Titta

UR Samtiden - Värna våra yngsta

UR Samtiden - Värna våra yngsta

Om UR Samtiden - Värna våra yngsta

Föreläsningar om späda barns rätt till hälsa och utveckling. Inspelat den 16-17 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Till första programmet

UR Samtiden - Värna våra yngsta : Små barn och traumaDela
  1. Små barn kan inte tänka så.

  2. Deras anknytningsbeteende dras i gång
    när de blir rädda.

  3. Då går de till föräldrarna. På
    det sättet hamnar de mitt i våldet.

  4. Nu ska vi närma oss
    begreppet traumatisering.

  5. Det är bra att vi har en gemensam
    förståelse av vad vi menar med det.

  6. Till vardags kan vi mena
    att nånting var väldigt jobbigt.

  7. I vardagslag är det okej
    att använda det som man vill.

  8. Men i yrkessammanhang blir det
    lite viktigare att vara noggrannare.

  9. Därför att hur vi använder ordet
    leder oss-

  10. -i vår bedömning och förståelse av
    hur allvarligt ett barn är påfrestat.

  11. Det leder oss vidare i vilken insats
    som vi tänker att barnet behöver.

  12. Då är det viktigt att vi skiljer
    traumatisering från andra begrepp.

  13. Det försöker den här linjen att visa.

  14. Att trauma är ett begrepp som
    hänger samman med stressbegreppen.

  15. På vänster sida finns det-

  16. -en stress som vi förväntar oss
    ska drabba barn under utvecklingen.

  17. Barn är med om en massa saker
    under sin utveckling-

  18. -som vi vet
    kommer att vara jobbigt för dem.

  19. Få syskon,
    börja förskola eller skola-

  20. -byta förskola, flytta
    eller förlora en äldre släkting.

  21. Såna händelser händer i små barns
    liv. Det kommer de att reagera på.

  22. Men vi har god förståelse för det-

  23. -och beredskap för att stötta barn
    att klara sig igenom påfrestningarna-

  24. -på ett sätt som också stimulerar
    deras utveckling.

  25. De kommer att lära sig saker
    genom de här påfrestningarna-

  26. -eller de stressande situationerna.
    Det vi kallar positiv stress.

  27. Sånt som vi kan hantera med stöd
    av omsorgssystemet och vuxna.

  28. Det kan vi värdera olika beroende på
    vilken kultur vi befinner oss i.

  29. När jag var i Kenya
    och beskrev den här modellen-

  30. -tog jag som exempel det här
    att få syskon som nåt jobbigt.

  31. Det fungerade inte där.
    Det tyckte de var bara roligt.

  32. Man blir rik när man får syskon.

  33. Så de tyckte inte
    att det var ett bra exempel.

  34. Rör vi oss till mitten av linjen,
    kommer vi till situationer-

  35. -som kan vara mer påfrestande
    känslomässigt.

  36. Låt säga att få syskon
    kan vara jobbigt för barn.

  37. Är syskonet är för tidigt fött, blir
    det ett stort ingrepp i familjen.

  38. Eller om det har funktionshinder,
    eller om föräldrarna separerar-

  39. -och det sker
    på ett sätt som är bråkigt.

  40. Då kan det skapa situationer som är
    krävande och påfrestande för barnet-

  41. -och som kommer att kosta energi
    och kraft.

  42. Men det är fortfarande inte skadligt
    för barnet. Det är tolererbart.

  43. Det kanske behövs extra stöd.
    Vi kanske behöver fundera-

  44. -ihop med andra i omsorgssystemet hur
    vi kan begripa de här reaktionerna.

  45. Och så är det möjligt
    att tillföra nåt extra.

  46. Men kommer vi till den högra änden-

  47. -kommer vi till situationer
    som till sin karaktär är såna-

  48. -att de kommer att påfresta barnet
    så mycket att det finns risk-

  49. -att barnet får
    bestående psykologiska skador-

  50. -av situationen eller händelsen.

  51. Trauma betyder skada.
    Det är bra att ha i bakhuvudet.

  52. Vi hänvisar ofta till händelsen
    som traumat. Men vi menar effekten.

  53. En händelse behöver inte vara
    traumatiserande för alla.

  54. Det beror på vem som drabbas
    och hur stödet runt omkring ser ut.

  55. Men om vi blir exponerade för
    en traumatisk situation-

  56. -eller som har potential
    att traumatisera...

  57. Det kan vi också kalla för
    toxisk stress.

  58. Ett stresstillstånd som pågår
    över längre tid som är massivt-

  59. -och som skapar framför allt
    ett neurobiologiskt tillstånd-

  60. -som är förgiftande-

  61. -och som påverkar hälsan
    och utvecklingen hos barnet menligt.

  62. Såna situationer kan uppstå
    ur en mängd olika förhållanden.

  63. Det är inte svårt att föreställa sig
    att våld i olika former-

  64. -fysiskt, psykiskt, sexuellt,
    svår försummelse-

  65. -eller att vara med om en svår
    händelse som en naturkatastrof-

  66. -är händelser som har potential
    att orsaka allvarlig skada.

  67. De små barnen löper också extra risk
    att ta allvarlig skada-

  68. -till exempel
    av den där lilla grenen i mitten.

  69. Förlust och sorg.

  70. Att förlora en viktig omsorgsperson
    tidigt i barndomen-

  71. -är nåt av det mest kraftfulla
    som ett barn kan vara utsatt för.

  72. Det är nära förknippat med fysisk och
    psykisk ohälsa på kort och lång sikt-

  73. -om vi inte ordnar ett gott
    omhändertagande i en sån situation.

  74. Det kan vara allvarligt och kostsamt
    för äldre barn och vuxna också-

  75. -att förlora nån nära.

  76. Men det har inte alltid så djupa
    implikationer som för unga barn.

  77. Samma sak med grenen
    medicinska interventioner.

  78. Också sånt som har större potential-

  79. -att orsaka bestående psykiska skador
    hos de yngsta.

  80. Framför allt för att man inte har
    den kognitiva förståelsen-

  81. -för att begripa varför man ska vara
    med om denna smärtsamma behandling-

  82. -som kanske håller på länge.

  83. Det kan vuxna lugna sig med när vi
    underkastar oss nåt besvärligt.

  84. Vi vet att det är bra för oss. Det är
    lugnande och reglerande för oss.

  85. Det är svårare för ett litet barn
    att ta till sig sånt stöd.

  86. Vi kan inte förklara för barn.

  87. Vi kan försöka och vi kan trygga,
    men ändå kan det vara påfrestande.

  88. Tittar vi på det här med
    olika former av våld mot barn-

  89. -vet vi en hel del
    om hur det ser ut i Sverige-

  90. -när det gäller svenska barn
    och förekomst av våld.

  91. I våld mot barn
    ligger fysisk barnmisshandel-

  92. -sexuella övergrepp i olika former,
    allvarlig försummelse-

  93. -och också psykisk misshandel.
    Psykisk misshandel vet vi minst om.

  94. Den är minst beforskad.
    Men vi vet hur vanligt det är-

  95. -att barn upplever våld mellan vuxna
    hemma.

  96. När man gör enkäter med barn som är
    mellan högstadie- och gymnasieålder-

  97. -så beskriver de eller svarar de-

  98. -att 8-10 % av alla barn har upplevt-

  99. -att vuxna som man bor med
    misshandlar varandra-

  100. -eller att en utsätts för våld
    av den andra.

  101. 3-4 % säger att det där händer ofta.

  102. Vi vet mycket
    om förekomsten av sexuella övergrepp.

  103. Ungefär 10 % av alla flickor uppger
    att de varit utsatta för det.

  104. Knappt 5 % av alla pojkar
    berättar samma sak.

  105. Allvarliga sexuella övergrepp,
    ofta vid upprepade tillfällen.

  106. När det gäller fysisk barnmisshandel-

  107. -vet vi att 13 % av alla barn
    har erfarenheter av det.

  108. 3-4 % säger
    att det där har hänt mig ofta hemma.

  109. Att nån vuxen
    utsätter mig för barnmisshandel.

  110. Ni ser att det finns överlappning
    mellan formerna av våld mot barn.

  111. De förekommer tyvärr ganska ofta
    samtidigt.

  112. Samma barn kan vara utsatt för-

  113. -flera olika typer av potentiellt
    traumatiserande händelser-

  114. -eller flera olika typer
    av barnmisshandel.

  115. Den misshandel som vi kanske pratar
    minst om är omsorgssvikten.

  116. Det är ofta grunden till
    att de andra formerna kan förekomma.

  117. En stor del i omsorgssvikt
    är ekonomisk utsatthet.

  118. Ur ekonomisk utsatthet växer ofta
    andra former av våld mot barn.

  119. Möter vi föräldrar
    i en sån situation-

  120. -så har vi anledning att oroa oss för
    hur omsorgen om barnen ser ut.

  121. Också i de här aspekterna.

  122. Vill man läsa på mer om siffror,
    förekomst och så där-

  123. -så finns de här rapporterna
    som är enkla, bra sammanfattningar.

  124. De kan beställas eller laddas ner
    från Allmänna Barnhusets hemsida.

  125. Det är översikter över de senaste
    svenska studierna på området.

  126. Man hittar också bra referenser
    till internationella studier.

  127. Vi har inte tydliga siffror-

  128. -för förekomst av våld i olika former
    mot de yngsta barnen.

  129. Men vi vet att små barn är mer
    sårbara för och mer utsatta för-

  130. -olika former av våld
    i nära relation.

  131. Vi vet också att de små barnen oftare
    är närmare det våldsamma som sker-

  132. -om de är i en våldsam miljö.

  133. Det fungerar så
    att om ett litet barn är hemma-

  134. -när en våldsam situation
    sätter i gång mellan föräldrarna-

  135. -så kommer ett litet barn,
    upp till fem, sex år-

  136. -att reagera framför allt
    genom att gå till föräldrarna.

  137. Därför att det är där man förväntar
    sig att bli lugnad och tryggad.

  138. De äldre barnen har lärt sig
    att det är bättre att gå därifrån-

  139. -när de första signalerna
    på läskiga bråk sätter i gång.

  140. Men små barns anknytningsbeteende
    dras i gång när de börjar bli rädda.

  141. Då går de till föräldrarna.

  142. På det sättet hamnar de i högre grad
    än de äldre barnen mitt i våldet.

  143. Svenska studier visar
    att ungefär 80 % av alla små barn-

  144. -som upplever våld mellan vuxna hemma
    är i samma rum när våldet sker.

  145. Drygt hälften är i fysisk kontakt
    med föräldrarna när våldet sker.

  146. Det betyder-

  147. -dels att de små barnen får
    en massiv exponering för våldet.

  148. De upplever det med alla sina sinnen.
    De ser, hör och känner.

  149. De ser i sina föräldrars ansikten
    att det här är farligt.

  150. De löper också risk att själva fara
    illa för att de är mitt i tumultet.

  151. Vi vet också att de små barnen
    oftare drabbas av det grova våldet.

  152. De barn som avlider varje år i vårt
    land till följd av våld i hemmet...

  153. Det är tack och lov få i Sverige.
    Mellan 0 och 3.

  154. Men de barn som avlider är de yngsta.

  155. Det har inte bara att göra med att de
    är extra sårbara för att de är sköra.

  156. Det har också att göra med att de
    i högre grad drabbas av grövre våld.

  157. Vi har bara i dagarna hört om-

  158. -en treårig pojke som sannolikt blev
    misshandlad till döds av styvpappan.

  159. Det är också vanligare att de yngsta
    utsätts för våld eller andra trauman-

  160. -i sitt omsorgssystem.

  161. Det är i sig en riskfaktor-

  162. -att de vuxna som borde finnas där
    för att skydda är de som utsätter.

  163. Det är en allvarlig riskfaktor.

  164. Som äldre drabbas man av potentiellt
    traumatiserande händelser-

  165. -mer utanför omsorgssystemet av jämn-
    åriga eller när man rör sig fritt.

  166. Det kan också vara skadligt.

  167. Men det är ännu mer riskfyllt att bli
    drabbad av dem som borde skydda en.

  168. Så, för att summera.

  169. Att vara liten är en riskfaktor
    för att utveckla traumatisering.

  170. Eller att vara omogen.
    Man kan ha en hög biologisk ålder-

  171. -men av nåt skäl
    är man utvecklingsförsenad-

  172. -eller har ett funktionshinder så att
    man fungerar som ett yngre barn.

  173. Då är det en sårbarhet. Det kan vara
    så att man har en egen sårbarhet.

  174. Man kan ha en kronisk sjukdom
    eller vara funktionshindrad.

  175. Då löper man högre risk att utsättas
    för våld i nära relation-

  176. -och för att ta allvarlig skada
    av det.

  177. Det kan vara så
    att man har en medfödd sårbarhet för-

  178. -att utveckla en utvecklingsavvikelse
    för koncentrationsstörningar-

  179. -och att den triggas i gång
    till följd av en påfrestning.

  180. Stress-sårbarhetsmodellen
    gäller även här.

  181. Sen betyder det nånting vad man är
    med om och hur händelsen går till.

  182. Vi vet att det är behäftat med risk
    om man är nära det som sker.

  183. Som små barn ofta är
    när det sker våld mellan vuxna hemma.

  184. Om det sker ofta, vilket är vanligt
    i utsatthet i nära relation.

  185. Det händer ofta vid upprepade
    tillfällen över lång tid.

  186. Det är en risk att vara med om det
    jämfört med nån enstaka händelse.

  187. Det har betydelse hur grovt det är.

  188. T.ex. löper barn högre risk
    att ta allvarlig skada-

  189. -om man utsätts för
    penetrerande sexuella övergrepp-

  190. -jämfört med om de inte är det.

  191. Vi behöver ta reda på vad som hänt
    för att lite kunna navigera i-

  192. -hur allvarlig skada
    som barnet kan ha tagit.

  193. Och är det så att omsorgssystemet-

  194. -alltså föräldrar eller andra vuxna
    som borde stödja ens utveckling...

  195. Om det systemet är källan
    till problemet eller inte kan skydda-

  196. -kanske för att man inte vet vad som
    sker eller att föräldern är utsatt-

  197. -då är det en extra riskfaktor.
    Det krånglar till det.

  198. Anledningen till
    att små barn är så extra sårbara-

  199. -har att göra med att de är
    så beroende av sitt omsorgssystem-

  200. -och av oss vuxna runt omkring.

  201. Jag har nämnt begreppet reglering,
    tror jag.

  202. Det är ett nyckelbegrepp
    i traumaförståelsen.

  203. Vi har lånat det av anknytningsteorin
    och integrerat det-

  204. -i kunskapen om
    hur svåra påfrestningar drabbar barn.

  205. Vi använder det också-

  206. -för att lägga upp stöd och
    behandling till traumatiserade barn.

  207. Små barn blir lätt dysreglerade,
    som den där figuren på bilden.

  208. Det händer om och om igen,
    särskilt i början av livet.

  209. Det är i sig inte skadligt för barn
    att vara i ett sånt tillstånd-

  210. -om man får hjälp att bli reglerad.
    Om omgivningen uppmärksammar det där-

  211. -försöker förstå
    skälet till dysregleringen-

  212. -den här förtvivlan,
    det här utbrottet-

  213. -och försöker hjälpa barnet
    att stå ut med det och bli lugn igen-

  214. -då ger vi vuxna regleringsstöd,
    säger vi på anknytningsspråk.

  215. Då blir det bra. Det är inte skadligt
    för barn att bli dysreglerade-

  216. -eller att bli rädda eller oroliga.
    Det är de med om hela tiden.

  217. Det viktiga är att man får hjälp
    att återhämta sig och lugna sig.

  218. Det kan man inte av egen maskin
    när man är så liten.

  219. Får små barn goda erfarenheter av-

  220. -att vara i ett tillstånd där man är
    förtvivlad, ledsen eller hungrig-

  221. -och sen blir lugnad, reglerad
    och tryggad och det känns bra igen-

  222. -då kommer alla de erfarenheterna
    att läggas till varandra.

  223. Och så kommer barnet att lära sig
    att själv göra det.

  224. Hur kan jag börja utveckla
    självregleringskompetens?

  225. Vi lär inte barn genom att förklara
    hur de ska göra när de självreglerar.

  226. Utan det är nånting som barn lär sig
    genom att vara med om det.

  227. Då vet man hur det ska kännas. Så
    småningom kan man framkalla känslan.

  228. Kanske med nåt hjälpmedel.
    En napp eller en nalle.

  229. Barn lär sig inte bara det
    genom bra regleringsstöd.

  230. De kommer också att bygga en positiv
    förväntan på att omgivningen ser mig.

  231. Det byggs tillit på det sättet,
    eller positiva inre arbetsmodeller.

  232. Väldigt bra att ha med sig
    när man börjar på förskolan.

  233. Att förvänta sig "folk vill mig väl"
    snarare än att vara osäker på det.

  234. Eller att ha erfarenheter av:
    "De kanske inte vill mig väl."

  235. Det tror jag
    att vi ofta har klart för oss.

  236. Regleringsstöd eller att kunna
    lugna sig och att känna sig trygg-

  237. -är bra för den sociala
    och emotionella utvecklingen.

  238. Men vi glömmer ibland att det också
    betyder mycket för förmågan att lära.

  239. Därför att om vi känner oss trygga
    så väcks vårt utforskande beteende.

  240. Då börjar vi lära oss saker. Trygghet
    är utgångspunkten för all inlärning.

  241. Det vet alla pedagoger.
    Därför håller vi på med invänjning-

  242. -och att barn ska känna sig trygga
    i förskola och skola.

  243. Det är dynamiken mellan att känna sig
    trygg och att våga lämna tryggheten-

  244. -börja utforska och använda sin
    nyfikenhet för att lära sig saker-

  245. -som genererar utveckling
    på många sätt.

  246. Trygghetscirkeln försöker visa-

  247. -hur det där är ett sammanhang
    som är självmotiverande, så att säga.

  248. Vi tänker ibland
    att det där går lite automatiskt.

  249. Vi glömmer ibland bort
    hur känsligt det där systemet är.

  250. Det ska inte så mycket till för att
    ett barns naturliga nyfikenhet-

  251. -och utforskande beteende
    ska hämmas eller stängas av.

  252. Jag ska visa er ett litet filmklipp
    som är bara nån minut-

  253. -som visar
    hur finstämt det här systemet är.

  254. Det är en experimentsituation.
    De vuxna vet vad som ska hända.

  255. Men det vet inte barnet.
    Det är bara ett par minuter.

  256. Det ligger nånting i den.
    Kan du se vad som ligger i lådan?

  257. Du kan lyfta på locket.

  258. Ligger det nåt i den?

  259. Det ligger en grön kon i den. Kan du
    lägga tillbaka den och lägga på locket?

  260. Stäng till den. Kan jag få den?

  261. Tack. Vi ska se vad vi har mer.

  262. ETT "FÖRSÖKSFÖREMÅL"

  263. Titta på det här!

  264. Ser du det här?

  265. Titta på det här!

  266. Så där.

  267. "KÄNSLOUTTRYCKAREN" GÅR IN

  268. –Jag ska läsa en tidning.
    –Okej.

  269. Det där är Kelly.
    Kelly ska läsa en tidning.

  270. Kelly. Titta på det här.

  271. –Vad irriterande!
    –Jag tycker att det är intressant.

  272. Det tycker bara du. Det är hemskt!

  273. BARNET FÅR 20 SEKUNDER PÅ SIG
    ATT LEKA

  274. Kan jag få dem? Tack.

  275. –Jag går nu.
    –Kelly går nu. Hej då!

  276. Kelly har gått.

  277. Prata med er granne i en minut
    om vad ni såg.

  278. Ni har inte så mycket utrymme
    att diskutera mer.

  279. Men det här exemplet
    är väldigt slående-

  280. -hur kraftfullt ändå
    uttryck för irritation-

  281. -kan påverka barns utforskande.

  282. Från att ha varit samarbetsvillig
    och nyfiken släcks det helt ner.

  283. Sen kan man inte säga
    att han är rädd.

  284. Men han är osäker på vad som skulle
    hända om han skulle röra leksaken.

  285. Vad tror ni händer sen? Vi vet inte.

  286. Han börjar nog att leka.
    Värre var det inte.

  287. Men är man med om många
    såna situationer och värre än så-

  288. -så kommer vi att se
    en påverkan på inlärningsförmågan.

  289. Att känna sig otrygg eller att vara
    rädd hämmar utforskande beteende-

  290. -som är grunden för inlärning.

  291. Har man erfarenheter av
    att omvärlden kan vara farlig-

  292. -så kommer barn att behöva energi
    för att läsa av hur farligt det är.

  293. Då kommer det att ta energi på
    bekostnad av sånt man skulle behöva-

  294. -för att lära sig spontant
    att suga upp information-

  295. -som man gör utan att tänka på det,
    för uppmärksamheten blir selektiv.

  296. Barnet kommer mer att skanna av:
    "Finns det nåt potentiellt farligt?"

  297. Traumatisering kan ligga till grund
    för koncentrationsstörningar.

  298. Då kommer det också att ta kraft
    och påverka uthålligheten-

  299. -vilket gör att man har problem
    när man står inför nya uppgifter.

  300. Traumatisering, traumaminnen,
    påminnelser och reaktioner-

  301. -kan också störa tillgången
    till erfarenheter och minnen-

  302. -som man kan behöva när man ska
    lära sig, också när man är liten.

  303. Vill vi titta ännu djupare på
    det här, kan vi intressera oss för-

  304. -vad som händer
    på neurobiologisk nivå.

  305. Det perspektivet är en ganska
    stor del av traumafältet i dag.

  306. Både att titta på hur vi påverkas
    neurobiologiskt av svåra händelser-

  307. -och hur vi kan använda den
    förståelsen för att designa stöd.

  308. Det är det komplicerade stress-
    responssystemet som vi arbetar med-

  309. -som handlar om vad som händer
    elektrokemiskt och hormonellt...

  310. Framför allt hormoner som oxytocin,
    adrenalin och kortisol-

  311. -som Mary nämnde.

  312. Hormoner som påverkar vår aktivitets-
    nivå och förmåga att lugna ner oss.

  313. Sen finns det ett beteendesystem
    kopplat till det här.

  314. Den här modellen är krånglig.

  315. Jag brukar använda den här förenklade
    modellen, som är krånglig nog.

  316. Det är en modell som brukar
    kallas för den tredelade hjärnan.

  317. Då består hjärnan
    av tre huvudstrukturer.

  318. Den till vänster
    kallas för överlevnadshjärnan.

  319. Där styrs funktioner
    som har med överlevnad att göra.

  320. Hjärtrytm, kroppstemperatur och
    matsmältning. Sånt som måste fungera.

  321. Där finns också kroppens alarmsystem-

  322. -som slår larm när nånting
    potentiellt farligt händer.

  323. Höga ljud, snabba rörelser.

  324. Sånt som alarmsystemet upplever
    som potentiellt farligt och hotfullt.

  325. Då går det en signal till strukturen
    på mitten: känslohjärnan.

  326. Där väcks de emotionella
    och beteendemässiga responserna.

  327. Då blir vi rädda eller arga-

  328. -och gör saker för att klara oss ur
    den här hotfulla situationen.

  329. Vi kan reagera med kamp, flykt,
    "freeze" eller "play dead".

  330. Det finns
    olika medfödda responssystem.

  331. Sen går det en signal vidare till den
    gröna, högra delen. "Tänkhjärnan".

  332. Cortex. I det här sammanhanget är
    prefrontal cortex det mest centrala.

  333. Pannloberna. Där sitter funktioner
    som att förstå och planera.

  334. Att förutse konsekvenser
    av handlingar.

  335. När pannloberna är aktiverade,
    kan vi få tillgång till erfarenheter.

  336. Har vi varit med om nåt liknande
    förut?

  337. Så man kan säga att alarmsystemet
    och känslohjärnan aktiverar systemet-

  338. -och sätter oss
    i en beredskap att klara oss.

  339. Är vi små kanske vi skriker
    för att påkalla att vi är rädda.

  340. Tänkhjärnan
    är det system som reglerar ner-

  341. -och hjälper oss att förstå och ana-
    lysera hur jag ska klara situationen.

  342. Eller det kanske inte var nånting
    farligt. Det var falskt alarm.

  343. När vi föds-

  344. -fungerar både överlevnadshjärnan
    och känslohjärnan egentligen perfekt.

  345. Det bildas tidigt
    när vi ligger i mammas mage.

  346. Vi föds med ett alarmsystem, en över-
    levnadshjärna och en känslohjärna.

  347. Det måste vi ha för att överleva. Men
    vi har i princip ingen tänkhjärna.

  348. Den utvecklas under de första 25 åren
    i våra liv. Då bildas hjärnbarken.

  349. Den bildas framför allt de första sex
    åren. I synnerhet de första tre åren.

  350. Då växer den till.

  351. Det betyder att ett litet barn inte
    har utrustning för att reglera ner.

  352. Det har inte tillgång till erfarenhet
    av hur man har löst problem tidigare.

  353. Man har heller inte utrustningen för
    att förstå, tänka eller reglera ner.

  354. Det här är
    den neurobiologiska förståelsen av-

  355. -varför vi måste hålla på
    att lugna, trösta och reglera.

  356. För på insidan
    finns det ingen utrustning för det.

  357. Vi vet att hjärnans strukturer
    utvecklas så som de blir stimulerade.

  358. På det viset kan man förenklat säga
    att hjärnan är som en muskel.

  359. Så som vi stimulerar den,
    så blir den välfungerande.

  360. Det betyder att ett barns hjärna som
    får vara med om många situationer-

  361. -när man blir skräckslagen,
    är med om hot och inte blir reglerad-

  362. -kommer att få ett alarmsystem-

  363. -som reagerar på minsta lilla hot.

  364. För man har lärt sig
    att det är viktigt att slå larm.

  365. Vi kommer att ha lättväckta känslor
    och beteenden kopplade till det.

  366. Men vi får mindre stimulans-

  367. -för de funktioner som behöver
    träning för att kunna reglera ner-

  368. -och börja lägga grunden
    till självreglering.

  369. Det kommer att märkas
    när barnet med den hjärnan-

  370. -kommer till en miljö
    där man ska lära sig.

  371. Då kommer funktioner programmerade på
    att fokusera på potentiella hot-

  372. -att vara mer sensitiva,
    aktiva och tränade-

  373. -än de som vi behöver för att kunna
    utforska och vara nyfikna.

  374. Jag pratar om funktioner.
    Inte hjärnskador.

  375. Funktioner kan vi ändra på.

  376. Har vi ett barn som har varit med om
    många svåra erfarenheter-

  377. -och inte har blivit reglerad
    och inte fått såna erfarenheter-

  378. -kan vi se till att barnet kommer
    i en skyddad miljö-

  379. -och får goda erfarenheter.

  380. Men det kommer att ta tid
    att bygga upp de nya strukturerna.

  381. Tittar vi på det i beteendetermer-

  382. -vet vi att ett sånt överstimulerat
    eller hypersensitivt nervsystem-

  383. -alltså hjärnan-

  384. -får implikationer
    för barnets hela utveckling.

  385. Det kommer att synas väldigt globalt.

  386. I alla domäner för utveckling
    ser vi konsekvenser.

  387. Vi kommer att se det hos de yngsta
    barnen som regleringssvårigheter.

  388. Pratar vi om det i symtomtermer,
    kan vi säga...

  389. De här studierna gäller
    förskolebarn och äldre barn.

  390. Men runt hälften kommer att ha-

  391. -så allvarliga konsekvenser av våld-

  392. -att symtomen behöver behandlas
    i en specialiserad verksamhet.

  393. Små barns beteendeförändringar
    till följd av våld i olika former-

  394. -kommer att visas i sitt
    anknytningsbeteende, som otrygghet.

  395. Upplever man sin omsorgsmiljö
    som hotfull och inte skyddande-

  396. -triggar det anknytningsbeteendet-

  397. -och så möter vi barn som visar
    att de behöver mer reglering.

  398. Ett aktiverat anknytningsbeteende
    med ett barn som är krävande-

  399. -svårtröstat och gnälligt.

  400. Om det är ett barn som kanske har en
    förälder som själv är traumatiserad-

  401. -kan det bli en negativ spiral.

  402. Om en förälder inte mår bra och inte
    har tillgång till föräldraförmågor-

  403. -kanske p.g.a. egen traumatisering-

  404. -väcker ett krävande barn
    ofta reaktionen "stöt bort".

  405. Då kommer det att aktivera
    barnets anknytningsbeteende ännu mer.

  406. Det kan väldigt lätt bli
    en sån destruktiv spiral av det.

  407. Hos de små barnen ser vi också symtom
    när det gäller kroppen.

  408. Att vara med om trauman
    är väldigt mycket en fysisk reaktion.

  409. Hos små barn uttrycker det sig
    i svårigheter med sömn och mat.

  410. Inte komma till ro,
    inte sova hela natten.

  411. Ha svårt med att reglera aptit
    och äta lagom mycket.

  412. Vad kan vi göra för att hjälpa barn
    som har varit med om påfrestningar?

  413. Man skulle önska sig-

  414. -att alla barn
    fick känna sig skyddade och tryggade-

  415. -och hjälp att förstå vad som hänt
    och vad vuxna tänker att jag behöver.

  416. Och att vi kunde erbjuda stöd och
    behandling till dem som behöver det.

  417. I verkligheten är det ganska mycket
    huller om buller vem som får vad.

  418. Det är väldigt orättvist organiserat
    och spritt över landet-

  419. -var det finns stöd och behandling
    för de yngsta som skulle behöva det.

  420. Rädda Barnen har beskrivit
    hur orättvis tillgången är-

  421. -på kvalificerat stöd
    och behandling för våldsutsatta barn.

  422. Målet när vi behandlar
    våldsutsatta barn-

  423. -är att de ska få
    ökad tillgång till reglering-

  424. -men också att kunna börja bygga
    strategier för självreglering.

  425. Tittar vi på modeller som kan vara
    aktuella, har vi en del att välja på.

  426. Åtminstone i teorin finns det en hel
    del modeller som är beforskade-

  427. -och ett par stycken som vänder sig
    till de lite yngre barnen.

  428. Det har vi inte varit så vana vid,
    vi som jobbar i behandlingsvärlden.

  429. Inom socialtjänstverksamhet
    rekommenderas Project Support-

  430. -som är lämplig för föräldrar
    till barn från tre års ålder.

  431. Det är en föräldrastödsinsats
    där man jobbar med föräldraförmågor-

  432. -och försöker hjälpa föräldrarna att
    möta beteendestörningar hos barnet-

  433. -och jobba med att ge regleringsstöd.

  434. Inom barn- och ungdomspsykiatrin
    börjar modellen CPP att spridas.

  435. Child-Parent Psychotherapy.
    Jag ska säga några extra ord om den.

  436. Det är egentligen den enda evidens-
    baserade modell vi har för de yngsta.

  437. Därför är det kul att kunna vara
    en del i att berätta för er om den-

  438. -och vara med och sprida den.

  439. Det är en modell från USA med gott
    forskningsstöd för de yngsta där.

  440. Vi behöver pröva den i Sverige. Det
    är gjort en genomförbarhetsstudie-

  441. -som visade positiva resultat. Den
    gjordes med stöd av Socialstyrelsen.

  442. Sen har vi gått vidare. Vi utbildar
    på Ericastiftelsen i modellen.

  443. Karlstads universitet och Erica-
    stiftelsen bedriver en studie om CPP-

  444. -där vi försöker ta reda på om vi får
    samma goda effekter med CPP-

  445. -som man har sett i USA.

  446. En CPP-utbildning tar nära två år.

  447. Man kommer bara tre gånger
    till Ericastiftelsen.

  448. Resten av utbildningen sköts
    via metodkonsultation på nätet.

  449. Jag har lagt några lappar på bordet
    där ute vid ingången om kursen-

  450. -om nån skulle vara
    intresserad av den.

  451. Det vi jobbar med i CPP...
    Det är en dyadisk modell.

  452. Den utgår ifrån samspel och relation.
    Vi jobbar med barn och förälder ihop.

  453. Man kan ha individuella samtal
    med den vuxna också.

  454. Det kan vara en biologisk förälder
    eller nån som tar hand om barnet.

  455. Men det behöver vara en vuxen
    som inte har utsatt barnet.

  456. Om det inte är nån som har genomgått
    snabbt en stor förändring.

  457. Vi jobbar med
    att stärka förälderns förmåga-

  458. -att ge barnet en känsla av:
    "Jag kan skydda dig."

  459. Vi jobbar med att stärka
    föräldra- och regleringsförmåga.

  460. Vi vill att barnet ska tillbaka
    till den tänkta normalutvecklingen.

  461. Så vi jobbar med psykoedukation
    och pratar om-

  462. -vad den tänkta normalutvecklingen
    är för nånting.

  463. Vi hjälper föräldrar att förstå
    vad traumareaktioner är.

  464. Och att man kan se barns beteende
    som en kommunikation.

  465. Även om de gör jobbiga saker för oss
    vuxna kanske de försöker säga nåt.

  466. Det kan vi vuxna då klura på ihop.

  467. Vi försöker hjälpa barn och föräldrar
    att skilja på-

  468. -att det är en sak att återuppleva
    svåra minnen, händelser och känslor-

  469. -och en annan sak att minnas.

  470. De dåliga erfarenheterna ska bli som
    ett minne som man kan bestämma över-

  471. -så att man inte blir drabbad
    av minnesbilder-

  472. -som triggas i gång av nånting
    som påminner om det man varit med om.

  473. Vi jobbar med relationen som vägen
    för barn att få affektreglering.

  474. Man skapar nästan alltid en slags
    berättelse om vad som hänt genom lek.

  475. Eller visa och rita.

  476. Då kommer det att väcka tankar
    och känslor på det som har hänt-

  477. -som kanske barn och föräldrar
    har varit med om ihop.

  478. Då har man ett väldigt bra tillfälle
    att träna på regleringsstrategier.

  479. Hur gör vi när vi blir ledsna eller
    rädda av att prata om det som hänt?

  480. Vi kan hitta sätt att göra det
    samtidigt.

  481. Tanken med en samspelsbehandling är-

  482. -att gå från
    att vara ett förälder-barnpar-

  483. -där man är väldigt tyngd
    av sina dåliga erfarenheter-

  484. -och har svårt att mötas kring det-

  485. -och det är svårt för föräldern
    att stötta barnet-

  486. -till att hitta andra sätt
    att prata och leka om det-

  487. -och gå vidare med erfarenheten
    med sig. Den kan vi inte ta bort.

  488. Men vi kan hitta bättre sätt
    att handskas med det.

  489. Lek är en väldigt viktig del
    i en CPP-behandling.

  490. Eftersom vi jobbar med små barn
    är lek det språk vi behöver prata.

  491. Vi pratar svenska eller engelska
    verbalt också hela tiden.

  492. Men barns kanske bästa språk är lek
    i vid mening.

  493. Vi som har jobbat med små barn länge
    vet-

  494. -att lek är ett effektivt sätt
    att kommunicera.

  495. Det är viktigt för barn
    att få leka för att utvecklas.

  496. Men ibland har det känts
    som om det kan bli bortviftat-

  497. -som nåt gulligt men inte viktigt.
    Eller kanske lite flummigt.

  498. Nu håller leken på
    att få en ordentlig upprättelse-

  499. -också genom det neurobiologiska
    perspektivet på traumatisering.

  500. En hel del av de forskare
    som intresserar sig för det här-

  501. -har upptäckt att lek är
    vår kanske viktigaste traumaterapi.

  502. Då beskriver de lek och lekfullhet
    inte som en aktivitet-

  503. -utan som ett mentalt tillstånd.

  504. Det betyder att även vuxna kan leka,
    för vi kan känna oss lekfulla.

  505. Om vi tittar på en film eller läser,
    kan vi vara i ett lekfullt tillstånd.

  506. När barn är det,
    leker de ofta med grejer.

  507. När vi är i ett tillstånd av lek-

  508. -har vi förutsättningar neuro-
    biologiskt, emotionellt och socialt-

  509. -att utveckla en massa nya förmågor.

  510. Att tänka nytt, att undersöka
    nya känslor, att pröva nya beteenden-

  511. -och att våga pröva
    nya sinnesupplevelser.

  512. När vi vågar, tack vare leken,
    ge oss in i det där nya-

  513. -kommer det att bildas
    nya hjärnceller-

  514. -och nya nätverk mellan hjärnceller.

  515. De nätverk som redan finns
    på neural nivå-

  516. -kommer att samarbeta bättre
    när vi är i ett sånt där tillstånd.

  517. Hur hänger det där ihop?

  518. När vi känner oss trygga,
    väcks vårt utforskande beteende.

  519. Då kommer vi att upptäcka
    och lära oss nya saker.

  520. När vi gör det när vi leker och
    upptäcker nåt nytt, blir vi glada.

  521. Vi tycker att det är kul att upptäcka
    nya saker. Då vill vi göra det igen.

  522. På det viset är lek
    ett självmotiverande system.

  523. Får vi fart på leken så kommer
    det där att börja sköta sig självt.

  524. Det är också viktigt i behandlingen
    att det sker om och om igen.

  525. De repetitiva erfarenheterna är
    grunden till att nåt ska förändras.

  526. Det räcker inte med en gång om vi
    vill få till en verklig förändring.

  527. Vi måste göra det
    kanske tusen gånger-

  528. -för att det ska förändras på neural
    nivå och bli en hållbar förändring.

  529. Trygghet är grunden
    och lusten är drivkraften.

  530. Bruce Perry, en av de stora
    neuropsykiatriska forskarna, säger:

  531. "Hur vet man om det är bra lek som
    vi ägnar oss åt i traumabehandling?"

  532. Då säger han: "Om det inte är kul,
    är det inte lek."

  533. Det är en bra vägledare.

  534. Många barn som vi möter i
    traumabehandling har svårt att leka.

  535. Och det är inte så lätt
    att fånga deras uppmärksamhet.

  536. Tänker vi på hur vuxna gör
    och använder denna modell-

  537. -tänker jag att vi ofta gör misstaget
    att vi vänder oss till tänkhjärnan-

  538. -och försöker prata med barnet om hur
    det borde vara. Vi försöker förklara.

  539. Men är de andra delarna av hjärnan
    aktiva, om man är otrygg eller rädd-

  540. -och översvämmad av de starka
    känslorna, är inte tänkhjärnan aktiv.

  541. Är man liten, har man dessutom
    en dåligt utvecklad sån apparat.

  542. Så det vi kan göra är att vända oss
    till de nedre delarna av hjärnan-

  543. -jobba uppifrån och ner-

  544. -och försöka skapa förutsättningar
    för att reglera systemet.

  545. Sen kanske vi kan börja prata.

  546. Språket i alarmsystemet, överlevnads-
    hjärnan och den emotionella hjärnan-

  547. -är inte talat, utan det har ofta
    med sensormotorik att göra.

  548. Att få nån stimulans som har med
    sinnen och rörelser att göra.

  549. Det kan bryta ett tillstånd av att
    känna sig rädd, spänd eller orolig.

  550. Det är ofta de teknikerna vi använder
    när vi försöker lugna barn.

  551. Vi jobbar med beröring.
    Vi håller och håller i.

  552. Vi använder rytmer och ljud.

  553. Rörelse. Det är jättebra
    att försöka göra nåt tillsammans.

  554. Vi kan använda hur vi andas-

  555. -och med det signalera nåt reglerande
    eller få nån att andas lugnare.

  556. Så kan man jobba mycket
    med föräldrar.

  557. Vi kan tänka på hur våra röster låter
    och hur våra blickar landar.

  558. Att ha nåt i munnen
    är väldigt reglerande.

  559. Det måste inte vara socker.
    Det kan vara att dricka vatten.

  560. Det finns många saker vi kan göra
    för att bryta dysreglering-

  561. -som vi kan behöva påminna oss
    eller barn och föräldrar om.

  562. I traumabehandling kan teknikerna
    se ut på en mängd sätt.

  563. Innan jag slutar ska jag visa
    hur vi kan använda lek-

  564. -just för att jobba med att fokusera
    på nåt otäckt som har hänt-

  565. -men också ge regleringsstöd.

  566. Man behöver utrustning
    som kan signalera skydd och hjälp.

  567. Typ snälla, stora poliser
    och staket som kan visa "stopp".

  568. Vi använder lek
    också för att få en berättelse-

  569. -genom att visa vad man var med om,
    hur det kändes och hur det var.

  570. Här visar en fyraårig flicka vad hon
    har varit med om många gånger.

  571. Hon och hennes familj har flytt
    från en hotfull, våldsam pappa-

  572. -till boenden och har varit skräck-
    slagna för att han ska hitta dem.

  573. När jag lärde känna henne,
    lekte hon på det här sättet.

  574. Jag tänkte: "Bra bearbetning.
    Hon visar vad hon varit med om."

  575. Men så småningom förstod jag
    att det inte var reglerande.

  576. Hon blev inte lugn av att visa mig
    det här. Hon förstod ingenting mer.

  577. Hon kände
    att jag förstod vad hon hade upplevt.

  578. Men det var ingen hjälp för henne.

  579. Då började jag föreslå
    att figurerna kunde få hjälp.

  580. Kunde det komma en polisbil eller
    en ambulans och lösa situationen?

  581. Det var hon inte begiven på.
    Jag fick förhandla hårt. Men jag sa:

  582. "Om vi ska leka måste jag också
    få bestämma. Annars är det inte kul."

  583. Då förstod hon.
    Då fick jag vara med och bestämma.

  584. Så småningom fick jag bestämma
    mycket. Här har jag blandat mig i-

  585. -och bestämt att de ska ha staket
    runt sig och en massa snälla vakter.

  586. Då känner de sig så trygga att de
    vågar ligga med nosen ovanför täcket.

  587. Det här tog många terapitillfällen,
    men vi bjöd också in hennes mamma-

  588. -och visade hur vi kunde gå
    från leken som var traumafokuserad-

  589. -till det regleringsstödjande sättet
    att leka.

  590. Det nappade... Mamman förstod vitsen
    med det på ett symboliskt plan.

  591. Så ganska så snart började flickan
    att utvecklas väldigt positivt.

  592. Då beskrev mamman att hon hade
    använt den här idén hemma.

  593. Jag frågade henne: "Hur tänker du
    att utvecklingen har vänt positivt?"

  594. "Att det blir så bra?" Då sa hon:
    "Jag tror att det är vakterna."

  595. De hade såna vakter hemma.

  596. De hade letat fram alla sina gosedjur
    och satt vakter överallt.

  597. Hon sa när jag nog såg nöjd ut: "Vi
    förstår att det inte är på riktigt."

  598. Som jag ju trodde... "Men det
    spelar ingen roll. För det fungerar."

  599. De fick ett sätt komma loss ur
    att vara i en offerposition.

  600. Ibland kan det vara så ordnat.
    Ibland ser det ut så där-

  601. -om man är osäker på
    vad man har åstadkommit.

  602. Då brukar jag trösta mig
    med det här citatet.

  603. Att ha nåt sånt citat som man kan
    reglera sig själv med emellanåt-

  604. -kan vara ett bra stöd.

  605. "Folk kommer att glömma vad du sa och
    gjorde, men aldrig hur de mådde av det."

  606. Det kan vi försöka ge
    till dem vi möter.

  607. Men att reglera sig själv
    och ha kännedom om-

  608. -vad jag behöver för att orka eller
    lugna mig i stressiga situationer-

  609. -är en viktig kännedom som vi som
    jobbar med kontaktyrken behöver ha.

  610. Det behöver inte vara semester
    nästa år eller spa om tre månader.

  611. Det kan också vara
    en liten paus i det lilla.

  612. Fika är jättebra. Kattklipp
    på Youtube. Vad det än nu vara må.

  613. Man kan göra mycket i det lilla
    för att reglera sig så att man orkar.

  614. Det hoppas jag att vi gör allihop,
    för vi behövs för alla barn.

  615. I synnerhet för de barn som har
    många dåliga erfarenheter. Tack!

  616. Textning: Jussi Walles
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Små barn och trauma

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Anna Norlén, psykolog från Ericastiftelsen, berättar om små barn och trauma - risker, konsekvenser, stöd och behandling. Inspelat den 16 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
Psykiska trauman, Psykologi, Småbarnspsykologi, Spädbarnspsykologi, Utvecklingspsykologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Värna våra yngsta

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

Lärdomar från Norge

I Norge har satsningen inom späd- och småbarnspsykologi gjorts nationell genom R-BUP. Här berättar psykologen Heidi Jacobsen om vilka lärdomar man gjort sedan satsningen inleddes för några år sedan. Inspelat den 16 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

De 1001 viktiga dagarna

Psykologen Catarina Furmark berättar om vilka initiativ som finns runtom i världen för att arbeta med små barns psykiska hälsa. Hon följs av socionomen Kerstin Neander som berättar om hur det ser ut i Sverige. Inspelat den 16 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

Uppmärksamma den andre föräldern

Även nyblivna pappor kan drabbas av depression och vara i behov av stöd. Här berättar psykologen Pamela Massoudi om pappadepression - förekomst, upptäckt och stöd. Inspelat den 16 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

Pappasamtal på BVC

Psykologerna Malin Bergström och Lars Olsson berättar om fördelarna med att hålla enskilda samtal med båda föräldrarna under barnets första tid. Inspelat den 16 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

Depression bland nyblivna pappor

Även pappor kan drabbas av föräldraångest, stress och depression under spädbarnstiden. Här berättar psykologen Elia Psouni om symptom, känslor och beteenden som kan tyda på en pappadepression. Inspelat den 16 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

Små barn och trauma

Anna Norlén, psykolog från Ericastiftelsen, berättar om små barn och trauma - risker, konsekvenser, stöd och behandling. Inspelat den 16 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

Trygg före, under och efter graviditeten

Kerstin Petersson från Sveriges kommuner och landsting berättar om satsningar för att vårdgivare över hela landet ska kunna ge en tryggare vård före, under och efter graviditet. Inspelat den 17 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

Barnets möjligheter och svårigheter i sitt familjesystem

Forskning visar på att föräldrars samordning under uppväxten och barnens interaktion med sina föräldrar kan påverka barnet på lång sikt. Här berättar psykoterapeuten Monica Hedenbro om barnets möjligheter och svårigheter i sitt familjesystem. Inspelat den 17 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

Mammors sårbarhet under barndomen

Barnmorskan Wibke Jonas berättar om hur mammans traumatiska erfarenheter från barndomen kan påverka hennes föräldraskap, och hur det i sin tur påverkar hennes barns socioemotionella utveckling under de första två åren efter födseln. Inspelat den 17 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

Mammor och spädbarn med problem - hur gick det sen?

Forskaren Majlis Winberg har följt upp mammor och spädbarn som sökt hjälp för problem som ångest och depression. Hon har tittat på skillnaderna mellan de mammor som fått en intensiv psykoterapeutisk behandling efter spädbarnstiden och de mammor som fått en mer vanlig behandling. Inspelat den 17 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

Tryggare kan flera vara

Katarina Kornaros, socionom och doktorand på Karolinska institutet, berättar om ett projekt där psykologer placerades på flera barnhälsovårdscentraler för att direkt kunna erbjuda stöd och hjälp till både personal och föräldrar. Inspelat den 17 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Värna våra yngsta

Barnhälsovårdens nationella program

En presentation av barnhälsovårdens uppdrag och tidiga insatser där målsättningen är jämlik och rättvis vård över hela landet. Medverkande: Anncharlotte Lindfors, vårdutvecklare vid Barnhälsovårdsenheten i Stockholms län, Kristin Lindblom, barnhälsovårdsöverläkare landstinget Dalarna, Linda Håkansson, barnhälsovårdsamordnare Blekinge, och Kerstin Johannesson, psykolog Central barnhälsovård i Södra Älvsborg. Inspelat den 17 oktober 2018 på Stockholms universitet. Arrangörer: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Tvärvetenskap i praktiken

Psykoterapi via internet

Gerhard Andersson är professor i klinisk psykologi vid Linköpings universitet och Karolinska institutet. Hans forskning visar att psykoterapi via internet ger goda resultat. Idag finns det behandling mot bland annat ångest, depression och sömnsvårigheter. Man kan jämföra behandlingen med en distanskurs inom området och idag använder vi oss av internet med filmer, bilder och text. Vi har läxor där våra patienter får hemläxor att utföra. Ofta handlar det om övningar som du måste praktisera regelbundet, säger Gerhard Andersson. Moderator: Sharon Jåma. Inspelat den 11 november 2015 på Campus Norrköping. Arrangör: Linköpings universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - rasism

Rasismens orsaker

Bildningsbyrån tar oss med på en resa till London, där vi tittar närmare på kolonialismens historia och det mänskliga psyket. Vi försöker ta reda på varför rasism i olika former uppstår. En del forskare menar att vi kan finna förklaringar i psykologiska mekanismer medan andra menar att det är viktigt att utforska orsakerna på ett politiskt plan.