Titta

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Om UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Föreläsningar från konferensen "Barns rätt som anhöriga". Om att skapa trygghet för barn som är anhöriga till vuxna med ohälsa. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Till första programmet

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga : AnhörighelvetetDela
  1. "Min farsa, han...är narkoman."

  2. "Jaha", säger jag. "Men då kanske
    mina böcker kan vara nåt för dig."

  3. "Ja, för min farmor dog
    i en överdos förra veckan."

  4. Tack! Jag är glad att jag får vara
    med i den här typen av sammanhang.

  5. De är otroligt viktiga.

  6. Jag är otroligt glad över att
    anhörigfrågorna börjar ta rum-

  7. -i svensk socialpolitik,
    behandlingsvärlden...

  8. ...kanske skolvärlden,
    sjukvården och så vidare.

  9. Jag skrev en bok som heter
    "Svinalängorna" som kom ut 2006.

  10. Om ni visste vad jag har
    fått många brev sen dess.

  11. De har kommit från...

  12. Ja, barn, unga, föräldrar,
    lärare, läkare...

  13. Det har kommit brev från Finland,
    Polen, Latinamerika och så vidare.

  14. Nästan alla brev handlar om
    nån slags igenkänning.

  15. Om hur jag hade det,
    hur jag fick det...

  16. Det kan handla om
    en rättsmedicinsk...

  17. En läkare i rättsmedicin som berättar
    om hur otroligt meningslöst det är-

  18. -att obducera en 28-årig
    fullt frisk pojkkropp-

  19. -som har dött i en överdos.

  20. Eller en ung förälder
    som precis har blivit med barn.

  21. Jag har skrivit om anhörig-
    perspektivet i alla böcker.

  22. "Svinalängorna" handlar om
    tre flickor som alla har det svårt.

  23. Åses mamma dricker för mycket öl
    när hon städar.

  24. Riittas pappa
    dricker sprit varje dag.

  25. Leenas föräldrar dricker sprit
    i perioder, däremellan är de nyktra.

  26. När jag skrev "Svinalängorna" var det
    viktigt med ett barnperspektiv.

  27. Det var väldigt frestande att ändra
    perspektivet för att förstå de vuxna-

  28. -men jag var ute efter att berätta
    en berättelse ur barnperspektiv.

  29. När jag skrev
    "Håpas du trifs bra i fengelset"-

  30. -som till skillnad
    från "Svinalängorna"...

  31. Jag ville med "Svinalängorna"
    nyansera begreppet alkoholism.

  32. Mammor dricker också. Vi levde ju
    i en tid i Sverige då vi trodde-

  33. -att Gudrun Schyman var
    den enda kvinnliga alkoholisten.

  34. Sen kom ju Kikki Danielsson
    och Suzanne Reuter och...

  35. Vad heter moderatledaren?
    - Ja, precis! Och så vidare.

  36. Det fanns fler kvinnor, mammor,
    som drack för mycket sprit.

  37. "Håpas du trifs bra i fengelset"
    handlar inte om sprit-

  38. -utan den handlar om narkotika-

  39. -som ju också är ett otroligt
    växande problem för barn.

  40. Jag har mött unga som berättar för
    mig, kommer fram efter föreläsningar-

  41. -i en aula med 500 elever,
    så dröjer det sig alltid kvar nån.

  42. En gång var det en kille
    som kom fram-

  43. -med luvan så här, stackato
    i kroppen, och så säger han:

  44. "Dina böcker verkar spännande", säger
    han. Det var på västkusten, Lerum.

  45. Då säger jag:
    "Det vet inte jag om du tycker."

  46. "Jo, för min farsa...
    Han är narkoman."

  47. "Jaha", säger jag. "Men då kanske
    mina böcker kan vara nåt för dig."

  48. "Ja, för min farmor dog
    i en överdos förra veckan."

  49. "Min farmor dog i en överdos
    förra veckan."

  50. Vi pratar fortfarande om barn
    som växer upp till alkoholister-

  51. -som dricker för mycket sprit,
    alkohol, blandmissbruk, tabletter...

  52. Men alla barn som växer upp med
    narkotikamissbrukande föräldrar-

  53. -de är snart lika många
    som barnen till alkoholister.

  54. Vill gärna omfamna dem
    när jag pratar-

  55. -så att vi inte stannar vid alkohol
    och tabletter, den typen av droger.

  56. Det finns många droger som föräldrar
    kan använda, i olika kombinationer.

  57. Värktabletter ska vi inte prata om,
    hur många som stillar sina smärtor-

  58. -själsliga och kroppsliga med...
    Ja, värktabletter.

  59. Och olika såna här
    SSRI-preparat också, förstås.

  60. Lugnande tabletter och så.

  61. Jag har fått brev ibland
    som har kunnat låta så här:

  62. "När jag läste
    'April i Anhörigsverige'"-

  63. -"kom jag att tänka på julen hemma."

  64. "Jag fick en blixtbild av
    när mamma blandade ner sömnmedel"-

  65. -"i pappas julmat"-

  66. -"för att vi skulle få fira
    en lugn jul en enda gång."

  67. Jag har fått brev som är skrivna mitt
    i natten i skogen, en 19-årig flicka:

  68. "Jag har läst 'Svinalängorna'
    och du får väl många brev."

  69. "Jag ska inte störa dig,
    men min mamma dog i en överdos."

  70. "Förresten så bor jag
    med min styvpappa och han slår mig."

  71. "Men jag ska inte vara så tjatig.
    Jag ville bara säga detta." Skickat.

  72. Allt det här har så småningom bildat
    nån slags anhörigkör i mitt huvud-

  73. -av alla anhörigröster som går
    omkring som en stum sorg på gatorna-

  74. -och i den stumma sorgen har jag
    gått själv i så många år av mitt liv.

  75. Jag skrev "Oktober i Fattigsverige"
    som kom...

  76. Alla böcker hänger ihop i nån slags
    osynlig tråd, i alla fall mina.

  77. "Oktober i Fattigsverige" var ett
    försök att skriva självbiografiskt-

  78. -utifrån att jag hade fått
    så många frågor om min biografi.

  79. Vad var sant av det jag skrev? Hade
    jag sett alkoholism på så nära håll?

  80. Våld också? Har du sett narkotika
    också på riktigt?

  81. Jag möttes av en sån otrolig mängd
    frågor om min biografi.

  82. Till slut kände jag att om jag kunde
    skulle jag göra ett ärligt försök.

  83. Försöka skriva biografiskt.
    Det blev "Oktober i Fattigsverige"-

  84. -som är essäistiskt skriven
    utifrån att jag är mer frågande-

  85. -till ämnena jag skriver om, snarare
    än att ge mig ut för att vara expert.

  86. Vad är ett minne, när vi berättar?

  87. Ett minne kan vara nåt vi minns, men
    det kan vara nåt som aktualiseras-

  88. -när vi ser ett foto eller lyssnar
    på musik, eller fysiskt, kroppsligt.

  89. Om vi en gång har sett våld eller har
    sett nån vara utslagen av alkohol-

  90. -så kan det räcka att nån höjer
    en hand för att jag ska bli rädd-

  91. -eller att jag kan bli rädd
    när nån dricker två öl.

  92. Normalt, men för mig är det farligt.
    Mitt kroppsminne sätter i gång.

  93. Där skrev jag i "Oktober i
    Fattigsverige" utifrån nån slags...

  94. Jag ville ställa frågan
    om man kan bli socialt sjuk-

  95. -på samma sätt som man kan bli
    fysiskt eller psykiskt sjuk.

  96. Och kan man bli... Eller kan man
    i så fall blir socialt frisk?

  97. Vad krävs det av dig själv?
    Vad krävs det av samhället, skolan?

  98. Vad krävs det av politikerna
    för att jag ska hålla mig frisk?

  99. Jag tror i grunden att alla kan det,
    med rätt förutsättningar.

  100. Sen trodde jag på fullt allvar
    att nu har jag skrivit min biografi-

  101. -om den här sociala utsattheten...

  102. Mitt liv som var som ett inferno
    när jag var tonåring.

  103. Jag undrade hur det kom sig
    att det var ett sånt inferno.

  104. Jag skötte skolan, gick dit,
    gjorde mina läxor, var ett underbarn.

  105. Ändå så funkade det inte.

  106. Men när jag skulle
    fortsätta skriva roman...

  107. ...så blev det bara så
    att den här boken ville bli skriven.

  108. Den trängde ut ett annat bokprojekt
    helt enkelt.

  109. Jag var inte färdig,
    jag hade ytterligare ett ämne:

  110. Anhörigfrågorna, väldigt specifikt,
    ville jag skriva om.

  111. Utifrån mina böcker, artiklar,
    essäer som jag hade skrivit-

  112. -föreläst, träffat ungdomar,
    hört berättelser på bibliotek...

  113. Det kom fram gamla människor
    med rullator som grät-

  114. -och som fick känslor
    när jag berättade och läste högt...

  115. Och ungdomar, naturligtvis...

  116. Det här enorma mottagandet
    som jag fick-

  117. -gjorde att jag mer och mer gick och
    nynnade på de här anhörigrösterna-

  118. -som jag hade mött genom åren.

  119. Det blev helt fysiskt så att jag såg
    som en stor svart scen, som Dramaten-

  120. -där folk gick upp i en lång rad
    och ställde sig och bara berättade.

  121. "Det här har jag varit med om",
    utifrån anhörigperspektiv-

  122. -till psykisk sjukdom, alkoholism,
    narkotikamissbruk, blandmissbruk.

  123. Då kunde jag äntligen också
    gå upp på den scenen.

  124. Jag behövde inte ställa mig
    längst fram, utan lite längre bak-

  125. -lite bakom alla andra
    och låta dem sjunga.

  126. Det var incitamentet till
    "April i Anhörigsverige"-

  127. -som jag också har arbetat
    essäistiskt med och ställt frågor.

  128. Jag har tittat på alkoholpolitik,
    erfarenheter av att vara anhörig-

  129. -till människor som jag älskar
    men som jag har förlorat i missbruk.

  130. Det är en speciell sorts sorg att
    människor kan finnas utan att finnas.

  131. Man går inte till en begravning
    och tar adjö.

  132. Man tar adjö varannan vecka
    eller varje helg eller varje dag.

  133. En sorg som är outtalbar, eftersom
    människor inte pratar om det.

  134. Man pratar inte om det i skolan
    och så.

  135. När jag var liten så...
    Ja, nästan ingen blev nykter då.

  136. Man blev hjälpt
    med hjälp av vita knogar.

  137. "Jag ska hålla mig nykter!"

  138. Och så briserade det
    i ett väldigt tungfyllt återfall.

  139. Ett smärtsamt återfall för många,
    så att säga.

  140. Det var bibelstudier, behandlingshem,
    olika psykologiska modeller.

  141. Det var torken och
    det var allt möjligt genom åren-

  142. -för att ta hand om missbruk.

  143. Men vi som växte upp med det här-

  144. -trots att skolan visste om det,
    att sjuksköterskorna visste om det-

  145. -att grannarna visste om det, och
    trots att vi visste om det själva-

  146. -pratade vi aldrig om det.

  147. Hur kunde vi veta att vi kunde prata
    om allt annat utom att de drack?

  148. Hur är det ens möjligt,
    när så många vet om det?

  149. Hur kan vi alla veta,
    inte bara barnen-

  150. -hur kan vi alla veta att detta
    pratar vi inte med varandra om?

  151. Det sitter här i publiken människor
    som har alkoholister i sina familjer.

  152. Vi kan prata om det, jobba med det...

  153. Jag var socionom, utbildad. Aldrig
    att vi pratade om våra erfarenheter-

  154. -om att själv ha
    varit med om olika saker-

  155. -som också var väldigt viktiga
    incitament till yrkesvalen.

  156. Vi ungar, vi visste till och med
    exakt när vi kunde äta hemma hos den-

  157. -sova hemma hos den, leka där.

  158. Nu var den nykter
    så då kan den hjälpa oss med detta.

  159. En annan gång var det nåt annat.
    Vi levde i nåt osynligt system.

  160. Nu fanns det mat där, där fanns det
    rena handdukar så där kunde man bada.

  161. Avslutningsfester i skolan...
    Har du några rena kläder hemma?

  162. Kan din pappa skjutsa?
    Och så vidare, och så vidare.

  163. Aldrig nånsin
    att vi pratade om detta.

  164. När jag då bestämde mig
    för att skriva om de här frågorna...

  165. Av mina böcker har nog "April i
    Anhörigsverige" varit mest smärtsam.

  166. Jag var tvungen att se priset av
    att vara anhörig i vitögat.

  167. Och det priset är inte nådigt.
    Det är...

  168. Det är ett högt pris
    anhöriga betalar-

  169. -för att växa upp eller leva med nån
    som är sjuk i nåt slags beroende.

  170. Priset blev väldigt tydligt
    i den här bilden.

  171. Priset är ensamhet. Det blir ensamt,
    det går inte att relatera.

  172. Det är svårt att relatera, för de kan
    försvinna, människor man tycker om.

  173. Men det är också mycket skam. Du kan
    inte ta hem nån när du är liten-

  174. -för du kan inte bjuda tillbaka och
    det är brist på pengar, såna saker.

  175. I den här boken så har jag...

  176. ...formulerat nåt
    som jag kallar "Sorgebrev"-

  177. -som finns i olika skepnader
    genom hela boken-

  178. -där jag inte tittar på forskning
    eller gör intervjuer.

  179. Jag har försökt formulera
    den kollektiva rösten.

  180. Vi var och är så många
    som har de här erfarenheterna.

  181. Jag ska läsa en liten snutt.
    De är skrivna på olika teman.

  182. De är skrivna på ilska, förlåtelse-

  183. -önskan om att livet skulle bli
    ett annat än det blev-

  184. -försoning och såna teman.

  185. Kanske åtta-tio såna...teman är det.

  186. Men det jag ska läsa nu är det som
    jag kallar för "Prolog sorgebrev".

  187. "Vi var många.
    Vi hade inte det lätt."

  188. "Vi uppfattade oss som ensammast
    i världen, men drogs till varandra"-

  189. -"på ett besynnerligt sätt utan att
    nämna det vi visste om oss själva."

  190. "Vi önskade att nån skulle fråga
    om våra pappor som flög i luften."

  191. "Om våra fyllemorsor som bråkade
    högljutt på apotek och i skoaffärer"-

  192. -"och om våra rastlösa syskon."

  193. "Vi undrade om det var normalt
    att spä ut morgonkaffet med vodka"-

  194. -"och om det var vanligt med
    broskbildningar i venen i armen."

  195. "Vi önskar att det skulle finnas
    ett slott i ett slättlandskap"-

  196. -"där vi kunde träffas, träffa några
    flera som hade det likadant som vi"-

  197. -"utan att det handlade om pingis,
    biljard och ungdomsverksamhet."

  198. "Några hade föräldrar som höll sig
    mindre berusade genom att dricka öl."

  199. "En del hade föräldrar
    som älskade minttabletter."

  200. "Andras var beroende av munspray."

  201. "Några av oss
    bevittnade syskons haschpsykoser."

  202. "En del levde med vardagsfylla,
    andra med perioder."

  203. "Några hade föräldrar som helgdrack,
    andra storkonsumerade gin och tonic."

  204. "Och marijuanarökande föräldrar
    stirrade på stjärnhimlen"-

  205. -"och antingen skrattade ihjäl sig
    eller kurade för kometerna."

  206. "En del växte upp med
    amfetamin-stingsliga föräldrar"-

  207. -"en del med heroinförsjunkna och nån
    av oss växte upp med kokain och LSD."

  208. "Vi hörde samtal om magic mushrooms,
    spikklubba och änglatrumpet."

  209. "Några bevittnade hallucinationer,
    kramper och medvetslöshet."

  210. "En del av oss hade förortssyskon
    som sniffade tändargas och bensin."

  211. "Vi bevittnade medvetandesänkning,
    hjärtrytmrubbningar"-

  212. -"plötslig död
    och det tillkom GHB och spice"-

  213. -"och det kom så mycket
    att vi tappade räkningen."

  214. "Vi försökte begripa prylsamlingar
    och abstinens och humörsvängningar."

  215. "Pappor hängde sig och mammor kastade
    sig framför tåg. Några blev mördade."

  216. "En del av oss
    levde med sovande föräldrar."

  217. "Vi skämdes när våra bröder
    sjöng 'Tom Dooley' på Bishop Arms."

  218. "De flesta av oss
    slutade bjuda hem vänner."

  219. "Vi hade låtsaskompisar
    som hette Lilimaj och Popolasse"-

  220. -"och vi drömde att det var vi
    som körde karusellen på tivoli."

  221. "En del av oss levde
    översvämmade av ostrukturerad tid"-

  222. -"andra väntade på den goda fen.
    På Gud och älvor."

  223. "Måndag och skolmaten
    blev för en del räddningen."

  224. "Tvätthögarna möglade."

  225. "Föräldrar föll i trappor, föräldrar
    hade sömnpiller i fickorna."

  226. "En del var skakiga och nervösa,
    bullriga och gränslösa, hjälplösa."

  227. "En del av oss
    växte upp med tomma kylskåp."

  228. "Andra med klädbrist och sömnbrist."

  229. "En del såg pappas pundarsamling
    med mässing och kapsyler växa."

  230. "Några av oss såg tänder
    ruttna i munnen på unga syskon."

  231. "Vi hörde nattvakna brorsor
    tassa på vindar."

  232. "En del av oss hade släpiga
    föräldrar, snälla och dumma."

  233. "Andra hade överdrivet pigga
    och alerta, med optimistiska idéer".

  234. "En del pappor var pajasar."

  235. "Några mammor var ena riktiga munter-
    gökar. Visslade utan anledning."

  236. "Föräldrar tappade spärren och drack
    campari och champagne till frukost."

  237. "De rökte i sängen och la sig
    under bordet utan synbar anledning."

  238. "En del la sig dyngraka i soffan."

  239. "De mest påtända brydde sig
    varken om att äta eller dricka."

  240. "I stället letade de
    efter glitter och mässingsprylar."

  241. "Hemma hos en del
    var badrumsskåpen apoteksfilialer."

  242. "Vi längtade efter
    att fira dop, bröllopsdagar"-

  243. -"jular, påsk, midsommaraftnar
    som vanliga människor"-

  244. -"men hänvisades till ensamhetens
    hörn vid de dukade festborden."

  245. "Och ack, våra sprängfyllda hjärtan
    på påtända syskonens födelsedagar."

  246. "Alla levde vi i en skugga
    och i stillsam vanmakt"-

  247. -"och i utkanten
    av tvingande lagstiftning."

  248. "Vi kunde inte planera livet,
    vi levde i fallolyckornas famn."

  249. "Några av oss förlät, gav nya
    chanser, stöttade, bönade, bad"-

  250. -"och upplevde initiativförmågor späs
    ut med blårök, vitt pulver, sprit."

  251. "En del..."

  252. "Några av oss... Vi upplevde..."
    Ja, den läste jag. Förlåt.

  253. "Många av oss trodde
    att felet var vårt"-

  254. -"när oförrätter förgiftade vattnet
    och bagateller uppförstorades"-

  255. -"till handgranater som under rus
    kastades genom rummen."

  256. "Vi kände oss fula, feta och dumma."

  257. Det är början på det
    som jag kallar "Prolog sorgebrev".

  258. Den här kören... Det här bygger ju
    på röster som jag har mött-

  259. -och som jag själv naturligtvis
    har blandat in mig-

  260. -med mina egna erfarenheter
    i de här rösterna.

  261. Vet ni om att...

  262. ...på 1950-talet
    så trodde man på fullt allvar-

  263. -att det var kvinnans fel
    om mannen drack för mycket sprit?

  264. Det var till och med så att
    en socialarbetare, Thelma Whalen-

  265. -skissade fyra olika alkoholist-
    hustrutyper 1956...1953...

  266. ...som hon till och med namngav.

  267. Hon kallade dem för "Suffering
    Susan", som var självbestraffande.

  268. "Controlling Catherine" var dominant.

  269. "Wavering Winifred"
    hade dålig självkänsla-

  270. -och "Punitive Polly" var aggressiv,
    bestraffande karriärkvinna.

  271. Om man var gift med nån av dem fyra
    var man väl tvungen att dricka sprit!

  272. Vi har haft otroligt länge...kunskap
    om och tankar kring missbrukaren.

  273. Men de anhöriga,
    när lärde vi oss nåt om dem?

  274. På den tiden, de här gamla
    pilsnerfilmerna vi har sett...

  275. På 30-talet kunde arbetarna få lön
    i öl. Kalorier i stället för pengar.

  276. Pilsnerfilmerna vittnar ju om
    hur mannen fick lön på fredagen-

  277. -gick till puben och drack upp allt-

  278. -kvinnorna blev utan pengar
    till hyra, utan pengar till mat-

  279. -och livet blev
    ett helvete för många.

  280. Jag har tittat på medicinalskrifter
    från början av 1900-talet.

  281. "Suparens barn blir också supare"
    heter det och allt det där.

  282. Man har ju vetat det hur länge
    som helst. "Det sociala arvet."

  283. Det är inte så mycket biologi,
    utan det finns ett socialt arv.

  284. De här kvinnorna,
    när de inte orkade...

  285. De var ju anhöriga till de här männen
    som drack upp alla pengarna.

  286. Ja, de fick stå för mycket.

  287. De orkade ju väldigt, väldigt mycket,
    men sen, var hamnade de då?

  288. De hamnade på sjukhuset, på en
    speciell avdelning: Sinnessjukhuset.

  289. Det var anhörigbehandlingen
    på 50-talet.

  290. Sen på 80-talet
    börjar vi få fram anhörigbegreppet.

  291. Jag skriver i boken om en norsk
    "psykologspesialist", heter det där-

  292. -Frid Hansen som ni kanske har mött.

  293. En fantastisk föreläsare som ni kan
    bjuda in, om ni inte redan har det.

  294. Hon diagnosticerade ungar i skolan,
    jobbade som skolpsykolog.

  295. Åkte runt och pratade med unga
    i skolorna i Norge.

  296. Koncentrationssvårigheter,
    lässvårigheter, rastlöshet...

  297. På 80-talet... Nu ska jag svepa fort.

  298. På 80-talet började hon jobba på
    Borgestadklinikken utanför Oslo-

  299. -som arbetade familjerelaterat
    med familjer med missbruk.

  300. Där möter hon ungarna
    som hon mötte i skolan.

  301. När hon inser hur hon har
    diagnosticerat ungarna i år efter år-

  302. -utan att en dag sätta dem i deras
    rätta sammanhang så blev hon sömnlös.

  303. Det rann ungar genom huvudet på henne
    som var feldiagnosticerade.

  304. Jag har aldrig hört nån prata
    så uppriktigt om sin status och roll-

  305. -att med den kritiska blicken
    se att hon har missat att se-

  306. -varför de här barnen hade
    såna koncentrationssvårigheter.

  307. Lille Thomas som sa: "Fröken säger
    att jag inte kan räkna."

  308. "Kan du inte det?" frågar Frid. "Jo,
    men det finns inte plats här inne!"

  309. Thomas pappa dricker för mycket
    sprit, jobbar på en fiskebåt.

  310. Thomas vet naturligtvis om
    hur en fiskebåt funkar.

  311. När pappa går till jobbet
    har han en spritkasse med sig-

  312. -så Thomas vet
    att pappa blir full på sjön.

  313. Det kan blåsa, pappa kan halka av,
    han kan få en vajer runt huvudet-

  314. -han kan snubbla, och allt det.

  315. Det är vad Thomas tänker på i skolan!
    Inte på vad 7 x 8 är.

  316. Så tror man att han inte kan räkna.
    Det är klart att han kan räkna!

  317. Jag var också ett sånt barn.
    Jag var glasklar i skolan.

  318. Jag var superduktig i alla ämnen.
    Jag älskade allt med skolan.

  319. Till och med kritorna, svarta tavlan
    och lärarna som ingen annan gillade-

  320. -för jag tyckte om kunskap.

  321. Ändå så dalar mina betyg i nionde
    klass, när jag ska in till gymnasiet.

  322. Alla är besvikna.
    Lärarna, föräldrarna, kuratorn-

  323. -och mest besviken av alla
    är nog jag själv-

  324. -för jag kan inte förklara för nån
    varför mina betyg plötsligt dalar.

  325. Jag börjar gymnasiet
    bara för att hoppa av.

  326. Jag blev spådd en lysande framtid.

  327. Arbetarklassens barn spås en lysande
    framtid på verkstadsteknisk linje!

  328. Vi flickor blev spådda en lysande
    framtid på kontor och social linje.

  329. Jag hamnade också där,
    bara för att hoppa av.

  330. Jag borde ha gått fyraårig teknisk,
    det hade passat mig bättre-

  331. -eller... Ja, nåt mer avancerat.

  332. Jag hoppar av gymnasiet. Fortfarande
    kan jag inte förklara. Med åren...

  333. När jag var barn skulle jag aldrig
    nånsin använt ett enda ord om mig...

  334. Då, som jag använder
    om mig själv nu, som vuxen.

  335. Jag skulle aldrig ha sagt
    att vi var fattiga, till exempel.

  336. Det ordet finns ju inte för ett barn.

  337. Inte "socialt utsatt".
    Det vet man inte vad det betyder.

  338. Jag skulle aldrig sagt
    att min pappa drack för mycket.

  339. Jag trodde på fullt allvar,
    tills jag var 40 år-

  340. -att jag var den enda som hade
    en pappa som drack för mycket sprit.

  341. Inte i Sverige utan i hela världen.

  342. Trots att jag redan som så liten
    visste att många hade det.

  343. Det är så himla märkvärdigt
    hur det kan kännas så.

  344. Det handlar ju bara om en enda sak:
    att det är tyst kring ämnet.

  345. Då tror man att man är ensam.

  346. Så jag hoppade av gymnasiet,
    oförklarligt för alla.

  347. Nu vet jag ju precis varför det var.
    Jag sov inte om nätterna.

  348. Jag var så rädd och orolig
    och vaktade nätterna igenom.

  349. Jag var helt enkelt sömnig.

  350. Det kostade mig avhopp från skolan.

  351. Det kostade tre terminer studielån,
    som jag betalade av när jag var 50-

  352. -för att jag inte orkade läsa
    som jag skulle.

  353. Priset är skyhögt
    för att vara anhörig.

  354. Då ska vi se...

  355. Trots att jag... Nu är det ju
    så mycket om de här anhörigfrågorna-

  356. -så jag ska hoppa här lite, men...

  357. Trots att jag har haft
    många bekymmer genom åren-

  358. -som börjar med avhopp i skolan,
    rastlöshet, mått dåligt i perioder-

  359. -så har jag ändå
    i hela mitt liv alltid sagt-

  360. -att jag har känt mig
    100 % psykiskt frisk.

  361. Det kanske inte ni gör,
    känner er 100 % psykiskt friska-

  362. -men jag har alltid känt mig
    100 % psykiskt frisk.

  363. Det har berott på, helt enkelt,
    att jag alltid har vetat inom mig...

  364. Jag har vetat varför jag inte sover.

  365. Jag har vetat varför jag har
    haft svårt med olika saker.

  366. Men omgivningen har inte hjälpt mig.

  367. Men det har aldrig gått att lura mig
    att det var nåt fel på mig-

  368. -bara för att jag kanske
    har betett mig fel eller gjort fel.

  369. Inom mig har jag alltid vetat detta.

  370. Det fick mig en gång för ett antal
    år sen, att skriva på Facebook...

  371. Facebook är underbart.
    Där skrev jag...

  372. Jag testade en tanke,
    utifrån att jag...

  373. ...vid flera tillfällen
    i mitt liv som vuxen-

  374. -har sagt att om jag startade
    ett företag och skulle anställa folk-

  375. -skulle jag bara anställa
    barn till alkoholister-

  376. -för de har
    en så otroligt hög arbetskapacitet.

  377. Vana vid kaos.

  378. Kan hantera svåra situationer och har
    konstruktiva lösningar på problem.

  379. Och det är sant.

  380. Jag skulle verkligen leta efter
    den typen av människor att anställa.

  381. Så jag skrev det på Facebook att...

  382. För att bli... Jag skrev:

  383. "För att bli friska måste vi
    hedra den mörka sidan i oss."

  384. "Vuxna barn, det vill säga personer
    med uppväxt i dysfunktionell miljö"-

  385. -"som har fått möjlighet att läka
    blir ofta väldigt bra personer."

  386. "Jag skulle enbart anställa
    barn till alkoholister."

  387. "Vilka doers! Vilken arbetskapacitet!
    Vilka pålitliga människor."

  388. Jag funderade på fördelarna med att
    växa upp i en dysfunktionell familj.

  389. Ni kan ju bara förstå vad som hände.
    170 kommentarer på 10 minuter.

  390. Nån skrev faktiskt,
    i ett kulturföretag-

  391. -att han bara anställde barn till
    alkoholister och dysfunktionella.

  392. Det kan man våga göra i
    kultursektorn. Modiga människor.

  393. Men det kom boktips och citat.
    Nån andades maskrosbarn med stolthet.

  394. Det kom citat, låtar
    och sånt vackert-

  395. -men det gled väldigt fort över till
    det negativa med att ha vuxit upp.

  396. Det handlade om tillitsbrist, skam,
    att inte orka bära på en evig sorg.

  397. Avsaknad av vuxna, smärta och arv
    och krossade speglar och allt sånt.

  398. Men jag ihärdade och menade att-

  399. -det finns en stor vinst
    med att hjälpa barn-

  400. -som vuxit upp i beroendesjukdom.

  401. Om man får möjlighet att läka
    så kan just...

  402. ...kan man bli en väldigt bra person.

  403. Jag skrev ihop en lista...

  404. ...med egenskaper som jag har sett.

  405. Jag känner ju många
    som har vuxit upp med missbruk.

  406. Nära vänner och lite onärmare vänner-

  407. -och många som jag
    har mött som författare.

  408. Så började jag tänka på
    de positiva egenskaper jag har sett-

  409. -hos de människor
    som har fått möjlighet att läka.

  410. Jag ska läsa den listan för er.

  411. Jag säger inte att jag har allt detta
    själv, men några av dem har jag.

  412. "Vi är 'doers', pålitliga och har
    hög arbetskapacitet, målinriktade."

  413. "Vi är visionärer,
    ansvarstagande, handlingskraftiga."

  414. "Vi är flexibla, innovativa,
    empatiska, inkännande."

  415. "Vi visar förståelse för omvärlden,
    är erfarna, energirika, vårdande."

  416. "Vi är plikttrogna
    och duktiga på att läsa av behov."

  417. "Ofta är vi skarpa, intelligenta,
    roliga och kan hantera kaos."

  418. "Vi är strategiska, tålmodiga,
    stryktåliga, engagerade."

  419. "Ambitiösa, kreativa, ödmjuka,
    orädda, tacksamma, entusiastiska."

  420. "Vi är ofta snabbtänkta och vana vid
    att hitta konstruktiva lösningar."

  421. "Konstaterar att detta räcker långt
    som goda egenskaper."

  422. "Vi äger den viktiga vardagsklokhet
    som behövs för att hjälpa"-

  423. -"om vi bara vågar tala med varandra
    om jobbiga saker."

  424. "Utan att förringa lidandet som det
    innebär att växa upp med missbruk."

  425. "Utan att förminska
    kampen för överlevnad."

  426. "Bland nackdelarna
    finns också fördelar."

  427. "Om såren får möjlighet att läka
    kan en ocean av kapacitet öppna sig."

  428. Jag hade senast ett samtal i dag
    med min yngsta dotter på morgonen.

  429. Vi som har vuxit upp med missbruk
    kan bli ängsliga.

  430. Vi kan tro att en katastrof
    kan hända varje dag. Vi har sett...

  431. Har man en gång sett en tsunami så
    vet man att vägen kan ställa sig upp.

  432. Har man en gång varit med om det
    värsta så vet man att det kan hända.

  433. Man har alltid en beredskap för det.

  434. Men den positiva,
    andra sidan av det här...

  435. ...otroligt rädda och ängsliga
    som vi kan ha...

  436. Andra sidan av det är ju
    att min man...

  437. En morgon skulle han åka tåg-

  438. -och så tittade han på sin mobil
    och så hade tåget gått.

  439. Han hade helt enkelt missat avgången.

  440. Så sitter han så här: "Herregud!
    Satan!" "Men vad har hänt?"

  441. Jag tänker att världen har rämnat.
    Så säger han: "Tåget har gått."

  442. Då säger jag: "Ja, ja."
    Det är ju inte ens ett problem!

  443. Har man sett större problem
    så är ju inte det ett problem.

  444. Man är van vid värre saker. Det är
    en väldigt fin egenskap i många jobb.

  445. Jag ska läsa lite...

  446. ...ur det som jag kallar
    "Epilog sorgebrev" som avslutning.

  447. Nu ser jag att klockan är tio över-

  448. -så när jag har läst detta kanske det
    blir utrymme för en fråga eller så.

  449. -Den gick fel?
    -Ja.

  450. Nu är hon fem i halv.
    Då blir detta perfekt!

  451. "Epilog sorgebrev."

  452. "Sorgebreven gnolar inom oss,
    de är vindspel med olika styrka."

  453. "Vi var många. Vi hade inte
    haft det lätt. Nu hade vi träffats"-

  454. -"som vuxna, sargade barn
    på slottet i slättlandskapet."

  455. "Vi hittade hjälpen av slump eller
    ihärdighet, vänner eller Nära&Kära."

  456. "Nån av oss hade hört talas om.
    Andra var insatta genom jobbet."

  457. "Vi kom till slottet i
    slättlandskapet blyga och skygga"-

  458. -"men där träffade vi
    fler som hade haft det som vi."

  459. "Gemensamt för oss var att vi hade
    gjort så gott vi hade kunnat"-

  460. -"men ändå
    hade våra liv dränerats på mening."

  461. "Magnus var ung, men drömde redan om
    pensionen så livet skulle vara över."

  462. "Kristoffer tog på sig mer och mer
    och arbetade och arbetade."

  463. "Veronica levde med en våldsam man
    och ville sluta ha det så."

  464. "Susanna hade en enda önskan."

  465. "Hon ville kunna tala om sitt liv
    som det varit utan att känna skam."

  466. "Hon ville hinna leva livets
    glada dagar innan hon dog."

  467. "Vi vågade berätta för varandra om
    hur vi levt som skadskjutna rådjur"-

  468. -"ruvat som tjäderhönor
    under granriset."

  469. "Barn till missbrukare saknar ålder."

  470. "Du får samma erfarenhet
    oavsett om du är 9 eller 48"-

  471. -"och här satt vi nu
    på slottet i slättlandskapet"-

  472. -"vid den enorma häcken
    som glödde som saffran."

  473. "Vildsvinen bökade
    i markerna runtomkring oss"-

  474. -"och vi hade förväxlat
    kärlek med medlidande."

  475. "Vi hade drivit oss själva till
    vansinne, skrikit på våra Nära&Kära."

  476. "Vi var perfektionister
    upphöjt till tio."

  477. "Om vi begått ett misstag såg vi på
    oss själva som Det Stora Misstaget."

  478. "Vi var återhållsamma och vi dömde
    oss själva utan förbarmande."

  479. "Som barn gissade vi oss till vad som
    var normalt. Litat på oss själva."

  480. "Vi hade lärt oss att sluta önska oss
    saker och tro på bättre tider."

  481. "Vi hade rusat i fel riktning.
    Vi led av förändringsskräck."

  482. "Vi var rädda fjällharar.
    Vi var stora hungriga isbjörnar."

  483. "Vi hade experimenterat
    med hårfärger och livsstilar."

  484. "Men vi hade aldrig levt sorglöst"-

  485. -"och nu famlade vi
    efter det som återstod."

  486. "Vi hade ätit för mycket.
    Vi hade också ätit för lite."

  487. "Och vi hade varit barn men vi
    hade alltid känt oss som vuxna."

  488. "Brutna löften var vår arvedel."

  489. "Nu hade vi kapsejsat
    och nu sökte vi hjälp hos varandra"-

  490. -"för ett diffust smärtsamt förflutet
    här på slottet i slättlandskapet."

  491. "Anledningen till att
    just vi var just här"-

  492. -"var att vi var övertygade om att
    våra föräldrar hade älskat oss."

  493. "Så vi visste att det gick att
    komma över de svårigheter vi hade."

  494. "Känslan att vara älskad är starkare
    än allt missbruk i världen."

  495. "I detta ligger läkningen."

  496. "De ville oss inte illa.
    De kunde oss bara inte väl." Tack.

  497. Textning: Elin Csisar
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Anhörighelvetet

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Genom Susanna Alakoskis författarskap går en tydlig röd tråd i berättelserna om anhöriga till någon som är sjuk i beroende. Här berättar hon själv varför detta perspektiv är så angeläget. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Ämnen:
Biologi > Kropp och hälsa > Alkohol och droger, Biologi > Kropp och hälsa > Sjukdomar och ohälsa > Psykisk ohälsa, Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
Anhöriga, Familjen, Missbrukare, Psykisk hälsa, Samhällsvetenskap, Social omsorg, Sociala frågor
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Stärkt stöd till barn som anhöriga

Barn till föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruksproblem riskerar i högre grad att misslyckas i skolan och få det svårare i livet. Merike Hansson, utredare på Socialstyrelsen, berättar varför. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Ge barnet möjlighet att förstå sin förälder

Therése Jarland, grundare av organisationen Maskrosbarn, föreläser om risken att barn ärver sin förälders psykiska ohälsa och missbruk. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Vad är ett BRA-samtal?

Samtalsmodellen BRA är utvecklad för att uppmärksamma barn som är anhöriga till föräldrar med missbruk eller psykisk ohälsa. Om den här modellen berättar bland annat Åsa Lundström Mattsson, projektledare på Stiftelsen Allmäna Barnhuset. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

En analys av samtalsmodellen BRA

Maria Eriksson, professor i socialt arbete, har granskat samtalsmodellen BRA. En modell som fokuserar på att bjuda in barn till samtal. Men hur fungerar den i verkligheten? Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Bra att tänka på vid samtal med barn

Var vänlig och snäll och skapa bra förutsättningar för barnet att känna sig tryggt. Då ökar chansen att barnet vill prata om sitt liv. Det säger Karin Fängström, psykolog och forskare vid Uppsala universitet. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Att uppmärksamma barn som anhöriga

Barnets makt och föräldrarnas makt närmar sig jämvikt. Det säger Margaretha Hartzell, anhörigkonsulent, i den här föreläsningen om hur man uppmärksammar barn inom socialtjänsten. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Hur möter vi barn inom vuxenpsykiatrin?

Patienter som söker sig till psykiatrin är ofta också föräldrar. Och det är viktigt att prata om föräldraskap. Det säger Anna-Karin Ljungblom, kurator inom vuxenpsykiatrin i Halland. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

När en förälder har en allvarlig psykisk sjukdom

När en förälder eller annan närstående vuxen drabbas av sjukdom uppstår ofta många frågor hos barn. Hur ska dessa frågor bemötas? Nora Kathy, socionom och psykoterapeut på BUP i Region Skåne, och Pernilla Arvidsson, socionom, psykoterapeut och handledare för skol- och vårdpersonal, berättar. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Utveckla ett familjeperspektiv inom vården

Hur ska man inkludera barn i samtal när en förälder har försökt ta sitt liv? Psykoterapeuten Kerstin Åkerlund berättar om barns rättigheter inom vuxenvården. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Barnperspektiv inom beroendevården

Att avlasta från skuld är grundläggande för att barnet ska kunna komma vidare. Anna Henley Bäcklund, kognitiv psykoterapeut på Södermalms beroendeteam, och Anna Olsson, förebyggande socialsekreterare på Södermalms öppenvård, berättar om sina erfarenheter inom beroendevården. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Anhörighelvetet

Genom Susanna Alakoskis författarskap går en tydlig röd tråd i berättelserna om anhöriga till någon som är sjuk i beroende. Här berättar hon själv varför detta perspektiv är så angeläget. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & biologi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Flora- och faunavård 2017

Behovet av artfakta inom naturvården

Ett panelsamtal om hur artfakta egentligen används. Medverkande: Linda Strand, ordförande Sveriges entomologiska förening, Anders Haglund, växtekolog, och Karl Ingvarson, naturvårdare länsstyrelsen i Sörmland. Inspelat den 5 april 2017 på Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. Arrangör: Artdatabanken.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Vi njuter av varandra

Sex har aldrig varit så kul som nu, säger Dag och Niki. De har levt ihop i trettiofem år, men känner sig som tonåringar. Receptet är planering och lek. Terapeuten Charlotte Makbouls bästa bot mot olust är så kallad mindfulness. Luststörningar har blivit en diagnos och allt fler söker hjälp för det.