Titta

Rättighetsbärarna

Rättighetsbärarna

Om Rättighetsbärarna

Barnkonventionen firar 30 år och blir dessutom lag i Sverige. Att barn har egna rättigheter låter så självklart, men vad innebär det egentligen och hur blir vi bättre på att leva upp till dom? I serien Rättighetsbärarna lyssnar vi till barns erfarenheter och berättelser utifrån barnkonventionens olika artiklar. Vi låter även makthavare och experter lyssna, kommentera och ge vägledning.

Till första programmet

Rättighetsbärarna : Rätten att komma till talsDela
  1. Det låter så självklart,
    det som FN slog fast-

  2. -när Barnkonventionen antogs 1989.

  3. Att ett barn är en individ
    med egna rättigheter.

  4. Inte nåns ägodel som bara går
    och väntar på att fylla vuxen.

  5. Sen 1990 har konventionens
    54 artiklar varit bindande i Sverige-

  6. -med rättigheter
    som gäller alla barn.

  7. Inte bara det friska
    eller svenskfödda barnet-

  8. -eller det smidiga barnet
    eller det lilla barnet.

  9. Kanske var det där
    polletten inte trillade ner-

  10. -i kombination med att en konvention
    inte togs på samma allvar som en lag.

  11. Men från och med januari 2020
    är Barnkonventionen även svensk lag.

  12. Nu är det upp till oss att förstå
    dess innebörd och leva upp till den.

  13. Jag ska läsa
    en artikel ur Barnkonventionen.

  14. Artikel 12. "Konventionsstaterna
    ska tillförsäkra"-

  15. -"det barn som är i stånd
    att bilda egna åsikter"-

  16. -"rätten att fritt uttrycka dessa
    i alla frågor som rör barnet."

  17. "Åsikterna ska tillmätas betydelse
    i förhållande till ålder och mognad."

  18. "För detta ändamål ska barnet
    i alla förfaranden som rör barnet"-

  19. -"särskilt beredas möjlighet
    att höras"-

  20. -"direkt, genom en företrädare
    eller ett lämpligt organ"-

  21. -"och på ett sätt som är förenligt
    med nationella procedurregler."

  22. Det är lite jobbigt, för den här
    rättigheten fick jag reda på-

  23. -efter att mina föräldrar
    var i domstol.

  24. Uppgiften jag fick var att jag inte
    fick närvara eller säga min åsikt-

  25. -under domstolen, för att det inte
    var lämpligt. För att jag var barn.

  26. Men det handlade om mig
    och var jag skulle bo.

  27. Ändå fick jag inte säga
    vad jag ville.

  28. Ändå var det mina föräldrar
    som hade advokater och inte jag.

  29. Det var mina föräldrar som skulle
    säga sina åsikter, och inte jag.

  30. Men det handlade om mig.
    Men jag blev aldrig hörd.

  31. Det jag har märkt är
    att nu när jag har blivit äldre-

  32. -så har typ soc börjat lyssna...

  33. ...och göra lite som jag säger, typ.
    Eller föreslår.

  34. Men när jag var liten, så... Nej.

  35. Ska man då behöva vänta tills man är
    18 år tills de ska börja lyssna?

  36. Jag satt i en soffa
    och kunde inte sitta still-

  37. -innan vi gick in till själva rummet.

  38. Det var stora fönster
    med röd metall runtom.

  39. Det var ett höghus mitt emot
    och poliser och polisbilar utanför.

  40. Jag satt och väntade och frågade
    mamma: "Vad sitter vi här för?"

  41. Jag kände mig inte bra.
    Sen gick vi in.

  42. Sen frågade polisen mig
    en massa frågor framför kameran.

  43. Frågor som jag inte svarade på.

  44. Förövaren hotade med att döda
    min mamma. Jag fick inte berätta.

  45. Ifall jag berättade så skulle hon dö.

  46. Jag kunde inte sitta still.

  47. Jag var väldigt liten, fast jag var
    stor på nåt sätt p.g.a. övergreppen.

  48. Jag reagerade på ett sätt
    som var lite obehagligt, kanske.

  49. När jag tänker tillbaka på när jag
    var liten och polisen ställde frågor-

  50. -var det omöjligt att svara på dem.

  51. Jag behövde vara
    på den goda sidan utav förövaren.

  52. Jag behövde stå på hans sida
    för att slippa bli utsatt ännu mer.

  53. Som barn förstår man inte skillnaden
    mellan polis och förövare.

  54. Folk vill bara veta saker
    som jag inte får berätta.

  55. Då kommer nånting att hända.

  56. Jag har tänkt mycket på hur polisen
    skulle kunna ha gjort det bättre.

  57. Ifall nån hade pratat med mig
    som en dagisfröken gör-

  58. -när ett barn slår sig...
    Bryr sig om...

  59. En mamma som tar hand om sin dotter
    när den gråter.

  60. Ifall de hade visat
    att de ville förstå och lyssna-

  61. -hade jag nog kunnat öppna upp mer.

  62. Det var en pressad situation
    när man sitter med en polisman-

  63. -och så ska man prata om saker.

  64. Han blev trodd-

  65. -medan jag inte ens vågade prata
    för att mamma skulle dö.

  66. Mamma som kämpade och kämpade
    kunde inte göra nånting mer.

  67. För det fanns inga bevis.
    Hela mitt liv har påverkats-

  68. -p.g.a. nånting som en människa
    gjorde mot mig när jag var barn.

  69. Jag kan fortfarande inte
    kolla folk i ögonen. Det är hemskt.

  70. Jag hatar myndigheterna.
    Jag hatar att de inte gör nånting.

  71. Jag hatar att så många barn far illa
    och ändå händer ingenting.

  72. Jag hatar domstolar och nämndemän
    som nickar till under rättegångar.

  73. Jag hatar regeringen för att de inte
    har gjort nånting på alla dessa år.

  74. Jag litar inte på dem.

  75. Det gör jag inte. För barnen
    blir inte lyssnade på, så hallå...!

  76. Jag blir så ledsen.
    Jag blir faktiskt väldigt ledsen.

  77. -Vad tänker du om hennes historia?
    -Det är djupt sorgligt, förstås...

  78. ...att höra
    hennes personliga situation-

  79. -och vilka konsekvenser det här
    har fått för henne under livet.

  80. Och jag hoppas ju bara att det
    kan finnas nåt sätt för henne-

  81. -att kunna komma vidare ändå.

  82. Samtidigt sätter det ljuset på
    hur viktigt det är-

  83. -när rättsväsendet får
    de här anmälningarna-

  84. -att man då har en professionalitet
    i hur man lyssnar på barnen-

  85. -vilka frågor man ställer till barnen
    och hur man går vidare.

  86. Situationen är svår för utredaren
    om man inte vill svara på frågor.

  87. Men då måste man
    försöka hitta annan bevisning-

  88. -för att fälla gärningsmannen.

  89. Vi har gått in med utbildnings-
    insatser till rättsväsendet.

  90. Vi har också startat ett stort antal
    Barnahus, 35 stycken i landet-

  91. -som är specialinriktade på-

  92. -att ta hand om de här svåra förhören
    och utredningarna.

  93. Jag skulle säga att barn...

  94. Att barns berättelse ställs mot
    en vuxens berättelse är orättvist.

  95. Vuxna har förmågan att berätta
    på ett sätt som vi önskar, vi vuxna.

  96. Det ska vara en sammanhängande
    berättelse, innehålla detaljer o.s.v.

  97. Det kan ju vuxna...
    För det mesta så klarar de av det.

  98. Men det kan inte alltid barn.
    Då får det ännu mindre tyngd i en...

  99. Under en rättegång. I domstolen.

  100. Ja.

  101. De barn som vi förhör... Vi försöker
    hålla ett öppet förhållningssätt.

  102. Inte styra barnets utsaga.
    Det brukar leda till-

  103. -att vi inte säger så mycket
    om varför barnet kom hit.

  104. Därför kan man sitta med ett barn
    som inte vet varför vi hämtade det.

  105. Jag får inte säga så mycket om det.
    Det blir en otydlighet.

  106. Det gör det lurigt ibland för barnet
    att komma till tals.

  107. Därför att det faktiskt inte vet
    vad det är som det ska uttala sig om.

  108. Jag fick min röst hörd
    på sätt och vis.

  109. Jag fick ju berätta för dem i så fall
    om det var nåt.

  110. Men jag skulle vilja att jag kunde
    kanske prata med nån annan som...

  111. Ja... Som jag inte var tvungen
    att berätta allt för.

  112. För på förhören blev det:
    "Du ska verkligen berätta allt."

  113. Börjar du berätta nånting,
    kommer de bara att ställa mer frågor.

  114. Att bära på en hemlighet är jobbigt.

  115. En så stor hemlighet som var svår.
    Det blev som en fel vana.

  116. Jag hade en bästa kompis.
    Hemma hos henne hände det lite saker.

  117. Han sa att jag inte skulle berätta
    för nån. Jag var liten-

  118. -men jag fattade att nåt var fel.

  119. För ett år sen blev det en massa
    polisförhör för att utreda det här.

  120. När jag skulle till förhöret
    var det jobbigt.

  121. Jag fick aldrig riktigt reda på
    att jag skulle åka till polisförhör.

  122. Då började hon ställa
    en massa frågor.

  123. Hur det såg ut där
    och vad som hade hänt.

  124. Jag ville inte säga nånting.
    Jag sa att inget hade hänt.

  125. Jag ljög ihop allt. Det var
    som om jag var rädd för att berätta.

  126. Det var jobbigt. Jag kunde inte säga
    nånting, för jag var så ledsen.

  127. Och så fick soc avbryta det, för
    jag var för ledsen för att berätta.

  128. Vi fick ett brev hem.

  129. Mamma öppnade det, och så
    fick jag reda på vad det blev.

  130. Först blev han friad. Domen blev
    ingenting. Han blev bara friad.

  131. Då var det nån som överklagade. Sen
    fick vi reda på att han blev dömd.

  132. Han fick nio års fängelse, typ.

  133. Efter domen skulle jag få träffa
    en massa att prata med och så där.

  134. Massor med saker. För att jag skulle
    må bra. Men det fick jag ju inte.

  135. -Och du vill verkligen ha hjälp.
    -Ja.

  136. Och jag vill att du ska få hjälp.

  137. För jag är rädd
    att inte jag ska kunna hjälpa dig.

  138. -Du kan inte hjälpa så mycket.
    -Bara finnas där för dig.

  139. Ja.

  140. Jag har sökt
    att jag ska få prata med nån.

  141. Men jag tror att det var BUP
    som tackade nej två gånger.

  142. De tyckte att det inte behövdes
    för mig. Vad ska krävas i så fall?

  143. Det blir ju jättejobbigt för mig.

  144. Vad tänker du om det du har hört?

  145. Att höra henne säga
    "jag skulle få hjälp sen"...

  146. "Bara domen var klar,
    skulle jag få hjälp."

  147. Att berättelsen slutar med att hon
    inte har fått hjälp är oförsvarligt.

  148. Vi är ett världens rikaste länder.
    Har vi inte bättre kapacitet än så-

  149. -att hjälpa de människor-

  150. -som tidigt i livet har oturen
    att hamna i svårigheter-

  151. -då är det... Det är oförsvarligt.
    Så ska det inte vara.

  152. Den här artikeln
    betyder väldigt mycket för mig.

  153. Det är så himla viktigt att sätta
    barns röster i främsta rummet-

  154. -där det handlar om
    just barns situation.

  155. Det är ofta där den här grejen
    misslyckas.

  156. Vuxna måste bli bättre på
    att ta den här artikeln på allvar.

  157. Jag började på gymnasiet
    och märkte direkt-

  158. -att det inte kändes som en skola
    för människor som...

  159. ...kanske inte passar in i mallen
    så bra.

  160. Jag tänkte mycket på: "Ska jag
    byta skola eller stanna kvar?"

  161. Men jag stannade kvar
    och hade inställningen:

  162. "Om jag går kvar här, kan jag försöka
    förändra skolan till nåt bättre."

  163. Jag hittade elevrådet, kom in där
    och mötte elever som ville som jag.

  164. På första elevrådsmötet
    var vi flera stycken. Vi kände:

  165. "Shit, vilken powergrupp!"
    Allting kändes skitbra.

  166. Vi började ta fram förslag
    redan första mötet.

  167. Alla tänkte lika.
    Det var samma problem överallt.

  168. Så försökte vi få kontakt med
    ledningen och andra vuxna på skolan.

  169. Det var väl där problemet började.

  170. Eller det blev mycket bromsklossar,
    om man säger så.

  171. Vi tog upp att på den här skolan
    kan inte hbtq-personer komma ut.

  172. Då kan de bli stenkastade, typ.

  173. På den här skolan
    kan man inte säga sina egna åsikter-

  174. -utan att det ska bli stora tumult.

  175. Lektionerna går inte ut på
    att fokusera på eleverna.

  176. Det går ut på att det ska vara
    så enkelt som möjligt för lärarna.

  177. När vi började diskutera det här, var
    det som om de tryckte tillbaka oss.

  178. "Nej, lilla gumman.
    Så där ska du inte göra."

  179. Det kändes som om vi alltid var
    sämst och minst i rummet.

  180. Så till slut gick vi
    till kommunpolitikerna-

  181. -och sa hur situationen såg ut-

  182. -och att vi känner oss
    extremt osynliggjorda och maktlösa.

  183. Politikerna sa att de skulle
    ta tag i det och säga till ledningen.

  184. Men ingenting hände där heller.

  185. Sen gick vi ut med en debattartikel
    i vår lokaltidning-

  186. -där vi berättade
    hur unga och barn känner i stan.

  187. Att vi behöver lyftas
    och få mer makt.

  188. Men inget hände riktigt
    efter det heller.

  189. Så till slut...
    Elevrådet lade väl typ ner-

  190. -när vi märkte att elevdemokratin
    inte funkar. Det är bara på låtsas.

  191. Det är ett praktiskt exempel på
    hur det går till hela tiden-

  192. -när det gäller unga och barn
    som vill förändra i en vuxen värld.

  193. Det går oftast inte.

  194. Elevdemokratin
    som folk pratar så fint om...

  195. ...den finns inte...över huvud taget.

  196. Inte på den här skolan, i alla fall.

  197. Vad tänker du
    om det du har hört precis?

  198. Jag blir så klart ledsen. Så vill jag
    ju inte att man ska uppleva det.

  199. Jag...
    Jag delar ju inte riktigt bilden.

  200. Det är också min spontana känsla.
    Sen så kan jag...

  201. Jag kan ju... Jag känner till vissa
    av de här situationerna som upplevs.

  202. T.ex. när vi inte alla kan vara
    samlade från en stor ledningsgrupp-

  203. -och när man kan uppleva
    att man inte har nåt inflytande-

  204. -som det här med barns och ungdomars
    verkliga inflytande i en vuxen värld.

  205. Jag har all respekt
    för den upplevelsen.

  206. För så kan det nog väldigt ofta
    kännas och upplevas.

  207. Det är... Det är viktigt-

  208. -att ha den här dialogen
    tillsammans med mina elever.

  209. Mina slutanvändare
    av den här verksamheten.

  210. Och försöka skaffa mig
    en bra uppfattning om vad de tycker.

  211. Vi försöker mäta så bra vi kan-

  212. -hur det står till med trygghet,
    delaktighet-

  213. -och möjligheter till inflytande.

  214. Vi mäter det varje år
    och försöker följa utvecklingen-

  215. -i vad vi får för resultat
    när de fyller i vår elevenkät.

  216. Trots att Barnkonventionen gäller i
    Sverige sen Sverige skrev under den-

  217. -missar vi att lyssna på barn.

  218. Alla beslut som rör barn blir bättre-

  219. -om barnen har varit involverade
    från början och blivit lyssnade på.

  220. Det är så banalt som att tänka på
    att barn är människor.

  221. Jag känner att jag
    inte fick rättighet att uttrycka mig-

  222. -på det vis som jag skulle vilja:
    Som en kille så mycket som jag kan.

  223. Jag känner att vuxna väldigt ofta
    inte respekterar den åsikten-

  224. -bara för att jag är yngre
    än vad de är.

  225. Kön är en fråga som berör barnet
    om de känner att de är ett annat kön.

  226. Ja...
    Nej, jag vet inte vad jag ska säga.

  227. De har inte alls sett mig.

  228. Efter den första intervjun
    har de glömt mig.

  229. Eftersom de inte har träffat mig
    sen den första intervjun.

  230. Det var första intervjun och mötet
    när de sa att jag skulle utvisas.

  231. Efter två möten har de redan bestämt
    att de ska utvisa mig.

  232. Utan att fråga nånting.

  233. För det första: Man måste veta
    att man ska lyssna på barn.

  234. Jag tror att många beslutsfattare
    inte tar in barns åsikter.

  235. I alla förhandlingar och beslut
    som rör barn ska man höra barn.

  236. Det sker inte. Det andra är att det
    barn säger ska tillmätas betydelse.

  237. Där tror jag att även om man lyssnar
    på barn är jag inte övertygad om...

  238. I många fall tillmäter man inte det
    som barnet har sagt nån betydelse-

  239. -i underlaget
    och i det kommande beslutet.

  240. Man måste hitta modeller
    för hur man pratar med barn.

  241. Det går inte att ställa frågor till
    barn på samma sätt som till vuxna.

  242. Det är en speciell kompetens
    att prata med barn-

  243. -lyssna på barn
    och förstå vad de säger.

  244. Så det är mycket kring frågan om
    delaktighet som man måste tänka på.

  245. Att saker sker på ett bra sätt
    så att barn också är informerade-

  246. -så att de själva förstår hela
    situationen och vad det handlar om.

  247. Textning: Jussi Walles
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Rätten att komma till tals

Avsnitt 1 av 6

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Det låter så lätt, men hur gör man för att faktiskt låta ett barn komma till tals på bästa sätt? I programmet träffar vi Jenny och Lowa som båda varit med om polisförhör. Hur lyssnar man på barn inom rättsväsendet? Ger man barnen bra förutsättningar för att kunna komma till tals i till exempel ett polisförhör? Vi träffar även Hanna som kämpat för elevdemokrati i sin skola, men upplever att skolledningen inte tog eleverna på allvar.

Ämnen:
Samhällskunskap > Barns rättigheter
Ämnesord:
Barns rättigheter, Elevinflytande, Förhör, Juridik, Politik, Rättsvetenskap, Rättsväsen, Samhällsvetenskap, Statskunskap, Sverige, Sveriges politik
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i Rättighetsbärarna

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRättighetsbärarna

Rätten att komma till tals

Avsnitt 1 av 6

Det låter så lätt, men hur gör man för att faktiskt låta ett barn komma till tals på bästa sätt? I programmet träffar vi Jenny och Lowa som båda varit med om polisförhör. Hur lyssnar man på barn inom rättsväsendet? Ger man barnen bra förutsättningar för att kunna komma till tals i till exempel ett polisförhör? Vi träffar även Hanna som kämpat för elevdemokrati i sin skola, men upplever att skolledningen inte tog eleverna på allvar.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRättighetsbärarna

Rätten till liv och utveckling

Avsnitt 2 av 6

Varje barn har rätt till liv och utveckling, men hur ser samhället på de ungdomar som faller offer för dödsskjutningarna i förorten? Dessutom lär vi känna Pontus som kämpar för att få rätt stöd i skolan. Till slut mådde han så dåligt att han fick stanna hemma. Hur går det ihop med konventionsstaternas ansvar att till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets utveckling? Lovisa är synskadad och beroende av assistans och färdtjänst. Men det rigida stödet gör att hon inte kan leva samma tonårsliv som sina jämnåriga.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRättighetsbärarna

Barnrätt och föräldrarätt

Avsnitt 3 av 6

Hur bör myndigheter arbeta för att ta reda på vad som är det bästa för barnet när familjesituationen är komplex? Vi träffar tre ungdomar som alla varit i kontakt med myndigheterna på grund av situationer i hemmet. Sara undrar varför ingen lyssnade på henne i en vårdnadstvist där hon var huvudperson. Kristina tvingades träffa sina föräldrar under många år, fast hon inte ville. Klara var i kontakt med myndigheter i många år innan hon fick reda på sina egna rättigheter som barn.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRättighetsbärarna

Alla barns lika värde

Avsnitt 4 av 6

Är alla barn verkligen lika mycket värda? Vi träffar Ramesh som är 14 år och asylsökande. Hur går egentligen migrationslagarna ihop med barnkonventionen? Vi möter även Khulud. Hon anser inte att hon har samma rättigheter som andra barn, på grund av var hon bor och hur hon ser ut. Emma är mamma till Elin, 8 år, som har en utvecklingsstörning och behöver tillständig tillsyn och hjälp med alla grundläggande behov. Emma upplever att Elin inte anses vara lika mycket värd som andra barn.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRättighetsbärarna

Barnets bästa

Avsnitt 5 av 6

Vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. I programmet träffar vi Anton och Emelie som båda suttit på institution större delen av sina ungdomsår. Är det barnets bästa att vara inlåst? Vi träffar även Nora som efter sin mamma död blev placerad i flera olika familjehem på kort tid. Hon anser inte att socialtjänsten har agerat efter hennes bästa. Så vem vet vad som är barnets bästa och hur tar man reda på det?

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaRättighetsbärarna

Alla barns rätt

Avsnitt 6 av 6

Vi får träffa barn som lever papperslösa, anhöriga till barn som lever med föräldrar som är med i IS, samt barn med svår funktionsnedsättning. Hur ser man på dessa barn och hur påverkar synen på dem och deras situation, deras möjligheter att få tillgång till sina rättigheter?

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släkten Sursill och migrationen över Kvarken

Tom Juslin berättar om handel och folkförflyttningar över Kvarken i Bottenviken och specifikt om Erik Ångerman Sursill och hans ättlingar som idag uppgår till flera tusen. Den kortaste vägen mellan Umeå i Sverige och Vasa i Finland går över Kvarken. Denna väg har under lång tid varit en viktig kommunikationslänk, och migration har alltid förekommit i båda riktningarna. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

E-sportaren Aaron

Kommer 17-årige Aaron Sandgren att vara en av Sveriges största idrottsstjärnor i framtiden? Kanske inte om vuxenvärlden får bestämma. Där har många fortfarande svårt att acceptera att våldsamma datorspel kan ses som idrott. Men det bryr sig inte Aaron om. Han och hans lagkompisar satsar hundraprocentigt på att bli proffs inom Counter-Strike. Aaron går i e-sportklass på Arlandagymnasiet och får spela och träna datorspel på skoltid.