Titta

UR Samtiden - Littfest 2019

UR Samtiden - Littfest 2019

Om UR Samtiden - Littfest 2019

Seminarier med författare och konstnärer inspelade den 14-16 mars 2019 på Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest.

Till första programmet

UR Samtiden - Littfest 2019 : Med smak av Tornedalens terroirDela
  1. Så doppar man mandelpotatisen i en
    gammal trasig kaffekopp. Dopp i kopp.

  2. Smöret och löken
    fastnar i flagorna från skalet.

  3. En explosion av umami.

  4. Tackar.

  5. Björn Ylipää. Ylipää
    är som sagt ett finskt efternamn.

  6. Direkt översatt brukar de skämta
    att det är "överhuvud".

  7. Men det kan också vara
    "bortre änden av byn".

  8. Och mitt namn
    är ju verkligen det jag är-

  9. -både svensk
    och det här tornedalska, meänkieli.

  10. Jag tänkte föreläsa lite
    kring det här med maten och språket.

  11. Det vi ser
    när man flyttar till ett annat land-

  12. -när man flyr eller emigrerar...

  13. När svenskarna for till Amerika-

  14. -var maten och språket
    det viktigaste-

  15. -och delvis musiken också.

  16. Det är ju det... Jag flyttade
    bara från Pajala ner till Skåne.

  17. Jag åt aldrig surströmming i Pajala,
    men i Skåne började jag äta det.

  18. För det måste man ju äta.

  19. Bara jag pratar om det
    vattnas det i munnen.

  20. Det här med Tornedalens terroir...

  21. Inom vinkunskap och viner
    pratar man om "terroir". Vad är det?

  22. Det kan stå så här
    i tidningen Vinjournalen:

  23. "Ett fint vin kan förflytta dig
    till ursprungsområdet i fantasin."

  24. "Man talar ofta om att viner smakar
    'sydfranskt'" till exempel."

  25. "Men kan man verkligen känna det
    på smaken?"

  26. Vad är "terroir"?
    Jo, klimat, jord, terräng, tradition.

  27. Tradition är också kultur.

  28. Vad är då tornedalsk terroir?

  29. Om jag går in på det här med mat,
    så...

  30. Jag gick gymnasiet skogsbrukslinjen
    och blev skogsarbetare.

  31. Jobbade som huggare i tre år. Började
    Pajalas första pizzeria med min far.

  32. Drev den i 13 år. Öppnade burkar med
    burkchampinjoner och färdiga såser.

  33. Det var bara det som jag absolut
    INTE skulle göra i dag.

  34. Men det var då, den tiden, 1983.

  35. Pajalaborna kom och åt, mest Vesuvio.
    Det fick inte vara vitlök.

  36. En äldre man kom till oss... Det var
    mycket ungdomar som kom annars.

  37. Han är i 60-årsåldern, sitter ensam,
    beställer en Vesuvio eller nånting.

  38. Min far serverade pizzasalladen.
    Han fick Vesuvion och åt den snabbt.

  39. Vi frågade hur det smakade.
    Han sa: "Nog var det okej."

  40. Det var ett bra utlåtande
    för att vara i Tornedalen.

  41. Han åker hem till hembyn.

  42. Grannen springer till honom
    och frågar: "Hur var det där pizza?"

  43. Då sa han på meänkieli...

  44. "Det där pizza var inte så speciellt
    men brödet som kom efter var gott."

  45. Ett möte med en helt ny kultur:
    pizza. Han trodde pizza var salladen.

  46. Brödet, det kände han ju igen.

  47. Den där pizzasalladen
    är ju en svensk grej.

  48. Det var för att göra pizzan nyttigare
    och för att få alkoholtillstånd.

  49. Men efter att ha drivit
    den här pizzerian i 13 år sökte jag-

  50. -till Umeå restauranghögskola och
    Grythyttan och kom in på båda 1997.

  51. Jag åkte till Grythyttan.
    Det var ju så fint.

  52. Det första mina medstudenter sa var:
    "Pajala? Det är väl bara ungkarlar."

  53. "Ni dricker väl bara hembränt
    och äter tjuvjagat kött."

  54. "Kanske skjuter en ren till och med."

  55. Det är väl lite så
    vi har sett på vår matkultur själva.

  56. Vi har inte vågat stå för den. Vi
    tycker den är bäst, men säger inget.

  57. Men när det är Nobelmiddagar
    då är det mandelpotatis, ren-

  58. -älg, röding, sik...

  59. Tornedalsk terroir, vad smakar det?

  60. Jag brukar nämna "kuivalihavelli",
    torrköttvälling, torrköttsoppa.

  61. Det är helt fantastiskt hur mycket
    en maträtt kan berätta om oss.

  62. De som är vana vid det säger:
    "Åh, kuivalihavelli!"

  63. De som smakar första gången säger:
    "Vad är det här för nåt?"

  64. Det är en rätt i tiden.

  65. När man har torkat renköttet,
    tagit bogen och skurit ut allt kött-

  66. -finns det lite fnas kvar på benen.
    Det lägger man i blöt.

  67. Man låter det ligga. Sen kokar man
    det och tillsätter ris och potatis.

  68. Ris? Det är väl inte tornedalskt?
    Man odlar väl inte ris i Tornedalen?

  69. Varifrån kommer riset?

  70. Jag undersökte det och fann
    att det kom från öst, från Ryssland.

  71. Därifrån
    kom riset från Asien till Tornedalen.

  72. Varför ris? Jo, potatisen var slut på
    våren. De måste lägga till nåt annat.

  73. Då menar jag
    att det här är resurseffektivt.

  74. Det är ett möte mellan kulturer:
    Renen, potatisen och riset.

  75. Det är ett långkok som pågår.

  76. En annan tornedalsk rätt
    är "Doppikopp". Hört talas om det?

  77. Sent på hösten...
    Alla pratar om primörer i maj.

  78. Vi har våra primörer i
    augusti-september. Det växer så sent.

  79. De minsta potatisarna
    tar man upp och kokar försiktigt.

  80. Skalet fläker sig.
    Man värmer smör och hackad lök.

  81. Sen häller man i lite potatisvatten
    och doppar potatisen i koppen-

  82. -en gammal trasig kaffekopp.
    Doppikopp.

  83. Smöret och löken
    fastnar i flagorna från skalet.

  84. En explosion av umami i munnen.

  85. Werner Vögeli sa att det här
    var mycket bättre än sparrisen.

  86. Doppikopp har jag alltid ätit så.

  87. En kompis från Stockholm, en kock,
    kom upp och fiskade.

  88. Jag bjöd honom
    på doppikopp och halstrad harr.

  89. Senare åker jag till Stockholm, till
    restaurang Sjögräs där han är kock.

  90. Jag kommer in.
    "Doppikopp med Västerhavstorsk."

  91. Den galningen
    hade satt fänkål och vitlök i!

  92. Det får man inte göra.
    Det får man inte göra!

  93. Jag hade aldrig vågat göra det.

  94. Men det är också... När man kommer
    utifrån och ser en kultur blir det...

  95. Och det här händer ju mig.

  96. Jag fick ju ett pris
    för boken i kokboks-VM.

  97. Utmärkelsen "Best in the world".

  98. Jag sitter på en middag i Kina,
    Yantai.

  99. En stad ingen hört talas om,
    med 9 miljoner invånare.

  100. Där är prisutdelningsceremonin. Sen
    var det middag. Det kom in en rätt...

  101. Kuivalihavelli! Exakt samma utseende!

  102. Man har tagit lite rester.
    De har inte ris utan nudlar.

  103. Och jag bara... Så här är det ju.

  104. Men när jag tog första skeden var det
    annan smak, oerhört mycket mer hetta.

  105. Men det här fick mig att
    från Kina resa upp till Tornedalen.

  106. Jag berättade ju det här tidigare
    att...

  107. Gubbarna i skogen... Jag var 17 år
    när jag började som skogsarbetare.

  108. De pratade bara... De kallade det
    finska, det var i slutet av 70-talet.

  109. Då sa man inte ens meänkieli,
    man sa finska.

  110. De sa: "Du får inte äta i rastkuren
    om du inte pratar finska."

  111. Jag förstod, men pratade inte.
    De tvingade mig.

  112. Men de lärde mig också nåt annat
    och det handlar om...

  113. Vi jobbade hårt. 3-4 timmar i skogen.
    Skotta en meter snö, fälla trädet.

  114. Kvista det...
    Ett fruktansvärt kroppsarbete.

  115. Sen kom vi in till rastkuren.
    Vi satte oss ner. Total tystnad.

  116. Och så "psst"... Gasolspisen på.
    Kaffepannan.

  117. Ni ser på bilden att man aldrig fick
    tömma kaffesumpen. De bara fyllde på.

  118. "Det ska tas tillvara".
    Det blev bara bittrare.

  119. Vi unga grabbar stack före
    och hällde ut sumpen.

  120. Det var bara en grej för gubbarna.

  121. De satt där. Det var helt tyst.
    Alla började äta.

  122. Några av mina medarbetare
    åt det här varje dag i tre år.

  123. Korv, kok-kaffe...

  124. Jag fick inte tag på det, men det var
    Amerikafläsk, hårt saltat sidfläsk.

  125. Det här är varmrökt sidfläsk.
    Smör och hårt bröd.

  126. Inte knäckebröd.
    Hårt bröd säger vi i Tornedalen.

  127. Han åt det varje dag i tre år.
    Samma sak. Han överlevde.

  128. Det var inga grönsaker där.

  129. När alla hade ätit hörde man nästan
    hur blodsockret for upp i hjärnan.

  130. Så börjar de berätta om älgar de
    skjutit, hur snabbt de fäller träd.

  131. Vi unga killar satt där
    med hakan mot bröstet.

  132. Jag sa en gång: "Nä, nu ljuger du!"

  133. "Vi får inte ljuga.
    Jag är troende laestadian-kristen."

  134. "Jag ljuger inte.
    Men jag kanske kommer ihåg lite fel."

  135. Det är "storytelling". Det är kring
    måltiden alla berättelser berättas.

  136. Det är inom det samiska, kring elden,
    det är här hantverket förts vidare.

  137. Det är spökhistorier. Här man lärde
    barnen att inte gå ut på myrarna.

  138. Det är kring måltiden allt händer.

  139. Hur växte vi upp på 70-talet?
    "Låt maten tysta mun! Ät upp allt!"

  140. Hur är det i dag?
    Vi ska prata och inte äta upp.

  141. Men vi ska också äta upp, för vi ska
    inte slänga... Vad jobbigt det blev.

  142. Meänkieli, för mig är det...

  143. Sociala medier har för mig inneburit
    en massa kontakter-

  144. -med många äldre som jag annars
    inte skulle ha kontakt med.

  145. Hör vi en historia på meänkieli
    sprider vi den direkt.

  146. Vitsar, skrönor...
    Det är en speciell humor.

  147. Vi säger: "Vi kan inte berätta för
    andra. Det måste sägas på meänkieli."

  148. Känslospråket... Nu håller jag på
    att skriva min andra bok.

  149. Där är det mycket naturbeskrivningar
    och de finns inte i svenskan.

  150. Men det är precis som vi hörde, att
    det tekniska finns inte på meänkieli-

  151. -eller på minoritetsspråken.
    Det är både och, som Mona också sa.

  152. Sen: Meänraatio.
    Klockan fem börjar jag laga mat.

  153. Då har jag Meänraatio på.

  154. Jag bor i Skåne,
    men lyssnar på Meänraatio.

  155. Jag hör på nyheterna där uppifrån.
    Och på fredagarna blir det Finnmix.

  156. Nån som firar säger: "Kan ni spela
    Jokkmokks-Jokke 'Gulli-Gullan'?"

  157. "Min kompis har slutat snusa efter
    60 år." Vilka underbara berättelser!

  158. Man kommer nära. Det finns inte sånt.

  159. Vänner, de jag pratar med. Jag
    flyttade från Pajala för 20 år sen.

  160. Dem pratar jag meänkieli med.

  161. Och älgjakten!
    Det kallar jag hemspråksundervisning.

  162. Där får alla de äldre männen...
    Tyvärr är det inte så många kvinnor.

  163. De får berätta sina historier.

  164. Man har hört hur de bröt vägen med
    spett tio gånger, men lyssnar ändå.

  165. Bara att få höra melodin
    och tonen i det.

  166. Jag var uppe här efter
    en lång, grå, hemsk vinter i Skåne-

  167. -med det gråa täcket, regn och blåst.

  168. Jag åkte upp och skulle göra research
    för nya boken.

  169. Jag åkte på den här lilla vägen
    mellan Överkalix och Övertorneå.

  170. Jag har en romantisk bild. Det är
    som att åka från mörker till ljus.

  171. Här står alltid dörrarna öppna.

  172. Man kan gå in var som helst
    utan att ringa i förväg.

  173. Men det är en romantisk bild.
    Jag har bott borta i 22 år.

  174. Fast jag är ju där jämt.
    Men det blir bara bättre och bättre.

  175. Jag måste bearbeta det.

  176. Jag får inte bli som min farbror som
    flyttade för 60 år sen till Skåne.

  177. Han bara hyllar Tornedalen.
    Men han har inte varit där på 60 år.

  178. Det blir lätt en romantisk bild.
    Jag bor i Löddeköpinge, från Pajala.

  179. Mina tre barn... Jag och Lena,
    som är skånska, har mantrat:

  180. Vi ska åka upp varje sommar-

  181. -för att de ska få
    den här kulturen i blodet-

  182. -innan de vägrar åka med.

  183. Nu är äldsta 18. Det har varit
    jobbigt att få med honom sista åren.

  184. I somras sa han: "Kan jag
    och kompisarna åka upp själva?"

  185. Jag bara "Yes!"
    Lång och trogen tjänst.

  186. Det här är en resa med bil 171,5 mil.
    19 timmar i bilen.

  187. Vi stannar vid en mack
    där vi kan äta och gå på toa.

  188. Sen snabbt in i bilen och vidare.

  189. Det är en vacker smärta att åka dit.
    Jag längtar så till att vara framme.

  190. Det brukar vara helgen
    efter midsommar. Vi kör där upp.

  191. Samtidigt i Bottenviken
    vandrar den vilda laxen upp-

  192. -efter Bottenviken, förbi alla hinder
    upp till mynningen, mynningsfisket.

  193. Kukkolaforsen, klättrar upp där.

  194. Det gör det på grund av lukten av
    sitt hem, där den en gång kläcktes.

  195. Vi döpte ett recept till
    "Vacker smärta". Det är en laxtartar-

  196. -smaksatt med chili som bränner till.

  197. Det är vackert men det gör ont
    att färdas upp hela vägen.

  198. Det är som att åka Vasaloppet.

  199. Man har ont i hela kroppen men känner
    harmoni för att man har klarat det.

  200. När vi kommer fram till Lovikka, där
    mamma är ifrån och vi har ett torp-

  201. -så åker vi ut på älven
    och hämtar middagen, harr.

  202. Vi glider nedför älven. Det finns
    en bänk utanför min mammas hem.

  203. Den bänken satt morfar på
    och tittade ut och sa:

  204. "Nu ska jag ut och hämta en lax."

  205. Han var en storfiskare,
    men det var mycket mer lax då.

  206. Byborna
    kallar det här för ljugarbänken.

  207. Han satt där
    och skröt om sina fisketurer.

  208. Det var olagligt i september-

  209. -men då fiskade morfar
    har jag hört av mina morbröder.

  210. Jag vet inte om det är sant.

  211. De sa så här: Han for ut och...

  212. Han fiskade då när det var,
    lite i mörker eller i smyg.

  213. Sen fick han en lax.
    Men han kom inte i land vid huset.

  214. Han lät båten glida
    och gick i land nedströms.

  215. Han tog laxen i ett snöre och drog.

  216. För om nån kom kunde han släppa
    och inte bindas till brottet.

  217. Jag tänkte: Hur smakar det? Kan
    man sätta smak på det? Dragen lax.

  218. Vi gjorde en vanlig gravad lax, med
    björk-/granskott, lingon och blåbär.

  219. Sen drog vi det genom saltet.
    Det kanske smakade lite av det där.

  220. Här kan jag servera en vanlig gravad
    lax men med den här berättelsen-

  221. -så lovar jag
    att den kommer att smaka annorlunda.

  222. Till den serverar man
    "Mandelpotatis perkele".

  223. Rätten kom till när två kompisar
    i älgjaktslaget diskuterade.

  224. De höll på
    att plocka upp potatisen och svor.

  225. "Tusan, årets mandelpotatis
    kokar sönder när man skalar den."

  226. "Jag ska sluta odla mandelpotatis!"

  227. Då tänkte jag: Kan man göra nåt?

  228. Man misslyckas ju ofta med att koka
    mandelpotatis. Den går sönder.

  229. Men smaken som finns i det vattnet...

  230. Så då krossar vi den. Här har vi
    gjort med knytnäven. "Perkele!"

  231. I stället för olivolja,
    rypsolja från Tornedalen och citron.

  232. Då får man en rätt utifrån det.

  233. Jag jobbade även extra
    när jag hade pizzerian-

  234. -som slaktare åt en liten slaktfirma
    utanför Pajala.

  235. Jag var med 1987, var det väl?
    Tjernobyl, vi slaktade på hösten.

  236. Vi skar sönder allt kött.

  237. Det märktes med färg, lastades
    i containrar och grävdes ner.

  238. Det var en så otrolig känsla.

  239. Jag har hittat den här från samer
    som beskriver hur allt förändrades.

  240. Hur naturen... Allt som har varit
    så nyttigt blev farligt.

  241. Våra barn vet knappt om det här.
    Det har hänt under vår livstid.

  242. Därför ville vi göra det.
    Köttet var smittat.

  243. De blåa handskarna var som att
    nu är det här nåt som är farligt.

  244. Jag sticker till Grythyttan
    och får läsa viner.

  245. Där står de i fluga och förkläde.

  246. De säger: "Ett Chateauneuf-du-Pape."

  247. "Svarta bigarråer, mynta, lakrits.
    Ungt, juvenilt i munnen."

  248. "Koncentrerad frukt, en vindlätt,
    rökt charkuteriton, friska syror"-

  249. -"på ett tanningolv."
    Vilket kvalificerat svammel.

  250. Bigarråer växer inte i Pajala.
    Hur ska jag veta hur det doftar?

  251. Charkuterier...
    Tänk er Konsum i Pajala på 70-talet.

  252. "Har ni charkuterier?"
    "Sluta! Vi har falukorv."

  253. Det här har ju ändrats en hel del.
    Jag lär studenter nu om vinkunskap.

  254. Jag kom på det efteråt:
    Det här är maktens språk.

  255. Det är för att visa att de är bättre
    än vi som lyssnar, vi studenter.

  256. Jag förstår inte det här.

  257. När jag höll vinprovningar sa jag så,
    tills jag vågade beskriva det så här:

  258. Det är nåt helt annat. Det är rejält.

  259. Men samma sak, på grund av var jag är
    uppvuxen och mina referenser.

  260. Att plugga i Grythyttan
    var att möta en helt annan kultur.

  261. Jag bytte böcker med Carl Jan.

  262. Han och Karsten Thurfjell hade
    skrivit "Det svenska måltidsundret".

  263. Jag hade "Med smak av norrsken".
    Två helt olika böcker.

  264. Men de ger båda nåt om Sverige och
    svensk matkultur och andra delar.

  265. Vad är tornedalsk måltidsordning?

  266. I skolan, restauranghögskolan,
    så lär vi oss:

  267. Aperitif, nåt mousserande, champagne,
    kanske ett ostron.

  268. Förrätt, huvudrätt,
    ost, dessert, kaffe.

  269. Hur är det i Tornedalen?
    Vi har aldrig ätit så här.

  270. Våra ostar smakar inte så mycket.
    Vi satte det i kaffet, kaffeost.

  271. Hur
    skulle en tornedalsk middag börja?

  272. Vad får man först när man kommer
    till nån i Tornedalen? Och i Norge.

  273. Kaffe! Det börjar med kaffe.

  274. Vi börjar med kaffe och lite kaffeost
    eller torkat renkött i kaffet.

  275. Varför
    lade man torkat renkött i kaffet?

  276. Det sägs att det inte fanns mineraler
    i jokkvattnet.

  277. Men jag tror också
    att det var rent sinnesmässigt.

  278. Man hade inte så gott om kaffe utan
    kokade om det. Det blev bittrare.

  279. Tillsätter man salt
    minskar känslan av bitterhet.

  280. Sen behövde man också saltet.

  281. Vad har vi sen? En laxmacka. Och så
    en gryta på bordet som alla delar.

  282. Sen har vi dessert. Har vi ost?

  283. Jag minns när brorsan hade pizzerian.

  284. Det kom ett gäng fransmän
    som fiskade i Torne älv.

  285. De bad om "cheese". Brorsan bara...

  286. Han tog fram pizzaosten, Riddarfilé.

  287. Fransmännen tittade och sa "okej".
    Vi hade inte den kulturen.

  288. Vad är det då?
    Dessert, har vi haft det?

  289. Vad heter det? Inte åt vi dessert.

  290. Efterrätt! Vad serverades till det?
    Jag tänker till att dricka.

  291. Kaffe! Vi tog aldrig
    desserten för sig och kaffet sen.

  292. Det här försöker jag förmedla
    till restauranger.

  293. Det är storytelling,
    att våga ändra på det här.

  294. När jag hade pizzerian i Pajala och
    norrmännen kom och hade kört 30 mil.

  295. De skulle beställa pizza
    innan de åkte vidare.

  296. De gick direkt till kaffepannan-

  297. -och drack en kopp
    innan de beställde maten.

  298. När jag har föreläst i Nordnorge
    har jag frågat om det. "Så är det."

  299. Tänk dig att en fransman allra först
    får en kopp kaffe. Vad tänker de?

  300. "De vill att vi ska gå." Det är ju
    sista grejen. Nu är måltiden slut.

  301. Skämt åsido.

  302. Tornedalen i mitt skapande.
    Jag har funderat mycket.

  303. Jag har jättesvårt att gå med i
    sällskap, sammanslutningar och sånt.

  304. Det är inte jag. Jag kan inte gå med.

  305. Jag kör hellre på grusvägen
    vid sidan om-

  306. -i stället för motorvägen
    där alla har så bråttom.

  307. Att köra på grusvägen ger mig
    ett annorlunda perspektiv på saker.

  308. Det ger andra vyer
    som jag kan använda i mitt skapande.

  309. Jag har upptäckt mycket mer
    av mitt språk meänkieli-

  310. -som för mig är ett talspråk,
    inte än ett skriftspråk.

  311. Men jag hittade mycket.

  312. Jag var med om en intressant grej när
    jag skickade min bok till en lektör.

  313. Jag vet inte varför de skickade den
    till en kvinna med finskt efternamn.

  314. Hon skrev till mig efteråt:
    "Jag är helt skakad."

  315. "Jag är född i Sverige.
    Jag har bott här och läst mycket."

  316. "Pappa är från Finland
    men har inte lärt mig finska."

  317. "Jag känner igen hur du berättar."

  318. "Det finns en ton som inte är svensk,
    det är nåt annat."

  319. Jag hade inte tänkt på det.

  320. Jag har hållit föredrag på meänkieli,
    språket som inte var värt nåt.

  321. Jag har varit i Helsingfors och
    föreläst inom storytelling och mat.

  322. Jag bor i Skåne
    men är från Tornedalen, Pajala.

  323. Jag är gift med en skånska och det
    här var vår bröllopstårta i Lovikka.

  324. Det är ju spettekaka, "spiddekauga"
    som de säger. Det har ni smakat på.

  325. Tycker ni om det? Oj, vad ska
    skåningarna säga när de ser det här?

  326. Den är lite torr och krispig.

  327. Men från Tornedalen kommer hjortronen
    som är söta och lena.

  328. Då kan man äta spettekaka!

  329. När vi fotade det här
    så lämnade vi bara den här bilden.

  330. Spettekakan
    började bli fuktig och sjönk ihop.

  331. Jag bara: Det här är som äktenskapet!

  332. Till slut är det en röra
    och man äter med sked.

  333. Man behöver inte prata, man vet vad
    den andra tänker. Det är gott ändå.

  334. Jag tänkte avsluta
    med en koppling till Umeå.

  335. 2014 var Umeå kulturhuvudstad.

  336. Vi fick uppdraget
    av Visit Sweden och Umeå-

  337. -att göra en måltidsupplevelse
    på en marknadsföringsturné-

  338. -på sju ställen i Europa.

  339. I Umeå var vi inte med.
    Det var 2013.

  340. Vi skulle åka runt och beskriva
    en måltid kring Umeå.

  341. De första idéerna när jag var med
    på det första mötet... Man sa att:

  342. "Vi ska ta maten med. Vi ska ha
    svenska kockar och röding och ren."

  343. Jag satt på det där mötet.
    De frågade: "Vad säger du, Björn?"

  344. Jag sa: Är det Norrbotten och
    Norrland och det nordliga rummet?

  345. Det är inget fel på kock-rockar,
    men är det den känslan vi vill fånga?

  346. Sen fick Umeå lite backning på att
    de hade lyft det samiska för lite.

  347. De fick skriva om sin ansökan.

  348. När de fick bli kulturhuvudstad blev
    kalenderåret De åtta årstiderna.

  349. Vi gjorde en måltidsupplevelse
    utifrån Åsa Simmas texter om renen.

  350. Det var tolkat också ur ett svenskt
    perspektiv, inte bara det samiska.

  351. Och...
    Då kommer man till den här frågan:

  352. Vem har rätt till kulturen?

  353. Får jag som tornedaling
    förmedla den samiska kulturen?

  354. Får jag som tornedaling, som svikit
    Tornedalen och flyttat till Skåne-

  355. -förmedla den tornedalska kulturen?

  356. Får de som inte pratar meänkieli
    vara tornedalingar?

  357. Vem har rätt till kulturen?

  358. Jag förstod när jag fick uppdraget
    att jag fick gå försiktigt fram.

  359. Det finns... Ni hörde tidigare...

  360. Samerna ska berätta sin egen historia
    för vi andra har berättat för mycket.

  361. Det var jättejobbigt för mig.
    Jag mötte motstånd.

  362. Ödmjukhet!
    Jag har blod på mina händer.

  363. Här är ren-blodplättar med lingon.

  364. Jag har också skällt ut renskötare-

  365. -och sagt att de lever på bidrag
    och tar för sig.

  366. Varför sa jag det? Hör man det mycket
    så kommer det ur ens egen mun-

  367. -om man är i chock.
    Jag hade fällt ett träd på en ren.

  368. Renskötaren kom och jag skällde på
    honom. "Varför har ni era renar här?"

  369. Jag har ångrat det så mycket.

  370. Det har märkt mitt liv,
    det här jag gick och sa i affekt.

  371. 30 år senare
    åker vi med barnen till ett rengärde.

  372. Då sitter renskötaren där, 80 år.

  373. Han tittar på mig när vi kommer
    och jag skäms ännu för det där.

  374. Så säger han:
    "Ja, släktingarna kommer!"

  375. Han hade börjar släktforska
    och via min mamma så var vi släkt.

  376. Han sa åt mig då
    där ute i skogen när jag skällde:

  377. "Vi har levt tillsammans här
    i hundratals år."

  378. "Vi är beroende av varann."

  379. "Vi ska inte starta krig
    för en olycka."

  380. Vem har rätt till kulturen?

  381. Polariseringen är stor
    och den skrämmer mig.

  382. Åt alla håll.

  383. Men, nu går vi över till det här:

  384. Hur kan man fånga känslan att
    på vårvintern åka till en fjällsjö-

  385. -borra hål i isen... Renarna
    är på väg upp till kalvningslandet.

  386. Vi vandrar som renarna mot fjäll-
    sjöarna, pimplar och får rödingen.

  387. Det är det nordliga rummet.

  388. Vi hade en ispelare med borrat hål,
    en rödingtartar odlad i Vilhelmina.

  389. Vi hade med varsam hand berett dem
    och stoppat in dem i hålen i isen.

  390. Gästerna fick känna på isen
    och äta den direkt ur blocket.

  391. Dryckesdon... Här var det inga
    champagneglas eller olika vinglas.

  392. Vi hade bara kåsor.
    Det är så vi dricker när vi är ute.

  393. Jag fick mycket skäll
    för att det var plast.

  394. Det är ju också ett miljötänk
    att bara ha en kåsa-

  395. -i stället för fyra-fem olika glas
    som man måste diska.

  396. Jag går över till tidig höst
    eller höst-sommar.

  397. Långkokets tid.
    Vi har en järngryta med långkok.

  398. Titta:
    Jag har inte vit rock och kockmössa.

  399. Jag är inte kock så jag har inte det.

  400. Jag skulle heller aldrig sätta på mig
    en samisk kolt, för jag är inte same.

  401. Jag tog på mig min röda Helly-Hansen,
    skogsarbetaren, och höstens färg-

  402. -och presenterade maten.

  403. Sen kommer vi till senhösten.

  404. Här vill Sverige lyfta allemans-
    rätten, att vi får plocka bär.

  405. Det här bildspelet syntes
    och vi hörde sången.

  406. Hösten är ju lite vemod,
    lite känslosamt.

  407. Men det är också skönt.
    Jag älskar hösten.

  408. Då är det inte
    en massa grejer man måste göra.

  409. Här serverar vi faktiskt en ostkaka.
    Det hade kunnat vara kaffeost-

  410. -men vi måste representera
    hela Sverige. Lite hjortron.

  411. Och småkakor: lingon-/blåbärsgrotta.
    Ett bord där man fick plocka kakorna.

  412. Vad smakar norrskenet?

  413. Hur kan man förklara norrskenet?
    Hur smakar det?

  414. I Barcelona, vid stranden,
    30 grader varmt.

  415. Vi projicerade den här filmen
    och serverade björkskottsgranité.

  416. Vi plockade björkskotten tidigt på
    våren, torkade dem och gjorde ett te.

  417. Vi frös vi in det
    och skrapade så det blev som snö.

  418. Sen i is-skålen
    fick man smaka på norrskenet.

  419. Sofia Jannok uppträdde
    och vi visade norrskensfilmen.

  420. Vi fick höra,
    se och smaka på norrskenet.

  421. Tack ska ni ha.

  422. Textning: Maria Taubert
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Med smak av Tornedalens terroir

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur klär man Tornedalens smaker i ord och bild? Björn Ylipää, matkonstnären och författaren bakom boken "Smak av norrsken", berättar om allt det goda från sin barndoms trakter, om karaktärer han träffat genom åren och om sitt hjärtas språk - meänkieli. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med regionbiblioteken i Norrland.

Ämnen:
Svenska > Skrivande, Svenska > Språkbruk > Nationella minoritetsspråk
Ämnesord:
Författare, Kreativt skrivande, Litteraturvetenskap, Mat och dryck, Meänkieli, Språkvetenskap, Sverige, Tornedalen
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Littfest 2019

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Röster från norr

Samtal mellan författare och konstnärer, som var och en för en kamp för att synliggöra urfolk och rädda sitt hjärtas språk. Medverkar gör Björn Ylipää, Mona Mörtlund, Anne Woulab, Tomas Colbengtson och Jan-Erik Lundström. Moderator: Catarina Lundström. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med regionbiblioteken i Norrland.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Med smak av Tornedalens terroir

Hur klär man Tornedalens smaker i ord och bild? Björn Ylipää, matkonstnären och författaren bakom boken "Smak av norrsken", berättar om allt det goda från sin barndoms trakter, om karaktärer han träffat genom åren och om sitt hjärtas språk - meänkieli. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med regionbiblioteken i Norrland.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Samisk feelgood

Litteratur på samiska är fortfarande sällsynt - i synnerhet romaner som utspelar sig i nutid. Författaren Anne Woulab har brutit ny mark genom att skriva en feelgoodroman på nordsamiska. Moderator: Catarina Lundström. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med regionbiblioteken i Norrland.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Språkförlust och konstens makt

Mitt i det samiska kulturlandskapet står de - gestalter från förr som en gång levt och verkat på platsen - avbildade på glas. Konstnären Tomas Colbengtson vill levandegöra människor ur den samiska befolkningen som dåtiden velat förminska och radera ut. Nu har hans konst uppmärksammats internationellt och samlats i boken Faamoe. Moderator: Jan-Erik Lundström. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med regionbiblioteken i Norrland.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Strindberg och Mörtlund på meänkieli

Hur låter Strindberg på meänkieli? Och varför är Strindberg lättare att översätta än Försäkringskassans informationstexter? Möt författaren och översättaren Mona Mörtlund som berättar och läser ur sin rika produktion på svenska och meänkieli. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med regionbiblioteken i Norrland.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Meg Rosoff

Som barn hade Meg Rosoff en stor kärlek till hundar. Kanske såddes redan då ett frö till böckerna om den duktiga hunden McTavish? 2016 belönades hon med Almapriset för sina livfulla barn- och ungdomsböcker. Möt författaren i ett samtal om livet, böcker och om hur Astrid Lindgrens ord hjälpte henne att förklara varför barnlitteratur är så viktig. Moderator: Ada Wester. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangörer: Littfest och Lilla Piratförlaget.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Syrien, sexualitet och Sverigebilder

När författaren Khaled Alesmael kom från Syrien till Sverige 2014 hade han aldrig kunnat föreställa sig att han några år senare skulle kunna stå bland arabisktalande personer och prata öppet om homosexualitet. Moderator: Carl Åkerlund. Inspelat den 15 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Norrländska litteratursällskapet och Riksteatern.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Att debutera på tre språk

De samiska poeterna Juvvá Pittja och Johan Sandberg McGuinne skriver på flera språk, men drivkrafterna bakom orden är delvis olika. Pittja vill skildra samiska miljöer och balansera den stereotypa bilden av samer. Sandberg McGuinne brinner för att hålla sina språk - gaeliska och sydsamiska - levande. Moderator: Pernilla Berglund. Inspelat den 15 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Lone Aburas

I romanen "Det är ett jag som talar (Räkenskapens timme)" ställer Lone Aburas den åldrande vänsterflygeln i Danmark mot yngre politiska krafter. Boken väcker diskussioner och hon har både hyllats och kritiserats. Möt den danska författaren i ett samtal med Olav Fumarola Unsgaard. Inspelat den 15 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Göteborgs litteraturhus och Anti Bok.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Jörn och Rafael Donner - mellan far och son

Möt Jörn Donner, författare, regissör och debattör, och hans son Rafael Donner, författare, filmarbetare och chefredaktör. Här samtalar de om föräldraskap, manlighet och skrivande. Moderator: Pekka Heino. Inspelat den 15 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Förlaget och Bilda.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Nathacha Appanah

I Nathacha Appanahs roman "Våldets vändkrets" möter flyktingpojken Moïse laglösheten och våldet i en kåkstad på den franska ön Mayotte. Här berättar författaren berättar hur hon noga mejslat fram karaktärerna i romanen. Moderator: Yukiko Duke. Inspelat den 15 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Franska institutet och Elisabeth Grate Bokförlag.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Bengt Pohjanen

Försedd med basker och pipa som förebilden Gunnar Ekelöf skrev Bengt Pohjanen sina första dikter som sjuttonåring. Här, 58 år senare, bjuder han på berättelser om sitt liv och författarskap. Moderator: Anders Persson. Inspelat den 16 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Teg Publishing och ABF.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Sápmi i litteraturen och litteraturen i Sápmi

Bilderna av det samiska ser väldigt olika ut, sett inifrån gruppen eller ur majoritetssamhällets ögon. Författarna Annica Wennström och Sigbjørn Skåden vill genom sitt skrivande skapa en mer mångfacetterad och rättvis bild. Moderator: Malin Nord. Inspelat den 16 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Teg Publishing och ABF.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Nuckan

Malin Lindroth har levt ensam i nära trettio år. Med boken "Nuckan" vill hon tvätta skammen ur ett av våra mest nedsättande tillmälen. Tillsammans med författaren Tone Schunnesson går hon till botten med ordets uppkomst, hur det påverkar människor och hoppet om en mer tolerant syn på kvinnor som lever i ensamhet. Inspelat den 16 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Norstedts och Bilda.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Audur Ava Ólafsdóttir

Auður Ava Ólafsdóttirs böcker är både melankoliska och humoristiska och har gått hem hos de svenska läsarna. Romanen "Ärr" tilldelades Nordiska rådets Litteraturpris 2018. Moderator: Johan Swedenmark. Inspelat den 16 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest och Nordisk författarscen.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Världen genom novellen

Hur skiljer sig novellens uppbyggnad och berättarstil från romanens? Möt två författare, norska Roskva Koritzinsky och finlandssvenska Susanne Ringell, som båda nominerats till Nordiska rådets författarpris för sina novellsamlingar. Moderator: Ida Linde. Inspelat den 16 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest och Nordisk författarscen.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Bokmässan 2016

När vi var unga

I Jan Guillous roman "Äkta amerikanska jeans" växer Erik upp i Saltsjöbaden på 1950-talet. Det är en tid när grunden för det svenska folkhemmet och välståndet läggs och en ny ungdomskultur föds. Tre decennier senare växer de två pojkarna i Johan Ripås debutroman "Forever young" upp i ett område inte långt från Saltsjöbaden. Folkhemmet håller successivt på att demonteras och nya ungdomskulturer växer fram. I detta samtal med journalisten Görrel Espelund berättar Guillou och Ripås om hur de förhåller sig till sina uppväxtminnen och gör fiktion av det. Inspelat på Bokmässan i Göteborg den 23 september 2016. Plats: Svenska Mässan. Arrangör: Piratförlaget.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet

Same same men olika

Nils-Jovnna är 12 år och renskötare. Han går i sexan i sameskolan i Kiruna där man både talar samiska och svenska. Han vet att det hänger på honom och andra unga samer att föra samiskan vidare. Alla barn har rätt till sitt ursprung och sitt språk men hur är det att veta om att kulturen man kommer från är hotad och kan försvinna?