Titta

UR Samtiden - Lära med berättande

UR Samtiden - Lära med berättande

Om UR Samtiden - Lära med berättande

Föreläsningar från konferensen "Lära med berättande" som vänder sig till verksamma inom förskola, grundskola, gymnasium, SFI, folkbildning eller i andra lärande miljöer. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Lära med berättande : Varför muntligt berättande i förskola och skola?Dela
  1. "Det var en gång...", och så lyssnar
    de. De vet att det är en berättelse.

  2. Det kommer att vara några karaktärer,
    och det kommer att hända nånting.

  3. Tack, Nordiskt berättarcentrum-

  4. -för att jag fick vara med på den här
    konferensen bland berättarvänner-

  5. -pedagoger och lite annat löst folk.

  6. Det är ju en konferens
    om berättande och lärande.

  7. Lärande är ju faktiskt det som vi
    pedagoger hoppas och tror ska ske.

  8. Men det vet man inte. Det kan vara så
    att eleverna lika gärna lär sig-

  9. -trots allt en lärare gör, eller hur?

  10. Så mitt fokus kommer inte att vara
    lärande i första hand-

  11. -vi vet ju att det hänger ihop
    på nåt sätt, utan undervisning.

  12. Med ett vetenskapligt ord
    är det "didaktik".

  13. Läran eller vetenskapen
    om undervisning.

  14. Det kommer att vara mitt fokus.

  15. Vem är då jag?
    Jo, jag är Berättar-Ola.

  16. Jag är känd som Berättar-Ola i östra
    Göteborg där jag har jobbat i 20 år.

  17. När jag började kom en viss procent
    av eleverna från Sverige.

  18. Sen många år har 100 %
    invandrarbakgrund.

  19. Där har jag jobbat med berättande.

  20. Jag ska börja med en liten anekdot.

  21. Jag stod på spårvagnshållplatsen.
    Det hade varit föräldramöte.

  22. Det var i februari,
    och det var mörkt ute.

  23. Jag stod ensam
    på den stora förortshållplatsen.

  24. Plötsligt hör jag att det kommer
    ett gäng ungdomar. Man hör dem.

  25. De kom ner på perrongen,
    och jag gjorde mig inte jättestor-

  26. -utan jag bara kollade ner i spåret.

  27. Plötsligt hör jag att det kommer
    några springande mot mig-

  28. -så jag vänder upp och ser att tre
    killar i keps stannar framför mig-

  29. -och så säger de:
    "Ola, berätta en saga för oss!"

  30. "Vad är det för fel på ungdomar
    nu för tiden?" tänkte jag.

  31. Jag hade träffat dem i skolan
    när de var mindre. Jag sa:

  32. "Jag hinner inte. Det är sorgligt,
    för det hade jag gärna gjort."

  33. "Spårvagnen kommer. Jag ska
    åka in till stan." - "Vi med."

  34. Jag slapp inte.

  35. Jag satt på spårvagnen. Killarna satt
    framför mig och vände sig mot mig.

  36. Och så började jag berätta
    den här historien:

  37. "Beri baa waxaa jiri jirey..."

  38. Eller: "Kan jama kan..."

  39. Eller: "Zhili-byli..."

  40. Eller: "Bilo jednom..."

  41. Eller... Vad ska jag säga mer?

  42. "Det var en gång..."

  43. Det var en gång en ung man
    som bodde vid kusten.

  44. Han hade en liten fiskebåt som han
    kunde försörja sin familj med.

  45. Han hade också sin fru
    och sin mor och far boende hemma-

  46. -och det var tre
    ganska allvarliga problem.

  47. Hans mor hade blivit blind.

  48. Hans far var inte arbetsför och
    kunde inte hjälpa till med jobbet.

  49. Och han och hans fru
    kunde inte få barn.

  50. De här bekymren släpade han med sig
    när han var ute med sin båt.

  51. En dag fick han nåt tungt i nätet
    och drog upp en stor...

  52. Va? Nej. Det hade du velat!
    Sjöjungfru...

  53. Jag har gjort det här
    och nån har sagt "cykel". Nej...

  54. En stor...fisk.

  55. "Yes!" tänkte han. "Nu har jag mat
    åt min familj i flera veckor."

  56. Han skulle precis döda fisken...

  57. Då säger fisken:
    "Nej, döda inte mig."

  58. "Om du låter mig leva...
    så får du önska dig vad du vill."

  59. "Får jag tre önskningar?"

  60. "Nej, du får bara en", sa fisken,
    "men vad du vill."

  61. "Jag vet var du bor. Jag kommer
    tillbaka om fjorton dagar."

  62. "Okej."

  63. Jag skulle ha trott
    på en fisk som pratade.

  64. Det trodde han på, så han
    släppte i fisken och seglade hem.

  65. Väl i land möter han sin far.

  66. Hans far får höra talas om fisken
    och säger:

  67. "Du ska önska pengar. Pengar kommer
    att lösa alla våra problem."

  68. När han kommer upp till stugan finner
    han sin mor där, och hon säger:

  69. "Jag skulle så gärna vilja se dig,
    din fru och min man igen."

  70. Ja, det skulle han ju önska.

  71. När hans fru hörde talas om det
    kastade hon sig runt hans hals-

  72. -och viskade i hans öra:
    "Vi ska få ett barn!"

  73. Ja, det skulle han ju önska.

  74. Nu hade han inte tre problem längre,
    utan fyra. Vad skulle han önska sig?

  75. Här gick jag ur
    den berättade världen-

  76. -och vände mig till de tre killarna.

  77. Jag tilltalade dem och sa:
    "Vad skulle ni ha önskat?"

  78. Det får ni också göra nu,
    två och två.

  79. Vad skulle ni ha önskat?

  80. Ja, okej...

  81. Den här historien är väldigt känd,
    så jättemånga har säkert det svaret.

  82. Dilemmasagor finns.

  83. Det är berättelser som inte har nåt
    svar. Inte nåt "fixed" i alla fall-

  84. -utan man diskuterar och argumenterar
    för det bästa svaret.

  85. Men det här är ingen dilemmasaga,
    utan det finns ett slut.

  86. De här ungdomarna gillar inte sagor
    där de ska hitta på slut.

  87. De hittar på lite, och sen säger de:
    "Hur slutar det, då?"

  88. Ni hade säkert många bra förslag.

  89. Vad tror ni
    att killarna hade för förslag?

  90. "Pengar", säger några. Det trodde jag
    också, men de sa nästan samtidigt:

  91. "Mamman ska se." Det var viktigt.

  92. Ja... Så här slutar historien:

  93. Tiden gick. Snart skulle fisken
    komma. Han hade inte kommit på det.

  94. Men på vägen ner till bryggan
    kom han på det.

  95. Han gick ut på bryggan och väntade.
    Tror ni att det kom nån fisk?

  96. "Nej"?

  97. Nej, det kom igen fisk.
    Muntligt berättande och didaktik...

  98. Fisken dök upp, naturligtvis,
    och undrade: "Har du bestämt dig?"

  99. Han hade simmat runt Tjörn.
    "Har du bestämt dig?"

  100. "Ja."

  101. "Jag önskar
    att min mamma ska få se mitt barn"-

  102. -"i en vagga av guld."

  103. Ja... Ja.

  104. Den applåden skickar jag vidare
    till årtusendens berättartradition.

  105. De här tre killarna gjorde inte
    som ni. De gav ingen applåd.

  106. De ställde sig inte upp och sa tack-

  107. -utan tacket jag fick av dem var
    en respekt...

  108. ...och en nick, ett leende,
    en kommentar flera veckor efter.

  109. Sen skildes vi åt på Drottningtorget.

  110. Jag är grundskollärare och har jobbat
    i östra Göteborg i tjugo år...

  111. ...drygt.

  112. Jag gick lärarutbildningen,
    och sen jobbade jag i typ fem år-

  113. -utan att reflektera över berättande.

  114. Vi hade ingen retorik eller muntligt
    berättande på min lärarutbildning.

  115. Vi hade nån workshop med drama-

  116. -men i övrigt var det väldigt lite
    fokus på lärares berättande.

  117. Men på en gårdsfest i Majorna,
    där jag fortfarande bor-

  118. -så träffade jag en grannes kille.

  119. Vi satt bredvid varandra, och så
    började vi prata. "Vad gör du?"

  120. Då berättade han: "Jag är berättare."

  121. "Va?"

  122. Han levde på det. Ulf Ärnström. Han
    är rätt känd i berättarsammanhang.

  123. Vi kom att prata om vad han gör.

  124. Han undervisade elever och lärare
    i muntligt berättande.

  125. Så vi började ett berättarprojekt
    på vår skola, Sandeklevsskolan-

  126. -och höll på med det i tre år.

  127. På spårvagnen till skolan hittade vi
    på idéer om vad vi skulle göra-

  128. -och på vägen hem reflekterade vi
    över hur det hade blivit-

  129. -när vi experimenterade
    med berättande.

  130. En gång satt vi där
    fullt upptagna av vår reflektion-

  131. -och märkte inte kontrollanten.

  132. Efter ett tag påkallar han
    vår uppmärksamhet.

  133. Jag minns bara Ulfs långa svordom.
    "Fan..."

  134. Och så fick vi böter, naturligtvis,
    för det hade vi inte hunnit med-

  135. -men det var det värt. Det var mycket
    värt, åren med berättarprojektet.

  136. Jag jobbade också på Introduktions...

  137. ...Introduktionsenheten.
    Alltså där man tar emot nyanlända.

  138. Där jobbade jag med berättande. Sen
    fortsatte jag med akademiska studier-

  139. -och nu håller jag på att doktorera i
    pedagogiskt arbete, allmän didaktik-

  140. -med fokus på lärares berättande.

  141. Och...

  142. Det jag kommer att prata om nu är...
    didaktik. Vad är didaktik egentligen?

  143. Och sen om mitt perspektiv
    på berättande.

  144. Och också didaktik OCH berättande.
    Om man parar ihop dem.

  145. Sen ger jag en liten spaning om hur
    man ska se på berättande framöver.

  146. Det är ett hjul här för att jag
    och Ulf höll på i drygt tre år.

  147. Till slut kom vi på
    att vi hade återuppfunnit hjulet.

  148. Det är ju nånting,
    som också Dick sa...

  149. Det är självklart så att så länge nån
    har fått elever nyfikna-

  150. -intresserade, motiverade
    och väckt känslor och engagemang-

  151. -så har man berättat.

  152. Det här är vad lärare uttryckte,
    många lärare som jag har träffat.

  153. En snabb bild av nån slags vardags-
    pedagogisk kunskap om berättande-

  154. -som lärarna själva säger.

  155. Det tränar till exempel lyssnande.
    Det är en del av vår kultur.

  156. Det väcker lust att använda språket.
    Det skapar en gemenskap.

  157. Det väcker frågor
    och öppnar för samtal.

  158. Det väcker nyfikenhet och intresse.
    Det fångar elevers uppmärksamhet.

  159. Jag har många såna här...
    Jag kan berätta en kort anekdot till.

  160. I jobbet med nyanlända...

  161. En gång hade jag med en tolk. De hade
    kanske varit i Sverige i en månad.

  162. Jag berättade
    "Bocken som inte ville gå hem".

  163. Under 1800-talet blev den "Pojken
    som inte ville gå till skolan"-

  164. -men det är ju samma berättelse.
    Jag berättade den historien.

  165. Det är bara somaliska elever, så jag
    säger "beri baa waxaa jiri jirey..."

  166. "Det var en gång..." De lyssnar
    och vet att det är en berättelse.

  167. Det kommer att vara några karaktärer.
    Det kommer att hända nånting.

  168. Vet ni vad som är skillnaden
    på en föreläsning och en berättelse?

  169. Under berättelsen sitter man
    i förväntan.

  170. Hur ska det sluta?

  171. En föreläsning undrar man
    NÄR den ska sluta.

  172. Men...jag berättade den historien,
    och sen översatte tolken emellanåt-

  173. -så det blev lite sönderhackat.
    Eleverna satt så här...

  174. De lyssnade ömsom på mig och tolken.
    Plötsligt räcker en elev upp handen.

  175. De är sju år, ungefär. Hon säger nåt
    på somaliska till kvinnan.

  176. Jag undrar vad det är, och då säger
    hon: "De vill bara lyssna på dig."

  177. Det är nåt med det muntliga berättan-
    det som vi inte kan sätta fingret på.

  178. Det är inte bara orden och fantasin.
    Det är nåt annat också.

  179. Men...

  180. Jag berättade också för äldre elever
    och använde mycket korta historier.

  181. Vi berättade många
    såna här historier, och det smittar.

  182. En dag säger en ung,
    kurdisk kille till mig:

  183. "Ola, får jag berätta en historia
    för dig? Det är en kort historia."

  184. "Javisst." - "Och sann."

  185. "Ola, i klassen där jag går
    så går också två ryskor."

  186. "De är bäst, duktiga och snabbast
    på allt." - "Ja, jag vet."

  187. "Amerikanerna var först på månen,
    och ryssarna var först i rymden"-

  188. -"men vi kurder ska vara först
    på solen!"

  189. "Det går ju inte." - "Jo, Ola."

  190. "Vi åker på natten."

  191. Ja.

  192. Det var inte så att jag: "Vilken bra
    historia! Den ska jag anteckna."

  193. Vi delade historier, och varje gång
    vi möttes sen kunde han:

  194. "Ola... Solen."

  195. Det gjorde ingenting att den kurdiska
    flaggan har solen i mitten.

  196. Men hur ser det ut i vår tid med det
    muntliga berättandets möjligheter?

  197. Jo, det finns
    en ganska omfångsrik forskning-

  198. -på hur lärarrollen och synen
    på undervisning har förändrats-

  199. -under de senaste tjugo åren.

  200. Det har blivit ett ökat fokus
    på elevernas mätbara prestationer-

  201. -och resultat.

  202. Det är ju sen new public management,
    bl.a., började införas även i skolan.

  203. Det finns i andra välfärdssammanhang-

  204. -där man ska räkna och mäta resultat.

  205. Och hur mäter man elevernas resultat?

  206. Jo, det är ju vad de kommunicerar.

  207. Vad de producerar, egentligen.

  208. Och då...
    Det har lett till en mäthysteri.

  209. Till exempel, när skolan
    kommunaliserades trodde man-

  210. -att det skulle bli minskad byråkrati
    men det har blivit motsatt.

  211. Det har blivit
    ett enormt eskalerande antal prov-

  212. -och diagnoser och...

  213. I de nordiska, och säkert alla väst-
    europeiska länder, ser det ut så här.

  214. Man tror att grisen blir tyngre
    ju fler gånger man väger den.

  215. Det blir inte bättre
    för att man håller på.

  216. Lärarna intresserar sig då mer-

  217. -för sånt
    som kan ge mätbara resultat.

  218. Hur ser det ut
    med berättandets betydelse?

  219. Forskare kan ha åsikter om
    att det går att mäta motivation-

  220. -intresse, relationer och så vidare-

  221. -men det är inte säkert att lärarna
    förstår att det är betydelsefullt-

  222. -när allt fokus ligger på resultat
    och prestationer.

  223. Dessutom har man fått ökad tid
    på administrativa uppgifter.

  224. Forskarna kallar det här:

  225. "The terror of performativity
    in the age of measurement."

  226. Det låter som en historia,
    en skräckhistoria.

  227. Men...

  228. Om man tittar på lärarnas erfarenhet
    av berättandets betydelse-

  229. -så försvinner ju en hel del-

  230. -som lärarna inte själva kan se
    hänger ihop med vad som är mätbart.

  231. Däremot blir språk kvar. "Literacy"
    och "performance". "Kommunikation."

  232. En hel del av den forskning
    man kan hitta-

  233. -om man söker på "storytelling",
    "teachers"...

  234. "Storytelling, teaching, narratives."
    Då är det oftast ett fokus på språk.

  235. Det är väldigt viktigt med
    storytelling för att utveckla språk-

  236. -både för andra- och förstaspråks-
    inlärning. Men det är inte BARA det.

  237. "Literacy" är
    ett lite snårigt begrepp-

  238. -för "literacy" kommer egentligen
    från USA med syfte att mäta.

  239. Illitterat... Heter det så?
    Illitterat kan man faktiskt vara.

  240. Man kan vara noll. Men bildning
    finns det ingen sån botten för.

  241. Man behöver inte kunna läsa,
    men kan ändå vara bildad.

  242. "Literacy" är från början
    ett språkbegrepp.

  243. Nu växer det och blir
    nästan likvärdigt med bildning.

  244. Men ska man börja mäta bildning,
    så blir det komplicerat.

  245. Jag är inte emot prov. Jag är inte
    ens emot evidensbaserad undervisning-

  246. -men det får inte kantra
    och bara handla om det.

  247. Lite didaktik, då. Vad är didaktik?

  248. Läran om vetenskap och undervisning
    kallas för didaktik.

  249. Det har utvecklats, egentligen...

  250. Etymologiskt betyder det "att visa
    fram nånting", "att belysa nånting".

  251. Hopmann, som är professor i didaktik
    från Tyskland, menar-

  252. -att det finns tre tydliga rötter
    i didaktiken.

  253. Vi kommer tillbaka till dem, men här
    är det lärare, elev och innehåll-

  254. -som samspelar
    i en undervisningssituation.

  255. Jag såg nyligen en fjärde punkt
    - undervisning.

  256. Lärare, elev, innehåll
    och undervisning-

  257. -men undervisningssituationen är
    balansen mellan de här tre polerna.

  258. Cirkeln i det här fallet är
    kontexten. Det är olika sammanhang.

  259. De tre grundpelarna är retorik,
    alltså framställningen.

  260. Det innehåll som läraren presenterar
    eller levandegör.

  261. Från början var retoriken den mest
    betydande delen i undervisningen.

  262. Under antiken, till exempel,
    så var sättet att framställa-

  263. -att argumentera, det viktigaste.

  264. Nästa spår här, det som är en
    relation mellan läraren och eleven...

  265. ...menar Hopmann att man kan se spår
    av under medeltiden.

  266. Augustinus sätt att förhålla sig
    till undervisning av...

  267. Det fanns ju bara ett innehåll då,
    Bibeln, att undervisa om.

  268. Då ville man inte bara ha retoriken,
    att övertyga nån om textens innehåll-

  269. -utan man ville även få elever
    att resonera kring innehållet-

  270. -och ha en relation till det. Det
    ska inte sammanblandas med katekesen-

  271. -som är en senare utveckling.
    Till exempel Luther.

  272. De allra första katekeserna
    som trycktes var inte med text-

  273. -utan med bilder.
    Man skulle tillsammans berätta-

  274. -och resonera
    om de här viktiga händelserna.

  275. Men man kom snabbt på att man måste
    ändra det. Varför, tror ni?

  276. Apropå det som vi pratade om förut.
    Eller som Dick pratade om.

  277. Man ville naturligtvis
    styra samtalet.

  278. Man ville inte ha berättande kring
    bilder, utan man skulle kunna det.

  279. Texten. Därför kunde man också ha
    förhör på katekesen sen.

  280. Augustinus version var det motsatta.

  281. Man skulle ha ett resonemang om,
    en relation, till innehållet.

  282. Sen utvecklades det vidare,
    och man hade behov av andra metoder.

  283. Det är ett tredje spår i didaktikens
    historia, att utveckla olika metoder-

  284. -beroende på att fältet av kunskap
    och innehåll växte nåt enormt.

  285. Eleven ska skapa en erfarenhet
    av innehållet.

  286. Innehållet är det väsentliga
    vid undervisning.

  287. Annars kan det vara en relation
    på olika sätt-

  288. -men en undervisningssituation
    har alltid ett innehåll också.

  289. Här är en känd didaktiker - Comenius.

  290. Han skrev "Didactica magna"
    på 1600-talet.

  291. En slags heltäckande
    undervisningsplan, kan man säga.

  292. Han säger att berättande "undervisar,
    griper tag och roar på samma gång".

  293. Det är ju så vi ser på berättandet-

  294. -och som pedagoger har gjort
    i årtusenden, nästan.

  295. Men det kan också vara så här...

  296. I Göteborg hade man en undervisnings-
    modell som hette växelundervisning.

  297. Jag ska inte förklara den, men man sa
    så här om elevernas berättande:

  298. Det här gillade inte läraren då.
    "Underbart!" hade jag tyckt-

  299. -om jag hade undervisat.

  300. Nu då, till det muntliga berättandets
    fenomenologi-

  301. -eller levda erfarenheter
    av berättande.

  302. Då...kommer jag att prata om vår
    förmåga att rikta vår uppmärksamhet-

  303. -till den berättade världen, men även
    om kroppens betydelse i berättandet.

  304. Ni ska vända er
    till den som sitter intill-

  305. -och så ska ni dela
    ett berättarminne.

  306. Nån som har berättat nånting för er.

  307. Inte hela historien, men situationen.

  308. Varsågoda. En minut får ni dela på.

  309. Okej, har ni fått berätta?

  310. När jag gör det här tillsammans med
    lärarstudenter, lärare eller andra-

  311. -så brukar jag samla upp olika
    beskrivningar av berättarminnet.

  312. Som livshistorier.

  313. Nån har berättat om sin mammas
    eller pappas barndom och så vidare.

  314. Det kan också vara
    improviserade berättelser-

  315. -som jag när jag hade handlat med
    min son och skulle få honom att bära.

  316. Man använder berättelsen
    för att skapa en berättad tid.

  317. Tiden går fortare, eller långsamt,
    men det är en annan upplevelse.

  318. Rätt många har traderade berättelser.

  319. Nån har berättat sagor, myter, skämt
    eller vandringssägner och sånt.

  320. Min mormor skapade berättade rum
    när jag var liten.

  321. Jag fick den här frågan
    som jag gav er...

  322. ...av nån av de goda berättarna
    som jag har gått på workshops med.

  323. Men jag kunde för mitt liv inte komma
    på nån som hade berättat för mig.

  324. Jag minns bara att vi lyssnade
    på lp-skivor. Så gammal är jag.

  325. Man satte på den, och nån farbror
    läste en saga. Eller tv:n.

  326. Ingen hade berättat. Jag såg framför
    mig nån som berättade vid en eld-

  327. -men det hade jag aldrig
    varit med om.

  328. Men min mormor, kom jag på,
    hon berättade i köket i Dalarna-

  329. -på klingande dalmål.
    1,50 m lång var hon.

  330. Enormt mycket historier.
    Men vad var det för historier?

  331. Skvaller.

  332. Hon skvallrade om grannar,
    om släktingar...

  333. Det var inte en massa åsikter, utan
    det var händelser som hon återgav.

  334. Jag älskade såna berättelser-

  335. -och det var ju ett sätt att skapa
    en slags mening och ett sammanhang.

  336. På bilden till höger är
    Katharine Young.

  337. Hon är en forskare som jag har använt
    en del i mina studier.

  338. Jag träffade henne i Berkeley.
    Det är kul att hon är med här.

  339. Hon pratar om upplevelsevärldar
    i tre nivåer-

  340. -och dem går man in och ut ur.
    De två viktigaste är de två innersta.

  341. Det är berättelsens värld, där själva
    berättelsen spelas upp framför vår...

  342. Jag vet inte om det sker i huvudet
    bara. Där vi upplever berättelsen.

  343. Där karaktärerna handlar.

  344. Där man startar berättelsens tid.
    Och sen händer saker i berättelsen.

  345. Sen kan man betrakta berättaren och
    lägga märke till gester och minspel.

  346. Det befinner sig i berättandets rike,
    menar hon-

  347. -där själva berättarsituationen...

  348. ...händer.

  349. Men om man då ser på några...

  350. ...kunskaper
    eller aspekter av berättande...

  351. Vi kan rikta vår uppmärksamhet
    till återberättade händelser.

  352. Det kan man tidigt. Det är synd
    att det inte utnyttjas i skolan-

  353. -med alla de elever som kanske
    har svårt att skriva och att läsa-

  354. -men som har en enorm,
    redan färdig kunskap om berättande.

  355. Narrativa förmågor, alltså.

  356. Och...vi söker sammanhang och mening
    med hjälp av berättelser.

  357. Ricœur är en filosof som säger att
    berättelsen alltid skapas baklänges.

  358. Alltså, man har ett slut,
    man vet hur det har blivit.

  359. Man måste skapa berättelsen baklänges
    för slutet är redan känt.

  360. Det skapar förväntningar.
    Det här är roligt.

  361. När vi lyssnar på en berättelse
    förväntar vi oss-

  362. -att vi ska få uppleva en händelse-

  363. -men vi förväntar oss också
    att vi ska få se den-

  364. -i berättarens ansiktsuttryck
    och gester.

  365. Jag hämtade min son på förskolan.
    Han var tre år.

  366. Han satt framför mig i sulkyn.
    Jag gick så här på vägen i Majorna.

  367. Det var massor med bilar
    utmed trottoaren där vi gick.

  368. Jag gick så här, och så hör jag
    plötsligt treåringen säga:

  369. "Pappa, jag berätta saga dig."

  370. Yes! Jag blev så glad att jag kunde
    ha sprungit runt sulkyn och skrikit-

  371. -men det gjorde jag som tur var inte.
    Jag sa bara: "Mm."

  372. Och så sa han... Han slog ut med
    handen så här, och så sa han bara:

  373. "Alla bilar..."

  374. Och så gjorde han en paus! Tre år!

  375. "Wow!" tänkte jag. Det påkallade
    min uppmärksamhet, så jag sa: "Ja?"

  376. "...är dina."

  377. Och så tog han in armen
    och satte sig ner.

  378. Vilket berättargeni!

  379. Men sen tänkte jag, för jag har
    pratat med professorer i narratologi:

  380. "Det här är ju ingen berättelse."
    Det finns inga karaktärer.

  381. Det finns inget händelseförlopp ens.

  382. En mängd saker finns inte,
    men det fanns nåt som fanns.

  383. Han påkallade min uppmärksamhet.
    Han använde gester, pauser...

  384. ...och så hade han en vändning. "Alla
    bilar..." - "Ja?" - "...är dina."

  385. Det är nåt som även har
    med det muntliga berättandet...

  386. Berättande kan vara så mycket, men
    det muntliga berättandet är det här.

  387. Den andras kropp, ansikte,
    gester och så vidare.

  388. Lite snabbt nu, för varandra, två och
    två igen. En minut har ni på er.

  389. Vad lekte ni när ni var små?
    Berätta det.

  390. Okej, vi bryter.

  391. Ja...

  392. Ni var väldigt...

  393. När man berättar om vad man lekte går
    man in i den tiden och det rummet-

  394. -och man gör massor med saker.

  395. Det ger en bild av kroppens betydelse
    när vi återberättar händelser.

  396. Nåväl... Här är min son
    när han berättade den här historien.

  397. Jag tog inte fram kameran då,
    utan det var vid ett annat tillfälle.

  398. Det här är en figur av Picasso
    som heter "The Orator".

  399. Om inte handen vore där
    skulle det kunna vara nåt helt annat-

  400. -men handen gör det
    till en berättare.

  401. Nu lite kort om en intervjustudie
    som vi har gjort med lärare-

  402. -om deras erfarenheter
    av muntligt berättande.

  403. Lärarna säger att det sker mycket mer
    berättande än vad man tror-

  404. -för det är mer vardagsberättande.
    Man för in berättelser-

  405. -som man själv anser passar till
    ämnesundervisningen för tillfället.

  406. De tänker inte på det som berättande,
    men det är ju det.

  407. Sen är det nästan alltid kopplat
    till ämnet.

  408. Det är ovanligt att lärare orerar.

  409. Det förekommer, men oftast är det
    för att man har nåt syfte med det.

  410. Och sen uttrycker de det kroppsligt.

  411. Nån säger: "Jag blir mig själv."
    En annan säger: "Jag blir nån annan."

  412. Man kan beskriva det
    som att man blir mer levande-

  413. -och använder rösten
    på ett annat sätt.

  414. Det finns
    en del motsägelsefulla aspekter.

  415. De kan säga: "Jag tar kontrollen."

  416. Samtidigt släpper de kontrollen, för
    det krävs en möjlighet att fantisera-

  417. -och att berättelsen tar vägen
    åt olika håll kräver ett berättande.

  418. Läraren kan ju inte säga hur berätt-
    elsen ska tolkas, tycker inte jag.

  419. Jag kommer tillbaka
    till en historia om det.

  420. Jag får skynda på lite, tror jag.

  421. Begreppet "tact of telling" använder
    jag för att beskriva den kunskap-

  422. -alltså den tysta kunskapen-

  423. -som lärare har i att veta
    när man kan berätta en historia.

  424. Det kommer som ett svar
    på en didaktisk fråga-

  425. -om hur man gör undervisningen
    mer emotionell, relationell-

  426. -vad man vill...

  427. Alltså inte som ett svar på hur man
    gör undervisningen mer effektiv-

  428. -i relation till ett resultat,
    utan...

  429. ...en helt annan attityd.
    En helt annan fråga är det svar på.

  430. Som att veta
    när man ska berätta vad för vem-

  431. -men också att veta
    när man inte ska berätta en historia.

  432. Man kan inte gå efter en mall.

  433. "De här historierna i det ämnet.
    Här kan du inte berätta."

  434. "Du ska berätta innan rasten."
    Och så vidare. Det finns ju inte.

  435. Sen tänker jag hinna med de här.
    Det finns några viktiga ord.

  436. När-varo. Jag har inte
    skrivit ihop dem för berättande är.

  437. Berättande måste få vara
    i en undervisningssituation.

  438. Berättandet är en närhet. Man skapar
    en relation till den som berättar.

  439. Samtidigt distanserar man sig i tid
    och rum till den berättade världen.

  440. Det är spänningen där emellan. När-
    heten skapar distans till händelser-

  441. -som gör
    att man kan reflektera över dem.

  442. Händelser som man är mitt uppe i
    är omöjliga att reflektera över.

  443. Men på distans...
    Där hjälper berättelsen.

  444. Och sam-varo...
    Alltså att man är tillsammans-

  445. -och upplever undervisningen
    tillsammans genom berättelser.

  446. Som lyssnare är man ju sig själv
    när man hör en historia.

  447. Man reflekterar
    med sina erfarenheter.

  448. Det är helt annorlunda att lyssna
    i grupp än att göra det själv.

  449. Omedvetet är vi medvetna om varann
    när vi lyssnar på en historia.

  450. Det är betydelsefullt i ett klassrum.
    När man startar med en tankekarta...

  451. Vad vet eleverna om det här ämnet?

  452. Några vet jättemycket,
    men många vet ingenting.

  453. Man börjar med "många vet ingenting".

  454. Men om man börjar med en berättelse
    vet alla precis lika mycket.

  455. Man har en utgångspunkt.
    Alltså en gemenskapande aktivitet.

  456. Jag vill testa ett ord. Det är
    första gången jag använder det.

  457. "Gno-varo" låter lite gulligt kanske.
    Man ska nog inte säga "gno-varo".

  458. Jag pratade med Dick. - Du har ju
    läst både grekiska och latin.

  459. Känner ni till ordet "gno"?
    Det är ett ord från sanskrit.

  460. Alltså ett led. Det betyder
    både "kunna" och "berätta".

  461. Det har importerats
    genom grekiskan till latin-

  462. -och blivit det som i dag är
    "narrative" och "knowledge"-

  463. -eller "kunskap". Jag tänker på
    berättande undervisning utifrån "no".

  464. Man får väl släppa g:et,
    för det har försvunnit i "knowledge".

  465. "No-varo", alltså en känslomässig...
    Som berättande är-

  466. -för det handlar om händelser
    och rörelser, och det berör.

  467. En "narrative experience",
    hur vi upplever det, är en situation.

  468. Samtidigt kan vi reflektera
    och få en "narrative knowing".

  469. Att förstå nåt i en berättarstruktur.

  470. De här samarbetar
    i berättandet i undervisning.

  471. Kan man använda "no-varo", eller ska
    jag lägga det i papperskorgen?

  472. Jag kanske får jobba vidare med det.

  473. Nåväl,
    nu ska jag faktiskt ta och avsluta.

  474. Eller hur? Ja.

  475. Muntligt berättande,
    ska vi bara ha det evidensbaserat?

  476. Ska vi bara ha berättandet i såna
    situationer som vi sen kan mäta?

  477. Ska det muntliga berättandet i skolan
    vara mest underhållning?

  478. I USA är det vanligare nu för tiden
    att man hyr in storytellers-

  479. -skådespelare och författare
    som jobbar med storytelling-

  480. -men även har workshop i hur eleverna
    kan utveckla sitt språk-

  481. -och sin kommunikation.

  482. Lärare backar, för storytelling är
    komplicerat, det är en konst-

  483. -och det är för stort.

  484. Ska elever bara få konsumera berätt-
    elser, eller också få vara kreativa?

  485. Det ska vara både och.
    Evidensbaserad undervisning är bra-

  486. -och har uppmärksammat
    många svagheter i undervisning-

  487. -men det får inte gå överstyr.

  488. Självklart ska man ha berättare
    i skolan som kan inspirera-

  489. -men det får inte bli så
    att lärarna då berättar mindre.

  490. Det ska vara så att eleverna
    varje dag ska ha rätt att få dela-

  491. -berätta och lyssna på berättande.

  492. Det ska vara mycket mer undervisning,
    utbildning, på lärarhögskolorna.

  493. Det är märkligt att det inte är det,
    på många sätt.

  494. Här har ju t.ex. berättarrörelsen
    en otroligt viktig del-

  495. -för det är inte alla som förstår
    vad en berättelse och berättande är.

  496. Det vet man i berättarrörelsen.

  497. Sen hoppas ju jag att man ska ha
    ett annat forskningsintresse-

  498. -för berättande och didaktik.
    Berättande och språk finns massor.

  499. Men just vad gäller
    undervisningssituationer.

  500. Muntligt berättande stärker
    lärares professionella autonomi.

  501. Läraren blir viktig som person,
    och det öppnar ämnet för eleven.

  502. Det har vi redan varit inne på.

  503. Och det öppnar även ett ämne
    på ett meningsfullt sätt för eleven.

  504. Och så närvaron,
    samvaron och "gnovaron".

  505. Räkna inte bort...

  506. Räkna inte bort berättande
    i vår tids mäthysteri.

  507. Nu ska jag sluta med att börja...
    - En minut? Ja.

  508. Jag kom till en förskolegrupp
    vid fyra tillfällen.

  509. Där möter man dem i mörkret
    i Bergsjön tidigt på morgonen.

  510. Massa overaller. "Hej, Berättar-Ola!"
    Förmodligen har de träffat mig.

  511. "Hej!" - "Vad ska du berätta i dag?"

  512. Jag satte mig ner på golvet med dem
    och började berätta om en spindel.

  513. Jag har med en liten trumma.
    Jag trummar på den. Vi tar den här.

  514. Det här får bli trumman.

  515. "Det var en gång en spindel."

  516. Då sitter det en liten flicka
    bredvid mig som säger: "Mm."

  517. "Och spindeln kunde spela trumma."

  518. "Mm."

  519. "Med alla sina åtta ben." - "Mm."

  520. "Hur länge ska hon hålla på
    och kommentera allt jag säger?"

  521. Som tur var kom jag ur den kritiska
    blicken, och så blev det ett samspel.

  522. Varje sak jag berättade kommenterade
    hon, genom hela berättelsen.

  523. Till slut slutade jag...

  524. "Det var därför jag kom till er
    och berättade den här historien."

  525. "Mm", sa hon då.

  526. För mig blev ju det en... När man
    pratar i telefon måste man säga "mm".

  527. Hon bekräftade bara att hon var med.

  528. Till slut, efter de fyra
    berättelserna jag hade där-

  529. -så räcker en liten pojke upp handen.
    "Nu ska du gå."

  530. Ja, det är klart. Han visste det.
    Jag brukar vara där så länge.

  531. Det var inte det att han inte
    tyckte om det, utan tiden hade gått.

  532. Känslan av den stunden.

  533. Det är precis vad jag känner nu,
    så tack så mycket för mig!

  534. Textning: Maria Åhman
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Varför muntligt berättande i förskola och skola?

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Ola Henricsson, forskare och grundskollärare, föreläser om effekterna av muntligt berättande. Om hur lärare erfar att berättande tränar lyssnandet, väcker lust att använda språket, skapar gemenskap, väcker nyfikenhet och intresse för ämnet samt väcker frågor som öppnar för samtal. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Förskolepedagogik, Svenska > Muntlig framställning och retorik
Ämnesord:
Förskolan, Grundskolan, Muntligt berättande, Pedagogik, Retorik, Språkvetenskap, Undervisning
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Lära med berättande

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Berättande för kunskap och bildning

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, ger en historisk överblick över berättande som kunskapsbärare och bildningsskapande metod. Hur har man i historien använt sig av berättelser för att skaffa sig makt, bli ihågkommen eller för att forma en nation? Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Varför muntligt berättande i förskola och skola?

Ola Henricsson, forskare och grundskollärare, föreläser om effekterna av muntligt berättande. Om hur lärare erfar att berättande tränar lyssnandet, väcker lust att använda språket, skapar gemenskap, väcker nyfikenhet och intresse för ämnet samt väcker frågor som öppnar för samtal. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Berättande som kunskapsförmedlare

Hur kan man använda berättande och berättelser som metod och verktyg för att kommunicera kulturhistoria? AnnCristin Winroth och Katarzyna Wolanik Boström, båda etnologer vid Umeå universitet, forskar om berättande. Museipedagog Ingela Wall och berättarantikvarie Marianne Folkedotter arbetar vid Västerbottens museum. Här berättas både om museets verksamhet och forskningen kring metoden. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Muntligt berättande som konstart och metod

Storytelling är mycket mer än att berätta historier, säger Guy Tilkin, koordinator och konstnärlig ledare för Europas största berättarfestival i Alden Biesen, Belgien. Här talar han om berättelsens kraft att skapa ett narrativt tänkande och om berättelsen som meningsskapande verktyg, minnesverktyg och konstform. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Allt du behöver veta om källkritik

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, föreläser om källkritik och redogör för fem viktiga kriterier att ta hänsyn till när man bedömer en källas trovärdighet. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Kampen om sanningen

Med internet och den digitala tekniken har kampen om vem som äger "sanningen", vilket narrativ som får styra, blivit tydlig. Vi har idag en uppsjö av narrativ, säger Dick Harrison, professor i historia. Han menar att ur ett historiskt perspektiv är detta väldigt intressant - ingen har längre monopol på att berätta. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Entreprenöriellt lärande 2015

Musikalen som entreprenöriell katalysator

Balli Lelinge, universitetsadjunkt, har tittat på vad som händer när man flyttar lärandet utanför klassrummet och han har valt musikalen som verktyg. Genom att skapa en musikal från ingenting på fem dagar blir processen starkt deltagarorienterad och medskapande när elever och lärare samverkar. Inspelat den 19 oktober 2015 i Orkanen på Malmö högskola. Arrangör: Malmö högskola.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Barns sexualitet gör vuxna osäkra

Är det okej att en tvååring onanerar på dagis? Förskolepedagoger efterlyser utbildning och ett gemensamt förhållningssätt. Och en pappa funderar på hur han ska göra för att inte hämma sin dotters sexuella utveckling. RFSU:s frågelåda vittnar om vuxnas funderingar och oro, säger sexualupplysare Maria Bergström.