Titta

UR Samtiden - Bokmässan 2018

UR Samtiden - Bokmässan 2018

Om UR Samtiden - Bokmässan 2018

Seminarier och föreläsningar från Bokmässan. Inspelat den 27-29 september 2018 på Svenska Mässan, Göteborg. Arrangör: Bok & Bibliotek i Norden AB.

Till första programmet

UR Samtiden - Bokmässan 2018 : Jonas Hassen Khemiri och Sara Stridsberg om skrivandeDela
  1. Vi sitter här och försöker verka som
    om vi inte grinade oss igenom natten.

  2. I mitt skrivande har jag velat
    kasta in en bomb och säga:

  3. "Dra åt helvete, allihopa.
    Jag är inte överens."

  4. Jag heter Jonas Eklöf. Jag jobbar på
    Vi och är chefredaktör på Vi Läser-

  5. -som firar 10 år den här hösten.

  6. Vi bestämde oss tidigt för
    att uppmärksamma detta på mässan-

  7. -genom att sammanföra
    tidigare omslagsförfattare.

  8. I går kunde ni höra Leif G.W. Persson
    och Lena Andersson.

  9. I dag välkomnar jag Jonas Hassen
    Khemiri och Sara Stridsberg hit.

  10. De har varit på vårt omslag
    inte bara en, utan två gånger.

  11. Det har ni faktiskt bara gemensamt
    med en annan författare-

  12. -och det är Bodil Malmsten.

  13. Hade hon levt
    hade jag bjudit in henne också.

  14. Men ni använder ju båda
    ett berättargrepp-

  15. -där en död person
    bevittnar de levande från ovan-

  16. -så man kan kanske föreställa sig att
    Bodil är med och lyssnar här i dag.

  17. Jag tänkte börja med att fråga...

  18. Jag har hört dig, Sara, prata om-

  19. -att en roman börjar
    ganska ofta för dig med en bild.

  20. Det kan vara ett konstverk
    eller en konstnär.

  21. Jonas, jag har inte hört dig prata
    i exakt samma termer-

  22. -men det har varit en fråga
    som du har sökt ett svar på.

  23. Jag tänkte helt enkelt börja med
    att fråga er-

  24. -hur det började för er
    med era nya romaner.

  25. Hur började det? Nej, men jag kan...

  26. Med en fråga eller kanske snarare
    att jag blir förvånad över-

  27. -en egen reaktion, tror jag.

  28. Kortare, politiska texter
    börjar med en känsla av-

  29. -att nån måste säga det här,
    annars kommer jag att explodera.

  30. När det blir romaner är det mer att
    det börjar med sociala situationer-

  31. -där jag upplever att jag reagerar på
    ett sätt som jag inte hade tänkt mig.

  32. Det blir nån krock
    mellan teori och praktik.

  33. Med "Pappaklausulen" var det så
    att jag var hemma med mina barn-

  34. -och tänkte mycket på:
    "Hur är man en bra förälder?"

  35. En bra förälder måste ta hand om
    sina barn och sina gamla föräldrar.

  36. Jag kände att det vore så smärtsamt-

  37. -att komma på för sent
    att jag var en dålig förälder.

  38. Barnen är trettio och så "Just det,
    jag var usel". Vad kan man göra då?

  39. Man kan åka bakåt i tiden och göra om
    allt, eller så kan man skriva om det-

  40. -eller så kan man ta hand om
    nästa generation, barnbarnen.

  41. I det började boken,
    och nåt liknande händer i boken.

  42. Det är en gammal person
    som har gjort en massa misstag-

  43. -kommer på det för sent och försöker
    vända ut och in på tiden-

  44. -genom att ta hand om
    nästa generation.

  45. Apropå det du sa nu, Jonas-

  46. -att jag har sagt att det ofta börjar
    i bilder för mig...

  47. Det har nog varit så att jag har haft
    bilder som är starkare än allt.

  48. Ett slags frätande, brännande bilder
    som jag inte kommer förbi.

  49. Men sen har jag upptäckt
    nu de senaste veckorna-

  50. -när jag har pratat om den nya boken-

  51. -att den här gången har det snarare
    varit en röst - ett eko, ett rop-

  52. -som har
    tagit mig hela vägen genom romanen.

  53. Vi kanske inte ens har nämnt det, men
    "Kärlekens Antarktis" heter boken.

  54. Man kan väl säga att den på nåt sätt
    är sprungen ur Catrine da Costas öde.

  55. -Eller säger jag för mycket då?
    -Ja...

  56. Den får gärna associeras med många
    olika öden som den kanske liknar-

  57. -där hon skulle kunna vara
    ett sånt öde-

  58. -men det är inte en berättelse
    om Catrine da Costa.

  59. Det är en sorts anonym dödad flicka-

  60. -som har släktdrag
    med väldigt många andra gestalter-

  61. -och inte bara mördade gestalter,
    utan andra människor.

  62. I romanen innan den här,
    "Beckomberga"-

  63. -så besöker Jackie sin pappa
    på mentalsjukhus.

  64. Hon läser tidningarna-

  65. -och där stirrar de dödade flickorna
    tillbaka på henne ur trycksvärtan.

  66. Samma sak i pjäsen "Beckomberga".

  67. Jag var väldigt involverad
    i den pjäsen.

  68. Jag brukar inte vara det,
    men jag fastnade bland skådespelare.

  69. Jag nästan klättrade omkring bland
    dem på scenen och släppte inte taget.

  70. Då var det Rebecka Hemse
    som spelade Sabina.

  71. Det är en karaktär
    som i den pjäsen tar livet av sig.

  72. Nu blir jag osäker på om hon
    tar livet av sig, men hon dör.

  73. Sista gången hon står på scenen
    säger hon inte "Se mig försvinna"-

  74. -men hon säger nåt liknande, som på
    nåt sätt ekade in i den här romanen.

  75. Jag vet inte om det är så för dig,
    men ibland är det spår eller problem-

  76. -som fortsätter igenom böckerna.

  77. För man blir ju inte av med världen.
    Den brukar inte lösa sig...

  78. -...under tiden man skriver en bok.
    -Nej. Nej, verkligen.

  79. Vad intressant. Det är jättelikt
    min bok "Allt jag inte minns".

  80. Där finns det också...ekon
    av den här.

  81. Man blir ju inte heller
    riktigt klar med döden-

  82. -och vad man ska göra av
    det faktum att...

  83. När jag läste din bok
    tänkte jag jättemycket på...

  84. ...hur närvarande de döda är
    på nåt sätt.

  85. Rent konkret i din bok är det ju
    en död person som vi umgås med-

  86. -och kommer väldigt nära och förstår
    och blir berörda av.

  87. Jag upplevde det också som-

  88. -att alla mina döda personer
    började tala genom din bok.

  89. När jag säger "mina döda personer"
    så är det alla som jag har förlorat.

  90. Och så dör de igen och igen.

  91. Jag kan inte riktigt förklara-

  92. -varför jag inte kunde
    sluta läsa det.

  93. Jag tror att jag inte kunde sluta
    läsa det därför att boken i sig-

  94. -blir ett bevis på
    att de i själva verket inte dör.

  95. Det blir nåt konstigt trösterikt i
    att läsa att de döda finns kvar-

  96. -och är med oss som röster
    eller som viskningar-

  97. -eller i vår fantasi eller så.

  98. Men är inte hela litteraturen som
    det där med ens egna förlorade döda?

  99. Fantasierna man har och
    det där backandet tillbaka i tiden.

  100. "Om det inte hade hänt..."
    Som ett slags förhandlande med döden.

  101. Litteraturen kan hela tiden
    skjuta på det där ögonblicket-

  102. -och göra nån levande och pressa upp
    henne i ljuset igen. Eller honom.

  103. Ja, man börjar liksom omförhandla.
    Man börjar deala med döden.

  104. Greppet att låta de döda berätta-

  105. -i det här fallet en kvinna-

  106. -fanns det med i förutsättningarna
    från början? Hur gick det till?

  107. Det fanns med i förutsättningarna.

  108. Boken började för mig
    i en stark röst som sa:

  109. "Se på mig när jag dör.
    Se mig försvinna."

  110. Det hör vem som helst
    att det är den döda som talar.

  111. Jag trodde jag skulle komma runt det-

  112. -för jag kände mig generad, dum,
    löjlig och förvirrad när jag förstod-

  113. -att om den dödade ska kunna tala
    och föra sin egen talan-

  114. -då kan inte döden vara slutet,
    så som det är i verkligheten.

  115. Döden är ju slutet
    på alla berättelser.

  116. Jag visste inte hur jag skulle
    hantera sånt som himmel och helvete-

  117. -och det kändes som
    ett svårt material att snudda vid.

  118. Men då är ju egentligen
    nästan allting möjligt.

  119. Det är ett slags total frihet
    i skrivakten.

  120. Tvingades du
    till många omskrivningar-

  121. -för att hitta ett perspektiv
    som du ändå tyckte var trovärdigt?

  122. Ja, men det gör jag alltid.
    Jag skriver om och om och om.

  123. Jag har så mycket text som aldrig
    kommer med, som är blindspår.

  124. Det är ett slags falska spår
    eller misslyckade spår.

  125. Jag har tre gånger så mycket text.

  126. -Har du det?
    -Aldrig. Jag skriver bara rakt ut.

  127. -Gud, vad skönt.
    -Jag har aldrig använt delete.

  128. Nej, min process är oftast-

  129. -att jag behöver skriva mig fram
    till vad det ska bli.

  130. Jag skriver
    väldigt, väldigt mycket text-

  131. -för att hitta in i nånting som
    plötsligt börjar vibrera med liv-

  132. -eller som har energi.

  133. När jag var yngre tänkte jag "Är det
    bra eller dåligt?" Nu tänker jag:

  134. "Här vibrerar nånting."

  135. Och då följer jag det.

  136. Men det är intressant,
    det du säger om att bli överraskad.

  137. I min bok är det ju också
    en död person som kommer tillbaka.

  138. Och det var en sån punkt. Jag visste
    att jag ville skriva om den familjen.

  139. Jag visste
    att det skulle komma en död dotter-

  140. -och anklaga den gamle pappan.

  141. -Visste du det från början?
    -Ja.

  142. -Var det en jobbig insikt?
    -Ja.

  143. Men jag hade också en bild av
    vad jag ville att hon skulle göra.

  144. Hon känner sig sviken av
    att pappan har varit frånvarande.

  145. Sen var det så märkligt att när hon
    väl kom in så förlät hon honom.

  146. Eller hon kom in
    och tog hand om honom.

  147. Och det var så märkligt.

  148. Min initiala fråga var:
    Hur är man en bra förälder?

  149. Det är barnen
    som får avgöra det längre fram.

  150. De har patent på svaret på
    om man var bra eller inte.

  151. I boken får hon...

  152. Hon har möjlighet
    att förlåta pappan-

  153. -som går runt och bär på den här
    skulden över att ha gjort fel.

  154. Är det svaret på den första frågan?

  155. Att det enda man kan hoppas på
    är barnens förlåtelse?

  156. -Ja, kanske.
    -Eller försoning.

  157. Det finns nåt med
    att den döda dottern är så fri.

  158. Jag tänkte på frihet
    när jag läste din bok också.

  159. Det är nåt fantastiskt
    med det här perspektivet.

  160. Allt är möjligt
    om man talar med en död persons röst.

  161. Det kändes också som att det fanns
    en väldigt tydlig värld-

  162. -som du etablerade,
    och som vi befann oss i.

  163. Där kändes det som
    att båda våra döda personer tyckte-

  164. -att det var ganska härligt
    att slippa sina kroppar-

  165. -och att säga hej då till dem.

  166. Det finns ett spår i det här
    som du har återkommit till.

  167. Du har nån gång sagt att du är
    intresserad av de djupare sambanden-

  168. -mellan ekonomi och människovärde.

  169. Det fanns i "Allt jag inte minns"
    och i din pjäs "Ungefär lika med".

  170. Det finns ju här också.

  171. Ett hyreskontrakt blir bostadsrätt-

  172. -och sonen får ta över efter pappan
    och är satt i skuld.

  173. Det kan tyckas trivialt,
    men det påverkar dem mycket.

  174. Ekonomi blir en fråga
    du förhåller dig till-

  175. -och kopplar det till människovärde.

  176. Vad menar du när du pratar om
    de här djupare sambanden-

  177. -mellan människovärde och ekonomi?
    Vad är det du far efter?

  178. Jag tror att jag...

  179. Jag är uppvuxen i en familj
    där mycket handlade om ekonomi.

  180. Jag tror att det kanske har att göra
    med att mina föräldrar kom-

  181. -från olika
    ekonomiska förutsättningar.

  182. Mamma kom från rikare håll.
    Pappa kom från fattiga förhållanden.

  183. Han var väldigt fokuserad på ekonomi
    när jag växte upp.

  184. Han såg en tydlig länk mellan att få
    pengar och att bli fri och lycklig.

  185. Han dedicerade mycket tid till det
    och jobbade mycket.

  186. Vi jobbade ihop med en massa projekt
    för att uppnå den där rikedomen.

  187. Men jag kommer inte från ett hem
    där nån lärde mig-

  188. -att det finns ett ekonomiskt system
    som skapar ojämlikhet.

  189. Lärdomen var
    att det finns ett ekonomiskt system-

  190. -och nyckeln är
    att du ska ta dig igenom systemet.

  191. Idén att man kunde förändra systemet-

  192. -fick jag försöka övertala mig om
    långt senare.

  193. Så det kanske är därför ekonomi är
    ett spår som dyker upp.

  194. Det finns ju jättekonkret
    i din bok också.

  195. Jag tänkte...

  196. Apropå det där med den lilla världen
    och den stora överbyggnaden-

  197. -och Marx och ideologierna
    och förändringen av värden...

  198. Jag känner igen det där med att ha
    två föräldrar som är otroligt olika.

  199. Att ha två så otroligt starka
    motkrafter i sig skapar ju också...

  200. Jag vet inte om det skapar skrivandet
    eller en blick på världen-

  201. -där inga system egentligen
    kan sitta ihop.

  202. De går sönder. De kraschar inombords.

  203. Du pratar ju ofta om förstörelsen.

  204. När vi intervjuade dig senast
    sa du nåt som påminner om nåt du sa-

  205. -när vi pratade med dig
    redan 2010, vid vår första intervju.

  206. Att förstörelsen pågår konstant
    hela tiden.

  207. Vi lever ju i turbulenta tider,
    och mycket pekar åt fel håll-

  208. -men minns du när du började se
    världen genom den linsen?

  209. -Vad sa du? "Världen..."
    -Genom den linsen.

  210. -Säg vad jag sa då. Kommer du ihåg?
    -Det var bra.

  211. För jag tänker så här att...

  212. Jag tror det är så här...

  213. Du sa så här: "Förstörelsen
    som pågår mitt ibland oss."

  214. -Ja, nu vet jag.
    -Ja, du kanske kommer ihåg det.

  215. Men när vi pratade om litteratur
    pratade du också om...

  216. Redan i "Darling River"
    var du inne på det.

  217. När du fick Selma Lagerlöf-priset
    gjorde vi ett reportage.

  218. I ditt tal pratade du om
    att när man beskriver en människa-

  219. -finns det en risk
    att man förstör henne.

  220. Och det där har återkommit
    så många gånger.

  221. Jo, men dels så tror jag
    att jag alltid har en bild av-

  222. -att här sitter vi i den här ytan-

  223. -och så pågår det nåt
    så fruktansvärt groteskt under oss.

  224. Som när man välter träden i skogen
    och blottar rötterna.

  225. När jag går genom världen ser jag...
    Det är som ett hyperseende.

  226. Man tittar ovanför vattenytan
    och sen under, och så ser man-

  227. -människor som bara faller inför oss,
    som ligger på gator eller som dör-

  228. -och som inte går att rädda
    eller hålla i handen.

  229. Och sen den där trevliga ytan.
    Vi sitter här hela och rena-

  230. -och försöker verka som om vi inte
    grinade oss igenom natten.

  231. I mitt skrivande har jag velat
    kasta in en bomb och säga:

  232. "Dra åt helvete, allihopa.
    Jag är inte överens."

  233. Mina karaktärer
    är åtminstone inte överens.

  234. Kan du känna igen dig
    i den ganska mörka bilden?

  235. -Vill du att alla ska dra åt helvete?
    -Det är intressant.

  236. Jag tror
    att jag har ägnat mer tid åt att...

  237. Mitt författarskap har rört sig
    mer och mer mot...

  238. Jag var mer intresserad av att lappa
    ihop i början. De första böckerna-

  239. -var försök att lappa ihop min bild
    av min pappa och min barndom.

  240. Jag försökte på nåt vis...

  241. Min inre bild är att det läcker,
    och så försöker jag intala mig själv-

  242. -att med lite fantasi
    så kan man bli fri.

  243. Hittar man på ett språk så ligger det
    nya identiteter i språket.

  244. Eller?

  245. Jag tror
    att jag försökte inbilla mig-

  246. -att vi är fria i skapandet.

  247. Jag har rört mig
    mer och mer mot en konkretion-

  248. -och det som i början var mitt försök
    att skriva mycket...

  249. Många av mina historier
    ligger nära min egen familj.

  250. I början tror jag
    att jag romantiserade-

  251. -eller att jag
    försökte rädda familjen.

  252. Jag kan relatera till
    att ha olika föräldrar-

  253. -men också olika föräldrar
    som har blivit hotade utifrån.

  254. Omgivningen tittar på dem och säger:

  255. "Det är nåt fel där.
    Det finns nåt skevt där."

  256. "Er kärlek är inte på riktigt."

  257. Mina föräldrar
    utsattes för en massa saker.

  258. Från tidig ålder tog jag över
    familjen och skulle försvara den.

  259. Och då har det varit
    en rörelse för mig-

  260. -att våga mig mot att skriva
    personerna så som de faktiskt är.

  261. Att inte behöva försvara
    och rädda dem?

  262. Ja, och att inte behöva fly in
    i fantasivärlden, utan säga:

  263. "Så här liten är en person också."

  264. Det var så långt jag kom
    i förstörelsen.

  265. Att beskriva ett skötbord.

  266. Nej, men att våga vara kvar
    i en vardag.

  267. Jag tänker att det finns
    nånting värdigt i det också.

  268. Att beskriva en människa som en
    människa och inte lappa ihop den...

  269. -...till en superhjälte.
    -Jag kan känna igen mig...

  270. ...obehagligt mycket
    i det du säger nu.

  271. Alltså just det här med
    att ärerädda den egna familjen.

  272. Tog det sig i tydliga uttryck
    när du skrev den här boken?

  273. -Att den tanken fanns med dig?
    -Jag tänker mer på "Beckomberga".

  274. Att liksom ärerädda dåren och pappa.

  275. Jag kan inte riktigt uttrycka det,
    men nånting var väldigt tydligt-

  276. -i det här du beskriver:
    äreräddningen och den stora gesten.

  277. Att skapa en sorts frihet i stället
    för att stå öga mot öga med...

  278. Men man kanske måste skriva
    många böcker för att orka stå där.

  279. Jag har, just som du sa, inte varit
    så rädd för att förstöra karaktären.

  280. Hur ska jag beskriva henne
    utan att förstöra henne?

  281. För så mycket av våra beskrivningar i
    världen utanför innebär förstörelse.

  282. Ständiga beskrivningar
    av de andra och främlingarna.

  283. Men när det rör vid det egna så blir
    det, precis som du säger, nåt annat.

  284. Då kanske man måste våga gå rakt
    genom elden och se den lilla pappan-

  285. -i all sin ynklighet.

  286. I det ser man ju sig själv också.

  287. Att skriva om nästa generation,
    barngenerationen...

  288. I förlängningen
    är det ju hela tiden en själv också.

  289. Vi vet att vi är våra föräldrar
    med 40 års eller 25 års fördröjning.

  290. Så när jag räddar pappagestalten
    så är det kanske ett sätt-

  291. -att som en jättelång bumerang
    fånga den 25 år senare.

  292. Att jag förstår ett framtida jag mer
    på nåt sätt-

  293. -eller att man förlåter sig själv
    genom att skriva om historien.

  294. Jag tänkte på det här med att jag sa
    att jag ville be alla dra åt helvete-

  295. -och kasta in nånting
    så att nåt går sönder.

  296. -Då sa du att du mer har velat laga.
    -Laga och sätta ihop. Ja, precis.

  297. Då tänkte jag på texten
    du skrev nu inför valet.

  298. -Det här brevet till vännerna.
    -Just det.

  299. Jag kände att det brevet
    var bara till mig.

  300. Du menade säkert några andra också.

  301. Men det hade verkligen en sån enorm
    kraft av att laga och sätta ihop.

  302. För vår tid är så trasig
    och splittrad, och det är så mycket:

  303. "Du har gjort fel."

  304. Plötsligt fick jag ett direkt
    tilltal, som också var tröstande.

  305. -Vad var tanken med texten?
    -Vad roligt. Tack.

  306. Ja...

  307. Tanken föddes väldigt organiskt.

  308. Fast det var också lite det
    som vi pratade om tidigare.

  309. Det var en sån text där jag kände:
    "Är jag galen som känner det här?"

  310. "Är jag galen som känner
    hur det här giftet sipprar in i mig?"

  311. "Är det bara jag som går runt
    med den här känslan av"-

  312. -"den här syndabocksmentaliteten?"

  313. Ingen sa det på nåt sätt,
    och då skrev jag en liten text-

  314. -som jag lade på Instagram,
    och sen publicerades den.

  315. Den handlade väl egentligen
    dels om...

  316. Den handlade väl också om kraften i
    att vi rymmer allt det där.

  317. Vi rymmer den där aggressionen också.

  318. Och vi rymmer lockelsen
    till väldigt förenklade idéer-

  319. -om en främmande fiende.

  320. Det är nåt som jag har haft lättare
    att se i mig själv-

  321. -men har kämpat lite med att se
    i min familj och så där.

  322. Det har varit svårare att se det.
    I alla fall att erkänna det utåt.

  323. Jag tänker på en sak som du har sagt.

  324. Det finns författare
    som är samhällsintresserade-

  325. -men som inte vill ge sig in
    i dagspolitik-

  326. -och ge sig in i ett meningsutbyte
    kring aktuella händelser.

  327. Men du har sagt: "Jag tycker att
    en författare ska vara ärlig med"-

  328. -"hur hen ser på världen."

  329. När känner du att det inte räcker med
    att vara en skönlitterär författare-

  330. -utan du behöver stiga ur den rollen?
    Är det nåt akut du känner-

  331. -som gör att du måste skriva en text
    som blir nåt annat?

  332. Det är nästan nån klåda.

  333. Det finns liksom en medialogik-

  334. -där vissa ska göras till språkrör
    för vissa grupper.

  335. Jag har aldrig
    låtit mig själv bli det-

  336. -men ibland är det
    som att jag också behöver få ut nåt.

  337. Det är så de kortare grejerna föds.

  338. Men...

  339. Har det blivit svårare
    att vara författare?

  340. 2003 och 2004
    kom era första romaner, tror jag.

  341. Nu har ni varit verksamma i 15 år.

  342. Har skönlitteraturens roll förändrats
    i dessa tider?

  343. Har författarens roll ändrats
    på nåt sätt?

  344. Det är stora frågor.

  345. Jag tycker att det är svårt
    att överblicka.

  346. Det enda jag kan säga är kanske
    att jag värnar om litteraturen-

  347. -och älskar litteraturen just för att
    litteraturen är så djävulskt långsam.

  348. Det är så trögt.
    Det är nån form av tröghet-

  349. -som står emot
    ett slags skenande, vild tid.

  350. Jag vet inte hur den trögheten
    och långsamheten står sig just nu.

  351. Man pratar om att boken är hotad.

  352. Det vill jag ogärna säga. Jag vill
    gärna vara utopisk vad gäller boken.

  353. Men det är väl kanske en svårighet
    för boken att stå still-

  354. -och vara
    den där långsamma och tröga oändligt-

  355. -apropå den här svarslatensen: den
    här förlåtelsen 30 år framåt i tiden.

  356. Och det tar år att skriva en bok.

  357. Att förhala och omförhandla tiden
    kan ju romanen göra.

  358. Jag skulle säga
    att romanen på ett sätt är urstark.

  359. Litteraturen och poesin insisterar på
    den där långsamheten. Den står kvar.

  360. Jonas, du pratar om litteraturen
    som en frizon-

  361. -och också om
    det här med långsamheten.

  362. Den har ju
    en långsamhet inbyggd i sig.

  363. Tiden känns ju som om den skenar,
    och litteraturen är ganska konstant.

  364. Den tar sin tid
    både att skriva och att läsa.

  365. Jag gillar nog snabbhet mer än du.
    Jag är otålig.

  366. Jag tycker också att det finns nåt
    väldigt häftigt i att text har-

  367. -den permanenta kvaliteten
    och kommer att överleva oss.

  368. Men det finns också nåt med-

  369. -att sitta på ett flygplatshotell
    i Oslo och känna-

  370. -"Jag måste säga nåt"-

  371. -skriva ihop några rader
    och sen lägga ut dem i världen.

  372. Sen är det en massa människor som får
    en känsla av att de är mindre galna-

  373. -tack vare mina ord.

  374. Jag har ibland tänkt att jag gillar
    att försöka bygga in snabbhet-

  375. -i mina böcker...på nåt sätt.

  376. Och det har att göra med döden också.

  377. Jag tror att jag tycker om författare
    som lyckas signalera till mig:

  378. "Jag vet att du snart kommer att dö.
    Din tid är värdefull."

  379. "Jag kommer att ta hand om den och ta
    dig dit du behöver komma snabbt."

  380. Det behöver inte betyda
    att det är korta, snabba meningar-

  381. -eller att boken känns andfådd-

  382. -utan det är nån som respekterar
    min tid som mottagare.

  383. Det tycker jag verkligen finns
    i "Kärlekens Antarktis".

  384. Av de författare
    som jag har läst de senaste 10 åren-

  385. -så är många av de samtida
    författarna som jag uppskattar mest-

  386. -personer som är bra på
    att liksom ta mig snabbt-

  387. -till platser som jag inte visste
    att jag ville vara på.

  388. Vad pratar vi om för författare då?

  389. De sista 10 åren är det de som...

  390. I min bokhylla har jag en sektion
    av författare som har påverkat mig.

  391. -Är det en egen hylla?
    -Jag har inte mina egna böcker där.

  392. En dag kanske jag vill sätta
    en av mina där.

  393. Det är böcker
    som har öppnat nån dörr i mig.

  394. Då finns Sara där.

  395. Roberto Bolaño finns där.
    Svetlana Aleksijevitj.

  396. Jag har också cd-skivor
    av rapparen Kendrick Lamar.

  397. Jag tänker att de hör ihop.
    Knausgård finns där också.

  398. Gemensamt för dem är att deras verk
    kommer att överleva oss-

  399. -men också att jag får känslan av-

  400. -att de värdesätter min tid
    på nåt sätt.

  401. -Vi ska inte vara överens om allt.
    -Jag är emot allt du sagt hittills.

  402. Har du en likadan hylla hemma?

  403. -Hade du en avgränsad hylla för dem?
    -Bokhyllan är så här, och en del...

  404. -Står de för sig själva?
    -Ja.

  405. Och de står kronologiskt.
    Det börjar med en liten Pixibok.

  406. Den heter "Dun till lillans täcke"
    och är superbra.

  407. Det är första gången jag kände
    att en historia kunde tas in i mig.

  408. Sen står de kronologiskt.
    Alla tonårsböcker som är där-

  409. -förstår man inte nu
    att de kunde beröra en-

  410. -men de gjorde nånting med mig då,
    och då får de stå där.

  411. -Har du det?
    -Nej. Jag blir helt fascinerad av...

  412. ...att du har en särskild hylla
    för dem som betyder nånting.

  413. Berätta. Vad händer i dig då?

  414. Jag är bara avundsjuk på
    att du har ordnat upp det.

  415. -Att jag vet det?
    -Ja.

  416. Jag sa när jag kom:
    "Jag läste rubriken på vägen hit."

  417. "Det stod att jag ska sammanfatta de
    senaste 10 årens svenska litteratur."

  418. "Det har inte jag gjort."

  419. Jag får ofta en känsla av att för att
    kunna skriva, tänka och leva...

  420. Det kanske bara är ett försvar
    för att jag är slarvig-

  421. -men allt måste irra runt
    och virvla runt-

  422. -utan att man fäster det.

  423. Så jag vet inte vilka de där böckerna
    är eller var jag skulle hitta dem.

  424. Har de gått sönder? Är de kvar?

  425. Du har ett fantastiskt heligt altare.

  426. Jag har dem ju inom mig nånstans,
    som ett slags riktningar.

  427. Det är som att du har gjort
    ett slags berlock.

  428. Jag gillar att hålla fast vid saker
    som betyder nåt för mig.

  429. Jag är väldigt avundsjuk på
    att du håller ordning på sakerna.

  430. -Men vad är det, då?
    -Du gör det heligt.

  431. Men vad är det, då? Viljan att
    hålla fast vid nåt som betyder nåt-

  432. -är ju erfarenheten av att viktiga
    saker och personer har berövats en.

  433. Erfarenheten av att viktiga personer
    har kommit och gått i mitt liv-

  434. -har gjort att jag tar det viktiga
    och låser in det.

  435. Min reaktion har varit den motsatta.

  436. Ingenting går ändå att hålla kvar.
    Alla man älskar dör.

  437. Kommer jag härifrån utan väskan
    så kommer den inte med.

  438. Skrivandet för mig är mycket det.

  439. Ett försök gentemot döden-

  440. -att göra det lilla som går för att
    skjuta upp och hålla den på avstånd.

  441. Men det är ju inte så att jag går
    till min hylla i morgonrock och...

  442. Men det är det jag ser framför mig,
    att det är stillsamt.

  443. Vad det framför allt gör
    för mig är ju...

  444. Jag kommer aldrig att tvivla på
    berättelsens kraft eller möjligheter.

  445. Den form som har präglat mig mest
    är boken.

  446. Böckerna har öppnat flest dörrar
    i mig på nåt sätt.

  447. Men ibland kan jag tvivla på
    varför en historia jag ska berätta-

  448. -ska berättas just i bokform.

  449. Och alla böcker där,
    från "Dun till lillans täcke"-

  450. -till "De vilda detektiverna"
    av Bolaño-

  451. -skulle inte kunna fungera
    i nån annan form.

  452. Jag tror att det är därför
    de får stå i en egen liten avdelning.

  453. De legitimerar
    att du insisterar på boken.

  454. Ja, som en påminnelse.
    Att kunna gå dit och minnas.

  455. Det blir nästan som gamla klassfoton.

  456. Tar jag ut "Stäppvargen"
    och läser nu så bara:

  457. "Vad är det här för bok?
    Hur kunde jag gilla det här?"

  458. Men det blir också en påminnelse om
    tidigare versioner av en själv.

  459. Du nämnde tvivlet nu.

  460. Redan när vi pratade 2010
    så hade du en förhoppning om att...

  461. Det var så kort period mellan att man
    tyckte att man var bäst i världen-

  462. -och sen
    att man tvivlade på varje ord.

  463. Du hade en förhoppning om
    att ju mer du skrev-

  464. -desto längre
    skulle den här perioden bli-

  465. -där du kände dig säker på
    att orden bar. Sen lade du till:

  466. "Men jag tvivlar också på
    att det kommer att bli så."

  467. Men nu har du ändå hållit på ett tag.

  468. Har tvivlet blivit lättare
    att hålla ifrån sig?

  469. Jag tänker lite annorlunda.

  470. Det var ett sätt jag använde förut.

  471. Förut kunde det leda till
    att jag inte skrev. Jag kände:

  472. "Om jag skriver det i januari
    och inte tycker om det i februari"-

  473. -"då är det ingen idé
    att skriva det."

  474. Nu har jag försökt vända det
    och tänka:

  475. "Då är det ju bara i januari jag kan
    skriva den versionen av den boken."

  476. Det blir ett självbedrägeri
    för att få nåt gjort.

  477. Men jag börjar alltid se en massa fel
    med allt jag har skrivit-

  478. -för att få ut det ur mitt system.

  479. Jag vet inte hur det är för dig.
    Är du vän med boken länge-

  480. -eller börjar du muttra över den?

  481. Jag tycker att med varje bok
    så hamnar jag i...

  482. Det är som en kärleksrelation.
    Det är en euforisk början.

  483. Sen upptäcker man fläckarna långsamt-

  484. -och ska ta konsekvenserna av det.

  485. Ofta är det jag skriver satt.

  486. Det finns några texter där du hör
    ett kvillrande. Du sa nåt annat.

  487. Den texten kommer egentligen
    att ta en igenom hela romanen-

  488. -men det är en fruktansvärd omväg.

  489. Det här ger varje gång en känsla av:
    "Det här går inte."

  490. "Det här klarar inte jag."

  491. Det gäller ju själva romanen:

  492. Att till slut komponera en roman
    och skicka ut den i världen.

  493. Nu vet jag inte vilket tvivel
    ni pratade om, så jag gissar.

  494. Apropå att försöka blockera ut
    det här virrvarret...

  495. Jag tycker att jag skriver
    för att klara av att leva.

  496. Jag tänker ofta att jag valde mellan
    att skriva och att bli olycklig-

  497. -eller att jag valde mellan
    att skriva eller bli alkoholist.

  498. Jag skriver hela tiden,
    och jag tycker mer och mer-

  499. -att jag har kommit ifrån
    att värdera texten.

  500. Sen när den ska ut i världen måste
    man värdera den, och då är det hårt.

  501. Men det är långa stunder
    där det bara rullar texter.

  502. På tal om att blockera ut...

  503. Nu har ni, vare sig ni vill
    eller inte, en position.

  504. Ni är etablerade.
    Ni tillhör kulturetablissemanget.

  505. Jag har inte känt
    att ni har strävat dit-

  506. -men ni har hyllats och fått priser
    och har översatts till många språk.

  507. När vi mötte dig förra gången
    fick du en fråga om-

  508. -att dina böcker färdas
    över hela världen.

  509. Du försöker blocka bort det
    eller att inte tänka på det.

  510. Vad är faran med det? Är det svårt
    att njuta av framgången?

  511. Är det viktigt
    att hålla det ifrån sig-

  512. -att ni har den positionen ni har?

  513. Ni är offentliga personer,
    och folk lyssnar till det ni säger.

  514. Är det viktigt för skrivprocessen
    och er som författare-

  515. -att man stänger en dörr
    kring allt det där?

  516. Jag kan bara inte skriva
    om jag tänker på det.

  517. Jag tycker
    att det är jättesvårt att skriva-

  518. -och då blir det helt omöjligt om jag
    börjar undra vad nån tycker om det.

  519. Vi båda är översatta.

  520. Ibland har det hänt
    att jag är nära texten, följer den-

  521. -och är nyfiken på vart vi ska,
    och då kan jag få en tanke:

  522. "Det här är svårt att översätta."

  523. "Hur ska man säga det här
    på engelska?"

  524. Då ser jag det
    som att den där arbetsdagen är slut.

  525. Då får jag gå hem
    och hämta barnen på förskolan.

  526. Jag lyckas inte skapa nåt intressant
    om jag är i ett efteråt:

  527. "Hur ska jag prata om det här
    på Bokmässan?"

  528. Det är liksom antitesen. Det här är
    antitesen till mitt riktiga jobb.

  529. Du pratar också om olika faser.
    Jag mejlade dig nån gång, och du sa:

  530. "Förlåt, jag är inne
    i en osynlighetsfas."

  531. Vi ska börja avrunda här
    alldeles strax, men...

  532. Och sen kommer den här tvivelfasen.

  533. Det var efter förra boken.
    Nu har du hunnit värma upp lite-

  534. -så du kanske är varmare i kläderna
    och tvivlar inte fullt lika mycket.

  535. Är all glädje förknippad med
    när ni sitter och skriver?

  536. Det finns liksom
    ingen riktig glädje i att bli hyllad.

  537. Nej, jag tycker...

  538. Du ställer många frågor i en.

  539. Jag tror att en del i det här
    att totalt blockera ut...

  540. Man kanske bara är lite rädd
    för allt det där innerst inne.

  541. Jag är lite rädd.
    Jag har inte riktigt där att göra.

  542. Jag skriver från en plats
    som är så långt ifrån kultursidorna.

  543. Mitt hjärta
    är väldigt långt därifrån-

  544. -så jag tror inte att jag behöver
    hålla det ifrån mig.

  545. Det finns inte där.
    Det är ganska långt borta.

  546. Ibland kan det utgöra nån trygghet.

  547. Man känner sig som en lus
    på botten av världen-

  548. -och så kan man dra tag i det där
    som en trygghet.

  549. Man träffar barnens lärare
    som har läst alla böcker-

  550. -och så kan man känna sig
    lite tryggare i världen.

  551. Jag kanske når upp
    till en grundtrygghet.

  552. Jag tänkte bara avsluta.
    Vilken fas är det du är i nu?

  553. Nu håller jag på att vinka hej då
    till den här senaste-

  554. -så nu är jag lite förvånad över
    att jag fortfarande tycker om den.

  555. -Brukar du inte göra det?
    -Nej. Det är för att skydda sig.

  556. -Direkt när den kommer ut?
    -Nej, innan den kommer ut.

  557. -Det brukar vara på releasefesten.
    -Du får suga tag i den känslan.

  558. Det får bli vårt sista ord.
    Tack för att ni tog er tid.

  559. Jag tackar publiken.
    Vi ses ute i mässvimlet.

  560. Textning: Johanna Lidberg
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Jonas Hassen Khemiri och Sara Stridsberg om skrivande

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Författarna Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khemiri samtalar om skrivande och den kreativa processen. I samband med att tidskriften "Vi läser" firade tio år 2018, så fick författarna här svara på hur deras eget skrivande utvecklats med åren. Och vad har egentligen hänt i litteratursverige under de senaste tio åren? Moderator: Jonas Eklöf. Inspelat den 29 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Vi läser.

Ämnen:
Svenska > Skrivande
Ämnesord:
Författarskap, Konstnärligt skapande, Kreativitet, Litteraturvetenskap, Skönlitteratur, Språkvetenskap, Svensk litteraturhistoria, Svenska författare, Sverige
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Bokmässan 2018

Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Hemligheterna bakom världens bästa skolsystem

Varför är det alltid samma länder som topprankas i internationella jämförelser, som till exempel Pisa-undersökningen? Här ger Lucy Crehan, gymnasielärare i naturvetenskap och psykologi, sin syn på saken. Under 2018 genomförde hon ett antal studiebesök i svenska skolor inför utgivningen av den svenska utgåvan av boken "Cleverlands". Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Studentlitteratur.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Bergman och skrivandets dämon

Ingmar Bergman var en skrivande människa som ständigt författade manus, pjäser, böcker, artiklar, dagböcker, brev och andra meddelanden till omvärlden. Här samtalar Jan Holmberg, filmvetare och författare till boken "Författaren Ingmar Bergman", med Anna Sofia Rossholm, lektor i filmvetenskap och författare till boken "Ingmar Bergman och den lekfulla skriften". Moderator: Kerstin Brunnberg. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangörer: Norstedts och Linnéuniversitetet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Vad gör egentligen en bra chef?

Sara Ingvarsson är legitimerad psykolog och har skrivit boken "Lägg ner ledarskapet". Här berättar hon om hur verksamheten kan utvecklas tillsammans med medarbetarna. Ett samtal om vad som i dag utgör ett bra ledarskap. Moderator: Jonas Mosskin. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangörer: Bokförlaget Forum och Natur & kultur.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Identitet och uppoffring

Hur förhåller man sig till den egna identiteten? Och till den identitet man tilldelas av andra? Det diskuteras i Björn Larssons roman "Brevet från Gertrud" och i Kenneth Hermeles biografi "En shtetl i Stockholm". Här samtalar de även om de uppoffringar man kan behöva göra för att stå upp för sin identitet. Moderator: Rakel Chukri. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangörer: Norstedts och Weyler förlag.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Konsten att ta ansvar

Christian Unge är läkare och har skrivit boken "Om jag har en dålig dag kanske någon dör". Här samtalar han med Jonna Bornemark, filosof och författare, och Stefan Einhorn, läkare och författare. Vad är det som avgör om vi människor vill och kan ta ansvar? Moderator: Björn Vikström. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangörer: Bokförlaget Forum, Norstedts, Svenska kyrkan och Volante.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Nätets hatiska baksida

Youtubern Lisa "Misslisibell" Jonsson, med över 400 000 följare, har skrivit boken "Ni vann aldrig". Kriminologen Maria Dufva arbetar med barn som utsatts för brott och har skrivit boken "Värsta, bästa nätet". Och författaren Per Lange har skrivit serien "Bennys hemliga rapporter". Här möts de i ett samtal om näthat, mobbning och vuxenvärldens ansvar. Moderator: Ewa Thorslund. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangörer: Bonnier fakta, Wahlströms och Bokförlaget Forum.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Distans, disciplin och dogmer

Reggio Emilia-pedagogiken har etablerat sig som den givna diskursen i förskolan. Forskaren Sara Folkmans avhandling granskar, synliggör och diskuterar den pedagogiska inriktningen. En av hörnstenarna är att alla olika åsikter ska ges utrymme. Men enligt Folkmans forskning känner sig barnen inte lyssnade på. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Liber.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Inte en dag utan en rad

Ett samtal om poeten och sagoberättaren Zacharias Topelius. Med utgång i ett par nyutgivna böcker diskuteras här hans främsta tillgångar som författare. Medverkar gör Henrik Meinander, professor i historia, Barbro Ståhle Sjönell från Svenska Vitterhetssamfundet och Pia Forsell från Svenska litteratursällskapet i Finland. Moderator: Wivan Nygård-Fagerudd. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Svenska litteratursällskapet i Finland.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Mumintrollen för nya läsare

Författarna Alex Haridi och Cecilia Heikkilä är 2018 aktuella med nya bilderböcker om Mumintrollen. Hur gjorde de för att skapa nya böcker som anknyter till Tove Janssons klassiska berättelser? Ett samtal tillsammans med Sophia Jansson som är Tove Janssons brorsdotter och kreativ chef för Moomin characters. Moderator: Eva Dahlen. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Bonnier Carlsen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Sociala mediers roll i ungdomsromanen

Vilken roll spelar sociala medier i ungdomsromanen? Behöver man skriva om smartphones och sociala medier för att skriva för och om ungdomar? Författarna Ted Forsström och Kaj Korkea-aho samtalar om hur man skriver om sociala medier i ungdomsböcker. Som författare letar man efter situationer där internet inte fungerar, säger författaren Kaj Korkea-aho. Moderator: Johan Unenge. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Förlaget.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Mot intolerans i skolan

Författaren Jessica Bab Bonde berättar om sin barnbok "Vi kommer snart hem igen" som handlar om Förintelsen. Boken är baserad på intervjuer med överlevare. Men att berätta för barn om Förintelsen, hur gör man det? Diskussionen om rasism och antisemitism är ständigt aktuell och boken kan vara en ingång till samtal om flykt, krig och främlingsfientlighet. Moderator: Camilla Rehn. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Natur & kultur.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Framtidstro, dystopi, filosofi

Författarna Mats Söderlund och Kerstin Lundberg Hahn samtalar om hantverket i dagens science fiction-berättelser. Hur skildras framtiden i barn- och ungdomsromanen? Ser vi en ny våg av science fiction? Moderator: Cecilia Knutsson. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Rabén och Sjögren.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Isabelle Arsenault - nytänkande bildberättare

Den kanadensiska illustratören och författaren Isabelle Arsenault berättar om sitt bilduniversum och hur hon skapar. "Colettes fågel" är första delen i serien om vännerna i kvarteret Mile end. I boken lyckas nyinflyttade Colette få kvarterets barn engagerade i sökandet efter hennes försvunna undulat. Men egentligen har hon ju aldrig haft någon undulat. Om ensamhet och att leka och låtsas. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Opal.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Änglabrorsan - om att förlora ett syskon

Sofia Rutbäck Eriksson berättar om hur barnboken "Änglabrorsan" kom till. Boken är till för att bearbeta sorg över ett förlorat syskon. Hur pratar man egentligen med barn om sorg? Sofia Rutbäck Eriksson ville skapa en möjlighet för andra familjer, som också förlorat ett barn, att prata om sorg och saknad men även om glädjeämnen i livet. Inspelat den 27 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Lumio.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Bokmässan 2018

Livet efter förlusten

En morgon fann Carolina sin man död i sängen. Hon blev ensam kvar med deras lille son och tvingades in i en helt ny tillvaro. Författaren Carolina Setterwalls debutroman "Låt oss hoppas på det bästa" är en uppgörelse med döden, men också med livet och de förväntningar vi har på den moderna relationen. Här berättar hon om skrivandet. Moderator: Daniel Sandström. Inspelat den 28 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Albert Bonniers förlag.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Internationella seriefestivalen 2016

Jordens undergång i serieform

Författaren Jesper Weithz samtalar med serietecknaren Sara Granér om hur apokalypsen och kapitalismen gestaltas i hennes serier. Dessutom blir det bildanalys av Saras serieteckningar. Inspelat den 7 maj 2016 på Klarabiografen, Stockholm. Arrangör: Kulturhuset Stadsteatern Stockholm.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

Jami - ortens bästa poet

16-årige Jami Faltin bestämmer sig för att tävla om titeln Ortens bästa poet 2017. Inför tävlingen skriver han två dikter, de två första dikterna han någonsin skrivit. Dikterna kommer ta honom längre än han kunnat ana. Tidigare har Jami gjort musik. Hur kom det sig att han började skriva posei och varför har han fortsatt?