Titta

UR Samtiden - Möt Bart Moeyaert - Almapristagare 2019

UR Samtiden - Möt Bart Moeyaert - Almapristagare 2019Dela
  1. "Om vi visste allt
    skulle vi vara smarta."

  2. Hon brukade säga:
    "Jag tror att det är sant"-

  3. -"och om det är en lögn
    så är det en bra lögn."

  4. Välkomna till föreläsningen
    med Bart Moeyaert-

  5. -vinnare av Almapriset 2019.

  6. Jag heter Boel Westin
    och är ordförande för Alma-juryn.

  7. Bart Moeyaert fick sin första bok
    publicerad när han bara var nitton.

  8. Nu består hans samlade verk
    av runt femtio titlar-

  9. -inklusive bilderböcker,
    ungdomsromaner-

  10. -barnböcker, poesi, drama, essäer
    och mycket annat.

  11. Han har översatts
    i mer än tjugo olika länder.

  12. Än så länge
    finns bara två böcker på svenska-

  13. -men romanen "Kärleken vi inte
    förstår" kom nyligen i en ny upplaga.

  14. Och mer är på gång.

  15. I juryns motivering står det
    att Bart Moeyaerts språk vibrerar-

  16. -av undertryckta känslor
    och outtalade önskningar.

  17. I hans böcker
    betyder ord så mycket mer-

  18. -än vad man kanske inser
    när man först läser dem.

  19. Bart Moeyaert behärskar ögonblick,
    begränsningar och exkludering.

  20. Han är dessutom
    en lysande historieberättare.

  21. En av hans böcker heter "The
    Milky Way" - "Vintergatan" på svenska.

  22. Jag tänker gärna
    på Bart Moeyaerts verk-

  23. -som en gnistrande vintergata
    av berättelser.

  24. Tack. En applåd för Bart Moeyaert.

  25. -Är det roligt att vara här?
    -Ja!

  26. -Vill ni inte ta en drink ute i solen?
    -Nej!

  27. Snälla?

  28. Sommaren 2014 förlorade jag min far.

  29. I sitt rum, på sjukhusets norra sida-

  30. -började han plötsligt tala
    med dämpad röst-

  31. -om suspekta rörelser nattetid
    på taket utanför hans fönster.

  32. Han sa att det var bäst
    att han höll sig vaken och höll utkik.

  33. När vi tog farväl
    gav han mig ett tomt kuvert-

  34. -och viskade att han hade skrivit
    ett brev till utbildningsdepartementet-

  35. -om sin situation.

  36. Han bad mig att posta brevet åt honom.

  37. Ditkrafsad på kuvertet
    var texten "Utb.-dep.".

  38. Det var allt.

  39. Bara sex månader tidigare
    hade det varit en äresak för min far-

  40. -att skriva ner hela adressen
    till utbildningsdepartementet-

  41. -med sin eleganta handstil
    på rätt ställe med reservoarpenna-

  42. -precis som det ska vara
    enligt reglerna.

  43. Min far jobbade med utbildning.

  44. Han var lärare, sen inspektör-

  45. -och senare chefsinspektör
    inom skolan.

  46. Han skrev skolböcker för nederländska
    och historia-

  47. -och utvecklade läs- och skrivmetoden
    "Met vaardige hand".

  48. "Med skicklig hand."

  49. Den lärde mig och många andra
    flamländska barn att läsa och skriva.

  50. Metoden kombinerade
    nöjet i att rita med nöjet i att skriva.

  51. Den kunde innebära
    att en hel klass med 6- och 7-åringar-

  52. -satt böjda över bilder på en damm full
    med ankor.

  53. De ritade ögon på alla ankor-

  54. -samtidigt som de ropade,
    i takt och så högt de kunde:

  55. "Ringelringelping! Ringelringelping!"

  56. Det var jobbigt att se honom gå vilse.

  57. En man som hela sitt liv
    hade lagt så stor vikt-

  58. -vid orden "kalligrafi"
    och "vårdat språk".

  59. Det var jobbigt att se honom försvinna.

  60. En far som hela sitt liv hade hävdat,
    samtidigt som han gjorde en viss gest-

  61. -att läraryrket är det bästa i världen.

  62. Ibland är demens en småtjuv.

  63. Den slår till om och om igen
    och tar lite grann varje gång.

  64. Under fem år-

  65. -blev pappas meningar kortare
    eller oavslutade.

  66. De stapplade och skakade-

  67. -tills bara ett ord - nej, bara ett ljud
    - återstod.

  68. På söndagseftermiddagar
    umgicks min far med oss.

  69. Han samlade ihop sina sju söner-

  70. -satte mig på axlarna
    och tog en bror i vardera hand-

  71. -och gick med oss över bron på
    gångstigen vid den smutsiga bäcken-

  72. -förbi bondgården och ridskolan,
    längs kanalen och hem igen.

  73. Vi kallade promenaden för
    "de grote blok" - "det stora kvarteret".

  74. På vägen fick vi svara på frågor.

  75. För varje korrekt svar
    gav han oss en belgisk franc.

  76. Det kunde man köpa
    massvis med godis för på den tiden.

  77. Jag tyckte dock att frågesporten
    var mindre viktig än det ihåliga trädet.

  78. Pilträdet som stod halvvägs
    på promenaden.

  79. När vi närmade oss
    satte min far ner mig på marken-

  80. -och hans inre skådespelare
    trädde fram.

  81. Han låtsades vara nyfiken,
    med en mimares uppspärrade ögon.

  82. Han uttryckte häpnad,
    som man gör i grekiska tragedier.

  83. Han uttryckte känslorna
    utan att hålla tillbaka alls.

  84. Det bodde dvärgar inne i pilträdet-

  85. -och min far var den enda
    som kunde kommunicera med dem.

  86. Han viskade till dem och
    besvarade frågor som bara han hörde.

  87. Han höll alltid lögnen vid liv
    precis lagom länge.

  88. Så fort han såg
    att vi började ifrågasätta verkligheten-

  89. -sa han att det var dags att fortsätta
    och gick därifrån.

  90. Jag var sex år, och mina vänner
    var tunna som pappersark.

  91. Jag hade många vänner,
    och det dök ständigt upp nya.

  92. En dag en man i hatt,
    nästa dag en skrattande hund.

  93. Jag satt i köket och ritade hela dagarna
    - vad jag än ville rita.

  94. Ibland ritade jag
    det min mor ville att jag skulle rita.

  95. Hon sa: "Rita av mig."

  96. Jag ritade kvinnan
    som tittade på mig över axeln-

  97. -log mot mig och rörde om i soppan.

  98. En gång tog en kvinna hand om oss
    eftersom vår mor hade gulsot.

  99. Det var annorlunda att rita med henne,
    för hon kände mig inte.

  100. Hon sa: "Rita en traktor."

  101. Hon visste inte
    att jag inte gillade att rita fordon.

  102. Jag gjorde inte som hon sa.

  103. Skillnaden låg i tonfallet.

  104. När hon pratade var det som om
    hon gav det enda korrekta svaret-

  105. -med säkerheten hos nån som satt på
    sig glasögon för att verka intelligent-

  106. -eller nån som bär ett förkläde
    som en uniform.

  107. Senare träffade jag fler
    som lät på samma sätt.

  108. Deras röster brukar vara hårda,
    liksom deras ansikten.

  109. Min mor lät annorlunda.

  110. Hon sa vad hon tyckte,
    men annars lät hon saker förbli öppna.

  111. Inte för att det var bekvämt
    eller för att hon var feg.

  112. Det var bara sån hon var.

  113. Det fanns för mycket
    som hon inte var säker på.

  114. Hon älskade ordet "om".

  115. Om det hade varit upp till henne
    så hade hon rest runt i hela världen.

  116. Hon brukade säga:

  117. "Om vi visste allt
    skulle vi vara smarta."

  118. Hon brukade säga:
    "Jag tror att det är sant"-

  119. -"och om det är en lögn
    så är det en bra lögn."

  120. Jag förlorade min mor våren 2016.

  121. När hon vaknade
    efter en stor operation-

  122. -pekade hon på Brygges medeltida torn
    i horisonten och frågade var hon var.

  123. Vi hoppades att hon var lite vilsen
    p.g.a. narkosen och medicinerna-

  124. -men hon hittade aldrig tillbaka.

  125. Ibland är demens ingen småtjuv,
    utan en dålig pojkscout.

  126. Demens använder en karta som rivits
    sönder och satts ihop igen felaktigt.

  127. Den är upp och ner
    och stämde inte ens till att börja med-

  128. -eftersom den ritades
    för ett halvt sekel sen.

  129. Innan min far och min mor
    började uppfostra sina sju barn-

  130. -samlade de ihop sina idéer.

  131. De måste ha gjort det.

  132. De måste ha letat efter en enande kraft
    - nåt som de kunde sträva mot.

  133. Ett mål de kunde ha i åtanke.

  134. En person som var stor som en syltlök
    var okej i deras ögon-

  135. -men om man ändå skulle bli
    nån sorts lök-

  136. -kunde man lika gärna försöka
    bli stor som en schalottenlök-

  137. -eller till och med en vanlig lök.

  138. Ju fler lager, desto bättre.

  139. Ju tåligare lager,
    desto starkare är den.

  140. Ju fler ord och bilder i huvudet,
    desto rikare är man.

  141. Ju mer elefant, desto tjockare hud.

  142. De ville göra sina barn till självsäkra,
    kritiskt tänkande medborgare.

  143. "Ja", måste min far ha tänkt.

  144. "En person ska veta så mycket som
    möjligt om så mycket som möjligt."

  145. "Det är demokratins grundvalar."

  146. "Ja", måste min mor ha sagt.

  147. "Det finns alltid nåt
    som vi inte vet än."

  148. "Om vi visste allt
    skulle vi vara smarta."

  149. "Jag tror att det är sant, och om
    det är en lögn så är det en bra lögn."

  150. I musikalen "Into the Woods"
    av Stephen Sondheim-

  151. -blir Rödluvan befriad
    från vargens mage och sjunger.

  152. Jag vet saker nu
    många nyttiga ting

  153. som jag inte visste förr

  154. Tro inte att kappa och huva är nog

  155. De kan inte skydda en som man vill tro

  156. Och med främlingar var varlig
    även blomman kan va' farlig

  157. I ens rädsla finns det spänning
    men allt fint är ej gott

  158. Det är en bra text.
    Den bästa delen kommer på slutet.

  159. Visst är väl kunskap fint ändå?

  160. När det finns mer att

  161. En gång skrev jag ner de två raderna.

  162. "Visst är väl kunskap fint ändå?
    När det finns mer att få."

  163. Om jag hade barn
    skulle jag sjunga den sången ofta.

  164. Jag skulle göra den till en lärosats och
    bygga hela föräldraskapet kring den.

  165. Man måste inse
    att det alltid finns nåt man inte vet.

  166. Eller snarare att det alltid
    finns en hel del man inte vet än.

  167. Då är det omöjligt att sitta i fåtöljen
    och vara uttråkad och lat.

  168. Då finns det alltid nåt
    som gör livet spännande.

  169. På museet vid Voortrekker-
    monumentet i Pretoria i Sydafrika-

  170. -finns det en monter med leksaker-

  171. -från tiden då leksaker
    fortfarande växte på träd och djur.

  172. Ryggraden från ett får,
    rengjord genom kokning-

  173. -blev perfekta tågvagnar.

  174. Dockor tillverkades
    med hjälp av trä och tygremsor.

  175. På museet i Pretoria-

  176. -visar man väldigt tydligt
    hur såna dockor växer fram i olika steg.

  177. Det första steget
    är ett kors gjort av två träbitar.

  178. Sen gör man som med en mumie.

  179. Korset lindas in
    i en lång remsa av linneväv.

  180. Lager för lager växer dockan,
    och steg tre är själva dockan.

  181. Även om man aldrig
    har gjort en sån docka-

  182. -kan man tänka sig
    hur enkelt det kan gå snett.

  183. Det är viktigt att vara fokuserad.

  184. Ett skevt kors blir en skev docka.

  185. Om man tittar bort,
    eller är trött och ouppmärksam-

  186. -blir materialet skrynkligt
    eller för löst eller hårt lindat.

  187. Den växande dockan i montern
    illustrerade på ett väldigt enkelt sätt-

  188. -hur lite som krävs för
    att det ska gå snett för en människa-

  189. -i större eller mindre utsträckning.

  190. Alla har vi nån sorglig berättelse
    från vår egen barndom.

  191. Den där gången
    vår mor tittade bort ett ögonblick-

  192. -och nåt hände,
    som lämnade ett ärr för livet.

  193. Eller den där gången
    vår far var trött och tappade tålamodet.

  194. Vi minns det fortfarande,
    många år senare.

  195. De dagar vi är som svagast
    kan det fortfarande göra ont.

  196. När jag för mer än tio år sen-

  197. -såg det där lilla träkorset i montern,
    med den växande dockan bredvid-

  198. -hade jag rest runt i Sydafrika
    i två veckor-

  199. -och föreläst på olika universitet.

  200. Språket - afrikaans eller engelska-

  201. -och hur vårt ursprung
    definieras av vårt modersmål-

  202. -hade regelbundet
    blivit ett samtalsämne.

  203. Ordet "identitet"
    nämndes flera gånger varje dag.

  204. Eftersom jag inte kände mig helt
    bekväm med mig själv på den tiden-

  205. -hade det ordet börjat eka i mitt huvud
    i form av frågor.

  206. "Är jag den jag vill vara?"

  207. "Vem är jag i så fall?"

  208. "Vad kan jag förändra,
    och vad behöver jag förändra?"

  209. Frågorna lät påträngande.

  210. "Rita en traktor."
    Det tonfallet.

  211. Inuti montern såg jag allt
    som jag nånsin hade varit.

  212. Det sorglösa barnet,
    inlindat i den ängsliga tonåringen-

  213. -inlindad i den där aningen
    världsfrånvända 20-åriga pojken-

  214. -som fick sin första bok publicerad
    som 19-åring-

  215. -inlindad i 30-åringen
    som inte förstod sig på kärlek-

  216. -inlindad i 40-åringen i Pretoria som
    såg en docka och tänkte på sig själv.

  217. Jag hade aldrig reflekterat över-

  218. -att fastän jag hade uppfostrats
    av andra människor-

  219. -så hade jag givetvis ständigt bidragit
    till min egen uppfostran.

  220. När jag såg dockan såg jag
    hur vi alla är med och bestämmer-

  221. -hur tyget lindas runt oss.

  222. Vi är med och bestämmer
    hur hårt det ska lindas-

  223. -och har till och med möjligheten
    att säga "stopp"-

  224. -eller att kommentera och revoltera.

  225. "Du gör ett rätt dåligt jobb
    med att linda det där tyget, inte sant?"

  226. "Borde du inte hitta nåt annat att göra,
    som du är bättre på?"

  227. När jag var sju lärde jag mig att läsa.

  228. Via Bullerbyn
    upptäckte jag Astrid Lindgrens böcker.

  229. Jag kunde föreställa mig sex barn
    i en by med tre gårdar.

  230. Vi var ju sju pojkar i vårt hus
    och lite som ett eget Bullerbyn-

  231. -men i ett enda hus, på Karel van
    Manderstraat nära Brygge i Flandern.

  232. Vårt hus var inte rött, som Astrids hus
    i Vimmerby, och vi hade inga äppelträd-

  233. -men i min fantasi knakade väggarna-

  234. -och ända upp till mitt sovrum
    doftade det av kanelbullar.

  235. Jag valde ofta lugnet på min egen lilla
    markplätt bakom skjulet på vår gård.

  236. Där hade jag en bondgård i miniatyr.

  237. Jag födde upp kaniner,
    som jag inte villa sälja eller äta upp.

  238. På min jordlott rensade jag ogräs
    på samma plats hundra gånger om.

  239. Jag byggde kojor på marken
    eller i ett träd.

  240. Sen satt jag där ensam
    och läste, ritade och skrev.

  241. Ramsor, berättelser
    och pjäser till den stora dockteatern-

  242. -som min far hade byggt
    och ofta turnerade med.

  243. Nån enstaka gång
    monterades den upp på vår vind-

  244. -där den precis fick plats under taket.

  245. Om man nämnde namnet Pelle
    i sällskap med mina bröder-

  246. -visste man vad som skulle ske.

  247. "Pelle", som Tjorven sa det-

  248. -i tv-serien "Vi på Saltkråkan",
    som ju byggde på Astrids bok.

  249. Det var början
    på ett väldigt kort samtal.

  250. "Pelle."
    "Ja?"

  251. "Vet du vad?"

  252. Vissa ord som vi lär oss som barn
    förblir inetsade i vårt minne för evigt.

  253. Det visar hur djupt de kan etsas in-

  254. -och hur viktigt det är
    att vi etsar in nåt värdefullt.

  255. "Vet du vad?"

  256. Visst är det fint att sakta ner,
    be om uppmärksamhet-

  257. -och visa med ett "Vet du vad?"-

  258. -att man har en ny tanke eller insikt
    som man vill dela med sig av?

  259. "Vet du vad?"

  260. När jag bokdebuterade som 19-åring-

  261. -insåg jag att människor
    inte bara förväntade sig böcker av mig-

  262. -utan också en massa idéer.

  263. Ibland höll jag upp "Samuel August
    från Sevedstorp och Hanna i Hult"-

  264. -när jag föreläste.

  265. I den boken skriver Lindgren om
    sin barndom och livet som författare.

  266. Av alla "Vet du vad?"-ögonblick
    jag har upplevt som författare-

  267. -är kapitlet där hon talar till mig som
    barnboksförfattare den första nyckeln.

  268. "Man bara börjar,
    så händer allt av sig självt."

  269. "Allt barnsligt nonsens som de där
    tokiga små själarna gillar så mycket."

  270. Jag står i skuld till henne-

  271. -och jag har nämnt hennes namn
    i mer än 35 år nu.

  272. Jag nämner henne också gärna
    för att vara lite av en bråkstake-

  273. -och påpeka för mina författarkollegor,
    framför allt dem som skriver för vuxna-

  274. -att de måste lära sig att vara artiga
    och tala om vilka rötter de har.

  275. Nämn de barnboksförfattare
    och barnböcker som har format er.

  276. Min mor vet då och då
    under ett kort ögonblick-

  277. -att jag ska ta emot ett pris
    i Stockholm nästa vecka.

  278. Med ett foto av kronprinsessan Victoria
    i handen-

  279. -försökte jag förklara för henne
    att jag hade vunnit Almapriset.

  280. Hon förstod
    att det betydde mycket för mig-

  281. -men det var främst fotot på prinsessan
    som intresserade henne.

  282. Hela livet har hon följt
    vad som händer i alla kungafamiljer.

  283. Hon kan fylla i
    hela aristokratiska släktträd med namn-

  284. -men nu petade hon bara på fotot
    och sa:

  285. "Den där kvinnan
    har en väldigt fin kappa."

  286. Min far fick aldrig höra nyheterna
    om priset.

  287. Han gick bort,
    som ett långsamt slocknande ljus-

  288. -veckan efter tillkännagivandet.

  289. Vi vet alla hur det känns
    när man gör sina föräldrar stolta.

  290. Vi förstår hur det känns
    att som förälder-

  291. -se att man har gjort ett bra jobb
    med att linda tyget.

  292. Den där lilla dockan
    blev nog inte alltför skev.

  293. Den 2 april-

  294. -spred sig de underbara nyheterna
    om Almapriset som en löpeld-

  295. -via sociala medier, hemsidor,
    radio och tv.

  296. Tidningar i Belgien och Nederländerna
    gjorde plats på förstasidorna.

  297. I april och maj hade jag
    stora intervjuer att se fram emot-

  298. -med tidningar som förstår
    hur viktigt Lindgrens arv är.

  299. Det kändes förstås bra att jag
    och mina böcker nämndes i artiklarna-

  300. -men det kändes också viktigt-

  301. -att de gav så mycket utrymme
    till litteratur för barn och unga vuxna.

  302. Jag vet inte hur det var här-

  303. -men jag tycker att de över lag skrev
    noggrant och uppmärksamt om...

  304. Hur ska jag uttrycka det?

  305. Vår sort.

  306. Jag vet inte hur mycket barn- och
    ungdomslitteratur syns i svensk press.

  307. Hur mycket utrymme det får
    en vanlig dag.

  308. På andra sidan Skagerrak
    och Nordsjön och längre åt det hållet-

  309. -ser det inte bra ut.

  310. Man kan tro
    att tidningar älskar ansikten.

  311. Nyhetskorrespondenten
    för inrikes nyheter, börsexperten-

  312. -den populärkulturella mannen...

  313. Det är vad älskarna älskar -
    kan man tro.

  314. Genom att ha
    fast anställda journalister-

  315. -ger chefredaktörer sina publikationer
    ett ansikte.

  316. Läsaren kan börja se tidningen
    som en del av familjen-

  317. -med kära faster Inrikes-

  318. -kusin Börshandel, som man hatar-

  319. -och farfar Populärkultur,
    som har ett outhärdligt tonfall-

  320. -men man måste erkänna
    att han säger en del vettiga saker.

  321. Jag har fått intrycket att såna
    publikationer alltid tar sitt ansvar-

  322. -när det gäller inrikes nyheter, börsen
    och populärkultur.

  323. Det finns många läsare
    som älskar inrikes nyheter-

  324. -börsnyheter och populärkultur.

  325. Annonsörerna gillar det också.

  326. Jag tror att de flesta tidningar antar-

  327. -att få läsare är intresserade
    av litteratur för barn och unga vuxna.

  328. Chefredaktörer gör lite åt saken,
    eller bara i förbigående.

  329. Därför börjar de till slut tro-

  330. -att ingen är intresserad
    av böcker för yngre läsare.

  331. I själva verket är det ena
    en följd av det andra.

  332. Det som inte dyker upp i media
    betraktas som oviktigt.

  333. Jag överdriver inte
    när jag säger att vi lever i en tid-

  334. -då vi förses med namn av media.

  335. Om nåt inte syns i media
    så nämns inte namnet.

  336. Om nåt inte nämns
    så verkar det inte existera.

  337. Känner jag inte till namnet Pelle
    kan jag inte fortsätta med "Vet du vad?"

  338. För några år sen skrev den
    nederländska författaren Bas Heijne-

  339. -en essä med titeln "Echt zien" -
    "Att verkligen se"-

  340. -om litteraturens plats i medieåldern.

  341. Han skrev att vi likställer
    hur vi upplever världen-

  342. -med vår kunskap om världen.

  343. När nåt inte betyder nåt för oss tror vi
    att vi inte behöver bry oss om det.

  344. Vår subjektiva upplevelse av världen
    är den enda verklighet som räknas.

  345. Det är en förbluffande tanke.

  346. Det jag känner till
    är det som existerar.

  347. Allt jag har hört talas om existerar.

  348. Det är en förbluffande tanke,
    och om min mor hade hört det-

  349. -när hon är den mor
    jag nämnde tidigare...

  350. Den som älskade ordet "om"
    och ville se världen.

  351. Hon hade tittat på det här
    och skakat misstroget på huvudet.

  352. Den bulgarisk-tyska författaren
    Ilija Trojanow-

  353. -sa nåt intressant i en belgisk tidning
    för ett tag sen.

  354. "Ju mer man reser, desto mer ser man
    sitt begränsade europeiska perspektiv."

  355. "All information
    är beroende av vad man ser"-

  356. -"vad man vet
    och varifrån man kommer."

  357. Det här styrker Bas Heijnes idé: "Ju
    mindre vi ser, desto mindre finns vi."

  358. Det låter som om vi gradvis
    håller på att försvinna.

  359. I intervjun hade Trojanow botemedlet
    mot det här försvinnandet.

  360. Han sa att han i sina romaner-

  361. -avsiktligt väljer att ha flera röster.

  362. Om man låter en händelse betraktas
    ur flera vinklar av olika karaktärer-

  363. -kommer man närmare sanningen.

  364. Det perfekta samhället
    är en bok av Trojanow.

  365. Olika människor
    ser på saker från olika vinklar.

  366. Om vi lyssnar noggrant på de
    olika rösterna närmar vi oss sanningen.

  367. Inom musiken innebär polyfoni-

  368. -att varje röst
    och varje melodi är viktig.

  369. Varje röst och varje melodi
    är ett viktigt bidrag-

  370. -till hur helheten låter.

  371. Tidningar ser böcker
    för barn och unga vuxna-

  372. -som ett roligt tema att ha till jul
    eller i början av sommaren.

  373. Man kan få ihop en sida eller två
    med sånt.

  374. Föräldrar läser gärna om de tio bästa
    tipsen på sommarböcker till barnen-

  375. -och vill gärna veta hur de får tyst på
    avkomman när det regnar eller snöar.

  376. Det är synd att såna publikationer
    inte sätter en ära i-

  377. -att anställa experter
    och utbilda recensenter.

  378. Om jag som recensent ska ta upp
    tio böcker på fem rader var-

  379. -blir resultatet ett annat än om
    jag har 2 000 ord på mig för en bok.

  380. Om jag som recensent fick bli expert
    på barn- och ungdomslitteratur-

  381. -skulle jag kunna peka på trender,
    upptäckter och böcker att undvika.

  382. Då blir det inte begränsningar i form
    av plats i tidningen jag stångas mot-

  383. -utan begränsningarna i mitt perspektiv
    och hur jag kan förmedla det.

  384. Som författare är det underbart-

  385. -att läsa ingående vad en betrodd röst
    har att säga om ens bok.

  386. Recensenten har sitt perspektiv-

  387. -och man vet inom vilka ramar
    ens bok diskuteras.

  388. Utöver att vara sina egna första läsare
    läser författare också andra författare.

  389. Man vill alltid veta vad recensenter
    av barnböcker har att bidra med.

  390. Jag behöver kriterier.

  391. Jag vill kunna ifrågasätta mig själv.

  392. Andras idéer hjälper mig
    att bilda mig en egen uppfattning-

  393. -på vad det innebär
    att skriva böcker för unga.

  394. De där fem raderna är trevliga,
    men de kan inte utgöra en grund-

  395. -att bygga en hel barnkultur på.

  396. Författare som skriver för vuxna
    får nästan aldrig frågor om sina läsare.

  397. Det är trevligt både för författaren
    och den som läser intervjun.

  398. Fokus ligger på boken
    och dess tillkomst - på verket i fråga.

  399. De senaste veckorna,
    efter att jag vann Almapriset-

  400. -har intervjuerna följt på varandra
    i snabb takt.

  401. Under intervju nummer tre
    lade jag märke till-

  402. -att journalisten ställde precis
    samma fråga som den föregående-

  403. -vid nästan precis samma tillfälle
    under intervjun-

  404. -med nästan precis
    samma försiktighet-

  405. -och med samma
    liksom kritiska underton.

  406. "Är det inte så"-

  407. -"att barn nu för tiden läser mindre"-

  408. -"och tillbringar mer tid med sin Ipad?"

  409. När det handlar
    om barn- och ungdomslitteratur-

  410. -vänder sig vuxna nästan alltid
    till siffror.

  411. Som om de letar
    efter en intelligent fråga att ställa.

  412. Som om procenttal och kvantiteter
    ska ge genren en viss status.

  413. Jag menar att samtalet främst
    borde handla om värdet av läsning-

  414. -eller nåt annat som spelar roll.

  415. Först blev jag frestad
    att formulera ett svar.

  416. Att säga:

  417. "Antalet unga som röstar fram Flemish
    Children's and Youth-prisvinnare"-

  418. -"har vuxit med mer än 42 %
    på fem år."

  419. Eller hänvisa till en nederländsk studie
    som visar att 77 % av alla tioåringar-

  420. -läser tyst för sig själva
    nästan varje dag.

  421. Det är en ökning från 68 % 2001-

  422. -och 71 % 2006 och 2011.

  423. Skolor som fokuserar på böcker
    som ett nöje-

  424. -påverkar studenternas läsmotivation
    positivt.

  425. Men om jag hade sagt det-

  426. -hade jag ändå
    förlorat journalistens uppmärksamhet.

  427. Jag inser att-

  428. -"Är det inte så att barn nu för tiden
    läser mindre och bla bla bla..."-

  429. -faktiskt är en fråga
    som fullkomligen dryper av lathet.

  430. Det är en generalisering
    som ivrigt upprepas-

  431. -med följden att folk slutar märka att
    det saknas egentliga referenspunkter.

  432. Vilka barn pratar vi om,
    och under vilken tidsperiod?

  433. Vad avses med "mindre" och "mer"?

  434. Det antyds att en aktivitet
    blir lidande av en annan.

  435. Vilken sorts svar förväntar de sig?

  436. Är det inte löjligt att den här frågan
    ställs till en författare?

  437. Som om han vet svaret och kan
    formulera en lösning med en mening.

  438. Är det inte i själva verket
    en dold förolämpning?

  439. "Är det inte böckernas fel
    att barnen läser mindre?"

  440. "Borde inte författarna
    arbeta annorlunda?"

  441. "Borde de inte fråga läsarna?"

  442. "'Hur många av de 11-åriga flickorna
    i det här rummet'"-

  443. -'''vill läsa om enhörningar?'"

  444. "Borde inte författare sluta skriva
    på ett så svårt sätt?"

  445. "Man bara börjar,
    så händer allt av sig självt."

  446. "Allt barnsligt nonsens som de där
    tokiga små själarna gillar så mycket."

  447. Frågan ställs av en vuxen
    som ser ner på barnen.

  448. Han eller hon har klumpat ihop dem
    till en enda stor hög.

  449. Tonfallet är anklagande.

  450. Ni minns vad jag tänkte i Pretoria,
    framför den där montern med dockan.

  451. Att jag aldrig hade reflekterat över-

  452. -att jag inte bara hade uppfostrats
    av andra-

  453. -utan att jag förstås hela tiden
    hade bidragit till min egen uppfostran.

  454. Vi är med och bestämmer
    hur tyget lindas runt oss.

  455. Vi har till och med möjligheten
    att säga "stopp"-

  456. -eller att tillrättavisa de vuxna.

  457. Vore det inte chockerande
    om barn tittade upp lite oftare-

  458. -och pekade ut
    de vuxnas tillkortakommanden?

  459. "Ni skulle ha gett oss fler böcker."

  460. "Andra sorters böcker."

  461. "Ni kunde ha kommit på sätt
    att få oss att vilja ha böcker."

  462. "Ni kunde ha läst för oss
    och berättat historier."

  463. "Ni kunde ha tänkt på ljudböcker."

  464. "Ni kunde ha lärt oss
    att använda Ipaden annorlunda."

  465. "Ni kunde ha gjort det mindre lätt
    för er själva."

  466. "Det var ni som kom på idén med en
    halvtimme med Ipaden som belöning."

  467. "Det var inte vi."

  468. "Ni gör ett rätt dåligt jobb
    med att linda det där tyget, inte sant?"

  469. Vissa frågade
    hur jag skulle använda plattformen-

  470. -som jag skulle få
    i och med Almapriset.

  471. I en tidning tänkte jag högt
    angående det.

  472. Jag kastade mig rakt upp
    på min gamla käpphäst.

  473. Att under lärarutbildningen...

  474. Jag tänkte på alla de vuxna
    som ska stå inför en klass med barn.

  475. Man borde få barnböcker
    nedkörda i halsen.

  476. Om man är bagare måste man veta allt
    om bakning och bröd.

  477. Annars är man ingen bra bagare
    och förlorar kunder.

  478. Om man är lärare,
    eller jobbar med barn på nåt sätt-

  479. -så måste man veta allt om dem.

  480. Om man aldrig läser
    så måste man göra nåt åt det.

  481. Annars är man ingen bra lärare.

  482. Den där sista meningen
    började leva ett eget liv media.

  483. Först blev den till ett fristående,
    lite anpassat citat ovanför intervjun.

  484. "Lärare som inte läser
    är dåliga lärare."

  485. Det diskuterades på sociala medier
    och i lärarrum.

  486. Reaktionerna var allt från arga
    och upprörda till nöjda och positiva.

  487. Förr hade jag skruvat på mig
    av obehag.

  488. Förr hade jag tillrättavisat mig själv.

  489. Jag hade sagt till mig själv att jag
    inte skulle sagt "nedkörda i halsen".

  490. Att mitt svar skulle ha varit vänligare
    och mer nyanserat.

  491. Och sen dog min far.

  492. I en talkshow på tv fick jag ännu
    en gång en fråga om det där citatet.

  493. Eftersom det sändes live
    och man har ont om tid i en talkshow-

  494. -kände jag en ny sorts glöd
    när jag svarade.

  495. Jag satt där som son till min far,
    som under hela sitt liv lagt sån vikt-

  496. -vid orden "kalligrafi"
    och "vårdat språk"-

  497. -och som hela sitt liv hade hävdat,
    samtidigt som han gjorde en viss gest-

  498. -att läraryrket är det bästa i världen.

  499. Jag satt där som son till min mor-

  500. -som sa vad hon tyckte,
    men sen lämnade saker öppna.

  501. Inte för att det var bekvämt
    eller för att hon var feg.

  502. Det fanns bara så mycket
    som hon inte var säker på.

  503. "Om vi visste allt
    skulle vi vara smarta."

  504. I tv-studions strålkastarljus
    hörde jag mig själv säga-

  505. -att jag hade letat länge
    efter ett sätt att visa-

  506. -precis hur viktigt språk är för oss-

  507. -och vilken nyckelroll barn- och
    ungdomslitteratur spelar i vår existens.

  508. Förtjänade inte barn- och ungdoms-
    litteratur därför mer utrymme?

  509. Jag pratade om hur jag i 35 år ofta
    hade bett om mer uppmärksamhet.

  510. Ibland på ett vänligt sätt.
    Ibland hade jag bönat och bett.

  511. Ibland höll jag tyst
    för att jag var trött på att be om det.

  512. Jag inser varför det gör ont att
    mina föräldrar missade Alma-nyheten-

  513. -men samtidigt
    gör det mig inte oerhört ledsen.

  514. Ni förstår mig.

  515. Vi är alla vuxna människor.

  516. Vi vet vad som gör oss
    till mer välmående människor.

  517. Så bra dockor som möjligt.

  518. Så stora lökar som möjligt.

  519. Vi måste minnas det viktigaste av allt:

  520. Att det är ett privilegium
    att kunna så och plantera-

  521. -gödsla och sprida ut oss.

  522. Att ge och ta,
    skicka vidare och släppa taget-

  523. -och ständigt - ja, ständigt -
    fortsätta att fråga varandra:

  524. "Vet du vad?"

  525. "Vet du vad?"

  526. Det är det bästa sättet
    vi kan hedra våra föräldrar på.

  527. Tack.

  528. Översättning: Per Lundgren
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

UR Samtiden - Möt Bart Moeyaert - Almapristagare 2019

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Den belgiske författaren Bart Moeyaert håller sin pristagarföreläsning, där han med utgångspunkt i några till synes obetydliga minnen och en nyligen upplevd omvälvande händelse tar med oss in i sin värld. Inspelat den 21 maj 2019 i Z-salen på ABF, Stockholm. Arrangör: Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne och Kulturrådet.

Ämnen:
Svenska > Litteraturhistoria och författarporträtt
Ämnesord:
Barnboksförfattare, Belgien, Författare, Litteraturvetenskap, Litterära priser, Moeyaert, Bart 1964-
Utbildningsnivå:
Högskola

Mer högskola & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Vetenskaplig metod

Formulering i vetenskaplig text

Att använda vetenskapliga termer är inte alltid så lätt. Men det finns tips och metoder för att underlätta så att din uppsats blir mer lättarbetad. Harko Verhagen som är docent i data- och systemvetenskap tipsar och går igenom olika metoder tillsammans med Maria Kuteeva som är professor vid Engelska institutionen vid Stockholms universitet. Inspelat den 26 januari 2015 på Institutionen för data- och systemvetenskap, Kista. Arrangör: Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - historia

Ett läsande folk

Under 1800-talet slog romanen igenom som litteraturform och böcker lästes av allt fler. Vi hör historien om Martina von Schwerin som kallats den första moderna läsaren.