Vi har haft några som började hos oss
som var relativt unga-

-som i dag är i arbete hos oss
eller andra organisationer.

Där vi än i dag är en plattform. Man
behöver olika saker i olika skeden.

Fia Sjöstrand heter jag. Jag är
verksamhetsledare på Funkibator.

Jag är också praktiksamordnare
och personalansvarig.

Lite korrekturläsare också.
Vad är din titel?

Jag vet inte. Vad som helst. Nästan
allt jag gör kan relateras till nåt.

Men verksamhetsutvecklare, en sån
som springer och hugger på idéer-

-och ser till att de blir verklighet.
Du städar efter mig.

Lite så. Vi ska berätta
om Funkibators verksamhet-

-och vad vi har gjort de senaste
tio åren på sisådär 40 minuter.

Vi ska se hur det går.
Vi kommer att göra lite nerslag.

Men vi börjar med vad Funkibator är.

Vi måste förklara namnet. Det är
en vanlig fråga. Vad är Funkibator?

Det är "funktionsnedsättning"
och "inkubator".

Inkubator är ett drivhus
eller en odlingsbädd-

-där man skapar en gynnsam miljö
för människor eller idéer.

Så jobbar vi.
Det är ett påhittat namn.

Det finns här i Växjö, men vi
jobbar också över hela Sverige.

Yes.

Men vi börjar med vad Funkibator är
i dag och hur vi har uppstått.

Vi är en ideell förening
med utgångspunkt i Växjö.

Men vi jobbar nationellt
och internationellt-

-med utbyten i Europa. - Du tycker
att vi jobbar i hela rymden ibland.

Nu ska du inte slå an på den tonen.
- Jag gillar vetenskap.

Jag skulle gärna säga att vi jobbar
i hela universum. Inte än.

Men lokalt, regionalt, nationellt
och internationellt.

Så vad som än dyker upp
så brukar vi kunna göra nåt av det.

-Vi har ungefär 500 medlemmar, va?
-483.

Det är bra, du har koll.
- Och vi är 25 anställda.

Och utöver det har vi ett 60-tal
personer som driver vår verksamhet.

De är där på sysselsättning
eller som volontärer-

-men även på arbetsträning
eller arbetsutredning-

-medan de förverkligar verksamheten.

Vi är en annorlunda organisation.

Funktionsnedsättningsrörelsen
har en mängd föreningar.

Andra föreningar jobbar ofta
med en fråga eller en diagnosgrupp-

-medan vi kände att det skulle vi
inte konkurrera med andra om-

-utan vi gör allt i stället,
precis allt.

Vi jobbar med syn, hörsel,
rörelse, sensorisk nedsättning-

-intellektuella, kognitiva o.s.v.

Vi suddar ut gränserna. Man har så
mycket gemensamma frågor i rörelsen-

-så man behöver inte bara slåss
för sin diagnosgrupp.

Det har gett oss
lite större möjligheter.

Man kan säga ja till olika saker
när folk vill ha samarbeten-

-har idéer
eller behöver en plattform.

Då kan vi hjälpa till,
till 97 % i alla fall.

Vi jobbar över både diagnosgränserna
och åldersgränserna.

Så de yngsta i verksamheten är barn
och de äldsta är pensionärer.

Ja. De börjar vi ett-två års ålder.

-Kanske inte riktigt så små.
-Jo, på sätt och vis.

För vi gör barnböcker
för den målgruppen.

Och sen är det upp till äldre vuxna.

Men vi kan säga nåt om bilden också.

Här är Pia Hammargren,
initiativtagare till Funkibator.

Mycket av vår verksamhet
startar med att vi säger ja.

Och Funkibator startade med ett
rungande ja när Pia kontaktade oss-

-och berättade vad hon ville göra.

Hon anade nog inte
vad det skulle bli tio år senare.

Hon kom från Göteborg där hon hade
försökt att starta massor av saker.

Men där var det inte riktigt
rätt tajming.

Så när hon kom till oss i Växjö,
blev det ja.

Och utifrån en person
med olika idéer-

-så har det blommat upp och blivit
nåt väldigt stort och fint.

Och väldigt brett och mycket.
Så att...

Och ni ser
att Pia har en kartong med dockor.

Och inte vilka dockor som helst,
utan nallar.

Hon har precis kommit
från ett företag som gör ortoser.

Nallarna har 3D-utskrivna
ortoser till sina ben-

-och ståskal och gipsliknande saker.

Sånt jobbar vi också med,
leksaker och förebildsmaterial.

"Julia heter jag" är en bok. Vi gör
barnböcker för främst 3-6 år-

-där vi för in funktionsnedsättning
i berättelserna.

Men hur har det med arbetsmarknaden
att göra? Nallar och bilderböcker?

-Bra fråga.
-Jag droppar nåt som du får reda ut.

Allt vi gör har med arbetsmarknaden
och såna frågor att göra.

Vi inkluderar allt från utredningar-

-till sysselsättning och praktik
för framför allt yngre i skolåldern.

Verksamheten drivs av personer
med funktionsnedsättning.

Man har antingen fått jobb hos oss
eller skapat sitt eget jobb-

-med nån idé eller nåt man säljer.

Men för många
är det första steget ut i arbete.

Det kan vara att jobba med att skriva
böcker eller grafisk formgivning.

Vi har även andra arbetsområden
som vi behöver ha utförda-

-för att verksamheten
ska finnas och växa.

Arbetsmarknadsverksamhet
genomsyrar allting som vi gör.

Böckerna är delvis
ett arbetsmarknadsprojekt.

Vi har gjort
nästan 30 bilderböcker för barn.

Det är författare och illustratörer
över hela Sverige.

Ganska många har
funktionsnedsättning.

Skriver eller illustrerar man om nåt
ska det bli autentiskt.

Man ska kunna sitt område.

Genom att fånga upp personer kan vi
ge möjligheten att bli debutanter.

Detta är icke-kommersiella böcker
vår förening gör.

"Julia heter jag" och "Kattastrof"
är rullstolsäventyr.

Detta är första boken om parasport.
Här en om en mamma som är utmattad.

Här är ett äventyr
med en blind papegoja-

-en björn i elstol
och en elefant som saknar ett ben.

Så gör vi. Vi för in det
både i bild- och textberättelser.

Nåt häftigt som vi vill ta vara på,
är att om man är många tillsammans-

-även om inte alla kan göra allt
eller jobba i åtta timmar-

-kan man i en grupp med olika
kompetenser från olika personer-

-göra ganska stora häftiga saker.

Det behöver inte vara att arbete
är lika med att sitta på kontor-

-i åtta timmar varje dag.
Man kan sitta på distans-

-och göra grafisk formgivning
till en bok.

Man kanske inte kan använda
den energin till nåt annat.

Skulle man ta sig till jobbet
kanske hela energin är borta.

Så man använder den
där man får mest nytta.

Vi har ett hus inte långt härifrån,
en stor industrilokal vi förvärvade.

Alla föreningar drömmer:
Vi skulle vilja ha ett hus.

Men vi hade turen att hitta det.
Väldigt ruffigt.

Det är ett gammalt glasmästeri som vi
har gjort till ett aktivitetshus-

-tillgänglighetshus
eller innovationshus.

Det är till för allmänheten-

-de med funktionsnedsättning
och andra, att använda huset.

Så det har det uppstått massa
möjligheter utifrån alla människor.

Och vi har en plattform
som vi har byggt.

Och vanligtvis bygger alla föreningar
sin egna plattform.

Man ska ha egen ekonomihantering-

-sin egna lokal, sina egna material,
sitt eget medlemsbrev o.s.v.

Men vi har gjort en stor plattform
som många olika personer kan använda.

Det har otroligt mycket
samordningsvinst.

Vi kan koncentrera oss på
att göra verksamhet otroligt mycket.

Ja, nu får du ta över.

Vi har fått med
vad vi är för typ av organisation.

Även om vi säkert skiljer oss
från andra typer av föreningar.

Men vi har mycket medlemmar
och ett hus som vi kan röja runt i.

Vi har många som hjälper till. Och vi
startade för ungefär tio år sen.

En vanlig fråga
är hur vi finansierar verksamheten.

Det kan bli ett ganska långt föredrag
om vi ska gå igenom allt det.

Men vi har inte bara en form
av driftstöd från nån myndighet-

-som tycker att vi
ska få några miljoner varje år.

Vi gör som många företag
och organisationer-

-och säljer tjänster eller produkter.

Våra kunder kan vara
arbetsförmedlingen eller skolor.

Vi säljer böcker, hjälpmedel
och annat.

Det kan vara att bygga broar, att vi
föreläser. Det tar vi mycket för.

Nej, vi gör detta ideellt nu, va?

Så att det finns många olika vägar.

Behöver vi nåt, nån teknisk pryl
eller bygga en hiss...

En hiss var praktiskt för oss.

Då kan man söka stöd från en fond
eller ett stipendium.

Vi har säkert
20-30 olika intäktskällor.

Vi jobbar på alla nivåer.

Jag säger att vi säljer idéer
och innovationer till samhället.

Har man idéer... Vissa kan vara
lättare att få finansiering för.

Men har man idéer för allt möjligt...

Har man tio idéer är det en eller två
som slår rot och fungerar.

Då gäller det att man är många
och har backup-

-så att man kan satsa på alla tills
åtta faller bort. Så har man två bra.

Vi kan väl gå vidare lite.

Prata lite mer om vad vi har gjort
för konkreta aktiviteter och exempel.

Här bakom på bilden
ser vi ett härligt gäng-

-som har Virtual Reality-masker.

Vi har alltid haft ett stort intresse
för teknik och digitala medier-

-och hur det kan vara en möjliggörare
för vår målgrupp.

Så för några år sen startade vi en
satsning som handlar om ny teknik-

-för rehabilitering och träning.

Så det kan vara t.ex.
att man hugger frukt och sånt-

-med en sån VR-mask.

Eller att man springer i skogen med
sin mobil och ska fånga små djur.

Jag är lite trött på hugga frukt
men alla som provar det...

Det är ett spel
som vi har använt väldigt mycket.

Man får röra sig.
Man får böja sig upp och ner-

-förflytta sig åt sidan och fram och
bak. Det finns mängder av VR-spel.

Vi åker till rehabiliteringar,
habiliteringar, särskolor-

-gruppboenden och nån folkhögskola-

-och utbildar personal
och visar hur spelen funkar.

Det jag gillar mest
är när man ritar i 3D.

För då ritar man i 3D
och går in i det man har ritat.

-Så tittar man...
-Du är i min "comfort zone".

Så tittar man från olika håll.
För den här världen är 360 grader.

Det blir en annan upplevelse.
Man lurar hjärnan att man är där.

Då kan vi ha det som en
motivationsfaktor till rörelse.

De som är med tänker inte på
att de rör sig på olika sätt.

Jag gillar dansplattor
där man trampar i takt till musik.

Man är bra på mycket,
men inte på allt.

Det finns massor av enklare
lösningar. Man behöver inte köpa VR.

Man kan hoppa på dansmattor
eller göra saker med händerna.

Har man inte full rörlighet...
Ni vet såna man spelar med.

Man kan spela med kroppen i stället.
Man kan blåsa eller styra med ögonen.

För balans i rullstol finns
en stor platta man rullar upp på.

Sen kan man luta sig. Eller så
kan man gå upp där och luta sig.

Sån teknik har vi jobbat med
i flera år och hittat träningssätten.

Och nu för vi ut det. Det är också en
innovation. Hur gör man rehab roligt?

Och det viktig att föra ut det.

Nu har vi testat metoder
och köpt in prylar-

-men vi ska inte bara ha det hos oss
utan många ska kunna göra detta.

På ett boende, en träningsanläggning
eller en rehabiliteringsinsats.

Så vi föreläser och kommer med
ett stort släp med tekniska prylar-

-och visar hur man gör.

Det är viktigt att ta vara på så att
det inte stannar på ett ställe.

Det här är vi ganska ensamma om.

Ofta när vi startar saker brukar vi
undersöka vilka andra som gör detta-

-för att hitta samarbetspartners.
Inom det här samarbetar vi förstås-

-men det finns inte
så utbredd användning-

-när det gäller teknik
på det här sättet inom rehab.

Så det är spännande
att vara pionjärer.

Träning med ny teknik. Icke-
kommersiellt bokförlag är ett område.

Arbetsmarknad knyter ihop allting.

Vi gör massor av små saker
och initiativ.

Vi jobbar mycket med leksaker
och fritidshjälpmedel o.s.v.

Vi har... Vi jobbar mycket
med socialt företagande-

-utan ägar- eller vinstintressen.

Överskottet går till föreningen-

-eller satsningar på sånt
som behöver lite ekonomi i början.

Så det sociala företagandet
är ju väldigt viktigt och stort.

Vi gör på samma sätt som plattformen.

Vi har bara startat ett enda företag,
en ekonomisk förening-

-och sen kan vi plantera in
en massa verksamhet i det.

Så varje idé behöver inte sitt egna
juridiska organisationsnummer.

Också en framgångsfaktor
som förenklar mycket.

En stor plattform många idéer
och olika personer kan verka utifrån.

Det är nog med byråkrati utan att vi
ska starta åttioelva olika företag.

Vad har vi mer vi kan säga nåt om?
Vi pratade om vårt hus som vi köpte.

Där står det, "Mästeriet".
Det var ett glasmästeri.

Det är spännande...

Vill man ha en utmaning,
så köp en gammal industri-

-och bygg om
till ett kreativitetshus för alla.

Både fysiskt och...

Det började med... Det börjar bli
vinter. Är det inte kallt i lokalen?

Det kan vara bra med element.

Vi hade ingenting!
Vi hade väggar, cementväggar.

Så vi fick värme, basbehoven
av värme, vatten, el och internet.

Internet är viktigt, för vi
har uppstått ur dataspelskulturen.

För ungefär 20 år sen,
datorspelen man spelar i LAN.

Det är därifrån vi har sprungit.

Sen har det ena hamnat på det andra
och utvecklats.

Så vi är otroligt influerade-

-av teknik, digitala medier,
podd, film, VR, spel o.s.v.

Och använder de effekterna
som lockbete-

-för folk att komma till oss.
Och det funkar väldigt bra.

Att träna på att arbeta
är en positiv bieffekt.

Vi börjar med att göra roliga saker
och sen kommer nyttan på köpet.

Eller att man börjar på en fritids-
aktivitet. Eller går på föreläsning.

Så lär man känna andra
och vill ha sin sysselsättning här.

Tidigare pratade jag om att det
är viktigt med tidiga insatser.

Vi vill jobba med livets alla frågor
i alla stadier.

Det är därför vi börjar med barn.
Det är "Knacka på!" som alla har.

Och sen upp till vuxen ålder.
Att kunna följa personer hela tiden-

-vara en del i deras process
och fånga upp dem.

Med konkreta erbjudanden.

Inte bara stödinsatser, utan:
"Kom med. Du kan detta."

"Du kan förverkliga idéer,
du kan jobba ihop med andra."

Man vill vara med handgripligen, göra
nåt konkret som man ser nytta med.

Nu när vi har funnits så länge har vi
haft några som började hos oss unga-

-som i dag är i arbete hos oss
eller andra organisationer.

Där vi än i dag är en plattform. Man
behöver olika saker i olika skeden.

Det kan vara fritidsaktiviteter
eller rehabilitering.

Eller att ha en mötesplats
att komma till.

Oavsett situation eller myndighet
nån kommer ifrån, eller inte alls-

-så har vi alltid två-tre-fyra saker
som vi kan säga åt dem att haka på.

Det är trevligt. Det är så ofta...

Man går till ett ställe och då måste
man vilja göra exakt det som de gör.

För det är ofta: "Det är
utanför vårt uppdrag. Gå dit."

Ja, ni känner igen det kanske,
att man hoppar runt så där.

-Men...
-Jag tänkte nämna de sista bilderna.

För här har vi ett hus
med en byggnadsställning.

Det är när vi i våras byggde om
den här industrifastigheten-

-och satte in en jättestor hiss m.m.

Det är inte bara viktigt att vår
mötesplats är tillgängligt fysiskt-

-så att man kommer in med rullstol.

Utan alla ska känna sig delaktiga
på olika sätt.

Det kan vara
att vi är med i en Prideparad-

-eller att jobba med inkluderings-
frågor på andra sätt, med förebilder.

Det är ett ganska
stort och brett begrepp.

Men det ska genomsyra
vårt hus och verksamhet.

Så vi har ju som mål att detta ska
vara Sveriges mest inkluderande hus.

Nu har vi en hiss. Och glada
människor. Och en sån filur.

Det ser ni kanske inte i filmen.
Vad är detta?

-Det var du som ville ha med den.
-Ja ja. Du sa: "Ta med draken."

Ser ni, likhet?

Ja, det är faktiskt vår logotyp
i Funkibator.

Det är du som gör det här,
kommer på alla galna idéer.

-Varför en drake?
-Som maskot?

Nej, maskot eller logga eller symbol.

-De är väl häftiga.
-Exakt. Och det räcker så.

De är häftiga. Eller det är fint.
Det är väl trevligt.

Man behöver inte ta tanken
så mycket längre.

Jag blir glad av blå drakar.

Man utgår från känsla.
Och sen kopplar man på förnuft sen.

Jag vet inte, du gör inte det
så ofta. Ska vi bläddra vidare?

-Ja. Vi får inte glömma det där.
-Du ska få visa din hemliga låda.

Ja, snart. Jag bygger upp förväntan.

Ja... Fritidshjälpmedel
är också ett verksamhetsområde.

Region Kronoberg
donerade fritidshjälpmedel.

"Ni kan få ut det lättare
till de som använder det."

Sen har vi byggt
en fritidshjälpmedels-pool.

Särskolor, gruppbostäder
och privatpersoner-

-lånar cyklar, eldrivna parcyklar,
tandemcyklar, trehjulingar.

Resehjälpmedel, liftar, hygienstolar,
saker till idrott, rullstolar.

Precis som... Det finns en förenings-
satsning som heter Fritidsbanken.

Vi gör så, fast med hjälpmedel,
för vår målgrupp.

Det är möjligt
att det utvecklas vidare.

Här har vi på bild en kille som heter
Rodrigo, en av våra handledare-

-som jobbar med personer
som behöver sysselsättning.

Rodrigo är också resebloggare
och föreläsare, som ni ser på bilden.

Vi har ett antal personer
som jobbar som handledare.

Man har hand om
ett väldigt blandat team av personer.

Det kan vara
allt från 5 till 15-20 personer.

Man har sitt eget ansvarsområde
eller sina uppgifter.

I Rodrigos fall har han hand om
vår butik och vårt lager.

Och de här fritidshjälpmedlen.

Tillsammans med sina kollegor
i teamet gör de service på cyklar-

-vattnar blommor och gör inköp när vi
ska ha konferenser och föreläsningar.

Så de har en slags servicefunktion
i verksamheten.

Andra ledare
jobbar med andra områden.

Det kan vara fastighetsskötsel, bygg,
ekonomi och administration t.ex.

-En del håller på med media.
-Butik. Teknik och it.

-Djur. Glöm inte bort hamstrarna.
-Nej, precis.

Vi har smådjursfarm
och ett hunddagis-

-som vi också driver
som ett socialt företag.

Vi vill starta med aquaponics.
Har nån den verksamheten i gång?

Nej. Det är slutna system
med vatten, alger, växter och fiskar.

Det cirkulerar runt
och blir sallat som man kan äta.

På vissa restauranger i utlandet
har man såna system för sin sallat.

Vi har också kaniner.
De äter sallat. Så det är win-win.

Ja. Win-win-win.

Det kan man säga om Rodrigo, han kom
in i verksamheten som många andra.

Han frågade: "Vad kan man göra
hos er? Jag är intresserad av detta."

-Och då sa vi ja.
-Ja. Vi kan bara två bokstäver: J-A.

Så i dag jobbar han hos oss. Och det
är det sätt som de flesta kommer in.

Man kan säga: "Jag är pensionär.
Jag vill göra nåt på min fritid."

"Kan jag hjälpa er i växthuset eller
kamma era kaniner?" Eller vad det är.

-"Eller laga cyklar."
-Kammar man kaniner?

-Ja, om de är tufsiga.
-Ja, okej.

Det börjar ofta med att folk söker
sig till oss. Våra dörrar står öppna.

Du nämnde ju cyklarna och alla
hjälpmedel i hjälpmedelscentralen.

Det började också med en fråga:
"Kan ni driva detta?"

"Jajamän."
Det är fler bokstäver än två.

Ja, det är småländska.

Det var också nån som föreslog att vi
skulle graffitimåla hela kontoret-

-med rosa flamingos. I egenskap av
chef sa jag: "Ja, det ska vi göra."

Försäkringskassan gjorde nåt sånt.
Då gjorde man en röd fondvägg.

-Nu var jag elak.
-Nu är du lite taskig.

Det passar inte i alla myndigheters
grafiska profil med flamingos.

Ja. Får jag prata om den här?
Ser ni här? Ser ni på handen?

Kameran, är ni med?
Hon gör så där med fingrarna.

Är det nån som jobbar med tecken här?
Vet du vad det betyder?

-Lite "hang loose".
-Är det svenskt?

Nej. Det är faktiskt...

Exakt. "I love you."
Det är amerikanska teckenspråket.

Och här har vi då...

Julia. Lite platt om håret.
Som är en teckenspråksdocka.

Och inte nog med det.

Utan sitter även i rullstol.

Inte nog med det. Det är karaktären
i en av barnböckerna.

Vi knyter ihop det
till hela koncept av saker.

Och börjar vi på nåt ställe så tar vi
det vidare och vidare till en helhet.

Perfekt för verksamhet i förskola.

Det saknas mycket förebildsmaterial
om funktionsnedsättning.

-Så, nu är jag nöjd.
-Jag tror att hon är hårdrockare.

-Ja ja, exakt. Precis.
-Hon ser rätt tuff ut.

Gjord av Sveriges enda dockmakare som
gör dockor med funktionsnedsättning.

Det är en stor rörelse i USA.

Personen som har gjort den har tagit
dockkulturen från Brasilien.

Hon var med på bild här tidigare.
Ska vi ta nästa bild?

Vi har inte mycket mer.
Vi kan säga nåt om sista bilden.

Det är från i somras.

Vi frågade
några sommarjobbare hos oss:

"Vi har en puckel på tomten med grus.
Vill ni gräva bort den?"

"Jajamän!" sa de.
"Det låter jätteroligt."

I tre veckor, tio personer om dagen.

Så kunde vi erbjuda sommarjobb
till 50 ungdomar.

De fick ju göra annat också.

Det är häftigt med mycket resurser,
att man kan gräva bort stora pucklar.

Som hade tagit en grävskopa
bara några dagar.

Det seriösa är att vi har sommarjobb
för folk med funktionsnedsättning.

Det började för sju-åtta år sen.
Vi sa till Växjö kommun:

-"Ska inte de få sommarjobba också?"
-"Jo, men de är så svåra att hitta."

"Okej, låt oss försöka."

Så började vi första året med tre.
Sen blev det 7, 11, 20, 30.

Nu är vi väl 40-50 personer
varje sommar-

-som vi ger feriearbete via kommuner.

Inte bara Växjö,
utan nästan hela länet.

Så alla människor
blommar upp på somrarna.

Så sommarjobb, ihop med ungdomsläger
eller olika lägerverksamheter.

Vi stänger liksom aldrig,
knappt på julafton och nyårsafton.

Vår vision
är att ha dygnet-runt-öppet-

-och ha i gång verksamhet
och huset hela tiden.

Sommarferier är ett exempel på hur
vi jobbar med ungdomar på gymnasiet.

Det finns många möjligheter. Nåt vi
har utvecklat utifrån ett behov-

-är praktikplatser
för gymnasieungdomar-

-som inte går i skolan hela tiden.
Och en hel del går tyvärr inte alls.

I stället för att sitta hemma,
som det kallas-

-så erbjuder vi ett alternativ.
Då kan man ha praktik hos oss.

Självklart vill vi
att alla ska vara i skolan-

-men bättre än att vara hemma
är att göra nåt.

Att man gör nåt meningsfullt
för sig själv och andra.

Så med praktik i vår verksamhet
får man prova på olika yrken.

Man kan testa arbetsförmågan innan
man kommer till Arbetsförmedlingen-

-eller blir aktuell
för arbetsträning.

Man lär känna nya människor.
Och är du i skolan-

-måndag, onsdag och fredag
och är hemma annars-

-ökar kanske risken
att du slutar gå till skolan helt.

Men har du nåt att göra varje dag
och rutiner att hålla-

-så tror vi på en positiv spiral
framåt i framtiden.

Och vad vi gör...
Vi hittar inte bara på det där.

Vi är väldigt bra
på omvärldsbevakning.

-regionalt, nationellt och
internationellt. Vi är runt mycket-

-i Europa och utanför, och tittar
på goda exempel och samverkar.

Vi har volontärer som kommer till oss
och vi skickar svenskar o.s.v.

Vi har bl.a.
När du pratade om hemmasittande...

Vi hade några i Singapore som tittade
på ett världskänt exempel-

-"Enabling village", ett kvarter
uppbyggt kring funktionsnedsättning.

På väggen stod det:
"Det första steget..."

"The first step..."
Vad tror du att det är?

-Vad jag är elak i dag.
-Jag får ju aldrig åka med.

"To show up."
Det är första steget. Att komma.

Ibland är det där
vi får börja arbeta.

Vi tänker på hemmasittande
och utvecklar verksamheter.

Vi har idéer i Dalarna
där vi gör saker men också på gång...

Kan man göra
nåt nationellt digitalt koncept-

-utan att man behöver
gå utanför sitt hem eller rum?

Så man kan börja där
och sakta ta det framåt.

Ibland spelar det ingen roll
vad vi vuxna tycker.

-Jag är inte vuxen.
-Jag pekar ut mot alla här.

Många kan ha en god idé
om att ungdomen eller eleven-

-skulle må mycket bättre av praktik.

Men första steget är ju att komma.

Vi har ibland haft diskussioner
i två år.

Alla vuxna har pratat
om våra bra idéer-

-men det kan ta två år innan ungdomen
kommer på nån form av studiebesök-

-för att se
om det kan vara av intresse.

När man väl når dit
blir det lite lättare

Men även om det tar två år
så får man inte ge upp.

Vi får aldrig ge upp
om de här ungdomarna.

Men ingen här är vuxen egentligen.

Okej, åldersmässigt.
Men visst har vi en ung själ?

Så vi har lockat fram det där hos oss
och andra människor.

Jag pratade med en person
som tränade på gym.

Och det var så befriande
att träna med pensionärer.

För pensionärer vågar ta ut svängarna
och vara lite lekfulla.

Vi måste kämpa för att behålla det
hela livet och återta det tidigt.

Om man glömmer bort det när man var
på lekis. Lekis finns ju inte nu.

Om man känner sig gammal
kan man leka med dockor som vuxen.

Jag leker med idéer och tankar
i stället.

Jag vet inte om vi har några frågor
från publiken? - Har du nåt?

Har vi svarat på hur det kunde
uppstå? Har vi nåt att tillägga?

Hur är det möjligt? Vi har
en professor... Nu heter det...

Vad heter det? Pensionerad professor.

Emeritus! Akademiker vet.

Professor Bengt Johannesson
i entreprenörskap-

-har ju beskrivit oss som en anomali.
Det är en avvikelse.

Vi ska inte kunna finnas,
men vi står ju här.

Även om allt kanske är en illusion.
Vi ska inte in på vetenskap.

Att hitta nya vägar och vara
pragmatisk, inte alltid enligt boken.

Man får tänja lite på gränserna
så kan man hitta nya sätt.

Det är väl så samhället utvecklas. Vi
kan inte alltid göra som alla andra-

-som det står på pappret.

Sen kan man inte göra hur mycket
intern revision som helst.

Man får vara försiktig, eller hur?
Är du chef? Ja? Nej, okej.

Hon sitter och nickar
så jag måste kolla vem hon är.

Men vi har varit inne på många saker.

Vi har berört det.
Vi säger ja. Det är jätteviktigt.

Vi håller dörren öppen och vågar
prova. Allt blir inte bra.

Även om det verkar så har mycket
inte blivit som vi hade trott.

Men då vet vi det.
Då har vi lärt oss det.

Och att ta vara på folks kraft.

Det finns förmåga och engagemang
hos alla, bara man hittar rätt sätt.

Och samverkan.
Och samverka på riktigt.

Inte bara möten utan att knyta ihop
verksamheter och göra aktiviteter.

Ta vara på varandras resurser.

Det digitala är också en faktor.
Det snabbar upp kommunikationen.

Inte så att man blir stressad, utan
den naturliga hastigheten blir snabb.

Man kan vila lite i det om man orkar
lära sig Instagram-

-och alla sociala medier och program.

De som tycker att det är kul
ska få lära sig det.

Man själv kan ha lite grundkunskap.

Alla ska göra det som de är bra på.
Rätt plats för rätt person.

Vad tror du?
Finns det nån som har nån fråga?

Tack.

Textning: Oskar Blomberg
www.btistudios.com