Titta

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Om UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Föreläsningar från konferensen "Barns rätt som anhöriga". Om att skapa trygghet för barn som är anhöriga till vuxna med ohälsa. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Till första programmet

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga : Bra att tänka på vid samtal med barnDela
  1. Hur blev det för barnet?
    Vad tyckte barnet om situationen?

  2. Kände barnet sig lyssnat på, eller
    trodde jag bara att jag lyssnade?

  3. Fråga gärna barnet om ni hade rätt.

  4. Jag jobbar som psykolog
    inom mödra- och barnhälsovården.

  5. Jag träffar gravida föräldrar
    som inte mår bra-

  6. -och föräldrar
    med barn i förskoleåldern.

  7. Min forskning
    handlar om samtal med barn.

  8. Jag ska tala om de färdigheter
    som kan vara bra att ha.

  9. När vi lyssnade på Therése
    i förmiddags-

  10. -kände jag
    "äh, jag skippar föreläsningen".

  11. Nånstans är det viktigaste att
    vi vågar. Behöver vi alla tekniker?

  12. Vi kanske ska skippa dem och ha
    det där samtalet. Så att det blir av.

  13. Så kände jag på ett sätt,
    men så tänkte jag "nej".

  14. Ni får ta med er det ni vill!

  15. Jag vet att många känner sig osäkra.
    Vad kan man tänka på?

  16. Vad kan vara bra att ha med sig?
    Det ska jag prata lite grann om.

  17. Vi har alla pratat med barn. Det kan
    låta så här när vi ställer en fråga.

  18. Vet inte.

  19. Jag kommer inte ihåg.
    Jag kommer inte ihåg mycket mer.

  20. Jag kommer inte ens ihåg nånting!

  21. "Jag vet inte."
    "Jag kommer inte ens ihåg nånting."

  22. Så kan det låta när vi vuxna
    ställer en helt vanlig fråga.

  23. "Hur har det varit i förskolan?"
    "Vet inte."

  24. Då kan man tänka sig hur det blir-

  25. -om man flyttar barnet
    till en helt ny plats-

  26. -som kanske är okänd. Med en ny vuxen
    som man inte har träffat förut-

  27. -som ställer svåra frågor till barnet
    om sånt barnet varit med om.

  28. Situationen kan bli komplex.

  29. Både för barnet
    och den som gör intervjun.

  30. Det finns flera faktorer som påverkar
    hur det här samtalet blir.

  31. Vissa har med barnet eller den vuxne
    att göra, och några med samspelet.

  32. Vi ska kika lite på dem.

  33. Vad det gäller barnet har
    man tittat på hur barnet minns saker.

  34. Eller snarare förmågan att minnas,
    att plocka fram saker ur minnet.

  35. Det förbättras med åldern.

  36. Det spelar stor roll om vi pratar
    med ett litet eller ett äldre barn.

  37. I en intervju eller i ett samtal
    måste barnet också faktiskt förstå...

  38. Det är en massa saker barnet måste
    kunna. Barnet måste höra frågan-

  39. -förstå frågan och
    vad den vuxne egentligen frågar om.

  40. Ibland ställer vi frågor på ett sätt,
    men menar nåt annat. Att koda av det-

  41. -är sånt som utvecklas med åldern.
    Det är barnets kognitiva utveckling.

  42. Vad barnet pratar om, om det
    är sånt som är roligt eller ledsamt-

  43. -spelar också roll
    för hur samtalet blir.

  44. Barn är olika vana vid
    att berätta om sånt som de minns.

  45. Vi vet att den här berättandeförmågan
    utvecklas olika.

  46. Det handlar om hur mycket man tränar.
    Ofta är det med vuxna i närheten.

  47. Hur mycket har man fått träna?
    Och vad har varit viktigt i samtalen?

  48. Det kan se olika ut i olika familjer
    och mellan olika kulturer.

  49. Hur mycket pratar man om känslor?
    Vilka känslor är okej och inte okej?

  50. Vad barnet har för erfarenheter
    av andra samtal med professionella-

  51. -spelar också roll för
    hur just det här samtalet kan bli.

  52. Det finns sånt
    som har med den vuxne att göra.

  53. Här har man framförallt tittat
    på den vuxnes stödjande beteende.

  54. Det är såna här enkla saker,
    som vad jag har för kroppsspråk.

  55. Att jag sitter avslappnat
    och öppet är viktigt.

  56. Att jag ler.
    Att jag verkar vara snäll.

  57. Det är det viktigaste när man frågar
    ett barn hur en vuxen ska vara.

  58. I alla situationer. Det är
    att en vuxen ska vara snäll.

  59. Ett sätt att visa att man är snäll
    är att le. Inte påklistrat-

  60. -utan ett genuint leende.

  61. Att man har lagom mycket ögonkontakt
    är också viktigt.

  62. Sen är det själva samspelet
    mellan vuxen och barn.

  63. Här är det den vuxnes ansvar
    att skapa en trygg situation-

  64. -så att hen känner sig avslappnad
    och faktiskt kan och vill prata.

  65. Det är inte nåt som har med en
    avgränsad del av intervjun att göra.

  66. Det är nåt som pågår hela tiden,
    som man behöver tänka på.

  67. Men det är särskilt viktigt i början
    för att intervjun ska fortsätta.

  68. Så om vi vet om allt det här,
    hur blir det i praktiken?

  69. Hur kan man översätta det här
    till vad vi ska göra för nåt?

  70. Jag tänker att det handlar
    om tre delar: Hur vi förbereder oss.

  71. Det handlar om själva samtalet,
    och också vad vi gör efteråt.

  72. Jag tänker att ni ska få bilderna.
    Jag lovar att skicka ut dem.

  73. Delar som kan ingå i en förberedelse:

  74. Dels handlar det om vad som är syftet
    med den här intervjun.

  75. Handlar det om att jag som vuxen
    vill få information från barnet?

  76. Är det viktigt
    att den är tillförlitlig?

  77. Ska den hålla i ett annat sammanhang,
    till exempel ett rättsligt?

  78. Är det viktigt att barnen får
    vara delaktiga? BRA-samtalens syfte.

  79. Om vi inte vet det innan,
    kan det vara ganska svårt.

  80. Eller öka risken för att samtalet
    blir dåligt, helt enkelt.

  81. Syftet är viktigt.

  82. Sen kan det vara bra att
    ta reda på saker om det här barnet.

  83. Vad barnet har för erfarenheter.

  84. Bli inte förskräckta över listan nu.

  85. Det är inte så att man ska ha kunskap
    om alla sakerna, det är omöjligt.

  86. Man kan ha med sig det i bakhuvudet.
    "Vet jag nånting om det?"

  87. "Kan jag ta reda på nåt
    innan samtalet?"

  88. Det ökar chanserna att möta barnet.

  89. En del är ålder.

  90. Det är skillnad om vi ska prata
    med en 3-4-åring eller en 15-åring.

  91. Samtidigt är ålder
    en vansklig faktor att ha med.

  92. Vi vet att barn i samma ålder
    kan ha enormt olika förmågor.

  93. Ni ska få lyssna
    på två väldigt olika fyraåringar.

  94. Båda barnen har fått frågan
    om vad de har varit med om-

  95. -på sitt besök på BVC.
    Det är alltså fyraårskontrollen.

  96. -Peka på bokstäverna.
    -Du skulle peka på bokstäver?

  97. -Bara det. Och leka.
    -Och leka.

  98. Här ska barnet berätta vad det fick
    göra. Peka på bokstäver och leka.

  99. Bara det.
    Det är två informationsenheter.

  100. Lyssna på det här barnet.
    Det är lite svårt att höra.

  101. De ska mäta hur lång man är.

  102. Sen ska man stå på en liten grej.

  103. Som man... En...

  104. En med bokstäver.

  105. Stå på en "nällepädo", heter det.

  106. Och så... Bräda heter det.

  107. Sen kommer det bokstäver.

  108. Barnet berättar
    att man ska mäta hur lång man är.

  109. Man ska stå på en bräda.
    "Nällepädo", säger han.

  110. Och så kommer det bokstäver.

  111. Här får man mycket information,
    om man tänker på mängden.

  112. Om man tänker på det första barnet,
    var det lite lättare att höra-

  113. -vad hon sa. Kort och koncist.

  114. Det andra barnet är mer...
    Använder egna ord och tar tid på sig-

  115. -att formulera sig.
    De är fyra år båda två.

  116. Ålder är egentligen en ganska dålig
    indikator på vad barnet kan.

  117. Det kanske snarare
    handlar om barnets utveckling.

  118. Vet vi nåt om det?
    Om barnet vi ska träffa?

  119. Det underlättar våra förberedelser.

  120. Barn kan ha språkliga svårigheter.
    Svenska är kanske inte modersmålet.

  121. Man har inte tillgång till ord
    för att uttrycka det man vill.

  122. Det kan vara att man har en språklig
    försening. Orden hjälper en inte.

  123. Om man vet det, kan man se till att
    barnet får uttrycka sig på andra vis.

  124. Att barnet kan visa mer,
    eller att man ritar.

  125. Barn kan ha
    olika slags emotionella problem.

  126. I det begreppet finns det mycket.
    Det kan röra sig om allt-

  127. -från en orolig och ängslig åttaåring
    till en tonåring med depression.

  128. En orolig åttaåring...
    Om vi vet om det, kan vi tänka-

  129. -att det är ganska läskigt att möta
    en ny vuxen. "Vad kan jag tänka på?"

  130. "Hur kan jag förbereda det här
    oroliga barnet inför intervjun?"

  131. Med en nedstämd tonåring kanske
    jag behöver göra på ett annat sätt.

  132. Sen har vi hela kategorin
    av barn som har... Kategorin?

  133. Barn med utvecklingsförseningar,
    problem inom autismspektrumet, adhd.

  134. Eller allmänna svårigheter med att
    bibehålla fokus och uppmärksamhet.

  135. Vet vi det, kan vi anpassa intervjun.

  136. Barnet kanske inte kan behålla
    sin uppmärksamhet mer än fem minuter.

  137. Sen behöver vi lägga in en paus.

  138. I stället för att barnet hoppar
    ur stolen, så gör vi en uppgift.

  139. "Om fem minuter får du springa ett
    varv." Eller om barnen har förslag-

  140. -på vad de brukar göra för att stå ut
    med att sitta stilla en längre stund.

  141. Eller ta en promenad. Hitta
    anpassningar till det här barnet.

  142. Barn kan ha svåra erfarenheter
    med sig i bagaget.

  143. Det kan påverka hur lätt eller svårt
    det är att prata om hur man har det-

  144. -eller det man varit med om.
    Det kan vara skönt att veta-

  145. -om den vuxne ska fråga om sånt
    man har varit med om som är svårt.

  146. Vad är fokus för intervjun?

  147. Det kan vara oroligt att behöva
    berätta om sånt som är svårt.

  148. Tidigare erfarenheter kan spela roll.

  149. Det kan vara bra erfarenheter
    av vuxna, eller dåliga.

  150. Eller bara många erfarenheter
    av olika vuxna.

  151. Sen påverkar det
    vad föräldrarna tycker.

  152. Tycker de att det är bra att
    barnet ska prata med er, eller inte?

  153. Hur blir det för barnet att berätta
    om hur de mår och har det?

  154. Som sagt, det går inte
    att ha allt som en checklista.

  155. Vet man nånting om nån av delarna
    så kan det underlätta.

  156. Då kan man plocka fram ritmaterialet.
    Man behöver inte hämta det.

  157. Om barnet har svårt att fokusera,
    kan man ha nåt att ha i händerna.

  158. Om barnet har svårt med ögonkontakt
    kan vi sitta bredvid varandra.

  159. Som med BRA-samtalen,
    att man har en gemensam uppgift.

  160. Det avlastar den jobbiga
    ögonkontaktsbiten av ett samtal.

  161. Sen handlar det också om rummet.

  162. Det här är optimala förhållanden.

  163. I den bästa av världar
    kan man påverka det.

  164. För att det ska bli
    en trygg situation-

  165. -ska man inte sitta i ett rum
    där kollegerna kan titta in.

  166. Man kan tänka på att ställa stolarna
    lite snett bredvid varandra.

  167. Många av er gör det redan
    utan att tänka på det. Eller inte.

  168. Ett rum kan vara för kalt,
    men också för fyllt av saker.

  169. Då är det svårt att behålla
    koncentration. Barnet vill utforska.

  170. Ni hör att jag jobbar med yngre barn,
    som vill utforska.

  171. Det är viktigt att det är lugnt,
    att inte telefonen ringer.

  172. Jag tänker på den här detaljen.
    Ni kanske vet tanken med intervjun.

  173. Ni kanske har förberett er.
    Men vet barnet tanken med intervjun?

  174. Behöver barnet bli förberett innan?

  175. Vi kan alla frammana bilden
    av det här barnet-

  176. -som kan vara bekväm
    i alla situationer.

  177. Andra barn behöver förberedelser
    för att ens tycka att det känns okej-

  178. -att göra nåt
    som de inte provat på förut.

  179. Behöver barnet förberedas?
    Hur gör man det?

  180. I Uppsala har barnombudet
    och barnhälsovården-

  181. -tagit fram jättefina foldrar-

  182. -som de skickar ut till alla
    3-5-åringar inför besöket på BVC-

  183. -med bilder på vad barnet ska göra
    och kort text.

  184. Det är att förbereda barn på besöket.
    De får veta vad som ska hända.

  185. Många tar med sig det och kan peka på
    bilderna. "Vad vill jag göra först?"

  186. Det är ett sätt att informera
    och göra barn delaktiga.

  187. Det var förberedelserna.
    Sen kommer vi till själva samtalet.

  188. Här tänker jag att det är viktigt
    att i början av samtalet-

  189. -inleda med vad syftet är
    med just det här samtalet.

  190. Lite allmänt kanske
    vad det finns för ramar.

  191. Hur länge ska vi hålla på?
    Hur gör barnet om det vill gå på toa?

  192. Sånt vi tycker är självklart,
    men som inte är det i en ny miljö.

  193. Det är skönt när den som håller
    i konferensen pekar ut toaletterna.

  194. "Lunchen serveras där."
    Det ger oss en struktur.

  195. Vi vet vad vi ska förhålla oss till.

  196. Det här kallar jag "instruktioner".
    Vad är det för spelregler?

  197. Vad är det för spelregler som gäller
    för just det här samtalet?

  198. Min forskning har handlat mycket
    om rättsliga intervjuer.

  199. Där finns det tydligt formulerat-

  200. -vilka spelregler som man behöver
    säga till barnet i förväg.

  201. Jag tycker det är bra. Vi kan
    använda dem i fler verksamheter.

  202. Det är inte självklart att barnet
    vågar säger "jag förstår inte"-

  203. -om den vuxne
    ställer en konstig fråga.

  204. Det är inte självklart att om vi...

  205. ...säger nåt som är fel,
    att de vågar säga till.

  206. Eller om de inte vet,
    att de då vågar säga "jag vet inte".

  207. Det här är viktigt om man tänker
    att man behöver information-

  208. -som i möjligaste mån
    stämmer med verkligheten.

  209. Men även i andra samtal
    är det bra att ge barnet mandat-

  210. -att kunna säga ifrån.

  211. Kanske särskilt viktigt är det
    när det gäller barn från kulturer-

  212. -där vuxna är ännu mer auktoriteter.
    Där man inte är van att säga ifrån.

  213. Den sista delen handlar om att barnet
    måste få möjlighet att säga stopp.

  214. Att det är okej
    att avbryta intervjun.

  215. "Om du inte vill prata med mig
    längre, så säg 'jag vill inte'."

  216. Med de små barnen visar vi
    att de kan säga stopp med handen.

  217. Då avslutar vi. Det är också
    en viktig inramning av intervjun.

  218. Sen kommer vi till det
    man brukar tänka är samtalstekniker.

  219. Det handlar om att ställa frågor.
    Det finns olika slags frågor.

  220. Alla som har gått utbildning
    i samtalsmetodik-

  221. -det här kommer kännas bekant.

  222. Vi har de öppna frågorna.

  223. Som ger barnet en möjlighet
    att berätta med egna ord.

  224. Det här är de frågor
    som är bäst i de fallen.

  225. Nånstans för att barnet ska kunna
    välja vart berättelsen ska ta vägen.

  226. Även treåringar klarar av att berätta
    i relation till öppna frågor.

  227. Till exempel "berätta om skolan".
    "Berätta om hemma."

  228. Sen har vi mer riktade frågor.
    Vad, när, vem, hur?

  229. Då vill vi gärna
    ha mer detaljerad information om nåt.

  230. Vi tittade ju...

  231. Vi tittade särskilt på hur huvud-
    frågan "hur kändes det?" funkade.

  232. Barn berättar sällan spontant-

  233. -om de emotionella aspekterna
    av upplevelser. Hur det kändes.

  234. Ställer vi inte frågan, så svarar
    de inte. De berättar inte om det.

  235. Frågorna som Mia tog upp är viktiga.

  236. "Hur blir det för dig?"
    "Hur kändes det?" "Hur tänkte du då?"

  237. Glöm inte bort dem.

  238. Sen har vi de allra mest slutna
    frågorna, där vi får korta svar.

  239. Vi får bara "ja" eller "nej".

  240. Som en tumregel kan man tänka sig
    den här fördelningen.

  241. De bästa är
    om vi ställer flest öppna frågor.

  242. Sen kan vi ställa
    en del uppföljande frågor.

  243. De här "ja" och "nej" ska inte vara
    många. Ibland behöver man ställa dem.

  244. Till exempel "var du ensam?",
    om barnet berättat om ensamhet.

  245. "Ja." Då hoppar man upp igen, och
    följer upp det med en öppen fråga.

  246. "Berätta mer om det."

  247. Då öppnar man upp igen, och
    ger barnet chansen att berätta fritt.

  248. Vi ska undvika ledande frågor.
    Vi ska inte berätta åt barnet.

  249. Vi ska lyssna. Frågorna ska bara
    hjälpa barnet vidare i berättelsen.

  250. Några saker är viktiga att tänka på.
    Det är den kognitiva aspekten av...

  251. När man får en fråga,
    behöver man tid på sig.

  252. Barn behöver ofta mer tid än vuxna
    att förstå frågan. Att bearbeta den.

  253. Plocka fram minnet. Det är inte bara
    vad som hände för fem år sen.

  254. Det kan också vara hur det egentligen
    är hemma. Det är också minnen.

  255. Och att faktiskt formulera ett svar.
    Så ge lite tid.

  256. Jag är bra på att prata snabbt.
    Jag får öva på-

  257. -att inte ställa nästa fråga för
    fort, utan att lämna lite utrymme.

  258. Samtidigt inte för långt utrymme, det
    är obehagligt med långa tystnader.

  259. Tycker de flesta.

  260. Även om den här tratten
    är ganska bra som tumregel-

  261. -med öppna frågor,
    riktade frågor och slutna frågor-

  262. -så beror det på barnet framför dig.

  263. De kommer behöva olika mycket
    struktur i intervjun och samtalet.

  264. Alla barn ska få några öppna frågor,
    för att ges möjlighet att berätta.

  265. För vissa funkar det inte. Då är
    det okej med mer hjälpsamma frågor.

  266. Styrande frågor.

  267. Att vi anpassar vårt språk.

  268. Att använda enkla ord.
    Att prata i korta meningar.

  269. Att faktiskt ställa en fråga i taget.
    Det här låter självklart.

  270. Det är inte alltid att det vi tänker
    är självklart blir det i praktiken.

  271. Jag har lyssnat på många samtal
    som förs inom hälso- och sjukvården.

  272. Det är inte så där det ser ut,
    även om de flesta nog vet-

  273. -att man ska tänka på de sakerna.

  274. Jag tänker att ni kan gå hem i dag,
    och lyssna på er själva-

  275. -när ni ställer frågor.
    Till en partner eller ett barn.

  276. En gammal förälder.
    Fundera på vilka frågor ni ställer.

  277. Fundera på vilka svar ni får
    när ni ställer dem.

  278. Öva på att ställa öppna frågor.
    Det kan kännas ovant i början.

  279. Men övning ger färdighet.

  280. När vi har ställt frågan, kanske
    vi måste lyssna på svaret. Eller hur?

  281. Annars är det inte så mycket ment.

  282. Det är en aktiv färdighet
    som definieras på olika sätt.

  283. Dels har vi enkel uppmuntran.

  284. Återigen, öppet kroppsspråk är bra.
    Ögonkontakt, lagom mycket.

  285. Beroende på barnet också.

  286. Att nicka, humma. Vissa av er
    gör det nu när jag står och pratar.

  287. Det känns bra för mig. Vi gör det
    ofta utan att tänka på det.

  288. Om vi blir alltför fokuserade
    på det vi ska säga och göra-

  289. -glömmer vi nog bort det.
    Det blir lite för tekniskt.

  290. Man kan med det man säger hjälpa
    barnet att föra berättelsen vidare.

  291. Här finns det här med "berätta",
    "det låter viktigt", fortsätt".

  292. Det är ett sätt att hjälpa barnet
    att fortsätta berätta.

  293. Ni ska inte visa att ni ska ta över.
    Ni ska bara hjälpa barnet-

  294. -att spinna vidare på sin berättelse.

  295. Sen använder vi också spegling.

  296. Vi kan spegla både fakta och känsla.

  297. Det är viktigt att tänka på
    att det ska vara neutralt.

  298. Jag tänker att de där hundögonen
    är en spegling som inte är neutral-

  299. -utan som utgår
    ganska mycket från en själv.

  300. Vi använder mimik och kroppsspråk
    när vi speglar.

  301. Vi gör det ofta utan att tänka på
    det. Ibland blir det inte helt bra.

  302. Det kan vara värt att fundera på.
    Vad skickar jag ut med kroppsspråket?

  303. Speglingar kan vara en
    sammanfattning. "Förstod jag rätt?"

  304. Eller som ett avslut av samtalet.

  305. De är viktiga också för att kolla
    att ni fångat upp det barnet säger.

  306. Det ger barnet
    möjlighet att rätta er.

  307. Eller om ni har glömt nåt som barnet
    tyckte var viktigt, men inte ni.

  308. Den sista biten är det lätt
    att hoppa över, att glömma bort.

  309. Att efteråt ta en minut eller två
    och fundera på hur intervjun blev.

  310. "Hur funkade den?
    Vad gjorde jag för nåt?"

  311. Det här har jag snott
    från ett annat ställe.

  312. Jag tycker det är ett bra sätt att
    utvärdera: Två saker jag gjorde bra.

  313. Vi klankar gärna ner på oss själva.

  314. Det är viktigt att lyfta fram
    det man gjort som har blivit bra.

  315. "Jag lyssnade bra", till exempel.
    "Jag pratade klart och tydligt."

  316. I mitt fall,
    om jag utvärderar mig själv just nu.

  317. Sen också en sak som
    man vill göra annorlunda nästa gång.

  318. Det räcker ofta med en sak,
    man klarar inte mycket mer.

  319. Sist men inte minst: Fråga barnet.

  320. Hur blev det för barnet?
    Vad tyckte barnet om situationen?

  321. Kände barnet sig lyssnat på, eller
    var det bara jag som trodde det?

  322. Fråga gärna barnet
    om ni har möjlighet.

  323. Nu har jag berättat om sånt
    som man kan ta med sig och tänka på.

  324. Eller så struntar man i det och bara
    gör det, eftersom det är så viktigt.

  325. Tack!

  326. Tack så mycket, Karin!

  327. Textning: Johannes Hansson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Bra att tänka på vid samtal med barn

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Var vänlig och snäll och skapa bra förutsättningar för barnet att känna sig tryggt. Då ökar chansen att barnet vill prata om sitt liv. Det säger Karin Fängström, psykolog och forskare vid Uppsala universitet. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi, Samhällskunskap > Barns rättigheter
Ämnesord:
Arbetspsykologi, Barn till missbrukare, Barn till psykiskt sjuka, Barn- och ungdomsvård, Psykologi, Samhällsvetenskap, Samtalsmetodik, Social omsorg, Sociala frågor, Tillämpad psykologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Stärkt stöd till barn som anhöriga

Barn till föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruksproblem riskerar i högre grad att misslyckas i skolan och få det svårare i livet. Merike Hansson, utredare på Socialstyrelsen, berättar varför. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Ge barnet möjlighet att förstå sin förälder

Therése Jarland, grundare av organisationen Maskrosbarn, föreläser om risken att barn ärver sin förälders psykiska ohälsa och missbruk. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Vad är ett BRA-samtal?

Samtalsmodellen BRA är utvecklad för att uppmärksamma barn som är anhöriga till föräldrar med missbruk eller psykisk ohälsa. Om den här modellen berättar bland annat Åsa Lundström Mattsson, projektledare på Stiftelsen Allmäna Barnhuset. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

En analys av samtalsmodellen BRA

Maria Eriksson, professor i socialt arbete, har granskat samtalsmodellen BRA. En modell som fokuserar på att bjuda in barn till samtal. Men hur fungerar den i verkligheten? Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Bra att tänka på vid samtal med barn

Var vänlig och snäll och skapa bra förutsättningar för barnet att känna sig tryggt. Då ökar chansen att barnet vill prata om sitt liv. Det säger Karin Fängström, psykolog och forskare vid Uppsala universitet. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Att uppmärksamma barn som anhöriga

Barnets makt och föräldrarnas makt närmar sig jämvikt. Det säger Margaretha Hartzell, anhörigkonsulent, i den här föreläsningen om hur man uppmärksammar barn inom socialtjänsten. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Hur möter vi barn inom vuxenpsykiatrin?

Patienter som söker sig till psykiatrin är ofta också föräldrar. Och det är viktigt att prata om föräldraskap. Det säger Anna-Karin Ljungblom, kurator inom vuxenpsykiatrin i Halland. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

När en förälder har en allvarlig psykisk sjukdom

När en förälder eller annan närstående vuxen drabbas av sjukdom uppstår ofta många frågor hos barn. Hur ska dessa frågor bemötas? Nora Kathy, socionom och psykoterapeut på BUP i Region Skåne, och Pernilla Arvidsson, socionom, psykoterapeut och handledare för skol- och vårdpersonal, berättar. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Utveckla ett familjeperspektiv inom vården

Hur ska man inkludera barn i samtal när en förälder har försökt ta sitt liv? Psykoterapeuten Kerstin Åkerlund berättar om barns rättigheter inom vuxenvården. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Barnperspektiv inom beroendevården

Att avlasta från skuld är grundläggande för att barnet ska kunna komma vidare. Anna Henley Bäcklund, kognitiv psykoterapeut på Södermalms beroendeteam, och Anna Olsson, förebyggande socialsekreterare på Södermalms öppenvård, berättar om sina erfarenheter inom beroendevården. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Anhörighelvetet

Genom Susanna Alakoskis författarskap går en tydlig röd tråd i berättelserna om anhöriga till någon som är sjuk i beroende. Här berättar hon själv varför detta perspektiv är så angeläget. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Vetenskaplig metod

Vad är vetenskap?

Staffan Selander är professor i didaktik vid Stockholms universitet och här går han igenom vad vetenskap är och vad den har för historia. Inspelat den 26 januari 2015 på Institutionen för data- och systemvetenskap, Kista. Arrangör: Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - rasism

Rasismens orsaker

Bildningsbyrån tar oss med på en resa till London, där vi tittar närmare på kolonialismens historia och det mänskliga psyket. Vi försöker ta reda på varför rasism i olika former uppstår. En del forskare menar att vi kan finna förklaringar i psykologiska mekanismer medan andra menar att det är viktigt att utforska orsakerna på ett politiskt plan.