Titta

Syssna

Syssna

Om Syssna

Syssna, lyssna med synen, är en programserie på teckenspråk om mod, passion, kamp och framtidshopp. I fem avsnitt delar fem personer med sig av sina starka berättelser. En kärlekshistoria som sträcker sig över halva jordklotet, den ständiga kampen i att få allmänheten att förstå att teckenspråket är ett språk, flykten från en diktatur som tar en oväntad vändning och om modet som krävs för att bryta normer.

Till första programmet

Syssna : MalinDela
  1. Jag heter Malin och är från Örebro.

  2. Jag är 26 år gammal,
    och jag är dövblind.

  3. Det här är min dövblindtolk.

  4. Hon tolkar vad som sägs men också
    allt annat som händer här i rummet.

  5. Man använder socialhaptiska signaler
    så att jag kan förstå vad som händer.

  6. "Ska jag presentera mig först?",
    frågar Malin. "Nej, kör på en gång."

  7. Jag ska berätta om min väg
    till kärleken på andra sidan jorden.

  8. Redan som bebis upptäckte
    mina föräldrar att jag var döv.

  9. Sen började jag på förskolan. Där
    upptäckte man att nåt inte stämde.

  10. Hos synläkaren upptäckte man
    att jag hade Ushers syndrom.

  11. Det betyder för mig att jag ser
    dåligt i mörker och har tunnelseende-

  12. -och väldigt dålig balans.

  13. Sammantaget så kallas det
    för Ushers syndrom.

  14. Så jag ser mig själv som dövblind.

  15. Men det har inte varit helt enkelt
    att ta till sig.

  16. Det har jag fått jobba med
    under en längre tid.

  17. Men tack vare stöd från familj,
    kompisar som också har dövblindhet-

  18. -Dövblind Ungdoms lägerverksamhet
    och andra runtikring-

  19. -så har jag kunnat ta till mig det
    och växa och känna mig stark.

  20. Och jag är väldigt målmedveten
    kring allt i mitt liv.

  21. Som person med Usher 1
    så stöter jag på olika hinder-

  22. -men jag ser dem som möjligheter
    och försöker hitta lösningar.

  23. Vi har kommit till Stockholm för att
    fira Malin, som har fyllt 25 år.

  24. Varför vi har kommit till Stockholm?
    Jo, jag och Helena ska fira Malin.

  25. För att ha tid tillsammans. För att
    sen i kväll gå på spa på hotellet.

  26. Ja, och bara vara.

  27. Vi har ju alla en synskada,
    men vi har olika diagnoser.

  28. Min dövblindhet är annorlunda.
    Jag har grav synnedsättning.

  29. Hon har Usher.
    Malin har fått det efter sin mamma.

  30. Så jag har ju sett mamma
    och hur hon har löst olika hinder.

  31. Då har jag kunnat lära mig
    hur man kan hantera situationer.

  32. Och hela min uppväxt har jag ju sett
    mammas kamp gentemot myndigheterna-

  33. -när det gäller LSS,
    ledsagning, teckenspråkligt stöd-

  34. -och kampen för att klara skolan.

  35. Allt det där har funnits kring mig
    och påverkat min familj mycket.

  36. Min pappa är döv, och han har
    tre syskon som kan teckenspråk.

  37. Och de flesta i min släkt
    kan också teckenspråk-

  38. -till exempel min mormor och hennes
    syskon, och mostrar och kusiner.

  39. Ja, de flesta helt enkelt.

  40. Man kan säga att jag kommer från en
    döv familj, eller en dövblind familj.

  41. Som jag sa så har vi alla olika
    diagnoser, men ändå så är det vi tre.

  42. Vi är vänner
    och kan samtidigt förstå varandra.

  43. Och vi kan vara igenkännande
    och känna medkänsla för varandra.

  44. Vi kan prata om vad som helst.

  45. Vi har olika åsikter,
    och vi diskuterar hektiskt.

  46. Men vi har ändå en härlig stämning.
    Vi har så roligt.

  47. Vi har en avslappnad stämning.
    Inga ämnen är tabu.

  48. Under mitt första år
    på Stockholms universitet-

  49. -satt jag hemma en fredagskväll.

  50. Jag var på Facebook
    och fick plötsligt ett meddelande.

  51. Det var en helt okänd person
    som hade kontaktat mig. Det stod:

  52. "Hej! Jag är nyfiken på svenskt
    teckenspråk och vill lära mig det."

  53. "Snälla, tyck inte
    att jag är konstig."

  54. Jag visste inte vad jag skulle tänka.

  55. Och det här var ju en döv person,
    men från Australien.

  56. Och så började vi chatta,
    och det bara rullade på.

  57. Och sen blev vi ju förälskade
    på distans.

  58. Jag skulle vilja be dig berätta
    hur det kom sig-

  59. -att du kontaktade mig på Facebook
    den där första gången.

  60. Jag hade en kompis från Sverige.
    Jag var inne på hans Facebook-

  61. -och kollade hans vänner
    och klickade i lite.

  62. Sen fick jag meddelandet om att du
    hade accepterat min vänförfrågan.

  63. Du hade ett sånt fint ansikte,
    och...du log så fint.

  64. Det är så svårt att förklara.

  65. Den här döva killen från Australien
    heter Ross.

  66. Hur kan det vara att ha en relation
    på distans med nån i Australien?

  67. Jag funderade kring praktiska saker.
    Jag var orolig.

  68. Hur skulle det gå med trohet-

  69. -och de här fysiska behoven av att få
    vara nära varandra och få en kram?

  70. Men vi hade ju Skype-samtalen. Tiden
    gick, och vi fortsatte ha kontakt.

  71. Redan efter ungefär tre månader
    började vi prata om att träffas.

  72. Vi funderade kring
    hur och när det skulle vara-

  73. -men han bestämde sig för att komma
    hit till Sverige för att träffa mig.

  74. Då kom han ju till Sverige,
    och jag minns den dagen så väl.

  75. Jag var så nervös.
    Benen bara skakade.

  76. Jag kunde knappt hålla balansen.
    Jag var jättepåverkad.

  77. Det var första gången jag flög
    så långt ensam.

  78. Jag skickade ett sms när jag kom fram
    och undrade var du var.

  79. Du svarade att du var sen
    och att du skyndade dig.

  80. Så det var bara att vänta.

  81. Jag kom in på flygplatsen och såg
    honom. Jag gick fram och sa hej.

  82. Du kände inte igen mig.
    Du blev chockad men glad.

  83. Vi kramades, och du var så söt.

  84. Ditt hjärta höll nästan på
    att hoppa ut. Hela du skakade.

  85. Vi kramades, och jag var så nervös.
    Jag var alldeles svettig.

  86. Men vi stod där
    och kramade om varandra.

  87. -Du tecknade på gullig svenska.
    -Hörru du...

  88. Vi började prata med varandra
    på teckenspråk.

  89. Han hade händerna långt ner.
    Det fungerar inte för mig.

  90. Jag tog hans händer
    och lyfte upp dem.

  91. Jag var inte van med Usher,
    även om en kompis har det.

  92. Men han har aldrig sagt nåt.

  93. Men när du höjde upp mina händer
    började jag fatta.

  94. Och nu vet jag vad du behöver.

  95. Men när vi väl kom fram till Örebro
    så ösregnade det.

  96. Ross sa: "Jaha,
    det är så Örebro välkomnar mig."

  97. Under vår månad tillsammans
    så var vi runt lite i Sverige-

  98. -och vi upptäckte
    att vi var lite olika.

  99. Han är öppen och tycker om att prata
    med vem som helst som han möter.

  100. Vi var på gatan en gång
    och tog en promenad.

  101. Då fick han syn på en söt hund.

  102. Plötsligt säger Ross:
    "Vänta. Du ska fota mig."

  103. Och så gick han i väg. "Vart
    ska Ross ta vägen?", tänkte jag.

  104. Han frågar: "Får jag klappa hunden?"

  105. Han gosade med hunden
    och sa till mig att fota.

  106. Jag kände att det var så konstigt,
    men jag tog fotot.

  107. Men jag skämdes.
    Att gå fram till okända i Sverige?

  108. Så det är verkligen nåt
    som är annorlunda mellan oss.

  109. Sen i september åkte Ross hem.

  110. Det skulle dröja åtta månader innan
    vi träffades igen när jag flög dit.

  111. Jag tyckte "Ta chansen". Sen blev det
    snack om att hon skulle dit.

  112. Jag sa: "Du får uppleva
    så mycket saker där. Testa."

  113. De tre månaderna jag var i Australien
    lärde vi verkligen känna varandra-

  114. -och alla våra olika sidor.

  115. En sak som jag aldrig glömmer var-

  116. -när vi vandrade på ön Tasmanien.
    Den ligger strax söder om Australien.

  117. Vi två och en av Ross kompisar
    skulle gå den här vandringen.

  118. Jag frågade Ross hur leden såg ut.

  119. Jag tänkte ju på min balans. Om det
    är mycket sten är det jättejobbigt.

  120. Men han sa att det inte var nån fara
    och att han skulle stötta mig.

  121. Jag skulle få se Australien
    från dess allra bästa sida.

  122. Och jag kände väl ändå:
    "Jo, då kör vi."

  123. Vi gick och gick,
    och jag var helt slut.

  124. Men väl framme så var det otroligt
    fint. Stranden var helt fantastisk.

  125. Jag tänkte att jag hade klarat
    vandringen, och så gick ju solen ner.

  126. Vi tittade på varandra och insåg:
    "Det betyder ju att det blir mörkt."

  127. Vi hade inga ficklampor.
    Vi hade bara våra mobiler.

  128. Och en var faktiskt
    nästan helt utan batteri.

  129. Men som tur var
    så hade jag min fulladdad.

  130. Vi försökte skynda oss tillbaka över
    stenarna, och det var helt svart.

  131. Vi använde mobilerna för att lysa upp
    vägen, och vi trillade hit och dit.

  132. Jag var arg och frustrerad över
    alla hinder som jag inte klarade av.

  133. Men Ross var jättestöttande och sa
    att vi snart skulle vara framme.

  134. Jag kände det som ett misslyckande
    att jag inte kunde gå-

  135. -men han tog mig i sin famn och
    sa åt mig att titta upp på himlen.

  136. Det var en helt fantastisk
    stjärnhimmel ovanför oss.

  137. Det var så vackert.

  138. Jag trodde aldrig att hon skulle göra
    den där vandringen.

  139. Sen gjorde hon så många saker som jag
    aldrig trodde att hon skulle göra.

  140. Innan Malin träffade Ross
    var hon mer... Hur ska jag säga?

  141. Hon var inte lika öppen för
    nya saker. Hon ville planera allt.

  142. Du, jag tänkte på när vi träffades-

  143. -och hur det var innan.
    Hur du var som person.

  144. Har du förändrats nånting
    efter det att du träffade mig?

  145. Ja. Du brukar säga åt mig att jag
    ska vara strukturerad och planera.

  146. Du säger åt mig att handla mat att
    laga i stället för en massa hämtmat.

  147. Men nu är hon mer flexibel.

  148. Hon är inte lika skräckslagen
    inför nya saker. "Äsch, nu kör vi."

  149. Till exempel var hon med
    och fjällvandrade med oss.

  150. Jag hade inte förväntat mig
    att hon skulle haka på.

  151. Under den där
    riktigt tuffa utmaningen-

  152. -så fortsatte hon ändå kämpa
    och ta sig hela vägen i mål.

  153. Innan hon träffade Ross hade hon inte
    hängt på en sån grej lika lätt.

  154. Jag kom tillbaka till Sverige,
    och vi var åtskilda igen.

  155. Vi diskuterade hur vi skulle göra.
    Jag skulle ju snart ta examen.

  156. Då beslutade Ross sig för
    att flytta till Sverige.

  157. Så Ross kom till Sverige. Innan det
    så hade vi varit åtta månader isär.

  158. Då kände vi att nu skulle vi äntligen
    få vara tillsammans.

  159. Ross är engelsk medborgare
    och EU-medborgare.

  160. Då är det lättare
    att få komma in i Sverige.

  161. Vi fick ett brev från Skatteverket,
    där de avslog hans ansökan.

  162. Vi kände oss helt chockade.
    Han var ju EU-medborgare.

  163. Det borde vara enkelt
    att få stanna här i Sverige.

  164. Det handlade om
    en sjukvårdsförsäkring-

  165. -som inte uppfyllde de krav
    myndigheterna ställer.

  166. Vi visste inte vad vi skulle göra då.

  167. "Hur kan man lösa det?" Vi bestämde
    att Ross skulle flytta till England.

  168. Jag kände mig frustrerad igen.
    Nu skulle vi återigen vara isär.

  169. Du skulle få bo här,
    men det gick ju inte.

  170. Och så blev det ju så
    att du flyttade till England.

  171. Jag kan tycka det är skönt att vara
    själv, men jag saknar ju dig också.

  172. Jag saknar att få sova tillsammans.

  173. Speciellt på morgonen,
    då du alltid är varm.

  174. Då kan jag värma mig hos dig.

  175. -På natten är det tvärtom för dig.
    -Ja, då får du inte komma nära.

  176. Ja, vi får ju se
    hur det blir framöver, helt enkelt.

  177. Men snart kommer du hit
    och är här i två veckor.

  178. Ja. Det ska bli så kul att träffa
    din familj och fira jul och nyår.

  179. Vi brukar ju skajpa nästan varje dag.

  180. Är han borta på nåt annat
    blir det kanske lite mindre-

  181. -men i alla fall nån gång per dag.
    Nån timme eller två.

  182. Det är lite olika,
    men vi har kontakt nästan varje dag.

  183. Ross sa att vi får försöka
    se positivt på det hela-

  184. -och tänka på att England
    bara är två timmars flyg härifrån.

  185. Till Australien är det flera timmars
    flygning och en massa byten.

  186. Så vi har pratat om att vi kan
    träffa varandra i alla fall-

  187. -fast vi bor isär.

  188. Alla myndigheter, allt som ska göras,
    alla blanketter och avslag...

  189. Det känns bara
    som om man hindras hela tiden.

  190. Men vi ska kämpa tillsammans-

  191. -och vi har ju den här möjligheten
    med Migrationsverket.

  192. Trots allting som har hänt så
    kommer vår kärlek att övervinna allt.

  193. Textning: Johanna Lidberg
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Malin

Avsnitt 3 av 5

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur gör man för att relationen ska fungera när den stora kärleken bor på andra sidan jordklotet? Malin Lindén är 26 år och kommer från Örebro. Hon berättar om hur det är att leva med Ushers syndrom och om hur hennes kärlek Ross får henne att våga mer. Exempelvis stöttar han henne på deras gemensamma vandring i Tasmanien. Hennes dövblindhet sätter inte stopp för några äventyr.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning, Teckenspråk
Ämnesord:
Distansförhållanden, Döva personer, Dövblinda personer, Levnadsberättelser, Personer med Ushers syndrom, Personer med funktionsnedsättning, Psykologi, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Svenska teckenspråket
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i Syssna

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna

Laith

Avsnitt 1 av 5

Laith Fathulla är 27 år och döv. Han är född i Irak och har under hela sitt liv brutit normer, både kulturella och traditionella. Här delar han med sig av hur det har varit och varför det är viktigt att bryta normer. Vi möter även Laiths föräldrar, mamma Salva Jalda Ilia och pappa Foad Allaweardi, vars åsikter han inte alltid delar. Vi får även höra mer om Laiths studier vid Gallaudet University i USA och hur viktigt det är för honom att ha en dövidentitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna

Magnus

Avsnitt 2 av 5

Magnus Ryttervik är 43 år och har arbetat 20 år som universitetsadjunkt i teckenspråk på Stockholms universitet. I Magnus familj har alla teckenspråket som sitt modersmål. Han berättar om varför teckenspråket verkligen är ett språk och hur det är uppbyggt.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna

Malin

Avsnitt 3 av 5

Hur gör man för att relationen ska fungera när den stora kärleken bor på andra sidan jordklotet? Malin Lindén är 26 år och kommer från Örebro. Hon berättar om hur det är att leva med Ushers syndrom och om hur hennes kärlek Ross får henne att våga mer. Exempelvis stöttar han henne på deras gemensamma vandring i Tasmanien. Hennes dövblindhet sätter inte stopp för några äventyr.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna

Mehdi

Avsnitt 4 av 5

Mehdi Malek berättar om varför vattenpolo har fått en så stor betydelse i hans liv. Han hade svårt att som döv få jobb eller komma in på universitetet i Iran. Detta bidrog till att han började längta efter att komma till ett annat land. När Mehdi 2001 fick delta i Deaflympics i Italien fick han uppleva en helt ny kultur och bestämde sig för att förverkliga sin dröm att lämna Iran.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna

Isabel

Avsnitt 5 av 5

Aktivisten Isabel Engwall föddes i Västerås. När familjen upptäckte att hon var döv flyttade de till Örebro. Isabell berättar om sin kamp för att teckenspråket ska bli jämställt med det svenska språket. Dessutom pratar hon om det hörselnormativa förtrycket. Isabell undrar också hur vi ska få bort det medicinska perspektivet på dövhet. Vi får även vara med när hon och hennes vänner firar hennes nya jobb som kommunikatör.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning

Mer allmänbildande & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Att bli en lycklig 85-åring

Vad är det som får människor att göra saker som lyckas? Nina Åkestam är reklamforskare på Handelshögskolan i Stockholm. Hon har tidigare varit sjukskriven på grund av stress. Här berättar hon om hur man lyckas utan att bränna ut sig. Inspelat 19 augusti 2015 på Slagthuset Malmö. Arrangör: Media Evolution.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mifforadio

Stress

Vad gör dig stressad? Hur gör du för att motarbeta stressen? Mysig morgonshow om de stora livsfrågorna. Vi äter frukost och pratar med lyssnare som ringer in. Skön musik spelas.