en supernova? Josefin Larsson, docent i astrofysik vid Kungliga Tekniska Högskolan, berättar om nya insikter om exploderande stjärnor. Dessa kommer av observationer från den till jorden närmst belägna explosionen: Supernova 1987A, som trettio år efteråt fortfarande ger oss nya kunskaper. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Jakten på supernovor

Vilket är det bästa sättet att jaga efter supernovor? Jesper Sollerman, professor vid Stockholms universitet, tror sig ha svaret. Här berättar han om sitt arbete med att studera exploderande stjärnor, något som involverar hundratalet människor över flera kontinenter. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Astrofysikens stora frågor

Den mörka materiens partiklar - upptäckt att vänta

Kommer man kunna bevisa vad mörk materia är? Jan Conrad, professor i astropartikelfysik vid Stockholms universitet, berättar om de kommande bevis man hoppas hitta. Inspelat den 4 april 2017 på Lunds universitet. Arrangörer: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Kungliga Vetenskapsakademien och Lunds universitet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & fysik

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - 100 astronauter på svensk jord

Rymdforskning i Sverige

Sex forskare och professorer i Sverige får fyra minuter vardera att presentera allt från hur man mäter havsnivåer på globala oceaner och utforskar universum med ballonger till hur man bäst studerar Venus. Medverkande: Anna Jensen, professor, Per-Arne Lindqvist, forskare, Mark Pearce, professor, Mikael Östling, professor, Sven Grahn, före detta teknisk chef Rymdbolaget och Yifang Ban, professor. Inspelat den 22 september 2015 på KTH, Stockholm. Arrangör: KTH.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - 100 astronauter på svensk jord

Rymdforskning i Japan

Japan är det enda asiatiska landet som är med i ISS, den internationella rymdstationens program. En av de engagerade japanska astronauterna är Chiaki Mukai, läkare och så kallad Jaxa-astronaut. I denna föreläsning berättar hon om Japans rymdforskning idag och vad den kan bidra med i framtiden. Inspelat den 22 september 2015 på KTH, Stockholm. Arrangör: KTH.