Titta

UR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

UR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Om UR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Föreläsningar av 2017 års Nobelpristagare. Inspelat den 7-8 december 2017.

Till första programmet

UR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017 : Rainer Weiss, fysikDela
  1. Om man använder mer ljus
    finns brus som trycker på massorna.

  2. Många som läst kvantmekanik
    känner till Heisenbergs mikroskop.

  3. Det här är Heisenbergs mikroskop
    i makroskopisk skala.

  4. Välkomna. Jag heter Nils Mårtensson-

  5. -och är ordförande
    i Nobelkommittén för fysik.

  6. Det är ett stort nöje och en ära-

  7. -att få presentera
    årets Nobelpristagare i fysik.

  8. För mer än en miljard år sen-

  9. -förenades två svarta hål
    långt härifrån.

  10. De skapade gravitationsvågor,
    krusningar i rumtiden-

  11. -som färdades med ljusets hastighet.

  12. Den 14 september 2015
    passerade vågorna jorden.

  13. De registrerades då
    av LIGO:s detektorer-

  14. -och skapade den signal ni ser.

  15. Efter en bråkdels sekund var det över.
    Det är en otroligt svag signal-

  16. -och jag är ännu förbluffad över
    att den gick att detektera.

  17. Gravitationsvågor förutsågs av Einstein
    för hundra år sen-

  18. -men det är först nu
    som de har detekterats.

  19. I denna fantastiska bragd
    ser vi födelsen av ett nytt fält:

  20. Gravitationsvågsastronomi.

  21. Rönen kommer från en stor grupp
    vetenskapsmän och ingenjörer-

  22. -som samarbetar i LIGO och Virgo.

  23. Samarbetena har pågått
    i flera årtionden.

  24. Samtidigt kan man identifiera individer-

  25. -utan vilka det här aldrig hänt.

  26. Dagens Nobelpristagare representerar
    på ett utmärkt sätt-

  27. -de olika kompetenser som behövdes
    för LIGO:s framgång.

  28. Dagens pristagare är...

  29. Rainer Weiss, vid LIGO/Virgo och
    Massachusetts Institute of Technology.

  30. Barry C. Barish, vid LIGO/Virgo-

  31. -och California Institute of Technology
    i Pasadena.

  32. Och Kip S. Thorne, LIGO/Virgo
    och California Institute of Technology.

  33. De tilldelas priset
    med följande förklaring:

  34. "För avgörande bidrag
    till LIGO-detektorn"-

  35. -"och observationen
    av gravitationsvågor."

  36. Med det vill jag hälsa välkommen
    den förste talaren-

  37. -att hålla sin Nobelföreläsning.
    Det är professor Rainer Weiss.

  38. Professor...

  39. Det är ett nöje att vara här,
    men allra först-

  40. -vill jag påpeka
    att vi tre inte skulle vara här-

  41. -om det inte vore för personerna
    i LIGO Laboratory-

  42. -LIGO Scientific Collaboration
    och Virgo Collaboration.

  43. Eftersom några av er är här
    kräver jag att ni reser er upp.

  44. De är skälet att vi är här.

  45. Vi tre kommer att hålla föreläsningar
    som på ytan ser snarlika ut.

  46. Ni såg titlarna:
    "LIGO och gravitationsvågor."

  47. Jag kan ge en beskrivning,
    även om vi knappast lär följa den.

  48. Jag ska tala om historien. Jag är äldst.

  49. Barry ska tala om nutiden.

  50. Kip ska tala om framtiden.

  51. Vi lär inte hålla oss till det,
    så ni får ursäkta oss-

  52. -men det är grundtanken.

  53. Jag börjar med nåt för er som inte vet
    så mycket om gravitationsvågor.

  54. Det är mest för pedagogikens skull.

  55. De flesta av er har fått lära er
    om Newtons gravitationsteori.

  56. I den finns krafter mellan massor-

  57. -som minskar ju större avståndet
    mellan massorna blir.

  58. Det är en fantastisk teori.
    Den gör nästan allt man behöver.

  59. Den räckte för rymdprogrammet.
    Det är inga större fel på den-

  60. -men den stämmer inte.

  61. Einstein såg det när han utvecklat
    den allmänna relativitetsteorin.

  62. Den kan inte hantera stora massor
    som rör sig med höga hastigheter.

  63. Det ryms inte i Newtons teori.

  64. Den ger inget sätt
    att kommunicera information-

  65. -i gravitationsfältet.

  66. Om solen skulle försvinna
    tar det nio minuter innan det syns.

  67. Det borde även ta nio minuter
    innan det märks i gravitationen-

  68. -att nånting har hänt.
    Det ingår heller inte i Newtons teori.

  69. Den här bilden,
    som knappast är fullständig-

  70. -hjälper oss att förstå
    den nya teorin Einstein utvecklade.

  71. Tänk er en klätterställning,
    av den typ ni lekte i som barn.

  72. I New York fanns det många såna.

  73. Tänk er att ni plattar ut den-

  74. -och gör nåt ni inte gjorde som barn:

  75. Ni lägger en klocka
    i varje skärningspunkt.

  76. Det Einsteins teori säger
    är det bilden försöker visa.

  77. När man är långt ifrån solen...
    Det här är solen.

  78. ...och långt ifrån jorden,
    exempelvis här ute...

  79. ...då ser rummet euklidiskt ut.
    Det ser ut som klätterställningen.

  80. Och alla klockor visar samma tid.

  81. Men när man närmar sig solen
    märks en förvrängning i rummet.

  82. Bilden visar inte tidsförvrängningen-

  83. -men klockorna här
    går lite långsammare än de här ute.

  84. Samma sak händer
    i viss utsträckning nära jorden.

  85. John Wheeler
    förklarade Einsteins teori så här:

  86. "Materia förvränger rummet och tiden"-

  87. -"och sen rör sig materian
    på grund av förvrängningen."

  88. Det är min bästa förklaring.
    Kip har en bättre.

  89. I den teorin
    finns även gravitationsvågor.

  90. Jag ska visa er en gravitationsvåg.

  91. Gravitationsvågor rör sig
    med ljusets hastighet-

  92. -men de är, som ni ska få se,
    transversella vågor.

  93. De förvränger rummet
    vinkelrätt mot sin rörelseriktning.

  94. Jag ska sätta i gång animeringen,
    men ni kommer att bli sjösjuka då.

  95. Här är ni, i den röda kvadraten.

  96. Jag sätter i gång animeringen,
    så ni får se vågen.

  97. Ni ser mönster som är viktiga
    för att förstå hur vi detekterade vågor.

  98. Ni ser att när formen expanderar
    i den horisontella riktningen-

  99. -komprimeras den i den vertikala.

  100. Det kan också vara tvärtom,
    men riktningarna är alltid motsatta.

  101. Det är ett mönster man kan använda.
    Ni ska få se hur.

  102. En annan aspekt är att man har
    kastat ut föremålen i rummet-

  103. -när gravitationsvågen passerar.

  104. I närheten har man de här massorna.
    De rör sig inte så mycket.

  105. Men massorna som är långt bort,
    de rör sig mycket.

  106. Det är en bild av en konstant töjning.

  107. Avståndsändringen är proportionerlig
    mot avståndet.

  108. Avståndsförändring delad med avstånd
    kallas töjning.

  109. Det är alltså den vi mäter.
    Eller, ja, vi mäter avstånden-

  110. -men det som är fältkvantiteten i teorin
    är just töjningen.

  111. Nu vill jag ge er en kort historik.

  112. Vi har pratat om
    teorin som utvecklades.

  113. 1915 gav Einstein oss
    den allmänna relativitetsteorin.

  114. Den beskrevs av den första bilden.
    1916 skrev han en artikel...

  115. Jag måste dricka lite.
    Håll ut, det tar inte så länge.

  116. Det som händer är...

  117. Han publicerar en artikel år 1916-

  118. -där han bland annat beskriver gränsen
    för Newtons gravitationslag.

  119. Han visar också
    att det finns gravitationsvågor.

  120. Jag vill bara nämna en intressant sak
    som han skrev i slutet av artikeln.

  121. Han hade beskrivit vågorna
    och en ekvation som visas här.

  122. Det här är gravitationsvågornas styrka-

  123. -och det här är deras källa,
    oscillationer i materia.

  124. Han skrev så här på tyska,
    men jag läser på engelska:

  125. "I samtliga tänkbara fall kommer A
    att ha ett försumbart värde."

  126. Han säger att det aldrig
    kommer att gå att mäta.

  127. Det är vad han egentligen säger.

  128. Han gör ett fel i artikeln,
    men rättar det år 1918.

  129. Nu gör jag ett antagande.

  130. Jag bad de som har
    Einsteins dokument-

  131. -att försöka hitta det jag ska visa.

  132. De har inte hittat det nånstans,
    men jag är säker på att det finns.

  133. Jag ska försöka förklara
    varför han skrev så.

  134. Ni får föreställa er
    att året är 1915-1916.

  135. Vad visste folk och vad hade de?

  136. En sak Einstein kan ha tänkt på
    är tåg som kolliderar.

  137. Hur stora gravitationsvågor ger det?

  138. Jag ska försöka förklara det här.
    Ni kan strunta i formlerna.

  139. Här har vi töjningen, h-

  140. -och det är den som vi vill beräkna
    genom formeln.

  141. Det är en enkel formel.
    Vi har gravitationskonstanten-

  142. -objektens massor, avståndet till dem
    och ljushastigheten i kvadrat.

  143. Gm delat med Rc^2-

  144. -är en dimensionslös kvantitet
    som alla känner till.

  145. Vad är den? På jorden ungefär 10^-10.

  146. Den är väldigt liten.
    Ni bor i ett svagt gravitationsfält-

  147. -även om ni måste operera knäna.

  148. Ni kommer att höra Barry och Kip prata
    om ställen där siffran är närmare 1.

  149. Den är enorm!
    Det gäller nära svarta hål-

  150. -och nära universums begynnelse.

  151. Den andra kvantiteten är v^2/c^2.
    Det är ett mått på hur stor rörelsen är.

  152. Den är objektens hastighet
    delad med ljushastigheten i kvadrat.

  153. Den gör att man kan uppskatta h.

  154. Här, när de två tågen kolliderar...

  155. Tåg i USA åker inte fortare i dag.

  156. Det har inte skett några framsteg där.
    I Europa kanske, men inte i USA.

  157. Vi har två tåg som väger 10^5 kg.
    Hastigheterna är 100 km/h.

  158. Kollisionen tar en tredjedels sekund.

  159. Man vill inte se newtonska krafter,
    så man ska vara tillräckligt långt bort-

  160. -för att se det fält
    som bär med sig vågorna.

  161. Man måste ungefär 300 km bort.

  162. Då får man ett h på 10^-42.

  163. Det är verkligen omöjligt att mäta.
    Vi klarar det inte.

  164. Det är nog därför Einstein skrev så.
    Men han kan ha tittat på nåt annat.

  165. Han kände till
    att det fanns binära stjärnor.

  166. Han kände inte till galaxen.
    Galaxen upptäcktes under den tiden.

  167. Men han kanske räknade på det-

  168. -med stjärnor som kretsar kring varann
    ett varv per dag.

  169. Säg att de är 10 000 ljusår bort.

  170. Han kan ha gissat nåt sånt,
    men han visste ju inte exakt.

  171. Man får ett h som är ganska litet:
    10^-23.

  172. Perioden är en halv dag.

  173. Med tolv timmars mellanrum
    upprepas allt.

  174. Att leta efter såna gravitationsvågor
    är det vi gör i dag-

  175. -men han hade undrat
    hur mycket energi vågorna krävde.

  176. Jag ska inte beskriva formeln-

  177. -men man får nånting sånt här.
    Jag ger er resultatet.

  178. Man skulle få uppfattningen
    att det skulle ta 10^13 år-

  179. -för att man ska se
    avståndet mellan stjärnorna förändras.

  180. Det är förstås hopplöst-

  181. -både i astronomiskt hänseende
    och rent tekniskt.

  182. Jag förstår Einstein helt och fullt.

  183. Det föll sig så, till sist,
    att det uppkom en situation-

  184. -där den mätning jag precis beskrev
    faktiskt kunde utföras.

  185. Det gjordes på ett listigt sätt
    och hundra år senare.

  186. Tekniken har utvecklats,
    liksom vår kunskap om astronomin.

  187. Då blev allting möjligt.

  188. De här två har vunnit Nobelpriset.

  189. Det är Russell Hulse,
    som var doktorand-

  190. -och Joe Taylor. Båda var
    vid University of Massachusetts.

  191. De hamnade sen på Princeton,
    tack vare sin stora upptäckt.

  192. De upptäckte, utan att veta vad det var,
    en pulsar.

  193. De tittade genom ett radioteleskop-

  194. -vid Arecibo-observatoriet,
    som skadades under orkanen-

  195. -och hörde nåt som lät så här:

  196. 17 gånger per sekund.
    Det var en pulsar-

  197. -alltså en stjärna
    gjord helt av neutroner.

  198. Dess massa är som solens
    och storleken som Stockholm.

  199. Den har oerhört hög täthet.

  200. De hörde pulsen ifrån den,
    men den var inte regelbunden.

  201. Ibland gick den fortare,
    ibland långsammare.

  202. När de kartlade mönstret över tid
    identifierade de följande modell.

  203. Det var två neutronstjärnor
    som kretsade runt varann-

  204. -och när den här pulsaren
    rörde sig närmare jorden-

  205. -blev signalerna lite snabbare,
    genom Dopplereffekten, och tvärtom.

  206. Det är vad de såg.
    De kartlade det under många år.

  207. Här har vi tiden. De såg den 1976
    och fortsatte följa den.

  208. Många tester av allmän relativitet
    gjordes med hjälp av systemet-

  209. -men det som är mest talande
    och intressant nu-

  210. -är det här, där de studerar
    hur lång tid ett varv tar.

  211. Det ger perioden.

  212. Den placeras in här. Det här är tiden-

  213. -och här är perioden,
    som blir allt kortare.

  214. Det här är minustecken.
    Punkterna är deras mätningar.

  215. Strecket genom dem är förutsägelsen
    ur artikeln från 1918, något korrigerad.

  216. Einstein förutsade energimängden
    som gravitationsvågorna tog.

  217. Det var den första, indirekta mätningen
    av gravitationsvågor.

  218. Det var mycket insiktsfullt
    och de vann Nobelpriset.

  219. Nästa sak som hände
    berodde på teknikutvecklingen.

  220. Man kunde fundera över
    de här väldigt små töjningarna-

  221. -och börja bygga utrustning
    som skulle kunna mäta dem.

  222. Den förste som tänkte tanken
    var Joe Weber.

  223. Han syns här. Han verkade
    vid University of Maryland.

  224. Ni ser honom med en uppfinning
    som han gjorde med John Wheeler-

  225. -som handledde Kip som doktorand.

  226. Det är en stor stav,
    lika stor som han själv.

  227. Joe hoppades att en gravitationsvåg
    skulle passera igenom den-

  228. -och sträcka ut den en kort stund,
    så att den började vibrera.

  229. Han fäster små mätare på den,
    för att höra det-

  230. -med den nya tidens
    elektroniska utrustning.

  231. Det som hände är
    att han, tyvärr, såg nånting.

  232. Han byggde flera såna här
    och placerade dem på olika håll i USA.

  233. Han uppfann tanken
    att använda koincidensmetoder.

  234. Han hade ett sånt här system
    i Chicago, i mitten av USA-

  235. -ett i Maryland,
    och ett en dryg mil från sitt kontor.

  236. Han såg sammanfallande pulser.

  237. År 1969 skrev han
    att han upptäckt gravitationsvågor.

  238. Det visade sig
    att många blev intresserade av det.

  239. Så är det alltid inom vetenskapen.
    Ett stort resultat kan testas av andra.

  240. Tyvärr såg ingen annan vågorna.
    Ingen annan såg pulserna.

  241. Nu vet vi varför
    och det här är bra att komma ihåg:

  242. Känsligheten man behöver,
    som han fick med sina system-

  243. -är runt 10^-15.

  244. Det är fem storleksordningar mer
    än vad vi behövde i slutänden.

  245. Förlåt, jag insåg inte att det hände.

  246. Folk började fundera över
    andra sätt att göra det här.

  247. En metod ska jag beskriva.
    Den använder inte en stav-

  248. -utan nånting som fungerade bättre
    för att göra mätningarna.

  249. Man får använda fria massor,
    som i bilden på gravitationsvågen.

  250. En massa här och en annan där,
    med rejält avstånd emellan.

  251. Man mäter tiden det tar...

  252. Man vill mäta
    hur avståndet mellan dem förändras-

  253. -när gravitationsvågen passerar.
    Tänk på bilden med alla punkter.

  254. Tanken är enkel.
    Man tar ljus och skickar det...

  255. Först sätter man klockor på massorna.

  256. En klocka här och en där.

  257. Man mäter när ljuset lämnar
    den ena massan-

  258. -och när det träffar den andra massan.

  259. Så mäter man
    avståndet mellan massorna.

  260. Sen väntar man.
    När en gravitationsvåg passerar-

  261. -förändrar den tiden,
    eftersom den förändrar avståndet.

  262. Här ser vi experimentet.
    Det fungerar nästan.

  263. Här har vi en laser och en stråldelare,
    som delar upp ljuset.

  264. I bilden jag visade skulle det här vara
    den röda kvadraten.

  265. Här är en avlägsen massa
    och här en annan.

  266. Vågen sträcker ut den ena riktningen
    och trycker ihop den andra-

  267. -och sen tvärtom.

  268. Så här gör man mätningen,
    som alltså handlar om ljuset.

  269. Jag ska förklara vad ni ser.
    Det röda ska föreställa ljus.

  270. Ni ser själva vågen som skapar ljuset
    och det röda ska vara ljuset.

  271. Om man gör rätt med tiden-

  272. -får man inget ljus till fotodetektorn.
    Det är alltså tanken.

  273. Om man flyttar massorna
    får man plötsligt ljus-

  274. -när avstånden inte längre är identiska.

  275. Det är grunden för hela experimentet.

  276. Svårare är det inte.

  277. Det knepiga är
    att göra det noggrant.

  278. Ni ska få se.

  279. Kip kommer in i bilden.
    Jag träffade honom 1975.

  280. Han och jag träffades
    i Washington D. C.

  281. Han skulle vittna inför en kommitté.

  282. Vi pratade en hel natt
    om vilka experiment som lockade oss.

  283. Han ledde då
    landets mest framgångsrika grupp-

  284. -inom gravitationsteori.

  285. Han hoppades få Caltech att starta
    en grupp på den experimentella sidan.

  286. Under det mötet kom vi fram till-

  287. -att den här tekniken vore nåt bra
    för Caltech att börja jobba med.

  288. Men han sa en sak redan då.

  289. Man kunde inte bara köra.
    Det måste göras...

  290. Han var en av de första som berättade
    att man skulle behöva mäta h-

  291. -avståndsförändring
    delat med avstånd-

  292. -som var kring 10^-21.

  293. Jag tror att bilden är från den tiden.
    Ja, Kip håller med.

  294. Det stora är... Nu hoppar jag fram,
    men det får vara så.

  295. Om man går upp till avstånd om 4 km
    och räknar lite på det-

  296. -inser man att man ska mäta ändringar
    på ungefär 10^-18 meter.

  297. Det är en tusendel av en atomkärna.
    Det blir väldigt svårt.

  298. Här är utmaningen
    om man vill använda ljus.

  299. Ljus har en våglängd
    om cirka 10^-6 meter.

  300. Man behöver en känslighet som är
    en miljon gånger en miljon högre-

  301. -än ljusets våglängd.
    Det förklarade Kip för oss.

  302. Det är om man använder ljus.
    Det ger också ett ännu värre problem.

  303. Det är att även om man har skapat-

  304. -ett bra sätt
    att mäta sakers position med ljuset-

  305. -så kommer de sakerna
    inte att hålla sig stilla.

  306. De kommer att kastas runt av jorden.

  307. Du och jag kastas runt
    av markens rörelser-

  308. -en eller ett par mikroner,
    alltså i storleksordningen 10^-6.

  309. Det kräver också enorm noggrannhet
    och det blev riktigt knepigt.

  310. Sånt pågick, alltså. Resten av historien
    handlar om människor.

  311. Människor är helt avgörande
    för att få till de där biljonerna-

  312. -alltså 10^6 gånger 10^6.

  313. En man som förde arbetet framåt
    hette Pirani.

  314. Han var teoretiker och sa:

  315. "Ja, det går att mäta gravitationsvågor
    med saker som svävar fritt."

  316. Det hade varit ett stort orosmoln.

  317. "Kan man utvinna en mätbar signal
    ur gravitationsvågor?"

  318. Han hittade ett sätt, som var oberoende
    av koordinatsystemet-

  319. -att visa att en gravitationsvåg
    flyttade på massorna.

  320. Det används förstås här.

  321. Det tillkom fler idéer,
    tack vare de här personerna.

  322. Man behöver en del knep.

  323. En del kom ur en liten prototyp på MIT,
    men den var inte så bra.

  324. Jag ska inte gå in på knepen,
    utan bara säga följande:

  325. Vi visste att man måste använda laser,
    inte nån svag ljuskälla.

  326. Vi behövde skicka ljuset
    fram och tillbaka mer än en gång.

  327. Vi behövde hantera brus
    genom att modulera ljuset.

  328. Det krävde en mängd knep.

  329. Massorna kunde inte stå på marken.
    Man måste få dem att sväva-

  330. -så att markens rörelser
    inte skulle dölja gravitationsvågorna.

  331. De knepen testades
    i den här prototypen-

  332. -men de som lyckades få till det
    och visade oss att det var möjligt-

  333. -var gruppen längst upp,
    i Garching, vid Max Planck Institute.

  334. Här är Heinz Billing,
    som jobbade med stavar.

  335. Alla var besvikna efter experimentet.

  336. De var bland de första att visa
    att Webers experiment inte stämde.

  337. De letade efter nya uppslag.

  338. I stället för att ge upp
    satsade de på interferometri.

  339. Här ser vi dem... En av dem är här.
    Albrecht Rüdiger ska vara här.

  340. Tyvärr har de flesta gått bort.
    Walter Winkler lever fortfarande.

  341. Frau Schnupp har vi hyllat.

  342. Hennes namn är inetsat
    i våra apparater.

  343. Hon kom på ett knep
    som ger en bättre upplösning.

  344. Maischberger fick massorna att sväva.
    "Häng upp allt, inte bara speglarna!"

  345. "Strunta i hur svårt det är."

  346. "Lär er att göra interferometri
    med saker som hänger."

  347. Rüdinger förordade också det.

  348. Här är Roland Schilling,
    som hade många idéer-

  349. -om hur man kan uppnå
    den där känsligheten om 10^12.

  350. Han uppfann, ihop med Ron Drever,
    tanken på effektåtervinning.

  351. Sen kom en annan grupp.
    Jag ska berätta vad de gjorde.

  352. De byggde en prototyp,
    snabbare än gänget vid MIT-

  353. -och visade att många idéer stämde.

  354. De visade också att många tankar
    rymde en del fel.

  355. Vi hade inte tänkt igenom allt.

  356. Det gällde särskilt för
    hur ljuset sprids.

  357. Den andra gruppen som var viktig
    verkade i Glasgow.

  358. Här är Ron Drever,
    som senare flyttade till Caltech-

  359. -vilket vi återkommer till.
    Jim Hough var hans student.

  360. Brian Meers utvecklade en idé
    som blev viktig i interferometrarna.

  361. Jag ska visa... Man sätter en spegel
    på ett oväntat ställe.

  362. Harry Ward utvecklade tankarna om
    systemens inrättande.

  363. Gruppen var med i början
    och utvecklade alla möjliga nya idéer.

  364. De var helt avgörande
    för att nå känsligheten om 10^12.

  365. Det som följde på det var instrument.
    Fler prototyper byggdes.

  366. När Ron Drever kom till Caltech
    och Stan Whitcomb anställdes-

  367. -byggdes detta instrument.
    Jag önskar jag hade fler bilder.

  368. De byggde
    ett 40 meter långt instrument.

  369. Det fungerade som testmiljö-

  370. -för det som kom att användas
    i själva LIGO-detektorn.

  371. Här är det andra experimentet
    som gjordes av den tyska gruppen-

  372. -med David Shoemaker,
    som var importerad från USA.

  373. När de var klara
    med tremetersprototypen-

  374. -byggde de en på 30 meter
    och visade att det gick att skala upp.

  375. De skrev nåt fint här,
    som jag får berätta för er.

  376. De överträffade
    de bästa stavarnas känslighet.

  377. Det här instrumentet var bättre.

  378. Det var viktigt och övertygade alla om
    att det här var vägen framåt.

  379. Om man skulle bygga nåt stort
    måste man bygga på det sättet.

  380. Här är gruppen vid MIT lite senare.

  381. Jag gillar att bilden visar de personer
    som nu leder arbetet, när de var unga.

  382. Här har vi Nergis Mavalvala
    och där är Peter Fritschel.

  383. Längst bak ser vi Brian Lantz
    och Mike Zucker.

  384. Han var på Caltech, men kom till MIT.

  385. Efter ett tag blev de två grupperna
    helt utbytbara.

  386. Mycket arbete gjordes där.

  387. Allt var förberedande inför
    det jag ska visa nu.

  388. Det här hör egentligen hemma
    i Barrys föreläsning-

  389. -men jag måste visa det.

  390. Det här är interferometern
    som gjorde detektionen.

  391. Jag ska bara visa
    var en del saker sitter.

  392. Här är lasern, här är stråldelaren.

  393. Här är de två avlägsna speglarna
    och här kommer gravitationsvågen.

  394. Det som har tillkommit är
    de här två massorna-

  395. -som skapar en Fabry-Pérot-kavitet.

  396. Det är ett sätt att studsa ljuset
    fram och tillbaka runt 300 gånger.

  397. Här sitter fotodetektorn.

  398. Återigen gör man så att inget ljus
    når fotodetektorn i normalfallet.

  399. Tanken som både Ron Drever
    och Schilling hade-

  400. -var att man sätter en spegel
    mellan lasern och stråldelaren.

  401. Det den spegeln gör-

  402. -är att fånga ljuset
    som inte når fotodetektorn.

  403. Ljuset som inte når fotodetektorn
    skulle gå tillbaka till lasern-

  404. -men man studsar det
    in i interferometern-

  405. -och bygger därigenom upp ljuset
    inuti interferometern.

  406. Det blir som att ha en starkare laser.
    Det är en väldigt smart idé.

  407. Sen har vi Brian Meers idé.
    Han ville sätta in ännu en spegel.

  408. Det här är inget alla kan förstå,
    för jag har inte förklarat tillräckligt.

  409. Vad gör den? En spegel
    mellan detektorn och stråldelaren-

  410. -gör att man kan anpassa svaret
    ur interferometern.

  411. Man kan anpassa känsligheten
    vid olika frekvenser.

  412. Den här återvinner alltså effekten,
    medan den återvinner signalen.

  413. Det är viktigt i Advanced LIGO.

  414. Det här är alltså detektorn
    i Advanced LIGO.

  415. Det var tekniken bakom-

  416. -hur man får känsligheten 10^12.

  417. Vi är inte riktigt klara med
    att minimera markrörelsen-

  418. -men först vill jag prata om
    hur kommer till den punkt-

  419. -att man inte bara vill göra prototyper,
    utan en riktig detektor.

  420. Det hände ungefär 1980.

  421. Då började vi fundera över
    hur dyrt det skulle vara-

  422. -och hur man kunde bygga
    en riktig detektor.

  423. Det fanns flera skäl till det.
    Det var svårt för studenter vid MIT-

  424. -att fortsätta arbeta med nåt
    som inte gav fysikaliska resultat.

  425. Vid Caltech hade man
    en annan inställning.

  426. Det vi bad National Science Foundation
    om hjälp med-

  427. -och som de också uppmuntrade,
    vilket jag återkommer till-

  428. -var att samarbeta med industrin
    för att hitta en plats för detektorn.

  429. Vi tänkte oss 5 km långa armar
    eller kanske 10 km långa armar.

  430. Gick det att få till lasern
    och vakuumet?

  431. Allt det där som måste till
    när man ska förverkliga nånting.

  432. En studie gjordes,
    med två nyckelpersoner:

  433. Peter Saulson,
    som var en postdok från Princeton-

  434. -och Stan Whitcomb,
    som tagits in av Caltech.

  435. Han ville vara med i den här studien,
    Blue Book Study.

  436. Den gjorde det den skulle.

  437. Lite senare,
    och med avgörande skillnader...

  438. Under mellantiden, 1983-1989,
    gjorde vi nånting dåligt.

  439. Vi lät Ron Drever och Rai Weiss
    försöka driva ett stort projekt-

  440. -med Kip Thornes hjälp.
    Det var helt hopplöst!

  441. Det uppmärksammades av
    en kommitté-

  442. -som hade ombetts
    att granska området.

  443. Kommittén instiftades av
    Richard Garwin-

  444. -en viktig figur
    inom amerikansk forskning.

  445. Han sa: "Ni måste göra en förstudie."

  446. Den studien visade
    att det är ett bra experiment.

  447. "Bygg två, gör dem långa."
    De sa allt rätt.

  448. Sen sa de: "Det går inte
    med galningarna som driver projektet."

  449. "Skaffa en chef." Det gjorde vi.
    Han hette Robbie Vogt.

  450. Robbie Vogt hjälpte oss
    att skriva en ansökan-

  451. -som närmast blev en handbok.

  452. Det tog lång tid, men den beskrev
    de tekniker som behövdes-

  453. -hur bygget skulle göras
    och vad det skulle kosta.

  454. Det blev en gemensam ansökan
    för Caltech och MIT.

  455. Robbie Vogt gjorde en elegant sak.

  456. Det han gjorde var att han,
    medan vi funderade över projektet-

  457. -kopplade in ingenjörer,
    som vi hade alldeles för få av.

  458. Barry insåg det ganska snabbt.

  459. Vi hade många fler vetenskapsmän.
    Tanken var att sätta en ingenjör-

  460. -som kunde budgetera
    och tänka praktiskt-

  461. -med varje galen vetenskapsman,
    som värnade om resultaten.

  462. När de samarbetade i designarbetet-

  463. -fick man förslag som var
    både realistiska och tillräckliga.

  464. Det var en fantastisk upplevelse.
    Jag kan bara visa några ansikten.

  465. Ni känner igen några.
    Där är Ron och här är Kip.

  466. Den tekniske chefen, Bill Althouse,
    jobbade kvar i projektet länge.

  467. Jag hittade ingen bild
    på vakuumingenjören, Boude Moore.

  468. Larry Jones jobbade med mig
    i designen av de stora strålrören.

  469. Det här var ett viktigt ögonblick
    i LIGO:s historia.

  470. Jag ska kort gå tillbaka till tekniken.

  471. Det här är en sån sak
    som utvecklades i ansökan.

  472. Vi ville visa vad som begränsade
    prestandan i detektorerna.

  473. Diagrammet visar vad som begränsade
    den första detektorn.

  474. Barry kommer att visa
    hur den utvecklades-

  475. -men jag vill nämna några saker här
    som fortfarande är viktiga.

  476. Det här är frekvens. 1 Hz, 100 Hz,
    ett viktigt område, upp till 10 kHz.

  477. Här har vi töjning på
    omkring 10^-23 per bandbredd.

  478. Jag beklagar,
    men det är vad de använde.

  479. För att få siffran jag nämnde förut,
    multiplicera med roten ur frekvensen.

  480. Det är en detalj som inte är så viktig.
    Det jag vill visa är begränsningarna.

  481. Vid höga frekvenser
    är det hur stor effekt ljuset har.

  482. Jag vill fokusera på det,
    för det är viktigt för Kips föreläsning.

  483. Det här är en del av kvantgränsen:
    mängden ljus man använder.

  484. Om man använder mer ljus
    får man ner den, men det har sitt pris.

  485. Här är ett inslag i samma brus,
    det så kallade strålningstrycket.

  486. Om man använder mer ljus-

  487. -finns brus som trycker på massorna.

  488. Ni som läst kvantmekanik
    känner till Heisenbergs mikroskop.

  489. Det här är Heisenbergs mikroskop
    i makroskopisk skala.

  490. När man försöker mäta läget noggrant
    skapar man mer brus.

  491. Det visar den här kurvan.
    Vi kämpar med det nu.

  492. Ni lär höra mer från Kip och Barry.

  493. Annat brus kommer
    exempelvis från marken.

  494. Den här gränsen är brus från marken-

  495. -det seismiska bruset
    vid låga frekvenser.

  496. Den här gränsen beror på
    att allt är vid rumstemperatur.

  497. Alla ytor vibrerar på grund av
    ljudvågorna som genereras-

  498. -av den energi som finns i värmen.
    Det kallas termiskt brus.

  499. Det är några problem som kvarstår.
    Här är det som gjorde det så dyrt.

  500. Om vakuumet håller ett visst värde,
    som går ganska lätt att uppnå-

  501. -sätter det en gräns
    för en bättre detektor.

  502. Jag glömde att säga en sak
    om ansökan från 1989.

  503. Vi föreslog en process i två steg.

  504. "Vi bygger en nu, som vi vet
    ungefär hur man ska bygga."

  505. "Sen hoppas vi bygga en till."

  506. Då behöver man
    mycket bättre vakuum.

  507. Att få ihop allting
    och få vakuumet tillräckligt bra-

  508. -var väldigt dyrt, men vi lyckades
    på ett unikt och intressant sätt.

  509. Det brus som finns kvar är detta.
    Det är väldigt viktigt.

  510. Det är det sista.
    Ni ser att det blir värre-

  511. -ju lägre frekvensen är.
    Det är nånting vi måste hantera.

  512. Det är den ena av två bruskällor
    som vi fortfarande måste hantera.

  513. Det här är den ena
    och den andra är kvantbruset.

  514. Det här är nånting
    som inte är helt trivialt.

  515. Marken skakar, det kan man förstå,
    men det skapar även en annan effekt.

  516. En våg i marken
    får markens densitet att förändras.

  517. Säg att blommorna är spegeln
    och vågen passerar här-

  518. -vilket får marken att komprimeras.

  519. När det händer blir densiteten högre-

  520. -vilket drar blommorna mot marken.
    Det påverkar alltså spegeln.

  521. Det är normal newtonsk gravitation,
    och ger brus.

  522. Vågorna passerar,
    tätheten förändras i marken-

  523. -och ändrar krafterna på spegeln,
    vilket måste hanteras.

  524. Densiteten i atmosfären ändras
    och den ungerska gruppen i LIGO-

  525. -har funderat över hur man ska mäta
    barometertrycket tillräckligt noga.

  526. Det är bruskällor som finns kvar.
    Vi måste hantera dem.

  527. Det är ett skäl för LISA-experimentet,
    som Kip kommer att prata om.

  528. Det var en kort introduktion till allt
    som kontaminerar våra signaler.

  529. Det sista jag vill ta upp,
    som egentligen hör till Barrys del-

  530. -är vad vi gjorde för att få bort
    det sista av bruset från marken.

  531. Inte gravitationsgradienten,
    utan accelerationen.

  532. Det var ett bidrag till Advanced LIGO
    från gruppen i Skottland.

  533. Det är en upphängningsmekanism.

  534. Här är en fjäder, fäst i marken,
    och en massa. En upphängning.

  535. Rör man på den
    ska det den hänger i inte röra sig.

  536. Man gör det en gång, sen en gång till...
    Fyra gånger totalt.

  537. Här är spegeln
    som ska återspegla ljuset.

  538. Den fyrfaldiga upphängningen
    är en avgörande del av LIGO-

  539. -särskilt för detektionen vi gjorde.

  540. Än viktigare är den här saken,
    som är för invecklad för att förklara.

  541. Det är ett aktivt system
    som utjämnar markbruset.

  542. Ni har erfarenhet av det
    genom er hörsel.

  543. Hur många använder
    ljuddämpande hörlurar?

  544. Nån måste väl... Ja.
    Det här är samma princip.

  545. En seismometer på en plattform
    mäter plattformens rörelse.

  546. Sen trycker man på plattformen
    för att utplåna signalen.

  547. Det är likadant med hörlurarna.
    De hör ljudet som kommer in-

  548. -och skapar ett ljud som är motsatsen.

  549. Det gör att man inte hör omvärlden,
    utan bara musiken.

  550. Det här är samma princip.
    Det är helt avgörande för oss.

  551. Det utvecklades av LIGO
    och Stanford University.

  552. Okej... Människor igen.

  553. Jag vill särskilt hylla
    Richard Isaacson, som sitter här i dag.

  554. Han ogillar att bli omnämnd,
    men jag ska berätta vad han gjorde.

  555. För det första var han
    framstående på området.

  556. Han skrev en artikel redan på 60-talet-

  557. -där han visade
    nåt som var kontroversiellt då:

  558. Gravitationsvågor för bort energi
    från källan.

  559. Det var väldigt omtvistat-

  560. -men han visade att energi
    faktiskt lämnade vågornas källa.

  561. Här är han.
    Han blev chef på området inom NSF-

  562. -och övertygade Marcel Bardon-

  563. -att vår galna idé hade potential.

  564. Vid den tiden var det inte lätt.

  565. Vi hade inte tekniken ännu
    och vår kunskap var begränsad.

  566. Han behövde sälja in idén
    till sin chef och gjorde det väl.

  567. Han sålde in den
    till hela organisationen.

  568. Det är helt fantastiskt!
    Utan honom hade det aldrig gått.

  569. Det här är några personer
    som påverkades av det.

  570. Det här är chefer vid NSF
    som var avgörande för vår utveckling.

  571. Rich Isaacson var nära Eric Block,
    som var ingenjör.

  572. Det var likadant vid MIT.
    Ingenjörerna var de första som insåg-

  573. -att det fanns en potential.
    Fysikerna gjorde inte det.

  574. Han tyckte det här var precis rätt sak
    för NSF att engagera sig i.

  575. Det var riskfyllt, men kunde bli enormt.
    Så Eric Block verkade för det.

  576. När saker började hända-

  577. -och somliga ogillade att LIGO
    började använda pengar från NSF...

  578. Vissa astronomer ogillade det.
    Ni kan läsa i tidningarna själva.

  579. Då var Walter Massey chef.
    Han sa till dem:

  580. "Vi gör det här för att det är rätt
    för nationen och för NSF."

  581. Det var en kamp
    och han skötte den exemplariskt.

  582. Den som fick det att hända,
    vilket hör till Barrys tidsepok-

  583. -var Neil Lane.
    Han hjälpte NSF reda ut-

  584. -hur de skulle gå till kongressen
    och be om en särskild post i budgeten-

  585. -för stora projekt,
    vilket NSF aldrig haft förr.

  586. Nåt nytt uppfanns. Då får man pengar.

  587. Man ska inte komma och klaga:
    "Sluta med det där, ge oss det här!"

  588. Man ska visa upp en bra idé.

  589. Idén var att NSF ibland måste
    genomföra stora projekt-

  590. -så ibland behövs mycket pengar.

  591. Det finns kvar i NSF:s budget.
    Neil Lane var helt avgörande där.

  592. En sista bild. Det var nu
    som projektet började på allvar.

  593. Vi hade tillräckligt mycket folk.

  594. Vi hade nån som förstod att
    det krävdes mer än ett löst projekt.

  595. Barry kom in, vilket var tur för oss.

  596. Det var otur för partikelfysikerna.
    Partikelacceleratorn fick inga pengar.

  597. Det var väl Clinton
    som ändrade budgeten, tror jag.

  598. Han tog med Gary Sanders,
    som är här i dag.

  599. Han var en strålande projektledare
    och anställde fler människor-

  600. -som Albert Lazzarini, som är här-

  601. -och Dennis Coyne,
    som följt projektet länge.

  602. Han gör numera annat spännande.

  603. Stan Whitcomb lockades tillbaka
    från den privata sektorn-

  604. -och han blev LIGO:s forskningschef.

  605. Nu är jag färdig. Tack.

  606. Översättning: Linnéa Holmén
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Rainer Weiss, fysik

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Rainer Weiss berättar om forskningen som lett till Nobelpriset i fysik 2017. Den 14 september 2015 observerades för första gången universums gravitationsvågor. Vågorna, som Albert Einstein förutspådde hundra år tidigare, kom från en kollision mellan två avlägsna svarta hål. Det tog 1,3 miljarder år för vågorna att färdas till LIGO-detektorn i USA. Gravitationsvågor är ett helt nytt sätt att se de våldsammaste händelserna i rymden, och testa gränserna för vårt vetande. Inspelat den 8 december 2017 på Stockholms universitet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Ämnen:
Fysik > Astronomi
Ämnesord:
Astrofysik, Astronomi, Gravitation, Naturvetenskap, Nobelpriset i fysik, Nobelpristagare, Svarta hål, Universum
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Nobelföreläsning i litteratur 2017

Hur skulle den skrivna skönlitteraturen ha en chans att mäta sig med filmens och televisionens slagkraft om den inte kunde erbjuda något unikt, något som andra gestaltningar inte kunde ge? Detta frågade sig Kazuo Ishiguro tidigt i sitt författarskap. Hör 2017 års Nobelpristagare i litteratur berätta om hur han inspirerades att skriva romaner som "Återstoden av dagen", "Never Let Me Go" och "Begravd jätte". Sara Danius introducerar. Inspelat på Svenska Akademien i Stockholm den 7 december 2017. Arrangör: Nobelstiftelsen och Svenska Akademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Jeffrey C Hall, medicin

Sedan länge har det varit känt att växter, djur och människor har en inre biologisk klocka. Genom experiment på bananflugor har årets tre amerikanska Nobelpristagare kartlagt de gener som ligger bakom och styr vår dygnsrytm. Jeffrey C. Hall berättar om sina upptäckter. Inspelat i Aula Medica i Solna den 7 december 2017. Arrangör: Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Michael Rosbash, medicin

Michael Rosbash, en av årets tre Nobelpristagare i fysiologi eller medicin, berättar om sitt forskningsarbete som lett fram till upptäckten av den biologiska klocka som styr sömn, hormonnivåer, kroppstemperatur och ämnesomsättning. Hans forskning har bland annat visat på ett starkt samband mellan väl fungerande dygnsrytm och hälsa. Inspelat i Aula Medica i Solna den 7 december 2017. Arrangör: Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Michael W Young, medicin

2017 års Nobelpristagare i medicin, Michael W. Young, berättar om hur han byggde vidare på sina kollegors upptäckt. Jeffrey Halls och Michael Rosbash upptäckte den gen som ligger bakom dygnsrytmen som allt levande har. De tre forskarna kunde genom försök på bananflugor kartlägga och identifiera generna och mekanismerna som styr det självreglerande urverket i våra celler. Inspelat i Aula Medica i Solna den 7 december 2017. Arrangör: Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Rainer Weiss, fysik

Rainer Weiss berättar om forskningen som lett till Nobelpriset i fysik 2017. Den 14 september 2015 observerades för första gången universums gravitationsvågor. Vågorna, som Albert Einstein förutspådde hundra år tidigare, kom från en kollision mellan två avlägsna svarta hål. Det tog 1,3 miljarder år för vågorna att färdas till LIGO-detektorn i USA. Gravitationsvågor är ett helt nytt sätt att se de våldsammaste händelserna i rymden, och testa gränserna för vårt vetande. Inspelat den 8 december 2017 på Stockholms universitet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Barry C Barish, fysik

Barry C. Barish berättar om forskningen som lett till Nobelpriset i fysik 2017. Den 14 september 2015 observerades för första gången universums gravitationsvågor. Vågorna, som Albert Einstein förutspådde hundra år tidigare, kom från en kollision mellan två avlägsna svarta hål. Det tog 1,3 miljarder år för vågorna att färdas till LIGO-detektorn i USA. Gravitationsvågor är ett helt nytt sätt att se de våldsammaste händelserna i rymden, och testa gränserna för vårt vetande. Inspelat den 8 december 2017 på Stockholms universitet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Kip S Thorne, fysik

Kip S. Thorne berättar om forskningen som lett till Nobelpriset i fysik 2017. Den 14 september 2015 observerades för första gången universums gravitationsvågor. Vågorna, som Albert Einstein förutspådde hundra år tidigare, kom från en kollision mellan två avlägsna svarta hål. Det tog 1,3 miljarder år för vågorna att färdas till LIGO-detektorn i USA. Gravitationsvågor är ett helt nytt sätt att se de våldsammaste händelserna i rymden, och testa gränserna för vårt vetande. Inspelat den 8 december 2017 på Stockholms universitet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Richard Henderson, kemi

Nobelpriset i kemi 2017 tilldelades Jacques Dubochet, Joachim Frank och Richard Henderson för utveckling av kryoelektronmikroskopi för högupplösande strukturbestämning av biomolekyler i lösning. Metoden har tagit biokemin in i en ny era. Här berättar Richard Henderson om sin forskning. Inspelat den 8 december 2017 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Jacques Dubochet, kemi

Nobelpriset i kemi 2017 tilldelades Jacques Dubochet, Joachim Frank och Richard Henderson för utveckling av kryoelektronmikroskopi för högupplösande strukturbestämning av biomolekyler i lösning. Metoden har tagit biokemin in i en ny era. Här berättar Jacques Dubochet om sin forskning. Inspelat den 8 december 2017 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobelföreläsningar 2017

Joachim Frank, kemi

Nobelpriset i kemi 2017 tilldelades Jacques Dubochet, Joachim Frank och Richard Henderson för utveckling av kryoelektronmikroskopi för högupplösande strukturbestämning av biomolekyler i lösning. Metoden har tagit biokemin in i en ny era. Här berättar Joachim Frank om sin forskning. Inspelat den 8 december 2017 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & fysik

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - 100 astronauter på svensk jord

Regeringens syn på rymdforskning

Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning, berättar om hur rymdforskningen är användbar inte bara i rymden utan också här på jorden i till exempel klimatforskning för att studera höjda havsnivåer. Inspelat den 21 september 2015 på i Konserthuset, Stockholm. Arrangör: KTH.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Kunskapens gränser

Kvantfysikens ogreppbara värld

Anton Zeilinger, professor vid institutet för kvantoptik och direktör för vetenskapsakademien i Österrike, förklarar kvantfysikens fenomen med sammanflätande partiklar på stora avstånd, våg-partikel-dualitet och superpositioner och hur vi ska förstå kvantvärlden på ett intuitivt sätt. Inspelat den 12 juni 2016 på Pop House Hotel, Stockholm. Arrangörer: Fri tanke förlag och Kungliga Vetenskapsakademien.