Fåglar med olika näbbar,
öar långt ut i havet-

-forskare, sköldpaddor och teorier.

Det handlar om evolution, om orden
som förklarar vad det handlar om.

Evolution betyder förändring.

Men evolution i naturen,
hur fungerar det?

Det där att djur och växter
förändras med tiden.

Vi letar efter spår av evolution
på den plats-

-där en gång naturforskaren Charles
Darwin funderade på djurs utveckling.

På Galapagos såg Darwin
små skillnader på djur - variationer.

Han insåg att om djur eller växter
ska förändras - genomgå en evolution-

-behövs de där små skillnaderna,
variationerna-

-och så måste de gå i arv
till ungarna.

Det här handlar även om Darwin,
som skrev boken-

-om att arter utvecklas
och förändras, för 150 år sedan.

I den skriver han att variation
behövs för att evolution ska ske.

Den bästa varianten sållas fram, den
med bäst variation just nu och här.

Darwin kallade det "survival of
the fittest" - ett jättekänt citat.

Den bästa överlever, men många tror
att den starkaste överlever.

Det är fel. Man behöver inte
vara stark eller slåss hela dagarna.

Det handlar bara om att överleva
och få ungar.

Den med flest barnbarn sprider sina
gener på den platsen och vinner.

Oj! Oj, oj, oj!

Här hade det varit bra om var snabb.

Hoppsan, nu var det bra
att inte vara så snabb.

Konkurrensen gör att några dör
och några överlever.

Det var det här Darwin funderade på
efter resan till Stilla havet.

Finns det konkurrens, brist på något,
som mat eller någon att para sig med-

-bra platser att bo på och gömma sig,
då räcker det inte till alla.

Några försvinner. De för inte sina
gener, anlag och egenskaper vidare.

De dör och hela deras släkt tar slut.

Den variation de hade fungerade inte
just nu och här.

De silas, sorteras, selekteras bort.

Eller så finns det en annan chans
när det är ont om något.

De där olikheterna, variationerna.

De olika egenskaper som gömt sig
i generna. Då kan det bli så här.

Några små finkar blåste ut till en ö.

Oj, vad många fåglar det blev
på den lilla ön!

Trångt och konkurrens om mat,
alla äter frön.

Utom den där med smal näbb
som kan pilla ut goda kryp ur hål.

Och den med så stark näbb att han kan
knäcka tjocka nötter. Smart.

Nötknäckarnäbben var ärftlig.
Insektspillarnäbben var ärftlig.

Flera olika jobb på samma ö-

-men efter lång tid
har de blivit olika arter-

-som inte riktigt känner varandra
längre.

I finkarnas gener fanns en möjlighet
att få tjock näbb, kort, lång, smal.

De som satsar på ett käk, som
insekter, har smala pincettnäbbar-

-därför att ungar i den släkten
med smala näbbar-

-har haft störst chans att nå
vuxen ålder, för de har fått mat.

Bland de här ödlorna har det skett
en selektion. Ett tufft urval.

Deras släktingar var nämligen gröna
och levde i träd.

Där satt de och åt frukt
och hade det bra.

Men här ute kämpar kusinerna mot
havet. Det enda ätbara är sjögräs.

Här skulle en ärtgrön leguan
bli väldigt synlig för en rovfågel.

De syns i sanden, men de behöver
värma sig, så det får de ta.

Men hur blev de svarta?
Och varför nyser de?

Gröna leguanödlor hamnade i havet.
De flöt ut till otrevliga vulkanöar.

De mörkaste kunde gömma sig
på svarta klippor.

Ju mörkare, desto osynligare.
Generation efter generation.

Det är salt i maten också - blä.

De som kunde nysa ut salt och inte
syntes så bra fick flest ungar.

Och barnbarn. Och barnbarnsbarn.
De andra var ju döda.

Det tog ett par miljoner år
att bli svarta och nysande.

Fortfarande syns det gröna på en del
av dem där ute på öarna.

Andra leguaner åt kaktusar i stället.
Det gick det också.

Men på de öarna är det bättre
att likna en övermogen kaktus.

Det är rätt snyggt med gult också.
Det tycker ödledamerna.

Det var mycket prat om Galapagos.
Vad är intressant med de öarna?

Men det får bli en annan gång.

Text: Martin Garat
www.btistudios.com