Hur ska elever i grundskolan lära sig
mer om arbetslivet i undervisningen-

-så att man systematiskt bygger upp
en kunskap om:

Hur hänger mitt ämne ihop med
arbetslivet och livet efter skolan?

Tack. Jag får
ha två roller.

Nu är jag tillbaka i min
undervisningsroll på Skolverket-

-och ansvarig för
de regeringsuppdrag vi har-

-om att utveckla
studie- och yrkesvägledning.

I huvudsak ska jag prata om den här
utredningen, som ser ut så här-

-där jag var sekreterare-

-och som handlar om att utveckla
studie- och yrkesvägledningen.

Det är därför jag är hitbjuden,
och det är det jag ska prata om.

Men jag kommer inte att
kunna låta bli att också prata om...

Utöver utredningens uppdrag och
hur den fortsatta processen ser ut-

-så kommer jag också att försöka säga
nånting om vad vi gör på Skolverket.

Nu är det sen eftermiddag, och många
av er har varit uppe tidigt i morse.

Jag ser att ni har fått färgglatt
godis för att ni ska hålla er vakna.

Jag lovade nu i pausen att ni
nånstans mitt i får ställa er upp-

-och skaka på benen i tjugo sekunder
så att ni kan hålla er vakna.

Eftersom det filmas
kan ni inte avbryta för frågor-

-om det inte är nödvändigt för att
det jag säger är alldeles oklart.

Men jag sparar en stund på slutet-

-så att det blir utrymme
för frågor och synpunkter och så.

Ja, man kan ju fundera på varför
vi ska ha ytterligare en utredning-

-som pekar på vikten
av vägledningsfrågor-

-när det finns en lång lista
med utredningar som har gjorts.

Det här är bara ett axplock.

Och det är ju så att när regeringen
vill belysa en fråga-

-och man ser att det finns ett behov
av en förändring av nåt slag-

-så tillsätter man en utredning.
Det gör man på alla politikområden.

Och här landade man för 1,5 år sen i
att vi behöver göra en utredning-

-för att vi behöver stärka
studie- och yrkesvägledningsfrågorna.

Som både Arbetsförmedlingen och
Försäkringskassan har varit inne på-

-så finns det
en himla massa bra saker som pågår-

-i god samverkan, i projekt
och tillfälliga goda lösningar-

-och sen så riskerar det
att falla isär och komma i glömska.

Man behöver en starkare struktur för
att behålla allt det goda som görs-

-och ta hand om det
på nåt klokt och bra sätt.

Alla de här utredningarna
har pekat på vägledningsfrågorna.

Bara en har varit en väglednings-
utredning. Det var för tjugo år sen.

Men gymnasieskolan, skolfrånvaro
och behov av samverkan har utretts-

-och alla har pekat på
att vägledningsfrågorna är centrala-

-för att det ska bli bra
för den enskilda individen-

-så att man ges förutsättningar
för att göra väl underbyggda val.

Varför blir det då inte så?

Alla skissar
ungefär samma problembild-

-som ni säkert känner igen
från era verksamheter.

Det är stora variationer i kvalitet
mellan olika kommuner och skolor.

Vi ska ju ha en likvärdig skola.
Alla ska ha rätt till samma kvalitet-

-under skoltiden,
oavsett var man bor.

Det får inte vara avhängigt av
att man har några goda krafter-

-som tycker att frågorna är viktiga.

De ska vara viktiga överallt,
men det ser inte ut så.

I skollagen och i läroplanerna
är ambitionerna goda.

Där står det tydligt att alla ska ha
vägledning efter behov-

-men det ser ändå inte ut så.
Det behöver vi göra nåt åt.

Det är en lågprioriterad fråga
som har svårt att få genomslag.

Ändå har vägledningsfrågorna varit i
blickfånget mycket nu, upplever jag.

Man hör från olika håll
att vägledningsfrågorna är viktiga-

-för kompetensförsörjningen och
så klart för de enskilda individerna.

Ändå är det ofta lågt prioriterat-

-med ett snävt fokus
i vägledningsarbetet.

Med vägledning menar man ofta
den goda vägledaren.

Men så ser det inte ut
i styrdokumenten.

Vägledning är hela skolans ansvar-

-både för rektor,
som styr och leder verksamheten-

-för lärare och för vägledare.

Tillsammans ska de bidra till att
eleverna kan göra det där goda valet.

Huvudmannen brister alltför ofta
i sitt ansvar. Det pekade vi på...

2005 gjorde vi den första...
Eller det var säkert tidigare-

-men jag var med 2005, när vi tittade
och gjorde en kartläggning.

Här fanns ingen tydlig plan
eller medvetenhet om-

-vilka förväntningar och krav
man ville ställa på sin vägledning.

Och samverkan: Hur ska man arbeta
med det omgivande samhället-

-med arbetslivet
och Arbetsförmedlingen?

Det fungerar jättebra på vissa håll
och inte alls på andra håll.

Och så försvinner nån
som bär verksamheten.

Den slutar och går till nåt annat,
och så tappar man.

Det efterfrågas också
en tydligare reglering-

-när det gäller de här frågorna.

Dessutom är det brist på
utbildade studie- och yrkesvägledare.

Det är ett bristyrke,
och det gör ju inte det hela lättare.

I grundskolan är det många vägledare
som inte har avsedd utbildning.

Konsekvenserna blir ju stora. Vi har
en liten beredskap hos individer-

-inför förändringar
som kräver nya val-

-att få skaffa sig
en ordentlig beredskap själv-

-dels för hur alternativen ser ut
men också:

Var är jag själv
i förhållande till alla alternativ?

Vad är mina intressen,
förmågor och styrkor-

-och hur kan jag ta till vara på dem?

Allt det här gör ju att valen blir
alldeles för avgränsade.

Därmed blir ovidkommande faktorer-

-som kön och social eller kulturell
bakgrund, alltför avgörande.

Om man som tjej inte ser
hälften av alternativen-

-därför att man är tjej
och tvärtom...

Så ser det ut. I grundskolan
väljer man väldigt könstraditionellt.

Vi har en väldigt könssegregerad
arbetsmarknad.

Och det är klart att om man inte
får utmanas i de föreställningarna-

-då får man inte heller syn på dem.

Som individ får ju inte jag syn på
"Det här skulle passa mig jättebra"-

-om jag inte får hjälp
att utmana de föreställningarna.

Arbetslivet får inte heller
den arbetskraft-

-som man skulle kunna
ha tillgång till.

Under utredningstiden
lät vi en nationalekonom...

En annan nationalekonom
hade tittat på det tidigare:

Anders Stenberg
på Stockholms universitet.

Det blir intressant
när nationalekonomer räknar på-

-hur vägledning lönar sig.
Det blir ju ett annat perspektiv.

Han hade räknat på
vad det skulle kosta samhället-

-om man p.g.a. kön inte ser
en del av alla tillfällen-

-eller p.g.a. kulturell eller social
bakgrund inte ser sina möjligheter-

-därför att de här begränsningarna
ligger i vägen, som en friktion.

Då missar också arbetslivet
en massa arbetskraft, en potential.

Och det handlar ju om enorma summor.

Så det är både lönsamt för den
enskilda individen och för samhället-

-utifrån
kompetensförsörjningsperspektivet.

Har man inte haft förutsättningar
att göra väl underbyggda val-

-då leder det ju så klart
till fel val-

-som får både individuella
och samhälleliga konsekvenser.

Ungefär samtidigt
som den här utredningen satte i gång-

-i början på 2018 så...

Nu ringer det nånstans här
i nån väska.

Då uppmärksammade
utbildningsutskottet-

-att det behövdes tittas
på vägledningsfrågorna.

Här nere nånstans.
Här framme vid scenen ringer det.

Ungefär samtidigt som vi satte i gång
den här utredningen-

-så valde riksdagens
utbildningsutskott att titta på...

Det uppdrog åt sin utredningstjänst
att titta på vägledningsfrågorna.

Vad är det som gör
att det inte fungerar?

Det var ju jättebra för oss-

-att riksdagens utredningstjänst
tittade på de här frågorna.

Då valde de att göra en
enkätundersökning med 4 000 rektorer-

-så säkert har några av er som är
skolledare svarat på den enkäten.

Det var en väldigt bra svarsfrekvens-

-och gav oss
en tydlig bekräftelse på-

-ungefär där vi visste
att vi befann oss.

Det intressanta var att rektorerna
i hög utsträckning svarade...

Den är värd att ladda ner, om man
vill fördjupa sig lite i frågorna.

Den är inte alltför tjock.

De sa att regleringen av vägledningen
inte ger tillräckligt stöd-

-för att organisera och styra upp
verksamheten som man skulle vilja.

Det var ju en viktig signal för oss
att få med oss.

Ökade behov bland elever
medför ökade krav på vägledning.

Vi har inte bara nyanlända-

-där många har ett stort behov
av studie- och yrkesvägledning-

-då de inte har skolkontexten.
Inte heller vårdnadshavarna har det.

Därför finns det ett stort behov
av studie- och yrkesvägledning där.

Yngre elever drabbas
av liten tillgång till vägledning.

Tillgången till vägledning
har minskat i grundskolan.

Eftersom det är brist på utbildade
vägledare så är det grundskolan-

-som har störst andel outbildade
studie- och yrkesvägledare.

Det blir
olyckliga konsekvenser av det.

Sen har vi de nyanlända eleverna, som
har extra stort behov av vägledning.

Det handlar om vägledning
i vid och snäv bemärkelse.

Den snäva bemärkelsen
är den vägledning-

-som vägledaren har enskilt
eller i mindre grupp med elever.

Det är den vägledningen vi ofta menar
när vi pratar om vägledning.

Vägledning i vid bemärkelse
är den som är hela skolans ansvar.

Där ska rektor
leda och fördela arbetet-

-som handlar om vad lärarna, rektor
och vägledaren ska göra tillsammans.

Hur ska det här tas om hand i under-
visningen? Hur ska praon organiseras?

Och systematisk styrning förbättrar
förutsättningar för vägledning.

Då är det återigen den bristande
styrningen och bristande regleringen-

-eller önskemål om
en starkare reglering.

Det här har vi också tidigare
kunnat se i en undersökning-

-som vi gjorde på Skolverket
för några år sen-

-som handlade om vägledning.

Ett utvärderingsföretag
tog fram den här modellen-

-där ena axeln
visar på strukturella effekter-

-och här på insatser av aktörer
på olika nivåer.

På båda sidor är det arbetslag, skol-
ledning, kommun, region och nation.

Vad bilden illustrerar,
vad den visar är-

-att man måste säkra på alla nivåer.
Hela kedjan behöver säkras.

Det räcker inte med att ett arbetslag
har genomgått en insats-

-och tycker att "Nu har vi koll
på vägledningsfrågorna"-

-om det inte är så att skolledningen
skapar förutsättningar-

-så att frågorna får det utrymme
som de ska ha.

Där behövs också nivån
ovanför det, förvaltningsnivån-

-om det är en kommun
eller fristående skola.

Och regionen. Här är det en utmaning-

-därför att det finns ingen
regional aktör på skolområdet.

Däremot så finns det ju det
på Arbetsförmedlingen i nån mening.

Och när det gäller
kompetensförsörjningsfrågorna-

-så är ju regionen ofta
en viktig aktör.

Här är det svårt
att hitta en bra balans.

Man kan inte ställa krav
på skolområdet på regional nivå-

-men den är en viktig aktör
för kompetensförsörjning.

Sen har du nationella nivån,
där regeringen och Skolverket-

-måste skapa förutsättningar för
att frågorna ska kunna tas om hand.

Så hela kedjan behöver hålla. Det här
gäller ju allting på skolområdet.

Och här brister det ju alltför ofta
i nån länk.

Utredningen, då?
Ni behöver inte läsa allt det här.

Utredningen kom till
därför att man menade-

-att det finns ett stort behov av
att utreda och titta på:

Hur får vi till
en bättre och säkrare vägledning?

Vad beror problemen på?
Vad kan vi göra?

Och så får ju statliga utredningar
inte kosta pengar och inte märkas.

Det ska bli nån kraftfull förändring,
men det får inte belasta för mycket.

Det här är från direktiven-

-alltså det uppdrag som utredningen
fick när vi startade.

Det är indelat i block.
Undervisningen är ett block.

Här ville de att vi skulle titta på-

-framför allt grundskolan
och grundsärskolan-

-och det som man kallar
för arbetslivskunskap.

Hur ska elever i grundskolan lära sig
mer om arbetslivet i undervisningen-

-så att man systematiskt bygger upp
en kunskap om:

Hur hänger mitt ämne ihop med
arbetslivet och livet efter skolan?

Det skulle vi titta på och lämna
förslag på hur det skulle lösas.

Och ska eleverna ha tillgång till...?

För det är väldigt olika hur mycket
vägledning elever har tillgång till.

Skulle man kvantifiera det-

-eller hur ska man säkra att elever
får den vägledning de behöver?

Sen handlar det om hur vägledningen
ska organiseras i skolan.

Det ser olika ut.
Finns det för- och nackdelar?

Hur kan man säkerställa det som sker
på många håll-

-som goda former
av samverkan och samarbete?

Hur kan man säkra det-

-så att det inte riskerar
att falla ut sen när det är över?

Sen handlar det om utbildningen
till vägledare.

Det finns förhållandevis lite
utbildningsplatser.

Det är ett oerhört högt söktryck, men
utbildningen blir som en flaskhals-

-där man inte kan få ut
tillräckligt många vägledare.

Så det skulle vi också titta på.

Kan man få ut fler på kortare tid
utan att tappa kvalitet?

Och sen förstås nyanländas behov.

Ett digitalt vägledningsverktyg,
som finns i andra nordiska länder:

Hur kan man utveckla det här?

Och hur
ska detta kunskapsområde benämnas?

Det här skulle vi utreda och
lägga förslag på på fjorton månader.

Vi landade i huvudsak i elva förslag.

Jag ska kort gå igenom
vart och ett av dem.

De som är i cirkeln
är de fem huvudförslagen.

Förutsättningen för att de ska gå
att genomföra är att sex stödförslag-

-också genomförs.

Man ska se det här som en helhet.

Om man vill att vägledningsfrågorna
ska få ordentlig skjuts och kraft-

-och skapa möjlighet till förändring
då behöver man se det här samlat.

Men vi vet ju också att nästan inga
utredningar går rakt igenom-

-utan det skruvas och ändras, och man
väljer att gå vidare med vissa delar.

Jag kan också säga att till sin hjälp
hade utredningen en referensgrupp.

Det har utredningar nog alltid.

I vårt fall var det fem departement,
som alla hade sitt perspektiv:

Arbetsmarknads-, Närings-
och Finansdepartementet inte minst-

-som hade i uppgift att se till-

-att vi inte skulle lägga förslag
som blev för kostsamma.

Det här var en stor utmaning
i utredningen.

Vi ska äntligen få utreda
och lämna förslag om-

-hur vägledningsfrågorna kan säkras
och bli bättre-

-men det får inte vara så djärvt
som man kanske skulle önska-

-därför att då riskerar det
att inte bli av alls.

Det här har varit en svår balansgång.

Det gäller att lägga förslag
som är realistiska-

-så att man inte riskerar
att de helt går om intet.

Jag tar dem en i taget. Det första
handlar om förtydligande om-

-vad vägledning är,
individuell och generell.

Det här behövde förtydligas
i skollagen.

Och det som i dag kallas
för vid och snäv bemärkelse-

-är nog väl känt för oss
som är i vägledningskretsar-

-men vi uppfattade inte
att det var så vitt spritt.

Vi hade inte bara en referensgrupp-

-utan vi träffade också
många andra aktörer.

Nationalekonomer har jag nämnt.

Mycket vägledare.
Vi hade jättegod hjälp.

Det är viktigt
att förstå deras perspektiv.

Jag är utbildad vägledare, men det är
många år sen som jag jobbade som det.

Det var en jätteviktig grupp. Och
också olika intresseorganisationer-

-som vi sökte upp,
men som också sökte upp oss.

Ingen nämnd, ingen glömd.

Vi valde att kalla det här för
karriär. Vi valde karriärbegreppet.

Karriärbegreppet är kontroversiellt.

Det tycker vi verkligen,
eller det förstod vi verkligen.

Det här testade vi på olika grupper
och bad att få in andra alternativ.

För "studie- och yrkesvägledning"
leder inte tanken helt rätt-

-och är också ett långt
och lite krångligt namn.

Och ofta blir vägledning
och vägledare synonymt.

Kunde vi komma ifrån det och också
signalera att det här är nåt nytt-

-och nu vill vi verkligen kraftsamla
och åstadkomma en förändring?

Vi fick inte in några andra förslag.

Karriärbegreppet i en svensk kontext-

-tenderar ju
att signalera strävan på nåt sätt.

Det gör det inte
i internationella sammanhang.

Där heter det "career"
och "career management".

Det är vedertaget inom forskningen,
akademin och vägledarutbildningen.

Där är det helt accepterat
och vedertaget.

I Norge bestämde man sig för tio år
sen för att använda karriärbegreppet.

Och så höll man ut med det,
och nu är det helt accepterat.

Men det tog tid. Vi får väl se
vad som händer med det här.

Vi valde ändå det här begreppet.

Inget av förslagen faller för att
man inte anammar karriärbegreppet-

-utan det kan bytas ut
mot studie- och yrkesvägledning-

-om man föredrar det.

Hur som helst så är
karriärvägledning samlingsnamnet.

Dels är det
den individuella vägledningen-

-som sker enskilt
eller i mindre grupper.

Sen är det
den generella karriärvägledningen-

-som sker i undervisningen,
i praon, på studiebesök-

-och alla tillfällen
som tas till vara.

Gemensamt med den individuella
vägledningen bidrar den till-

-en bättre förutsättning
att göra väl underbyggda val.

Så att man har en rik bank
av erfarenheter och bilder-

-när man ska göra det där valet
första gången i årskurs 9.

Nästa förslag
handlar om förtydligande av-

-elevernas tillgång
till individuell vägledning.

Och här har det varit en utmaning.

Ska vi kvantifiera det här och säga-

-att alla elever har rätt
till tre vägledningstillfällen?

Eller ska vi säga att alla vägledare
ska ha max 400 elever?

Eller hur ska man tänka?

Det var en fråga som vi diskuterade
mycket med olika aktörer.

Men det var svårt. Vägledningsbehoven
ser ju så olika ut.

Elever kan ha stora behov och behöva
enskild vägledning många gånger-

-innan man kan göra ett avvägt val.

Andra behöver kanske bara stämma av
att de är på rätt väg-

-och så är det klart.

Så här ser det ut i skollagen i dag.

Och det här är otydligt.

Och det var väl det här som rektorer
i riksdagens utredning menade.

Det står att elever
ska ha tillgång till personal-

-med sån kompetens att deras behov
av vägledning kan tillgodoses.

Det här skapar osäkerhet.

Vi menar att det ska stå att alla ska
ha tillgång till karriärvägledning-

-såväl individuell som generell,
så att behovet kan tillgodoses.

Och omfattningen av det... Vi valde
att inte kvantifiera det här-

-utan att i stället
stärka förutsättningarna för-

-att omfattningen av individuell
vägledning ska anpassas efter behov-

-och i stället stödja det. Hur tar vi
reda på behoven på ett bra sätt?

Tredje förslaget är skärpta krav på
att erbjuda individuell vägledning-

-vid vissa tillfällen.
Alla ska ha vägledning efter behov-

-men sen pekar vi på några tillfällen
där det är särskilt viktigt.

Det första av dem
är kanske självklart:

Inför val till gymnasiet
i grundskolan och grundsärskolan.

Här måste alla elever
erbjudas vägledning.

När man jobbar med jurister
upptäcker man att det är skillnad...

Nu ska man ha tillgång
till vägledning.

Här finns det en skärpning
till att man ska erbjudas.

"Tillgång" är att det ska finnas.

"Erbjudas" handlar om
en mycket mer aktiv handling.

Och vi ser ju ofta, och det
känner ni som är vägledare till-

-att tillgång till vägledning inte
betyder att man tar tillfället.

De elever som allra mest behöver det
skjuter det ofta framför sig-

-och låtsas kanske inte om
att det här valet ligger framför dem.

Dem behöver man ta större ansvar för
och ha bättre stöd i regleringarna-

-så att de tidigt får den hjälp
som de är i stort behov av.

Och för nyanlända
inför upprättande av studieplaner.

Det är jätteviktigt
att de som inte har kontextkunskapen-

-verkligen får den hjälpen
och det stödet.

Överåriga elever
på språkintroduktion-

-som inte hinner gå färdigt gymnasiet
p.g.a. ålder-

-måste få ordentligt
med stöd och vägledning.

Och för dem som riskerar
att inte fullfölja gymnasiet-

-för att förebygga de här avhoppen,
som kan bli dåliga för individen.

Här behövs en ordentlig plan
och stöd.

Så detta säkras utöver
att alla ska ha tillgång efter behov.

Nästa förslag är väl det
som har blivit mest diskuterat.

Jag tror det.

Uppdraget var att titta på elever
i grundskolan och grundsärskolan-

-och hur deras behov av att kunna
formera kunskaper om arbetslivet-

-ska tas om hand på ett bra sätt.

Här finns ju skrivningar
i läroplanen i dag-

-men det är
de övergripande skrivningarna-

-som man alltför ofta hoppar över.

Man hoppar över det lite för lätt
och går direkt till sina ämnen.

Och regeringen menade att det här
behöver säkras på nåt sätt.

Vi kallar det för framtidsval,
och så heter ju också utredningen.

Det här nya, obligatoriska inslaget
föreslår vi ska heta framtidsval.

Jag ska säga lite
om vad det ska innehålla.

Här var det svåra överväganden.

Uppdraget var att lägga ett
ordentligt förslag. Hur gör man det-

-utan att det blir för stora
påfrestningar på alla inblandade-

-och för stora kostnader?
Man kunde ju utöka timplanen-

-och så fick eleverna ha
lite längre skoldagar-

-men det var ju inte aktuellt,
sa Finansdepartementet.

Så det var ju ingen väg att gå.
Vi valde några vägar.

Skulle det kunna vara ett eget ämne?

För att det ska vara
ett eget ämne i skolan-

-så ska man vara legitimerad lärare-

-och man ska ha utbildning
i det ämnet som man undervisar i.

Då skulle det vara ett ämne
om 45 högskolepoäng-

-och innan lärare
har hunnit kompetensutveckla sig-

-så skulle det kanske gå tio år
innan vi ens fick det här på banan.

Vi utredde verkligen det länge,
men vi släppte det.

Som en del i ett befintligt ämne: Kan
man utöka t.ex. samhällskunskapen?

Vi ger samhällskunskapen fler timmar
och stoppar in mer stoff i det.

Det pratade vi om med lärarutbildare
och med samhällskunskapslärare-

-och det släppte vi också.
Det var liksom inte görligt.

Sen tänkte vi insprängt i ämnen.

Det har vi goda erfarenheter av.
Jag återkommer lite till det sen.

Insprängt i olika ämnen...
Det är absolut möjligt-

-att utan att det skulle bli
några större ingrepp väva in:

Hur hänger mitt ämne kemi
och de här momenten i kemi ihop-

-med arbetslivet? Hur kan jag känna
igen det i det omgivande samhället?

För att kroka tag i
en ökad motivation-

-och ge eleverna bilder av
hur ämnet hänger ihop.

Det kan man absolut göra,
men det räcker inte. Man behöver mer.

Då menar vi att det ska vara ett
kunskapsområde som heter framtidsval.

Det ska vara en del av utbildningen.

Det ska få vara
ett obligatoriskt inslag-

-och finnas med i timplanen
för grundskolan.

Grundskolan och även grundsärskolan
ska omfattas av detta.

Och en garanterad tid på 80 timmar
i årskurs 7-9.

Vi föreslog att det skulle gå som
en strimma genom hela grundskolan-

-men referensgruppen ville förstärka
lite grann i årskurs 1-6-

-och sen koncentrera det
på högstadiet.

Det skulle bli
ungefär en timme i veckan-

-om man slog ut det jämnt över tid,
så det är ju inga oceaner av tid.

I de andra nordiska länderna
finns det här som ett ämne.

Hos oss kan det inte heta ämne,
eftersom vi har legitimationskrav.

Därför så kallar vi det
kunskapsområde.

I de nordiska länderna har Norge
ungefär 110 timmar i årskurs 7-9.

Finland har kanske 80 ungefär.

Och i Danmark har man tydliga
kunskapskrav för årskurs 3, 6 och 9.

Så alla de andra nordiska länderna
har tagit hand om det här mer-

-än vad vi har gjort,
eller säkrat upp det.

Tiden, då? Var ska tiden tas ifrån?

Det här var en stötesten
när vi inte får utöka timplanen.

Vi kunde ju inte gärna föreslå att
man tar bort nån del av andra ämnen-

-och då föreslog vi
att ta det från elevens val.

Det får vissa konsekvenser,
men tiden finns där ändå.

Vill ni grotta ner er mer
i de där beräkningarna-

-så får ni titta i utredningen.

Vad ska det här kunskapsområdet
då innehålla?

Vi lät oss inspireras av Norge, som
har hållit på med det här i tio år.

De har utvecklat och skruvat på det
och hittat en bra balans.

Då skulle det innehålla tre delar:

Val och framtidsplanering - jag
återkommer till vad det handlar om-

-arbetsliv och samhälle
och utbildningsvägar och yrken.

Det här måste naturligtvis filas på
om det blir realiserat.

Och så landade vi i att det här
ska en vägledare kunna arbeta med-

-om förutsättningarna ges-

-och man får den kompetensutveckling
som man önskar-

-för att undervisa
eller ansvara för området.

Och också så klart organisera det
så att tiden finns.

Man ska inte lägga på vägledarna det
här också, oberoende av allt annat-

-utan det
behöver organiseras ordentligt.

Några exempel på vad kunskapsområdet
skulle kunna innehålla...

Det är mer beskrivet i betänkandet,
om man vill fördjupa sig i det.

Val och framtidsplanering-

-kan handla om karriärkompetens,
egenskaper och styrkor.

Jag möter ofta vägledare som säger:

"Det här skulle vi behöva jobba med
i undervisningen"-

-"men vi har ingen tilldelad tid."

Vissa vägledare har goda möjligheter
att få komma in-

-och få tid för undervisning
på nån annan lärares bekostnad.

Andra har inga möjligheter alls att
komma in. Det ser väldigt olika ut.

Man skulle kunna jobba
med motivation-

-och se kopplingen
mellan skolämnet och arbetslivet.

Lite studieteknik kan det innehålla-

-och samband mellan arbetslivets krav
och förväntningar.

Arbetsliv och samhälle sammanfaller
delvis med samhällskunskapen-

-som man då skulle få titta på.
Hur överlappar det här?

Kan man samarbeta?
Kan man avlasta samhällskunskapen?

Och så utbildningsvägar och yrken.

Det här jobbar ju vägledare med mer
eller mindre i klassrumssituationer-

-men vissa har svårt
att få det utrymmet.

Det handlar om
att bekanta sig med utbildningsvägar.

Hur ser arbetslivet ut?

Hur ser förutsättningarna ut
på arbetsmarknaden?

Och det måste ju till läromedel
för detta.

I Norge har man hållit på i tio år.

Där har man tagit fram
jättefina, bra läromedel-

-för det här
som i Norge kallas för ämne.

I Finland har man hållit på i 25 år.
De har lång erfarenhet.

Finland gjorde en frivillig del
till Pisa-undersökningen 2012.

Alla länder som deltog i Pisa fick
möjlighet, men Sverige deltog inte.

Men Finland och Danmark gjorde det.

Där fick eleverna i årskurs 9
svara på-

-hur väl förberedda de upplevde sig
vara inför valet till gymnasiet-

-och inför kommande val i livet.
Där hamnade Finland i topp.

Där tyckte de att de hade
god beredskap och kände sig trygga-

-i sina kommande val, både
till gymnasiet och vidare i livet.

De har också väldigt lite avbrott
i gymnasieskolan.

Man kan ju tänka
att det har ett samband.

Danmark hamnade också högt.

Och det sista av huvudförslagen
handlar om-

-hur man ska kunna förstärka-

-det generella karriärperspektivet
i de olika ämnena.

Och vi menar då, från erfarenhet
som jag återkommer till om en stund-

-att man kan koppla ihop arbetslivet
med sitt ämne på ett enkelt sätt-

-utan att det behöver bli
ett merarbete.

Orkar ni en kort stund till?

Jag drar snabbt igenom stödförslagen,
eller förutsättningarna för-

-att det här ska gå att genomföra.

Det innebär att man måste förtydliga
vägledarens roll och ansvar.

Det måste tydligt framgå i skollagen.
Det är otydligt formulerat i dag.

Det måste framgå att individuell väg-
ledning ska utföras av en vägledare.

Det är avsikten i skollagen
i dag också-

-men detta missuppfattas
eller missförstås.

För att få anställas
utan tidsbegränsning-

-ska den sökande ha utbildning
avsedd för sån verksamhet.

Den som inte uppfyller de här kraven
får anställas för ett år i taget.

Och så måste man ha det, för det är
ju så hög grad av obehörighet.

Utökade möjligheter
att utbilda sig till vägledare.

Här har vi utrett ganska rejält-

-om man skulle kunna hitta kortare
utbildningar motsvarande VAL-

-alltså vidareutbildning av obehöriga
lärare, också för vägledare.

Tydligare styrning,
ledning och samordning.

Det visade också
riksdagens utredning.

Och utökad samverkan
med det omgivande samhället-

-som både Arbetsförmedlingen
och Försäkringskassan var inne på.

Och det här, menar vi, behöver göras
genom att man har en plan.

Och där skulle man kunna säkra
det som ni pratade om tidigare:

Att inte tappa det goda som görs-

-utan verkligen ställa krav på
huvudmannen att beskriva i en plan.

Ett argument mot detta är ju-

-att planer har en tendens
att bara bli hyllvärmare.

Men vi tycker ändå att det behövs
en ordentlig plan som uppdateras-

-där man beskriver hur man
har organiserat sin vägledning-

-och på vilka grunder
man tilldelar resurser.

För vi ser ju
att det kan vara lite godtyckligt.

Det finns många goda exempel man
kan lära sig av eller inspireras av-

-och det finns många huvudmannaplaner
på vägledningsområdet-

-som man också kan inspireras av.

Man behöver beskriva hur vägledningen
samordnas med omgivande samhället-

-med Arbetsförmedlingen
eller med arbetslivet-

-med näringslivsansvarig
i kommunen, t.ex.

Så att samverkan med externa aktörer
kan komma till stånd.

Och det syftar ju naturligtvis till-

-att de här behöver utformas så att
ovidkommande begränsningar undviks.

Sen behövs det ju
massor med kompetensutveckling.

Det här är ju
ganska stora förändringar-

-som man behöver få möjlighet
att växa in i.

Det är inga jätteinsatser, men det är
ganska många olika insatser.

Sen föreslog utredningen också att
man skulle tilldela Skolverket medel-

-för att utveckla en digital,
interaktiv tjänst för vägledning-

-så att det finns
en bra digital tjänst-

-där man som elev
och som vårdnadshavare-

-kan förbereda sig
inför vägledningssamtal-

-och där man kan få bra information-

-som vägledare,
elev och vårdnadshavare.

Tjänsten Utbildningsinfo
finns i Skolverkets regi-

-men det är en mager tjänst
som behöver expandera rejält-

-och kunna erbjuda mycket mer stöd än
vad som finns möjlighet till i dag.

Det här var de kompetensutvecklings-
insatser som jag nämnde förut.

För att man ska kunna genomföra
de här förslagen-

-så behöver man ju också rustas
på olika sätt-

-och olika funktioner behöver rustas
på olika sätt också.

Vi lämnade ju utredningen
till regeringen i slutet på januari.

Och utredningar går ju ut på remiss.

Det är säkert några här
som har svarat på remiss.

Det är ju många kommuner,
organisationer och myndigheter-

-som har svarat på det här
för att bidra till...

Alla remissinstansers bidrag är ju-

-att bidra till
att det ska bli en förbättring.

Somliga har avslagit mycket-

-och somliga har kommit med jättebra
förslag på hur det kan bli bättre.

Det här har Utbildningsdepartementet
sammanställt-

-och fortsätter att bereda.

Så vi vet inte så mycket i dagsläget,
och det brukar man inte heller-

-ungefär ett halvår efter
att utredningen har varit klar.

Vi får se.

Nånting kort om
vad remissinstanserna säger, då.

Det finns en tydlig samsyn
av problembilden-

-som jag skissade inledningsvis.

Det verkar man vara
väldigt överens om-

-så det har vi ju oerhört belagt nu.

Det är delade meningar
om terminologin.

Det handlar ju om karriärbegreppet,
förstås. Där tycker man olika.

Många kommuner är positiva.
Det var jag lite överraskad över.

Jag trodde nog att man skulle tänka:
"Ytterligare en belastning."

Men man såg vitsen med det.

SKL:s förslag var att man
skulle införa en försöksverksamhet.

Det tyckte jag lät spännande.

De fackliga organisationerna ville se
krav på examen för vägledare.

Det menar vi också att man ska ha
på sikt, när man har utbildat i kapp-

-så att man inte har
så stor andel obehöriga.

Där fanns också ett krav på examen
från de fackliga organisationerna.

Vi utredde det men landade i-

-att vi inte tyckte att det fanns
nån vits. Däremot krav på examen.

Elevorganisationerna var positiva.

De tycker ju
att det är viktigt med vägledning-

-för att man ska kunna göra
bättre underbyggda val.

För stora ändringar
som är orealistiska.

Ändå tyckte vi
att vi hade krympt ganska mycket-

-som man säkert gör
i alla utredningar.

Man har jättemycket idéer
som man vill ska förverkligas.

Några tyckte
att det var för små förändringar-

-som inte kommer att ge tillräckligt
avtryck. Andra blev besvikna för det.

För stora ekonomiska konsekvenser.

Det går ju inte att genomföra nånting
om inget får kosta nånting.

I alla fall inga stora förändringar.

Så det föll på sin egen orimlighet.
Vi höll igen, tyckte vi.

Vad vet vi i dag, då?

Budgetpropositionen
kom ju för nån månad sen.

Det enda på det här området som
aviseras i budgetpropositionen är-

-att man föreslår att Skolverket ska
få tio miljoner om året i tre år-

-för att utveckla
en sån digital tjänst.

Så det är väl troligt att den kommer
i regleringsbrevet i december-

-som ju är uppdraget till Skolverket
och hur mycket pengar man får.

Beredningsgången är kanske
många av er väldigt bekanta med.

Jag säger nåt kort om det, bara.
Där kom först utredningen i januari.

Sen har remissomgången varit-

-och sen har man då sammanställt
alla remissynpunkter.

Det var ungefär 200 remissinstanser
som skulle sammanställas.

Och nu funderar man på
vilka förslag man ska gå vidare på-

-vilka man ska skruva på och vilka
man ska lägga åt sidan. Vi får se.

Är det så att det ska göras
några lagförslag-

-då måste det tas fram
en lagrådsremiss-

-och regeringen måste skriva
en proposition till riksdagen-

-som får fatta beslut.

Sen blir det nån sorts genomförande.
Det är ännu oklart av vad.

Och det här tar ju några år,
som ni förstår, men så ser det ut.

Det var det om utredningen-

-så nu ska jag kliva in i min
undervisningsroll på Skolverket.

Vill ni ha trettio sekunder för att
röra på er? Ni ser lite trötta ut.

Nej, men...

-Nu smiter man ut.
-Vad sa du?

Nu smiter man ut.

Ja. Ja.

-Vad sa du?
-Handuppräckningstricket funkar.

Nu tror jag att vi får samla oss
igen. Ni ska snart få kaffe.

Eller är det kaffe...?
Är det kaffe kvart över tre? Ja.

Nu får ni sätta er ner igen.

En kort stund bara,
innan det är dags för kaffe.

Så, hör ni. Jag tror att jag börjar.

Ni får...

Nu får Tage och Christer
också sätta sig ner.

Ni ska snart få kaffe.

Jag ska inte överskrida tiden.
Jag kortar detta lite i stället.

Skolverket har ju haft ett uppdrag
sen sju år tillbaka-

-att stärka
studie- och yrkesvägledningen-

-för att regeringen tycker
att vägledningsfrågorna är viktiga.

Så vi har haft ganska mycket pengar.

Vi avrundar nu och ska rapportera
till regeringen i december-

-men vi har ju hunnit göra
mycket saker under de här åren.

Säkert har flera av er deltagit
i några av de insatser som vi gör.

Den största insatsen är nåt som heter
Utbildningspaketet skola-arbetsliv.

Vi köper uppdragsutbildningar från
lärosäten för lärare och vägledare.

Vi har givit ut
en hel del stödmaterial.

Vi har gjort mycket information
om prao, som nu är obligatorisk.

Vi har utvecklat en digitaltjänst,
en databas som heter SYV-spindeln.

Och vi bedriver
mycket utvecklingsarbete.

Den här bilden känner
i alla fall ni som är vägledare igen.

Jag vill säga nåt kort om den
för att illustrera.

Den finns också
på vuxenutbildningsområdet.

Man behöver inte fastna vid
att det är en som börjar i ettan-

-utan det kan illustrera olika
skolformer. Fenomenet är detsamma.

Här är det då en liten figur
som börjar grundskolan.

I bagaget har den ganska få bilder
och erfarenheter-

-av vad arbetslivet är
eller vad arbete är.

Ofta har man jobbat bra med det här
i förskolan och i förskoleklassen-

-där föräldrar berättar om sina yrken
och man får besöka arbetsplatser.

Vi har också sett många goda exempel
på att man jobbar bra med-

-att ta till vara olika möjligheter
genom skolgången-

-fram till att den här figuren har
en resväska full med erfarenheter-

-när man ska göra sitt första
stora val, till gymnasiet.

Här handlar det om att systematisera
och ta hand om de tillfällen som ges.

Det är inte meningen att lärare
ska behöva göra en massa extra saker-

-utan man tar till vara de tillfällen
som finns och skruvar lite på saker.

När man i alla fall gör studiebesök
på teatern eller på badhuset-

-eller vad man nu gör
för olika typer av studiebesök-

-så kan man förbereda och titta:
Vad finns det för yrken där?

Vad jobbar de med?

På en teater finns det kanske
ett femtiotal olika yrkesgrupper-

-utöver de som står på scenen.

Det finns en kader av kompetenser
och förmågor runtomkring-

-som man kanske kan få hjälp med
att få syn på-

-så att det vid nästa studiebesök
kanske finns nåt som intresserar mig-

-som jag känner igen från det andra.

Så att man kanske känner igen nåt-

-när det kommer en förälder
och berättar om sitt yrke.

Så att man systematiskt bygger upp
en kompetens om sig själv också.

"Det här tyckte jag var kul.
Det här intresserar mig."

Och så kan man släppa det
och fånga tag i nåt annat-

-och själv utveckla en förmåga
att kunna hantera återkommande val.

Så man tar till vara på det
i undervisningen-

-och den enskilda eleven
får en möjlighet-

-att systematiskt bygga upp
kunskap om sig själv.

Där är ju prao speciellt.

Då får man ju möjlighet att vara
mer sammanhängande i arbetslivet-

-och blir bemött på ett annat sätt
än vad man blir som en grupp elever.

Man får själv möjlighet att knyta an
till andra vuxna och prova på-

-och hitta förmågor hos sig själv
som man inte hade fått syn på annars.

Det här brukar vi kalla valkompetens
eller karriärkompetens:

En förmåga att hantera
återkommande val.

Vi gör ju omstigningar
många gånger i livet.

Det är också en likvärdighetsfråga.
Vi behöver bidra till-

-att alla får den här förmågan,
oavsett bakgrund.

Då handlar det om
att dels få syn på alla alternativ.

Men det duger inte
att man i årskurs 9 får-

-kanske tusen alternativ att välja på
bara sköljt över sig.

Man behöver ju få närma sig dem
och bekanta sig med dem-

-och också se: Vad är de här för mig?

Då behöver man ju också
ha kunskap om sig själv.

Sen behöver man dessutom kunna fatta
ett beslut och kunna genomföra det.

Och till det här så har vi
allmänna råd för skolområdet-

-där all reglering som handlar
om vägledning finns samlat.

Ett exempel på ett allmänt råd är-

-att lärare bör ge eleverna möjlighet
att utveckla förståelse för-

-hur kunskaper i ämnet
har betydelse i arbetslivet-

-och utgör ett underlag
för deras studie- och yrkesval.

Det här är sånt som lärare ska göra-

-men som man ofta inte är
så bekant med.

Det största vi har genomfört-

-där ungefär 5 000 skolledare,
lärare och vägledare har deltagit-

-kallar vi för
Utbildningspaketet skola-arbetsliv.

Det genomför vi
tillsammans med Arbetsförmedlingen.

Det handlar kort om
att det är två utbildningsdagar-

-med några månaders mellanrum.

Utbildningsdag 1 handlar om att vi
kommer till en utbildningsplats-

-där lärare, vägledare och skolledare
deltar i grupp.

Man kan vara 4-5 stycken
från en skola-

-en hel skola eller en hel kommun.
Det är olika.

Det kan vara 3-4 stycken
från olika kommuner inom en region.

Så upplägget kan se olika ut
beroende på behoven.

Men vi föreläser om:
Vad ska man ha vägledning till?

Vilka krav kan vi ställa
på vägledningsfrågorna?

Vad kan det tillföra? Hur
kan man använda det i undervisningen?

Arbetsförmedlingen föreläser
om alla de möjligheter som finns-

-t.ex. på Arbetsförmedlingens
webbplats.

Hur kan man använda sig av det
i undervisningen?

Under den här tiden som vi har jobbat
så kom ju den stora flyktingvågen.

Då har många arbetat
med nyanlända elever.

Hur kan man jobba med språk- och
kunskapsutvecklande arbetssätt-

-och bygga en begreppsapparat kring
olika yrken i en svensk kontext?

Nån gång under den här dagen
kopplas det på ett processtöd-

-av handledare från ett lärosäte.

Varje liten grupp från varje
verksamhet får processtöd 2-3 gånger-

-under den mellanliggande perioden
så att man får ta fram exempel.

"Hur ska vi i vår verksamhet arbeta
med vägledning i undervisningen?"

Vi kommer tillbaka efter några
månader. Då får man dela med sig-

-av sina erfarenheter
och ha en utställning eller nåt.

Vi jobbar också mycket
med motivation.

Där kopplar man ihop kunskaper
om arbetslivet med undervisningen.

Hur kan det nå
till en ökad grad av motivation?

Den stora bubblan är en SYV-spindel-

-som är en databas
där det här finns samlat.

Det här är bara ett exempel
på de framgångsfaktorer vi ser:

Att när pedagoger och vägledare
samverkar kring de här frågorna-

-då når eleverna
en högre grad av motivation.

Jag ska inte uppehålla mig
vid motivationsämnet så länge-

-men jag vill ändå lyfta fram
att vi under de här åren har sett-

-att det kommer alltmer forskning
som pekar på-

-att motivation och
studie- och yrkesvägledning hör ihop.

Om nån är intresserad av
forskningsreferenserna så får ni dem.

De finns beskrivna i utredningen
som jag pratade om tidigare.

Vad vi ser är ju
att alla vinner på underbyggda val.

Det har också varit vår slogan
under de här åren.

Det vi alltid har pratat om
i vägledningssammanhang är-

-att den enskilda individen
så klart vinner på vägledning-

-men vi ser ju också alltmer att
arbetslivet har fått upp ögonen för-

-att vägledning är viktigt för att
man då kan få rätt arbetskraft.

Ganska många myndigheter arbetar
med vägledningsfrågorna-

-som Försäkringskassan
och Arbetsförmedlingen.

Vi har haft
ganska mycket olika regeringsuppdrag-

-där vi samverkar kring vägledning.

Men det är så
att vi åstadkommer jättebra projekt-

-när vi samverkar
och har regeringsuppdrag.

Men när de här uppdragen försvinner
så byts folk ut-

-och strukturerna tenderar
att falla isär.

Kommuner så klart.

Har eleverna fått förutsättningar för
att göra väl underbyggda val-

-kan man organisera och dimensionera
sin verksamhet på ett stabilare sätt.

Län och regioner har ett kompetens-
försörjningsperspektiv på frågorna-

-där många regionala aktörer
uppmärksammar vägledningsfrågorna.

Man värnar ju om att ens region
ska vara attraktiv att leva och bo i.

Då är vägledningsfrågorna viktiga.

Och skolan förstås.

Vi har tagit fram
mycket stödmaterial-

-både i tryckt format och som finns
att ladda ner på webben-

-med väldigt fina praktiska exempel.

Jag håller upp ett här,
som handlar om gymnasieskolan-

-med ett så fint exempel
från gymnasiesärskolan-

-där man utifrån det centrala
innehållet i undervisningen-

-jobbar jättefint med det-

-och bidrar till
att eleverna ges förutsättningar-

-att göra bra val
och få fäste på arbetsmarknaden.

Här är bl.a. ett exempel
från Elof Lindälvs gymnasiesärskola.

Det är ett läsvärt och fint exempel,
där de har fått till det så-

-att jättemånga elever får fäste
i reguljärt arbete.

Här finns mycket mer stödmaterial-

-t.ex. om
hur man kan jobba med normkritik.

Praktiskt inriktade material,
metodmaterial.

Det är ju det vi ofta möter
när vi är ute.

Man har en väldigt stor hunger:
Hur gör man?

"Vi förstår att det är viktigt,
men hur gör man?"

Och det har vi tagit fram
massor med exempel på.

Jag hinner inte fördjupa mig
i dem nu, för tiden rinner i väg.

Vad vi också håller på att göra nu...

Ni känner säkert igen
de här kunskapsöversikterna-

-som är i en serie
som heter "Forskning för skolan"-

-som är i ett lättillgängligt,
litet pocketformat-

-där man samlar forskning
på ett område.

Senast handlade det om digitalisering
i skolan eller hälsa för lärande.

Som praktiker
ska man kunna använda sig av dem-

-på ett bra sätt i skolan.

Och nu tar vi fram ett
om studie- och yrkesvägledning.

Det är forskare som skriver.

Det här är inte forskningsrapporter,
utan det är material-

-som man ska kunna använda direkt
i sin undervisning.

Några ord om aktuellt från oss
på Skolverket eller på skolområdet.

Det finns ju en hel del utredningar
som pågår. En utredning heter-

-"Utredningen om elevers möjligheter
att nå kunskapskraven".

Den har pågått i flera år
och har fått flera tilläggsuppdrag.

Nu har den fått i tilläggsuppdrag
att titta på särskolan också.

Den kan ni gå in och titta på,
men det finns ingen rapport ännu.

Eller det finns inget betänkande
klart ännu.

Jag kommer inte ihåg
när utredningen ska vara klar.

Kanske i början på nästa år.

En utredning om planering
och dimensionering-

-av Komvux och gymnasiet
ska vara klar i februari.

Den handlar också
om gymnasiesärskolan.

Och den handlar om
hur man kan organisera verksamheten-

-så att den blir bättre
ur ett regionalt perspektiv.

Sen har Skolverket haft i uppdrag-

-att föreslå ändringar av läroplanen
för gymnasiesärskolan.

Det förslaget är lämnat och bereds
inom Utbildningsdepartementet nu.

Det handlar framför allt
om jämställdhetsperspektiv-

-för att elever ska
kunna göra bättre underbyggda val.

Prao har ju blivit obligatoriskt
i grundskolan.

I grundsärskolan är det ju det
redan sen tidigare.

Där finns det reglerat
inom skolans val och elevens val.

Etablering av elever med funktions-
nedsättning är Skolverkets uppdrag.

Och där behöver myndigheter arbeta
tillsammans och hitta former för det-

-likt det som Arbetsförmedlingen
var inne på tidigare.

Här handlar det ju mycket om
att man behöver hitta strukturer-

-så att det får fäste i skelettet-

-så att det håller
när projekt är över.

"I mötet mellan gymnasiesärskola
och gymnasieskola" är en rapport-

-som finns på Skolverkets hemsida.

Den kom för kanske två år sen
eller nånting sånt. Den handlar om-

-hur man samläser mellan
gymnasieskolan och gymnasiesärskolan-

-och vilka framgångsfaktorer
man har hittat på det området.

"Nya nyanser av UVAS", alltså Unga
som varken arbetar eller studerar.

Där finns det också en ny rapport
på det området-

-som handlar om övergångar mellan
gymnasiesärskolan och arbetslivet.

Så det finns mycket bra gjort,
men man känner oftast inte till det.

Ja. Jag stoppar så. Tack så mycket.

Textning: Johanna Lidberg
www.btistudios.com