Titta

UR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

UR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Om UR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Föreläsningar om idrottsrörelsen och om hur den kan bli mer jämlik och inkluderande. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Till första programmet

UR Samtiden - Idrottskonferensen 2018 : Livet är en sjukampDela
  1. Efter ett varv står några sjukampare
    som redan sprungit och vrålar:

  2. "Come on Carro, you have to run!"

  3. Ja, just det.

  4. Jag ska vinna OS-guld.

  5. Det är det ultimata målet.

  6. Det är den perfekta drömmen
    som ung idrottare att vinna OS-guld.

  7. För många är det en enorm drivkraft.

  8. Jag har aldrig uttalat de orden.
    Jag har aldrig haft det målet.

  9. Men jag har ändå ett OS-guld.

  10. Jag återkommer till hur jag har
    satt mål genom min idrottskarriär.

  11. Men först ska jag presentera mig.

  12. Jag gjorde inte det en gång när
    jag föreläste för ungar i lågstadiet.

  13. Jag tyckte jag var jättepedagogisk
    och pratade i tjugo minuter.

  14. Sist sa jag
    "nu får ni ställa frågor".

  15. Bland er räcker ingen upp handen,
    men alla ungarna ville ställa frågor.

  16. En kille långt bak räckte upp handen.
    "Du, vad heter du?"

  17. Man måste börja i rätt ände.
    Carolina Evelyn Klüft heter jag.

  18. Jag föddes den 2 februari 1983
    så jag har nyss fyllt 35 år.

  19. Här har ni mig. Jag började
    med friidrott när jag var elva år.

  20. Tråkigt nog visar rapporter från RF
    att barn slutar idrotta vid 11.

  21. Vid 11, 12, 13 droppar de av.
    Då började jag.

  22. Jag hade spelat fotboll innan, men
    då gick jag till friidrottshallen.

  23. Jag började träna en gång i veckan
    ett tag framöver.

  24. Jag gjorde min första landskamp
    när jag var 14.

  25. Ungefär då valde jag friidrotten.
    Innan hade jag spelat fotboll också.

  26. Här är jag 14 år och ska göra min
    första landskamp. Det var häftigt.

  27. Jag fick åka till Finland, Hyvinkää.
    Det var superspännande.

  28. Vi var på Bosön på uppladdningsläger.
    Det var hur häftigt som helst!

  29. Min största merit är OS-guldet
    från Aten 2004. Det är gammalt.

  30. Det är länge sen.
    Jag var ung när jag tog guld, 21 år.

  31. Det jag är mest stolt över-

  32. -är att jag ställt upp
    i alla sjukamper som senior.

  33. Jag har aldrig missat nån
    på grund av förkylning eller skada.

  34. Jag gjorde alla mina sjukamper
    och vann samtliga på seniornivå.

  35. Tack.

  36. Men, som sagt, min resa började inte
    med "jag ska vinna OS-guld".

  37. Utan det började med helt andra ord.

  38. "Du kan. Inget berg är för brant.
    Om du tror blir det sant. Du kan."

  39. Den här låten och de här orden
    kommer från en Disneyfilm.

  40. Det behöver inte vara mer avancerat.
    Orden kom till mig i 14-årsåldern.

  41. Jag blev retad som 12-åring.
    Vårterminen i 6:an bytte jag skola.

  42. Den nya skolan hade uselt ledarskap.
    Ledarskap återkommer vi till.

  43. Klassen var i kaos och klimatet hårt.
    Jag och flera andra blev utsatta.

  44. Jag var väldigt smal som liten och
    därför ett hett villebråd att reta.

  45. Jag var en trygg tjej som växte upp i
    en by och kände att allt var möjligt.

  46. Självkänslan kan rivas ner snabbt.
    Det gjorde de under den här terminen.

  47. Jag mådde rätt dåligt. Då kom den här
    låten till mig när jag var 14 år.

  48. När jag gått igenom detta och börjat
    tro på mig själv igen kom det mottot.

  49. Det följde med mig hela min karriär.

  50. Jag ska inte tacka orden för mina
    medaljer, men de har peppat mig.

  51. De har tagit ut en riktning
    och påmint om det viktiga.

  52. "Du kan. Inget berg är för brant.
    Om du tror blir det sant. Du kan."

  53. Vad säger du nu? Ska vi testa?

  54. Nu! Nu får ni den! Tack, tekniken!

  55. Känner ni adrenalinet?

  56. Jag blir så taggad av den.
    Jag kan nästan köra en sjukamp. Nej.

  57. Men det är en otrolig kraft i musik
    och såna här ord, som kan peppa en.

  58. Den följde mig.

  59. Här ritar jag upp att sätta upp mål.

  60. Jag jobbar med bilder och metaforer
    för att identifiera mina känslor.

  61. Jag älskar att ha mycket känslor,
    men ibland behöver jag förklara dem.

  62. Så här gör jag när jag tänker. Det är
    givetvis sju delar. Sju är magiskt.

  63. Så är det fortfarande.
    Men jag ska inte ha sju barn.

  64. Sju delgrenar. Så var det när jag
    idrottade, men också i livet i stort.

  65. Jag tar ut en riktning
    och sju viktiga delar.

  66. De ska ni kunna utantill.
    Det blir förhör sen.

  67. Nej, poängen är att ta till sig
    det man gillar och skita i det andra.

  68. Det här är min väg. Jag har inte
    vetenskapligt testat min filosofi.

  69. Det har funkat skitbra för mig
    och funkar säkert för andra.

  70. Det första man behöver
    på "cykeletappen"...

  71. Det är ingen cykel egentligen.

  72. Många har säkert en fin cykel som
    aldrig används. Ingen vågar erkänna.

  73. Man måste vilja trampa cykeln.
    Man måste ha en drivkraft.

  74. Vad driver mig att starta resan? Som
    ung idrottare funderade jag på det.

  75. Jag vann junior-VM-guld som 17-åring.

  76. Jag började få frågor från lokala
    journalister och även annan media.

  77. "Vad är dina mål? Vad driver dig?"
    Eh... Ingen aning.

  78. Jag behövde fundera.
    Jag kom fram till tre saker.

  79. Det första, som ni kanske har hört:
    Det viktigaste är att ha roligt.

  80. Det har jag sagt många gånger.
    Det var så sant för mig.

  81. Det kom hemifrån.
    Glädjen, lusten att idrotta.

  82. Mamma skrev dagbok efter tävlingarna:
    "Viktigast är att de har roligt."

  83. Det var väldigt viktigt. Det andra
    är att jag alltid ger 100 procent.

  84. Inte 80, inte 85, inte 90, inte 99.
    100 procent!

  85. När jag står här ger jag 100 procent.

  86. Jag gör alltid mitt bästa
    när jag presterar.

  87. Tre: Jag kan alltid lära mig nåt. Det
    blir inte alltid som jag tänkt mig.

  88. Jag har alltid nåt att lära mig av
    nya situationer. Det är det tredje.

  89. Redan när jag var 17 skulle jag åka
    till Chile för mitt första junior-VM.

  90. Några veckor tidigare
    var det ett viktigt genrep i Norge.

  91. Jag fick då erfara
    vikten av att behålla fokus.

  92. När jag kom dit
    skulle jag göra det viktiga genrepet.

  93. På uppvärmningen
    drabbades jag av prestationsångest.

  94. Har nån drabbats av det?
    Nej, bara jag. En till! Modigt.

  95. Grattis till er andra supermänniskor.
    Jag har i alla fall haft det.

  96. Just då fick det mig att tänka på
    det värsta som kunde hända.

  97. "Tänk om jag ramlar på häcken."
    Första sjukampsgrenen är 100 m häck.

  98. Det vet alla. Nej, men ni kan låtsas.
    100 meter häck. 10 häckar.

  99. Jag tänkte: "Tänk om jag ramlar."
    Jag behöll rädslan i huvudet.

  100. Jag värmde upp som vanligt
    men rädslan följde med mig.

  101. Starten går, jag springer i väg.
    Vad tror ni händer på femte häcken?

  102. Jag ramlar. Tumlar runt
    och river benet på spikarna.

  103. Jag går ändå i mål, 3 sekunder sämre
    än vanligt. En enormt dålig tid.

  104. Min tränare... Ledarskap är att lyfta
    och stötta även när det är tufft.

  105. "Hur ska jag få henne att fortsätta?"

  106. "Usel start,
    men vi behöver det här genrepet."

  107. Han kände inte mig så väl då.

  108. Han tänker slänga fram
    alla argument för att fortsätta.

  109. Jag säger: "Vad är 1,90 i höjd?
    Jag ska ta revansch."

  110. Jag gör fem personrekord i ren ilska.

  111. Att vara arg och tävlingsmänniska
    är en styrka.

  112. Jag gör min bästa sjukamp nånsin.
    Ett bra häcklopp hade betytt OS-kval.

  113. Tränaren sa sen:
    "Det var bra att du föll på häcken."

  114. "Annars hade vi fått diskussioner
    om OS och du är för ung för att åka."

  115. Det blev nåt positivt
    konstaterade min tränare.

  116. Jag lärde mig vikten av
    att fokusera på det viktiga.

  117. Att inte fastna vid resultat
    och prestation, utan att ha kul.

  118. Jag ska måla bilden av det önskade
    och inte fokusera på skräckscenariot.

  119. Det blev viktigt när jag sen hamnade
    i ännu mer kniviga situationer.

  120. Vägen framåt handlar om detta.

  121. Jag gjorde ett reportage
    efter junior-VM där det blev guld.

  122. Då fick jag göra ett reportage för
    riks-tv, SVT, och sa precis de orden.

  123. Det är en blandning av glädje, gener,
    bra coaching och härliga lagkamrater.

  124. Jag tycker det är roligt att träna
    och kul och sporrande att tävla.

  125. Det är väl det
    som gör att man kommer långt.

  126. Är du mentalt stark
    på stora tävlingar?

  127. Jag kan kontrollera min nervositet.
    Man är jättenervös.

  128. Men med stöd från kompisarna, tränare
    och familj kan jag kontrollera det.

  129. Det har funkat bra. Men man blir
    extra nervös när det är junior-VM.

  130. Men det har gått bra.

  131. Carolina återkommer till vissa ord.

  132. Känsla. Glädje. Idrotten ska vara
    en rolig lek. Då kommer resultaten.

  133. På träningen i IFK Växjö är hon en i
    gänget som bara har nått lite längre.

  134. Hon har en enorm fysisk kapacitet och
    en mental styrka som är få förunnad.

  135. Hon kan bli hur bra som helst
    men vi tar en sak i taget.

  136. Ska du bli stor stjärna som vuxen?

  137. Jag ska ha kul så länge jag kan.
    Vad det innebär får jag se.

  138. Det är klart att man vill ju nå
    ännu högre ju äldre man blir.

  139. Man vill bli bättre. Det är därför
    man tränar. Det är det som är kul.

  140. Man har ju drömmar om att komma
    till OS och VM och såna grejer.

  141. Men jag tänker inte så mycket på det.
    Jag tränar och har kul så kommer det.

  142. Ni ser, bara min tränare Agnes kalufs
    ingav ju ett lugn.

  143. Han kändes aldrig stressad.

  144. Ni ledare, tänk på
    att hela ert uttryck är viktigt.

  145. Tränaren har samma kalufs
    och morgonfrisyren står på ända.

  146. Då kände jag mig trygg.
    Agne var redo.

  147. Det andra som behövs
    är bra utrustning-

  148. -en bra cykel
    för att närma sig sina mål.

  149. För mig är det en stabil självkänsla
    som byggs på inre värden, inte yttre.

  150. Det illustreras av en fokusknapp.
    Det är mitt allra viktigaste verktyg.

  151. Jag har tre lägen: 1, 0 och 2.

  152. 1 är bara-vara-läget. 0 då sover jag.
    2 är mitt prestera-läge.

  153. Det växlar jag mellan. Här på scenen
    är jag i mitt prestationsläge.

  154. Jag är här för att prestera.
    Jag är 100 procent fokuserad på det.

  155. Efter detta ska jag ta mina barn
    och bege mig i väg på en resa.

  156. Då går jag in i mitt bara-vara-läge
    även om barn kräver viss prestation.

  157. Jag växlar lite under resan.

  158. Men då är jag mer fokuserad på
    att bara vara och inte vara duktig.

  159. Min självkänsla
    bygger jag i bara-vara-läget.

  160. Det är mina värderingar, hur jag är
    som medmänniska, det viktiga i livet-

  161. -saker som är mer stabila.
    För mina prestationer kommer och går.

  162. Beror självkänslan av min prestation
    mår jag bra ena dan och dåligt nästa.

  163. Det orkar jag inte. När framgången
    kom handlade mycket om prestation.

  164. Jag behövde en motkraft. "Är jag bara
    bra som människa om jag vinner guld?"

  165. Så kan man inte leva. Jag måste känna
    mig bra oavsett mina prestationer.

  166. Samtidigt älskar jag att tävla och
    gå upp här och göra mitt allra bästa.

  167. Det innebär inte
    att resultatet alltid blir det samma.

  168. När ni går ut kanske nån tänker
    "Det var helt okej".

  169. Nån tänker "Fy, hon var dryg.
    Det var en bortkastad timme".

  170. Nån tänker "Det var riktigt bra".

  171. Resultatet av det jag gör blir olika
    beroende på yttre förutsättningar.

  172. Jag kan bara göra 100 procent.
    Hur resultatet blir får jag se.

  173. Men jag faller inte
    om ni tycker jag är dålig.

  174. Självklart är det en bonus
    när prestationen går bra.

  175. Det är en bonus att vinna guld.

  176. Det är en bonus när nån efteråt
    ärligt säger att det var bra.

  177. Men jag identifierar inte
    mig som människa utifrån det.

  178. Jag försöker bygga min självkänsla på
    andra saker som inte går upp och ner.

  179. Det behövde jag jobba hårt med
    under den här perioden.

  180. Jag vet inte hur mycket ni följde mig
    när jag höll på.

  181. Men jag sprang runt lite och
    grimaserade, dansade och joxade.

  182. En del tyckte: "Carro, sätt dig ner.
    Gud, vad du slösar energi."

  183. "Ta det lugnt.
    Ladda i lugn och ro. Tagga ner!"

  184. Det var oerhört provocerande
    med en ung tjej som tog massa plats.

  185. Det var en medveten strategi. Jag var
    i mitt bara-vara-läge mellan hoppen.

  186. När jag flörtade med publiken,
    vinkade till familjen eller hejade-

  187. -då kopplade jag bort min prestation-

  188. -och fokuserade på att bara vara
    och ta in energi.

  189. Sen när det var dags för tävling slog
    jag mig själv, lite väl hårt ibland.

  190. Jag fick blåmärken. Men det var
    för att ställa in prestationsläget.

  191. Fokus. Nu ska jag prestera på topp.

  192. När jag hade hoppat färdigt,
    bort med det, in i bara-vara-läget.

  193. När jag var på mitt andra junior-VM
    i Jamaica blev detta väldigt tydligt.

  194. När jag kom dit hade jag fokus på
    att ha kul och njuta av tävlingen.

  195. Jag gjorde en jättebra sjukamp
    och hade kul.

  196. Och inför sista grenen som är... Nej.

  197. 800 meter. Nån kunde det säkert
    men vågade inte säga det. Det är ok.

  198. Jag tänkte: Det har gått så bra att
    du kan springa på juniorvärldsrekord.

  199. Men då måste du springa på 2,14,
    alltså ett resultatkrav.

  200. Eller inte ett krav, men det är kul
    att slå rekord så det ville jag.

  201. Men hur tror ni att såna resultatmål
    funkar på mig? Skitdåligt.

  202. Herregud,
    nu måste jag springa på 2,14...

  203. Jag fick prestationsångest
    som ett brev på posten.

  204. Jag gick där med ångesten, som
    en tung ryggsäck på uppvärmningen.

  205. Jag tar första flighten härifrån,
    ingen märker det. Så tänkte jag.

  206. Men jag måste möta rädslan.

  207. Och när jag kommer in... På Jamaica
    är friidrott en nationalsport.

  208. På juniormästerskap annars brukar det
    vara egna laget, familj och ledare.

  209. Ganska tomma läktare.

  210. Men här var det helt fullsatt
    på kvällspasset.

  211. Publiken är inte nån blyg,
    svensk publik som klappar försynt.

  212. Här är det fest!
    Det är karnevalsstämning på läktaren.

  213. Det är dans och trummor och skoj!

  214. Så när jag kommer in blir jag helt
    tagen. Det var så mycket glädje.

  215. För en stund glömmer jag loppet
    och bara njuter.

  216. Jag gör två uppvärmningslopp
    på 100 meter.

  217. Jag värmer upp och mitt i kurvan står
    ett gäng jamaicaner som har så kul.

  218. De dansar, sjunger och trummar.
    Jag måste stanna och lattja med dem.

  219. Jag stannar
    och försöker dansa lite grann.

  220. Det tyckte de var kul.
    "Hon ska tävla och dansar med oss!"

  221. Vi rör inte varandra fysiskt
    men vi berör varandra.

  222. Storbilds-tv:n fångar att vi har kul.

  223. Jag tar ett uppvärmningslopp till
    och kör sen samma procedur.

  224. Tjena, jag vill ha kul. Jag har lite
    prestationsångest, kan ni hjälpa mig?

  225. Det gör de. Jag dansar och har kul.
    De blåser i visselpipan.

  226. Jag går från mitt bara-vara-läge
    till att nu ska jag springa.

  227. Jag är fylld av energi. Prestations-
    ångesten är dämpad, nästan borta.

  228. Plus att jag har nya fans på läktaren
    som skriker mig runt i två varv.

  229. "Kom igen, Carolina!"

  230. När jag kommer i mål på ungefär den
    tid jag behövde står alla och väntar.

  231. Resultaten ska räknas om till poäng
    så man får vänta en stund.

  232. Alla väntar. Sen ropar speakern:
    "It's a new junior world record!"

  233. Jag blir helt "crazy".
    Det var superhäftigt.

  234. Med en svensk och en jamaicansk fana
    gör jag ärevarv som tack för stödet.

  235. Jag har varit jamaican för en dag.
    Det var så coolt.

  236. Jag blir så glad
    att man ser vad jag åt till frukost.

  237. Det är bland mina häftigaste idrotts-
    ögonblick att dela det med publiken.

  238. Att växla
    mellan att prestera och bara vara.

  239. Jag växlar jämt, dagarna i ända,
    för att lämna prestationen ibland.

  240. När jag var liten var jag duktiga
    flickan. Det blir helt ohållbart.

  241. I dag är det inte så lätt. Nu ska man
    även jaga "likes" i sociala medier-

  242. -för att vara duktig, duktig, duktig.

  243. Jag behövde en paus.
    Det kan inte vara viktigast.

  244. Hur värderar jag mig själv? Vad
    tycker jag är viktigt som människa?

  245. En bra utrustning är väldigt viktigt.

  246. Vi går vidare. Vi behöver även karta.

  247. Vi har cykeln men vart ska vi?
    För mig var laget otroligt viktigt.

  248. Där kommer vi in på ledarskapet-

  249. -värdegrunden som ledaren tillsammans
    med de aktiva sätter för gruppen.

  250. Det spelar ingen roll om det är
    ett företag, ett lag eller en familj.

  251. Man måste skapa en team-känsla.

  252. I landslaget var det tydligt
    när Ulf Karlsson var ledare.

  253. Jag kom in helt ny och var nervös.

  254. Ska jag komma in i seniorlandslaget?
    Nu blir det tråkigt och slut på lek.

  255. Tvärtom. Jag kände direkt
    att Ulf var väldigt tydlig.

  256. Jag brukar kalla det för ramen. Så
    sa inte han, men jag har den bilden.

  257. Ramen gäller för alla.
    En gemensam värdegrund.

  258. Ulf tog ansvar för
    att genomföra och värna den.

  259. Vi skulle gratta varandra. När man
    tävlat klart var man kvar och hejade.

  260. Man kommer på samlingar, önskar
    varandra lycka till och äter ihop.

  261. Alla bor på samma hotell. Tidigare
    kunde storstjärnor bo för sig själva.

  262. Nu bodde Kajsa Bergqvist med OS-brons
    och helt nya Carolina Klüft på samma.

  263. Det fanns en värdegrund,
    en ram för alla.

  264. Däremot inom den ramen
    fick vi spreta hur mycket som helst.

  265. Där fanns det plats för lekfullhet.

  266. Jag gillade att leka med
    tränarnas ungar på förlägret.

  267. Jag hängde i poolen med dem.
    Tror ni Stefan Holm gjorde det? Nej.

  268. Han läste statistik på rummet.
    Det lägger jag ingen värdering i.

  269. Hade han tvingats leka och jag läsa
    statistik hade ingen haft OS-guld.

  270. Båda har OS-guld nu
    för att vi tilläts vara de vi är.

  271. Vi tilläts förbereda oss på egna sätt
    och hade stor respekt för varandra.

  272. Vi hade stor respekt för att vi var
    olika, men vi fick plats i samma lag.

  273. Vi kom på samlingarna,
    respekterade och peppade varandra.

  274. Men vi fick vara olika.
    Det är nyckeln under den perioden.

  275. Stor respekt för laget
    men otrolig individuell frihet.

  276. Ulf Karlsson var en duktig ledare
    för att skapa detta.

  277. Till Paris 2003 kom jag efter
    att ha vunnit EM 2002 som 19-åring.

  278. Jag var 20 och såg mig som nykomling.

  279. Bataljen stod mellan mig och Eunice
    Barber, det franska hemmahoppet.

  280. Jag gör en fantastisk första dag.

  281. Jag har kul och lattjar.
    Inte Eunice och jag, men de andra.

  282. Jag och Eunice var olika.
    All respekt för det.

  283. Men inför den första grenen
    på andra dagen, som är...? Nej.

  284. Längd. Jag kommer förhöra er
    på sjukamps-kunskap sen. Nej då.

  285. Längdhopp. Jag gör då två övertramp.
    Är det nån som minns detta?

  286. Jag blev anklagad för mordförsök
    för att folk fick typ hjärtinfarkt.

  287. Jag satte i gång två förlossningar.

  288. Ett av barnen är uppkallad efter mig.
    Det känns bra.

  289. Jag gör två övertramp
    och inför sista är det nervöst.

  290. Men jag hade lärt mig
    att måla rätt bild: Godkänt hopp!

  291. De andra orden var från mitt motto:
    Du kan, du kan, du kan!

  292. Det viktigaste var att jag kände en
    trygghet i mitt lag. De backar mig.

  293. Jag hade min familj på läktaren.

  294. Visserligen gick halva familjen
    för de var så nervösa...

  295. Tack, gänget! - Men de fanns ändå.

  296. Min tränare Agne satt där
    med sin vanliga kalufs.

  297. Han sa: "Backa en fot och spring
    likadant så blir det här jättebra."

  298. Jag såg inte att han var nervös.
    Det var han säkert, men visade inget.

  299. Jag var trygg.
    Om jag faller, faller jag mjukt.

  300. Nu gäller fokus på det jag vill
    ska hända: Godkänt hopp.

  301. Vi lyssnar på
    Tommy Åström från Radiosporten.

  302. Då var jag glad att jag var trygg med
    att lyssna på min inre röst-

  303. -och inte lyssna på alla där ute.

  304. Då hade jag nog tuppat av
    av nervositet, som de målar upp det.

  305. Det kan inte bli mer nervöst.
    Carolina Klüft har två övertramp.

  306. Gör hon ett till missar hon medalj.
    Hon sitter i en läskig situation.

  307. Nu måste hon träffa plankan
    annars är det kört.

  308. Barber leder. 6,61 i längdtävlingen.
    Strunta i resultatet. Träffa plankan.

  309. Carro kommer på ansatsen.
    Tio meter kvar. Sätter i gör hon där!

  310. Det är långt. Hon fixar det.

  311. 6,68 för Carolina Klüft.
    Hon vinner längdhoppet!

  312. Det ska väl vara lite spännande
    för dem där hemma också.

  313. Det var lätt att vara kaxig efteråt
    och skoja om spänningen.

  314. Det var en speciell situation.
    Men tack vare mina erfarenheter-

  315. -och tryggheten i laget
    kunde jag kontrollera situationen-

  316. -ta längdhoppet och så småningom
    vinna mitt första EM-guld i Paris.

  317. Även om man har karta och
    sammanhang-

  318. -kanske ledarskapet inte håller.
    Man kan bli vilseledd.

  319. Man kan stöta på dåliga ledare eller
    ett lag där man inte hamnar rätt.

  320. Man kan också vara vilse i sig själv,
    trots ett bra lag.

  321. Ibland går man vilse och behöver en
    kompass. För mig är det perspektiv.

  322. Sommaren 2003 när jag vinner VM-guld
    och blir Sveriges nya gullegris...

  323. Jag blev upphaussad till skyarna och
    fick internationella sponsorkontrakt.

  324. VM-guld är stort och jag var bara 20.
    Första sjukampen över 7 000 poäng.

  325. Det var hysteriskt och jag fick
    panik. Det var otroligt jobbigt.

  326. Medvetet eller av nödtvång
    gick jag in i min bubbla.

  327. Jag försökte stänga ute
    allt det som var för jobbigt.

  328. Jag började tappa fotfästet.

  329. Men när man är i bubblan kan det
    bli trångt med ens egna problem.

  330. Allt blev väldigt jobbigt där inne.

  331. Jag såg det som att det var
    mest synd om mig. Alla sliter i mig.

  332. Alla vill att jag ska vinna.
    Jag orkar inte. Så känner många.

  333. Hösten 2003 får jag åka till Kenya
    med TV4 och Plan Sverige-

  334. -för att besöka mitt fadderbarn.

  335. Jag ska åka helt själv med folk
    jag aldrig träffat. Jag var pirrig.

  336. Jag var bara 20 och skulle resa bort.

  337. När jag kommer till Kenya och besöker
    kåkstaden i Nairobi händer något.

  338. Man få se vad fattigdom och orättvisa
    verkligen är. Jag hade sett på tv.

  339. Men är man kommer dit och ser
    förstår man hur tufft det måste vara-

  340. -att som förälder inte kunna ge sitt
    barn mat eller sända det till skolan-

  341. -eller kunna ge sitt barn en framtid.

  342. Mitt fadderbarn var lika gammal som
    min syster och kontrasten var enorm.

  343. Resan var känslomässigt omvälvande,
    med både gråt och skratt.

  344. Det fanns ändå
    samma lekfullhet och samma glädje.

  345. Det fanns en sån generositet
    och vi hade så kul tillsammans.

  346. Det var en så häftig resa och
    ett häftigt möte med mitt fadderbarn.

  347. Men efter några dagar
    längtade jag hem till tryggheten-

  348. -hem till min familj och mitt hemma.
    Jag behövde helt enkelt komma hem.

  349. På Köpenhamns flygplats är jag ensam.
    De andra har flugit till Stockholm.

  350. Jag är ensam på Kastrup
    på väg till Växjö.

  351. Där möts jag av en stor löpsedel:

  352. "Sveriges utrikesminister
    Anna Lindh är mördad."

  353. Då ramlar jag ihop, bokstavligen,
    och hela min värld omkring mig.

  354. Jag ligger i ett hörn på Kastrup
    på det kalla golvet och bara gråter.

  355. För all orättvisa. För att alla barn
    inte får samma chans som min syster.

  356. Jag gråter för Anna Lindh och för
    att vi förlorat en fantastisk ledare.

  357. Jag gråter också av skammen-

  358. -att jag har sett mina små problem
    som de värsta i världen-

  359. -i stället för att lyfta blicken
    och se andra.

  360. Från den dagen lever jag utanför
    bubblan, för att få perspektiv-

  361. -och se samhället
    och oss tillsammans i helheten.

  362. Ibland går jag in i bubblan
    för att stämma av. Är jag rätt?

  363. Man kan åka på spa. Det är helt okej.
    Checka av, vila sig.

  364. Men sen leva utanför ego-bubblan.
    Ett ego i ett lag kan vara förödande.

  365. Då sätter man sig själv i centrum
    i stället för visionen och laget.

  366. En egoist tar inte ansvar.

  367. En individualist tar ansvar, vårdar
    visionen och tävlar mot sig själv.

  368. Den ser sammanhangen.

  369. Det perspektivet blev viktigt för mig
    för att ha en inre kompass-

  370. -där jag kunde tala till mig själv
    men blicka utåt.

  371. Det behöver vi göra hela tiden.

  372. För i det lilla egot
    kan ofta fördomar växa.

  373. Fördomar
    som är förödande för samhället i dag.

  374. Alla ska få lika möjligheter och har
    lika rättigheter. Det måste vi värna.

  375. Speciellt inom idrotten
    som kan vara otroligt viktig.

  376. Det såg vi inte minst
    vid prisutdelningen tidigare.

  377. Idrotten är häftig på det sättet
    och kan skapa häftiga resor.

  378. Här ute föds man i uppförsbacke.
    Folk har fördomar om vem man är.

  379. Du väljer hur brant backen blir.
    Man måste hitta sin egen identitet.

  380. Mamma är svensk och pappa från
    Kongo.

  381. När jag säger att jag är svensk
    tycker folk att jag är dum i huvudet.

  382. Tonåren var tuffa.
    Jag visste inte vem jag var.

  383. Man var nånstans mittemellan
    i ett ingenmansland.

  384. En av mina bästa vänner,
    Michel Tornéus.

  385. Hans resa började helt annorlunda
    än min, men vi har nått lika långt.

  386. Allt börjar nånstans.

  387. Det är viktigt att idrotten tänker på
    att vara inkluderande på alla sätt.

  388. Oavsett ambition. Vill man bli bäst
    ska det finnas plats.

  389. Elitidrotten är viktig
    för att skapa förebilder, som Michel.

  390. Visa vad som är möjligt
    och inspirera.

  391. Vi måste ha elitidrotten och
    våga prata om den och satsa på den.

  392. Likväl som vi måste prata om
    en inkluderande idrott för alla.

  393. Oavsett kön, bakgrund
    eller ambition med din idrott.

  394. Om du vill ha kul med kompisar
    eller bli bäst i världen.

  395. Här görs det ett hårt arbete.

  396. Fortsätt jobba hårt för detta
    för det är otroligt viktigt.

  397. Både för idrotten i stort och
    samhällsansvaret som vi faktiskt har-

  398. -och för elitidrotten och stjärnor.

  399. Vi behöver ha så många som möjligt
    och plana ut uppförsbackarna.

  400. Då måste vi zooma ut och se helheten.

  401. Inte fastna i våra egna fotspår
    utan blicka utåt.

  402. Idrotten har en resa att göra.
    Det krävs hårt arbete.

  403. Men det har i alla fall börjat.

  404. Ni kommer ta det här vidare
    och ha fokus på den här frågorna-

  405. -för att hitta den här balansen.

  406. Vi drar vidare. Vi får punktering.
    Man stöter på motgångar.

  407. Hur mycket fokus vi än har kommer
    motgångar där luften går ur däcken.

  408. Vi behöver kunna laga cykeln
    för att åka vidare.

  409. För mig handlar det om
    att ha ett skyddsnät.

  410. Jag fyller skyddsnätet med min
    självkänsla, personer jag litar på.

  411. De jag vet tar emot mig
    när jag faller.

  412. Jag kommer att falla. Det gör alla.

  413. Men bygger vi ett tryggt skyddsnät
    vågar vi kasta oss ut.

  414. För att våga anta nya utmaningar
    behöver vi skyddsnät.

  415. Det bästa är att vara en kamrat och
    veta att min kompis kan kasta sig ut.

  416. Vad som än händer så fångar jag dig.

  417. Jag har jobbat mycket på skyddsnätet
    för att våga göra även läskiga saker.

  418. Även med skyddsnät faller man igenom.

  419. Vissa händelser i livet är så tuffa
    att man ramlar rakt igenom.

  420. Man kan förlora någon nära.

  421. Som idrottare slet jag av hela
    baksidan, min hamstring hängde löst.

  422. Som idrottare
    var det min tuffaste situation.

  423. Jag föll rakt igenom,
    trots allt stöd.

  424. Det får göra ont.
    Man sörjer och det är jobbigt.

  425. Men sen börjar man, tack vare
    sig själv och andra, att klättra upp-

  426. -ge sig ut på linorna
    och kasta sig ut.

  427. Kanske har erfarenheten
    lagat hålet i skyddsnätet.

  428. Nästa gång jag föll på grund av skada
    föll jag inte rakt igenom.

  429. Jag var besviken eftersom jag föll.
    Jag missade OS 2012.

  430. Men jag visste att jag kunde resa mig
    och skakade av mig det.

  431. Jag tog en tur genom Finland
    när jag missade OS.

  432. Jag åkte nattåget till Rovaniemi.
    Jag grät, men var i mitt skyddsnät.

  433. Jag åkte via Umeå till Stockholm.

  434. Väl hemma var jag uppe igen
    och redo för nya äventyr.

  435. Jag slutade 2012 och blev tillfrågad
    att programleda vinter-OS 2014.

  436. Några journalister frågade då:
    "Är du modig eller dum i huvudet?"

  437. Det kan man undra. Men jag hade
    ett skyddsnät, så varför inte prova?

  438. Skiter det sig
    faller jag i mitt skyddsnät.

  439. Då vet jag att programledare inte var
    för mig. Eller så funkar det.

  440. Jag fick programleda två år senare.

  441. Jag vågar kasta mig ut
    och kan hoppa på grejer.

  442. Även om jag misslyckas
    enligt andras bedömning-

  443. -eller om jag själv är missnöjd
    så landar jag mjukt och kan resa mig.

  444. Skyddsnätet stärker jag ständigt
    för att våga utmana mig själv.

  445. Genom utmaningar
    upptäcker man saker om sig själv-

  446. -som man inte vågat tro
    att det fanns möjlighet till.

  447. Vi är inne på sluttampen. Vi behöver
    så klart återhämtning på etapploppet.

  448. Man måste ha en balans.
    Jag körde rätt hårt ibland.

  449. Jag har två kamrater här,
    de här två gubbarna. Heter nån Lasse?

  450. Ingen Lasse? Nån Örjan?
    Ingen Örjan heller. Vad synd.

  451. Mina gubbar heter Lasse och Örjan.
    Jag döpte dem på en föreläsning.

  452. Jag har inte hittat på det här.
    Det finns forskning och teorier.

  453. Jag såg ganska tidigt att man har
    två sidor, mer eller mindre av båda.

  454. En del är logiskt tänkande
    och vill ha strategi och struktur.

  455. De gör inget utan att ha full koll
    på läget. Först då gör de nåt.

  456. En del är mer: "Vi kör! Vi ser
    var vi landar. Det går nog bra."

  457. Känner ni igen det?

  458. Jag är mer Ösige Örjan
    som öser på utan att tänka mig för.

  459. Det har resulterat i skador. Jag vill
    bli bra och därför tränade jag på.

  460. Lugna Lasse sa: "Hallå, du är sliten.
    Du har ont i kroppen. Vila en dag."

  461. Nej, vila är inget för mig!
    Det är för andra. Jag ska köra hårt.

  462. Jag körde och gick på nitar i onödan.
    Man behöver lite av båda överallt.

  463. Vi kan ta biståndsarbete.

  464. Vi behöver förändra samhällen
    på lång sikt och skapa demokratier-

  465. -så att samhällen blir självgående.

  466. Men det krävs också akuta insatser.
    En balans mellan hjärta och hjärna.

  467. Annars hade vi inte haft civilkurage-

  468. -där man gör nåt för en medmänniska
    utan att tänka på konsekvenserna.

  469. Jag hjälper nån nu, för det behövs.

  470. Men man behöver också ha struktur
    och tänka igenom saker noggrant.

  471. Båda behövs. Det blev tydligt för mig
    i Helsingfors 2005.

  472. Jag hade vunnit EM, VM, OS och var
    22 år. Alla förväntade sig VM-guld.

  473. Pressen var gigantisk.

  474. Guld är det som gäller.
    Silver är ett misslyckande.

  475. Men jag kunde hantera pressen
    tack vare det jag hade varit med om.

  476. Jag fokuserade på
    att jag skulle göra mitt bästa.

  477. Du kan inte påverka konkurrenterna.
    Jag var i toppform.

  478. Dan innan sjukampen stukar jag foten
    på sista träningen inför VM.

  479. Jag vet inte varför. Allt kändes bra.
    Jag var fokuserad, men stukade foten.

  480. Då säger den logisk tänkande sidan:
    "Lägg ner nu."

  481. "Du kan inte göra en sjukamp
    med stukad fot."

  482. Men Ösiga Örjan sa: "Kom igen, fjant!
    Tejpa foten, det är bara att köra!"

  483. Jag haltade till middagen. Ska jag
    göra en sjukamp i morgon? Nej. Jo!

  484. Omgivningen hejade på Ösige Örjan.

  485. Medicinska teamet gav mig akupunktur
    och Alvedon. "Det går nog bra!"

  486. Jag antog utmaningen
    och gav mig in i sjukampen.

  487. Jag kastades mellan de olika sidorna.
    Går det eller inte?

  488. Ska jag tänka efter logiskt eller
    bara ösa på och se vad som händer?

  489. Jag beslöt att ösa på, men
    försökte också ta hand om min fot.

  490. Jag fick specialtejpning för
    varje gren och påbörjade sjukampen.

  491. Vi tar hjälp av Tommy Åström
    för jag är dålig på att referera.

  492. Jag är ingen expertkommentator.

  493. Carolina Klüft ska ta första grenen.

  494. Det är mer spänt än nånsin för henne
    i ett mästerskap, för hon är skadad.

  495. Klarar hon detta är det en bragd.

  496. Löparna är framme vid första häcken.
    Carro är fyra, lite stapplande.

  497. Barber leder. Klüft är fyra,
    men tar sig upp till andraplatsen.

  498. Barber får 12,94 och Klüft blir tvåa.
    Bra, Carro!

  499. Sista chansen för Carro på 1,85. Hon
    har tagit 82. 85 klarar hon normalt.

  500. Det här kan visa sig bli förödande
    i guldmatchen mot Barber.

  501. Här kommer Klüfts sista på 1,85.
    Kom igen nu, Carro!

  502. Nej, hon river! 1,85 blev för tufft
    för Klüft under omständigheterna.

  503. Det som händer efter höjdhoppet är
    att Barber, en av kombattanterna...

  504. Det sägs att vi var värsta rivalerna
    men vi har bara mötts två gånger.

  505. Hon gör ett fantastiskt höjdhopp och
    går genom zonen där man möter media.

  506. Hon säger: "Klüft is out".

  507. Det skulle hon inte ha gjort.

  508. Jag är i prestationsläget
    och jag är en jäkla tävlingsmänniska.

  509. Om nån säger att jag är "out"
    då är jag ta mig fan "in".

  510. I kula gör jag personligt rekord, av
    ren ilska. Det är effektivt ibland.

  511. Sen gör jag ganska bra 200 m. Längd
    går bättre. Höjd gjorde extremt ont.

  512. I höjd hoppade jag på den stukade
    foten, sju gånger min kroppsvikt.

  513. I längd har man farten med sig.
    Det funkade rätt bra. Spjut gick bra.

  514. Inför 800 meter är vi nästan lika,
    Barber och jag. Det skiljer 18 poäng.

  515. Den som vinner 800 meter tar VM-guld,
    kan man säga.

  516. Då händer nåt.
    Då säger den logiska Lugna Lasse:

  517. "VM-silver,
    det är faktiskt rätt bra."

  518. Vi var överlägsna,
    så att gå i mål betydde minst silver.

  519. "800 m är jobbigt. Du får mjölksyra.
    Ta det lite lugnt! Silver är bra!"

  520. "Bra jobbat! Var nöjd med det."

  521. Vad händer om man blir nöjd mitt i
    en tävling? Ger man 100 procent? Nej.

  522. En av mina viktigaste drivkrafter
    är att ge 100 procent.

  523. När starten går på 800 m, tror ni att
    jag ger 100 procent när jag är nöjd?

  524. Plötsligt har jag, som bestämt mig
    för att inte fokusera på medaljerna-

  525. -helt snöat in på medalj och är nöjd.

  526. Jag sviker mig själv när jag inte gör
    100 procent. Jag gör inte mitt bästa.

  527. Första varvet springer jag och
    småfiser. Jag tar det lite lugnt.

  528. En fransyska blockerar mig och
    Barber försvinner. Hon vill ta guld.

  529. Jag är lite nöjd.

  530. Efter första varvet står där några
    sjukampskolleger som redan sprungit.

  531. De vrålar:
    "Come on Carro, you have to run!"

  532. Ja... Just det.

  533. Då slår det mig: Herregud, här
    springer jag och gör inte mitt bästa.

  534. Vad är VM-silver värt
    om jag inte har gjort mitt bästa?

  535. Då får jag eld i baken och springer
    om fransyskan. Barber är långt före.

  536. Så jag drar på.

  537. Jag ser
    att Barber börjar bli lite trött.

  538. Jag är pigg. Jag har tagit det lugnt.
    Jag tar upp jakten.

  539. Tommy får avsluta detta referat.

  540. 350 meter kvar. Klüft ligger en bra
    bit bakom Barber. Det är dramatik!

  541. Barber har läge för guld
    om inte Carro närmar sig.

  542. Barber får problem.
    Carro kommer bakifrån.

  543. -Carro fixar det!
    -150 meter kvar.

  544. Barber orkar inte. Nu kommer Klüft.
    100 m kvar. De ligger sida vid sida.

  545. Hon går upp utvändigt
    och hon kan vinna.

  546. München, Paris, Aten och Helsingfors.
    Första svensk att vinna två VM-guld!

  547. Carolina Klüft går förbi Barber.

  548. Klüft är etta! Hon sätter nytt
    personbästa under 2,10 och tar guld!

  549. Tack!

  550. Det är inget att applådera. Ett lopp
    där man inte gjort sitt bästa.

  551. Slår nytt personligt rekord i grenen-

  552. -och inte har sprungit
    två fulla varv på max.

  553. Jag sprang två lika snabba varv.
    Man måste öppna betydligt tuffare.

  554. Vet ni vad det värsta är?
    Rekordet står sig än i dag.

  555. Det gör ont i min 100-procentssjäl
    att det står sig.

  556. Jag vill nästan göra en 800-meters-
    satsning bara för att bräcka det.

  557. Det att bli nöjd...
    Man måste ge järnet hela vägen in.

  558. Det oavsett om man
    jobbar i ett företag eller tävlar.

  559. Blir man nöjd ger man inte allt.

  560. När man är framme vid målet
    ska man vara nöjd.

  561. Man kan också njuta på vägen.

  562. Nu står jag här och har chans
    att springa om medaljer trots skadan.

  563. Du kan njuta, men blir du nöjd sviker
    du lätt målet om att ge 100 procent.

  564. Då ger man inte 100 procent. Det var
    en viktig insikt efter den tävlingen.

  565. Att alltid fokusera på min ambition
    och inte på resultatet.

  566. Sista grenen: Uthållighet. Man måste
    vara uthållig. Man kan inte ge upp.

  567. Det kommer motgångar och det blir
    tufft. Då gäller det att kämpa.

  568. Men man kan ha kommit på villovägar
    och måste omvärdera sitt mål.

  569. Man kan ha stött på problem som gör
    att man måste rikta om sitt mål.

  570. Ibland måste man ta en check.

  571. Man ska inte hålla fast vid sitt mål
    till vilket pris som helst.

  572. Då kanske man måste omformulera det.

  573. Man kan också under resans gång
    upptäcka att man vill byta mål.

  574. Det är svårt, men man måste se det.
    Som ledare är det viktigt att coacha.

  575. Man vill få alla man jobbar med
    som ledare att växa som människor.

  576. Ledarens viktigaste uppgift
    är att få andra att växa.

  577. Om ens mål gör
    att man går bakåt eller mår dåligt-

  578. -då behöver man coacha mot nya mål.

  579. Jag ville byta gren
    för jag var nöjd med sjukamp.

  580. Den frågan får jag oftast och...

  581. Från att vara Sveriges gullegris
    blir jag landsförrädare.

  582. "Hur kan du byta gren?"
    Nu tappar jag rösten.

  583. "Ge bort givna OS-guld?!"

  584. Det finns inga givna OS-guld. Det
    krävs en del arbete för att ta guld.

  585. Jag vill påminna alla journalister
    att givna OS-guld finns inte.

  586. Jag blev landsförrädare. Men jag
    var nöjd. Jag behövde ett nytt mål.

  587. Det är som Lustiga huset.
    Jag har varit i sjukampsrummet.

  588. Jag har studerat det rummet i detalj.

  589. Nästa dörr leder till en längdhopps-
    satsning. Jag kikar i nyckelhålet.

  590. Det finns där, men här är jag nu.

  591. Efter Osaka 2007
    när jag vinner mitt tredje VM-guld-

  592. -känner jag mig klar
    och vill öppna nästa dörr.

  593. Så inför OS i Peking byter jag gren.

  594. Till allas förtret. "Ge bort ett
    givet OS-guld." Jag gick till final.

  595. Jag har inte missat nån final.

  596. För mig var det otroligt givet.

  597. Finns inte motivation och driv-

  598. -tycker jag inte att det är lika kul
    och nåt annat är roligare, byter jag.

  599. Så då bytte jag.
    Osaka 2007 blev min sista sjukamp.

  600. Det blev mitt sista VM-guld.

  601. Där tog min sjukampsresa slut
    och nåt nytt började.

  602. Även om längdsatsningen inte gav mig
    medaljer så gav den mig andra saker.

  603. Erfarenheter, men framför allt nya
    vänner, bland andra Michel Tornéus.

  604. Att våga ändra för att vinna annat,
    kanske inte alltid medaljer.

  605. Men jag har aldrig ångrat mig.
    Det var helt rätt för mig där och då.

  606. I Osaka...
    Får jag till kvart över? Bra.

  607. Ni verkar vara på g. Jag ska berätta
    en smårolig men lite fräck historia.

  608. Vi måste jobba stenhårt mot dopning.
    Det är så viktigt.

  609. Jag har pinkat så många gånger
    inför folk. Jag har den bibban hemma.

  610. Jag har sparat dem för att visa
    hur mycket jag kissat inför folk.

  611. I Osaka
    sker min märkligaste kontroll.

  612. Den sammanfattar allt. Jag behövde
    ta fram alla verktyg jag har hittat.

  613. Jag vinner VM-guld
    så en dopingkontroll är given.

  614. Jag är rutinerad, så efteråt under
    all mediauppvaktning håller jag mig.

  615. Det gäller att vara pinknödig så det
    går fort och man kommer hem snabbare.

  616. Jag håller mig. Men det var varmt
    så jag hade druckit en massa vatten.

  617. Jag kommer in, hugger en kopp,
    tar med en kontrollant och pinkar.

  618. Först kollas
    koncentrationen på pinket.

  619. Det var för utspätt. Jag kissade
    silver när jag borde kissa guld.

  620. Det var bara att göra om.
    Man får inte dricka utan bara vänta.

  621. Jag hade tömt hela blåsan och insåg
    att det här kommer ta lite tid.

  622. Jag hade inte mycket kvar.

  623. Jag kände att det här blir svårt.
    Jag står inför en svår utmaning.

  624. Målet är att pinka inom några timmar.

  625. Alla kissar sina prov och blir klara.

  626. Kontrollanterna kollar på klockan och
    gäspar. "Kom igen! Bara du är kvar."

  627. Jag känner pressen på mina axlar.
    Det var otroligt jobbigt.

  628. Det är en sak att ta VM-guld, men att
    pinka på beställning är inte så lätt.

  629. Vi får fokusera på att ha kul.
    Jag ställer stolar i en ring.

  630. Jag ropar till alla:

  631. "Come on! Let's play a game."

  632. Vi står vid stolar och springer runt.
    Det tycker de är kul.

  633. Alla har kul och vi glömmer bort mitt
    kissande. Jag vill byta perspektiv.

  634. Jag trycker till
    men är inte pinknödig ett dugg.

  635. Vi måste byta fokus. Jag går med en
    kontrollant ut på den tomma arenan.

  636. Såna kontraster. Från ärevarv
    med publik var det nu helt tomt.

  637. Nån vaktmästare är kvar.
    Jag sjunger nationalsången.

  638. Jag hjular för att få i gång...

  639. Sen trycker jag till och känner
    att jag kanske är lite kissnödig.

  640. Jag går in och tar en kopp. Ni ska se
    hur förväntningarna stiger i rummet.

  641. Alla: "Nu händer det.
    Nu ska hon äntligen kissa."

  642. Ingen press, men kommer du ut
    utan ett kissprov är du helt körd.

  643. Jag försöker visualisera. Du kan!
    Jag ser framför mig hur jag kissar.

  644. Jag och kontrollanten går in.
    Kontrollanten ska se när man kissar.

  645. I Japan är man supernoga, vilket är
    bra, men det var kanske lite extremt.

  646. Inne på toaletten
    finns det en spegel här-

  647. -som fångar härligheten bakifrån.

  648. Här finns en liten strålkastare
    som lyser upp framifrån.

  649. Man är rätt utlämnad.

  650. Sen är reglerna att rulla ner
    till knäna och upp till bröstet. Tja!

  651. Som tjej är det lite knepigare än som
    kille att träffa den lilla koppen.

  652. Man ska stå där och balansera.
    Man får inte sitta på toalettstolen.

  653. Jag sätter på kranen så det porlar.
    Jag ser framför mig att jag lyckas.

  654. I Sverige brukade kontrollanterna
    ställa sig i ena hörnet.

  655. De tittade över axeln
    så man inte kände sig helt bevakad.

  656. Nu är vi i Japan.

  657. "Hello!" Jag försöker skoja lite.
    "I think we're ready now."

  658. Jag tar fram alla verktyg, balanserar
    och tänker "nu kommer det snart".

  659. Det sista kontrollanten säger är:

  660. "Excuse me.
    Spread your legs, please."

  661. Inga problem. Jag står
    med delade ben och balanserar.

  662. Jag tänker allt jag kan
    med kontrollanten framför mig.

  663. Men jag lyckas pressa ut
    det där provet.

  664. Jag ser att jag har pinkat guld.
    Jag slår in koppen och tvättar mig.

  665. Jag kommer ut
    och får mer jubel än ett VM-guld.

  666. "Hon gjorde det!" Det är nog
    det bästa jublet jag har fått.

  667. En liten sammanfattning.

  668. Ta ut en riktning. Vad driver mig?
    Vad gör att jag vill träna?

  669. För mig var det lusten och glädjen.

  670. Jag hade ledare och lagkamrater
    som pushade och stöttade mig i det.

  671. Vem är jag när jag bara är, utan
    mina prestationer? Vad är viktigt då?

  672. Lär känna det och
    inse att du duger precis som du är.

  673. Prestationerna är en härlig bonus.
    Som att toppa potatismos med lingon.

  674. Det är "top-notch", men bara bonus.

  675. Du måste ha en bra bas att stå på när
    prestationen svajar, för det gör den.

  676. Inspirera och respektera laget.

  677. Man är en del av laget och ska skapa
    lagkänsla. Alla har ansvar för detta.

  678. Men framför allt ledaren har ansvar
    att genomföra lagets värdegrund.

  679. Ledaren måste våga göra det.

  680. Leva utanför sin ego-bubbla.

  681. Att gå in där ibland är bra, men lyft
    blicken, ha perspektiv och se andra.

  682. För det är då vi kan hjälpas åt
    att förverkliga varandras potential.

  683. Fylla skyddsnätet
    och vara en del av andras skyddsnät.

  684. Fylla skyddsnätet, men även signalera
    att jag fångar dig om du behöver.

  685. Finna balans mellan hjärta-hjärna.
    När går man på känsla och bara gör?

  686. När kopplar man på intellektet
    och hittar balansen?

  687. Från att hjälpa nån här och nu, till
    att jobba långsiktigt med förändring.

  688. Vara uthållig. Ge inte upp. Kämpa!

  689. Men man måste även se när det är dags
    att byta mål eller omformulera målet-

  690. -och öppna nästa dörr.

  691. Inledningsvis sa jag att jag aldrig
    har sagt "jag ska ta OS-guld".

  692. Jag tog OS-guld. Jag nådde målet.
    Men mitt mål var inte medaljen i sig.

  693. Det var att göra det på mitt sätt,
    med glädje, kamratskap, äventyr.

  694. Att ta OS-guld var häftigt
    för jag fick göra det på mitt sätt.

  695. Inför gles publik inledde Klüft sin
    mångkamp med årsbästa på 100 m häck.

  696. Helt glest var det inte,
    i en kurva hände det saker.

  697. Heja, heja, heja Carro!

  698. Ingen rivning så här långt för Klüft.

  699. Hon ska hoppa på ny årsbästahöjd,
    1,91.

  700. Hör jublet!
    Hör jublet för Carolina Klüft!

  701. Ribban darrar men ligger kvar.

  702. Nu är det bara att vräka på
    och försöka få till en riktig träff.

  703. Oj, titta! Det var riktigt bra
    av Carolina Klüft.

  704. Det är ett nytt personligt rekord för
    Klüft. 14 meter och 77 centimeter.

  705. Kom igen nu!

  706. Det är långt,
    men är det röd eller vit flagg?

  707. Det är vit flagg!

  708. 6,78 innebar utökad ledning
    inför problemgrenen spjut.

  709. Ducka, Anders, nu kommer skaftet!

  710. Titta, titta, titta, så härligt! Yes!

  711. Oj, vad skönt. Det tycker många.

  712. Hon svänger in på upploppet, den
    olympiska mästaren Carolina Klüft.

  713. Hon lägger på en spurt med 50 meter
    kvar. Snart är hon olympisk mästare.

  714. Carolina Klüft är nu olympisk
    mästarinna i sjukamp! Det är över.

  715. "Herregud, vad skönt",
    ser hon ut att tänka.

  716. Tack, snälla!

  717. Tack så mycket!

  718. Jag har sett det så många gånger
    och varje gång blir jag tårögd.

  719. Det är speciellt med det oregisserade
    i idrott. Att krama syrran och njuta.

  720. Det var en härlig idrottskarriär.
    En dag slutade jag och gick vidare.

  721. Det var faktiskt skönt att sluta.
    Jag brukar avsluta med två bilder.

  722. En är på bullar. En skön sak efter
    elitidrotten är att äta vad man vill.

  723. Man kan käka obegränsat med bullar.
    Det andra är att pinka i fred. Tack!

  724. Textning: Maria Taubert
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Livet är en sjukamp

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Carolina Klüft har tagit såväl VM- som OS-guld i sjukamp och hon innehar fortfarande det svenska rekordet i sporten. De kunskaper hon fick med sig under karriären applicerar hon nu på andra delar av livet, för att hitta motivation och nå framgång. Här delar hon med sig av sina erfarenheter och berättar om hur hon nådde sina mål genom att bland annat stärka sin självkänsla och balansera sina prestationer. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Ämnen:
Idrott och hälsa, Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
Idrott, Idrottskvinnor, Idrottspsykologi, Sport
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Jämställdhet för en framgångsrik idrott

Svensk idrott har inte nått sina jämställdhetsmål. Därför behövs nya krafttag för att förändra strukturer, kulturer och styrsystem. Det anser Sofia B Karlsson, jämställdhetsresurs på Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna. Tillsammans med Musse Hasselvall, programledare och kampsportsprofil som sadlat om till ridning, talar hon om jämställdhet i idrottens olika rum; tränings- och tävlingsarenan, omklädningsrummet och styrelserummet. De går igenom hur man kan göra för att synliggöra könsnormer och hur man kan förändra de delar som hindrar idrottsutvecklingen. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Livet är en sjukamp

Carolina Klüft har tagit såväl VM- som OS-guld i sjukamp och hon innehar fortfarande det svenska rekordet i sporten. De kunskaper hon fick med sig under karriären applicerar hon nu på andra delar av livet, för att hitta motivation och nå framgång. Här delar hon med sig av sina erfarenheter och berättar om hur hon nådde sina mål genom att bland annat stärka sin självkänsla och balansera sina prestationer. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Idrott för alla

Jonas Morin är den före detta elitbasketspelaren som startade en ny tävlingsform inom basket anpassad för barn - easy basket - när sonen med vänner ville börja spela. Klubben har arbetat mycket med inkludering och har nu över åttio olika nationaliteter. Här berättar Jonas Morin om sin passion för basket och om hur han arbetar för att göra idrott inkluderande för alla. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Resan mot likvärdig idrott

Trots att nästan alla barn någon gång i livet är med i en idrottsförening är det få unga med funktionsnedsättning som deltar i organiserad idrott. Vad beror det på och vad kan göras för att skapa en likvärdig och inkluderande idrott? Om detta berättar Kim Wickman, docent och lektor i pedagogik och forskningsledare inom specialpedagogik vid Umeå universitet. Hon intresserar sig för de komplexa sambanden mellan idrott, genus och funktionsnedsättning ur ett normkritiskt perspektiv och föreläser om ledarskap utifrån deltagarperspektiv. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning

Mer allmänbildande & idrott och hälsa

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Bokmässan 2016

Så kan du hjälpa din hjärna att bli smartare

Vetenskapsjournalisten Lisa Kirsebom samtalar med Åsa Nilsonne, psykiater och författare, och Anders Hansen, läkare och författare, om den senaste forskningen kring hur träning påverkar hjärnan och hur mindfulness kan bidra till nya upptäckter inom modern neuropsykologi. Forskningen visar till exempel att barn som rör på sig är mycket bättre på matte och svenska, och att äldre som håller igång har större motståndskraft mot demens och alzheimer. Inspelat på Bokmässan i Göteborg den 22 september 2016. Plats: Svenska Mässan. Arrangörer: Bonnier Fakta och Natur & Kultur.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet

Drömmen om gymnastik

För tre år sedan kom den då sjuåriga Solin till Sverige från Syrien. En av hennes största önskningar var att få ägna sig åt gymnastik. Men vart skulle hon vända sig? Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till lek, vila och fritid. Men det är inte alltid lätt att veta hur man ska gå tillväga för att bli delaktig i en förening. Aila Ibanez Menguc från Riksidrottsförbundet pratar om hur idrottsföreningar praktiskt arbetar för att få alla barn att känna sig inkluderade, och vilken betydelse leken har inom idrotten.